Bloggarkiv

Räven och tomten

Räven och tomten - bilderbok av Astrid Lindgren och Eva Eriksson

Det har, lite otippat, utgivits en ny bok av Astrid Lindgren: ”Räven och tomten” , en bilderbok med fina illustrationer av Eva Eriksson (Rabén & Sjögren, 2017).
Astrid Lindgrens text skrevs på 1960-talet, och var hennes egen tolkning av en dikt med samma namn, skriven av Karl-Erik Forsslund. Lindgrens textversion har inte tidigare varit publicerad i Sverige. Däremot har en kortare del av Forsslunds dikt tidigare utgivits som bilderbok med illustrationer av Harald Wiberg.

Vem var då författaren som skrev den ursprungliga dikten?
Karl-Erik Forsslund (1872-1941) föddes i Västmanland, men förknippas med Ludvika i Dalarna, där han bodde i större delen av sitt liv. Han debuterade 1896 med ”Skog”, en samling naturskisser. Samhällets modernisering och städernas tillväxt gjorde att många vid den här tiden strävade efter att lyfta fram den gamla allmogekulturen. Forsslund menade att denna kunde bevaras även i den nya moderna tiden. I Forsslunds ”Storgården : en bok om ett hem” (1900) beskrev han naturmiljöerna kring sin gård i Ludvika, och boken gjorde honom känd för en bred allmänhet. Den trycktes i flera upplagor.
Forsslund var också regelbunden medarbetare i skämttidningen Söndags-Nisse.

Karl-Erik Forsslund

Karl-Erik Forsslund (1872-1941)

Forsslund var en produktiv författare och folkbildare. En stor del av hans skönlitterära verk består av natur- och landskapsskildringar, både som prosa och lyrik. Dessutom var han en en viktig pionjär inom hembygds- och naturskyddsrörelsen, och en flitig samhällsdebattör. Forsslund var också en av grundarna av Brunnsviks folkhögskola.
Forsslunds ofullbordade storverk är ”Med Dalälven från källorna till havet” (1918-1939) som först publicerades som 27 häften innan de sammanslogs till böcker.

Men kanske är det juldikten ”Räven och tomten” som nu kommer att göra Karl-Erik Forsslund känd på nytt för dagens läsare.
Denna dikt publicerades för första gången i ”Djur : skisser och historier från Storgården” (Wahlström & Widstrand, 1900), en bok som sedan trycktes om i flera senare upplagor. I boken ingår dikten i den avslutande delen ”Skissboksblad från Paradiset”, och finns på sidan 231-234. (Själva titeln ”Räven och tomten” förekommer dock inte i denna bok).
Sedan trycktes dikten dessutom i ”Läsebok för folkskolan”, årskurs 1-2, i många olika upplagor.

”Räven och tomten” av Karl-Erik Forsslund

Räfven tassar öfver snön
mellan hagens björk och rönn.
Stjärnorna de blänka.
Räfvens mage skriker gält.
Kilande på vita fält,
räfven börjar tänka.

Huj, vad det är ljust i natt,
tänker han, där som en katt
han bland stugor tassar.
Alla fönster lysa glatt –
hör, därinne klinga skratt,
medan brasan brassar.

Räfven emot lagårn styr
sina fjät, af ljuset yr.
Genom dörrn han sneglar.
Det är tyst i bur och bås,
olåst är vartenda lås,
öppna alla reglar.

Det är tyst i bås och bur,
ingen står i natt på lur.
Jag har tur, sa räfven.
Fram mot hönsburn smyger han –
vid min svans, där står en man
med nånting i näfven.

Nej, det är nog ingen kar.
Han har skägg som gammelfar
och en toppig mössa,
men är småväkst som ett barn,
spinner nog ej falska garn
och har ingen bössa.

Räfven grubblar. Jag förstår
ta mig saksen ej ett spår –
och en hand han känner
stryka ryggens tjocka skinn,
och han veknar i sitt sinn,
fastän hungern bränner.

Säger så den lille man:
Hör han, gamle Mickel, han
får ej hönor snatta.
Om han ej sin lusta styr
bär det rakt år Hälsefyr,
håll sig då för skratta!

Och han sätter en karott,
vilken luktar mycket gott,
framför räfvens tryne.
Ät sig mätt nu – detta här
riktigt präktig julgröt är,
han ser ej i syne!

Räfven äter som en varg,
hälften nöjd och hälften arg,
mumsar, slukar, slickar,
tittande på gubben snett,
hur han ler förnöjt och brett,
mumlar, ler och nickar.

Räfven tassar tyst åstad
bort mot skogen, mätt och glad.
Tankar mång han tänker.
Det är sällsamt tyst i skyn.
Öfver skogens svarta bryn
morgonstjärnan blänker.

(ur ”Djur : skisser och historier från Storgården” (Wahlström & Widstrand, 1900, s. 231-234).

Karl-Erik Forsslund: ”Djur” i bibliotekets katalog

Dalarnas hembygdsbok 1991

Vill du veta mera om Karl-Erik Forsslund finns en bra presentation av hans liv och verk i Dalarnas hembygdsbok 1991”Karl-Erik Forsslund: författaren, folkbildaren, hembygdsvårdaren” (Gidlunds, 1991).

Dalarnas hembygdsbok 1991 i bibliotekets katalog

Monster och vidunder

Monster & vidunder

Genom seklerna har människor trott att det finns monster och vidunder. Djupt under jorden, bortom bergen, långt inne i skogen, underhavets yta, ja överallt kan det finns mystiska väsen.

Tecknaren Kristofer Gustafsson har samlat och tecknat ett hundratal av dessa varelser i sin bok ”Monster & vidunder : lexikon över världens väsen” (Semic, 2014).
Här får vi träffa mer eller mindre otäcka figurer från sagor, legender och folklore. Alla varelser listas i alfabetisk ordning, och de är avbildade i form av en eller flera teckningar. Texten är ganska kortfattad men lättläst och ofta underhållande. Figurernas olika egenskaper räknas upp, och läsaren får referenser till kända mytologiska berättelser.
Här och var påvisas likheter mellan olika figurer från helt skilda geografiska områden. Ett plus med boken är just att den inte begränsar sig till de västerländska mytologierna utan även tar upp varelser från t ex asiatiska berättelser.

Vissa varelser, t ex jättar, sjöfolk och ormar, får längre beskrivningar. Andra, mindre frekventa vidunder kan få en halvsida.

Ibland har välkända mytologiska figurer grupperats under ett samlingsnamn. Apokalypsens fyra ryttare hittar vi t ex under ”Uppenbarelseodjuren” tillsammans med andra varelser från Bibelns Uppenbarelsebok.

Monster & vidunder” är riktigt snyggt formgiven, med en bruntonad bakgrundsfärg på varje sida som ska ge en effekt av man sitter och läser en ”gammal bok”. Teckningarna är snygga och detaljerade. Boken har en extremt hög blädderfaktor. Man kan börja läsa precis var som helst, helt utan förkunskaper. Det är hur lätt som helst att fastna i denna bok. Passar lika bra för unga läsare som för vuxna.
Monster & vidunder” har också ett praktiskt register och avslutas med en litteraturlista.

Boken kan också användas som inspirationskälla för den som vill ha bilder av mytologiska varelser, kanske som förlaga för eget tecknande.

Monster & vidunder i bibliotekets katalog

 

Djurens nordiska kulturhistoria

Bernströms bestiarium

Det stora samnordiska uppslagsverket Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid utgavs i 22 band under åren 1956-1978 och finns på alla större bibliotek. En av medarbetarna i detta verk var zoologihistorikern och språkvetaren John Bernström (1903-1989). Han skrev artiklarna om djur.

I boken ”Bernströms bestiarium : en djurens nordiska kulturhistoria” (Atlantis, 2008) samlas hans artiklar i en egen uppslagsbok, omfattande över 600 sidor.

Bernström var otroligt lärd och extremt kunnig. När han skrev sina artiklar hade han först gått igenom ett enormt källmaterial: Bibelöversättningar, isländska krönikor, riddarromaner, läkeböcker, medeltida ordböcker, listor över slottsinventarier, lokala jaktindex och mycket annat. Resultatet blev mängder av läsvärda och dessutom underhållande texter om djur.

I ”Bernströms bestiarium” kan man slå upp en artikel om valfritt djur och få veta intressanta saker.

Alla grodor ansågs på medeltiden vara giftiga och var föremål för nordbornas avsky och skräck. Heliga Birgitta var bara en av de som skrev om hur förfärlig grodan var. Troligen hade denna föreställning sin grund i förkristen europeisk folktro.

Om ekorren får vi veta att den var fridlyst under stora delar av året, när inte ekorrjakten pågick. Men det var bara ekorrens grå vinterskinn som ansågs fullvärdigt. Ekorrskinn kunde användas som betalningsmedel. Tidvis sågs gråskinn som en lyxvara. Gråskinn hörde tillsammans med hermelin till de material som Stockholms råd 1486 förbjöd en dömd lösaktig kvinna att bära.

Kräftor har sedan lång tid ätits i Norden, men det äldsta hittills funna skriftliga belägget för detta är ett inköp av kräftor i Lübeck 1504 för Danmarks drottning.

Björnkött troddes under medeltiden vara ett botemedel mot malaria. Björnister kunde man använda mot ryggvärk, och särskilt mot håravfall.

Här finns också texter om fabeldjur som enhörning och grip, som man på medeltiden trodde var verkliga djur.

Man märker tydligt hur spränglärd Bernström var. Han beskriver djurnamnens etymologi, nämner nästan i förbigående detaljer som man förstår att det måste ha tagit lång tid att leta fram, och missar inte heller att ta med rolig kuriosa.

Redaktören Henrik Otterberg tecknar i bokens inledning ett intressant personporträtt av John Bernström. I slutet finns en förteckning över en del av de källor Bernström använt.

Denna underhållande och bildande bok finns nu även tillgänglig som gratis e-bok via Litteraturbanken. Verkligen bra att kulturhistoriskt viktiga verk som detta tillgängliggörs online. Ett utmärkt initiativ!

Bernströms bestiarium i bibliotekets katalog

Mänsklighetens äldsta gåta

Mänsklighetens äldsta gåta

I grottor som Lascaux och Altamira finns fantastiska grottmålningar. I Frankrike har konstverken i landets grottor setts som nationalklenoder.
Många har fascinerats av dessa vackra och uttrycksfulla konstverk, som har tillkommit under en mycket lång period – ca 25.000 år. Det är ståtliga, stolta djur som målats: bisonoxar, hästar, lejon. Målningarna är dessutom mycket naturtrogna och realistiska. Hur lyckades man skapa dessa målningar, och varför tillkom de? Denna gåta har länge sysselsatt arkeologer, forskare, konstvetare och många andra.

Men nu kan den här gåtan vara löst. Den franske målaren och tecknaren Bertrand David fick en idé en kväll i sitt hem, en kväll när han just nattat sin åttaårige son. Och hans förklaring av hur dessa målade bilder skapades är förbluffande skarp. När man hör den känns den helt självklar. Dessutom undrar man varför ingen har kommit på detta tidigare.

Bertrand David berättar hela denna historia i den fascinerande boken ”Mänsklighetens äldsta gåta” (Dialogos, 2014), som han skrivit tillsammans med professorn och historikern Jean-Jacques Lefrère.

Detta är en trivsam liten bok, som inte ens är 200 sidor lång, och sparsamt men träffsäkert illustrerad, Jag hade stort nöje av ”Mänsklighetens äldsta gåta”, inte minst för att jag inte i förväg kände till vad Davids teori gick ut på. Detta beskrivs inte heller i bokens baksidestext, vilket är bra. Det är precis som när man inte vill veta handlingen i en spännande thriller i förväg. Jag vill därför inte förstöra spänningen och nöjet för andra läsare genom att avslöja för mycket.

Tjursalen i Lascaux-grotten

Det har sedan lång tid funnits flera gåtor beträffande den här grottkonsten.
Varför målades bilderna på svåråtkomliga ställen, ofta på platser som var mycket svåra att fysiskt ta sig fram till? Varför avbildas aldrig några människor, utan bara djur? Och varför bara vissa sorters djur? Hur kunde man upprätthålla kunskapen om måleritekniken och föra den vidare under tiotusentals år? Varför har man ibland målat över andra, tidigare djurbilder med nya motiv, ibland flera tusen år senare? Hur kommer det sig att alla djur avbildas i profil?

Davids teori besvarar alla dessa frågor, samt även en del andra. Han har testat sin teori empiriskt för att se om man idag kan åstadkomma liknande bilder på just detta vis, och det hela verkar stämma. Förklaringen är helt rimlig och logisk. Alla pusselbitar faller på plats.

I boken beskriver David hur han steg för steg funderar ut sin teori, och sedan testar den med positivt resultat. Det är bitvis riktigt spännande att läsa.

Men varför skapades då alla dessa vackra djurmålningar? Där kan vi bara gissa, men med den första delen av gåtan löst (d v s hur bilderna målades) lanserar David i slutet av boken sin egen hypotes om syftet med hela denna grottkonst. Och den hypotesen känns rimlig. Jag tror personligen att han är en del av sanningen på spåren här, även om vi troligen aldrig kan få veta säkert. Inte heller här vill jag avslöja hans hypotes – läs boken själv.

Läs ”Mänsklighetens äldsta gåta”. Den kommer att ge dig nya perspektiv på vår äldsta historia, och den utmanar läsarens kritiska tänkande. Samtidigt är det en väldigt mänsklig bok.
Sedan skadar det ju heller inte att den är välskriven och spännande.
En riktigt bra läsupplevelse, och en bok som ger det där lilla extra, det oväntade. Rekommenderas varmt!

Mänsklighetens äldsta gåta i bibliotekets katalog

Linnés lärjungar

Linneaner

Carl von Linné (1707-1778) var en av Sveriges största vetenskapsmän genom tiderna. Hans många lärjungar har kommit att kallas linneanerna. Många av dem reste runt världen och gjorde viktiga forskningsinsatser, t ex Daniel Rolander (se Ur regnskogens skugga). Andra kända namn i denna krets var Peter Forsskål, Anders Sparrman och Carl Peter Thunberg. Men de flesta av lärjungarna hade ingen möjlighet att göra sådana påkostade resor. I bästa fall reste de inom det svenska riket, eller så levde de, ibland litet obemärkt, som sockenpräster och provinsialläkare. Men de fortsatte så ofta de kunde att i Linnés stil utforska djur och natur.

Ingvar Svanberg, lärare i etnobiologi vid Uppsala universitet, berättar om dessa lärjungar i ”Linneaner : Carl von Linnés lärjungar i Sverige” (W&W, 2006).
Det som är så bra med den här boken är att den lyfter fram alla de Linné-lärjungar som inte blev världskända, men som ändå gjorde insatser. Ibland publicerade de sina rön i samtida tidningar och tidskrifter. Samtidigt beskriver ”Linneaner” tidens tänkesätt, som ofta utgick från nyttoaspekten.

Ofta var det folklig kunskap som genom Linné och lärjungarna fördes vidare. Vissa av dem undersökte vilka buskar som var bra att använda till häckar, vilka medel som kunde brukas mot ormbett eller tog reda på vilka örter som var användbara som färgämnen. Andra var mer intresserade av nya djurarter och vilken nytta man kunde ha av diverse smådjur. Och fanns det några vilda djur i Sverige som kanske kunde tämjas och användas för hushållsnyttan?

Förutom lärjungarnas publicerade artiklar finns även en stor korrespondens med Linné själv bevarad. Svanberg har dessutom tagit del av en del hittills opublicerat material.

1700-talets stora intresse för kunskap och forskning är fascinerande. Svanbergs bok bjuder på en hel del spännande läsning. Den är dessutom logiskt uppdelad. Först beskrivs utlandsresenärerna, sedan de som reste inom landet. Sedan följer ett långt avsnitt om zoologi och ett annat om botanik.

Boken är rikligt försedd med citat och andra utdrag ur samtida texter, vilket ger en bra närvarokänsla och även prov på ett ibland mustigt underhållande 1700-talsspråk.
En del av alla observationer kan vi idag betrakta som obetydliga medan andra var viktiga. Men allt skulle undersökas och avhandlas. I ”Linneaner” finns också diverse kuriosa, vilket gör läsningen ännu roligare. Och en del observationer var rena misstag.

Underhållande och intressant läsning om det nyfikna 1700-talet. Boken kunde dock gärna ha fått innehålla fler illustrationer.

Linneaner i bibliotekets katalog

Svenska landskapssymboler

Våra landskapssymboler

För en tid sedan tipsade jag om Riksarkivets nya mobil-appSveriges symboler”. Landskapssymbolerna ingår i den.

Sveriges indelning i landskap har urgamla anor. Ännu en bit in i medeltiden fungerade landskapen som självständiga enheter med egna lagar, lagmän och ting. Idag har landskapen ersatts som administrativa enheter, och vi har län och regioner. Men våra 25 landskap finns kvar som ett gemensamt kulturarv, och deras symboler finns runt omkring oss.

I den lilla fina boken ”Våra landskapssymboler : vapen, djur och blommor” av Clara Nevéus & Vladimir A. Sagerlund (Historiska media, 2007) får vi på ett smidigt och lättillgängligt sätt en sammanställning av våra vanligaste landskapssymboler.

Clara Nevéus är historiker och f d statsheraldiker, och Vladimir A Sagerlund är heraldisk konstnär.

Boken består av en uppräkning av landskapen, med nytecknade bilder av vapen, djur och blomma. På vänstersidan presenteras en bild av vapnet, omgivet av djur och blomma. På högersidan beskrivs symbolerna.
Egentligen finns det ännu fler landskapssymboler (t ex grundämnen, svampar, insekter, fåglar och mossor), men dessa är inte avbildade här. Däremot finns listor över dem i slutet av boken.

Landskapen fick sina första heraldiska vapen i samband med Gustav Vasas begravning 1560. Sedan har en del av dem modifierats under seklernas gång. Vårt färskaste landskapsvapen är faktiskt Norrbottens, som tillkom 1995.
Landskapsblommorna tilldelades 1908-09 medan landskapsdjuren fastställdes 1988.

Detta är en trevlig uppslagsbok, med fina illustrationer. Ännu ett exempel på hur mycket information man faktiskt kan få plats med på ett litet utrymme, i detta fall bara 79 sidor.
Symbolerna används väl olika mycket i landskapen. Här i Jämtland är landskapsdjuret älgen och landskapsblomman brunkullan vanligt förekommande namn och symboler.
Vet du förresten vilket svensk landskap som är ensamt om att ha en insekt som landskapsdjur?

Våra landskapssymboler i bibliotekets katalog

Olaus Magnus bilder

Hästkapplöpning på isen

En av de viktigaste svenska 1500-talsskrifterna är Olaus Magnus Historia om de nordiska folken (Historia de gentibus septentrionalibus, 1555). Det är en stor samling essäer om kultur, sociologi, psykologi, läkemedel, krigföring, arkitektur och moral. Texten i verket är personligt hållen och man kan därför inte jämställa Historia om de nordiska folken med ett uppslagsverk.

Olaus Magnus bilder

Jan-Ojvind Swahn ger en bra presentation av verket i ”Olaus Magnus bilder : utsnitt ur Olaus Magnus historia om de nordiska folken” (Historiska media, 2005).

Olaus Magnus (1490-1557) var kyrkoman som tvingades i landsflykt på grund av sitt motstånd mot reformationen i Sverige. Under landsflykten skrev han böcker om nordbornas traditioner, som han själv illustrerade med mustiga träsnitt. Bilden här ovan visar hästkapplöpning på isen.
Olaus Magnus utgav också en berömd karta över Norden, Carta marina från 1539.

Historia om de nordiska folken är kanske mest känd för sina ofta återgivna illustrationer. I boken berättas om djurens märkliga vanor, om fiskafängen, om krigföring, om folklore, seder och bruk och mycket annat. Ibland finns inlindade angrepp på lutheranerna i Olaus Magnus text.

Olaus Magnus verk finns att ta del av i olika versioner. Hela verket översattes till svenska först 1909-25 och utgavs då i fyra delar. I modern tid utgavs hela verket i en enbandsutgåva, som även kom ut i pocket. Men Swahns ”Olaus Magnus bilder” är en bra introduktion. Alla de kända träsnitten finns med här och Swahn kommenterar de olika avsnitten på ett humoristiskt och underhållande vis.

Särskilt djurberättelserna påminner om de medeltida bestiarierna. Om rapphönan berättar Olaus Magnus exempelvis följande:
”Rapphönan är som litet var torde veta, en illistig och vällustig fågel. Då hannarna kämpar om honorna trampar segrarna de besegrade under fötterna och bedriver otukt med dem. (…) Mot gulsot är rapphönshjärna, intagen i tre glas vin, ett verksamt läkemedel.”

Olaus Magnus hyllar även ölet. Texten om ölets positiva egenskaper upptar flera kapitel i bok 13, om åkerbruk och levnadsförhållanden. Olaus Magnus påstår att ölet gör människor fruktsamma. I Finland gör kvinnors ölkonsumtion att de oftast föder tvillingar, skriver han.

En kul och läsvärd bok som för oss närmare 1500-talsmänniskornas tänkesätt.

Olaus Magnus bilder i bibliotekets katalog

Hästens tid

Hästens tid

Sveriges stormaktstid var omöjlig utan hjälp av hästen. Faktum är att hästen är det djur som betytt mest för människan genom historien. Hästen har varit transportmedel, handelsvara, statusobjekt och stridshjälpmedel. Den var också en förutsättning för kriget.

Om hästens roll under den svenska stormaktstiden handlar Anna Larsdotters bok ”Hästens tid : rid- och stridskonst under stormaktstiden” (Historiska media, 2008).

På 1600-talet blev behovet av hästar enormt i Sverige. Officerare och soldater behövde riddjur, och artilleriet behövde dragdjur. Lika viktig var hästens funktion som statussymbol. Den som var en hög adelsman borde ha så fina hästar som möjligt i sin ägo. Stallen visades upp vid utländska besök.
Inte under någon annan period i vår historia har det producerats så många ryttarporträtt och även rena hästporträtt.
Dressyrkonsten utvecklades, alltid med argumenten att konsterna var viktiga i stridsmiljö.

Samtidigt led hästarna svårt under striderna. Vid ett fältslag dog i allmänhet dubbelt så många hästar som soldater.

Anna Larsdotter berättar i den här intressanta och välskrivna boken om hästens viktiga roller under svensk stormaktstid. En centralgestalt i boken är kung Karl XI, som är den regent som allra mest förknippas med hästar. Här finns många fascinerande detaljer som gör berättelsen levande. De fruktansvärda förhållandena i fält framgår också tydligt.  Du kan även läsa om klipparen – den typiska svenska arbetshästen.
En bra och läsvärd bok med en annorlunda vinkel.

Hästens tid i bibliotekets katalog

Medeltida djur

Bestiarium

Listiga vargar och dumma åsnor – ”Bestiarium : en medeltida djurbok” av Bo Eriksson (Dialogos, 2009) är boken som beskriver medeltidens underhållande djurberättelser.

Vad är då ett bestiarium?
Det var en typ av djurbok som hade sin storhetstid under medeltiden.
Dessa djurböcker var inte rena arthandböcker som beskrev världens alla djur, utan syftet var att förklara vad de olika djuren symboliserade. För medeltidens människor var dessutom fabeldjur som drakar, enhörningar och gripar lika verkliga som hundar och katter. Historierna kring djuren var ofta sedelärande.

I Bo Erikssons bok om bestiarierna har han samlat de bästa historierna och citaten om djuren. Varje djur beskrivs som det kunde låta i originaltexterna, och Eriksson beskriver på ett underhållande sätt hur man såg på djuren.

Boken är mycket vackert formgiven och illustrerad med samtida bilder. Den innehåller många kul anekdoter och berättelser.

Några citat:
”Räven är ett svekfullt och listigt djur som lurar andra med sin falskhet. När den behöver föda spelar den död: efter att ha vältrat sig i rödfärgad jord så att den tycks vara dränkt i blod, tar den fåglarna som kommer för att beskåda liket.”

”Skorpionen är en mask som lever på land och som ger giftiga sting med sin gaddförsedda svans. Om en människa blir stungen blir hon hydrofob, rädd för vatten. Djuret hugger aldrig mot en öppen handflata.”

Bestiarium i bibliotekets katalog

Provläs boken online

Drakar

Draken

Ingen har någonsin sett en riktig drake. Ändå är draken det äldsta och mest förnäma fabeldjuret.

Drakar är vanliga i myter, sagor och som symboler. Draken är ofta symbol för det onda, som den ädle riddaren slåss mot, men i Kina står draken istället för visdom och lycka.

I boken ”Draken: fabeldjurens konung” av Åke Dahlström (Carlssons, 2002) finns allt du kan tänkas vilja veta om drakar.

I bokens första del berättas om fabeldjur och vad som kännetecknar dem. I den andra delen beskrivs alla de myter och legender som innehåller drakar, och det är fler än man tror. Drakar finns i flera olika mytologier: nordiska, keltiska, egyptiska, japanska… Särskilda kapitel tar upp draken i fantasylitteraturen, och drakarna i Kina.

Bokens tredje del behandlar draken i konsten, och avbildade drakar av skilda slag. Här kan vi läsa om exempelvis heraldiska drakar och om tatuerade drakar.

En kul och informativ bok om drakar. Författaren har strävat efter att täcka in det mesta om drakarnas värld. Många bilder. Ett spännande läsäventyr!

Draken i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: