Category Archives: Medicin

Pestråd från 1638

Pestskrift från 1638

Numera kan vi oroa oss för mycket, dock ej för pesten. Pestsjukdomar var däremot ett återkommande gissel för tidigare generationer.
En av de första riktiga upplysningsskrifterna om pesten som framställdes i Sverige var ”Een kort berättelse, huru man sigh i pesti-lentz tijder förhålla skal … ” , skriven av Andreas Palmcron (som hette Sparman innan han adlades).
Den utgavs 1638, och trycktes om i samband med senare pestepidemier 1652 och 1710.
(Se även det tidigare blogginläggetPesten i Stockholm 1710”)

Andreas Palmcron (1609-58) var livmedikus åt både drottning Kristina och kung Karl X Gustav.
Han utgav också en annan folkbildande medicinsk bok, ”Sundhetzens speghel, vthi hwilken man beskodhar sundhetzens natur, förnämste orsakerne til alla siukdomar, som sundheten förstöra plägha” (1642). Det var den mest omfattande skriften om förebyggande hälsovård som dittills utgivits på svenska.

Medikamenter mot pest, 1638

Pestskriften från 1638 är en liten skrift på 24 sidor, och är en sammanfattning av samtidens syn på hur sjukdomen skulle förebyggas och behandlas. Ett genomgående tema är att man ska undvika dålig lukt. Innan upptäckten av virus och bakterier trodde man att många sjukdomar spreds genom luften, och det gällde då att vädra ordentligt för att bli av med den onda lukten. Man försökte också få patienterna att svettas ut det onda genom att inta olika typer av medikamenter. Ett av kapitlen heter ”Huru man sin Kropp ifrå öfwerflödige Wätskor reensa skal”.
I slutet av skriften finns en lista på medikamenter som säljs på apotek i Stockholm.

1638 års utgåva av Palmcrons pestskrift finns bevarad i minst fyra exemplar, varav ett finns i Zetterströmska biblioteket. Här finns också senare utgåvor av titeln, samt ”Sundhetzens spegel”.

 

Historiska preventivmedel

Romerskt pessar

Människors användning av preventivmedel är inget nytt påfund.
Arkeologer har gjort en del fynd från antiken. Här ovan visas ett ca 2000 år gammalt romerskt pessar av brons.

Mycket länge var det dock tabubelagt att sprida information om, eller att sälja, dessa produkter. Den sexualmoral som föreskrevs av kyrkan var tidvis extremt sträng.

I ett inlägg i den historiska fotobloggen Retronaut (som nu är en del av webbplatsen Mashable) kan du se bilder av preventivmedel från olika tidsperioder: Early Birth Control

I äldsta tider tycks preventivmedel ha varit något som endast kvinnor förväntades använda. Det som har bevarats till våra dagar är t ex pessar. Så småningom började även preventivmedel för män tas i bruk.

Från 1500-talet finns textdokumentation av att tidiga kondomer började användas i Europa, inte minst som skydd mot sjukdomar som syfilis. Sedan blev det huvudsakliga användningssyftet preventivmedel, eller födelsekontroll.
De tidiga kondomerna kunde vara tillverkade av olika sorters tyg, eller av fårtarmar. Man vet att Casanova (1725-1798) använde sådana.

Under senare delen av 1800-talet började kommersiella preventivmedel nå en större målgrupp än endast överklass.
I Retronauts bildsvit finns exempelfoton av olika produkter från perioden kring sekelskiftet 1900.

Bild: Science Museum, London / Creative Commons via Wellcome images

Gymnastik som medicin

Gymnastik som medicin

Yrket sjukgymnast uppkom i Sverige och är en av våra största kulturexporter, något som inte är allmänt känt. Historikern Anders Ottosson beskriver i boken ”Gymnastik som medicin : berättelsen om en svensk exportsuccé” (Atlantis/GIH, 2013) bakgrunden till den svenska sjukgymnastiken.

Under 1800-talet ökade intresset för gymnastik och massage. Man ansåg att dessa behandlingar kunde bota och lindra ett stort antal kroniska och invärtes sjukdomar. Sverige var ett ledande land i den här utvecklingen. Sjukgymnastik sanktionerades av staten och många lekmän från andra länder reste till Sverige för att studera denna nymodighet. Centrum för utvecklingen var Kungliga Gymnastiska centralinstitutet (GCI), som idag heter Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Denna utbildningsanstalt gjorde ett mycket stort avtryck internationellt. Studenter härifrån sändes ut över världen för att lära ut ”The Swedish drill”. Sjukgymnastik sågs som en vetenskap som skulle revolutionera medicinen.

I den här intressanta boken kan du läsa om vilken ideologi som låg bakom allt detta, och inte minst vilka övningar och rörelser man ägnade sig åt. Här finns mängder av fascinerande foton. Flera av dessa har troligen aldrig tidigare publicerats i bokform tidigare, åtminstone inte i modern tid.

Pehr Henrik Ling (1776-1839) grundade Linggymnastiken, ett system som dominerade gymnastiken i Sverige fram till 1940-talet. Vissa gymnastikdirektörer försökte i början av 1900-talet reformera Linggymnastiken, bl a genom att mjuka upp de militärt exercisbetonade rörelserna och även införa musik. Med detta ville man bl a göra gymnastiken tillgänglig även för kvinnor. Men gymnastikdirektörerna mötte hårt motstånd. Lingianerna var dessutom hårda motståndare till idrott med tävlingsmoment.

Det är intressant att läsa den här boken, som beskriver en utveckling som för många idag är okänd. Vi får veta flera spännande saker. Exempelvis var kompositören Franz Berwald en av de första som spred sjukgymnastik utanför Sverige. På sitt ortopediska institut i Berlin behandlade han patienter på 1830-talet på maskinell väg.
Vi får också ta del av de många konflikter som kantade sjukgymnastikens väg.

Boken är som sagt rikt illustrerad med samtida foton. Se hur sjukgymnasterna kunde rotera och vrida patientens kropp i olika ställningar. Den nedre bilden på bokens omslags avbildar  ”halvliggande planvridning, halvliggande bågvridning och halvliggande cirkelvridning”.

Man konstruerade så småningom olika typer av maskiner. En av de främsta på detta område var Gustaf Zander (1835-1920), som utvecklade ett helt system för gymnastikapparater. I boken kan du t ex se bilder av Zanders armhöjningsapparat. De flesta av dagens moderna maskiner på gymmen påminner om någon av Zanders apparater.

En intressant gymnastikhistorisk bok som även överraskar och ger oss ny kunskap. Extra plus för de många fotografierna.

Gymnastik som medicin i bibliotekets katalog

Toalettreklam från 1874

sanitarian_framsida by Historiskt
sanitarian_framsida, a photo by Historiskt on Flickr.

En av våra viktigaste uppfinningar är definitivt vattenklosetten. Den är så självklar för oss idag att vi knappt tänker på det. För 140 år sedan var dock situationen en helt annan.

Industrialiseringen och städernas snabba tillväxt gjorde att de sanitära förhållandena blev ett stort hälsoproblem. Det var mycket vanligt att sjukdomar som kolera spreds via infekterat vatten.

I bibliotekets magasin hittade jag av en slump en låda med okatalogiserat småtryck, mest reklam för olika typer av bokverk. Men här fanns också några amerikanska broschyrer. En av dessa är ett 16-sidigt häfte tryckt 1874, en reklamfolder för mulltoaletten ”The Sanitarian”.

På framsidan kan vi läsa: ”Physicians praise it – Nurses demand it – Invalids, Women and Children rejoice in it!”

I häftet förklaras nackdelar med de då aktuella avloppssystemen, och hälsoriskerna med bruket av utedass i städerna påvisas. Vidare berättar man att USA:s första patent på mulltoalett registrerades 1866, och att man nu har produktutvecklat denna toalett i flera steg. Häftet avslutas med ett antal uppskattande citat av framstående personer som testat ”The Sanitarian”, och sedan kommer instruktioner om hur toaletten ska användas. Allra sist efterlyser man återförsäljare, ”especially ladies”, i fler städer.

Våra moderna toaletter hade varit en nästan ofattbart utopisk framtidsdröm för 1870-talets stadsbor.

Jag har skannat in framsida, baksida och uppslaget 14-15. Bilder finns att se i bloggens bildarkiv.

Råd om hicka

Råd om hicka by Historiskt
Råd om hicka, a photo by Historiskt on Flickr.

År 1578 utgavs den första svenskspråkiga läkarboken – ”Een nyttigh läkere book ther vthinnen man finner rådh, hielp och läkedom til allehanda menniskiornes siwkdomar bådhe inwertes och uthwertes” av Benedictus Olai (ca 1520-1583).

Han hade studerat vid universitetet i Wittenberg och blev Sveriges förste medicine doktor. Dessutom var Benedictus Olai livmedikus åt först Erik XIV och sedan Johan III.

I denna bok kan man bl a hitta detta avsnitt om hicka. Provläs lite 1500-talssvenska.

I bildgalleriet finns även ett foto av början av avsnittet ”Om rapning.

Sjömännens hårda tillvaro

Under däck

Livet ombord på de stora örlogsfartygen på 1500- och 1600-talet var hårt och ofta rent livsfarligt.
Fynd från vraken efter förlista fartyg hjälper oss att få en bild av sjömännens pressade tillvaro.
Katarina Villner berättar deras spännande historia i boken ”Under däck : Mary Rose – Vasa – Kronan” (Medströms, 2012).

Mary Rose var ett brittiskt skepp som förliste 1545. Vasa sjönk i Stockholms hamn på sin jungfruresa 1628, och regalskeppet Kronan exploderade under ett sjöslag i Östersjön 1676. Mary Rose och Vasa har bärgats, och från Kronan har man bärgat en hel del arkeologiska fynd.

Villner har varit informationschef för Vasamuseet, Sjöhistoriska museet i Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona, och hon är mycket kunnig i ämnet. Stora delar av boken berör sjukdomshistoria och den läkekonst som man använde sig av för att försöka kurera de sjuka.

Manskapet hade en daglig mat- och dryckranson. Varje man ombord på Mary Rose tilldelades 4,5 liter öl om dagen, medan sjömännen på Vasa fick nöja sig med 2,5 liter. Det behövdes för att skölja ned all salt mat. Ölen dracks ur laggade trästånkor. Man har hittat sådana ombord på Vasa.

Under däck” ger oss fascinerande inblickar i vardagslivet ombord på dessa stora skepp.
Sjukdomsepidemier var ett vanligt gissel. Viceamiral Henrik Fleming blev chef över den svenska Östersjöflottan 1628. Hans brev och rapporter till Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna beskriver problemen ombord på fartygen. På åtta skepp var mer än en tredjedel av sjömännen sjuka. De led av ”huwodt werck, fråssa, hidtzig bensiucke, skelvan, skörbiuken, halss schulsten, blodtsotten, hidtzig siuckdom.” Dessutom är det en sådan stank om bord på skeppen att han inte kan beskriva den, säger Fleming.

Ett helt kapitel behandlar barberarens yrkesroll och arbetssätt. Under sjöstrider var det barberaren som skulle utföra nödamputationer. Skott från kanoner och musköter orsakade svåra skador. Vid förfrysning kunde sjömännen få kallbrand, och även då var amputation ofta en nödvändig åtgärd.

Barberaren hade en träkista med verktyg. Flera sådana fynd har gjorts ombord på de tre vraken. På Mary Rose fann man en hel kista med ca 60 olika föremål.

En vanlig behandlingsform ombord var åderlåtning och koppning. Man hade särskilda koppglas eller kopphorn. En populär medicin under 1500- och 1600-talen var teriak, en mix av allehanda ingredienser, bl a orientaliska kryddor och olika droger. Ibland förekom ormkött i teriak.

Hur länge skulle en nutida svensk stå ut med livet ombord på dessa skepp? Sjömännens hårda liv är svårt för oss att riktigt fatta idag.
”Under däck”
är både en sjöfarts- och en medicinhistorisk bok, där vi kommer nära örlogsskeppens manskap. Boken är levande, välskriven och rikt illustrerad.  Rekommenderas.

Under däck i bibliotekets katalog

Den medeltida kroppen

Kroppens historia under medeltiden

Under medeltiden hade man en ambivalent inställning till människokroppen. Å ena sidan hävdades det att kroppen var ”själens avskyvärda klädnad” (sagt av påven Gregorius den store). Man späkte sin kropp och skulle bära tagelskjorta. Det kroppsliga knöts till synd. Å andra sidan tog 1200-talets teologer fram kroppens positiva egenskaper. Jesus, som ju var Guds son, hade antagit kroppslig gestalt. I livet efter detta skulle människor få en ny kropp.

Denna spännande motsättning präglade medeltidens värld på flera sätt. Mera om detta kan du läsa i boken ”Kroppens historia under medeltiden” av Jacques Le Goff och Nicolas Truong (Agerings, 2011). Le Goff är fransk medeltidshistoriker och Truong är journalist. Vill vi förstå medeltidens människor är studier av deras syn på kroppen en bra utgångspunkt, menar de.

Den kristnes kropp kunde ses på olika sätt under medeltiden. Ett lik var alltid motbjudande. Samtidigt kunde den döda kroppen vara värd att hedra och vörda, särskilt i fallet med helgon. Dessa fick praktfulla gravmonument och blev föremål för relikkulter.
Sakramenten helgade kroppen, från dopet till sista smörjelsen. Altarets sakrament sågs som Kristi kropp.

I boken belyses flera av de motsatta uppfattningar om kroppen som rådde. Å ena sidan skulle man fasta, och å andra sidan kunde man fröjda sig under karnevaler. Kärleken skulle vara hövisk och sedlig, medan det sexuella var ett starkt tabu.

Den allmänna uppfattningen var ofta att kroppen var syndens verktyg. Franciskus av Assisi (1181-1226) var sjuklig och såg kroppen som ”en bror” och sjukdomarna som ”våra systrar”. Det blev tillåtet för medeltidens människor att anlita andra läkare än Kristus. Medicinen började utvecklas som en egen vetenskap.

Le Goff hävdar i bokens förord att historikerna hittills har försummat att berätta om hur man betraktade kroppen under medeltiden, och han med denna bok vill råda bot på detta misstag.

Den här boken är en intressant resa in i medeltidens tankevärld. Författarna berättar om tidig medicinhistoria, om hur man såg på sina avlidna, om vilka kroppsliga egenskaper som ansågs syndiga, om gester och umgängesseder och mycket annat. Ägnade man sig överhuvudtaget åt kroppslig idrott under medeltiden?
Ett avslutande kapitel tar upp synen på människokroppen som metafor, som ett mikrokosmos.
Döden var ständigt närvarande för medeltidens människor. Hur såg man på barndom och ålderdom i en tid av farsoter?

Boken är inte alltför tungläst, tvärtom är den istället rätt kul och upplysande, samtidigt som den erbjuder flera intressanta vinklar på medeltida tankegods. Som läsare får man flera aha-upplevelser. Boken omfattar knappt 180 sidor, men saknar dock illustrationer.

Kroppens historia under medeltiden i bibliotekets katalog

Hos tandläkaren 1797

I en medicinsk lärobok från 1797 hittade jag några intressanta rekommendationer om hur man bör behandla tandvärk.

Råd vid tandvärk, 1797 - del 1

Råd vid tandvärk, 1797 - Del 2

Kanske lite överraskande att både stekta fikon, iglar och brännvin kan användas i dessa sammanhang!

Råden är hämtade ur ”Lärobok uti medicin, innehållande kort underrättelse om de almännaste sjukdomars kännetecken, skötsel och enklaste botningssätt” (Nyköping 1797) av Albrecht Julius Segerstedt (1763-1815).

Segerstedt var född i Lista socken i Södermanland och blev medicine doktor 1788.
Efter att ha innehaft olika läkaruppdrag blev han 1795 lektor i naturalhistoria och medicin vid Strängnäs gymnasium. Denna tjänst hade Segerstedt när han skrev sin lärobok.
Sedan läste han till präst, och blev kyrkoherde och senare även prost i Lerbo 1812.
Segerstedt, som utgav flera olika skrifter inom medicin och religion, var farfarsfar till den kände publicisten Torgny Segerstedt (1876-1945).

Pesten i Stockholm 1710

Om pesten i Stockholm 1710

Pesten var ett återkommande gissel för de som levde före oss. Den sista stora pestepidemin hemsökte Stockholm under hösten och vintern 1710. Ca 18.000 av stadens invånare dog, vilket var en mycket stor andel.
Om detta pestutbrott finns en intressant skrift, ”Om pesten i Stockholm 1710” av J.V. Broberg (Norstedts, 1879).

Denna lilla bok har nu digitaliserats och finns tillgänglig via den utmärkta webbplatsen Stockholmskällan, som är ett samarbete mellan arkiv, bibliotek och museer.

Här kan du läsa dels om tidigare pestepidemier i Sverige som dokumenterats, och dels samtida beskrivningar av livet i Stockholm under pestmånaderna.
Läs t ex om hur man försökte skingra pestsmittan, som man ansåg fanns i dålig luft. Läs om hur man hanterade den plötsliga anhopningen av avlidna, och vilka regler och föreskrifter som myndigheterna försökte införa.
En nyttig påminnelse om vad vi som lever i Sverige idag slipper uppleva.
Läs ”Om pesten i Stockholm 1710” som e-bok (pdf)

Den sexbente fienden

Den sexbente fienden

Flugor, löss och myggor har under historiens gång ofta påverkat, och ibland helt avgjort, fälttåg och annan krigföring. Insekterna har spridit sjukdomar som rödsot, fläckfeber och malaria. Sjukdomarna har skördat mängder av offer. Napoleons värsta fiende var inte de ryska kanonerna, utan den fruktade klädlusen.

Lena Huldéns bok ”Den sexbente fienden : leddjurens inverkan på västerländsk krigföring” (Schildts, 2006) är en udda men fascinerande inblick i allt som insekterna ställt till med under seklerna.

Boken inleds med en översikt över människans förhållande till insekterna under historien. När man började hålla husdjur och bedriva jordbruk blev insektsangreppen mer mångsidiga än tidigare. Vilka insektsarter som har varit värst under olika perioder har sedan varierat.
Loppornas glansperiod i Europa var sålunda under medeltiden och fram till 1700-talet. Dödsstöten för de loppsmittade soldatkasernerna blev införandet av centralvärme, som lopporna inte trivdes med.

En hygienisk klädvård är viktig. Länge insåg man inte att t ex smittkoppsvirus är livaktigt i flera år. En smittkoppssjuk soldats kläder kunde återlämnas till lagret, inpyrda av virus och fortfarande smittsamma. Om samma uniform sedan återanvändes några år senare kunde viruset fortfarande vara verksamt.

Ombord på flottans fartyg var det ofta fuktigt och trångt, och inte lätt att hålla dricksvattnet rent. Det underlättade sjukdomars spridning via t ex flugor. När sjukdomar som rödsot spred sig ombord på fartygen i en krigsflotta kunde resultatet bli förödande. Förhållandena ombord kunde vara förfärliga.

Huvuddelen av boken är uppdelad i olika avsnitt där de olika insekterna behandlas för sig. Särskilda kapitel behandlar alltså kackerlackor, löss, myggor, flugor och loppor.

När man läser den här intressanta boken kanske man tycker att det kryper lite här och var. Men viktigast är nog ändå att vi får lite perspektiv, och känner tacksamhet över den vetenskapliga hälso- och hygienutveckling som gjort att vi slipper plågas av malaria, tyfoidfeber, pest och kolera. Våra förfäder hade inte samma tur.

Den sexbente fienden i bibliotekets katalog

Brunnsliv från förr

Sätra brunns krönika

Att dricka brunn var länge en hälsofrämjande sysselsättning. Brunnsorter växte fram i Sverige och dit åkte fint folk, och även en del allmoge, för att kurera sig. En av de mer kända brunnsorterna var Sätra brunn i Västmanland.

I magasinet hittade jag ”Sätra brunns krönika 1700-1915” av Petrus Tersmeden (Almqvist & Wiksell, 1916). Här kan man läsa om brunnslivet förr.

Sätra brunn ligger i Sala kommun. Källan ägdes från mitten av 1700-talet av medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Numera drivs källan av en ekonomisk förening som erbjuder rehabiliteringsverksamhet där. Mycket av den gamla brunnsbebyggelsen finns bevarad.

Det var år 1700 som man upptäckte att vattnet från Trefaldighetskällan i Sätra var järnhaltigt och innehöll kolsyra. I Tersmedens brunnskrönika går han igenom brunnens historia från dess förste intendent Carl Fredrik Below, som tillträdde 1701, till 1910-talet. Boken innehåller en hel del namn och diverse utdrag från samtida brev.

Här finns en hel del kul detaljer från det dagliga livet vid brunnen. Jämtlands biblioteks grundare, professor Carl Zetterström, vistades på Sätra 1801-1802. Från denna tid finns det en del schemainformation.

Klockan 05.30 varje morgon var det uppstigning. Man började dricka brunn redan vid 6-tiden. Under tiden drickandet pågick förekom musikunderhållning av harpospelare. Till vattnet åts pepparkakor, sockergryn m m. Man promenerade, kurtiserade etc fram till kl 8. Sedan var det bönestund. Därefter åktes det vagn och man klädde om till middagen kl 12. Det förekom kalla och varma bad. Kvällen kunde bli sen, ibland avslutades den vid 23-tiden med utvandring från Sätrabyn, kallad ”grötmarschen”.

Vissa tyckte att det var tråkigt på Sätra. Grevinnan Löwenhielm kallar Sätra ”det bedröfliga” och säger sig där ha upplevt ”de tre ohyggligaste dagarne i mitt lif” Men under hennes vistelse där förekom även ett dödsfall.

Det här är en fascinerande bok som erbjuder ett tittfönster in till en annan tid, där tempot och tänkandet var helt annorlunda. Något att fundera över nästa gång du öppnar en flaska mineralvatten.

Sätra brunns krönika i bibliotekets katalog

Tankar om hälsa

Det enda sättet att bevara sin hälsa är att äta det man inte vill, dricka det man inte tycker om och göra det man helst vill slippa.

(Mark Twain, ur ”Following the equator”)

Pandemier

Nu är svininfluensan här igen. Dick Harrison berättar i Populär historia om historiska pandemier.
Pandemier – smittorna som dödat miljoner

%d bloggare gillar detta: