Bloggarkiv

Everybody loves somebody sometime – Dean Martin 100 år

Idag är det 100 år sedan Dean Martin föddes.
Dean Martin (vars riktiga namn var Dino Paul Crocetti) var en av 1900-talets mest populära amerikanska entertainers.

”Everybody Loves Somebody Sometime” var en sång från 1947 som redan hade spelats in av flera andra artister, men Dean Martins version från 1964 knuffade ned The Beatles från 1:a-platsen på Billboardlistan. Låten förvandlades till hans egen signaturmelodi. Sångtiteln finns även på hans gravsten.
I det här videoklippet från 1965 ser vi ”Dino” i högform.

Dean Martin var förutom sångare också skådespelare och komiker. Under många år utgjorde han och Jerry Lewis ett mycket populärt komikerpar. Martin ingick också i det berömda ”Rat Pack” tillsammans med bl a Frank Sinatra och Sammy Davis jr.

Många citat tillskrivs honom. Det mest kända är nog Dean Martins definition av nykterhet:
”You’re not drunk if you can lie on the floor without holding on.”

Dean Martin, 1960

Dean Martin var en man som spred glädje. Ofta framträdde han med glaset i hand, och skämtade friskt om t.ex. alkohol.
Det var dock hans mångåriga och intensiva rökning som tog hans liv. Han diagnosticerades med lungcancer och avled på juldagen 1995, 78 år gammal.

På Östersunds bibliotek har vi två samlings-cd med Dean Martins musik, ”The very best of Dean Martin”, vol. 1 och vol. 2.
Du kan också låna filmen ”Rio Bravo” (1959) där han spelar mot bl. a. John Wayne.

 

Geniet Mozart

Mozart

Numera är det relativt sällan det utges en ny biografi på svenska om någon av de stora kompositörerna. Åke Holmquists tegelsten om Beethoven (Bonniers, 2012) var väl den senaste. Men nu finns en fräsch översättning av Piero Melogranis ”Mozart : hans liv och tid” (Ordalaget, 2014).

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) är kanske den mest berömde av alla kompositörer. Hans liv var händelserikt, och han levde i en dramatisk tid. Mozarts liv är därför mycket passande att skildra i biografins form.

Mozart föddes i Salzburg och lanserades redan vid sex års ålder som ett musikaliskt underbarn, tillsammans med sin syster Nannerl. Hela familjen Mozart begav sig ut på långa turnéer över hela Europa. Fadern Leopold styrde hela turnén som en modern manager. Från denna tid finns mycket källmaterial bevarat i form av brev och annan korrespondens.

Turnélivet kunde vara tungt. Dels var resandet fyllt av påfrestningar i form av dåliga vägar, faror i form av rövare längs vägen, usla sanitära förhållanden med mera, och dels tillkom slitningarna inom familjen. Till sist bröt Mozart med sin far Leopold.

Mozart är kanske vår sinnebild av själva Geniet. Scenen i filmen ”Amadeus” då Mozart fritt improviserar över ett stycke av Salieri är klassisk.

Melogranis bok, som utkom i sin italienska originalversion 2003, är en ren biografi över Mozart och fokuserar inte så mycket på analyser av hans kända verk. Men dessa går att hitta på annat håll, så denna renodlade biografi är en utmärkt introduktion. I boken skildras också Mozarts omgivning och personerna i hans umgängeskrets.

I Melogranis biografi får vi följa Mozarts uppväxt och karriär, och se hur hans komponerande utvecklas. Det gick mycket snabbt. Från 20-årsåldern och framåt skapade Mozart mästerverk i de flesta genrer som då fanns.

1769 fick Mozart anställning hos ärkebiskopen i Salzburg som tredje konsertmästare i hovkapellet. Några resor senare blev han tvungen att åter ta anställning hos ärkebiskopen, som då höll till i Wien. Mozarts missnöje med anställningen ledde dock snart till konflikter, och från 1781 fick han försörja sig som fri konstnär. 1782 fick han sin första stora succé med operan ”Enleveringen ur seraljen”.

Mozart var mycket produktiv, trots att han endast blev 35 år gammal. Han skrev kyrkomusik, operor, serenader, kammarmusik, konserter för piano och andra instrument, stråkkvartetter och mycket annat. Listan över hans kända kompositioner är lång. ”Eine kleine Nachtmusik”,”Figaros bröllop” och ”Trollflöjten” är exempel på några av de allra mest kända klassiska verken.

Melogranis ”Mozart” är en modern, lättläst och levande biografi. Den känns väldigt fräsch på något vis.
Texten kryddas med citat ur samtida brev m m, vilket ger fin tidsfärg och närvaro. Jag tycker att den här boken passar mycket bra som en introduktion till Mozarts liv och verk. Läsaren blir garanterat nyfiken på Mozarts musik.

Mozart : hans liv och tid i bibliotekets katalog

Bellmans samlade verk nu online

Carl Michael Bellman

1700-talets svenskar skulle kanske ha blivit förvånade om de hade vetat att Carl Michael Bellman (1740-1795) av eftervärlden skulle komma att ses som seklets mest kände svenske författare. Många av Bellmans samtida författarkollegor är idag i stort sett bortglömda, trots att de under sin livstid var betydligt mer uppburna och hyllade än han. Faktum är att de flesta svenskar idag kan citera åtminstone någon rad av Bellman.

Idag, den 4 februari, fyller Carl Michael Bellman 275 år. Bellmanssällskapet firar detta genom att släppa Bellmans samlade verk online, som gratis tillgängliga e-böcker.

Carl Michael Bellmans samlade verk

Böckerna kan läsas online eller laddas ned som pdf:er. Varför inte ta hem lite Bellman till din dator, platta eller mobil?

Här hittar du givetvis de mest kända samlingsvolymerna Fredmans epistlar och Fredmans sånger (i både äldre och nyare utgåvor), men även annat. Läs t ex Bellmans alla dikter eller hans översättningar.

Bellmans verk finns sedan tidigare även tillgängliga online hos Litteraturbanken.

Detta är ännu ett exempel på hur vårt gemensamma kulturarv kan göras tillgängligt via internet.

Porträttet av Bellman är kanske den mest kända avbildningen av honom. Det målades av Per Krafft 1779.

 

Julsången Gaudete

Gaudete 1582

Nordens äldsta sångbok heter Piae Cantiones (”fromma sånger”) och gavs ut i bokform första gången 1582. Dessa sånger har medeltida anor och brukade sjungas av skoleleverna (”djäknarna”) vid Katedralskolan i Åbo, Finland. Någon i Åbo på 1580-talet ansåg att de gamla sångerna borde nedtecknas och ges ut i bokform, och det kan vi vara tacksamma för idag.
En del av sångerna anses komma från Syd- och Mellaneuropa, medan andra troligen har nordiskt ursprung. Tack vare att sångerna nedtecknades för över 400 år sedan finns de kvar idag och ingår i många körers repertoar.

Idag finns ett 20-tal exemplar av 1582 års originalupplaga bevarade. Ett av dessa finns i Zetterströmska biblioteket i Östersund.

Några av de mest kända sångerna i Piae Cantiones är In Dulce Jubilo och Puer Natus in Betlehem. Båda dessa har jultema. En annan känd sång med jultema är Gaudete.

Gaudete betyder ungefär ”glädjas, fröjdas”.

Refrängen går så här:

Gaudete, gaudete! Christus est natus
Ex Maria virgine. Gaudete!
Gaudete, gaudete! Christus est natus
Ex Maria virgine. Gaudete!

Här är verserna:

Tempus adest gratiae, hoc quod optabamus,
Carmina laetitiae devote reddamus.

Deus homo factus est natura mirante,
Mundus renovatus est a Christo regnante.

Ezechielis porta clausa pertransitur,
Unde lux est orta, salus invenitur.

Ergo nostra contio psallat jam in lustro,
Benedicat domino: ”Salus regi nostro!”

En ungefärlig svensk översättning av refrängen skulle kunna vara:

Gläds, gläds! Kristus är född
av jungfru Maria. Gläds!
Gläds, gläds! Kristus är född
av jungfru Maria. Gläds!

Det finns många inspelade versioner av Gaudete. Originalversionen finns inspelad bl a med ensemblen Joculatores Upsalienses.
På Östersunds bibliotek finns den musik-cd:n att låna (”Woods, women and wine”), liksom andra samlingar med sånger ur Piae Cantiones.

Folkrockgruppen Steeleye Span hade en hit med sin a cappella-version av Gaudete 1973.

2013 släppte synthduon Erasure en ny och modern version av Gaudete. Den finns med på deras julalbum Snow Globe och släpptes också som singel.
Här är videon till låten. Gaudete!

För ditt julparty finns även en spännande klubbmix av Gaudete:

 

Att vara tonåring i Sverige på 50-talet

Rock pretty baby

En bokgenre som alltid är livaktig är den nostalgiska. Man försöker fånga och beskriva en svunnen tid, en känsla från en tidsålder som inte längre finns kvar. Samhällsutvecklingen går idag så snabbt att en beskrivning av Sverige bara för några decennier sedan kan kännas mycket avlägsen.

Bland nyare nostalgiböcker intar Sten Berglinds ”Rock pretty baby! : tonårsrevolten i 50-talets Sverige” (Bonnier fakta, 2014) en särställning. Detta är en riktigt bra bok med ett fantastiskt fint bildmaterial.

Det var 50-talet som såg tonåringen födas. Generationen som växte upp efter andra världskriget fick vara med om det stora amerikanska inflytandet inom ungdomskulturen.
Filmer som ”The Wild One” (”Vild ungdom”, 1953) med Marlon Brando och ”Blackboard Jungle” (”Vänd dem inte ryggen”, 1955) med Glenn Ford påverkade alla som var unga på 50-talet. Nya idoler som Elvis Presley, James Dean och Bill Haley slog igenom.

The Wild One med Marlon Brando

Även i Sverige kom filmer och låtar som direkt vände sig till ungdomar. Transistorradion och den bärbara grammofonen gjorde entré. Nylonstrumporna introducerades. Tidningar som Bildjournalen och Min Melodi satte sin prägel på en hel generation svenskar. Svenska nytända stjärnor som Lill-Babs, Rock-Ragge och Little Gerhard blev folkhemsfavoriter. Allt detta finns med i Berglinds fullspäckade och underhållande bok.

Läs om Tage Severin från Sundsvall, en ungdomsidol som idag är något bortglömd. Promotorn Torsten Adenby lanserade honom som en svensk James Dean, en flickfavorit.

Och läs om jukeboxarna, om de nya 45-varvsskivorna, om de ”amerikanska” jeansen från Borås och om de första mopederna.

Sten Berglind arbetade som reporter på Expressen i över 40 år och skriver rappt och lättläst. Han har tidigare skrivit böcker om Elvis, om bilhistoria och om raggarkulturen.
Även vi som inte var med på 50-talet får genom den här boken en känsla av hur det faktiskt kunde vara att vara ung på den tiden. Ibland är det riktigt dråpliga historier och minnen som Berglind berättar om.
I kapitlet ”läppstift, liktornar och levertran” kan vi läsa om hur det då kunde vara att vara ung tjej, kanske med filmstjärnedrömmar. Ungdomstidningarna hade frågespalter som kunde heta ”Skönhetsrutan”, ”Hälsonytt” och ”Doktorn har ordet”.
Reklamannonser, affischer och skivomslag var viktiga kulturförmedlare och Berglind låter även dessa få en naturlig plats i berättelsen.

”Rock pretty baby” är en enastående fin bok i stort format, tillika extremt bläddervänlig. Formgivaren John Eyre har gjort ett utmärkt jobb med allt attraktivt bildmaterial. Ofta får bilderna breda ut sig över helsidor. T o m typsnittet är genomtänkt.

På baksidan kan vi läsa författarens introduktion:
”Ung på 50-talet. Tonåring. Det var inget man direkt fattade. Man bara var det och det enda man fattade var att morsan och farsan och alla som var över 20 inte hade med saken att göra.”

Rock pretty baby i bibliotekets katalog

 

Skämtbilder i medeltida kyrkor

Medeltiden i ord och bild

Våra medeltida kyrkor är vackra, sakrala platser som många av oss tycker om att besöka. De kan ge oss ro och stillhet, med en stunds eftertanke i en miljö där människor samlats under många sekler.

Men i dessa kyrkor kan vi också hitta intressanta vägg- och takmålningar. Ibland kan motiven vara häpnadsväckande profana och till och med vulgära. Vi kan se bilder med överraskande tydligt sexuella motiv och avbildningar av förtappade syndare. Helt enkelt ekivoka kyrkobilder. Visst låter det intressant?

I den fascinerande boken ”Medeltiden i ord och bild : folkligt och groteskt i nordiska kyrkomålningar och ballader” av Sigurd Kvaerndrup och Tommy Olofsson (Atlantis, 2013) kan vi läsa mera om dessa folkliga motiv.

Under nordisk medeltid var kyrkan inte bara en kristen kultplats, utan även den viktigaste platsen för kommunikation. Kyrkan var den tidens massmedium. Den mest spridda folkliga kulturyttringen var balladen. Och många av motiven i kyrkorna anknyter just till olika ballader.

Medeltiden i ord och bild” är skriven av en dansk och en svensk författare. De har rest runt till kyrkor i Danmark och Sverige för att fotografera och dokumentera spåren av den här medeltida folkliga konsten.

Författarna är litteraturvetare och har utgått från den medeltida balladen. Boken är i ett ovanligt format, nästan som en stående tegelsten. Texten är emellanåt något akademisk, men man kan läsa de avsnitt som intresserar mest, om man inte vill plöja hela boken.

Medeltiden i ord och bild” är indelad i tre huvudavsnitt, som vart och ett beskriver olika forskningsområden. Personligen tycker jag att det tredje avsnittet, ”Skämtballader och skämtbilder” är det mest intressanta i hela boken.

Ibland tycks kyrkomålarna ha haft en stor grad av konstnärlig frihet. Emellanåt beskrev de mycket åskådligt det jordiska livets alla prövningar, och passade på att varna för synder av olika slag. Det kunde vara girighet, fåfänga, promiskuitet och annat som kunde medföra att den medeltida kyrkobesökaren kanske kunde komma att hamna i helvetet.

I medeltida skämtballader kan det förekomma mycket grovkornig humor och ren lyteskomik. Toaletthumor är vanlig. En del av de groteska bilderna i kyrkorna kan knytas till dessa ballader, som författarna visar i boken.

Get som sjunger om en get
Ventilationshålen i kyrkorna var ofta inkorporerade i målningarna, som här, där en get sjunger om en get. Kyrka i Helsingör.

En kul detalj är att målarna på ett kreativt sätt ofta har använt sig av ventilationshålen i kyrkorna. Ventilationshål har inbakats i målningarna och blivit en integrerad del av dem. Hålen kan utgöra munnar och på en bild i Båstads kyrka har ventilationshålet förvandlats till rumpa på en naken karl. Denne är dessutom utrustad med en stor fallos. Bredvid denna målning, i samma kyrka, kan vi se en bild av en annan man som ligger och spyr.

Gris spelar luta
En lutspelande gris är en typisk karaktär i skämtballadernas föreställningsvärld.

Läs om helvetesskildringar och djävulsgap, om underliga djur som spelar musikinstrument, om nakna människor i överraskande positioner och mycket annat.

Den här boken är underhållande och ger säkert en och annan läsare en delvis ny bild av medeltiden. Våra förfäder är sedan länge borta, men de talar till oss genom de spår vi kan se, t ex dessa profana bilder i kyrkorna.

Medeltiden i ord och bild” är rikt illustrerad. De flesta bilder är i svartvitt men längst bak i boken finns en samling färgfoton, tagna av författarna.

På biblioteket är den här boken placerad på avdelningen för nordisk litteraturhistoria (eftersom den utgår från de medeltida balladerna).

Språket är som sagt lite akademiskt, men låt inte det avskräcka dig från att se några riktigt fascinerande folkliga bilder från förr. Boken kommer att ge dig flera goda skratt.

Medeltiden i ord och bild i bibliotekets katalog

Skrattande djävul
En skrattande djävul från Saeby kyrka.

 

KB:s musikkatalog digitaliserad

Handskrivet katalogkort ur KB:s musikkatalog

På svenska bibliotek finns en hel del specialsamlingar av olika karaktär. Ibland är dessa specialsamlingar inte registrerade i onlinekataloger, vilket gör att de inte är sökbara på vanligt sätt, via datorerna på biblioteket eller via internet.

Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm har en stor samling musiktryck, dvs noter. Den innehåller ca 37.000 verk ur den svenska musikhistorien, från 1700-talet och fram till 1975. Samlingen har hittills bara varit sökbar manuellt på KB och förtecknats på hand- eller maskinskrivna lappar i boxar. Dessutom är det bara bibliotekspersonalen som haft tillgång till dessa boxar.
KB öppnar unik musikkatalog för allmänheten

Nu har alla dessa katalogkort digitaliserats och därmed gjorts sökbara online.
https://musikkatalogen.kb.se/

Just musiktryck kan ofta vara knepigt att hitta, så tillgängliggörandet av den här nygamla katalogen är mycket bra.

Hittar du något intressant i KB:s musikkatalog kan du be ditt lokala bibliotek beställa kopia av materialet via fjärrlån.

 

Bellman på engelska

Sångerna av Carl Michael Bellman (1740-1795) är välkända för oss svenskar. Bellmans visor och sånger är en del av vår nationella kulturskatt, på samma sätt som t ex Shakespeares pjäser är för engelsmän.

Men hur kan man presentera Bellman för en utländsk publik?

Fredman's epistles and songs

”Fredman’s epistles & songs” (Proprius, 1990) är en utgåva av några av de mest kända Bellmanvisorna, närmare bestämt 54 st, tolkade till engelska av Paul Britten Austin. Boken innehåller både noter och text.

Att läsa vistexter som ”Käraste bröder”, ”Stolta stad”, ”Så lunka vi så småningom” och ”Märk hur vår skugga” översatta till engelska ger läsaren ett nytt spännande perspektiv. Det är också en intressant påminnelse om hur svårt det kan vara att översätta text i versform till andra språk. Men översättaren har gjort det bra. Han blev t o m belönad av Svenska Akademien.

I boken finns också en introduktion till Bellmans liv och verk, även den skriven på engelska

Fredman’s epistles & songs i bibliotekets katalog

Fredman’s epistles & songs finns också fritt tillgänglig som e-bok hos Litteraturbanken.

Martin Best sjunger ”So screw up the fiddle” (Nå skruva fiolen, Fredmans epistel nr 2)

I den härliga vårsolens glans

Den 30 april firar vi traditionsenligt Valborgsmässoafton och vårens ankomst. Det är också tiden för de klassiska vårsångerna för manskör.

En av de mest kända vårsångerna heter just ”Vårsång” och skrevs 1846. Den kallas oftast ”Glad såsom fågeln” efter sin öppningsrad. Texten skrevs av Herman Sätherberg (1812-1897) och musiken av prins Gustaf, ”sångarprinsen” (1827-1852).

Vårsång

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!

Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!
uti vårsolens glans!

Bloggen vill passa på att önska läsekretsen Glad Valborg (oavsett temperatur och väderlek).

 

Århundradets sommar

Århundradets sommar

1913 var ett år då allting tycktes vara möjligt. Det var ett år då det hände mycket inom kulturen : konst, musik, litteratur. Samtidigt var det året innan 1914, då första världskriget bröt ut och totalt förändrade samhället. Om detta händelserika år handlar Florian Illies fascinerande bok ”Århundradets sommar : 1913” (Norstedts, 2013).

Under 1913 präglades Paris, Berlin, Wien och New York av otrolig kreativitet och experimentlusta. Det nya moderna samhället skulle snart bryta igenom, samtidigt som det gamla knakade i fogarna.

Illies är tysk kulturjournalist och har bl a varit kulturredaktör för tidskriften Die Zeit.
Den här boken är upplagd kronologiskt i 12 olika kapitel, ett för varje månad. Månadskapitlen inleds med en snabb introduktion av vad som händer i detsamma. Detta är väldigt intresseväckande.
Högt och lågt blandas med varandra. Läsaren förflyttas hundra år tillbaka. Det är oerhört raffinerat: politik, kärlek, skandaler, skvaller och mycket annat beskrivs i en jättelik mix, med stor närvarokänsla. Man kan inte sluta läsa.
Trots att boken heter ”Århundradets sommar” handlar den alltså om hela året 1913, inte bara om den sommaren.

Vi möter Marcel Proust, som börjar skriva sitt stora verk ”På spaning efter den tid som flytt”. Igor Stravinsky har premiär på ”Våroffer”. Franz Kafka, James Joyce och Robert Musil dricker samma dag en cappuccino i Trieste. I München försöker en 24-årig österrikisk hötorgsmålare sälja sina småborgerliga stadsvyer. Hans nämn är Adolf Hitler.
I boken får vi även träffa flera andra av 1900-talets berömdheter: Pablo Picasso, Josef Stalin, Sigmund Freud, Oskar Kokoschka, Thomas Mann, Rainer Maria Rilke, Coco Chanel, Albert Schweitzer…
Alla dessa personers liv flätas in i varandra. Flera av dem träffas faktiskt i boken, men de flesta av dem lever parallella liv.

Det som är så fascinerande med denna bok är att vi som läser den idag har facit i hand. Det var en banbrytande tid. Vi vet vad som hände 1914, bara ett år senare, och att allt då skulle komma att vara förändrat. Någonstans har jag sett boken beskrivas som ”en undergångens högmässa” och det är en bra beskrivning.

Århundradets sommar” är riktigt välskriven, som en blandning mellan fackbok och roman, och är en verklig bladvändare. Dessutom finns det gott om intressanta anekdoter i boken. Rekommenderas!

Århundradets sommar i bibliotekets katalog

Du gamla, du fria

Du gamla, du friska

Sveriges nationalsång heter Du gamla, du fria och texten sjungs till en gammal folkvisa. Det vet vi. Sedan finns det dessutom en mängd påståenden om sången. Det menas exempelvis att titeln från början var Du gamla, du friska och att det även ska finnas fler verser, som numera är bortcensurerade. Andra menar att det egentligen är fel att ha den som nationalsång eftersom den inte är officiellt antagen.
Behov finns alltså att reda ut alla dessa frågor en gång för alla, så att vi får veta mera om vår nationalsång.

Eva Danielson & Märta Ramsten har skrivit boken ”Du gamla, du friska : från folkvisa till nationalsång” (Atlantis, 2013). Detta är verkligen en bra bok, som ger svar på alla de frågor man kan tänkas ha kring sången, dess historia och användning.

Författarna har varit verksamma vid Svenskt Visarkiv och konstaterade att en sådan här bok behövdes, eftersom de i sitt dagliga arbete fick massor av frågor om ”Du gamla, du fria”.
Deras bok är trevligt skriven, med olika infallsvinklar på ämnet.

Att ”Du gamla, du fria” skulle bli Sveriges nationalsång kunde varken textförfattaren Richard Dybeck eller hans samtida ana. Det tog lång tid innan sången slog igenom, och det fanns motstånd mot dess upphöjelse till nationalsång.

Boken slår fast några tydliga faktauppgifter. Sången framfördes för första gången den 18 november 1844 vid en konsert på Kirsteinska huset i Stockholm. Detta hus låg på tomten mittemot nuvarande Centralstationen. Folk- och fornminnesforskaren Richard Dybeck (1811-1877) hade skrivit en ny text till en, som han trodde, västmanländsk folkmelodi. Titeln var ”Sång till Norden” och första textraden löd ”Du gamla, du friska”. Dybeck ändrade sedan detta till ”Du gamla, du fria” 1857 eller 1858, men sången hade då redan blivit så pass spridd att ändringen inte slog igenom förrän 1905.

Ett vanligt argument mot ”Du gamla, du fria” som nationalsång har varit att Sverige inte nämns i texten. Flera har skrivit alternativa texter, extrastrofer m m och en del av dessa har även publicerats. Följden har blivit att det uppstått rykten om att sången från början skulle ha haft flera strofer, som senare strukits. Men Dybecks text hade från början endast två strofer, och det är de som sjungs idag. Alla andra strofer som finns har skrivits av andra personer. Danielson & Ramsten går igenom alla dessa varianter i sin bok, så den som är intresserad av denna fråga har mycket spännande att hämta här.

Ett annat faktum är att ”Du gamla, du fria” aldrig officiellt antagits som Sveriges nationalsång. Det är dock inget ovanligt, eftersom samma sak gäller för många andra länders nationalsånger, exempelvis Norge, Finland och Danmark. En sång behöver dock inte vara officiellt antagen för att fungera som nationalsång, det räcker med att det finns en gemensam praxis och sedvana. Då finns inget behov av att officiellt stadfästa det hela.

I boken finns också ett kapitel om de försök som gjorts att härleda melodin. Varifrån kommer den? Dybeck trodde själv att den var västmanländsk. Men den är en av ett 20-tal olika varianter på samma melodi som upptecknats i Sverige, från Norrland till Skåne. Vissa menar att melodin kan ha tyskt ursprung. Att melodin var mycket spridd i sina skilda versioner är dock helt klart.

Den här boken är bra, välskriven och kommer att kunna fungera som referensverk under lång tid framåt. Boken beskriver sakligt allt som är känt om ”Du gamla, du fria”, beskriver debatten om den både förr och nu, och det allra bästa är att den skingrar massor av myter och missuppfattningar om vår nationalsång. Dessutom är den väldigt underhållande och presenterar en hel del nya spännande fakta i ämnet. Rekommenderas!

Du gamla, du friska i bibliotekets katalog

Giuseppe Verdi 200 år

Giuseppe Verdi

Nu i oktober är det 200 år sedan den italienske kompositören Giuseppe Verdi föddes.
Verdi brukar kallas för världens mest spelade tonsättare och gjorde sig främst känd som kompositör av operor. Många av våra mest välkända operastycken kommer just från Verdi-operor.

Giuseppe Verdi (1813-1901) kom från en fattig landsbygdsmiljö nära Busseto i norra Italien. I många avseenden var han raka motsatsen till sin jämnårige kollega Richard Wagner. Medan Wagner var äregirig och hade ett extremt starkt ego, hade Verdi en mera nobel och blygsam personlighet.

Sedan Verdi bosatt sig i Milano började han komponera operor. Debutoperan Oberto kom 1839, och under 1840-talet kom flera verk som gjorde Verdi berömd, exempelvis Nabucco (Nebukadnessar) med ”Fångarnas kör”, Macbeth och Il corsaro. Dessa tidiga operor är heroiska och nationalistiska. Verdi blev tidigt engagerad i frågan om Italiens enande och han blev en person som många såg som en nationalsymbol att samlas kring. Att gå och lyssna till Verdis operor var folknöjen.

Under 1850-talet kom stora verk som Rigoletto, Il Trovatore, La Traviata, Un ballo in maschera (Maskeradbalen). Verdi reste en hel del och bodde under långa perioder i Paris.

Verdis operor kännetecknas av ofta melodramatiska libretton med starka intriger. Han bröt med den traditionella ”nummeroperan” och lät musiken bilda en dramatisk enhet. Verdis fortsättning av den italienska bel canto-traditionen brukar framhållas.

Ett tag var han mycket produktiv och släppte nya operor med täta mellanrum. Ibland fick han problem med censuren, både av politiska och moraliska skäl. ”Maskeradbalen” handlar egentligen om mordet på Gustav III, men operor om kungamord under det revolutionära 1800-talet föll inte i god jord. Handlingen i operan fick därför ändras. Den som utsätts för ett attentat är istället en guvernör i Boston.

1859 utbröt andra italienska frihetskriget. Kungariket Sardinien strävade efter att ena de italienska staterna och fick stöd av Frankrike, som såg en möjlighet att erövra franskspråkiga områden vid gränsen. Under tre månader 1859 pågick Sardinien/Frankrikes krig mot Österrike. Kriget kulminerade i det blodiga slaget vid Solferino, där över 300.000 soldater deltog. (Erfarenheterna från slaget vid Solferino fick senare schweizaren Henri Dunant att grunda Röda korset).
Kungariket Lombardiet-Venetien annekterades av Sardinien, och Frankrike fick Övre Savojen och Nice.

Verdi nominerades sedan till ledamot till det första italienska parlamentet 1860. Han var också närvarande då Viktor Emanuel II 1861 utropades till Italiens förste kung. Verdi fick då inte så mycket tid över till komposition. Ödets makt från 1862 blev den första operan på några år.

1867 köpte Verdi gården Sant’Agata i den region han växte upp i. Där bodde han sedan resten av sitt liv och intresserade sig för lantbruk och trädgårdsodling.

Verdis sena operor tillhör hans bästa. Den franska grand operan Don Carlos kom 1867, och Aida uruppfördes 1871 till invigningen av en italiensk teater i Kairo. Storverken Otello (1887) och Falstaff (1893) har libretto av Arrigo Boito.
Förutom operor skrev Verdi även sakral musik, bl a ett Requiem och ett Stabat Mater.

Verdi av KuhnerVerdi av Hardcastle

På biblioteket kan du låna biografier om Verdi. Det var dock ett tag sedan det senast utgavs något om honom på svenska. Den senaste biografin ingår i Normas tonsättarserie (”Giuseppe Verdi” av Hans Kühner, 1979). Det finns dock äldre titlar, t ex Verdi” av Pierre Petit (Nordiska musikförlaget, 1972). På engelska finns en fräsch och trivsam biografi: ”Verdi and his operas” av Robert Hardcastle (Spellmount, 1996).

Givetvis kan du låna Verdis musik på biblioteket. Alla de kända operorna finns att låna på musik-cd, och ett tiotal av dem finns också att låna som musik-DVD. Den som vill följa med i handlingen på allvar kan dessutom låna operornas libretton som separata böcker.

Sverige

Idag 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. Lyssna till Jussi Björlings inspelning av ”Sverige”.

Sverige” är en dikt av Verner von Heidenstam, som tonsattes av Wilhelm Stenhammar.
Den här sången tillkom med anledning av att en kommitté hade utlyst en tävling om en ny svensk nationalsång. 1899 publicerades i Dagens Nyheter tre texter. En av dessa var ”Sverige” av Heidenstam. Idén var sedan att tonsättningar av dessa texter skulle skickas in till tävlingen.

I april 1901 anordnades en konsert i Musikaliska Akademiens stora sal, där tio av bidragen framfördes. Man skulle kunna se detta som en sorts tidig melodifestival. Det enda bidrag som sedan kom att leva vidare från denna nationalsångstävling var just ”Sverige” i tonsättning av Stenhammar.

Det visade sig snart att ”Sverige” inte kunde användas som nationalsång eftersom den från början var komponerad för fyrstämmig kör, och dessutom ansågs svårsjungen. ”Sverige” ingår i Heidenstams diktcykel ”Ett folk”. Stenhammar tonsatte sedan hela diktcykeln.

Varför är då just 6 juni Sveriges nationaldag? 6 juni fick status som nationaldag först 1983, och blev helgdag 2005. Gustav Vasas val till svensk kung ägde rum den 6 juni 1523 vid riksdagen i Strängnäs, och undertecknandet av 1809 års regeringsform skedde också den 6 juni. Men dessa händelser kanske inte ses som tillräckligt ”stora” för att vara anledning till firande?

Mattias Warg har skrivit en utmärkt artikel om varför 1809 års regeringsform är väl värd att högtidlighålla. Det är ”som om händelserna 1809 uppmanar oss att både vårda vår frihet och utveckla den vidare. Varje år, med blommor i trädgårdarna och flaggorna i topp”, skriver han.
ÖP 130603: Därför är 6 juni något att fira

Våroffer

NY Times rapporterar om skandalpremiären i Paris

Den 29 maj 1913, för precis 100 år sedan, var Parispubliken fylld av förväntan. På den alldeles nya Théâtre des Champs-Élysées, som invigts i april samma år, var det dags för premiär för en helt nyskriven balettföreställning. Baletten bestod av musik av kompositören Igor Stravinskij, 30, och koreografi av Vaslav Nijinskij, 24. Båda var unga och djärva. Teatern var alldeles fullpackad med folk, vissa stod i gångarna.

Det nya verket hette ”Sacre du printemps” (”Våroffer”). Publiken var dock oförberedd på det radikala i Stravinskijs och Nijinskijs nya verk, som bröt mot alla konventioner om hur en balett skulle vara utformad. Temat i ”Våroffer” var inspirerat av gamla hedniska stamriter, och föreställningens kulmen var ett människooffer för att fira vårens ankomst.

Redan under första akten bröt fullt slagsmål ut mellan två läger i publiken. Anhängare och motståndare drabbade samman. Det var ett fruktansvärt oväsen som överröstade musiken. Orkestern spelade dock vidare, trots att lösa föremål kastades mot orkesterdiket. De samtida rapporterna om vad som hände skiljer sig åt. Enligt flera vittnesmål verkar dock ändå anhängarna av ”Våroffer” ha varit fler än motståndarna.

Skandalscenerna vid uruppförandet av ”Våroffer” i Paris 1913 är kända. Verket fortsatte att skapa het debatt. Särskilt radikalt var Stravinskijs experimentella hantering av melodi och rytmik. Det förändrade drastiskt sättet på hur senare kompositörer såg på musikens rytmiska struktur.
BBC News Magazine : Did the Rite of Spring really spark a riot?

Igor Stravinskij

Igor Stravinskij (1882-1971) växte upp i S:t Petersburg och var elev till Nikolaj Rimskij-Korsakov. Två av hans tidiga orkesterverk uppfördes i Paris, där balettchefen och impressarion Sergej Diaghilew, grundare av Ballets Russes, upptäckte dem. Diaghilew beställde två baletter av Stravinskij: ”Eldfågeln” (1910) och ”Petrusjka” (1911). ”Våroffer” var alltså den tredje av Stravinskijs kompositioner för Ballets Russes. När första världskriget bröt ut lämnade Stravinskij Ryssland och flyttade till Paris, och så småningom till USA, där han blev amerikansk medborgare.

Stravinskijs ”Våroffer” är ett av 1900-talets viktigaste och mest banbrytande verk inom musiken. Det är dessutom ett av de mest inspelade verken, med hundratals olika inspelningar. Även om ”Våroffer” från början var ett sceniskt verk har det med tiden blivit mer känt i konsertversion för orkester.

Igor Stravinsky

Den senaste Stravinskij-biografin på svenska är Robert Siohans ”Igor Stravinsky” (Norma, 1984).

Låna ”Våroffer” på musik-cd på biblioteket, eller lyssna i Spotify.

Det mest kända avsnittet är stycke 2, ”The Augurs of Spring”. En modern lyssnare kanske tycker att det påminner om musiken till filmen ”Jaws” (”Hajen”). Kompositören John Williams influerades av ”Våroffer” när han skrev sitt hajtema.

Richard Wagner 200 år

Trollkarlen från Bayreuth

Den 22 maj är det 200 år sedan kompositören Richard Wagner föddes.
När vi idag tänker på Wagner, vad är då det första vi kommer att tänka på? Kanske långa och tunga operor, storbystade, hjälmprydda valkyrior som med sina höga toner kan spräcka speglar, och så Wagners antisemitism. Än idag vägrar orkestrar i Israel att spela Wagners verk.

Faktum är att Wagner redan under sin livstid var en i högsta grad kontroversiell person. Han hade fanatiska beundrare och oförsonliga fiender. Men det går inte att komma förbi honom när 1800-talets musikhistoria ska skrivas. Hans verk var oerhört nydanande och inflytelserika – det wagnerska musikdramat påverkade hela operahistorien.

Den senaste biografin om Wagner som utgivits på svenska är ”Trollkarlen från Bayreuth : en biografi över Richard Wagner” av Ingvar Lundevall (Sveriges Radios förlag, 1989). Lundevall har även nyöversatt Wagners operor.

Ibland sägs det att kulturpersonligheter kan vara svåra att ha att göra med. Detta är snarast att ta till i underkant när det gäller Richard Wagner. Han framstår som en av 1800-talets mest besvärliga och osympatiska personer.

Richard Wagner (1813-1883) kom från Leipzig. Han var inte lätt att ha att göra med. Hela sitt liv avskydde han skolor och lärare, och hans ego var enormt. Som ung vanskötte han sina studier, vägrade följa regler och normer och tänkte först bli författare. Han kom in på musikens bana via sin äldre bror Albert, som var operasångare. Richard Wagner var dessutom en stor kvinnokarl under hela livet, konstant otrogen mot sin hustru. Han var arrogant, egocentrisk och ekonomiskt fullständigt oansvarig. När han slog igenom som kompositör med operan Rienzi, som den kungliga teaterns hovkapellmästare i Dresden 1842, fick han svårt att få några konstnärsvänner. Wagner ansågs obehaglig att umgås med.

Han lyfte fram Beethovens nionde symfoni, som vid denna tid ansågs alltför modern, och konserten blev en framgång. Wagner hade dock utan problem bestämt sig för att ändra i Beethovens partitur, både beträffande instrumentering och tempobeteckningar. Wagner-versionen av Beethovens nia kom sedan att bli förhärskande långt in i modern tid.

Man förstår att Wagner inte var någon bra chef över orkestermusikerna. Till sist krävde de hans avgång. Samtidigt fångades Wagner av tidens revolutionära ideal och eftersöktes av polisen. Han fick fly till Zürich.

Wagner använde sig av tyska folksagor som underlag för sina stora, nydanande och framgångsrika operaverk. Tannhäuser och Nibelungens ring är de mest kända av dessa. Andra motiv är de germanska riddarsagorna om Lohengrin, Tristan & Isolde och Parsifal. Välkänt är Wagners användande av ledmotiv i sina operor, något som inspirerat moderna filmmusikkompositörer.

Redan 1850 utgav Richard Wagner en antisemitisk skrift ”Judendomen i musiken”. Trots att den publicerades under pseudonym var det tydligt att Wagner var upphovsmannen. Här hävdade Wagner att det var judarna som låg bakom den moderna materialismen, och att det var nödvändigt att rensa ut det judiska från Tyskland. Även senare i livet gav Wagner uttryck för aggressivt antisemitiska åsikter.

Wagners kroniska brist på både pengar och empati, ”omättliga njutningslystnad”, i kombination med ett bitvis kaotiskt privatliv, var ett stort problem. Han räddades av att den unge kung Ludwig II av Bayern bjöd in honom till München. Den gamle revolutionären blev alltså en kunglig gunstling.
Så småningom förvärvade Wagner en bit mark i Bayreuth norr om Nürnberg, där han lät bygga en teater. Festspelen i Bayreuth startade 1876 och leds fortfarande av medlemmar i familjen Wagner. Mot slutet av sitt liv blev Wagner djurrättsvän och vegetarian. Kanske inte så konstigt att Wagner senare blev Adolf Hitlers favoritkompositör.

Trollkarlen från Bayreuth i bibliotekets katalog

Tannhäuser i Paris

Trots sina negativa sidor blev alltså Richard Wagner en av musikhistoriens storheter. Om man vill läsa en röst från Richard Wagners samtid så finns exempelvis Charles Baudelaires ”Tannhäuser i Paris” (Ellerströms essäserie, 2008) att låna. Den franske författaren Baudelaire (1821-1867) var med vid det kaotiska uppförandet av operan Tannhäuser i Paris 1861. Dessa konserter orsakade publikupplopp, protester och skandalskriverier. Hans långa essä ”Tannhäuser i Paris” ingår i Ellerströms utgivning av Baudelaire-texter. Översättaren Lars Nyberg har även skrivit förord och kommentarer. Baudelaire (mest känd för ”Ondskans blommor/Det ondas blommor”) fångades av tidens dualism: det nya mot det gamla, det tyska och det franska, det moderna och det klassiska.

Tannhäuser i Paris i bibliotekets katalog

De flesta av Wagners operor finns att låna som musik-cd på biblioteket. Flera av operorna finns även att låna som musik-DVD.

I juli sänder Sveriges Radio P2 flera operaföreställningar från Bayreuth.
Operaföreställningar i P2 – Wagner 200 år

%d bloggare gillar detta: