Monthly Archives: augusti 2013

Snuskburken

Snuskburken

Alla som gjort lumpen minns snuskburken. Det är namnet på det kokkärl som generationer av svenska soldater lärt sig använda. Minnet av snuskburken har kanske inte alltid varit positivt. Själv minns jag att all mat man tillagade i kärlet efter ett tag hade en tendens att smaka ungefär likadant.

Den modell av snuskburken som de flesta tänker på har egentligen namnet ”Kokkärl modell 1940” men denna har flera föregångare, de äldsta från 1700-talet. Faktum är att de äldsta kokkärlen har nästan samma konstruktion som dagens modell. Man känner omedelbart igen ett sådant här kokkärl, även om det är mer än 200 år gammalt.

”Snuskburken : militärhistorisk matnostalgi” av Leif Högberg (Fort & Bunker, 2013) berättar på ett underhållande sätt om sekler av militär mathushållning. Snuskburken är så pass känd att den fått ge namn åt hela boken, som dock är mycket innehållsrik.

Berättelsen börjar redan på 1800-talet, före värnpliktsarméns införande, och fortsätter fram till nutidens frystorkade lättviktsförpackningar.

Högberg har skrivit en påtagligt heltäckande bok. De olika vapengrenarna finns representerade, och boken är fylld av många intressanta detaljer. Läs om koktrossar, matsedlar, regementsmatsalar, kökspersonal, malajer (handräckningsvärnpliktiga), fältutrustning och mycket annat.
Här finns ett oerhört bra bildmaterial. Flera av de gamla bruksföremålen måste ha varit svåra att leta fram för att kunna avbildas i boken.

Den berömda ärtsoppan får givetvis ett eget kapital i ”Snuskburken”, och ett annat kapitel handlar om konservburken. Till min glädje ser jag ett intressant avsnitt om pansarkexen, som vissa gillade att avnjuta(?) med leverpastej. Och självklart kan du läsa om ”markan” eller manskapsmässen som var det officiella namnet. Det var fikastundens och rasternas plats.

Extra kul är det att man i boken även tagit med några originalrecept från olika tidsperioder. Varför inte prova fårsoppa eller ägglåda från 1912, fläskpannkaka eller pölsa från 1942? Kanske fältchili eller karolinergryta från 1999 kan vara ett middagsalternativ.

Ett imponerade faktainsamlingsarbete ligger bakom denna väldokumenterade, läsvärda och intressanta bok.
Mycket trivsam med hög nostalgi- och igenkänningsfaktor. Den är dessutom väldigt fint formgiven med mängder av illustrationer, de flesta i färg.

Snuskburken i bibliotekets katalog

Karl XII:s bibel

Karl XII:s bibel

Litteraturbanken har under augusti fyllt på sitt bestånd av online-klassiker.

Ett av nytillskotten i samlingen är en digital version av hela Karl XII:s bibel (1703). Originaltiteln är egentligen ”BIBLIA, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung CARL then Tolftes Befalning” men den kallas allmänt för Karl XII:s bibel.

Denna bibelutgåva var Sveriges mest långvariga och gällde ända till 1917. Den lästes alltså i mer än 200 år och innehåller flera bevingade ord. Texten är en uppdaterad och rättad version av Gustav II Adolfs bibel från 1618.

1703 års upplaga trycktes i ca 4000 exemplar. Ett exemplar finns även här på biblioteket i Östersund, i Zetterströmska biblioteket.

Hela denna klassiska bibelutgåva finns alltså nu att läsa online som digital e-bok. Du kan zooma in på varje bildsida för att studera detaljer.

Läs Karl XII:s bibel online i Litteraturbanken

Glas från tre sekel

Glas under tre sekel

Många är intresserade av gamla glasföremål, och vissa samlar även på glas.
En av dessa samlare är Allan Nilsson i Åmål. Stora delar av hans stora glassamling kan studeras i hans bok ”Glas under tre sekel” (Åmålstryck, 2007). Boken består av ca 250 färgbilder av glasföremål från 1600-, 1700- och 1800-talen. De flesta kommer från svenska glasbruk, men här finns också en del från utländska glasbruk i norra Europa.

I denna vackra volym kan du se bilder av pokaler med kungliga monogram, av flaskor, bägare och fat, av kalkar, brännvinstunnor, krukor och karaffer. Två brännvinsflaskor från 1700-talet i form av stövlar lägger man märke till, liksom en dubbelkaraff för olja och vinäger.

Boken är ett rent bildverk och innehåller tyvärr ganska litet information om de olika glasbruken. Men den är en härligt bläddervänlig och färgsprakande bok som gör läsaren imponerad över all hantverksskicklighet som skapat alla dessa fina gamla föremål.

Glas under tre sekel i bibliotekets katalog

Mark Twain om nykterhet

”Temperate temperance is best. Intemperate temperance injures the cause of temperance, while temperate temperance helps it in its fight against intemperate intemperance. Fanatics will never learn that, though it be written in letters of gold across the sky.”
(Mark Twain’s Notebook, 1896)

Stora boken om fyrar

Stora boken om fyrar

Fyrar har hjälpt sjömän att navigera under tusentals år. Fyrarnas historia är spännande och väl värd att läsa om. En av de bästa böckerna i ämnet är ”Stora boken om fyrar” (Prisma, 2000).

Boken är i stort format och rikt illustrerad. Fyra olika författare skriver om fyrarna. Läs om sjöfartens historia, om fyrarnas konstruktion och utveckling, om teknik och arkitektur, och inte minst om livet på fyrplatserna. Det isolerade livet på fyrplatserna var speciellt.

I boken finns beskrivningar av hela 52 olika fyrar, varav fyra svenska. Här finns också tydliga kartor där man kan se var fyrarna ligger.
Den mest berömda fyren var kanske fyrtornet på ön Faros utanför Alexandria, ett av antikens sju underverk.

Här får vi också veta hur man navigerade förr. Man använde sig av astrolabier och jakobsstavar.

Man slås av hur många olika stilar det finns i fyrvärlden, och hur viktig den tekniska utvecklingen har varit. En lärorik och intressant fyrbok, dessutom mycket bläddervänlig.

Stora boken om fyrar i bibliotekets katalog

Sensommar i bloggen

Under de närmaste två veckorna kommer bloggen att uppdateras mer oregelbundet.
Orsak: augustiledighet.

Krigisk kuriosa

Krig

Visste du att general Patton trodde att han i ett av sina tidigare liv varit Karthagos härförare Hannibal? Eller att en romersk legionär bar på en utrustning som vägde 30 kilo?

Detta är exempel på ovanliga fakta om krig och militärhistoria. Många fler fakta av liknande slag kan du hitta i listboken ”Krig – fakta, myter och kuriosa” av Nicholas Hobbes (Lind & Co, 2006).

Boken är i litet format och består av listor och uppräkningar. Innehållet är hämtat från många tusen års krigshistoria. En viss övervikt för brittisk och amerikansk krigshistoria kan märkas. Men här finns mängder av kuriosa, som passar både den allmänt historieintresserade som kalenderbitaren. Den kan också användas som uppslagsbok när man t ex behöver en lista över Napoleons sjukdomar, berömda sjöslag eller Leonardo da Vincis vapenidéer.

I den här boken får vi t ex veta att vissa av de skor som sydstaternas armé delade ut till sina soldater var tillverkade av trä och färgat papper. Vi lär oss också att Alexander den stores häst hette Bukefalos, blev ca 30 år och begravdes med fulla militära hedersbetygelser.
Det här är en sådan där bok som man lätt fastnar i när man börjar läsa i den.

Krig – fakta, myter och kuriosa i bibliotekets katalog

Jack Uppskäraren

Jack Uppskäraren

Under våren och sommaren 1888, för 125 år sedan, startade en serie mord i distriktet Whitechapel i Londons fattiga East End-kvarter. Fram till februari 1891 inträffade elva mord där. Fem av dessa är man säker på att de utfördes av samme okände gärningsman – Jack Uppskäraren (Jack the Ripper). Dessa fem mord ägde rum under hösten 1888 och var även för samtiden osedvanligt ruskiga. Men faktum är att man inte med säkerhet vet exakt hur många kvinnor som föll offer för denne mördare.

Intresset för Jack Uppskäraren är stort än idag. Han är den mest kände seriemördaren av alla, och ingen har någonsin kunnat lista ut vem han egentligen var. Men teorierna om hans identitet är många. Eftersom fallet aldrig löstes har berättelserna om Jack Uppskäraren idag nått mytstatus. Det kan vara svårt att skilja legend och konspirationsteori från sanning. Det finns mängder av böcker och filmer om mordfallen.

Den senaste, och bästa, boken på svenska om fallet är ”Jack Uppskäraren : kriminalfall och legend” av Glenn Lauritz Andersson (Historiska media, 2008), en av Sveriges främsta experter i ämnet.

I boken ger Andersson en heltäckande bild av fallet. Han är inte ute efter att en gång för alla ta reda på vem som var mördaren, utan han redovisar det vi vet och de olika teorier som under åren framförts. Dessutom beskriver han den sociala och utsatta verklighet som människorna i East End levde i för 125 år sedan.

Kriminaltekniken och utredningsmetoderna1888 var ju inte densamma som idag, vilket gör att flera viktiga spår inte utreddes, eller bara försvann. Mordfallens enorma uppmärksamhet fick senare konsekvenser. Kriminaltekniken förbättrades, och medias roll i polisutredningar skulle bli ännu större.

Anderssons bok är bra och saklig. Han ger en bakgrund, redovisar hela polisarbetet och beskriver de vanligaste misstänkta. Dessutom tar han kål på flera vanliga myter.
Här finns dock en del otäcka rättsmedicinska avsnitt som kanske kan paja nattsömnen för en och annan känslig läsare.

Boken är spännande som en deckare. Men man får på slutet inte veta vem mördaren är…
Förmodligen kommer vi aldrig att säkert få veta det. Man har forskat i fallet i över ett sekel. Men eftersom mysteriet finns kvar kommer intresset för Jack Uppskäraren att leva vidare.

Jack Uppskäraren i bibliotekets katalog

Läs också: Jack Uppskäraren avslöjad?

Pestens Europa

Pestens Europa

Här i bloggen har jag tidigare tipsat om olika delar i serien ”Historiens vändpunkter” och nu gör jag det igen. ”Pestens Europa” är en bra presentation av digerdöden (pesten) och hur den drabbade 1300-talets européer.

Människorna i Europa hade under tidig medeltid levt ett ganska bra liv. Varmt klimat och förbättrade jordbrukstekniker gjorde att befolkningen kunde växa, och att städer grundades. Köpmän och hantverkare skapade rikedom och lockade fler att bosätta sig i de växande städerna.

Under 1310-talet drabbades dock Europa av missväxt och svår svält. Detta gjorde att befolkningen som under 1340-talet skulle drabbas av pesten redan var försvagad. Mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning dog i pesten. Denna massdöd, vars orsaker samtiden inte kunde förstå, fick stora konsekvenser.

”Pestens Europa” är väldigt bra eftersom den tar upp pestutbrottet ur så många olika aspekter. Kapitlen har tydliga teman. Läs om hur den katolska kyrkan hade blivit en maktfaktor och byggt upp stor rikedom, och hur dess auktoritet sprack i kanterna sedan kyrkan visat sig stå handfallen inför pesten. Läs om hur man försökte hitta syndabockar och beskyllde judarna för att vara skyldiga till pestutbrottet. Tusentals oskyldiga judar dödades.

Här finns avsnitt om klostren som tömdes, om 1300-talets sjukvård och de fåfänga försöken att hitta en bot, om pestens avtryck i konsten, om domedagssekterna och mycket annat.

Boken är, precis som övriga delar i ”Historiens vändpunkter” extremt rikt illustrerad.

Ska man klaga på något är det kanske att större delen av de geografiska skildringarna berör Florens och övriga italienska städer, och ganska litet från Norden. Men källmaterialet är givetvis rikare därifrån.

Här finns också ett intressant avsnitt om hur man under 1900-talet lyckats ta fram pestbakterien i laboratorier. Det är först nu under 2010-talet som man kunnat bevisa att pestutbrottet i Asien på 1890-talet orsakades av samma bakterie som 1300-talets digerdöd. Men smittans väg genom Europa är ännu inte helt utredd.

En mycket bra bok om pesten. Den kräver inga förkunskaper, och passar alla som vill veta mera om detta ämne. Sedan kan man, om man vill, gå vidare till mer fördjupande litteratur.

Pestens Europa i bibliotekets katalog

Hermans historia i Öppet arkiv

Hermans historia i Öppet arkiv

SVT fyller hela tiden på innehållet i sin stora programbank Öppet arkiv.

Nu har samtliga avsnitt i alla sex säsonger av Herman Lindqvists välkända historieserie från 90-talet lagts ut. Totalt finns 25 olika avsnitt att titta på.

Hermans historia i Öppet arkiv

Den tatuerade mannen

James O'Connell - den tatuerade mannen- dansar sin jigg

Under första halvan av 1830-talet anlände irländaren James F O’Connell till New York. Han fick arbete på cirkusar och gjorde sig snart känd som ”The Tattooed Man”, Den tatuerade mannen.

O’Connell var nämligen tatuerad över hela kroppen. Han var den första tatuerade person som förevisades offentligt i USA.

Tatueringar var vid denna tid mycket tabubelagda. Få västerlänningar hade någon tatuering. De ansågs vara ett av de tydligaste kännetecknen för ”primitiva” kulturer.

Hur hade O’Connell fått sina tatueringar?

Irländaren var sjöman ombord på valfångaren ”John Bull” som var på väg från Australien till Nya Zeeland. I en svår storm gick fartyget på ett rev och förliste. I en livbåt lyckades O’Connell och fem andra ur besättningen rädda sig. De anlände till (den idag mikronesiska) ön Ponape och tillfångatogs där av lokalbefolkningen. O’Connell lyckades då, enligt sin egen berättelse, rädda sitt och sina kamraters liv genom att dansa en irländsk jigg. De infödda blev intresserade av hans jiggande och valde att införliva honom i sin stam. Detta krävde dock att han tatuerades.

O’Connells egen berättelse om hur den långa och smärtsamma tatueringen gick till är dramatisk och fylld av detaljer. Tatuerandet pågick i åtta dagar och utfördes av ”yppiga oskulder”. O’Connell giftes sedan bort med en av de unga kvinnorna.

Han ska sedan ha varit hos ponapeanerna i ca fem-sex år innan han 1833 lyckades rymma med ett förbipasserande fartyg.

Framme i USA fick alltså O’Connell jobb på cirkus. Efter några år reste han runt med den berömde P T Barnums show, där han blev en av huvudattraktionerna. Han visade sina tatueringar, dansade sin jigg och berättade om sina äventyr. Publiken kunde också köpa hans bok ”The life and adventures of James F O’Connell : the tattooed man” (1845).

The life and times of James T O'Connell - the tattooed man

Denna bok kan du nu läsa som gratis nedladdningsbar e-bok, via Public Domain Review.
Ladda ned James F O’Connell: ”The life and adventures of James F O’Connell : the tattooed man” (1845) som gratis e-bok

Man kan väl misstänka att O’Connell bättrade på sin historia en hel del i efterhand. Nutida bedömare har exempelvis påpekat att lokalbefolkningen på Ponape inte brukar tatuera hela kroppen, utan endast valda ställen. Så den dansande irländaren skaffade sig kanske en del av sina tatueringar någon annanstans.
Han avled 1854. Det berättas att en sjöman vid begravningen dansade en hornpipe till O’Connells ära.

Samtiden fascinerades av den tatuerade mannen. Kanske såg de honom som ”den vite vilden”, ett mellanting mellan den så prydlige vite mannen och män ur den ”primitiva” urbefolkningen. Helkroppstatuerade människor var mycket populära attraktioner under 1800-talet.
Det berättas att P T Barnum senare rekryterade en ännu mer tatuerad alban vid namn Konstantin, och 1898 kunde han t o m vara först med att för den amerikanska showpubliken presentera en tatuerad kvinna!

Idag behöver vi inte besöka en cirkus för att se en tatuering. Faktum är att det idag nästan är mer ovanligt att vara utan tatuering än att ha en. Kanske du själv eller någon i din omgivning har ett antal?

Jourhavande historiker svarar på läsarfrågor

Harrison, D - Jourhavande historiker - 13049410

Vi är många som är intresserade av historia. Ibland kan man stöta på frågor som man vill ha ett expertsvar på.

Sedan ett par år tillbaka har historikern Dick Harrison haft en populär historieblogg hos Svenska Dagbladet. I den har han besvarat frågor från läsekretsen. Frågorna har handlat om alla möjliga saker, och har en spridning på många tusen års världshistoria.

Nu har ett urval av bloggens inlägg utgivits i bokform: ”Jourhavande historiker” (Norstedts, 2013).

I vanliga fall brukar inte bokversioner av bloggar fungera särskilt bra som slutprodukter, men den här boken är ett undantag. När jag läst bloggen och tagit del av Harrisons många svar har jag ibland tänkt att materialet på något vis borde struktureras upp i ämnessektioner. Precis detta har nu gjorts.

Boken består av ungefär en tredjedel av samtliga blogginlägg, och de är grupperade i kronologiska kapitel. Således heter den första rubriken ”Forntiden”. Eftersom Harrisons specialområde är medeltiden är det en tydligt stor del av texterna som berör just dena period. De är indelade i ”Tidig medeltid”, ”Högmedeltiden” och ”Senmedeltiden”. Andra rubriker är århundraden, t ex ”1600-talet”. Dessutom avslutas boken med ett användbart register.

I ”Jourhavande historiker” får du svar på frågor som ”Har det funnits en kvinnlig påve?”, ”Upptäckte kineserna Amerika?”, ”Har Hamlet funnits på riktigt” och ”Har ättestupan funnits?”.

En kul och trivsam bok, som får ses som en hybrid mellan bloggbok och listbok. Extra plus för att Harrison avlivar ett antal vanliga historiska myter och missuppfattningar, t ex påståendena att Egyptens pyramider byggdes av slavar, eller att den ungerska 1600-tals-grevinnan Bathory regelbundet ska ha badat i blod för att hålla sig ung.
Troligen inget att sträckläsa, men utmärkt att ha till hands när man behöver slå upp något.

Jourhavande historiker i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: