Bloggarkiv

Regalskeppet Kronan

Regalskeppet Kronan

1675-79 pågick det skånska kriget. Danmark ville återta de landskap som förlorats till Sverige i freden i Roskilde 1658: Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän. Den svenska flottan angreps i Östersjön av en dansk-nederländsk flotta. Hela Gotland besattes av danskarna.

Den 1 juni 1676 möttes de båda flottorna i det stora sjöslaget vid Ölands södra udde.
Sveriges flotta anfördes av det stora regalskeppet Kronan (även kallat Stora Kronan), som var ett av sin tids största fartyg. Detta påkostade flaggskepp hade varit i tjänst i ett par år.
Innan slaget egentligen hann börja gjorde Kronan en alldeles för tvär gir, vilket medförde att skeppet kantrade. Krutförrådet antändes och sprängde hela skeppet i luften. Över 800 man följde Kronan ned i djupet, liksom mer än 100 kanoner, krigskassa och värdefull utrustning. Bland de omkomna fanns flottans överbefälhavare, generalamiral Lorentz Creutz.
Kronans förlisning är en av svensk historias stora tragedier.

Marinarkeologer upptäckte vraket efter Kronan i början av 1980-talet.
Sedan dess har man funnit mer än 30.000 olika föremål, t ex Sveriges största guldmyntsskatt, praktfulla bronskanoner, skulpturer, navigationsinstrument, privata ägodelar och mycket annat. Det mesta av fynden finns att se på Kalmar läns museum.

Nu har den stora boken om Kronan utkommit, skriven av Lars Einarsson: ”Regalskeppet Kronan : historia och arkeologi ur djupet” (Historiska media, 2016). Författaren är historiker och marinarkeolog, och har varit projektledare för utgrävningarna i mer än 30 år.

Det rika fyndmaterialet gör boken fylld av spännande innehåll. Genom fynden från Kronan får vi en unik inblick i stormaktstidens världsbild. ”Regalskeppet Kronan” är en mycket fin bok som visar hur bra man kan skriva populärvetenskap.
Kronan var som ett dåtida samhälle i miniatyr, med sina klasskillnader och sin världsuppfattning.
Läs om svensk stormaktstid, om skeppet, om människorna ombord, om vad man åt och drack, om hur man behandlade sjukdomar,

Ett särskilt intressant kapitel handlar om den supsked av guld som oväntat påträffades i en träkista på vrakets trossdäck, och vilken information man av dess inskriptioner kan inhämta. Supskeden visar sig vara en del av ett fascinerande rättsfall i 1670-talets Sverige.

”Regalskeppet Kronan” är en mycket bra och välskriven bok, dessutom rikt illustrerad och fint formgiven. Den visar hur vi kan använda arkeologiska fynd för att ge oss en detaljerad inblick i den svenska stormaktstidens samhälle, för nästan 350 år sedan.

Regalskeppet Kronan i bibliotekets katalog

Det skånska kriget fortsatte. Danskarna besatte hela Skåne utom Malmö. Den svenska arméns seger vid slaget vid Lund i december 1676 kom att bli krigets avgörande vändpunkt.
Fred slöts 1679, utan att någondera sidan hade gjort några landvinningar.
Svenska staten var dock djupt skuldsatt. Ett par av följderna av skånska kriget var den stora reduktionen, då ett stort antal adelsgods och förläningar drogs in till staten, samt att indelningsverket inrättades.

Flytande palats

Flytande palats

”Ingenting kan vara mer imponerande, ej heller mer ägnat att förhärliga Konungens majestät än att hans fartyg bär den praktfullaste utsmyckning som skådats på haven.”
Så sade Ludvig XIV:s minister Colbert om de franska örlogsfartygen och hur viktigt det var att deras konstnärliga utsmyckning var så rik som möjligt.

Hans Soops fina bok ”Flytande palats : utsmyckning av äldre svenska örlogsfartyg” (Signum/Atlantis, 2007) är en av de första i sitt slag som ger en sammanfattande bild av hur svenska örlogsskepp pryddes med snidade och målade träskulpturer som symboliskt skulle glorifiera konungen, hans ätt och nationen Sverige.

Hans Soop är f d intendent vid Sjöhistoriska museet och har aktivt arbetat med konserveringen av regalskeppet Vasa. Han disputerade 1986 med en avhandling om Vasas skulpturer.

Boken inleds med ett par kortfattade avsnitt om skepp från brons- och järnålder, vikingatid och medeltid. Få skeppsutsmyckningar har bevarats från denna tid. Vi har dock hällristningar, bildstenar och ett fåtal fynd av vikingaskepp att studera.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på perioden från 1500-talet till 1800-talet. Det görs även utblickar till andra länders skeppsutsmyckning. Särskilt gäller det i kapitlet om 1500-talet, där ett flertal kända elisabetanska fartyg beskrivs. Även avsnitt om Frankrike och Nederländerna ingår i boken.

Det var under Vasatiden som den svenska örlogsflottan byggdes upp. Sedan har vi stormaktstiden, där Vasa är ett praktfullt exempel på ett överdådigt utsmyckat kungligt fartyg. Bokens avslutande kapitel om den Gustavianska tiden samt 1800-talet är riktigt intressanta.

Den som vill läsa om gamla galjonsfigurer hittar här både faktauppgifter och fina foton.
En galjonsfigur var en snidad eller skulpterad figur på förstäven på äldre fartyg, som ofta föreställde någon mytologisk figur med anknytning till fartygets namn

Skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman lät bygga Gustaf III:s linjeskepp i Karlskrona, och fregatterna utsmyckades med Johan Törnströms galjonsfigurer. Törnströms yrkestitel var amiralitetsbildhuggare, och hans galjonsfigurer är av mycket hög konstnärlig klass.
Här kan vi se bilder från skonerten Amphion. Det var Gustaf III:s älskade lustjakt. Delar av Amphion har bevarats och finns idag att se på Sjöhistoriska museet.

Många av de fint utsmyckade fartygen har inte överlevt till våra dagar. De sköts kanske sönder eller sprängdes i luften under sjöslag, och om de klarade sig blev de så småningom omoderna och uttjänta. Då kunde de kasseras och huggas upp på varvet. Men det finns en hel del konstruktionsritningar och skisser bevarade, så att vi idag kan få ett begrepp om hur fartygen kan ha sett ut.

”Flytande palats” är en riktigt fin bok i stort format. Artiklarna är genomgående läsvärda och intressanta, och kräver inga egentliga förkunskaper. På biblioteket hittar du boken under ämnet Konst, skulptur.

Flytande palats i bibliotekets katalog

 

Kapare och pirater i Östersjön och Nordsjön

Kapare och pirater i Nordeuropa

Under vikingatidens slutskede ökade sjöröveriet i Östersjön och Nordsjön. I hela 800 år härjade pirater och sjörövare här innan kuststaterna började bekämpa sjöröveriet. Då ökade istället kaperiet. Det var ett krig mot fiendesidans handelsfartyg som var godkänt av statsmakten. Det var först 1856 som detta kaperi till sist förbjöds.

Hela den här spännande historien om sjöröveriet i norra Europa har inte tidigare beskrivits i sin helhet, men nu finns Lars Ericson Wolkes bok ”Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år” (Historiska media, 2014).

Författaren är professor i historia vid försvarshögskolan i Stockholm och en av landets främsta militärhistoriker. I sina tidigare böcker har Lars Ericson Wolke visat att han är en god berättare, och den här boken är inget undantag. Han har tagit del av nytt arkivmaterial.

Här finns spännande läsning och beskrivningar av massvis av dramatiska händelser. Vissa av dem är troligen inte tidigare kända för många läsare, t ex när tyska pirater attackerade Söderköping, eller de upprepade angreppen på den norska staden Bergen. Vi kan också läsa om hur handelsfartyg, fiskare och befolkningen i kuststäderna försökte skydda sig mot piraterna.

Den mest kände kaparen i svensk historia är nog Lars ”Lasse i Gatan” Gathenhielm, och han finns självklart med i den här boken. Men det fanns många andra. Ett särskilt kapitel handlar t ex om den beryktade tyske piraten Klaus Störtebeker.

En riktigt intressant, välskriven och läsvärd bok, som kan läsas utan några egentliga förkunskaper. Helhetssynen över hela det nordeuropeiska området är lyckad. Boken väcker definitivt varje läsares intresse för piratväsendet och för den som vill läsa mera finns en litteraturlista längst bak i boken.

Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år i bibliotekets katalog

 

Vrak i Östersjön

Vrak i Östersjön

Östersjöns vatten är relativt kallt, syrefattigt och har låg salthalt, vilket gör att skeppsmasken inte klarar sig. Det innebär att sjunkna fartyg bevaras bättre i Östersjön än i andra hav. Särskilt gäller det fartygens trädetaljer.

I den fina boken ”Vrak i Östersjön : förlorade för världen” av Björn Hagberg, Jonas Dahm och Carl Douglas (Prisma, 2008) kan du läsa om några av de mest uppseendeväckande historiska händelserna som under 1900-talet utspelat sig i Östersjön. Några av världens största sjökatastrofer har ägt rum här, bl a sänkningarna av tre tyska flyktingfartyg under andra världskriget. I boken kan du också läsa om attackerna mot den svensk-tyska malmtrafiken under båda världskrigen, samt om upphittandet av den försvunna DC-3:an.

Med modern sökutrustning kan man idag hitta mycket små föremål på havsbotten, och med dagens fotoutrustning går det att ta fantastiska bilder under ytan.

Boken handlar alltså endast om vrak från 1900-talet, men dessa berättelser är nog så intressanta. Språket är levande och lättläst. Flera av berättelserna är riktigt spännande.

Författaren Björn Hagberg är marinarkeolog. ”Vrak i Östersjön” innehåller mängder av vackra och suggestiva foton, tagna av Jonas Dahm. Den tredje författaren Carl Douglas är dykare och historiker.

Faktum är att det enastående fina bildmaterialet i denna bok bara i sig är skäl nog att läsa den.

Vrak i Östersjön i bibliotekets katalog

 

Atlas över avlägsna öar

Atlas över avlägsna öar

Som tidigare nämnts här i bloggen är det något speciellt med kartor, som alltid lockat människans intresse. Kartor över fjärran länder och kuster kan väcka drömmar till liv på flera sätt.

Judith Schalansky växte upp i Östtyskland. Att läsa kartböcker blev hennes eget sätt att resa. Kartornas färger, linjer och spännande namn fick ersätta de platser hon ändå aldrig kunde besöka. I dagens östtyska områden finns inte längre några sådana begränsningar, men Schalansky reser vidare i sin atlas. I boken ”Atlas över avlägsna öar : femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka” (Pequod Press, 2012) tar hon oss med på en litterär geografisk resa till öar över hela världen.

Detta är ett utmärkt exempel på hur vi genom litteraturen kan bege oss ut på resor nästan hur långt bort som helst. Att läsa är att resa, heter det, och ”Atlas över avlägsna öar” bevisar denna tes.

De femtio öarna är alla små. Några är relativt kända, som Pitcairn (Bounty-myteristernas ö), Iwo Jima, S:t Helena, Påskön och Julön, medan andra troligen är ganska okända för de flesta läsare. Men alla öarna har en spännande historia att berätta. Vissa av dem är extremt svårtillgängliga och ogästvänliga, medan andra kanske kan vara värt ett verkligt besök.

Öarna är sorterade geografiskt efter hav. De flesta ligger i Stilla havet. Varje ö presenteras på ett uppslag med en ytterst välritad karta på högersidan och med en textbeskrivning på vänstersidan.
För varje ö redovisas också avstånd till andra platser och en tidslinje med viktiga händelser.

Här får du veta varför Napuka i Franska Polynesien fick namnet Besvikelsens öar, och känner du till ön Ensamheten i Norra ishavet?

Den här boken är oerhört fascinerande, och dess raffinerade layout och typografi förhöjer läsvärdet avsevärt. Berättelserna om de olika öarna är spännande och intressanta att läsa. Som läsare kastas man mellan seklerna och det är ett riktigt suggestivt läsäventyr. Extra plus för Schalanskys spirituella förord. Rekommenderas!

Atlas över avlägsna öar i bibliotekets katalog

70 år sedan D-dagen

D-dagen 6 juni 1944 är ett av 1900-talshistoriens viktigaste datum. Då landsteg de allierade i Normandie.
Det var en mycket riskfylld operation. Det var viktigt att de tyska försvararna skulle tas med fullständig överraskning. Genom skickligt underrättelsearbete hade de allierade lagt ut villospår för tyskarna, som därför inte anade att landstigningen skulle ske. Men stränderna var svårforcerade och motståndet var hårt i själva strandlinjen. Vid en av stränderna hotade sammanbrott, men de allierade trupperna bestående av amerikaner, britter och kanadensare lyckades i stort sett säkra hela brohuvudet under det första dygnet. En knapp vecka senare hade man landsatt över 300.000 soldater och 54 fordon.

70-årsminnet av D-dagen uppmärksammas nu över hela världen.
Operationen, som kallades Overlord, var en av de mest dramatiska under andra världskriget och det finns mängder av litteratur i ämnet för dig som vill läsa om hur landstigningen planerades och genomfördes. Här har jag bara gjort ett urval av några av de mer kända och nyare böckerna.

Böcker om D-dagen

Den mest kända boken om D-dagen är troligen Cornelius RyansDen längsta dagen” (finns i flera upplagor). Den engelskspråkiga originalutgåvan kom redan 1959 och blev sedan en berömd storfilm 1962 med bl a John Wayne, Henry Fonda och Richard Burton. Både boken och filmen fokuserar på några enskilda personers upplevelser av D-dagen.

Den senaste stora boken i ämnet är ”D-dagen : slaget om Normandie” av den brittiske historikern Antony Beevor (Historiska media, 2009). Beevor har skrivit flera böcker om andra världskriget och hans berättarstil är lite journalistisk, men samtidigt väldigt detaljerad. Han har använt sig av en hel del nytt källmaterial. Beevor ger inte heller någon okritisk hjälteskildring. Han undviker inte att berätta om övergrepp som begicks av de allierade, och visar att alla fransmän inte såg de allierade som befriare. En rejäl tegelsten på över 600 sidor.

Du som verkligen gillar militärhistoriska detaljer bör kolla in ”Overlord : the D-day landings” av Ken Ford och Steven J Zaloga (Osprey, 2009). Det är en av de mest detaljerade böckerna om landstigningen du kan hitta. Alla de fem strandavsnitten beskrivs ingående, med uppgifter om både de allierades och tyskarnas militära åtgärder. Läs om strategierna, truppernas sammanstättning och beväpning, utrustning, regementenas namn och nummer, m m. Boken är mycket militärtekniskt ingående och innehåller också en kronologi där du kan följa förloppet timme för timme. ”Overlord” är också rikt illustrerad med foton, skisser och kartor.
En guldgruva för den specialintresserade läsaren som gärna grottar ned sig i detaljer.

Du som nöjer dig med en översiktlig framställning av landstigningen kan läsa ”D-dagen”, en bok som ingår i den fina serien ”Historiens vändpunkter” (Bonniers, 2013). Den här bokserien har jag tidigare rekommenderat här i bloggen. Redaktionen är dansk och boken är ett verk av flera olika författare. Böckerna i serien är som en sorts ”tidskrifter deluxe”, med modern raffinerad layout och massor av illustrationer. Steg för steg kan du följa planeringen och utförandet av D-dagen. Välskrivet och intressant. Man kan välja att bara läsa enskilda kapitel om man vill.

Till sist vill jag även tipsa om en liten och lättläst bok i ämnet: ”Sanna historier om D-dagen” av Henry Brook (Historiska media, 2008). Boken ingår i serien ”Sanna historier” och består av 11 korta berättelser. I var och en av dem får vi följa några soldater under invasionens första timmar. Boken är väl anpassad till unga läsare och kan med fördel användas i skolundervisningen.

Flodernas bok

Flodernas bok

Floder och vattendrag har varit centrala för framväxten av vår kultur. Många av våra äldsta städer grundades vid floder, som också har varit viktiga transportleder. Floderna har blivit en sorts egna personligheter.

Nina Burton är litteraturvetare och författare. I sin ”Flodernas bok : ett äventyr genom livet, tiden och tre europeiska flöden” (Bonniers, 2012) följer hon tre europeiska floder genom tid och rum.
De tre floderna är Rhône, Rhen och Themsen. Hon följer dem från källorna till haven, och längs den vindlande vägen knyter hon ihop kulturhistoria, miljö, natur och egna livsupplevelser. ”Flodernas bok” är en magnifik essä, en kulturhistorisk gobeläng som obekymrat rör sig fritt i tidsflödet.

Burton är en inspirerande och nyfiken guide, alltid öppen för nya personliga intryck, blandat med fakta och spännande detaljer. Hon är särskilt bra på att hitta överraskande samband mellan helt skilda saker.

Floder kan vara gränser mellan två stränder, men de kan också sammanföra människor. Burton visar hur floderna haft betydelse för människans intellektuella utveckling. Vi möter Petrarca vid Rhône, Erasmus vid Rhen och Francis Bacon vid Themsen. Och det är bara några få nedslag i denna rika bok.

”Flodernas bok” är en stor läsupplevelse. Språket är utsökt och ibland poetiskt, men alltid lättläst och prosan flyter obehindrat fram likt en egen litterär flod. Ibland stannar texten upp på ett eftertänksamt sätt innan den fortsätter.
Boken anknyter till en lång europeisk essätradition och i dagens litteraturutgivning har essän på något sätt hamnat i bakvattnet (om uttrycket tillåts). Men riktigt bra och välskrivna essäer kan vara några av de bästa läsäventyren.
Det är en fröjd att läsa en sådan här bok. Inspirerande, kunnig, lärorik, och ibland dessutom rolig.
”Flodernas bok” är dessutom fint formgiven med samverkande typografi, bild och slingrande flodlinjer. Illustrerad med många fina färgfoton.

Ur Nina Burtons förord: ”Floder är så mycket mer än vad en atlas kan visa, för vid dem får kulturen, historien, geografin och naturvetenskapen liv. (…)
Dessutom följs floderna av mer existentiella frågor om jaget och ljuset, om livets rytm och tidens ström.”

Det här är en briljant bok som jag varmt kan rekommendera.

Flodernas bok i bibliotekets katalog

Navigatören James Cook

Kapten Cook - Navigatören

James Cook (1728-1779) var en av världens mest kända upptäcktsresande.
Han utforskade Stilla havet under tre olika expeditioner. Cook besökte Nya Zeeland, Australiens östkust och Nordamerikas västkust. Han var dessutom en av sin tids främsta navigatörer och kartografer.
Han deltog också i det globala forskningsprojektet om Venuspassagen 1769 och befann sig då på Tahiti.
Cook sökte dessutom efter den mytomspunna ”södra kontinenten” som många antog skulle existera.

I Kunskapskanalen sänds just nu en bra dramadokumentärserie om James Cook: Kapten Cook: Navigatören”, producerad av australisk tv. Serien är uppdelad i fyra avsnitt och hittills har två sänts.
Programmen sänds på torsdagkvällar i Kunskapskanalen, och de kan även ses i SVT Play.

SVT Play : Kapten Cook – Navigatören

Världens äldsta flaskpost funnen

Världens troligen äldsta bevarade flaskpost har upphittats av tyska sjömän, rapporterar TheLocal.de.
Ölflaskan med brevet kastades i sjön 17 maj 1913, för 101 år sedan, och innehöll ett vykort. Forskare vid Sjöfartsmuseet i Hamburg lyckades spåra upp avsändarens barnbarn och visa upp vykortet för henne.
Det var hennes farfar som kastat flaskan i sjön under en utflykt. Han var då 20 år.

Vykortet finns nu utställt på museet i Hamburg i några veckor, innan man ska försöka uttyda hela meddelandet. Delar av texten har lösts upp efter 101 år.

TheLocal.de : ‘World’s oldest’ message in a bottle arrives home

Själv kastade jag som barn i flera flaskpostförsändelser under sjöresor i Nordsjön. Jag fick svar från två mottagare. Ett svar kom på danska från Jyllands västkust, och ett annat svar kom på tyska från en liten ort utanför Kiel. Dessa svar kom efter några månader.
Det tyckte man var väldigt spännande på den tiden! …

Ord ombord

Åtta glas

Sjömanslivet har skapat många ord och uttryck i svenskan. Styrbord och babord, bramsegel och mesan, barduner och brassar. För att inte tala om lösa boliner. Vad betyder allt detta, och hur har orden och uttrycken kommit till?

Det kan du läsa om i Bengt Ohrelius underhållande bok ”Åtta glas : ord ombord – skepp och sjömän” (Rabén & Sjögren, 1979).

Varför heter det t ex durk? I boken får vi lära oss att ursprunget är fornengelskans thurruc som betydde skeppsbotten. Ordet hamnade i lågtyskan som dork. Därifrån hamnade ordet i svenskan.

En del nybörjare till sjöss har fått order att ”gå och mata kölsvinet”. Kölsvinet är den förstärkning av fartygets skrov som finns ovanpå kölen.

Här kan vi också läsa om det berömda Plimsollmärket, eller lastmärke, som ofta syns på fartygsskrov. Det har räddat många sjömäns liv genom åren. Men hur ska det uttydas?

I ”Åtta glas” finns dessutom spännande berättelser om berömda fartyg. Kungliga slupar som Vasaorden, Gustaf III:s Amphion, Pommern i Mariehamn på Åland, Cutty Sark, HMS Victory och många andra beskrivs.

Läs också om seder och bruk ombord: Dop av fartyg, sjömansskrock, navigation med gamla och nya hjälpmedel, salut och skeppsklockor.

De olika vakterna till sjöss hade egna namn. Man räknade glas. Varje vakt omfattade fyra timmar, vilket var samma som åtta halvtimmar, dvs åtta glas.

Här finns mycket läsning om gamla segelfartyg, men också om intressanta ångfartyg.
På litet mera än 200 sidor samlas påfallande mycket information om sjöfartshistoria. Rikt illustrerad med både foton och teckningar.
En både rolig och allmänbildande bok, som lätt ger läsaren lust att veta ännu mera om sjömansliv.

Åtta glas i bibliotekets katalog

Ett besök i den industriella revolutionens England

Resan till Kristallpalatset

Under några få intensiva decennier i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förändrade ny teknik samhället i grunden. Ångmaskinen fördubblade männskors krafter, och stenkolsröken började täcka det gamla jordbrukssamhället. Storbritannien blev världens första industrination. Järnvägen slog igenom på mindre än en generation och krympte drastiskt de geografiska avstånden. Världen blev större och massmedierna blev möjliga. Resandet tog fart. Snart skulle telegrafen binda ihop hela världsdelar.

För 1800-talets britter måste allt detta ha varit mycket omvälvande. Hur var det att leva under denna tid? I den underhållande boken ”Resan till Kristallpalatset : ett besök i den industriella revolutionens England” av Erik Mellgren och Kaianders Sempler (Ordfront/Ny Teknik, 1989) får vi en bild av detta.

Boken är skriven som en reportagebok i resans form. Men resan går inte bara i dagens Storbritannien, utan lika mycket i de historiska miljöerna. Textförfattaren Mellgren och illustratören Sempler har båda varit verksamma i tidskriften Ny Teknik.

Här får vi vara med om en historisk järnvägsinvigning, och vi besöker världens första gjutjärnsbro, ”Iron Bridge” över floden Severn. Bron invigdes 1779 och står kvar än idag. Mellgren & Sempler gör även ett par besök i olika industrimuseer.

Ett särskilt intressant kapitel handlar om det stora Kristallpalatset (The Crystal Palace). Det var en jättelik utställningshall som uppfördes i Hyde Park till 1851 års världsutställning. Det var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Den gigantiska skalan är nästan svår att förstå för oss idag. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som influerades av växthus. Järnpelare, och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. 1936 brann det ned i en stor eldsvåda.

Läs också om den franskfödde ingenjören Marc Brunel, vars stora verk var tunneln under Themsen – The Thames Tunnel, färdigställd 1843. Sonen Isambard Kingdom Brunel blev ännu mer känd. Han var den chefsingenjör som låg bakom Great Western-järnvägen och tog fram flera sinnrika konstruktioner. Brunel ses som en av pionjärerna bakom propellerdriften, och han konstruerade Great Western, det första ångfartyg som gick i reguljär Atlanttrafik. Dessutom ritade han Paddington Station.

”Resan till Kristallpalatset” är underhållande och ibland även litet kåserande. Den gör historien levande på ett spännande sätt. En bra och intresseväckande bok inom teknikhistoria.

Resan till Kristallpalatset i bibliotekets katalog

Läs mera om Kristallpalatset i blogginlägget Kristallpalatset i London.

Vikingar i krig

Vikingar i krig

”Bevare oss för nordmännens raseri, Herre” är en översättning av en latinsk text som skrivits ned i en anglosaxisk bönbok.
Att se vikingaskepp närma sig vid horisonten var inget som irländska munkar på 800- och 900-talet längtade efter.

Bilden av vikingarna har förändrats under årens lopp. På 1800-talet ville man se vikingen som en tapper och ädel nordisk kämpe, en nationalromantisk hjälte. Sedan sågs vikingen mest som en våldsam plundrare. På senare tid har ofta vikingarnas egenskaper som handelsmän, hantverkare och bosättare lyfts fram. Men vikingens värld var våldsam, liksom krigföringen vid denna tid.

”Vikingar i krig” av Kim Hjardar och Vegard Vike (Bonnier Fakta, 2013) ger en beskrivning av vikingatidens militära historia under perioden ca 750-1100.
Detta var en intensivt expensiv och utvecklingsrik period i Nordens historia. Vikingarnas färder tog dem till Kaspiska havet, till Jerusalem och ända till Nordamerika. Hur kunde det vara möjligt, och hur såg vikingarnas samhälle ut? Svaret får vi i den här fina boken, som använder sig av de senaste forskningsrönen.

Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. Kim Hjardar är historiker vid Oslo universitet och expert på vikingatiden, och Vegard Vike är arkeologisk konservator vid Kulturhistoriska museet i Oslo. De vill ge en nyanserad och modern bild av vikingarna och deras värld, och lyckas bra med det i sin bok.

”Vikingar i krig” är uppdelad i flera huvudavsnitt. Först presenteras vikingarna, deras samhälle och religion. Sedan följer ett avsnitt om vikingarnas krigskonst och militära organisation. Därefter kommer särskilda studier av först skeppet, det så centrala fortskaffningsmedlet för vikingarna, och sedan om deras vapen. Bokens längsta avsnitt heter ”Vikingarna anfaller!” och beskriver vikingafärderna och plundringstågen till Irland, England, frankerriket, iberiska halvön, färderna i österled till nuvarande Ryssland och till Bysans, och avslutningsvis Grönland och Amerika.

Läs om vikingarnas stenhårda hederskultur som kombinerades med ett starkt matriarkat hemma på gården, och om vikingarnas slavhandel. Och hur var det egentligen med bärsärkarna?

Jag tror inte att jag tidigare sett en sådan här nästan häpnadsväckande detaljerad och intressant skildring av vikingarnas strategier och stridskonst.

Bara ett exempel: Vikingarna var experter på att bygga fästningar. Ännu mer än tusen år senare finns det många lämningar kvar av borgar och andra befästningar. I den här boken kan vi läsa hur dessa fästningar såg ut, hur de byggdes, se plankartor över kända fästningar, och se hur de användes. Och det är bara ett mindre avsnitt i denna omfångsrika bok.

Författarna visar hur pass mycket krig och krigssymbolik genomsyrade det nordiska samhället för tusen år sedan.

Boken är utomordentligt välillustrerad med foton och teckningar. Den innehåller dessutom ett flertal tjusiga kartor, som avsevärt förhöjer läsvärdet. Tack vare detta får man en tydlig överblick över t ex vikingarnas färder till England.
”Vikingar i krig” omfattar nästan 400 sidor och är i stort format. Given läsning för alla som är det minsta intresserade av vikingatiden. Texten är levande och välskriven. En spännande, upplysande och informativ bok. Rekommenderas!

Vikingar i krig i bibliotekets katalog

Katastrofer under 100 år

Katastrofer under 100 år

Människor kommer alltid att göra misstag. Vissa av misstagen blir ödesdigra och kan orsaka stora katastrofer, ibland med hundratals dödsoffer som följd.

Den danske historikern Rasmus Dahlberg berättar om några av de mest kända 1900-talskatastroferna i boken ”Katastrofer under 100 år” (Historiska media, 2013).

Katastroferna är ordnade kronologiskt, med den äldsta först (Branden på hjulångaren General Slocum 1904) och den nyaste sist (Explosionen på Deepwater Horizon 2010).
Totalt är det 11 olika katastrofer som tas upp. En sådan här bok kan givetvis inte kringgå de allra mest kända katastroferna (Titanic 1912, Bhopal 1984, Tjernobyl 1986, Estonia 1994, samt världens värsta flygolycka – Teneriffa 1977), men det intressanta är att Dahlberg även beskriver katastrofer som inte lika ofta skildras på svenska, exempelvis Halifaxexplosionen 1917, Luftskeppet R101 1930, och inte minst kosmodromen i Bajkonur 1960, då det sovjetiska rymdprogrammet försvann i en gigantisk eldkula.

Varje katastrof skildras inlevelsefullt i en form som ligger nära den skönlitterära. Sedan avslutas varje kapitel med faktauppgifter med konkreta orsaker till händelseförloppet, vilka misstag som begicks och vilken lärdom vi kan dra. Det finns också en nytecknad illustration över varje katastrofförlopp. Det är viktigt att vi kan lära oss något av alla dessa förfärliga misstag som gjorts. Stressfaktorer och brott mot gällande regelföreskrifter visar sig ofta vara en avgörande orsak till felbesluten som ledde till katastroferna.

Detta är den första fackbok jag sett som konsekvent använder sig av QR-koder. Utspridda över hela boken finns dessa koder, som kan skannas med läsarens mobiltelefon och då länkar till material på internet – videoklipp, artiklar m m.

En lättillgänglig och intressant bok om historiska katastrofer.

Katastrofer under 100 år i bibliotekets katalog

Sjömännens hårda tillvaro

Under däck

Livet ombord på de stora örlogsfartygen på 1500- och 1600-talet var hårt och ofta rent livsfarligt.
Fynd från vraken efter förlista fartyg hjälper oss att få en bild av sjömännens pressade tillvaro.
Katarina Villner berättar deras spännande historia i boken ”Under däck : Mary Rose – Vasa – Kronan” (Medströms, 2012).

Mary Rose var ett brittiskt skepp som förliste 1545. Vasa sjönk i Stockholms hamn på sin jungfruresa 1628, och regalskeppet Kronan exploderade under ett sjöslag i Östersjön 1676. Mary Rose och Vasa har bärgats, och från Kronan har man bärgat en hel del arkeologiska fynd.

Villner har varit informationschef för Vasamuseet, Sjöhistoriska museet i Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona, och hon är mycket kunnig i ämnet. Stora delar av boken berör sjukdomshistoria och den läkekonst som man använde sig av för att försöka kurera de sjuka.

Manskapet hade en daglig mat- och dryckranson. Varje man ombord på Mary Rose tilldelades 4,5 liter öl om dagen, medan sjömännen på Vasa fick nöja sig med 2,5 liter. Det behövdes för att skölja ned all salt mat. Ölen dracks ur laggade trästånkor. Man har hittat sådana ombord på Vasa.

Under däck” ger oss fascinerande inblickar i vardagslivet ombord på dessa stora skepp.
Sjukdomsepidemier var ett vanligt gissel. Viceamiral Henrik Fleming blev chef över den svenska Östersjöflottan 1628. Hans brev och rapporter till Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna beskriver problemen ombord på fartygen. På åtta skepp var mer än en tredjedel av sjömännen sjuka. De led av ”huwodt werck, fråssa, hidtzig bensiucke, skelvan, skörbiuken, halss schulsten, blodtsotten, hidtzig siuckdom.” Dessutom är det en sådan stank om bord på skeppen att han inte kan beskriva den, säger Fleming.

Ett helt kapitel behandlar barberarens yrkesroll och arbetssätt. Under sjöstrider var det barberaren som skulle utföra nödamputationer. Skott från kanoner och musköter orsakade svåra skador. Vid förfrysning kunde sjömännen få kallbrand, och även då var amputation ofta en nödvändig åtgärd.

Barberaren hade en träkista med verktyg. Flera sådana fynd har gjorts ombord på de tre vraken. På Mary Rose fann man en hel kista med ca 60 olika föremål.

En vanlig behandlingsform ombord var åderlåtning och koppning. Man hade särskilda koppglas eller kopphorn. En populär medicin under 1500- och 1600-talen var teriak, en mix av allehanda ingredienser, bl a orientaliska kryddor och olika droger. Ibland förekom ormkött i teriak.

Hur länge skulle en nutida svensk stå ut med livet ombord på dessa skepp? Sjömännens hårda liv är svårt för oss att riktigt fatta idag.
”Under däck”
är både en sjöfarts- och en medicinhistorisk bok, där vi kommer nära örlogsskeppens manskap. Boken är levande, välskriven och rikt illustrerad.  Rekommenderas.

Under däck i bibliotekets katalog

Stora boken om fyrar

Stora boken om fyrar

Fyrar har hjälpt sjömän att navigera under tusentals år. Fyrarnas historia är spännande och väl värd att läsa om. En av de bästa böckerna i ämnet är ”Stora boken om fyrar” (Prisma, 2000).

Boken är i stort format och rikt illustrerad. Fyra olika författare skriver om fyrarna. Läs om sjöfartens historia, om fyrarnas konstruktion och utveckling, om teknik och arkitektur, och inte minst om livet på fyrplatserna. Det isolerade livet på fyrplatserna var speciellt.

I boken finns beskrivningar av hela 52 olika fyrar, varav fyra svenska. Här finns också tydliga kartor där man kan se var fyrarna ligger.
Den mest berömda fyren var kanske fyrtornet på ön Faros utanför Alexandria, ett av antikens sju underverk.

Här får vi också veta hur man navigerade förr. Man använde sig av astrolabier och jakobsstavar.

Man slås av hur många olika stilar det finns i fyrvärlden, och hur viktig den tekniska utvecklingen har varit. En lärorik och intressant fyrbok, dessutom mycket bläddervänlig.

Stora boken om fyrar i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: