Category Archives: Geografi

Atlas över avlägsna öar

Atlas över avlägsna öar

Som tidigare nämnts här i bloggen är det något speciellt med kartor, som alltid lockat människans intresse. Kartor över fjärran länder och kuster kan väcka drömmar till liv på flera sätt.

Judith Schalansky växte upp i Östtyskland. Att läsa kartböcker blev hennes eget sätt att resa. Kartornas färger, linjer och spännande namn fick ersätta de platser hon ändå aldrig kunde besöka. I dagens östtyska områden finns inte längre några sådana begränsningar, men Schalansky reser vidare i sin atlas. I boken ”Atlas över avlägsna öar : femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka” (Pequod Press, 2012) tar hon oss med på en litterär geografisk resa till öar över hela världen.

Detta är ett utmärkt exempel på hur vi genom litteraturen kan bege oss ut på resor nästan hur långt bort som helst. Att läsa är att resa, heter det, och ”Atlas över avlägsna öar” bevisar denna tes.

De femtio öarna är alla små. Några är relativt kända, som Pitcairn (Bounty-myteristernas ö), Iwo Jima, S:t Helena, Påskön och Julön, medan andra troligen är ganska okända för de flesta läsare. Men alla öarna har en spännande historia att berätta. Vissa av dem är extremt svårtillgängliga och ogästvänliga, medan andra kanske kan vara värt ett verkligt besök.

Öarna är sorterade geografiskt efter hav. De flesta ligger i Stilla havet. Varje ö presenteras på ett uppslag med en ytterst välritad karta på högersidan och med en textbeskrivning på vänstersidan.
För varje ö redovisas också avstånd till andra platser och en tidslinje med viktiga händelser.

Här får du veta varför Napuka i Franska Polynesien fick namnet Besvikelsens öar, och känner du till ön Ensamheten i Norra ishavet?

Den här boken är oerhört fascinerande, och dess raffinerade layout och typografi förhöjer läsvärdet avsevärt. Berättelserna om de olika öarna är spännande och intressanta att läsa. Som läsare kastas man mellan seklerna och det är ett riktigt suggestivt läsäventyr. Extra plus för Schalanskys spirituella förord. Rekommenderas!

Atlas över avlägsna öar i bibliotekets katalog

Navigatören James Cook

Kapten Cook - Navigatören

James Cook (1728-1779) var en av världens mest kända upptäcktsresande.
Han utforskade Stilla havet under tre olika expeditioner. Cook besökte Nya Zeeland, Australiens östkust och Nordamerikas västkust. Han var dessutom en av sin tids främsta navigatörer och kartografer.
Han deltog också i det globala forskningsprojektet om Venuspassagen 1769 och befann sig då på Tahiti.
Cook sökte dessutom efter den mytomspunna ”södra kontinenten” som många antog skulle existera.

I Kunskapskanalen sänds just nu en bra dramadokumentärserie om James Cook: Kapten Cook: Navigatören”, producerad av australisk tv. Serien är uppdelad i fyra avsnitt och hittills har två sänts.
Programmen sänds på torsdagkvällar i Kunskapskanalen, och de kan även ses i SVT Play.

SVT Play : Kapten Cook – Navigatören

20.000 historiska kartor online

New Jersey 1873

Många fascineras av gamla kartor, som ofta är mycket vackert formgivna.
New York Public Library (NYPL) meddelar nu att de öppnat en stor databas online med 20.000 digitala historiska kartor, alla helt gratis att bläddra bland och ladda ned. Man har skannat in kartor i ca 15 år.

Innehållet i denna databas, Open Access Maps, är imponerande i sin omfattning. Dessutom är nästan alla kartor inskannade i hög upplösning.
1.100 kartor består av amerikanska stads- och delstatskartor från 1500-talet fram till 1800-talet.
700 kartor beskriver Österrike-Ungern under perioden 1877-1914.
2.800 kartor beskriver New York och New Jersey med omnejd (t ex kartan över New Jersey som ses här ovan. Den är tryckt 1873)
En jättelik samling med 10.800 kartor beskriver New York City 1852-1922 och rör sig främst om brandförsäkringskartor.

Vem som helst kan bläddra i databasens innehåll, men om du vill ladda ned bilder behöver du skapa ett konto i NYPL:s Map Warper, vilket är gratis.

NYPL Open Access Maps

NYPL Digital Collections

NYPL Map Warper

Man har också infört något man kallar ”rectification”, vilket betyder att man virtuellt kan lägga en historisk karta över en nutida bild av samma område för att jämföra. Alla kartor i databasen är dock ännu inte anpassade till denna specialtjänst, men arbete pågår hela tiden.
Här kan du läsa mera om NYPL:s arbete med de digitala kartorna: Drawing on the Past och Unbinding the Atlas

En fantastiskt bra webbtjänst som bloggen lyfter på hatten för.
Tänk om det skulle finnas en motsvarande webbtjänst i Sverige! Det vore väl intressant.

Världens hemligaste platser

100 platser du aldrig kommer att besöka

Guideböcker brukar i vanliga fall beskriva sevärda platser och byggnader som resenären kan besöka. Boken ”100 platser du aldrig kommer att besöka : guide till världens hemligaste platser” av Daniel Smith (Tukan, 2013) är en direkt motsats. Den beskriver platser som är dolda, stängda, förbjudna och ibland mystiska. Troligen är boken skriven som en sorts reaktion på floden av alla de boktitlar som listar platser som ”du måste besöka innan du dör”.

Vissa av de här platserna känner vi till: Whitehalls tunnlar, Moskvas hemliga tunnelbana, Ovala rummet i Vita huset, Vatikanens hemliga arkiv, diverse högkvarter för säkerhetstjänster o s v. Dessa är förstås inget som en vanlig resenär kan boka in ett besök på.
Andra platser är dolda och närmast okända för allmänheten: Svalbards globala frövalv är en lagringsplats för fröprover från jordens växtarter, Harvey Points försökstestanläggning är troligen en utbildningsplats för CIA.

Vissa historiska platser är inte ens kända. Ingen vet exakt var Djingis Khans gravplats ligger, eller vart det berömda Bärnstensrummet tog vägen efter andra världskrigets slut, Israeliternas förbundsark anses av vissa vara förvarad i Etiopien. Men ingen vet säkert. Resterna av Führerbunkern ligger på en plats i Berlin som hålls hemlig. Och vad är det man hittat på berget Ararat? Det kan väl inte vara rester av Noaks ark?

Vid läsning av denna bok slås man av hur många fascinerande platser det egentligen finns i vår värld. Och visst lockas vi alla av hemligheter och av saker som är dolda. Varje plats beskrivs på några sidor, med foton och ibland med satellitbilder.
En del av platserna känner vi igen från vår samtidshistoria: Tora Bora-grottorna, kärnkraftverket i Fukushima, Guantanamobasen. Andra är bekanta från böcker och filmer: kryptan i Rosslyn Chapel i Skottland, Air Force One.

Allt detta, och mycket annat, kan du läsa om i ”100 platser du aldrig kommer att besöka”.
Det är en extremt bläddervänlig bok som du garanterat kommer att bli sittande med ett tag när du börjar läsa. Man kan egentligen börja läsa var som helst i boken.
En viss anglosaxisk övervikt kan noteras i urvalet av platser, men det gör inte så mycket. Underhållande, spännande och annorlunda läsning.

100 platser du aldrig kommer att besöka i bibliotekets katalog

Andrées expedition

Ballongen Örnen

Sommaren 1897 begav sig ingenjör Salomon August Andrées polarexpedition iväg från Spetsbergen i en vätgasballong med sikte på Nordpolen. Det var en våghalsig idé, men expeditionen var dödsdömd redan från början. De två andra deltagarna var fysikern Nils Strindberg och väg- och vatteningenjören Knut Frænkel.

Sedan ballongen först blivit omöjlig att styra och sedan kraschat, befann sig de tre männen i Andrées grupp i en snövit mardrömssituation. Deras kunskaper om arktiska förhållanden var paradoxalt nog minimala.

Först 1930 hittades männens kvarlevor av en ren slump på den lilla ön Vitön. Deras infrusna dagbok och fotografier vittnade om deras strapatser. Slädarna de drog vägde hundratals kilo, och till sist insåg de att de måste planera för övervintring. På Vitön upphörde sedan alla anteckningar.
Fyndet av resterna efter Andrées expedition blev en världssensation. De tre männen fick en ståtlig nationalistisk paradbegravning.

Denna olycksaliga expedition har under åren intresserat många. Per Olof Sundman skrev på 1960-talet flera böcker om expeditionen. Den mest kända är ”Ingenjör Andrées luftfärd” som senare även filmatiserades i regi av Jan Troell. I Gränna ligger Andréemuseet, där man idag kan se flera av fynden från Vitön. Även de har utgivit flera böcker om expeditionen. Så det är ingen brist på litteratur i ämnet.

Det finns dock fortfarande olösta frågor. Vad hände egentligen på Vitön? Varför dog de tre männen trots att de hade stora mängder proviant, ammunition och tre fungerande gevär?

Expeditionen

Läkaren och författaren Bea Uusma har fascinerats av Andrée-expeditionens öde i ca 15 år. Resultatet är hennes bok ”Expeditionen : min kärlekshistoria. Illustrerad utgåva” (Norstedts, 2013).

Boken är en berättelse som löper parallellt över flera plan. Vi får följa Uusmas mödosamma försök att ta reda på vad som egentligen hände. Hon besöker arkiv, reser till Nordpolen med isbrytare, över packisen med helikopter, och till sist kommer hon fram till den lilla ön Vitön.

Undertiteln ”Min kärlekshistoria” är central. Uusmas egen kärlek till berättelsen och till driften att lösa gåtan om hur de tre männen dog, och den nyförlovade Nils Strindbergs kärlek till sin fästmö Anna Charlier.
I ”Expeditionen” berättas växelvis historien om Uusmas eget sökande och om expeditionens öde, bit för bit. Vi får läsa Nils Strindbergs brev till sin Anna och citat ur Andrées dagbok.

Uusma försöker ta reda på vad de tre expeditionsmedlemmarna dog av. Hon går tillbaka till källorna, undersöker och kommenterar alla dödsorsaker och kan avfärda en del vanliga teorier som exempelvis trikinförgiftning. Uusma kommer dessutom med en del nya intressanta uppgifter som ingen lagt fram tidigare. Boken ger inte något slutligt svar (vilket troligen inte heller är möjligt), men beskriver ett troligt händelseförlopp. Läsaren kan t o m följa expeditionen dag för dag i ett spännande avsnitt, uppställt i tabellform.

Expeditionen” finns i två versioner, men det är den illustrerade utgåvan du bör läsa. Den här utgåvan är fantastiskt snygg och ett exempel på mycket framstående bokformgivning. Bokens hela layout med text, färger, kartor och foton gör den till ett allkonstverk och en läsupplevelse på flera plan.

Bea Uusmas ”Expeditionen : min kärlekshistoria” belönades med Augustpriset för Årets svenska fackbok 2013.

Expeditionen i bibliotekets katalog

Mercators glober

Mercators glober - Skandinavien

På bibliotek och arkiv över hela världen pågår ständigt olika digitaliseringsprojekt. Det innebär att man kan hitta mycket spännande, och ibland även oväntade, saker online.

Dagens digitala resurstips är två Mercator-glober från 1500-talet som finns på Harvard-universitetet i Cambridge, Massachusetts, USA. Harvard är USA:s äldsta universitet och har också landets äldsta bibliotek.

Gerhard (Gerardus) Mercator (1512-1594) var en av världens mest berömda kartografer. Han uppfann den kartografiska projektion som än idag bär hans namn. Här i bloggen har jag tidigare tagit upp Mercator.

Förutom plana kartor lät han även tillverka glober. Hans jordglob från 1541 var banbrytande i och med att den bröt mot den traditionella ptolemeiska världsbilden. Amerika återgavs som en egen kontinent, och nya upptäckter i Europa, Afrika och Asien hade tagits med. Dessa glober var även de största som dittills tillverkats och mätte 42 cm. De tillverkades och såldes i par – en jordglob och en himmelsglob, och nådde en stor publik. Idag känner man endast till 22 kvarvarande exemplar av detta globpar.

Harvard har digitaliserat sina glober. Högupplösta bilder av dem finns att kika på, och man kan välja vilket område på dem som man vill studera närmare. Här ovan avbildas Skandinavien med Island.

På himmelsgloben kan du välja vilken stjärnbild du vill se. Man behöver dock känna till stjärnbildernas latinska namn (t ex Ursa major för Stora björnen).

The Mercator globes at the Harvard map collection

Handritade Stockholmskartor

Karta över Djurgården, 1736

Hos Stockholms stadsarkiv kan du se digitaliserade versioner av ca 160 handritade Stockholmskartor, skapade från 1600-talet fram till 1900-talet. En del av kartorna är mycket vackert färgsatta.
Totalt finns ca 300 handritade kartor på Stockholms stadsarkiv.
Stockholms stadsarkiv – Handritade kartor

Evig ungdom i Florida

Juan Ponce de Léon

I april 1513, för 500 år sedan, landsteg den spanske conquistadoren Juan Ponce de Léon i Florida. Han ledde den första europeiska expeditionen dit.

Traditionell historieskrivning hävdar att Ponce de Léon ska ha varit ute efter att finna Den eviga ungdomens källa, som enligt legenden skulle finnas i ett mytologiskt land sdom kallades Bimini.

Den eviga ungdomens källa beskrevs redan av den grekiske historieskrivaren Herodotos, och dök sedan upp i olika legender och myter. Den som drack ur källan, eller badade i den, skulle återfå sin ungdom. Under 1500-talet stötte de spanska erövrarna på dessa legender hos de amerikanska och karibiska folkslag man mötte.

Juan Ponce de Léon (1474-1521) var Puerto Ricos förste spanske guvernör. Möjligen kan han dessförinnan ha varit med på Columbus resor. Han har alltid varit förknippad med den här legenden om ungdomens källa.

Ponce de Léon fick i uppdrag av kung Ferdinand att kolonisera nytt land. Tre skepp med ca 200 mans besättning seglade ut från Puerto Rico i mars 1513. När man siktade land i början av april valde Ponce de Léon att kalla det ”La Florida” (”Blomsterlandet”). Det var påsktid, och i Spanien har man en blomsterfestival vid denna tid som kallas ”Pasqua Florida”.

Exakt var i Florida Ponce de Léon sedan landsteg är omdiskuterat. I St. Augustine kan man besöka ”Fountain of Youth Archaeological Park”. Där finns en källa, men några rapporter om dramatiska föryngringar bland parkbesökarna har hittills inte förekommit.

Flera nutida bedömare menar att uppgiften att Ponce de Léon skulle ha sökt efter ungdomens källa är felaktig och tillagd av andra i efterhand. I uppdraget han fick av kung Ferdinand står ingenting om någon källa, och rimligen bör guld, rikedomar och handelsmöjligheter ha varit viktigare.

För dig som vill läsa mera om detta kan jag tipsa om denna artikel:
Douglas T Peck: ”Misconceptions and Myths Related to the Fountain of Youth and Juan Ponce de Leon’s 1513 Exploration Voyage”. New World Explorers, Inc. (22 sidor, nedladdningsbar pdf)

Tycho Brahes Ven

Historien om en ö

I veckan sände SVT:s Vetenskapens värld ett danskt reportage om forskare som försökt ta reda på vad astronomen Tycho Brahe (1546-1601) dog av.

Tycho Brahe är en av historiens mest kända skåningar, och han förknippas framför allt med ön Ven i Öresund, 4.5 km utanför den skånska kusten.

Brahe föddes på Knutstorp under Skånes danska tid. Han slog igenom som astronom 1572 då han upptäckte en supernova i stjärnbilden Cassiopeja.
1576 erbjöds Tycho Brahe Ven som förläning av den danske kungen Fredrik II. Där lät han uppföra slottet Uraniborg och ett stort observatoriekomplex, Stjärneborg.
Sedan Fredrik II avlidit uppstod en konflikt mellan Tycho Brahe och den nya danska regimen. Brahe hade misskött en del av sina tjänster som länsherre. 1597 lämnade han Ven och reste till Prag, där han dog 1601.

Ön Ven blev svensk i samband med Roskildefreden 1658, trots att dess äganderätt inte reglerades i fredstraktaten. Den var strategiskt viktig och Sveriges äganderätt till ön klargjordes i Köpenhamnsfreden 1660.

Ven har en intressant historia. En av de senare böckerna om ön är Åke Jönssons ”Historien om en ö : Hven : från sagornas ö till turisternas” (Arena, 1999).
Ven är endast 7.5 kvadratkm stor och bebos av ca 360 personer. Ön domineras av en ca 45 m hög platå av moränlera. Det pågår en ständig nedbrytning av öns branta stup.
Här ligger en gammal kyrka, St Ibb, med en magnifik utsikt över Öresund. Den har fungerat som landmärke för generationer av sjömän. Den är idag en populär bröllopskyrka.
Tycho Brahe-museet på Ven

Stjärneborg idag

Tycho Brahes byggnader revs troligen i början av 1600-talet och det som finns kvar idag är främst kryptorna. Dessa kan man besöka idag. Noggrant rekonstruerade kopior av Tycho Brahes instrument har satts upp där.

Tycho Brahe-museet : Stjärneborg

Åke Jönssons ”Historien om en ö” är en trivsam bok som inte bara handlar om Tycho Brahe, även om flera kapitel givetvis berör Uraniborg och Stjärneborg.
Öns strategiska läge gjorde att den i början av 1800-talet blev föremål för vidlyftiga militära byggnadsplaner. Men det blev inget av med dessa.

Här finns ett intressant kapitel om öns s k ”frihetspelare” Det är en minnessten som rests till minne av en kunglig resolution från 1848 som slog fast att bönderna på Ven slapp skattskyldighet.

Läs också om kungliga harjakter, om fisket, om fartygen, båtarna och den begynnande turistnäringen, och givetvis om öns signaturmelodi ”Flicka från Backafall” av Gabriel Jönsson.
Ven har även varit konstnärernas och författarnas ö. Alice Lyttkens bodde t ex på Ven under ett antal år och har skrivit två böcker om Ven.

Historien om en ö i bibliotekets katalog

Kartornas historia

On the map

Visst är det något alldeles speciellt att få veckla ut en stor fin karta och börja studera den. Det kan vara en stadskarta, en världskarta eller varför inte en skattkarta? Kartor har alltid fascinerat människan.

Den brittiske journalisten och skribenten Simon Garfield berättar om kartornas historia i sin trivsamma bok ”On the map : why the world looks the way it does” (Profile Books, 2012).

Garfields berättelse tar sin början i forntiden och antiken. Vi möter greker som Erastothenes och Ptolemaios. Läs om hur Erastothenes redan på 200-talet f.Kr. räknade ut jordens omkrets.

Garfields bok är fylld av intressanta och underhållande kapitel.
På 1400-talet blev italienarna bäst i världen på att framställa kartor. Sedan var det holländarna.
Varför fick kontinenten Amerika namn efter Amerigo Vespucci och inte efter Christopher Columbus? Svaret finns i ”On the map”.
Vi träffar kända kartografer som Mercator, Ortelius och Blaeu, och får också den spännande historien om Vinlandskartan, som man fortfarande inte vet om den är äkta eller ej.

Ett särskilt kul kapitel handlar om bergskedjan Kong i Afrika, som aldrig har existerat men som ändå fanns i kartböckerna i ca 100 år.
Garfield berättar också om de första utgivarna av stadskartor över London och hur de byggde upp sin affärsverksamhet. Han tar också upp den klassiska skattkartan, vars främsta exempel är den i Robert Louis Stevensons bok ”Skattkammarön”.
Läs också om kanalerna på planeten Mars, som man länge trodde fanns där. En annan sorts karta är kartläggningen av den mänskliga hjärnan, som även får ett kapitel i boken.

Boken avrundas med ett avsnitt om GPS-navigering och en blick in i framtiden. Kommer vi att sluta använda tryckta kartor för att helt förlita oss på satellitnavigering? Är det bra? Vilka konsekvenser kommer det i så fall att få?

En välskriven och mycket underhållande bok. Här finns mängder av kul och överraskande kapitel. Rekommenderas.
Ett extra plus för det roliga omslaget, som utgörs av en fantasikarta med bokens omskrivna personer och namn.

On the map i bibliotekets katalog

Unikt kartfynd i München

Waldseemüllers karta från 1507

Stora bibliotek gömmer många överraskningar. På universitetsbiblioteket i München har man av en ren slump gjort ett unikt kartfynd. Mellan två sidor i en 1700-talsbok om geometri fann man en felplacerad karta från 1507, en karta som hade legat på fel plats i minst 200 år.
Det var inte vilken karta som helst, utan en karta av den berömde tyske kartografen Martin Waldseemüller (1470-1520).

Waldseemüller är mest känd för att vara den förste som utgav en karta med namnet Amerika på den då nyupptäckta kontinenten. Namnet valdes med hänvisning till den italienske upptäckaren Amerigo Vespucci (1454-1512). Valet av namnet Amerika var omdiskuterat redan under samtiden, men det blev snart etablerat.

Världskartan Universalis Cosmographia utgavs av Waldseemüller 1507. Det är en stor väggkarta som avbildar hela den då kända världen. Kartan finns endast bevarad i ett känt exemplar, som finns i Library of Congress i Washington D.C., USA.
I anslutning till den stora världskartan gav Waldseemüller även ut kartsegment, som var tänkta att skäras ut och sedan klistras fast på en jordglob. Det är ett exemplar av dessa kartsegment som nu upphittats i München. Hittills har bara fyra exemplar av dessa segment varit kända, och nu hittade man alltså det femte. Ett av de tidigare exemplaren såldes på auktion 2005 för 800.000 euro.

DN 120704: Unik karta hittad efter 500 år

Ludwig Maximilians-Universität München: Berühmtes Kartenwerk entdeckt

BBC News 120704: Rare copy of Waldseemuller’s early America map found in Germany

Högupplöst bild av Waldseemüllers karta
Pdf (2.2 MB)
Jpg (2.7 MB)

Underverk i Google

Ännu en ny Google-tjänst har lanserats – projektet Google World Wonders.

Här kan man via Googles gatuvy-teknik navigera sig omkring i olika miljöer runt om i världen. Alla dessa miljöer är underverk, eller ”wonders” som finns med på UNESCOs världsarvslista.

Projektet omfattar 132 platser i 18 länder och Google planerar att utöka antalet.

Kolla in Florens, Kyoto, Stonehenge och andra spännande platser. Sverige är representerat genom Gammelstads kyrkby utanför Luleå. Norska Røros finns också med.

Än så länge är det skralt med representation från Afrika, Asien och Sydamerika, men Google tänker enligt uppgift åtgärda detta.

 

Att bara gå ut en stund

I dagarna är det 100 år sedan Roald Amundsen vid en pressträff i Hobart, Tasmanien, tillkännagav att han besökt Sydpolen i december 1911. Han hade haft en kapplöpning till polen med britten Robert Scott, och Amundsen hade kommit först.
Här i bloggen har jag tidigare tagit upp några boktips om Scott och Amundsen.

Samtidigt, utan Amundsens vetskap, gick Scotts expedition under på Antarktis på väg tillbaka från polen, dit de hade anlänt som tvåa.

En av de mer kända medlemmarna i Scotts grupp var kapten Lawrence Oates.
Under hela resan hade han haft problem med sina fötter, och under återfärden från polen drabbades han av kallbrand i tån. Det var uppenbart att han inte kunde följa med i samma tempo som de fyra andra. Oates insåg att han sinkade gruppen. Han föreslog att de skulle lämna honom kvar i hans sovsäck, men de övriga vägrade.

Dagen därpå, den 16 mars 1912, vaknade Oates tidigt. Han tog av sig skorna.
Innan han lämnade tältet för att gå ut i snöstormen sade han till Scott och de andra:
”I am just going outside and may be some time.”

BBC News tecknar Lawrence Oates biografi i en minnesartikel.
Antarctic mission: Who was Captain Lawrence Oates?

Mercator fyller 500

Gerhard Mercator

I dagarna är det 500 år sedan den flamländske kartografen Gerhard Mercator föddes.

Mercator (1512-1594) har gått till historien genom den berömda kartprojektion han tog fram och som än idag bär hans namn: Mercator-projektionen. Den sfäriska globens karta återges på en platt yta. Mercators projektion var inte ytkorrekt, men däremot vinkelkorrekt, vilket gjorde den mycket användbar som sjökort. I vår tid har Mercator-projektionen fått kritik för att landytorna närmast jordens poler ser uppförstorade ut, vilket gör att t ex Grönland ser väldigt stort ut, medan Indiens och Afrikas verkliga storlek inte framgår. Och Antarktis blir absurt stort. Men Mercator-projektionen är än idag den mest kända och använda av alla kartprojektioner. Den lanserades 1569.

Mercator gjorde fler insatser inom geografin och kartografin. Inom kartografin var han en verklig banbrytare, och inom geografin hade han teorier om jordmagnetismen som var långt före sin tid.

Han var också den som införde ordet ”Atlas” som beteckning på en bok som innehåller kartillustrationer. Åren 1585–95 utgavs i tre delar det stora kartverk som präglade termen atlas: Atlas sive Cosmographicae meditationes de Fabrica Mundi et fabricati figura (Atlas, eller en kosmografs tankar om världens skapelse och det skapades figur).

Mercator bodde större delen av sitt liv i den tyska staden Duisburg, och där ligger han också begravd. Efter hans död fortsatte hans söner och sonsöner att ge ut Mercator-kartor. Dessa vackra kartor är idag mycket värdefulla och eftertraktade samlarobjekt.


Världskarta i Mercators projektion

Historiska kartor

To the ends of the Earth

Historiska kartor är ofta mycket vackra. I den fina boken ”To the ends of the Earth : 100 maps that changed the world” av Jeremy Harwood (David & Charles, 2006) avbildas 100 olika kartor från skilda tidsperioder. Samtidigt berättas kartografins historia på ett spännande sätt.

Under 2000 år har människor velat avbilda den värld man känt till. En del kartor har verkligen ”förändrat världen” eller åtminstone människans uppfattning om densamma. Ibland har kartor använts i propagandasyfte.
Boken visar upp ett globalt perspektiv. Här finns alltså inte bara europeiska kartor, utan också kartor från Mellanöstern, Kina och Japan. Bilderna håller hög teknisk kvalitet och boken är i stort format (ca 25.5 x 29.5 cm).

Här finns många olika typer av kartor avbildade, från antika reliefer till moderna satellitkartor.
Bland kartorna hittar vi Olaus Magnus Carta Marina (1539), den första detaljerade kartan över Norden.
En bok som man lätt sitter och bläddrar i länge.

To the ends of the Earth i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: