Bloggarkiv

Katedralen som sprängdes

Den 5 december 1931 sprängdes Kristus Frälsarens katedral i Moskva. Det var stadens största kyrka, men den stod i vägen för det gigantiska ”Sovjeternas palats” som Stalin ville bygga.
Katedralen hade uppförts på 1800-talet till minne av den ryska segern över Napoleon. I kyrkan hade urpremiären för Tjajkovskijs berömda ouvertyr ”1812” hållits 1882.

Händelsen är utgångspunkten för Torsten Kälvemarks bok ”Den sprängda katedralen : den ryska kyrkans martyrium 1918-1938” (Artos, 2018). Författaren var kyrkohistoriker och har även bl.a. skrivit böcker om den estniske tonsättaren Arvo Pärt. Den här boken kom att bli hans sista.

Efter oktoberrevolutionen skulle religionen och den ryska ortodoxa kyrkan krossas. ”Från 1918 och några decennier framåt pågick den värsta förföljelse som kristendomen upplevt sedan det romerska imperiets dagar”, skriver Kälvemark.

Tiotusentals präster mördades, biskopar avrättades eller dog i fångläger. Äldre kvinnor som hela sitt liv varit aktiva i kyrkan anklagades för påhittade brott och avrättades med nackskott. Ibland anklagades de för att vara medlemmar i en ”monarkistisk grupp” eller att ägna sig åt ”antisovjetisk agitation” eller ”kontrarevolutionär verksamhet”. Kyrkornas dyrbarheter konfiskerades. Kloster och kyrkor stängdes.

När de gamla sovjetryska arkiven nu blivit tillgängliga för forskning kan sådana här böcker skrivas.
Läs om strafflägret på Solovki i Vita havet, eller om skjutfältet Butovo, ibland kallat ”Rysslands Golgata”. Enbart under perioden 1937-38 avrättades över 20.000 människor där.

Kälvemark lyfter i den här boken fram många enskilda människoöden. I stället för att bara vara siffror i en summerad lista över offer, träder de fram som individer. Det är bitvis stark läsning.

Åter till Kristus Frälsarens katedral. Det var en kamp mot historien. Kyrkan sprängdes för att den manuella rivningen hade tagit för lång tid. Innan dess hade katedralen plundrats på värdesaker. Enbart från de förgyllda kupolerna tog man bort 422 kg bladguld. De 14 kyrkklockorna smältes ned. Alla som öppet protesterade mot förstörelsen sändes till arbetsläger eller avrättades.

Något Sovjeternas palats blev det dock aldrig på platsen. Under Chrusjtjovs tid omvandlades byggnadens grund till en jättelik offentlig simbassäng. 1990, efter kommunismens fall, fick den ryska ortodoxa kyrkan tillstånd att rekonstruera katedralen, som sedan återuppbyggdes. Den invigdes på nytt år 2000.

Boken avslutas med ett kapitel om hur mycket man i Sverige visste om vad som pågick i Sovjetunionen, samt ett intressant kapitel om hur vi idag ser på offren och minnena från 1900-talets många katastrofala förföljelser, inte bara i Ryssland utan även på andra håll.

På biblioteket kan du få syn på en bok som du inte visste att du ville läsa. ”Den sprängda katedralen” är ett sådant exempel. Välskriven, tankeväckande och intressant. Boken är ett bra exempel på hur modern arkivforskning hjälper oss att få ökad kunskap om 1900-talets historia. Rekommenderas.

Den sprängda katedralen i bibliotekets katalog

Hur man ringer, 1927

Under telefonens tidiga decennier behövde man alltid ringa en växel, där telefonister manuellt kopplade samtalet vidare. På 1920-talet introducerades dock telefonen med nummerskiva, där man själv slog numret utan att behöva gå via en växel. Detta var något helt nytt.

American Telephone and Telegraph Company tog 1927 fram en instruktionsfilm, ”How to use the dial telephone”, där det framgår hur man ringer med den nya moderna telefonen. Nummerskivan ägnas särskilt intresse.
(Idag har vi väl en yngre generation som faktiskt inte använt nummerskiva, så det kan vara intressant ur flera perspektiv).

Om man ändå inte hittade rätt nummer att ringa, kunde man genom att slå siffran 8 få hjälp via telefonbolagets informationscenter. Ca 5 minuter in i filmen får vi titta in där. Kvinnliga telefonister sitter febrilt och slår i olika telefonkataloger.

Hela instruktionsfilmen är 7:07 lång och visades i Kalifornien.
Denna film är en av många som ingår i samlingarna hos Internet Archive.

Läs också ”Hallå!”– en underhållande bok om telefonens första tid i Sverige.

We are the robots

Robot 1928

Ett av 1920-talets nya ord var ”robot”. Det kom från den tjeckiske författaren Karel Capek, som i sin pjäs ”R.U.R.” (1921) skapade ordet från tjeckiskans ”robota”, som betyder ungefär ”dagsverke”.
I Capeks pjäs användes robotar för att effektivisera arbetsuppgifter i t ex fabriker, men till sist tog robotarna över världen.

Idén att kunna konstruera konstgjorda ”människor” är gammal. När tekniska framsteg inom elektronik och radio gjordes under tidigt 1900-tal började de första riktiga robotarna dyka upp.

I den historiska fotobloggen Retronaut (numera en del av Mashable) kan du se fascinerande bilder av robotar från 1920-, 1930- och 1940-talet. Flera av dessa robotmodeller byggdes för att locka besökare till nya varuhus. Robotarna kunde utföra enkla handlingar som att sitta ned, resa sig upp, lyfta en arm, och vissa kunde t o m tända cigarretter.

Retronaut: 1928-81: Dawn of the Robots

”We are the Robots” är en känd låt av tyska elektroniska musikpionjärerna Kraftwerk (1978)

Hollywood på 1920-talet

Bland filmstjärnor i USA

Vi kan idag följa dagens filmstjärnor och andra kända personer via internet och sociala medier. När filmindustrin växte fram i början av 1900-talet var det dock helt annorlunda.

Starten för Hollywoods s k ”guldålder” brukar ibland sättas till slutet av 1920-talet, då ljudfilmen slog igenom. Tiden dessförinnan kan man kalla ”stumfilmsepoken”.

Stumfilmstidens filmstjärnor kunde vara verkliga megastjärnor. Det fanns inte så många riktigt stora stjärnor, så dessa personer var igenkända i stora delar av världen, och deras liv beskrevs i tidningar och böcker. För den vanlige biobesökaren framstod dessa stjärnor som närmast ouppnåeliga.

I bibliotekets magasin hittade jag av en slump den intressanta boken ”Hos filmstjärnor i U.S.A. : snapshots från New York och Hollywood” av Märta Lindqvist (Gebers, 1924).

Märta Lindqvist (1888-1939) var journalist på Svenska Dagbladet och skrev ”resebrev” från USA, vilka sedan publicerades i tidningen. Flertalet av kapitlen i den här boken utgörs av dessa artiklar.

I boken ”Hos filmstjärnor i U.S.A.” möter vi de allra största av den tidens stjärnor. Det allra första kapitlet heter ”Världens störste kvinnotjusare på nära håll” och handlar givetvis om Rudolph Valentino, som under sin storhetstid var föremål för en extrem idolkult. Två år efter att den här boken kom ut avled Valentino hastigt vid endast 31 års ålder.

Lindqvist träffar Douglas Fairbanks och Mary Pickford. Det populära filmstjärneparet besökte också Stockholm under 1924, något som vid den här tiden var rena sensationen. Ett särskilt kapitel i boken handlar om detta mycket uppmärksammade besök.

Hon lyckas även få en intervju med självaste Charlie Chaplin, något som var mycket svårt och som endast lyckades tack vare Victor Sjöström, den svenske regissören som då nyligen hade flyttat till Hollywood. ”Om jag lever, tills jag blir hundra år, skall jag icke glömma det ögonblicket” skriver Lindqvist om hennes allra första möte med megastjärnan Chaplin.

Den som är intresserad av filmhistoria konstaterar att Märta Lindqvist verkligen lyckades träffa många av den tidens allra största namn: Erich von Stroheim, Ernst Lubitsch, Norma Talmadge… och lille Jackie Coogan, ”Chaplins pojke”, som då endast var 10 år. Långt senare skulle Coogan bli känd som Uncle Fester i tv-serien Familjen Addams.

Lindqvist beskriver hur förvånad hon blev när hon först kom till Hollywood. Stora delar av det omgivande landskapet visade sig vara ökenliknande. Men den stora Hollywoodskylten, som hade monterats upp bara året dessförinnan, fanns på plats. Då var den längre och det stod ”Hollywoodland”.

Detta är en fascinerande bok, underhållande och spirituellt skriven. Den är ett intressant tidsdokument från en tid som ligger långt bort, fast kanske inte så långt ändå. Illustrerad med ett 10-tal foton.

Jag låter Märta Lindqvist få sista ordet: ”Totalintrycket av filmstaden, som inte är någon filmstad: en underligt hetsad stämning, ett underligt ofärdigt yttre, en myckenhet stötande fulhet och naiv okultur – men samtidigt en målmedveten energi och en glättig sorglöshet, som i den amerikanska filmen kanske ge något av det allra mest typiska – och värdefulla – i amerikanskt väsen.”

”Hos filmstjärnor i U.S.A.” i bibliotekets katalog

 

Funkisglas

Funkisglas

Idag omges vi av plastföremål. Plasten finns nästan överallt och vi tar den för given. Men före plasten fanns pressglaset.

Pressglaset var ett nytt material som i mitten av 1800-talet introducerades i Sverige. Detta glas var mer hygieniskt än keramik. Kostnaden för pressglaset var dock inledningsvis hög, men när tillverkningen blivit mer automatiserad sjönk priset. Stora mängder pressglas producerades fram till 1950-talet, då plasten tog över.

I boken ”Funkisglas : pressat och blåst” av Thomas Lindblad och Anna Livén West (Signum/Atlantis, 2011) kan du läsa om, och framför allt se bilder på det pressglas som tillverkades under perioden 1920-1955.

Här finns kylskåpsburkar, speceriskåp med glaslådor av olika storlek, och många sorters förpackningar. Det är just de här vardagsföremålen som har en tendens att lättast försvinna när de ersätts. De är så pass självklara att vi inte ägnar dem många tankar. Vi tänker kanske inte på dessa vardagsföremåls kulturhistoriska värden. Det var ju bara en glasburk.

Men i den här boken sätter författarna in de här glasföremålen i sitt kultur- och designhistoriska sammanhang.

Den strama formen med släta ytor och räta vinklar var typisk för funktionalismen.
Electrolux enkla och raka glaskärl med lock kom in i de svenska köken samtidigt som kylskåpen, och gick att stapla. Man såg vad kärlen innehöll eftersom de var genomskinliga. Man kunde t o m ta ut dem ur kylskåpet och ställa fram dem på bordet, något som var en helt ny och modern idé. Dessa kärl tillverkades i hundratusentals exemplar.
Förpackningarna kunde återanvändas. Det var t ex inte ovanligt att tömda och diskade senapsburkar sedan användes som dricksglas.

Bokens omslag avbildar Kylex, fyra tillbringare med plåtlock. Den största rymmer 1 liter. Hela serien togs fram av Gullaskrufs glasbruk 1937.

Många känner säkert igen Eda-glasen från Värmland. Det blev ett av 1900-talets mest sålda dricksglas och tillverkades under ca 30 års tid utan att formen förändrades.

Det är intressant att se hur man tog fram en standardiserad massproduktion samtidigt som föremålen hade en tilltalande formgivning.

Funkisglas” är en fascinerande bok. I dagens slit-och-släng-samhälle har många av dessa vardagsföremål i pressglas okänsligt kasserats. När använde du senast en ostkupa i pressglas?
Glasföremålen tar läsaren med på en resa till en tid som inte ligger så långt borta. Samtidigt är boken en skildring av det moderna kökets framväxt.
Mycket rikt illustrerad med många fina foton, alla i färg.

Funkisglas i bibliotekets katalog

 

Fina frisyrer från förr

Vintagefrisyrer

Vi som jobbar på bibliotek kan ibland av våra besökare få tydliga efterfrågeprofiler gällande litteratur. Ibland motsvaras inte efterfrågan av rätt sorts böcker. En typ av litteratur som de svenska bokförlagen hittills inte utgivit i tillräcklig utsträckning är ”decennie-böcker”. Med det menar jag böcker om 1900-talets olika decennier. Läsaren vill då i allmänhet ha en bok om t ex 1950-talet, där man kan läsa om modet, om musiken, om maten, om vardagslivet, och inte minst om frisyrerna.

Just frisyrer från olika tidsperioder har varit märkligt sparsamt förekommande i svenska böcker. Biblioteken har ofta fått inköpa utländsk litteratur om gamla frisyrer, eftersom det inte funnits något på svenska.

Men i och med det ökade intresset för vintage i skilda sammanhang har nu äntligen en bok om olika 1900-talsfrisyrer utkommit: ”Vintagefrisyrer : smarta tips för stilsäkra frisyrer” av Emma Sundh, Sarah Wing och Martina Ankarfyr (Norstedts, 2014).

Författarna är kunniga i sitt ämne. Sarah Wing är känd vintagefrisör och stylist, och Emma Sundh är vintagebloggare och frilansjournalist. Martina Ankarfyr är fotograf.

Detta är en riktigt bra bok i detta efterfrågade ämne, och den är föredömligt praktiskt upplagd, med tydliga instruktioner steg-för-steg hur man gör de olika frisyrerna.

Boken inleds med en kort beskrivning av vad som kännetecknar frisyrerna under decennierna från 1910-talet t o m 1960-talet. Sedan följer en genomgång av vilka verktyg som behövs, innan författarna går in på själva frisyrerna. Och här hittar du guider till hur du gör 20-talsvågor, ”Fingerwaves”, lockiga frisyrer av skilda slag, från 30-talsburret till 50-talsvågor à la Marilyn. Kolla in olika hårknutar och luggar, svinryggen, 60-talsbikupan, och Jackie-vippen (döpt efter Jacqueline Kennedy).

Boken avrundas med lite bonustips om accessoarer och smink från de olika tidsperioderna.
Texten är genomgående lättläst och intressant.

Vintagefrisyrer” är både nostalgisk, praktisk och inspirerande. Dessutom är boken enormt fint formgiven med utsökt layout av Katy Kimbell. En viktig del av boken är Martina Ankarfyrs fantastiskt fina foton.

Väldigt kul att konstatera att när det nu äntligen utkommit en svensk bok om 1900-talsfrisyrer så är den oerhört bra. Säg den som inte blir mer nyfiken på gamla frisyrer efter att ha läst denna bok!

Vintagefrisyrer i bibliotekets katalog

 

Gösta Ekman

Djävulspakten

I våra dagars kändistäta medievärld är det nog kanske svårt att riktigt förstå hur extremt berömd skådespelaren Gösta Ekman d ä. (1890-1938) var. Han var den störste. Ständigt fanns han i strålkastarnas ljus och på tidningarnas förstasidor. Idag skulle vi kalla honom superstjärna, men det ordet fanns inte i dåtidens språk. Kvinnorna kunde svimma av hänförelse inför Gösta Ekman, som kom att grunda en stor teaterdynasti. När den svenska filmen föddes var Gösta Ekman dess stora fixstjärna.

Carina Burman tecknar hans porträtt i den läsvärda biografin ”Djävulspakten : Gösta Ekmans liv och konstnärskap” (Bonniers, 2011).
Gösta Ekman kallas ibland ”d.ä.” för att skilja honom från sonsonen med samma namn, som då kallas ”d.y.”

Gösta Ekman brände sitt ljus i båda ändar. Hans androgyna framtoning gjorde att både män och kvinnor attraherades av honom. Men hans kärlek till skådespeleriet krävde allt. Familj och relationer offrades, och även hans hälsa. Under sina år i Berlin upptäckte han det vita giftet – kokainet. Ekman dog 1938, endast 47 år gammal. Begravningståget var magnifikt, hans sista stora shownummer.

Det här är en stor biografi, dramatisk och händelserik. Burmans prosa är utsökt, och än en gång får läsaren ett bevis på att verkligheten ibland kan överträffa dikten. Hade Gösta Ekman varit amerikan hade det redan gjorts ett flertal filmer om hans liv.

Titeln ”Djävulspakten” syftar på att Ekman redan från unga år ”köpte sig” ungdom och framgång genom att offra sitt privatliv och sin hälsa, likt den pakt Faust gjorde med Djävulen.

Gösta Ekman kunde spela allt, från akrobat till dandy och förste älskare, och hans register var stort. Den allra största succén var hans insats som den berusade Billy i komedin ”Gröna hissen”, en roll han spelade över 1000 gånger mellan 1921 och 1937. Någon internationell filmkarriär blev det dock inte. Men Gösta Ekman hade givetvis huvudrollen i den första stora svenska ljudfilmen, ”För hennes skull” (1930).

Det här är rimligen den stora biografin om Gösta Ekman. Burman är inte på något sätt okritiskt hyllande, tvärtom lyfter hon fram Ekmans mångbottnade personlighet med alla sina sidor.
Det är fascinerande att läsa om Ekmans enorma stjärnstatus. Det kan inte ha varit lätt att vara gift med honom.

Gösta Ekman övergav aldrig en genre. Han fortsatte att spela komedi och lättsamma roller trots att han hade slagit igenom som seriös aktör. När han sedan startade egen teater fortsatte han att göra egna roller. När filmen kom, fortsatte han även med teaterrollerna. Idag skulle vi kalla honom arbetsnarkoman. Men till slut blev det för mycket för honom.

Djävulspakten” är en sådan där bok som man inte kan sluta läsa när man börjar.
Burman är en god stilist och en utmärkt berättare. Skildringen är kryddad med talrika citat ur samtida recensioner och andra texter, och illustrerad med massor av foton. En mycket bra och läsvärd biografi, dessutom underhållande.

Djävulspakten i bibliotekets katalog

Radioflugan

radioflugan_1924 by Historiskt
radioflugan_1924, a photo by Historiskt on Flickr.

I vår tids mobila kultur sitter folk överallt uppkopplade med sina smarttelefoner och plattor. Den nya tekniken har förändrat vårt vardagsliv.
På samma sätt förändrade radion folks vardag på 1920-talet. Radiolyssnandet blev ett tecken i tiden, ett beteende som var nytt.
I bibliotekets magasin hittade jag en årgång av Hasse Zetterströms satiriska jultidskrift ”Lutfisken” från 1924. Här finns en sida med en teckning av Ivar Starkenberg, ”Radioflugan”.
Vi ser hur tecknaren skämtar med att alla är så fixerade vid radiolyssning, i princip oavsett vad som just då sänds i programväg.
Bilden kan ses högupplöst i bloggens bildgalleri.

Winston Churchill före 1939

Winston Churchill del 1

Winston Churchill är en av 1900-talets mest kända och tongivande personer. Han är också en av de mest omskrivna. Få personer, om ens någon, har varit föremål för så många biografier som han. Den officiella brittiska Churchill-biografin är ett jätteverk som omfattar mer än 8.000 sidor. Då har vi inte medräknat alla supplementband som fortfarande är under utgivning.
Här i Sverige har vi inte lika många Churchill-biografier. Men nu kan du läsa en riktigt bra biografi om Churchill, skriven av historikern Bengt Liljegren: ”Winston Churchill. Del 1. 1874-1939” (Historiska media, 2013).

Liljegren har tidigare skrivit uppskattade biografier över så pass skilda personer som Alexander den store, Hitler, Karl XII och rockgruppen Pink Floyd. Inför denna bok läste han in sig på den enorma mängden Churchill-litteratur som finns. Resultatet är en briljant, rapp och modern skildring av en av 1900-talets stora gestalter.

Många svenskar tänker nog uteslutande på Churchill som den store ledaren under andra världskriget. Men när kriget bröt ut 1939 var Churchill redan 65 år, alltså i pensionsåldern, och hade då en lång och dramatisk politisk karriär bakom sig. Någon har sagt att om Churchill hade avlidit innan krigsutbrottet skulle han idag ha setts som en föredetting och en marginalfigur i historien.

Vad vet den genomsnittlige svensken idag om Churchill? Jag tror att det i första hand är just ledarrollen under andra världskriget, att han var en framstående talare, att han var en stor konsument av alkohol och cigarrer och att han associeras med V-tecknet. Detta är dock bara en mindre del av den dramatiska och ofta äventyrliga historien om denne man.
Liljegrens bok visar att Winston Churchill var en komplex person med både goda och dåliga sidor. Boken är mycket väl anpassad för svenska läsare.


Winston Churchill som 26-åring.

Winston Spencer Churchill (1874-1965) föddes rakt in i den engelska högaristokratin. Hela sitt liv skulle han komma att ha imperialistiska åsikter, som ofta ansågs gammalmodiga. Han hade en för sin klass ganska typisk barndom, med frånvarande föräldrar, utbildning på internatskolor, tidvis struliga ungdomsår. Efter militärutbildning blev han krigskorrespondent under boerkriget. Där tillfångatogs han och lyckades med en spektakulär rymning, som gjorde honom känd och berömd – en tidig hjältefigur.

Tidigt upptäckte han sin talang för att skriva. Hela sitt liv kunde Churchill leva gott på sitt skrivande, först i tidningar och sedan i bokform. Få personer har åstadkommit en så stor mängd text som Churchill, skriver Liljegren. Tal, artiklar, brev, biografier, historiska flerbandsverk… det finns en närmast ofantligt stor dokumentation.

Winston Churchill hade en nära relation med sin hustru Clementine. De brevväxlade ständigt och i dessa brev är Winston väldigt öppen. Han var henne trogen och hade inga utomäktenskapliga affärer, något som inte var alltför vanligt i hans kretsar.

Churchill inledde tidigt en politisk karriär. Han skulle komma att sitta i det brittiska parlamentet under hela 64 år. Hans politiska karriär var som en berg- och dalbana, med stora framgångar som avlöstes av kraftiga nederlag. Han bytte parti inte mindre än två gånger! Churchill var känd för sin envishet, vilket gjorde det svårt att placera in honom i en partiorganisation. Ofta gick hans åsikter tvärt emot omgivningens, men han vek sig aldrig och argumenterade konsekvent för sin sak, oavsett hur starkt motståndet kunde vara. Han sågs som excentrisk, ibland som en relik från en annan tid. Flera gånger dödförklarades hans politiska karriär, men han lyckades alltid på något sätt komma tillbaka.

Churchills retoriska förmåga var fantastisk. Han var en av 1900-talets allra främsta talare. Alla hans tal var noggrant nedskrivna i förväg, och de finns bevarade och kan läsas än idag. I bokform omfattar de ca en hyllmeter och innehåller många klassiska citat.

Dessutom var hans arbetskapacitet helt enorm, och hans sociala förmåga var välkänd. Ingen glömde ett möte med Churchill.

Churchill odlade sin egen mytbildning. En av hans stora succéer var sin egen självbiografi över sin ungdom, ”My early years” (”Min ungdom”), som är underhållande men friserad. ”History will be kind to me – for I intend to write it” sade han.

Churchill begick dock flera misstag, och vissa av dem fick dramatiska konsekvenser.

Under första världskriget var han marinminister och var en av de huvudansvariga för det stora misslyckandet vid halvön Gallipoli i Turkiet 1915. En halv miljon man dog (fördelat på båda sidor) och Churchill fick avgå.

Efter segern i första världskriget hade britterna fått expansionsmöjligheter i Mellanöstern. Som kolonialminister beslutade Churchill 1921 att inrätta det nya landet Irak och sätta en brittiskvänlig kung som dess regent. Detta och andra relaterade beslut fattades helt utan hänsyn till de etniska folkslag och religiösa grupper som fanns i området. Problemen från denna tid lever kvar i våra dagars politiska situation i Mellanöstern.

Under sin tid som finansminister återinförde Churchill 1925 guldmyntfoten, i strid med råd från ekonomen John M Keynes. Det innebar att pundet knöts till en fysisk mängd i guldreserven, och uppvärderades. Det medförde stagnation i den brittiska ekonomin. Exportmöjligheterna försämrades, arbetslösheten steg och svåra konflikter på arbetsmarknaden utbröt.

Det är lätt att en biografi över Churchill per automatik blir hyllande. Något som är väldigt bra med Liljegrens bok är att den även lyfter fram Churchills negativa egenskaper.

Empati var inte någon av Churchills främsta sidor. Han hade också rasistiska åsikter, inte minst när det gällde Indien. Churchill var en stenhård motståndare till att ge Indien ökat självstyre, och ogillade Gandhi starkt. Hans åsikter om färgade och kineser kan idag inte heller ses som särskilt politiskt korrekta. Churchill var också hela tiden motståndare till kvinnlig rösträtt. Men han var ett barn av sin tid, en tid då det brittiska imperiet under drottning Victoria styrde världen. Så såg i alla fall britterna det.

En av Churchills stora förtjänster var att han var bland de första att varna för Hitler och nazismen. Det var en samförståndsanda som rådde på 30-talet, men Churchill var konsekvent i sitt fördömande av utvecklingen i Tyskland.

Liljegrens bok slutar den 3 september 1939, då Churchill utses till marinminister. Fortsättningen följer i nästa del, som planeras utkomma under 2014. Jag ser redan fram emot att få läsa den.

Detta är en strålande, välskriven och mycket underhållande biografi över en av 1900-talets största personligheter. Jag tycker särskilt om Liljegrens fina språk. En stor läsupplevelse. Rekommenderas varmt.

Winston Churchill. Del 1. 1874-1939 i bibliotekets katalog

National jukebox

English: Victor Talking Machine Company logo

Victors kända logotyp med hunden Nipper.

Runt om i världen pågår många intressanta och spännande digitaliseringsprojekt.

Library of Congress i Washington D.C. har t ex lanserat en tjänst man kallar National Jukebox. Här finns över 10.000 gamla inspelningar från 78-varvare, eller ”stenkakor” som de också kallas, att lyssna på.
Inspelningarna är utgivna av det välkända skivbolaget Victor Talking Machine Company under perioden 1900-1925, och kan avlyssnas i form av strömmande ljud (det går alltså inte att ladda ned några av filerna).

Än idag känner de flesta av oss igen Victors logotyp med grammofonen och den lyssnande hunden Nipper.

Här hittar du hits från tidigt 1900-tal, musikalnummer, monologer, orkestermusik och diverse annat.
”Imagine your computer as a new Gramophone purchased for family and friends to enjoy in your home parlor” skriver biblioteket i sin presentation. Det finns ett söksystem där man kan söka på både artister, genrer m m.

Innan 1925 fick man använda sig av akustiska inspelningsmetoder. Läs mera om detta (och se bild) i artikeln Acoustical recording.

Hollywood – guldåldern

Hollywood - guldåldern

Hollywoods stjärnglans har väl falnat en del idag, men det fanns en tid då det i våra städer uppfördes påkostade biograftempel och då biobesöket var ett extraordinärt nöje. Decennierna kring ljudfilmens födelse 1927 kallas ibland för filmens guldålder.

Om denna tidsperiod handlar Lasse Bergströms bok ”Hollywood – guldåldern” (Norstedts, 2010). Författaren är välkänd filmkritiker och förläggare.

Boken är en trivsam och personlig berättelse om hollywoodsk filmhistoria. Den är inte rent kronologiskt uppställd, utan mer tematiskt. Fokus ligger på enskilda filmskapare och deras verk. Stumfilmspionjärer som D W Griffith och Erich von Stroheim får egna kapitel, och ett långt avsnitt handlar om den klassiska stumfilmsfarsen. Läs om Chaplin, Buster Keaton, Harold Lloyd och även andra som inte är lika ihågkomna idag. Det är hela tiden filmkonsten och filmerna som står i centrum. Kapitlet om Roscoe ”Fatty” Arbuckle innehåller således inte ett ord om den skandal som avslutade hans karriär 1921.

Andra halvan av boken handlar om tiden efter ljudfilmens genombrott. Här finns kapitel om Walt Disney, Fred Astaire, Helan & Halvan, och en långt avslutande block med klassiska regissörer som John Ford, Frank Capra, Howard Hawks, Ernst Lubitsch och många andra.

Bergström skriver mycket personligt och medryckande, och är mycket kunnig i sitt ämne.  Som läsare blir man verkligen nyfiken på många av dessa gamla filmer.

Boken är tjock (461 sidor) och mycket rikt illustrerad. Den har ett något ovanligt tvärformat, som dock passar bra till de stillbilder ur alla filmer som återges i den.

Kul läsning! Min enda invändning är att innehållsförteckningen borde ha placerats längst fram i boken och inte längst bak.

Hollywood – guldåldern i bibliotekets katalog

Kvinnornas kamp för rösträtt

Vår rättmätiga plats

Som sista land i Norden införde Sverige 1921 rösträtt för kvinnor. Vägen dit hade varit lång. Det hade krävts nästan fyra decennier av hårt arbete och påtryckningar innan beslutet togs av en oenig riksdag.

Barbro Hedvalls bok ”Vår rättmätiga plats : om kvinnornas kamp för rösträtt” (Bonnier Fakta 2011), är berättelsen om de som drev kampen för kvinnlig rösträtt. Här kan vi också läsa om vilka män som stöttade dem och vilka som motarbetade dem. Det fanns även kvinnor som var motståndare till reformen.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, var en central förening som hade en ledande roll. Hedvall, som är politisk journalist och samhällsdebattör, berättar mycket om LKPR i boken.

Finland var först i Norden med att införa kvinnlig rösträtt. Detta skedde 1906. I Norge fick kvinnor rösträtt 1913 och i Danmark 1915.

Rösträtten är självklar för oss idag, men i själva verket är det bara under en kort modern tid i vår historia som allmän rösträtt har funnits. Denna bok är en nyttig påminnelse om detta.

”Vår rättmätiga plats” är en intressant bok, och den är även ett exempel på ovanligt snygg bokformgivning. Stort format och rikt illustrerad.

Vår rättmätiga plats i bibliotekets katalog

Svenska flygpionjärer

Henri Salmet

För 100 år sedan fanns det gott om pionjärbragder inom flygets tidiga historia. I mars 1912 genomfördes i USA det första fallskärmshoppet från ett rörligt flygplan, och fransmannen Henri Salmet genomförde den första nonstop-flygturen mellan Paris och London. Resan tog tre timmar.

Flygare i Sverige

Även i Sverige hade vi flygarpionjärer, den mest kända av dessa är flygbaronen Carl Cederström (”Sveriges förste aviatiker”). Om honom och många andra intressanta personligheter kan du läsa i Göran Nilzéns bok ”Flygare i Sverige : före jet-eran” (Carlssons, 2009).

Flera av flygarpionjärerna var kvinnor. Birgit Thüring ansåg att kvinnans plats är i luften. Elsa Andersson blev den första kvinnan i Sverige som tog flygcertifikat, och den första kvinna som hoppade fallskärm. Pionjärerna visade prov på stort mod – tekniken var i sitt tidiga utvecklingsskede och olyckor med dödlig utgång var vanliga.

I den här trivsamma boken presenteras ett 30-tal personligheter från slutet av 1800-talet och fram till dess att jetplanen gör entré. Varje flygare får ca 4-5 sidor med flera illustrationer. Tonvikten ligger på det biografiska, och det är inte alltför mycket tekniska detaljer.

Även vår legendariske jämtländske flygprofil Gunnar ”Spökis” Andersson får ett eget kapitel. Han gjorde många djärva och dramatiska ambulansflygningar i fjällvärlden.

Kul och spännande läsning om ett ental entusiaster som levde i en tid som inte är så långt borta.

Flygare i Sverige i bibliotekets katalog

Avslöjad: USA:s chifferbyrå

Amerikas svarta kammare

Det finns en särskild litteraturgenre som skulle kunna kallas ”avslöjande bakom kulisserna-böcker”. En person som deltagit i ett skeende berättar i efterhand om vad som hände, och avslöjar ibland tidigare hemliga uppgifter.
En av de första böckerna av denna typ var ”Amerikas svarta kammare” av Herbert Yardley (Tiden, 1938), som handlar om kryptografi, signalspaning och chiffer.

Herbert Yardley var en av grundarna av USA:s chifferbyrå, en kryptografisk enhet inom USA:s underrättelsetjänst under mellankrigstiden. Redan i slutet av första världskriget hade Yardley knäckt koder. Han arbetade då för avdelningen MI-8.
Chifferbyrån, en underavdelning till MI-8, startade sin verksamhet 1919. Deras främsta mål blev att knäcka de japanska koderna, något Yardley och hans stab lyckades med efter något år. Sedan kunde alltså USA läsa hemliga japanska telegram.
I slutet av 1920-talet fanns det dock inte lika stort intresse för chifferbyråns verksamhet, och USA:s utrikesminister Stinson anmärkte att det var direkt opassande att läsa andras post. Efter börskraschen 1929 stängdes MI-8:s verksamhet helt, och Yardley bestämde sig för att skriva en bok om sina aktiviteter: ”America’s black chamber”, som utgavs 1931.

Boken var mycket avslöjande. Här kunde alla läsa om USA:s signalspaning  från slutet av första världskriget och under hela 1920-talet. Det påstås att 19 länder via denna bok fick veta att USA hade knäckt deras hemliga koder. Situationen var mycket pinsam för amerikanerna. Myndigheterna undersökte om man kunde stämma Yardley, men han hade inte brutit mot några lagar genom att publicera sin bok. Den utgavs på svenska först 1938 under titeln ”Amerikas svarta kammare”.

Det finns inte så många böcker som tar upp kryptografi, och denna beskriver dessutom hur man arbetade med chiffer och koder på den för-datoriska tiden.

Amerikas svarta kammare i bibliotekets katalog

Klassisk julgranshumor

Helan & HalvanJames F vill inte köpa julgran

Helan och Halvan (Stan Laurel & Oliver Hardy) var en klassisk komisk filmduo, som dessutom klarade övergången från stumfilm till ljudfilm. Deras allra bästa stumfilm heter Big Business och är i Sverige mer känd under namnet ”Helan och Halvan som julgransförsäljare”. Den här filmen är ca 18-19 minuter lång och extremt rolig. Faktum är att det kan vara den roligaste film som någonsin spelats in. Den har en verklig kultstatus.

Filmen spelades in i december 1928 och premiärvisades 1929. Helan och Halvan är julgransförsäljare i Kalifornien som åker runt och knackar dörr. Försäljningen går inget vidare, och riktigt illa blir det när de försöker sälja en julgran till James Finlayson.

Det fantastiska med filmen är att den nu är 83 år gammal, men humorn i den är fortfarande intakt. Även om man sett den många gånger är den ändå lika rolig.

Big business” finns tyvärr inte på Youtube, men den går att ladda ned härifrån: http://stagevu.com/video/lonuznqdfhnt
Det tar en stund, filen är på 103 MB, men väl värt sin tid. (Den här versionen är inte riktigt fullständig, men nästan). Tyvärr är filmen svår att hitta på DVD.
(Uppdaterat 2015: Nu finns en riktigt bra och i princip fullständig version av filmen ute på Youtube, hoppas att den får finnas kvar där).

När filmen släpptes 1929 höll ljudfilmen på att slå igenom på allvar, så ”Big Business” kan, om man vill, ses som stumfilmens stora final.

Bloggen vill passa på att önska läsekretsen God jul och Gott nytt år.
Nu tar bloggen litet helgledigt och återkommer efter nyår.

%d bloggare gillar detta: