Monthly Archives: januari 2014

Stort webbprojekt om första världskriget

Europeanas webbresurs om första världskriget

I år är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Detta kommer att uppmärksammas i flera olika sammanhang under 2014, och även här i bloggen.

EU:s portal Europeana är ett projekt som har till mål att tillgängliggöra Europas kulturella och vetenskapliga arv. Tusentals europeiska institutioner samverkar här för att dela med sig av sitt material.

Nu har Europeana sammanfört webbresurser från tre olika projekt om första världskriget. Flera länder samverkar. Härigenom kan man online ta del av texter, filmer, personliga vittnesmål och mycket annat. Mera material kommer fortlöpande att läggas till arkivet.

Läs mera i Europeanas blogg: Europeana 1914-1918 website relaunched!

Europeana 1914-1918

Välj ”Browse” för att få en överblick över allt material. Du hittar brev, filmklipp, vykort, fotografier, officiella dokument m m. Du kan dessutom söka fram material under olika rubrtiker, t ex västfronten, krigsfångar, propaganda och mycket annat. Den stora mängden material är nästan överväldigande.
Detta är en webbresurs som vi säkert kommer att ha stor nytta av under de närmaste åren, då 100-årsminnet av denna stora konflikt uppmärksammas.

Med bil från Calcutta till Stockholm

bjorkegren_calcutta_320

Att resa har idag blivit ett naturligt inslag i vår livsstil. Vi tar nästan för givet att man ska kunna resa nästan vart som helst i hela världen, helst med flyg, ibland kanske bara över en helg. För 80 år sedan kunde dock resandet fortfarande vara ett äventyr.

Einar Helmer Björkegren reste 1933, tillsammans med sin vän Mats Rosén, från Calcutta till Stockholm i en Chevrolet. Hela resan tog nästan två månader och dokumenterades i den spännande boken ”Calcutta – Stockholm” (W&W, 1934).
(Idag heter staden Kolkata, men 1933 var Indien fortfarande brittisk kronkoloni och därför används det gamla namnet Calcutta i denna text).

bjorkegren_chevrolet
Björkegren och Rosén vid sin Chevrolet innan avfärd.

Färden gick från Calcutta till Delhi, till Teheran och Bagdad, till Damaskus, Ankara och Istanbul, och sedan upp genom Europa: Sofia, Belgrad, Budapest, Wien, Berlin, Köpenhamn, Stockholm. Detta är en sträcka på ca 1750 mil. Resan gick i områden med både hett och kyligt klimat, vilket resenärerna behövde förbereda sig för. De lät skicka efter särskilda Junex militäröverrockar med kamelhårsfoder.

Redan i Agra lade duons Leica-kamera av, så de fick ersätta den med en Zeiss. Under den fortsatta resan stötte duon på en del problem. Alla områden visade sig inte lika lätta att få tillstånd att resa igenom. De råkade ut för diverse äventyrligheter och spännande erfarenheter, som alla redovisas i ”Calcutta – Stockholm”. I Persien fick de vara med om en arraksfest och även träna på högertrafik. De forcerade fruktansvärda vägar och råkade ut för sandstorm. I Bagdad fick de överraskande erfarenheter av stadens nattliv, inklusive magdans. Kompassen kom bort någonstans i Syrien. Det bitvis dramatiska kapitlet om Turkiet heter ”Turkiet. Landet som man inte skall köra bil igenom.”. Här stötte duon på sina kanske största vedermödor. Ibland gick det inte att urskilja någon väg över huvud taget. Björkegren kallar marken för ”tuggummilera”. I Tauruspasset blev hela bilen nedisad.
Sedan de lämnat Turkiet sammanfattas sedan resten av resan på bara 20 sidor. Hemma i Sverige fick de ett stort mottagande av KAK, Kungliga Automobilklubben.

bjorkegren_taurus
I Tauruspasset blev bilen nedisad.

Det här är en riktigt rolig bok att läsa. Den präglas givetvis av 1930-talets syn på saker och ting, men språket är rappt och underhållande, och ibland påfallande modernt. Resenärerna är väl inte alltid på djupet intresserade av alla kulturer de stöter på, men berättelsen är fylld av många anekdoter. Boken är dessutom illustrerad med Björkegrens och Roséns egna bilder från resan. Man kan inte heller undgå att notera att de faktiskt dricker en hel del alkohol längs resvägen. Det skulle nog inte gå hem lika väl idag.

I bibliotekets bokmagasin finns mängder av sådana här gamla reseskildringar från 1910-, 20- och 30-talet. En del av dem är dock ännu ej inlagda i onlinekatalogen.

”Calcutta – Stockholm” är en underhållande reseskildring från en tid då resandet fortfarande kunde vara ett pojkboksliknande exotiskt äventyr.

Calcutta – Stockholm i bibliotekets katalog

Mode för 100 år sedan

NK:s katalog 1913-1914

KB:s blogg Vardagstryck presenterade för en tid sedan varuhuset NK:s katalog för säsongen 1913-14.
På omslaget ser vi fyra damer iklädda det senaste modet, och på det bakre omslaget står fyra välklädda män, varav en i cylinderhatt. I katalogen verkar det ha funnits det mesta en modern huvudstadsbo kunde tänkas behöva för 100 år sedan. Här finns även prisuppgifter.

Omslaget visar prov på framstående konstnärlig formgivning. Verkligen stiligt. Den som får  denna katalog i sin hand torde bli ganska intresserad av att börja bläddra i den – nu som då.

KB Vardagstryck: AB Nordiska Kompaniets katalog 1913-14

Det stora Kinaintresset

Ostindiskt

I den fina boken ”Ostindiskt : kinesiskt porslin och Kinaintresset i Sverige under 1700-talet” av Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg (Norstedts, 2011) kan du läsa om det stora Kinaintresse som fanns för 250 år sedan.

Det svenska Ostindiska kompaniets handelsskepp förde under 1700-talet med sig stora mängder varor från Kina till Göteborgs hamn. Det var enorma mängder porslin. Eftersom det var på modet med kinesiskt, ville i princip varje välbeställt hushåll ha kinesiska porslinsserviser. Man tror att det handlar om hela 20-30 miljoner porslinsföremål som levererades till Sverige med dessa handelsskepp. Dessutom kom fartygen med te och kryddor, papperstapeter, sidentyger och påkostade möbler.

Ostindiskt” handlar just om detta stora intresse för Kina, och om alla vackra konstföremål. Boken berättar också om de personer och familjer som beställde porslinet och möblerna. En del av beställarna var aktiva i Ostindiska kompaniet. De kunde vara direktörer, kaptener och tillhörde både adeln och borgerskapet. Detta var en stor finansiell verksamhet, där väldigt många var inblandade. Kina blev därmed under 1700-talet en mycket stor inspirationskälla i Sverige.

Författarna Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg är båda konstvetare och har tidigare utgivit andra konst- och arkitekturböcker. Bokens foton är av mycket hög kvalitet och de har tagits av Staffan Johansson.

Den mest kända svenska byggnaden beträffande kinesisk kulturpåverkan är ju Kina slott på Drottningholm. Om detta slott finns det redan mycket skrivet, så i ”Ostindiskt” fokuserar man istället på två andra byggnader, Ekebyholms och Thureholms herrgårdar, i Uppland och Södermanland. De föremål man valt ut till boken är de som kan knytas till enskilda personer och familjer. På så vis blir berättelsen om det kinesiska porslinet och möblerna en integrerad berättelse som sätts in i sitt sammanhang. Resultatet är en mycket fin och läsvärd bok.

Större delen av boken handlar om det kinesiska porslinet, vilket ju också är det vi oftast förknippar med 1700-talets Kinahandel. Här kan du läsa om, och se oerhört fina bilder på, matserviser och teserviser, bålskålar och punschmuggar, trädgårdsprydnader med mera. Men här finns också ett längre avsnitt om andra konsthantverk: emaljer, elfenben, pärlemor, siden och inte minst lackföremål. Den hantverksskicklighet som låg bakom all denna produktion är verkligen beundransvärd. Boken avslutas med ett litet kapitel om kinesiska lusthus.

Alla dessa kinesiska föremål medförde också nya umgängessätt. Det blev t ex mycket populärt att umgås över en kopp te.

Fotona i ”Ostindiskt” är framstående. Du kan detaljstudera tallrikar, serviser, lackdekor, sidenmönster. Det gör ”Ostindiskt” till en riktigt vacker bok, och dessutom välskriven.
En både blädder- och läsvänlig bok om det stora Kinaintresset i Sverige på 1700-talet.

Ostindiskt i bibliotekets katalog

Mänsklighetens äldsta gåta

Mänsklighetens äldsta gåta

I grottor som Lascaux och Altamira finns fantastiska grottmålningar. I Frankrike har konstverken i landets grottor setts som nationalklenoder.
Många har fascinerats av dessa vackra och uttrycksfulla konstverk, som har tillkommit under en mycket lång period – ca 25.000 år. Det är ståtliga, stolta djur som målats: bisonoxar, hästar, lejon. Målningarna är dessutom mycket naturtrogna och realistiska. Hur lyckades man skapa dessa målningar, och varför tillkom de? Denna gåta har länge sysselsatt arkeologer, forskare, konstvetare och många andra.

Men nu kan den här gåtan vara löst. Den franske målaren och tecknaren Bertrand David fick en idé en kväll i sitt hem, en kväll när han just nattat sin åttaårige son. Och hans förklaring av hur dessa målade bilder skapades är förbluffande skarp. När man hör den känns den helt självklar. Dessutom undrar man varför ingen har kommit på detta tidigare.

Bertrand David berättar hela denna historia i den fascinerande boken ”Mänsklighetens äldsta gåta” (Dialogos, 2014), som han skrivit tillsammans med professorn och historikern Jean-Jacques Lefrère.

Detta är en trivsam liten bok, som inte ens är 200 sidor lång, och sparsamt men träffsäkert illustrerad, Jag hade stort nöje av ”Mänsklighetens äldsta gåta”, inte minst för att jag inte i förväg kände till vad Davids teori gick ut på. Detta beskrivs inte heller i bokens baksidestext, vilket är bra. Det är precis som när man inte vill veta handlingen i en spännande thriller i förväg. Jag vill därför inte förstöra spänningen och nöjet för andra läsare genom att avslöja för mycket.

Tjursalen i Lascaux-grotten

Det har sedan lång tid funnits flera gåtor beträffande den här grottkonsten.
Varför målades bilderna på svåråtkomliga ställen, ofta på platser som var mycket svåra att fysiskt ta sig fram till? Varför avbildas aldrig några människor, utan bara djur? Och varför bara vissa sorters djur? Hur kunde man upprätthålla kunskapen om måleritekniken och föra den vidare under tiotusentals år? Varför har man ibland målat över andra, tidigare djurbilder med nya motiv, ibland flera tusen år senare? Hur kommer det sig att alla djur avbildas i profil?

Davids teori besvarar alla dessa frågor, samt även en del andra. Han har testat sin teori empiriskt för att se om man idag kan åstadkomma liknande bilder på just detta vis, och det hela verkar stämma. Förklaringen är helt rimlig och logisk. Alla pusselbitar faller på plats.

I boken beskriver David hur han steg för steg funderar ut sin teori, och sedan testar den med positivt resultat. Det är bitvis riktigt spännande att läsa.

Men varför skapades då alla dessa vackra djurmålningar? Där kan vi bara gissa, men med den första delen av gåtan löst (d v s hur bilderna målades) lanserar David i slutet av boken sin egen hypotes om syftet med hela denna grottkonst. Och den hypotesen känns rimlig. Jag tror personligen att han är en del av sanningen på spåren här, även om vi troligen aldrig kan få veta säkert. Inte heller här vill jag avslöja hans hypotes – läs boken själv.

Läs ”Mänsklighetens äldsta gåta”. Den kommer att ge dig nya perspektiv på vår äldsta historia, och den utmanar läsarens kritiska tänkande. Samtidigt är det en väldigt mänsklig bok.
Sedan skadar det ju heller inte att den är välskriven och spännande.
En riktigt bra läsupplevelse, och en bok som ger det där lilla extra, det oväntade. Rekommenderas varmt!

Mänsklighetens äldsta gåta i bibliotekets katalog

Berömda målningar

Berömda målningar

Konsthistorien är fylld av kända och berömda konstverk. Även om man sett dem många gånger går det fortfarande att upptäcka nya detaljer i dem.

Den stora boken ”Berömda målningar : upptäck och förstå världens mästerverk” (Tukan, 2012) är en fin, lättillgänglig och lärorik guide till 66 av världens främsta målningar.
Alla konstverk presenteras i kronologisk ordning, och varje tavla beskrivs på två uppslag. På det första uppslaget presenteras verket, dess konstnär och det sammanhang i vilket det tillkom. På det andra uppslaget kommer detaljstudierna. Olika detaljer i konstverket lyfts fram. Många av dem är riktigt intressanta, och en vanlig museibesökare kanske inte hade upptäckt dem på egen hand.

Bokens stora format (26 x 31 cm) gör att verken kan visas i rejäl storlek. Texten är lättläst och boken kan läsas helt utan förkunskaper.

The Fighting Temeraire av J M W Turner

”Berömda målningar” kan också användas som uppslagsbok, även om urvalet av verk givetvis är begränsat. Ett av verken i denna bok är ”Temeraire i strid” av William Turner, en tavla numera även känd från Bondfilmen Skyfall (2012).

Ska man klaga på något så är det väl det minimalistiska vita omslaget, som inte avslöjar så mycket om bokens färgsprakande inre.

En fin och praktisk bok som gör det ännu roligare att se på konst.

Berömda målningar i bibliotekets katalog

Gatuliv i London 1876

Gatuliv i London 1876

Idag vill bloggen tipsa om den intressanta webbplatsen Retronaut. Dess ambition är att vara en fotografisk tidsmaskin. I Retronauts samlingar finns tusentals digitala foton från det förflutna. De väljer ut ”bilder som inte tycks höra hemma i den tid de tillkom”. På så vis fungerar webbplatsen som ett titthål in till historien.

Här kan man tillbringa långa stunder och bara upptäcka nya fascinerande bilder.
Kolla t ex in den här fantastiska bildserien med foton av gatulivet i London 1876. Så levande, så personligt. Och det är bara en bråkdel av alla foton du kan se i detta stora digitala arkiv.

Bildsamlingarna är indexerade efter sin respektive tidsperiod. Det finns också en grov ämnesindelning. Retronaut har dessutom en modern och fräsch layout.
Här kan du bli kvar ett tag om du börjar botanisera bland alla bilder.

Världens hemligaste platser

100 platser du aldrig kommer att besöka

Guideböcker brukar i vanliga fall beskriva sevärda platser och byggnader som resenären kan besöka. Boken ”100 platser du aldrig kommer att besöka : guide till världens hemligaste platser” av Daniel Smith (Tukan, 2013) är en direkt motsats. Den beskriver platser som är dolda, stängda, förbjudna och ibland mystiska. Troligen är boken skriven som en sorts reaktion på floden av alla de boktitlar som listar platser som ”du måste besöka innan du dör”.

Vissa av de här platserna känner vi till: Whitehalls tunnlar, Moskvas hemliga tunnelbana, Ovala rummet i Vita huset, Vatikanens hemliga arkiv, diverse högkvarter för säkerhetstjänster o s v. Dessa är förstås inget som en vanlig resenär kan boka in ett besök på.
Andra platser är dolda och närmast okända för allmänheten: Svalbards globala frövalv är en lagringsplats för fröprover från jordens växtarter, Harvey Points försökstestanläggning är troligen en utbildningsplats för CIA.

Vissa historiska platser är inte ens kända. Ingen vet exakt var Djingis Khans gravplats ligger, eller vart det berömda Bärnstensrummet tog vägen efter andra världskrigets slut, Israeliternas förbundsark anses av vissa vara förvarad i Etiopien. Men ingen vet säkert. Resterna av Führerbunkern ligger på en plats i Berlin som hålls hemlig. Och vad är det man hittat på berget Ararat? Det kan väl inte vara rester av Noaks ark?

Vid läsning av denna bok slås man av hur många fascinerande platser det egentligen finns i vår värld. Och visst lockas vi alla av hemligheter och av saker som är dolda. Varje plats beskrivs på några sidor, med foton och ibland med satellitbilder.
En del av platserna känner vi igen från vår samtidshistoria: Tora Bora-grottorna, kärnkraftverket i Fukushima, Guantanamobasen. Andra är bekanta från böcker och filmer: kryptan i Rosslyn Chapel i Skottland, Air Force One.

Allt detta, och mycket annat, kan du läsa om i ”100 platser du aldrig kommer att besöka”.
Det är en extremt bläddervänlig bok som du garanterat kommer att bli sittande med ett tag när du börjar läsa. Man kan egentligen börja läsa var som helst i boken.
En viss anglosaxisk övervikt kan noteras i urvalet av platser, men det gör inte så mycket. Underhållande, spännande och annorlunda läsning.

100 platser du aldrig kommer att besöka i bibliotekets katalog

Linnés lärjungar

Linneaner

Carl von Linné (1707-1778) var en av Sveriges största vetenskapsmän genom tiderna. Hans många lärjungar har kommit att kallas linneanerna. Många av dem reste runt världen och gjorde viktiga forskningsinsatser, t ex Daniel Rolander (se Ur regnskogens skugga). Andra kända namn i denna krets var Peter Forsskål, Anders Sparrman och Carl Peter Thunberg. Men de flesta av lärjungarna hade ingen möjlighet att göra sådana påkostade resor. I bästa fall reste de inom det svenska riket, eller så levde de, ibland litet obemärkt, som sockenpräster och provinsialläkare. Men de fortsatte så ofta de kunde att i Linnés stil utforska djur och natur.

Ingvar Svanberg, lärare i etnobiologi vid Uppsala universitet, berättar om dessa lärjungar i ”Linneaner : Carl von Linnés lärjungar i Sverige” (W&W, 2006).
Det som är så bra med den här boken är att den lyfter fram alla de Linné-lärjungar som inte blev världskända, men som ändå gjorde insatser. Ibland publicerade de sina rön i samtida tidningar och tidskrifter. Samtidigt beskriver ”Linneaner” tidens tänkesätt, som ofta utgick från nyttoaspekten.

Ofta var det folklig kunskap som genom Linné och lärjungarna fördes vidare. Vissa av dem undersökte vilka buskar som var bra att använda till häckar, vilka medel som kunde brukas mot ormbett eller tog reda på vilka örter som var användbara som färgämnen. Andra var mer intresserade av nya djurarter och vilken nytta man kunde ha av diverse smådjur. Och fanns det några vilda djur i Sverige som kanske kunde tämjas och användas för hushållsnyttan?

Förutom lärjungarnas publicerade artiklar finns även en stor korrespondens med Linné själv bevarad. Svanberg har dessutom tagit del av en del hittills opublicerat material.

1700-talets stora intresse för kunskap och forskning är fascinerande. Svanbergs bok bjuder på en hel del spännande läsning. Den är dessutom logiskt uppdelad. Först beskrivs utlandsresenärerna, sedan de som reste inom landet. Sedan följer ett långt avsnitt om zoologi och ett annat om botanik.

Boken är rikligt försedd med citat och andra utdrag ur samtida texter, vilket ger en bra närvarokänsla och även prov på ett ibland mustigt underhållande 1700-talsspråk.
En del av alla observationer kan vi idag betrakta som obetydliga medan andra var viktiga. Men allt skulle undersökas och avhandlas. I ”Linneaner” finns också diverse kuriosa, vilket gör läsningen ännu roligare. Och en del observationer var rena misstag.

Underhållande och intressant läsning om det nyfikna 1700-talet. Boken kunde dock gärna ha fått innehålla fler illustrationer.

Linneaner i bibliotekets katalog

En uppväxt i Gulag

Jag var barn i Gulag

Julian Better föddes i Moskvas ökända Butyrkifängelse, mitt under Josef Stalins värsta utrensningar. Hans far avrättades fyra dagar efter sonens födelse, och Julians mor dömdes till fem år i Gulag för spionage. Julian tillbringade sedan sina sju första levnadsår i Gulag på olika barnhem. ”Jag var barn i Gulag : ett vittnesbörd” (Bonniers, 2013) är hans berättelse om denna barndom.

”Jag var barn i Gulag” är en omskakande och gripande berättelse. Boken är liten till formatet och omfattar inte ens 200 sidor. Omslaget är något oansenligt. Men detta är en bok som du ständigt kommer att bära med dig i ditt minne sedan du läst den.

Det är barnets perspektiv som gör boken så otroligt stark. ”Folkfiendernas” barn som tvingades växa upp i Gulag visste inte av något annat. Men de blev bestulna på sin barndom och sina föräldrar.

Betters berättelse är lågmäld och ibland fragmentarisk, men ofta påfallande detaljerad.
Något av det som griper läsaren allra mest är författarens kärleksfulla beskrivning av sin mor. Efter flera års kamp lyckades hon till sist få Julian hämtad från det hemska barnhemmet och placerad i en fattig fosterfamilj i sin egen närhet. Människans överlevnadsinstinkt är kraftfull, vilket tydligt framgår av ”Jag var barn i Gulag”. Boken har ett efterord av författaren Ola Larsmo.
”Terrorns svartvita värld får färger och blir verklig, svårare att skjuta ifrån sig” skriver Larsmo i efterordet.

Idag lever Julian Better i Täby. Han har arbetat på KTH och som gymnasielärare i matematik, kemi och fysik.

”Jag var barn i Gulag” är en stor läsupplevelse. Det är en stark, viktig och gripande bok som många bör läsa. Den kan också användas i skolor.

Jag var barn i Gulag i bibliotekets katalog

Forntida riken

Svunna riken

Många är de forntida riken och civilisationer som blomstrat men gått under. En del av dem är mytomspunna. Dessa gamla civilisationer präglade vår utveckling.
Ibland kan det kanske vara svårt att hålla reda på alla gamla civilisationer. Var och när levde maya, inka och aztekerna? Och sumerer, assyrier och babylonierna, hur var det nu med dem?

Den tyske författaren Markus Hattstein beskriver de allra flesta av dessa forntida civilisationer i sin bok ”Svunna riken : mytomspunna folk och kulturer” (Parragon, 2011).

Boken är geografiskt indelad. Hattstein börjar således med Mesopotamien, det forntida Arabien och Persien. I det avsnittet går han igenom alla riken i tur och ordning. Kapitlet om varje civilisation inleds med en tydlig och överskådlig tidslinje. Varje rike avhandlas sedan på fem-sex sidor.

Det är emellanåt lite snuttifierat, men väldigt överskådligt och tydligt. Andra geografiska områden vars civilisationer beskrivs i ”Svunna riken” är Medelhavsområdet, Central- och Nordeuropa, Centralasien, Syd- och Östasien, Nord-, Central- och Sydamerika, Afrika och till sist Australien och Polynesien. Varje kapitel kan läsas helt fristående, vilket gör boken användbar som uppslagsbok. Vill man ha en kortfattad beskrivning av exempelvis Karthago, så är det bara att slå upp de sidorna och läsa.

Bokens förtjänst är det stora formatet och det enormt rika bildmaterialet. ”Svunna riken” är överdådigt illustrerad med stiliga foton och upplysande kartor. Resultatet är en bra och bläddervänlig bok. Ibland är det nästan så att det rika bildmaterialet tränger ut texten. Men fördjupningar går alltid att inhämta i andra böcker.
Detta är en bra, lättillgänglig, snygg och översiktlig uppslagsbok om forntida riken.

Svunna riken i bibliotekets katalog

Vikingar i krig

Vikingar i krig

”Bevare oss för nordmännens raseri, Herre” är en översättning av en latinsk text som skrivits ned i en anglosaxisk bönbok.
Att se vikingaskepp närma sig vid horisonten var inget som irländska munkar på 800- och 900-talet längtade efter.

Bilden av vikingarna har förändrats under årens lopp. På 1800-talet ville man se vikingen som en tapper och ädel nordisk kämpe, en nationalromantisk hjälte. Sedan sågs vikingen mest som en våldsam plundrare. På senare tid har ofta vikingarnas egenskaper som handelsmän, hantverkare och bosättare lyfts fram. Men vikingens värld var våldsam, liksom krigföringen vid denna tid.

”Vikingar i krig” av Kim Hjardar och Vegard Vike (Bonnier Fakta, 2013) ger en beskrivning av vikingatidens militära historia under perioden ca 750-1100.
Detta var en intensivt expensiv och utvecklingsrik period i Nordens historia. Vikingarnas färder tog dem till Kaspiska havet, till Jerusalem och ända till Nordamerika. Hur kunde det vara möjligt, och hur såg vikingarnas samhälle ut? Svaret får vi i den här fina boken, som använder sig av de senaste forskningsrönen.

Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. Kim Hjardar är historiker vid Oslo universitet och expert på vikingatiden, och Vegard Vike är arkeologisk konservator vid Kulturhistoriska museet i Oslo. De vill ge en nyanserad och modern bild av vikingarna och deras värld, och lyckas bra med det i sin bok.

”Vikingar i krig” är uppdelad i flera huvudavsnitt. Först presenteras vikingarna, deras samhälle och religion. Sedan följer ett avsnitt om vikingarnas krigskonst och militära organisation. Därefter kommer särskilda studier av först skeppet, det så centrala fortskaffningsmedlet för vikingarna, och sedan om deras vapen. Bokens längsta avsnitt heter ”Vikingarna anfaller!” och beskriver vikingafärderna och plundringstågen till Irland, England, frankerriket, iberiska halvön, färderna i österled till nuvarande Ryssland och till Bysans, och avslutningsvis Grönland och Amerika.

Läs om vikingarnas stenhårda hederskultur som kombinerades med ett starkt matriarkat hemma på gården, och om vikingarnas slavhandel. Och hur var det egentligen med bärsärkarna?

Jag tror inte att jag tidigare sett en sådan här nästan häpnadsväckande detaljerad och intressant skildring av vikingarnas strategier och stridskonst.

Bara ett exempel: Vikingarna var experter på att bygga fästningar. Ännu mer än tusen år senare finns det många lämningar kvar av borgar och andra befästningar. I den här boken kan vi läsa hur dessa fästningar såg ut, hur de byggdes, se plankartor över kända fästningar, och se hur de användes. Och det är bara ett mindre avsnitt i denna omfångsrika bok.

Författarna visar hur pass mycket krig och krigssymbolik genomsyrade det nordiska samhället för tusen år sedan.

Boken är utomordentligt välillustrerad med foton och teckningar. Den innehåller dessutom ett flertal tjusiga kartor, som avsevärt förhöjer läsvärdet. Tack vare detta får man en tydlig överblick över t ex vikingarnas färder till England.
”Vikingar i krig” omfattar nästan 400 sidor och är i stort format. Given läsning för alla som är det minsta intresserade av vikingatiden. Texten är levande och välskriven. En spännande, upplysande och informativ bok. Rekommenderas!

Vikingar i krig i bibliotekets katalog

Kvinnliga spioner

Kvinnliga spioner

Under andra världskriget fanns det många spioner i Norden. Många av dem var kvinnor. De kunde vara skådespelerskor, dansare, journalister eller hushållerskor. Inte sällan var de unga och attraktiva. Några blev agenter av ideologiska orsaker, medan andra blev det för att tjäna pengar. Vissa gav sig in i spionbranschen för att rädda familjemedlemmar från fångenskap.

Tore Pryser, professor i historia vid högskolan i Lillehammer i Norge, har skrivit deras historia i ”Kvinnliga spioner : agenter i Norden under andra världskriget” (Natur & Kultur, 2009).

Detta är ett ämne som tidigare faktiskt inte är så omskrivet i bokform. Tack vare att hemligstämplade dokument på senare år blivit frisläppta blir det möjligt att se vilka insatser spionerna gjorde. Flera av dem var mycket effektiva.

Pryser tar upp ganska många spioner i sin bok. Nästan 40 olika kvinnoöden beskrivs på knappt 240 sidor, så det blir en ganska översiktlig skildring av varje fall. Här möter vi några namn som vi kanske känner igen sedan förut (Jane Horney, Sonja Wigert, grevinnan Amelie Posse) men de övriga är nog nya bekantskaper för de flesta läsare.

I det neutrala Sverige kunde kvinnliga agenter från olika länder samla in viktig faktainformation. I Norge och Danmark var många engagerade i motståndsrörelsen, medan andra mest fungerade som lockbeten för tyskarna, eller var infiltratörer. En del av kvinnorna blev efter kriget utpekade som förrädare.

Här hittar du flera riktigt spännande berättelser, men varje kapitel är ganska kort och kanske vill man veta mera om något av fallen. I slutet av boken finns en litteraturlista där man kan hitta fler lästips i ämnet. Boken är sparsamt illustrerad med svartvita foton.

”Kvinnliga spioner” är intressant och upplysande, om än något kortfattad i de enskilda fallen.

Kvinnliga spioner i bibliotekets katalog

Dalahistorier från förr

Dalahistorier

En litterär genre som väl idag är närmast utdöd är de regionala historiesamlingarna. Förr gav förlagen ibland ut samlingar av mer eller mindre lustiga berättelser och anekdoter, ofta med en regional vinkel. Ofta var det dagstidningar som gav ut böckerna.

En av dessa samlingar är ”Dalahistorier” som samlades ihop och gavs ut av tidningen Falu-kuriren 1941. Boken var ett resultat av en pristävling som anordnades 1938. Folk skickade in typiska dalahistorier, ofta med anknytning till särskilda orter. Humorn i vissa av dessa historier bygger på återgivning av särskilda dialekter, medan annan humor är mer allmängiltig. Ofta driver man med kyrkan och med höga herrar. De slagfärdiga dalkarlarna får sista ordet.

Detta är ett exempel på kulturhistoria som ibland glöms bort. I en sådan här bok kan vi se vilka folkliga anekdoter som berättades i Dalarna på 1930- och 1940-talet.

Några exempel på dalahumor från förr:

En äldre herre i Österviken, By, kom en gång som god första man till ett bönemöte, som skulle hållas i Hovnäs skola, och när det dröjde innan någon mer infann sig ropade han åt predikanten:
– Spel en bit på orgunä, te döm ander satanä hinder hit.

Till en gård i Ingeborbo, kom en dag, då husets hjon sutto vid middagsbordet, underrättelse om att en av bruksherrarna i Horndal dött. Drängen i gården anmärkte:
-Nog har föll han kunna ralta på nåt år te, öm han fått leva.

En dalmas var på tillfälligt besök i Stockholm. En fin herre ville skämta med hans skinnbyxor, petade med sin käpp på masens byxbak och frågade:
– Hur mycket kostar bikupan?
– Själv kupa ä int tä salu, men först svärmen kan du nästan få för assint.
(assint = ingenting)

Dalahistorier i bibliotekets katalog

Bloggrapport 2013

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Här kommer ett utdrag:

I Madison Square Garden kan hysa 20,000 konsertbesökare.
Den här bloggen hade ca 61,000 visningar under 2013. Om den var en konsert på Madison Square Garden  skulle det behövas tre utsålda föreställningar för all lika många personer skulle kunna se den.

Läs den fullständiga rapporten.

%d bloggare gillar detta: