Bloggarkiv

Den eviga staden

Rom - arkitektur och stad

Litteraturen om Rom är mycket omfattande. Ändå har det på svenska saknats en bok som skildrar hela stadens arkitekturhistoria från antiken och fram till våra dagar. Detta tomrum har nu fyllts av boken ”Rom : arkitektur och stad” (Balkong förlag, 2015) av Gunilla Linde Bjur och Hans Bjur.

Boken är i stort format och präglas av ett stort och rikt bildmaterial – den innehåller ca 380 fotografier.
Det är verkligen en snygg bok som lockar till läsning.

Att beskriva Roms hela komplexa arkitekturhistoria är inte lätt eftersom de olika tidsperioderna och epokerna är sammanflätade i varandra.
Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. De är båda arkitekter och har varit verksamma som professorer. De har 20 års erfarenhet av att undervisa blivande arkitekter och ingenjörer på plats i Rom, och deras djupa kunskaper märks väl i boken.

Rom-boken är indelad i 12 kapitel, som vart och ett omfattar ca 20-30 sidor. Ungefär halva boken beskriver tiden fram till och med 1700-talet, och den andra halvan 1800-talet och senare.

Berättelsen inleds i antiken med kejsarnas olika byggnadsprogram, förtsätter till medeltidens stad, präglad av kloster och basilikor. Vi kommer sedan till renässansens Rom, där vi får läsa om t ex påvarnas roll som initiativtagare till stora byggprojekt. Under barocken möter vi arkitekterna Nolli och Piranesi. Två långa och detaljerade kapitel beskriver 1800-talets Rom, den stora förändringarnas tid då staden blir Italiens huvudstad.

Här finns också en av de bästa sammanfattningar av Mussolinitidens arkitektur som jag sett. Efterkrigstiden och vår moderna tid skildras i de två avslutande kapitlen.

Det här är en lysande sammanställning av en av Europas mest kända städers långa arkitekturhistoria. Författarna tar oss med på en lång tidsresa, som ger Romresenären nya perspektiv. Trots att texten är mycket detaljrik är den lättläst, och författarna tappar aldrig den röda tråden. Dessutom kan alla kapitel läsas fristående.

Något som kännetecknar boken är att nästan alla bildtexter är påfallande långa och detaljerade. Faktum är att en stor del av informationen i de olika kapitlen förmedlas just via bildtexterna.

Bokens helhetsperspektiv gör läsningen extra spännande.
En utmärkt bok, både för den som tänker besöka Rom och vill ha en kulturhistorisk bakgrund, och för den som är intresserad av arkitektur och konst. Kan även användas som uppslagsbok. Dessutom är boken fint formgiven.

Rom – arkitektur och stad i bibliotekets katalog

I skuggan av Rom

I skuggan av Rom

För 2000 år sedan dominerades Europa av det romerska riket. Romarna behärskade båda sidorna av Medelhavet och hela södra Europa, ända upp till gränsen mot Skottland. Men romarnas expansion nådde aldrig Norden. Invånarna i Norden påverkades däremot av det romerska inflytandet på andra sätt.

Kent Andersson är docent i arkeologi och en av Sveriges främsta experter på vår tideräknings fyra första århundraden. Han var en av de som skapade det berömda Guldrummet på Historiska museet. I hans bok ”I skuggan av Rom : romersk kulturpåverkan i Norden” (Atlantis, 2013) kan du läsa mera om alla de spännande och fantasieggande arkeologiska fynd som gjorts, främst i Sverige men även i de andra nordiska länderna.

Det här är en period som faktiskt inte är så omskriven i nordisk historia. Andersson visar i boken hur pass stort det romerska inflytandet faktiskt var, långt utanför Romarrikets gränser.

Efter en inledning som sammanfattar de antika källorna som beskriver Skandinavien övergår Andersson till att skildra de olika scenarier som kunde göra att romerska föremål hamnade i Norden, för att många sekler senare grävas fram av vår tids arkeologer.

I gravar och på boplatser har man hittat romerska glas- och bronsföremål. Särskilt talrika är bägarna och dryckeskärlen. Dessa kunde ha funktionen av statusföremål. Även glaspärlor är vanliga fynd. Hur hade de hamnat här i norr? De kunde vara diplomatiska bytesgåvor, rena handelsvaror, krigsbyten eller kanske souvenirer från resor.

Vanan att använda ett bälte för att hålla uppe sina byxor kom till Norden från romarna. De äldsta metallspännena till bälten som man funnit är ett tydligt resultat av romersk påverkan.

Dessutom är det kanske inte alla som vet att huskatten, d v s sedvänjan att ha katt som husdjur, kom från romarna. Man tror att även de första husdjurshundarna kan ha varit gåvor till nordiska stormän. De tidigaste hundfynden som gjorts i gravar är lämningar efter en vinthund och en italiensk fårhund.

Andersson påpekar också att våra fornborgars utformning ofta är påverkade av romerska befästningar, och att inspirationen till de nordiska vallanläggningarna troligen också kommer därifrån. Man har också funnit diverse avbildningar av romerska soldater.

I boken diskuteras också varifrån de nordiska brädspelen kommer : från romarna eller kelterna? Likaså kan de kirurgiska instrument som upphittats i bl a gravar ha romerska kopplingar.

Ett särskilt avsnitt tar upp frågan om religion och kult, och här finns ett flertal riktigt intressanta föremål att kika på. Ett annat kapitel diskuterar runor, romersk skrift och inte minst de många fynd av s k brakteater, hängsmycken av guld som ofta är försedda med text. En brakteat funnen i Blekinge pryder dessutom bokens omslag.

Här diskuteras också alla de nordiska guldsmyckena, som visar prov på mycket hög hantverksskicklighet, och även alla förekomster av romerska mynt. Ibland har romerska mynt använts som smycken.

”I skuggan av Rom” är en mycket intressant och läsvärd bok. Den visar oss hur vi genom att analysera de föremålsfynd som arkeologerna gör kan lägga pussel och få fram fascinerande upplysningar om järnålderns folk i Norden och hur de levde. Författaren har stor kunskap i sitt ämne och boken är ett bra exempel på hur man kan skriva både faktarikt och allmänbildande. Illustrerad med foton i både svartvitt och färg.

I skuggan av Rom i bibliotekets katalog

Forntida riken

Svunna riken

Många är de forntida riken och civilisationer som blomstrat men gått under. En del av dem är mytomspunna. Dessa gamla civilisationer präglade vår utveckling.
Ibland kan det kanske vara svårt att hålla reda på alla gamla civilisationer. Var och när levde maya, inka och aztekerna? Och sumerer, assyrier och babylonierna, hur var det nu med dem?

Den tyske författaren Markus Hattstein beskriver de allra flesta av dessa forntida civilisationer i sin bok ”Svunna riken : mytomspunna folk och kulturer” (Parragon, 2011).

Boken är geografiskt indelad. Hattstein börjar således med Mesopotamien, det forntida Arabien och Persien. I det avsnittet går han igenom alla riken i tur och ordning. Kapitlet om varje civilisation inleds med en tydlig och överskådlig tidslinje. Varje rike avhandlas sedan på fem-sex sidor.

Det är emellanåt lite snuttifierat, men väldigt överskådligt och tydligt. Andra geografiska områden vars civilisationer beskrivs i ”Svunna riken” är Medelhavsområdet, Central- och Nordeuropa, Centralasien, Syd- och Östasien, Nord-, Central- och Sydamerika, Afrika och till sist Australien och Polynesien. Varje kapitel kan läsas helt fristående, vilket gör boken användbar som uppslagsbok. Vill man ha en kortfattad beskrivning av exempelvis Karthago, så är det bara att slå upp de sidorna och läsa.

Bokens förtjänst är det stora formatet och det enormt rika bildmaterialet. ”Svunna riken” är överdådigt illustrerad med stiliga foton och upplysande kartor. Resultatet är en bra och bläddervänlig bok. Ibland är det nästan så att det rika bildmaterialet tränger ut texten. Men fördjupningar går alltid att inhämta i andra böcker.
Detta är en bra, lättillgänglig, snygg och översiktlig uppslagsbok om forntida riken.

Svunna riken i bibliotekets katalog

Vilka var germanerna?

Germanerna

Begreppet ”germaner” stöter man på lite då och då. Finns det germaner nu? Om inte, fanns de förr, i forntiden? Vilka var de i så fall? Kan man säga att svenskar är germaner? Sådana här frågor är faktiskt svårare än man tror att besvara.

Tore Janson har skrivit den mycket intressanta och läsvärda boken ”Germanerna : myten – historien – språken” (Norstedts, 2013). Janson har varit professor i latin och afrikanska språk vid Göteborgs universitet och har tidigare skrivit flera andra uppmärksammade böcker, bl a en framstående bok om latinet.

Man kan säga att ”Germanerna” är en utredande bok. Janson vill helt enkelt reda ut och förklara alla begrepp, alla missförstånd och klargöra vad forskningen säger oss.

Boken ”Germanerna” är uppdelad i tre delar. Den första heter ”Myten” och beskriver hur man i samband med det tyska rikets enande ville ge det tyska folket en egen historia. Den romerske historieförfattaren Tacitus verk ”Germania” (som återupptäcktes på 1400-talet) blev här den viktigaste källan till skapandet av bilden av ”germanerna” som det tyska folkets förfäder. För de tyska nationalisterna på 1800-talet var Tacitus verk en sorts ”helig skrift”.
Som lingvist tar Janson särskilt upp de språkliga benämningarna på folkgrupper och länder, och härleder dem bakåt. I detta avsnitt kan vi också läsa om hur nazisterna använde begreppet germaner, och hur man efter andra världskriget försökt avnazifiera detta begrepp.

Bokens andra avsnitt heter ”Historien”. Här får vi veta vad som faktiskt är känt om de germanska folkgrupperna, de som romarna mötte. Läs om hur dessa levde, hur deras samhällen kan ha sett ut och vilka spår de lämnat efter sig.

Det tredje avsnittet är ”Språken” och här går Janson igenom vad germanska språk egentligen är för en grupp, hur dessa är släkt med varandra, och vilka språk som kan ha föregått våra moderna. Hur kom exempelvis engelskan och tyskan till? Framför allt sätter han allt detta i sitt sammanhang.

Germanerna” är en väldigt bra bok, inte minst tack vare Tore Jansons utmärkta berättarstil. Boken är skriven på ett tillgängligt och levande språk och författaren har valt ett bra sätt att presentera och dela upp detta (emellanåt ganska snåriga) faktamaterial. På så vis hålls boken ihop på ett utmärkt sätt. Författaren är dessutom väldigt kunnig i sitt ämne.
Under läsningen får vi lära oss både det ena och det andra, Det framgår tydligt hur historiskt stoff om germanska folkgrupper lever vidare än idag i skilda sammanhang.
Boken är även utrustad med ett bra bildmaterial, samt kartor.
En både bildande och underhållande bok. God läsning, helt enkelt.

Min enda invändning är omslagsbilden, som utgörs av en detalj ur Rembrandts konstverk ”Batavernas trohetsed”. Även om många har sett denna tavla på Nationalmuseum har den bland allmänheten knappast en självklar koppling till germaner, och är formodligen därför inte helt lättbegriplig. Troligen skulle boken nå ut till fler läsare med en ”tydligare” omslagsbild, kanske en scen ur en Wagneropera.

Tore Jansons ”Germanerna” var en av sex titlar som 2013 nominerades till Augustpriset i fackboksklassen.

Germanerna i bibliotekets katalog

Janson, T - Germanerna - 13032863

Romerska porträtt

Roman portraits

Romarrikets konst är intressant på många sätt, men något av det mest framstående är den romerska porträttkonsten. Dessa porträttskulpturer och byster är enastående i sin realism och sina konstärliga uttryck. Porträttraditionen utvecklades från begravningsskulpturer. Än idag, 2000 år senare, är de romerska porträtten mycket kraftfulla.

Det brittiska bokförlaget Phaidon är känt för sin kvalitetsutgivning av konstlitteratur.
Boken ”Roman portraits” av Ludwig Goldscheider (Phaidon, 2004) är en nyutgåva av en bok som först gavs ut 1940, alltså mitt under andra världskriget.
Detta är ett bildverk i stort format (ca 22 x 30 cm). Här finns också ett kort förord med presentation av skulpturerna, men det är bilderna som talar i denna bok. Och vilka bilder! De ca 120 svartvita fotografierna, som tagits av Ilse Schneider-Lengyel, är helt fantastiska. De är alla tagna på nära håll, vilket gör att läsaren kommer nära varje porträtterad person. Varje foto presenteras på en helsida.

Goldscheider var en av förlaget Phaidons grundare. Han gjorde själv urvalet av porträtt till denna bok. Studera hantverksskickligheten hos de antika skulptörerna, och se hur väl de lyckats fånga det personliga uttrycket i varje ansikte.

Att människor lockas och fascineras av ansikten och porträtt är välkänt. ”Roman portraits” kan läsas av t ex den som är intresserad av konst, den som gillar bra fotografi eller av den som vill få inspiration till eget konstnärligt skapanade.

Roman portraits i bibliotekets katalog

Marcus Aurelius självbetraktelser

Marcus Aurelius

God litteratur har en förmåga att leva vidare och hela tiden upptäckas av nya generationer. En sådan bok är ”Självbetraktelser” av Marcus Aurelius (Forum, 1976).

Marcus Aurelius (121-180) var romersk kejsare i nästan 20 år och räknas dessutom till en av Romarrikets bästa ledare. Han var dessutom filosof och företrädde stoicismen.

Stoicismen var en åsiktsriktning inom grekisk och romersk filosofi, grundad av den grekiske filosofen Zenon på 300-talet f.Kr. Stoikerna hävdade att man ska leva enligt naturen och viljefast stå emot alla känslor och lidelser. Självdisciplin är nyckelordet. Allt som händer i livet ska mötas med lugn och oberördhet. Det är förnuftet och den rätta insikten som ska styra.

Självbetraktelser

Marcus Aurelius bok ”Självbetraktelser” skrevs på grekiska, och för eget bruk. Man tror att han skrev texterna i omgångar i härlägren vid Donau. Stora delar av hans regeringstid var orolig och riket låg ständigt i krig med olika grannfolk.
Självbetraktelser” är indelad i tolv böcker. Varje bok är i sin tur indelad i korta numrerade avsnitt, vilket gör det lätt att referera till enskilda ställen i texten.

Det är fascinerande att det mäktiga Romarriket leddes av en kejsare som samtidigt var filosof.
I filmen ”Gladiator” spelades Marcus Aurelius av Richard Harris, men den skildringen är tämligen ohistorisk.

Marcus Aurelius texter skrevs för ca 1.900 år sedan. Under alla sekler sedan dess har människor läst dem. USA:s förre president Bill Clinton sade att det var hans favoritbok.

Här finns tankar över tidlösa frågor om liv och död, om att göra gott, om tidens gång och mycket annat. Några smakprov:

”Fordom brukliga ord är nu föråldrade. På samma sätt är fordom namnkunniga mäns namn så att säga föråldrade. (…) Ty allt är förgängligt och förvandlas snart till en myt, och till sist sjunker det alldeles i glömska. Och detta gäller om dem som en gång varit så lysande ryktbarheter. De övriga är borta i och med sitt sista andetag – ‘osedda, ohörda’. Men vad betyder då ett odödligt namn? Intet! Vad återstår då för oss att sträva efter? Blott detta: rättvisa, allmängagnelig verksamhet, orubblig sannfärdighet, ett sinne som välkomnar varje skickelse som något nödvändigt och förtroget, kommen från den för allt gemensamma urkällan.” (Bok IV, 33)

”Säg om morgonen till dig själv: jag kommer idag att sammanträffa med en framfusig människa, med en otacksam eller övermodig, en ränklysten eller tadelsjuk eller opålitlig människa. Alla dessa fel hos dem kommer sig av att de är okunniga om ont och gott. Jag däremot har insett att det goda till sitt väsen är skönt och det onda är oskönt samt att den felande av naturen är befryndad med mig själv, inte på så vis att vi är av samma blod och säd, utan såtillvida som vi är delaktiga av samma förnuft och av samma gudomliga bestämmelse. Ingen av dessa människor kan skada mig, ty ingen kan förleda mig till vad ont är. Inte heller kan jag vredgas på min frände eller vända mig ifrån honom. Vi är skapade för samverkan liksom händer, fötter, ögonlock och käkar. Att motverka varandra vore alltså naturvidrigt. Men att känna ömsesidig motvilja och avsky är att motverka varandra.” (Bok II, 1)

”Tro aldrig att något är gagneligt för dig om det föranleder dig att svika ett förtroende, bryta mot hedern, hata, misstänkliggöra, önska ont över eller hyckla för en människa.” (Bok III, 7)

Betrakta den omätliga tiden bakom dig och den andra ändlösheten framför dig. Vad är det, inför detta, för skillnad mellan en som lever i tre dagar och en som lever tre människoåldrar?” (Bok IV, 50)

Marcus Aurelius ”Självbetraktelser” är en bok som alla borde läsa någon gång i sitt liv.
Tyvärr har den inte utgivits i någon nyare svensk översättning sedan 1976, men boken finns givetvis att låna på biblioteket. Den är placerad på hyllan för filosofi.

Självbetraktelser i bibliotekets katalog

I dagsläget finns det ingen e-boksutgåva av den svenska översättningen, men den som vill läsa texten på engelska (eller andra språk) hittar flera olika digitala utgåvor i The Internet Archive. Bokens engelskspråkiga titel är Meditations.

Ryttarstatyn över Marcus Aurelius

Den enda fullständiga romerska ryttarstaty från antiken som bevarats till våra dagar föreställer Marcus Aurelius. Enda anledningen till att den bevarats är att man under tidig medeltid trodde att den föreställde kejsar Konstantin, Roms förste kristne kejsare. Tack vare detta klarade sig statyn undan nedsmältning.

Ryttarstatyn i brons över Marcus Aurelius är konsthistoriskt mycket viktig. Den stod länge på Piazza del Campidoglio på Kapitolium i Rom, men p g a luftföroreningarna flyttades den 1981 och den över 4 meter höga statyn finns idag att se på Palazzo Nuovo i Kapitolinska museerna.

Caligula

Den romerske kejsaren Caligula (12-41 e.Kr.) är en av de härskare som av eftervärlden fått sämst eftermäle. Hans rykte är genuint dåligt. Caligulas namn har i snart 2000 år symboliserat depraverad tyranni.
Historierna om hans utsvävningar och nycker är många. Han sägs ha haft storhetsvansinne, ha varit incestuös, haft onormala relationer med husdjur, låtit avrätta folk av rent nöje och en hel del annat. En av de mest spridda historierna går ut på att han ska ha utsett sin häst till konsul. Caligula ses av vissa historiker som det första exemplet på ”kejsarvansinne”.

Men finns det någon sanning i de gamla historierna, eller är det bara ett försök från hans efterträdare att svärta ned honom? Hur kan vi veta vad som kan vara sant?
BBC News Magazine
undersöker saken i en intressant artikel:
”Does Caligula reserve his bad reputation?”

Kejsarbiografier

En av de främsta källorna till många av de klassiska historierna om Caligula, vars kejsartid endast varade i knappt fyra år, är Gajus Suetonius Tranquillus (76-138) berömda verk De vita duodecim Caesarum libri VIII (”Åtta böcker om tolv kejsares liv”) senast utgiven på svenska i fräsch nyöversättning av Ingemar Lagerström: ”Kejsarbiografier” (Wahlström & Widstrands klassikerserie, 2001), som var den första kompletta översättningen till svenska av verket på ca 150 år.

Suetonius stil är ganska skvallrig, men oerhört underhållande. Ett exempel på hur biografi och historia under antiken ansågs tillhöra samma genre. Suetonius är en ren personhistoriker, och den yttre romerska historien berörs bara när det är motiverat ur den omskrivne personens perspektiv. Denna volym innehåller som sagt alla tolv kejsarbiografier, inklusive den om Caligula, och inleds med biografin över Julius Caesar och avslutas med den om Domitianus. ”Kejsarbiografier” är ett av världslitteraturens mest underhållande verk. Rekommenderas.

Kejsarbiografier i bibliotekets katalog

Antika rekordboken

Antika rekordboken

Tänk om det hade funnits en rekordbok av Guinness-stil redan under antiken. Hur hade den sett ut?
Det är grundidén bakom en lite udda men väldigt underhållande bok: ”Antika rekordboken” av Allan & Cecilia Klynne (W&W, 2003).

Boken består av en stor mängd notiser och historier, hämtade ur antika historiekrönikor och klassiska böcker: Suetonius, Tacitus, Herodotos, Plutarchos och många andra.

Allting är indelat i tematiska kapitel, t ex ”Litteratur & teater”, ”Katastrofer & sjukdomar”, ”Lyx & flärd”, ”Mat & dryck” och varför inte ”Laster & lustar”?

Här kan du får svar på frågor som ”Vad bestod den dyrbaraste måltiden av?”, ”Hur stort var antikens största skepp?” eller ”Vad tjänade den mest välavlönade gladiatorn?”.

Detta är givetvis ingen bok man sitter och sträckläser, den läses bäst lite åt gången, precis som för andra titlar i den här listboksgenren.
Det finns en markant romersk dominans, vilket beror på att källorna helt enkelt är fler från den perioden. Samtidigt kan man inte låta bli att fundera över sanningshalten i en del av historierna och rekorden. Men historieskrivningen på den här tiden var just en konst i att kunna berätta historia. Detta problem belyser författarna även i förordet. Samtidigt får man som läsare en bild av antikens ryktesspridning. Vilka historier var det som man förde vidare?

Detta är en av de roligare böckerna i listboksgenren. Den som ska hålla ett middagstal och behöver en anekdot kan ta en titt i ”Antika rekordboken”. Kul och underhållande.

Antika rekordboken i bibliotekets katalog

Dagens tänkvärda

”Lyckan skänker för mycket åt många, men tillräckligt åt ingen.”
(Fortuna multis dat nimis, satis nulli)

(Martialis, ca 40-104)

Michelangelo och Sixtinska kapellet

Michelangelo och påvens tak

År 1512 öppnades Sixtinska kapellet med Michelangelos då nymålade stora freskomålningar. Dessa fresker hör till konsthistoriens viktigaste och mest kända verk, och de har under seklerna beskrivits och analyserats flera gånger. De har också varit omdiskuterade i flera avseenden.

Ross Kings bok ”Michelangelo och påvens tak” (Historiska media, 2004) beskriver detta jättelika konstverks tillkomst.

Det var år 1508 som påven Julius II gav Michelangelo i uppdrag att utsmycka Sixtinska kapellets tak. Kapellet hade stått klart 1481. Men påven hade fått rådet att inte anlita Michelangelo, eftersom han hade så liten tidigare erfarenhet av just freskomåleri. Från början var det inte meningen att han skulle måla hela taket, men uppdraget utökades. Takytan omfattade hela 1000 kvadratmeter, och uppdraget var tekniskt och fysiskt krävande.

I Ross Kings bok kan du läsa om hur Michelangelo handplockade ett arbetslag med gesäller och hur de slet med det tunga uppdraget i fyra år.

Många av Michelangelos motiv är välkända. De viktigaste är sviten av bilder som visar Skapelsen, Adam och Eva i Edens lustgård, Noa efter syndafloden, samt många avbildningar av profeter, sibyllor och andra bibliska personer. Detta är verkligen ett extremt omfattande måleriverk.

King berättar i boken mycket levande och underhållande om detta väldiga arbete och alla kontroverser kring arbetet. Påven och Michelangelo hade inte alltid samma uppfattning om saker och ting. T o m när arbetet var klart, och alla beundrade det jättelika verket, ville påven ha tillägg, något som Michelangelo dock lyckades klara sig undan. Senare skulle påvens gravmonument bereda Michelangelo ännu större besvär än Sixtinska kapellets tak.

Freskomålningarna i kapellet har klarat sig ganska bra genom seklerna. Men röken från all rökelse och alla vaxljus gjorde att målningarna mörknade. Därför har flera restaureringar utförts, en del av dem omdebatterade. Numera är freskernas färger ljusare och klarare än någonsin.

Michelangelo och påvens tak i bibliotekets katalog

Gustaf III:s böcker

Alphabeta Varia, volym 1 och 2

I Jämtlands läns biblioteks äldre samling, Zetterströmska biblioteket, finns en hel del intressanta böcker.
Här finns exempelvis två böcker som skänktes som gåva till Gustaf III under hans besök i Rom 1784.
Det är ”Alphabeta Varia” som består av två volymer. Böckerna är vackert inbundna och försedda med förgyllning. PÅ framsidorna står det ”Bibliotheket på Drottningholm” och på baksidorna ”Öfwerlemnad till Konungen af Societate P. Propaganda Fide i Rom 1784”.

Gustaf III besökte Collegium pro propaganda fide, som var katolska kyrkans propagandacentral. De hade ett stort bibliotek och tryckeri, och var stolta över att kunna trycka böcker på mängder av olika språk.
”Alphabeta Varia” består av olika alfabet och tryckprov. Tio Guds bud, trosbekännelsen, Herrens bön och en del annat finns här återgivet på 17 olika språk. I volym 1 finns en skriven gåvoanteckning till Gustaf III.

Gåvoanteckning i band 1

Dessa två böcker ingår i ”Läroverksdepositionen”. Det är böcker som ägs av Östersunds Läroverk men som finns deponerade på länsbiblioteket sedan 1934.
Just dessa två böcker är en del av en donation på ca 700 titlar, som skänktes till läroverksbiblioteket på 1880-talet av änkefru Lisa Weinberg. De hade tillhört hennes avlidne man, läroverksadjunkten L. Weinberg.
Hur han hade kommit över dessa böcker framgår tyvärr inte.

Större versioner av dessa bilder finns i bloggens bildgalleri på Flickr.

Barbarernas dag

Barbarernas dag

Den 9 augusti år 378 var en het sommardag. Det var också dagen då det romerska riket började falla, sägs det ibland. Då stod det ödesdigra slaget vid Adrianopel. Den romerska armén led ett svårt nederlag mot goterna. Här tog antiken slut och här började medeltiden, menar vissa. Helt klart är slaget ett av de viktigaste i Europas historia, utan att vara lika känt som slagen vid t ex Waterloo eller Stalingrad.

Den italienske historikern Alessandro Barberos bok ”Barbarernas dag : slaget vid Adrianopel” (Agerings, 2011) beskriver händelserna som ledde fram till detta slag.

Romarna hade blivit vana vid att kunna hantera ”nya” folkslag som dök upp vid rikets gränser. Dessa folk kallades ofta för ”barbarer”, oavsett folkgrupp. Men romarna misslyckades med att hantera goterna. Under ledning av stamledaren Fritigern drog goterna fram i provinsen Thrakien. Romarna skulle sätta stopp för dessa plundringar. Kejsar Valens mötte goterna vid Adrianopel (som ligger i den europeiska delen av Turkiet, nära gränsen till Grekland och Bulgarien) men led ett katastrofalt nederlag. Ungefär två tredjedelar av den romerska hären stupade, inklusive kejsaren själv.

Barberos bok är lagom lång, knappt 200 sidor, och han berättar med stor kunnighet och entusiasm om denna dramatiska tid i historien. Boken saknar dock nästan helt illustrationer, vilket är en brist. Men det är intressant läsning.

Barbarernas dag i bibliotekets katalog

Döden i Rom

Döden i Rom

Rom är en legendarisk stad som har en mångtusenårig historia. Den sträcker sig från antiken via renässansen fram till våra dagar.

Historikern Maud Webster tar oss med på en annorlunda resa genom Roms historia. ”Döden i Rom” (Historiska Media, 2006)  är en annorlunda historisk guide till den eviga staden Rom. Det är en guidebok till alla monument i staden på temat död.
Läs om antika gladiatorspel, olika begravningsskick, gravmonument, Roms katakomber, klassiska konstnärer och kyrkor och mycket annat.

Människorna bakom alla monument och byggnader träder fram och ger liv åt en förfluten tid, som ändå inte ligger så långt borta. Boken fungerar lika bra för Rom-resenären som för den som bara vill sitta hemma i läsfåtöljen. En bok som väcker nyfikenhet och reslust. Rikt illustrerad med foton och kartor.

Döden i Rom i bibliotekets katalog

Skatter ur Vatikanens arkiv visas i unik utställning

För första (och kanske enda) gången någonsin finns nu chansen att se unika originaldokument ur Vatikanens stora bibliotek och arkiv i en stor utställning i Rom. Dokumenten har aldrig förut lämnat Vatikanen, men nu visas 100 av de mest intressanta på Museo Capitolini i Rom.

Utställningen heter Lux in Arcana och här finns dokument av stort historiskt värde. De äldsta dokumenten kommer från 800-talet. Det är häpnadsväckande att samla så många av dessa i en och samma utställning. Eller vad sägs om att med egna ögon kunna se sådana här saker:

  • Handlingar från rättegången mot Tempelherreorden
  • Påven Alexander VI:s välsignelse av Spaniens och Portugals kolonisering av Nya världen
  • Martin Luthers bannlysning
  • Brev från Michelangelo
  • Handlingar från rättegången mot Galileo Galilei
  • Drottning Kristinas abdikationsdokument
  • Ett brev från kejsarinnan av Kina, skrivet på siden

Från Vatikanens bibliotek

”Vatikanens hemliga arkiv” har varit omtalat i hundratals år. Egentligen är arkivet och biblioteket inte direkt hemligt, men väldigt få personer har haft tillgång till materialet som förvaras där. Vatikanens bibliotek har också förekommit som dramatisk bakgrundsmiljö i film och litteratur (t ex i Dan Browns böcker). Det omges av ett skimmer av mystik.

Vatikanens bibliotek och arkiv är väldigt stort och har byggts upp under mer än tusen åt, så det går fortfarande att göra fynd där. Nästan varje år kan vi läsa notiser i tidningarna om att man funnit nya saker i arkivet.

Utställningen visas på Museo Capitolini under perioden februari – september 2012.
Lux in Arcana har en stor och intressant webbplats, med massor av godsaker att titta på. Rekommenderas! Missa inte kuriosa-avdelningen.

Lux in Arcana

Pengar och politik förr och nu

En amerikansk casino-magnat i Las Vegas har sagt sig kunna bidra med hela 100 miljoner dollar till republikanen Newt Gingrichs valkampanj. Med anledning av detta har BBC News Magazine satt ihop en intressant artikel om politiska bidragsgivare genom historien, och visar på vad vi kan lära oss av forna tiders erfarenheter.

Crassus stödde Caesars militära och sedan politiska karriär.
Sir William de la Pole från Hull lånade ut pengar till den brittiske kungen Edward III, och för honom slutade det illa.
En annan kunglig bidragsgivare på 1500-talet, Thomas Seymour, blev avrättad.

BBC News Magazine: What can political donors learn from history?

%d bloggare gillar detta: