Svenska möbler från 1950- och 1960-talet

Svenska möbler

Intresset för föremål från 1950- och 60-talet är idag stort. Begrepp som retro och vintage är välkända. Det är populärt att fynda gamla saker, och inte minst möbler, i second hand-butiker.
Det som kan vara knepigt är att hitta faktauppgifter om alla dessa föremål.

Andreas Siesings bok ”Svenska möbler : folkhemsform i ull, jakaranda, furu och bok 1949-1970” (Atlantis, 2015) är en omfattande genomgång av landets möbelproduktion under efterkrigstiden.
Detta är en rejäl tegelsten som väger 2.8 kilo. Här finns faktauppgifter och bilder av ca 700 olika möbler från denna kreativa tidsperiod.

Många av möblerna tillverkades av små fabriker som idag inte längre finns kvar. Bara i Tibro fanns det på 1950-talet ett hundratal möbelproducenter.

I den här boken hittar vi givetvis kända formgivare som Bruno Mathsson och Carl Malmsten, men dess styrka är att den lyfter fram alla de formgivare som inte är lika kända och som närmast glömts bort.

Läsaren tas med på en inspirerande nostalgiresa. En hel del av alla dessa möbler är bekanta, medan andra kanske är nya. Möblerna är grovsorterade i tre kategorier: sittmöbler, bord och övriga möbler. Texten är lättläst och intressant, och alla foton är nytagna och av hög kvalitet. Boken avslutas med ett par praktiska och användbara register.

Författaren har gedigna kunskaper i ämnet. Han är hemvärderingsman för auktionsfirman Bukowskis.
”Svenska möbler” är ett modernt referensverk som kommer att användas under lång tid framöver. Boken passar den som söker information om en särskild möbel, den som vill få en överblick över formgivning och trender under 1950- och 60-talen, eller den som bara är intresserad av möbler.

Enda invändningen är väl bokens tyngd – en ordentlig pjäs på nästan 3 kilo är kanske inget man kånkar omkring på, men innehållet är magnifikt.

Svenska möbler i bibliotekets katalog

Svenska prylar

Svenska prylar

Vi omges av vardagsföremål som vi ser som en ofta självklar del av vardagen. Sällan tänker vi kanske på att anledningen till att dessa föremål ses som så självklara är att de var så bra skapade och formgivna redan från början. Ingen varken kan eller vill göra dem bättre.

”Svenska prylar : känn dig som hemma!” av Katarina Danielsson (Historiska media, 2015) är en nostalgisk kavalkad där vi möter ca 40 av dessa svenska föremål, eller prylar om man så vill. Boken är gjord i samma stil som författarens förra bok ”Svenska klassiker” (2014), som tidigare tagits upp här i bloggen.

Varje föremål beskrivs i ett kort men mycket informativt kapitel, ca 2-4 sidor långt.
Här kan du läsa om ryggsäcken Kånken, Stiga bordshockeyspel, skiftnyckeln, Ballografpennan, Wettexduken, Karlsons klister, Sparkstöttingen, Stenmarksmössan och många andra bekanta.

Ibland är det enskilda personer som ligger bakom de kända föremålen. I kapitlen om dessa får läsaren därför ett litet porträtt av upphovspersonen. Beda Hallberg skapade den första Majblomman 1907, och Victor Hasselblads kamera svävar än idag omkring i rymden, sedan astronauten Michael Collins tappat den under ett uppdrag 1966. I boken finns gott om anekdoter om alla prylar.

Texten är lättläst och underhållande, och alla kapitel är illustrerade med tjusiga foton.
När man läser ”Svenska prylar” inser man att alla dessa välkända, praktiska och omtyckta saker tillkom före ”slit-och-släng”-mentalitetens intåg. Saker skulle vara slitstarka och kunna användas under lång tid. Alla sakerna är dessutom avsedda att vara snygga att se på och sköna att hålla i.
Den här boken kommer att uppskattas inte bara av nostalgiker, utan också av var och en som vill veta mer om design och om vardagsföremål.

Svenska prylar i bibliotekets katalog

Marilyn Monroes 90-årsdag

Marilyn Monroe, 1952.

1 juni 2016 skulle Marilyn Monroe ha fyllt 90 år. Tyvärr blev hon endast 36.

Marilyn Monroe (1926-1962) är en av 1900-talets mest omskrivna kvinnor. Hennes livsöde upphör aldrig att fascinera oss. Ofta är hon mest ihågkommen i sin roll som sexsymbol med komplicerat privatliv, som offer för sin egen berömmelse, som ständigt jagad av media, och inte minst på grund av de mystiska omständigheterna kring hennes död 1962.

Idag har hennes faktiska filmroller överskuggats av hennes egen dramatiska liv.
Totalt medverkade hon i 29 filmer. De mest kända av dessa är ”Herrar föredrar blondiner” (1953), ”Flickan ovanpå” (1955), ”Bus stop” (1956), ”I hetaste laget” (1959) och ”De missanpassade” (1961).

Det är nästan svårt att tänka sig Marilyn Monroe som 90-åring. Precis som för andra kända personer som avlidit innan 40 års ålder är hon till synes evigt ung, fastfrusen i tiden.
Än idag är hon för många ett stilideal, och hon räknas till en av de stora amerikanska populärkulturella ikonerna. Frågan är om någon av vår tids kända personer, nu eller i framtiden, skulle kunna göra ett lika stort avtryck som Marilyn Monroe.

På Östersunds bibliotek har vi ett flertal biografier om Marilyn Monroe.
Dessutom kan du läsa Joyce Carol Oates dokumentärroman ”Blonde.

 

Kungliga Bibliotekets magasin

KB:s bergrum

Bibliotekens magasinsutrymmen väcker ofta intresse. Vad finns egentligen där, och är det kanske hemliga eller rentav farliga böcker som förvaras i magasinet? Verkligheten är dock oftast tämligen odramatisk. Magasinen brukar vara fulla av bokhyllor och utrymmessnåla kompaktvagnar på skenor.

Nu har Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm gjort det möjligt att gå på en virtuell vandring i sitt magasin.
Dessa magasin finns i särskilda bergrum, som färdigställdes 1997 och som har plats för 160 hyllkilometer material.

Fotografierna från magasinsutrymmena är tagna med 360-gradersteknik, vilket gör att du kan rotera varje bild i flera riktningar.

Upplev KB:s magasin (artikel)
Virtuell vandring i KB:s magasin

Dalälven

Dalälven

Den 520 km långa Dalälven är Sveriges näst längsta älv. Den är starkt förknippad med Dalarna.
Dalälven har också traditionellt ibland setts som en sorts inofficiell gräns mellan Norrland och övriga Sverige. De fem nordligaste länens administrativa gränser utgör ”det administrativa Norrland” om man så vill. Däremot fungerar Dalälven som en kultur- och naturgeografisk gräns. I skolan fick vi lära oss att ”eken, kräftorna, slotten och adelsmännen” inte går längre norrut än till Dalälven. Dess kulturhistoriska betydelse är intressant.

”Dalälven : från fjäll till fjärd” av Jan-Olov Moberg och Mikael Svensson (Votum, 2014) är en utmärkt bok, som följer Dalälvens lopp från källan i Norges gränstrakter till utloppet i Gävlebukten.

Boken är ett riktigt praktverk och omfattar 300 sidor i stort format. Den är rikligt illustrerad med nytagna fotografier.
Författarna ser själva den här boken som en uppföljare till Karl-Erik Forsslunds mastodontverk ”Med Dalälven från källorna till havet”. Det är ett verk i hela 27 delar som utgavs 1918-1939.

I området kring Dalälven hittar vi det som ibland är schablonbilden av Sverige: röda stugor, midsommarstänger, dalakurbits, Siljansbygden, Vasaloppet. Men den här boken faller inte i turistfällan, utan låter Dalälven vara huvudperson. Läsaren tas med på en kulturhistorisk resa genom både historia och nutid. Läs om spåren efter Carl von Linné och efter gamla industrimiljöer, eller om Clas Ohlson i Insjön.

Jag tycker om den här boken. Jan-Olov Mobergs text har ett mjukt flöde, som väl passar in i en bok om en stor älv. Mikael Svenssons högklassiga fotografier är fantastiska och förhöjer läsvärdet avsevärt.

En lättläst och intressant bok, en kombination av naturskildring och kulturhistoria. Dessutom är boken mycket fint formgiven. En bok som inspirerar.

Dalälven i bibliotekets katalog

Även Karl-Erik Forsslunds Med Dalälven från källorna till havet finns att låna på biblioteket.

Hur en modern bil kommer till

Hur en modern bil kommer till

Ett av de senaste intressanta fynden från bibliotekets magasin är den lilla skriften ”Hur en modern bil kommer till” av Erik Carlberg (Norstedts, 1931). Den ingår i den upplysande serien ”Från kunskapens fält”.
Skriften har formen av ett litet häfte (ca 11 x 17 cm) och omfattar 56 sidor. Här finns häpnadsväckande mycket detaljerad information om hur biltillverkningen i Sverige gick till på 1920-talet.

Bilen var i början av 1900-talet en symbol för det moderna samhället.
”Det kanske mest utmärkande för det tjugonde århundradet är den enormt hastiga utvecklingen av nya kommunikationsmedel. Bland dessa intager utan tvivel automobilen en av de främsta platserna. Med undantag för telefon och radio har väl ingen annan uppfinning på detta område fått en så stor praktisk användning och därmed en så snabb spridning.” Så inleds förordet i Carlbergs skrift.

Bilen hade verkligen gjort en snabb entré i Sverige. 1891 visades den allra första bilen upp i landet, närmare bestämt på Göteborgsmässan. Den första svenska bilen som drevs av förbränningsmedel byggdes 1898 vid Surahammars bruk. Bilen hade konstruerats av ingenjör Gustav Eriksson och drevs av fotogen. Redan 1899 byggde Vabis i Södertälje den första bensindrivna svenska bilmodellen. Man styrde med en styrpinne. Produktutveckling i form av ratt och gummiringar tillkom senare.

För 100 år sedan, 1916, fanns det ca 3.000 bilar i hela Sverige. 1929 hade detta antal ökat till hela 137.000. Massproduktionen hade gjort bilen billigare för konsumenten.

I ”Hur en modern bil kommer till” kan vi läsa hur tillverkningen av bilar gick till vid denna tid. Vi får veta att ett vanligt personvagnschassi innehåller ca 5.000 olika detaljer, och karosseriet ca 3.000. Författaren berättar att Volvo får olika delar levererade från andra företag.

Det dyraste och mest komplicerade delen i 1931 års automobil är motorns cylinderblock. Det utförs i gjutjärn av särskilt god kvalitet.

Bilmontering 1931

Volvos monteringsfabrik i Göteborg används som exempel för monteringen av de olika bildelarna. Över 30 sidor i boken ägnas åt detaljerade beskrivningar av monteringsproceduren, allt illustrerat med foton och teckningar.
Man slås av författarens genuina berättarglädje och stolthet över att få förklara alltihop. Läsaren får veta på vilken av fabrikens fem våningar de olika momenten utförs, och det är viktigt att redovisa allt.
Här finns också schematiska bilder av motorer i genomskärning.

En fascinerande teknikhistorisk liten bok, som säkert kan intressera många nutida läsare.

På främre pärmens insida har någon i bibliotekspersonalen antecknat med blyerts: ”Teknologi. Transportmedel”.

Hur en modern bil kommer till i bibliotekets katalog

Fimbulvintern

Vetenskapens värld

I fornnordisk mytologi är Fimbulvintern den förfärligt långa vinter som ska föregå Ragnarök, världens undergång.

Att forskarna idag tror att verkliga händelser ligger bakom beskrivningen av Fimbulvintern har beskrivits tidigare i bloggen: Bakgrunden till Fimbulvintern
9 maj sände SVT:s Vetenskapens värld ett färskt reportage om just detta.

Man tror nu att det var två vulkanutbrott på kort tid, år 536 och 540, som orsakade en extremt kall period på norra halvklotet. Missväxt, hungersnöd och en kraftig befolkningsminskning blev följden, och troligen är det dessa händelser som ligger till grund för vikingarnas beskrivning av Fimbulvintern, som återges i Snorres Edda.

SVT Play: Vetenskapens värld 160509: Fimbulvintern
Tv-programmet kan ses i SVT Play t o m 26 november 2016.

 

Arvet från Mesopotamien

Arvet och arvtagarna

Det område som en gång kallades Mesopotamien är idag krigshärjat.
Här uppkom mänsklighetens äldsta högkulturer, vars rön och uppfinningar än idag är en naturlig del av vår vardag.

Det finns dock märkligt få nyare böcker på svenska om Mesopotamiens högkulturer.
Det är därför mycket glädjande att läsa ”Arvet och arvtagarna : fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria” av Taina Kantola & Lennart Warring (Natur & Kultur, 2015). Den här fina boken är ett bra exempel på hur även böcker i litet format kan ha ett stort innehåll.

Författarna Kantola och Warring har tidigare tagit fram nyöversättningar av klassiker som Gilgamesh-eposet och ”Inanna – skymningens drottning(tidigare rekommenderad här i bloggen).

I Mesopotamien har många civilisationer avlöst varandra.
Sumererna uppfann skrivkonsten ca 4000 f.Kr, och tog fram den första skönlitteraturen. De skapade också en statsförvaltning. Babylonierna utvecklade astronomi och juridik. Deras huvudstad Babylon blev den första internationella metropolen, en multikulturell storstad med kanske 150.000 invånare.

Allt detta förvaltades och vidareutvecklades av assyrier, perser, araber och andra.
Den vetenskapliga revolutionen som startats i Babylonien och Assyrien blev en viktig drivkraft för uppkomsten av den grekiska filosofin och vetenskapen.

Mesopotamiens femtusenåriga lärdomstradition är den längsta som någonsin funnits på jorden. Den gick under först med mongolernas invasion på 1200-talet.

Araberna erövrade det mesopotamiska området under 600-talet. De upptäckte en rik lärdom i form av filosofi, vetenskap och läkekonst, och satte igång ett stort översättningsarbete, då verk på grekiska, syriska och andra språk översattes till arabiska. I ”Arvet och arvtagarna” påminns vi om att det var genom de arabiska översättningarna av den grekiska vetenskapliga litteraturen som medeltidens européer kunde ta del av det grekiska arvet. Dessutom påpekar författarna att det var assyriska intellektuella som utförde detta översättningsarbete. De kommenterade och förklarade de klassiska verken, och bidrog med egna texter.

Ett flertal stora forskningsprojekt pågår idag, i vilka man vill sätta in de tolkade kilskriftstexterna i sitt historiska sammanhang. En hel del av detta består i digitalisering av de antika källtexterna.

Arvet och arvtagarna” är en mycket bra och välskriven bok. Den är både lättläst och allmänbildande. Ett av författarnas syften med boken är att visa hur antikens filosofi inte började i Grekland, utan hade sin föregångare i Mesopotamien. Dessutom visar man hur de filosofiska frågor man funderade över för så länge sedan än idag har sin aktualitet.
Boken är också utmärkt disponerad. Efter en introduktion följer separerade avsnitt om folkslagen, om deras gudar, om litteraturen, om vetenskapen och om filosofin.

Här finns ett riktigt bra avsnitt om det sumeriska Gilgamesh-eposet, som vi idag ser som människans äldsta skönlitterära verk. Vi får veta att dagens forskare anser att Gilgamesh troligen var en verklig historisk person, som levde ca 2800-2700 f.Kr.
Här kan du också läsa om babyloniernas Enuma Elish, den viktigaste skapelseberättelsen från Mesopotamien. Den har tidigare tagits upp här i bloggen.

I avsnittet om vetenskap kan du läsa om tidig matematik, om de äldsta horoskopen, om sfärernas musik, om läkekonst och medicin. Författarna betonar utvecklingslinjer och samband mellan olika civilisationers upptäckter.

Läs om världens äldsta filosofiska text, en sumerisk skrift som innehåller levnadsråd från ca 2500 f.Kr. I avsnittet om filosofi blommar ”Arvet och arvtagarna” ut på allvar. Här får vi ta del av forntida tankar som ibland känns förvånansvärt moderna., t ex ”Du skall inte tjäna tingen, tingen ska tjäna dig.”

I västerlandet har ofta grekernas kultur setts som startpunkten för det mesta. I boken lägger författarna fram tre möjliga förklaringar till varför de mesopotamiska kulturerna ibland glömts bort i sammanhanget.
Grekland låg närmare Europa i både tid och rum. Den kulturen fanns kvar till skillnad från de i Mesopotamien, som utplånades. De grekiska filosoferna och författarna är kända till namnet, medan de enskilda mesopotamiska författarna förblivit anonyma.

Fortfarande saknar mycket av denna tids litteratur moderna översättningar. Det tycks således finnas mycket kvar att upptäcka.

Läs gärna denna fina och folkbildande bok, som ger oss en ökad insikt och förståelse för de enorma kulturella och historiska värden som finns i det mesopotamiska området, och gör att vi förstår hur viktigt det är att dessa bevaras. Detta är allas vår gemensamma kulturhistoria.

Arvet och arvtagarna i bibliotekets katalog

Dansskola från 1785

En kort, Men Ganska Tydlig, Undervisning, at lära Dansa

I det populära tv-programmet ”Let’s Dance” kan vi se hur svårt det ibland kan vara att lära sig olika danser. Även förr i tiden kunde detta vara svårt att lära sig.

I Litteraturbankens senaste nytillskott av digitaliserad historisk litteratur hittar vi den fascinerande lilla skriften ”En kort, Men Ganska Tydlig, Undervisning, at lära Dansa, Jämte Flere Bifogade Contradants-Tourer, till De mindre förfarnas otroliga nytta” (1785) av Gustav Fredrik Koskull (1751-1813).
Koskull var friherre, krigsråd och överinspektor vid tullen i Göteborg.

Den lilla dansboken är på endast 24 sidor, men mycket underhållande. Tyvärr innehåller den inga illustrationer.

I boken får vi veta att man redan när barnen är små kan lära dem dansens grunder. Ett tips för att ge barnen mjukare leder är att gnugga lederna med midsommardagg, som sparats på flaska.

Andra användbara tips i boken är hur man kan lära sig att se förnäm ut. Redan vid unga år bör man dessutom lära sig behärska småleendet – ”et Fruntimber har otrolig nytta deraf”. Den som vill ha vit hy – som var på modet vid denna tid – uppmanas att aldrig vidröra rått kött. Likaså ska man kunna ”lyfta med smak på Axlarna”.
Hur djupt och hur länge ska man egentligen buga sig? Författaren ger råd både för män och kvinnor.

Den första dans som vi lär oss är menuetten. Det finns dock enligt författaren två viktiga regler beträffande menuett. Den första är att kavaljeren inte får bära hatt, detta görs endast vid högtidliga galor.
Den andra regeln: ”Aldrig bör hvarken Dame eller Cavaliere hosta, snyta sig eller spotta; eller hvad som kan påkomma, eller med ett ord, alla sorter Naturalia äro förbudna i en Dans”

Sedan får vi lära oss Contradanser. Det finns två olika sorter, först den engelska långdansen, där herrar och damer står på en rad mitt emot varandra, och sedan den franska kadriljen, där fyra par dansar vända emot varandra.

Författaren avslutar:
”Jag är försäkrad, at tiden och tålamodet skall af det råaste ämne, skapa den fullkommeligaste Dansmästare.”
Håller Tony Irving med om det månntro?

Hela boken kan läsas digitalt hos Litteraturbanken.

Ett tillägg till denna historia kan vara att författaren Gustav Fredrik Koskull var far till Mariana Koskull (1785-1841), som utpekades som älskarinna till både kung Karl XIII och Karl XIV Johan. Om hon verkligen var det är dock osäkert. Samtiden skvallrade dock en del i detta ämne.

Den eviga staden

Rom - arkitektur och stad

Litteraturen om Rom är mycket omfattande. Ändå har det på svenska saknats en bok som skildrar hela stadens arkitekturhistoria från antiken och fram till våra dagar. Detta tomrum har nu fyllts av boken ”Rom : arkitektur och stad” (Balkong förlag, 2015) av Gunilla Linde Bjur och Hans Bjur.

Boken är i stort format och präglas av ett stort och rikt bildmaterial – den innehåller ca 380 fotografier.
Det är verkligen en snygg bok som lockar till läsning.

Att beskriva Roms hela komplexa arkitekturhistoria är inte lätt eftersom de olika tidsperioderna och epokerna är sammanflätade i varandra.
Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. De är båda arkitekter och har varit verksamma som professorer. De har 20 års erfarenhet av att undervisa blivande arkitekter och ingenjörer på plats i Rom, och deras djupa kunskaper märks väl i boken.

Rom-boken är indelad i 12 kapitel, som vart och ett omfattar ca 20-30 sidor. Ungefär halva boken beskriver tiden fram till och med 1700-talet, och den andra halvan 1800-talet och senare.

Berättelsen inleds i antiken med kejsarnas olika byggnadsprogram, förtsätter till medeltidens stad, präglad av kloster och basilikor. Vi kommer sedan till renässansens Rom, där vi får läsa om t ex påvarnas roll som initiativtagare till stora byggprojekt. Under barocken möter vi arkitekterna Nolli och Piranesi. Två långa och detaljerade kapitel beskriver 1800-talets Rom, den stora förändringarnas tid då staden blir Italiens huvudstad.

Här finns också en av de bästa sammanfattningar av Mussolinitidens arkitektur som jag sett. Efterkrigstiden och vår moderna tid skildras i de två avslutande kapitlen.

Det här är en lysande sammanställning av en av Europas mest kända städers långa arkitekturhistoria. Författarna tar oss med på en lång tidsresa, som ger Romresenären nya perspektiv. Trots att texten är mycket detaljrik är den lättläst, och författarna tappar aldrig den röda tråden. Dessutom kan alla kapitel läsas fristående.

Något som kännetecknar boken är att nästan alla bildtexter är påfallande långa och detaljerade. Faktum är att en stor del av informationen i de olika kapitlen förmedlas just via bildtexterna.

Bokens helhetsperspektiv gör läsningen extra spännande.
En utmärkt bok, både för den som tänker besöka Rom och vill ha en kulturhistorisk bakgrund, och för den som är intresserad av arkitektur och konst. Kan även användas som uppslagsbok. Dessutom är boken fint formgiven.

Rom – arkitektur och stad i bibliotekets katalog

Svenska Akademiens Ordbok på internet

SAOB

Svenska Akademiens Ordbok, populärt förkortad SAOB, är ett av de största svenska kulturprojekten.
Redan i Akademiens ursprungliga stadgar från 1786 anges uppdraget att skapa en ordbok över svenska språket. Det var dock egentligen först 1883 som ordboksarbetet kom igång på allvar. Det första häftet av SAOB utgavs 1893. Hittills har 36 tjocka band utkommit, och arbetet med band 37 pågår. 2014 utkom det senaste häftet, som sträcker sig fram till uppslagsordet ”vedersyn”.

Inom något år kommer ordboksredaktionen att ha hunnit fram till bokstaven Ö, och arbetet med SAOB är då äntligen färdigställt.
SAOB innehåller ca 466.000 uppslagsord, och här hittar du svenska ord från 1521 och fram till idag.

I mars 2016 har SAOB invigt sin nya och uppdaterade webbplats, www.saob.se.
Det har redan tidigare funnits en digital version av SAOB online, men den nya är anpassad till surfplattor och telefoner. All text är teckenrätt och möjlig att citera direkt från nätet.
Här finns givetvis fritextsökning.

SAOB online är en mycket användbar e-tjänst, fritt åtkomlig för alla.

Svenska Akademiens informationssida om SAOB

SAOB förväxlas ibland med enbandsordlistan SAOL (Svenska Akademiens Ordlista).

SAOL

SAOL är den allmänt vedertagna normen för stavning, uttal och böjning av svenska ord. Första upplagan kom 1874, den senaste i april 2015 (14:e upplagan).
Även SAOL finns fritt sökbar på internet, dock i sin 13:e upplaga (2006).

SAOL finns dessutom som fritt nedladdningsbar app till mobiltelefon. Appen kan hämtas via AppStore eller Google Play. Även denna baseras på ordlistans 13:e upplaga.

Svenska Akademiens informationssida om SAOL

 

Snille och smak

Snille och smak

Svenska Akademien är vårt lands kanske mest kända kulturinstitution. De flesta associerar kanske omedelbart Akademien med Nobelpriset i litteratur, men dess arbetsfält innefattar också svenska språket och svensk litteratur.
Nu har en fräsch och uppdaterad historik över Svenska Akademien utgivits: ”Snille och smak : Svenska Akademien förr och nu” av Bo Svensén (Svenska Akademien/Norstedts, 2015).
Detta är en ny upplaga av en bok som tidigare utgivits 1998. Denna läsvärda bok är mycket praktisk för var och en som vill veta mera om Akademien, vars valspråk ju är ”Snille och smak”.

Boken inleds med en översiktlig historik. Sedan övergår Svensén till att beskriva Akademiens tre huvudområden: språkarbetet, tävlingar och priser och så utseendet av Nobelpristagare i litteratur.

Svenska Akademien instiftades 1786 av Gustaf III. Förebild var Franska akademien, vars sammanträde kungen hade besökt vid ett Parisbesök 1771. Det fanns vid denna tid ett antal andra svenska akademier. Vitterhetsakademien hade haft språkliga och historiska uppgifter. Flera av dessa övertogs av Svenska Akademien. I boken kan vi läsa om Gustaf III:s tankar kring ledamöter och kring akademiens arbetssätt. Intressant är att kungen ville göra akademien ekonomiskt oberoende, något som fortfarande gäller. Den är helt oberoende av statliga eller andra myndigheter.

Under sin mer än 200-åriga historia har Akademien haft olika roller i kulturlivet. Under första halvan av 1800-talet satt flera stora skalder i Akademien, t ex Tegnér, Geijer, Wallin, Atterbom och Franzén. När samhället förändrades angreps Akademien av kritiker, som ansåg den alltför konservativ.

Riktigt konservativ blev dock inte Akademien förrän Carl David af Wirsén blev dess ständige sekreterare, en post han innehade 1884-1912. Han ville hålla den nya tidens författare utanför Akademien, var en av August Strindbergs främsta antagonister och bekämpade länge utseendet av Selma Lagerlöf som Nobelpristagare. Inte förrän efter Wirséns död kunde Akademien välja in så pass självklara ledamöter som Heidenstam, Schück och Lagerlöf (som blev den första kvinnliga ledamoten). Idag är en tredjedel av Akademiens ledamöter kvinnor. Det är välkänt att Akademien har 18 ledamöter, som alla väljs in på livstid.

En viktig del av Svenska Akademiens arbetsområde är språkarbetet. Gustaf III skrev att Akademien hade som uppgift ”att arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet”.
I Svenséns bok kan vi läsa om tillkomsten av, och det mångåriga arbetet med Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) och den mindre Svenska Akademiens Ordlista (SAOL). Båda dessa finns idag att ta del av på internet. SAOL är mycket ansedd och har uppnått en sorts inofficiell status som norm för stavning, böjning och uttal av svenska ord.
Arbetet med SAOB har pågått i 130 år och snart beräknas man vara framme vid bokstaven Ö.

Något som troligen inte är vitt känt bland allmänheten är att Akademien utdelar ett stort antal belöningar, ofta för insatser på språkområdet. Akademien förvaltar också ett flertal stipendier och priser som utdelas till författare och översättare. Man stöder och belönar också insatser inom olika kulturområden.

Endast ca 30 sidor av ”Snille och smak” ägnas åt Akademiens Nobelprisarbete, något som också finns mer detaljerat återgivet i andra böcker. Men här får vi en god sammanfattning av Akademiens arbete med att utse Nobelpristagarna i litteratur.

Boken avslutas med lite fakta om Akademiens arbete, både till vardag och fest. Här finns också förteckningar över ledamöter och pristagare.

Snille och smak” är praktisk, lättläst och användbar. Läsvärd för vem som helst som vill veta mera om denna anrika men idag också påtagligt aktiva kulturinstitution.

Snille och smak i bibliotekets katalog

Att döda ett fotografi

Ett 'dödat' fotografi

USA under depressionen, tidigt 1930-tal. Flera olika fotografer dokumenterade amerikanskt vardagsliv, och många av fotografierna har blivit klassiska. Men det gick inte lika bra för alla foton.

Farm Security Administration, FSA, var en amerikansk myndighet som var verksam under Roosevelts New Deal. Ambitionen var att minska fattigdomen på landsbygden.
Det som FSA mest förknippas för idag är just de olika fotografiska projekt man drev under 1930-talet. Tack vare dessa finns vardagslivet på landsbygden dokumenterat.
Chefen för FSA hette Roy Stryker. Han var en krävande arbetsgivare som bara ville ha ut det bästa av de fotografer han anlitade. Misshagliga bilder ”dödade” han genom att stansa ett stort hål i dem.
Negativen kunde dömas snabbt och hänsynslöst. Resultatet blev bilder med stora runda svarta hål.

Fotograferna var givetvis mycket missnöjda med denna diktatoriska behandling. De refuserade bilderna kunde inte användas eftersom negativen var perforerade. Till sist övertalades Stryker att sluta med denna metod, men då hade redan många bilder stansats sönder.

I ett bildgalleri hos den historiska fotobloggen Retronaut kan du se en serie av dessa bilder. Flera av dem är fantastiska, och det är sorgligt att notera hur de okänsligt förstörts genom sina svarta hål.

Detta väcker tankar om bevarande av vår historia, både av äldre minnesmärken och av samtidshistoria. Ibland kan det vara svårt att se det som i framtiden kommer att ses som viktigt.

Tidigare i bloggen har jag tagit upp frågan om bevarande av film.
Digital undergång för vår tids filmarkiv? (feb 2012)  och Svensk filmhistoria hotas av utplåning (apr 2013)
Vår tids snabba teknikskiften gör att stora delar av vår digitala kultur inte kommer att kunna bevaras. Hur kommer det att påverka framtidens bild av vår tid?

Samtidigt kan vi fundera över hur vi reagerar över medveten förstörelse av kulturföremål, som ju detta är frågan om. Men Stykes såg fotografierna som rent bruksmaterial.

Detta bildgalleri berör oss på flera plan. Titta på dessa foton från 1930-talets amerikanska landsbygd, se hålet i varje bild och ge bilderna en stunds eftertanke.

Retronaut: ‘Killed’ photographs

Vad hade hänt om…?

Vad hade hänt om...

Historiker brukar ofta ogilla kontrafaktisk historieskrivning, alltså spekulationer om vad som kunde ha hänt om historien hade tagit en annan vändning vid vissa särskilda tillfällen. Men det är alltid ett intressant tankeexperiment.

Bloggen har tidigare tagit upp kontrafaktisk historia, t ex boken ”Om Tyskland segrat” som funderar över vad som hade hänt om andra världskriget hade slutat på ett annat sätt.

Vad hade hänt om… Åtta kontrafaktiska historier” (Historiska media, 2015) är en bok under Kristian Gerners redaktörskap. Gerner är professor och historiker, specialiserad på Öst- och Centraleuropa.
Fokus ligger på 1900-talets historia. Endast två av essäerna berör historien före 1900:  Dick Harrison berättar om hur det kunde ha gått om Richelieu hade slutit fred i trettioåriga kriget redan 1636, och Daniel Rydén beskriver ett scenario då kronprins Fredrik hade sagt ja till Preussens krona 1862.

Flera av 1900-talsessäerna berör Sovjetunionen på olika sätt. Tänk om Beria hade vunnit maktkampen med Chrusjtjov? Tänk om statskuppen 1991 hade lyckats? Och tänk om kärnvapenkriget hade brutit ut i samband med Kubakrisen 1962?

Den essä jag tycker är allra mest intressant är den inledande, av Per T Ohlsson: ”Stockholms blodbad 1917”. Den handlar om kommissarie Anders Gustaf Kempe, som hindrade sin chef från att med våld angripa den folkmassa av uppretade arbetare som demonstrerade på Helgeandsholmen i Stockholm under hungersnödsåret 1917. Ohlssons alternativscenario för Sveriges 1900-tal som sedan följer är riktigt tankeväckande

Vad hade hänt om…” är en läsvärd bok. Personligen hade jag dock hellre sett några fler essäer från andra tidsepoker än 1900-talet, och ett något mindre ryskt fokus. Men detta är randanmärkningar, kontrafaktiska historiebeskrivningar av denna sort ges oss läsare nyttiga tankeställningar. Ofta är det givetvis inte en enda händelse som påverkar historien, utan flera i en följd. Men som tankeexperiment ger det läsaren något att fundera på.

Vad hade hänt om…? i bibliotekets katalog

En tidigare kontrafaktisk bok av samma slag är ”Tänk om…” (Historiska media, 1999).

Gustaf Tenggren

Gustaf Tenggren

Hur många i Sverige känner till konstnären Gustaf Tenggren? I sitt hemland har han hittills egentligen bara varit känd av specialintresserade. I USA ses han däremot som en av 1900-talets främsta illustratörer.

Gustaf Tenggren – en biografi” av Lars Emanuelsson och Oskar Ekman (Kartago, 2014) är den första svenska biografin om denne intressanta konstnär.

Gustaf Tenggren (1896-1970) föddes i Magra i Västergötland och växte upp i en trångbodd arbetarstadsdel i Göteborg. Redan som 20-åring fick han det prestigefyllda uppdraget att illustrera sagosamlingen ”Bland tomtar och troll” efter John Bauer. Fyra år senare lämnade han dock Sverige och återvände aldrig.

Tenggren flyttade till New York, där han snart gjorde sig ett namn som begåvad illustratör. Under 1920- och 1930-talet efterfrågade de nya magasinen kvalitetsillustrationer, och han gjorde också arbeten i reklambranschen.

I mitten av 1930-talet öppnade Walt Disney ett rekryteringskontor i New York. Tanken var att fånga in animatörer och målare som kunde ge hans verk en mer europeisk stil.

Tenggren utsågs till en av huvudtecknarna för ”Snövit och de sju dvärgarna”, filmhistoriens första tecknade långfilm. Tenggrens del i arbetet bestod bl a i att formge delar av dvärgarnas utseende, samt att måla bakgrundsteckningar i europeisk sagoliknande stil.
Han skulle sedan komma att arbeta med de kommande Disneyfilmerna ”Pinocchio”, ”Bambi” och ”Fantasia”. Allra mest syns Tenggrens stil i ”Pinocchio”.

Det var ovanligt att Disneys anställda tecknare fick signera sina verk. Tenggrens namn utelämnades dock helt från förtexterna i ”Pinocchio”, vilket väcker funderingar om någon idag okänd konflikt.
Det verkar dock som om Tenggren hade problem att anpassa sig till den ameikanska sociala stilen. En del kollegor uppfattade honom som högdragen.

På 1940-talet lanserades den välkända barnboksserien ”Little golden books” (”En liten gyllene bok”). Tenggren illustrerade några av de allra mest framgångsrika titlarna i serien. Dessa böcker såldes i mångmiljonupplagor, vilket gör Tenggren till en av de mest spridda barnboksillustratörerna.

Hans verk kännetecknas av en nordisk/europeisk sagostil med feer, riddare, drakar, skogar. Han målade också söta djur, antika gudar, historiska pirater och hans stil är lätt att känna igen. Ändå är Tenggrens namn nästan okänt i Sverige, trots att han blev en inspirationskälla för senare tiders konstnärer.

Emanuelsson har ägnat 25 år av forskning bakom denna bok och resultatet har blivit ett verkligt gediget verk.
Boken är en praktvolym i stort format, ca 22 x 28 cm, och slösande rikt illustrerad. Trots att berättelsen är så detaljrik är texten lättläst och intresseväckande. En mycket fin och fascinerande konstnärsbiografi.

Boken ingår dessutom i serien Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet, där den utgör nr 125.

Gustaf Tenggren – en biografi i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: