Monthly Archives: augusti 2015

Albert Einstein om bibliotek

“The only thing that you absolutely have to know, is the location of the library.”

Albert Einstein (1879-1955)

Tillplattat

Påståendet att ”på medeltiden trodde man att jorden var platt” är en av de vanligaste historiska missuppfattningarna. Bara under den senaste månaden har jag vid ett par tillfällen stött på denna helt felaktiga föreställning.

I böcker om vanliga missuppfattningar brukar detta ofta finnas med. Historikern Dick Harrison har flera gånger tagit upp det i sin blogg på SvD, och nu i veckan gjorde han det ännu en gång.
Dick Harrison: Nej, ingen trodde att jorden var platt

Redan under antiken hade man kommit fram till att jorden var sfärisk. Däremot hade man skilda teorier om hur stor jorden är, hur stor ekvatorns omkrets är, o s v.

Missuppfattningen om att medeltidens människor trodde att jorden var platt har sitt ursprung i den nedsvärtning av medeltiden som förekom främst under 1700- och 1800-talen. Medeltiden kallades för mörk, och det hävdades att de som levde då var mindre vetande.

Se också Medievalists.net: ”Ironing out the myth of the flat Earth”

Den intresserade kan läsa mera om allt detta i t ex denna bok:
Dick Harrison: ”Skapelsens geografi : föreställningar om rymd och rum i medeltidens Europa” (Ordfront, 1998)
Skapelsens geografi i bibliotekets katalog

Dödens teater

Dödens teater

En praktbok om kungliga begravningar, kan det vara något? Faktum är att detta ämne är betydligt mera intressant än vad man kanske först kan tro.

Lena Rangström, f d intendent vid Livrustkammaren, har tidigare skrivit ”En brud för kung och fosterland” om kungliga bröllop (2010) och ”Kanonsalut och vaggor” (2012) om kungliga dop.
”Dödens teater : kungliga svenska begravningar genom fem århundraden” (Atlantis / Livrustkammaren, 2015) känns som en logisk tredje del.

Någon liknande bok har tidigare aldrig utgivits. Detta är första gången som vi i bokform kan få en samlad blick över kungliga svenska begravningar från 1500-talet och fram till idag.

Boken tar sin början med Gustav Vasas begravning 1560. Då introducerades ett kontinentalt begravningsceremoniel i Sverige, med en mycket lång och högtidlig procession av sörjande i fotsida dräkter, hästar med svarta schabrak, nyskapade riksbanér och landskapsvapen och -fanor, regalier och en symbolisk ryttare, Kyritzryttaren, i en gyllene rustning.
Det ceremoniella överlämnandet av kungamakten har alltid varit centralt. ”Konungen är död! Leve Konungen!” är det traditionella utropet.

Rangströms bok, som är slösande rikt illustrerad och mycket tjusigt formgiven, är en rik kulturhistorisk skildring av alla dessa ceremonier. Vi kan se hur de utvecklas och förändras. Samtidigt får vi med hjälp av bevarat källmaterial intressanta och ibland överraskande fakta från de olika begravningarna.

Ibland kunde det gå åt så mycket svart tyg och kläde att nästan allt svart tyg i Stockholm med omnejd köptes upp.
Till Karl X Gustavs begravning 1660 arbetade fyra pärlstickare och brodörer under sju månaders tid för att färdigställa begravningsrekvisitan. Sammanlagt behövde hundratals nya vapensköldar broderas. Enbart provinsvapnen uppgick till 358 st.
Vid själva begravningen i Riddarholmskyrkan tog det först tre timmar innan hela processionen hade hunnit fram dit, och sedan tog själva likpredikan sex timmar.

I slutet av 1600-talet kunde Riddarholmskyrkans rum förvandlas till en barock dödsteater i svart, silver och guld.
Under 1700-talet kulminerade de kungliga begravningarna i den romantiskt teatrala iscensättningen vid Gustaf III:s begravning. Illustrationen på bokens omslag avbildar denna.

Intressanta specialkapitel handlar om sorgeklädernas utveckling, om den speciella Kyritzryttaren under processionernas tid, om regalierna och mycket annat.

Boken är välskriven, underhållande och lättläst. Dessutom är den väldigt fint formgiven.
Detta är exempel på ett ämne som du inte visste att du var intresserad av att läsa om.

Dödens teater i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: