Monthly Archives: april 2014

I den härliga vårsolens glans

Den 30 april firar vi traditionsenligt Valborgsmässoafton och vårens ankomst. Det är också tiden för de klassiska vårsångerna för manskör.

En av de mest kända vårsångerna heter just ”Vårsång” och skrevs 1846. Den kallas oftast ”Glad såsom fågeln” efter sin öppningsrad. Texten skrevs av Herman Sätherberg (1812-1897) och musiken av prins Gustaf, ”sångarprinsen” (1827-1852).

Vårsång

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!

Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!
uti vårsolens glans!

Bloggen vill passa på att önska läsekretsen Glad Valborg (oavsett temperatur och väderlek).

 

Gymnastik som medicin

Gymnastik som medicin

Yrket sjukgymnast uppkom i Sverige och är en av våra största kulturexporter, något som inte är allmänt känt. Historikern Anders Ottosson beskriver i boken ”Gymnastik som medicin : berättelsen om en svensk exportsuccé” (Atlantis/GIH, 2013) bakgrunden till den svenska sjukgymnastiken.

Under 1800-talet ökade intresset för gymnastik och massage. Man ansåg att dessa behandlingar kunde bota och lindra ett stort antal kroniska och invärtes sjukdomar. Sverige var ett ledande land i den här utvecklingen. Sjukgymnastik sanktionerades av staten och många lekmän från andra länder reste till Sverige för att studera denna nymodighet. Centrum för utvecklingen var Kungliga Gymnastiska centralinstitutet (GCI), som idag heter Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Denna utbildningsanstalt gjorde ett mycket stort avtryck internationellt. Studenter härifrån sändes ut över världen för att lära ut ”The Swedish drill”. Sjukgymnastik sågs som en vetenskap som skulle revolutionera medicinen.

I den här intressanta boken kan du läsa om vilken ideologi som låg bakom allt detta, och inte minst vilka övningar och rörelser man ägnade sig åt. Här finns mängder av fascinerande foton. Flera av dessa har troligen aldrig tidigare publicerats i bokform tidigare, åtminstone inte i modern tid.

Pehr Henrik Ling (1776-1839) grundade Linggymnastiken, ett system som dominerade gymnastiken i Sverige fram till 1940-talet. Vissa gymnastikdirektörer försökte i början av 1900-talet reformera Linggymnastiken, bl a genom att mjuka upp de militärt exercisbetonade rörelserna och även införa musik. Med detta ville man bl a göra gymnastiken tillgänglig även för kvinnor. Men gymnastikdirektörerna mötte hårt motstånd. Lingianerna var dessutom hårda motståndare till idrott med tävlingsmoment.

Det är intressant att läsa den här boken, som beskriver en utveckling som för många idag är okänd. Vi får veta flera spännande saker. Exempelvis var kompositören Franz Berwald en av de första som spred sjukgymnastik utanför Sverige. På sitt ortopediska institut i Berlin behandlade han patienter på 1830-talet på maskinell väg.
Vi får också ta del av de många konflikter som kantade sjukgymnastikens väg.

Boken är som sagt rikt illustrerad med samtida foton. Se hur sjukgymnasterna kunde rotera och vrida patientens kropp i olika ställningar. Den nedre bilden på bokens omslags avbildar  ”halvliggande planvridning, halvliggande bågvridning och halvliggande cirkelvridning”.

Man konstruerade så småningom olika typer av maskiner. En av de främsta på detta område var Gustaf Zander (1835-1920), som utvecklade ett helt system för gymnastikapparater. I boken kan du t ex se bilder av Zanders armhöjningsapparat. De flesta av dagens moderna maskiner på gymmen påminner om någon av Zanders apparater.

En intressant gymnastikhistorisk bok som även överraskar och ger oss ny kunskap. Extra plus för de många fotografierna.

Gymnastik som medicin i bibliotekets katalog

Nordiska väsen

Nordiska väsen

I nordisk folktro fanns många mytiska och mystiska varelser, och de flesta av dem ansågs bo i de stora skogarna. I många fall trodde man att dessa väsen var osynliga om de inte själva valde att visa sig. Förr i tiden var dessa varelser en naturlig del av världen. De hjälpte människorna att ha respekt för naturen.

I Johan Egerkrans fina bok ”Nordiska väsen” (B.Wahlströms, 2013) möter vi de mest kända av dem: älvor, gårdstomte, havsfru, skogsrå, jättar, Näcken, vittror, vättar, troll och många andra.

Egerkrans är mest känd som illustratör av böcker i fantasygenren, men här skriver han också själv om alla väsen.

Boken är i stort format och estetiskt mycket tilltalande. Egerkrans högklassiga illustrationer är stämningsfulla, och boken har en utmärkt formgivning. Snirkligt utformade bildtexter ger oss en trolsk stämning, och t o m sidornas papperskvalitet är genomtänkt.

Efter en kort introduktion följer enskilda kapitel om de olika väsen som författaren valt ut, med några sidor om varje. Varelserna är indelade i fem huvudgrupper: Oknytt, dragväsen, hamnskiftare, dödsväsen och odjur.

Det märks att Egerkrans gillar sitt ämne. Han skriver med påtaglig inlevelse om de olika väsen han själv illustrerat, och man kan egentligen börja läsa var som helst i boken. Den kan också användas som uppslagsbok.

Om Bäckahästen får vi t ex veta att den var ett lömskt rovdjur som lurade i bäckar och sjöar, där den försökte dra ned förbipasserande i djupet. En del bäckahästar var dock mer finurliga än mordiska och nöjde sig med att spela folk allehanda spratt.

Känner du till Lyktgubben? Han troddes vara en osalig ande efter en avliden som lurat till sig någon annans mark. Som straff fick han ingen ro i graven utan dömdes till att i all evighet ”vandra” längs den ”orätta” markgränsen. Lyktgubben kunde av ren elakhet förvilla folk så att de gick vilse. Om man var snäll mot lyktgubben kunde han dock hjälpa en att hitta hem. Men det var viktigt att ge honom en slant som tack, annars blev han vred.

Det finns verkligen många väsen ur nordisk folktro. En del av dem är gäckande, andra är förföriska, vissa är farliga. I ”Nordiska väsen” kommer du att fascineras av många sådana här berättelser. Kanske kommer du dessutom att se dig om en extra gång vid nästa tillfälle då du är ute i skogen på egen hand.

Nordiska väsen i bibliotekets katalog

Navigatören James Cook

Kapten Cook - Navigatören

James Cook (1728-1779) var en av världens mest kända upptäcktsresande.
Han utforskade Stilla havet under tre olika expeditioner. Cook besökte Nya Zeeland, Australiens östkust och Nordamerikas västkust. Han var dessutom en av sin tids främsta navigatörer och kartografer.
Han deltog också i det globala forskningsprojektet om Venuspassagen 1769 och befann sig då på Tahiti.
Cook sökte dessutom efter den mytomspunna ”södra kontinenten” som många antog skulle existera.

I Kunskapskanalen sänds just nu en bra dramadokumentärserie om James Cook: Kapten Cook: Navigatören”, producerad av australisk tv. Serien är uppdelad i fyra avsnitt och hittills har två sänts.
Programmen sänds på torsdagkvällar i Kunskapskanalen, och de kan även ses i SVT Play.

SVT Play : Kapten Cook – Navigatören

Svenska slottsbibliotek

Resa i tysta rum

Idag 23 april firas Världsbokdagen, instiftad av Unesco. Vad passar då bättre än att tipsa om en bok om en mindre känd del av vårt litterära kulturarv – slottsbiblioteken med sina samlingar.

”Resa i tysta rum : okända svenska slottsbibliotek” av Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskjöld (Bonniers, 2004) är en mycket fin bok som tar oss med på en resa till platser som inte är tillgängliga för allmänheten. Författarna gör nedslag i de ibland ganska omfångsrika samlingarna och hittar mycket intressant, både kända verk och annat som mer är av sorten kuriosa.
Samtidigt är det en berättelse om de personer som aktivt byggde upp biblioteken på 1700- och 1800-talet. Vetgiriga, läshungriga, litteraturälskande eller rentav uttråkade godsherrar bodde långt ut på landet och ville ha ett bra bibliotek nära till hands. Vi får följa deras tankar och deras liv.

Det här är verkligen en bok om en svunnen värld, som känns helt annorlunda för oss. Vår nutid är ofta präglad av en slit-och-släng-kultur, där få saker anses värda att spara någon längre tid. Men dessa boksamlingar var ihopsatta just för att bevaras. Biblioteken har vårdats i flera generationer.
En del av de personer som satte ihop biblioteken skrev dessutom själv egna alster. Flera av dessa visas också i boken.

Författarna har tidigare skrivit den Augustbelönade klassikern Minnets stigar om svenska kyrkogårdar, och ”Resa i tysta rum” är gjord i liknande stil. De är mycket bra på att fånga atmosfärer och stämningar i slottsbiblioteken, och Hans Hammarskjölds utsökta fotografier är av mycket hög klass.
Vi får besöka hela 25 olika slottsbibliotek. De flesta av dessa boksamlingar har en kärna från 1700-talets slut. Ibland fanns en vilja att samla allt mänskligt vetande i bokform, andra gånger kunde syftet vara att visa den egna släktens anor och status. Det fanns också de som använde böckerna som ren inredningsdekor.

Se handkolorerade illustrationsblad, utvikbara bilagor, brev med kungliga signaturer, vackra jordglober, exempel på framstående bokhantverk och inbindningar från flera sekler och mycket annat.

”Resa i tysta rum” är en bok som får läsaren att förflyttas till en annan tid och en annan miljö. Det är en berättelse om bildningshistoria, bokhistoria och små biografiska noteringar om ägarna till slotten och herrgårdarna. Boken är mycket fantasieggande och dessutom väldigt tjusig. Man funderar på hur många dolda kulturskatter det egentligen kan finnas i vårt land. Säkert fler än vi tror.

Resa i tysta rum i bibliotekets katalog

Den gröne mannen

Den gröne mannen

Det brukar sägas att på biblioteket har du möjlighet att plötsligt upptäcka den där boken som du inte visste att du ville läsa. ”Den gröne mannen” av Adèle Schreiber (Dialogos, 2013) är just en sådan bok.

”Den gröne mannen” handlar om en alldeles särskild konstnärlig utsmyckning i kyrkor och katedraler, nämligen de gåtfullt bladbeklädda ansikten som ser på oss. De kallas bladmän eller gröna män, och är märkligt uttrycksfulla. Ofta tycks de inte riktigt passa in i sin omgivning. Det är tydligt att dessa ansikten inte är kristna symboler. Hur kunde de hamna inne i kyrkorna?

Konsthistorikern Adèle Schreiber beskriver i den här boken den gröne mannens historia, och den är riktigt intressant. Hon visar att den gröne mannen har sitt ursprung i Indien, och att de äldsta exemplen på bladmän är ca 2000 år gamla. Troligen kom motivet till Europa med romerska skulptörer och stenhuggare under det första århundradet efter Kristus. Under medeltiden blev sedan gröna män ett vanligt inslag i kyrkor i flera olika länder, och motivet kom även till Sverige, antagligen via engelska och tyska byggnadsarbetare.

Bladman från 1200-talet i Bambergs katedral, Tyskland.

Man kan hitta bladmän eller gröna män på de mest skilda platser, inte sällan lite undanskymt. De finns på kapitäl, pelarbaser, korskrank, dopfuntar, predikstolar och på flera andra ställen, ibland som gravutsmyckningar. I modern tid kan vi också se gröna män i andra sammanhang, exempelvis i bildkonst och i reklamsammanhang.

”Den gröne mannen” är rikt illustrerad, med bilder i både färg och svartvitt. Boken är fylld av suggestiva foton av bladmän. Man slås av hur många varianter som finns av detta motiv. Vissa av ansiktena är nästan kusligt realistiska och tycks följa betraktaren med blicken. Andra är groteska.

Grön man från 1100-talet i romansk kyrka i Kilpeck, Storbritannien.

Men vad betyder då den gröne mannen? Vad symboliserar han? Det är inte helt klart.
De indiska ursprungsmotiven tycks ha haft en beskyddande roll. På gravar symboliserar den gröne mannen däremot återuppståndelsen och livets kretslopp. Medeltida teologer hade olika uppfattning om bladmännen. Någon ansåg att han var symbol för naturens växtlighet, alltså Guds skapelse. En annan ansåg att den gröne mannan borde fördömas eftersom han var en symbol för köttets lust. Några har ansett bladmännen vara demoner och spöken, medan andra menade att de var beskyddare och personifierade återfödelsen och det eviga livet.

”Den gröne mannen” inleds med en bakgrundsbeskrivning och övergår sedan till att skildra de olika varianter av motivet som finns. Här finns också ett särskilt kapitel som beskriver de gröna männen i svenska kyrkor. Det finns häpnadsväckande många.

Schreibers bok är den första på svenska i detta ämne. Tidigare finns endast en uppsats från 1992, samt några böcker på engelska.

Det här är en fascinerande bok, som får läsaren att se på byggnader och deras utsmyckning med nya ögon. Man blir genast nyfiken på om man kan upptäcka några bladmän i sin egen omgivning, kanske några man tidigare inte tänkt på.
Ser du någon kyrkobesökare som ivrigt kikar i skrymslen och vrår, är det troligen någon som också läst ”Den gröne mannen” och nu spanar efter nya bladmän som väntar på upptäckt.

Den gröne mannen i bibliotekets katalog

Glad påsk

Glad påsk

Seden att skicka påskkort började kring sekelskiftet 1900, men håller väl nu på att försvinna.

Bloggen tar nu påskledigt och återkommer efter helgen. Passar på att tillönska alla läsare en Glad påsk!

Göteborgs fasader

Arkitekter & fasader

Under perioden 1850-1920 växte Göteborg från ca 25.000 invånare till 200.000. Det var en otrolig expansion, och under den här tiden tillkom många av stadens mest kända byggnader.

I den fräscha och mycket fina boken ”Arkitekter & fasader : Göteborg 1850-1920” av Gunilla Linde Bjur & Krister Engström (Balkong, 2013) presenteras elva olika arkitekter, som alla bidrog till att skapa Göteborgs stadsbild.

Gunilla Linde Bjur är professor emeritus i arkitekturens kultur och kommunikation vid Chalmers, och Krister Engström är en av landets främsta arkitekturfotografer.

En typisk märkesbyggnad för Göteborg är Konstmuseet, men vi har också hela Vasastaden som med Avenyn leder upp till Götaplatsen. Alla dessa byggnader och miljöer skapades under den här påfallande kreativa och expansiva 70-årsperioden.

Troligen är detta första gången som dessa Göteborgsmiljöer samlas och beskrivs i en och samma bok. Den är dessutom utsökt formgiven. Krister Engströms fotografier är av högsta klass. Han har lyckats fånga alla byggnader i bästa ljus.

Boken, som är i stort format, inleds med en introduktion över hur Göteborg såg ut vid mitten av 1800-talet, och om stadsplanetävlingen som anordnades 1861. Den resulterade i 1866 års nya stadsplan, där stadsområdet var kraftigt utökat. Som förebilder var 1800-talets tidigare omvandlingar av storstäder som Paris och Wien. Helt nya stadsdelar skapades.

Sedan övergår boken till en presentation av de elva arkitekterna och deras byggnader, och resten av boken upptas av deras verk.

Detta är en mycket framstående och vacker bok, intressant för alla som vill veta mera om Göteborgs många vackra och ofta personliga byggnader. Den är dessutom väldigt bläddervänlig och kan dessutom användas som inspiration för den som vill fotografera fasader.

Arkitekter & fasader i bibliotekets katalog

 

Påskfirande

Glad Påsk

Så här i Stilla veckan kan vi fundera lite över påsken. Det är den äldsta och största kristna högtiden, och den firas till minne av Jesu uppståndelse. Men idag är det kanske inte så många som reflekterar över just detta. Istället planerar man sin kommande ledighet. Påskmaten ska inhandlas, godisäggen ska fyllas, och kanske ska det göras en färd till en fjällstuga.

För dig som vill få en lättilllgänglig guide till påsken kan jag rekommendera den lilla boken ”Glad Påsk! : fastlagen – fastan – påsken”  av Maria Maxén & Helena Waldetoft Lindroth (Nordiska museet, 1995).

Allt kring fastlagen och fastan har nog sedan reformationen blivit ganska diffust för många. Numera ser vi mest fastan som perioden innan påsk.
Fastlagen är de tre dagarna som ligger innan fastan. Den mest kända av dessa tre dagar är fettisdagen, då vi äter semlor. I flera katolska länder har man karnevaler under fastlagen. Sedan vidtar alltså fastan, om pågår i 40 dagar (46 om man räknar in söndagarna, då man inte behövde fasta). Fastan börjar på askonsdagen. Då skulle man leva återhållsamt

Våra påskseder har en intressant bakgrund. Påskriset har troligen anor från förkristen tid. Den som berördes med ris troddes förr få ta del av trädets inneboende kraft.
Numera har vi prydnadsris med fjädervippor. Dessa har funnits i ca 150 år.

Sista veckan i fastan kallas Dymmelveckan eller Stilla veckan och det är den vi är inne i nu. Fastans strängaste och mest allvarliga tid var dymmeln, dvs tiden från onsdag till lördag. Då fick ingen arbeta, och man behövde vidta olika försiktighetsåtgärder. Om man högg ved under denna tid, och sedan uppförde ett hus av den veden, så bringade man olycka över det huset. Om kreaturen skulle trampa på en flisa från den veden kunde de bli halta, o s v.

Under dymmelveckan var häxorna särskilt farliga. Man var tvungen att stänga till alla öppningar i huset så att de inte kunde ta sig in, och plocka undan alla redskap som kunde tänkas användas för färder till Blåkulla.

I boken ”Glad Påsk!” kan du läsa citat ur gamla uppteckningar som visar hur man firade påsk förr.
På långfredagens morgon brukade man piska varandra med ris för att påminna om Jesu lidande. Detta kallades ”Långfredagsskräck”. Seden är känd i Sverige sedan 1600-talet men har numera fallit ur bruk.

Det är alltid spännande att veta varför vi har våra seder och vanor. Varför äter vi så mycket ägg till påsk? Jo, under den katolska tiden var ägg förbjuden mat under fastan. När det blev tillåtet igen åt man desto fler ägg, samtidigt som hönsen började värpa igen efter vinterns uppehåll. Så det fanns gott om ägg, inte bara från höns.

En liten men innehållsrik bok, dessutom rikt illustrerad.

Glad Påsk! i bibliotekets katalog

35.000 fria foton av konst i NGA Images

Monet - Kvinna med parasoll

En trevlig trend bland museer är att släppa sina stora bilddatabaser fria online, så att allmänheten fritt kan använda materialet i icke-kommersiellt syfte.
Det senaste museet som öppnat sitt bildarkiv är National Gallery of Art i Washington D.C.
NGA ligger nära Capitolium och är ett av USA:s största och mest kända konstmuseer.
De lanserar nu NGA Images, där du kan botanisera bland 35.000 konstverk ur museets samlingar. Alla bilder kan laddas ned i högupplösta versioner.

NGA Images

Syftet med detta är att tillgängliggöra konstverken för en större publik och för att underlätta konstens användning i utbildning och forskning.

Databasen har flera olika ingångar, bl a efter teman. Titta på avdelningen ”self portraits” (som inkluderar Rembrandt, Gauguin, van Gogh m fl) eller ”French galleries” där du hittar flera av de mest kända impressionisterna.

NGA Images : Collections

Du kan spara enskilda bilder i en egen arbetsmapp. Detta görs i funktionen Lightbox. Med hjälp av denna kan du t ex ladda ned flera bilder samtidigt. Vill du använda Lightbox behöver du dock registrera ett konto.

Ännu ett exempel på en praktisk och användbar webbresurs, som hjälper till att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv. Tack, National Gallery of Art, för ett bra initiativ!

Illustrationen du ser här ovan är Claude Monets ”Kvinna med parasoll” (1875), ett av de 35.000 konstverken i databasen.

Lindisfarne-evangeliariet

Lindisfarne-evangeliariet

Evangeliarier tillhör höjdpunkterna i det medeltida bokmåleriet. Ett evangeliarium är en handskrift som innehåller texten till de fyra evangelierna. Ofta ingår också i handskriften målade framställningar av evangelisterna, och s k kanonbågar (konkordanstabeller som relaterar de olika evangelierna till varandra).

Ett av de mest kända evangeliarierna är det från Lindisfarne, en ö utanför norra Englands kust. (Lindisfarne är mest känd för att det var där den allra första kända vikingaräden mot engelskt område utfördes år 793).
Det praktfulla Lindisfarne-evangeliariet skapades troligen kring år 700 och har fantastiska utsmyckningar av mycket hög konstnärlig klass. Dessutom är handskriften oerhört välbevarad.
Den ursprungliga bokbandet var rikt smyckat med juveler. Det gick förlorat under vikingarädernas tid, men ett nytt band skapades på 1850-talet.
De konstnärliga textsidorna med slingor, djur och spännande färgsättning har bl a inspirerat dagens formgivare av bokomslag.

Lindisfarne-evangeliariet är även språkhistoriskt viktigt. På 900-talet försågs texten med en översättning till en nordöstfornengelsk dialekt. Det är den äldsta kända bibelöversättningen till engelska.

Handskriften finns idag på British Library i London. De har digitaliserat hela Lindisfarne-evangeliariet, vilket betyder att du virtuellt kan bläddra i handskriften online.

BL Digitised Manuscripts : The Lindisfarne Gospels

Här finns 8 olika ingångar till handskriften. Du kan t ex välja något av evangelierna och sedan bläddra fram och tillbaka. Det går att blåsa upp varje bild i helskärmsläge, och du kan zooma in i varje bild för att studera det fantastiskt konstnärliga bokmåleriet.
Egentligen är det ganska fantastiskt att vi alla idag kan sitta hemma framför datorn och virtuellt bläddra i, och detaljstudera en sådan här bokskatt.

Världens äldsta flaskpost funnen

Världens troligen äldsta bevarade flaskpost har upphittats av tyska sjömän, rapporterar TheLocal.de.
Ölflaskan med brevet kastades i sjön 17 maj 1913, för 101 år sedan, och innehöll ett vykort. Forskare vid Sjöfartsmuseet i Hamburg lyckades spåra upp avsändarens barnbarn och visa upp vykortet för henne.
Det var hennes farfar som kastat flaskan i sjön under en utflykt. Han var då 20 år.

Vykortet finns nu utställt på museet i Hamburg i några veckor, innan man ska försöka uttyda hela meddelandet. Delar av texten har lösts upp efter 101 år.

TheLocal.de : ‘World’s oldest’ message in a bottle arrives home

Själv kastade jag som barn i flera flaskpostförsändelser under sjöresor i Nordsjön. Jag fick svar från två mottagare. Ett svar kom på danska från Jyllands västkust, och ett annat svar kom på tyska från en liten ort utanför Kiel. Dessa svar kom efter några månader.
Det tyckte man var väldigt spännande på den tiden! …

Motståndsrörelser

Motstånd

Vår tid är fylld av konflikter. Kolonialmakter och totalitära regimer har ofta mött motstånd i form av olika motståndsrörelser. Motstånd handlar ofta om de maktlösas kamp. Hur ska man mobilisera de svaga och de fattigaste mot en övermakt som kontrollerar stat och militär?
Journalisten och författaren Björn Kumm beskriver i sin senaste bok ”Motstånd : de maktlösas kamp” (Historiska media, 2013) 1900-talets motståndsrörelser. Flera av dem har varit framgångsrika, ibland utan att tillgripa våld. Hur gick det egentligen till? Det får du veta i boken.  Andra motståndsrörelser drabbades däremot av nederlag.

Kumms bok är indelad geografiskt efter land. Samtidigt har kapitlen försökt organiseras lite löst efter kronologi. Boken börjar med Marocko och Irland under 1920-talet, fortsätter sedan till Indien och vidare till många andra länder. Även motståndsrörelserna i Skandinavien under andra världskriget tas upp. Ett avslutande kapitel nämner även vår samtids motståndsmän som Bradley Manning och Julian Assange och dagens metoder som ”hacktivism”.
De flesta kapitlen handlar om motstånd mot kolonialmakter i Asien, Afrika och Sydamerika. Flera områdens historia är troligen ganska okända för en bred publik.

Motstånd” är välskriven, men ibland något rapsodisk. Vissa kapitel är endast några sidor långa, och Kumm gör ingen direkt sammanfattande analys av motstånd.  Episoden från t ex Malackahalvön hade man velat läsa mera om, men det kapitlet är över efter bara fyra sidor. Det gäller även en del andra kapitel. En liten litteraturlista avslutar boken.
Den arabiska våren nämns dock bara i förbigående. Den kan man däremot läsa om i andra böcker.

Motstånd” är ändå en bra, lättillgänglig och läsvärd bok som ger oss en överblick över flera av 1900-talets välkända konflikter, och en större kunskap om deras bakgrund. Den kan läsas helt utan förkunskaper. Tyvärr saknar boken helt illustrationer.

Motstånd i bibliotekets katalog

Århundradets sommar

Århundradets sommar

1913 var ett år då allting tycktes vara möjligt. Det var ett år då det hände mycket inom kulturen : konst, musik, litteratur. Samtidigt var det året innan 1914, då första världskriget bröt ut och totalt förändrade samhället. Om detta händelserika år handlar Florian Illies fascinerande bok ”Århundradets sommar : 1913” (Norstedts, 2013).

Under 1913 präglades Paris, Berlin, Wien och New York av otrolig kreativitet och experimentlusta. Det nya moderna samhället skulle snart bryta igenom, samtidigt som det gamla knakade i fogarna.

Illies är tysk kulturjournalist och har bl a varit kulturredaktör för tidskriften Die Zeit.
Den här boken är upplagd kronologiskt i 12 olika kapitel, ett för varje månad. Månadskapitlen inleds med en snabb introduktion av vad som händer i detsamma. Detta är väldigt intresseväckande.
Högt och lågt blandas med varandra. Läsaren förflyttas hundra år tillbaka. Det är oerhört raffinerat: politik, kärlek, skandaler, skvaller och mycket annat beskrivs i en jättelik mix, med stor närvarokänsla. Man kan inte sluta läsa.
Trots att boken heter ”Århundradets sommar” handlar den alltså om hela året 1913, inte bara om den sommaren.

Vi möter Marcel Proust, som börjar skriva sitt stora verk ”På spaning efter den tid som flytt”. Igor Stravinsky har premiär på ”Våroffer”. Franz Kafka, James Joyce och Robert Musil dricker samma dag en cappuccino i Trieste. I München försöker en 24-årig österrikisk hötorgsmålare sälja sina småborgerliga stadsvyer. Hans nämn är Adolf Hitler.
I boken får vi även träffa flera andra av 1900-talets berömdheter: Pablo Picasso, Josef Stalin, Sigmund Freud, Oskar Kokoschka, Thomas Mann, Rainer Maria Rilke, Coco Chanel, Albert Schweitzer…
Alla dessa personers liv flätas in i varandra. Flera av dem träffas faktiskt i boken, men de flesta av dem lever parallella liv.

Det som är så fascinerande med denna bok är att vi som läser den idag har facit i hand. Det var en banbrytande tid. Vi vet vad som hände 1914, bara ett år senare, och att allt då skulle komma att vara förändrat. Någonstans har jag sett boken beskrivas som ”en undergångens högmässa” och det är en bra beskrivning.

Århundradets sommar” är riktigt välskriven, som en blandning mellan fackbok och roman, och är en verklig bladvändare. Dessutom finns det gott om intressanta anekdoter i boken. Rekommenderas!

Århundradets sommar i bibliotekets katalog

10 mycket ovanliga böcker

Rohonc Codex

Det finns gott om riktigt ovanliga böcker. En del skulle kalla dem bisarra eller åtminstone rejält udda. Sedan tidigare finns en hel bok i ämnet, som bloggen tidigare tipsat om: Bisarra böcker.

ListVerse har nu publicerat en 10-i-topplista över världens mest udda böcker, och i den hittar vi både gamla och nya bekantskaper. Läs om 1500-talsmystikern John Dee och hans ”Book of Soyga”, eller om Rohonc Codex, som ingen vet ens vilket språk den är skriven på, eller hur gammal den är.
En del av böckerna finns ute i digitala versioner online. Länkar finns i artikeln.
LiveVerse : 10 of the most bizarre books ever written

%d bloggare gillar detta: