Category Archives: Sjöfart

Regalskeppet Kronan

Regalskeppet Kronan

1675-79 pågick det skånska kriget. Danmark ville återta de landskap som förlorats till Sverige i freden i Roskilde 1658: Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän. Den svenska flottan angreps i Östersjön av en dansk-nederländsk flotta. Hela Gotland besattes av danskarna.

Den 1 juni 1676 möttes de båda flottorna i det stora sjöslaget vid Ölands södra udde.
Sveriges flotta anfördes av det stora regalskeppet Kronan (även kallat Stora Kronan), som var ett av sin tids största fartyg. Detta påkostade flaggskepp hade varit i tjänst i ett par år.
Innan slaget egentligen hann börja gjorde Kronan en alldeles för tvär gir, vilket medförde att skeppet kantrade. Krutförrådet antändes och sprängde hela skeppet i luften. Över 800 man följde Kronan ned i djupet, liksom mer än 100 kanoner, krigskassa och värdefull utrustning. Bland de omkomna fanns flottans överbefälhavare, generalamiral Lorentz Creutz.
Kronans förlisning är en av svensk historias stora tragedier.

Marinarkeologer upptäckte vraket efter Kronan i början av 1980-talet.
Sedan dess har man funnit mer än 30.000 olika föremål, t ex Sveriges största guldmyntsskatt, praktfulla bronskanoner, skulpturer, navigationsinstrument, privata ägodelar och mycket annat. Det mesta av fynden finns att se på Kalmar läns museum.

Nu har den stora boken om Kronan utkommit, skriven av Lars Einarsson: ”Regalskeppet Kronan : historia och arkeologi ur djupet” (Historiska media, 2016). Författaren är historiker och marinarkeolog, och har varit projektledare för utgrävningarna i mer än 30 år.

Det rika fyndmaterialet gör boken fylld av spännande innehåll. Genom fynden från Kronan får vi en unik inblick i stormaktstidens världsbild. ”Regalskeppet Kronan” är en mycket fin bok som visar hur bra man kan skriva populärvetenskap.
Kronan var som ett dåtida samhälle i miniatyr, med sina klasskillnader och sin världsuppfattning.
Läs om svensk stormaktstid, om skeppet, om människorna ombord, om vad man åt och drack, om hur man behandlade sjukdomar,

Ett särskilt intressant kapitel handlar om den supsked av guld som oväntat påträffades i en träkista på vrakets trossdäck, och vilken information man av dess inskriptioner kan inhämta. Supskeden visar sig vara en del av ett fascinerande rättsfall i 1670-talets Sverige.

”Regalskeppet Kronan” är en mycket bra och välskriven bok, dessutom rikt illustrerad och fint formgiven. Den visar hur vi kan använda arkeologiska fynd för att ge oss en detaljerad inblick i den svenska stormaktstidens samhälle, för nästan 350 år sedan.

Regalskeppet Kronan i bibliotekets katalog

Det skånska kriget fortsatte. Danskarna besatte hela Skåne utom Malmö. Den svenska arméns seger vid slaget vid Lund i december 1676 kom att bli krigets avgörande vändpunkt.
Fred slöts 1679, utan att någondera sidan hade gjort några landvinningar.
Svenska staten var dock djupt skuldsatt. Ett par av följderna av skånska kriget var den stora reduktionen, då ett stort antal adelsgods och förläningar drogs in till staten, samt att indelningsverket inrättades.

Flytande palats

Flytande palats

”Ingenting kan vara mer imponerande, ej heller mer ägnat att förhärliga Konungens majestät än att hans fartyg bär den praktfullaste utsmyckning som skådats på haven.”
Så sade Ludvig XIV:s minister Colbert om de franska örlogsfartygen och hur viktigt det var att deras konstnärliga utsmyckning var så rik som möjligt.

Hans Soops fina bok ”Flytande palats : utsmyckning av äldre svenska örlogsfartyg” (Signum/Atlantis, 2007) är en av de första i sitt slag som ger en sammanfattande bild av hur svenska örlogsskepp pryddes med snidade och målade träskulpturer som symboliskt skulle glorifiera konungen, hans ätt och nationen Sverige.

Hans Soop är f d intendent vid Sjöhistoriska museet och har aktivt arbetat med konserveringen av regalskeppet Vasa. Han disputerade 1986 med en avhandling om Vasas skulpturer.

Boken inleds med ett par kortfattade avsnitt om skepp från brons- och järnålder, vikingatid och medeltid. Få skeppsutsmyckningar har bevarats från denna tid. Vi har dock hällristningar, bildstenar och ett fåtal fynd av vikingaskepp att studera.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på perioden från 1500-talet till 1800-talet. Det görs även utblickar till andra länders skeppsutsmyckning. Särskilt gäller det i kapitlet om 1500-talet, där ett flertal kända elisabetanska fartyg beskrivs. Även avsnitt om Frankrike och Nederländerna ingår i boken.

Det var under Vasatiden som den svenska örlogsflottan byggdes upp. Sedan har vi stormaktstiden, där Vasa är ett praktfullt exempel på ett överdådigt utsmyckat kungligt fartyg. Bokens avslutande kapitel om den Gustavianska tiden samt 1800-talet är riktigt intressanta.

Den som vill läsa om gamla galjonsfigurer hittar här både faktauppgifter och fina foton.
En galjonsfigur var en snidad eller skulpterad figur på förstäven på äldre fartyg, som ofta föreställde någon mytologisk figur med anknytning till fartygets namn

Skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman lät bygga Gustaf III:s linjeskepp i Karlskrona, och fregatterna utsmyckades med Johan Törnströms galjonsfigurer. Törnströms yrkestitel var amiralitetsbildhuggare, och hans galjonsfigurer är av mycket hög konstnärlig klass.
Här kan vi se bilder från skonerten Amphion. Det var Gustaf III:s älskade lustjakt. Delar av Amphion har bevarats och finns idag att se på Sjöhistoriska museet.

Många av de fint utsmyckade fartygen har inte överlevt till våra dagar. De sköts kanske sönder eller sprängdes i luften under sjöslag, och om de klarade sig blev de så småningom omoderna och uttjänta. Då kunde de kasseras och huggas upp på varvet. Men det finns en hel del konstruktionsritningar och skisser bevarade, så att vi idag kan få ett begrepp om hur fartygen kan ha sett ut.

”Flytande palats” är en riktigt fin bok i stort format. Artiklarna är genomgående läsvärda och intressanta, och kräver inga egentliga förkunskaper. På biblioteket hittar du boken under ämnet Konst, skulptur.

Flytande palats i bibliotekets katalog

 

Kapare och pirater i Östersjön och Nordsjön

Kapare och pirater i Nordeuropa

Under vikingatidens slutskede ökade sjöröveriet i Östersjön och Nordsjön. I hela 800 år härjade pirater och sjörövare här innan kuststaterna började bekämpa sjöröveriet. Då ökade istället kaperiet. Det var ett krig mot fiendesidans handelsfartyg som var godkänt av statsmakten. Det var först 1856 som detta kaperi till sist förbjöds.

Hela den här spännande historien om sjöröveriet i norra Europa har inte tidigare beskrivits i sin helhet, men nu finns Lars Ericson Wolkes bok ”Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år” (Historiska media, 2014).

Författaren är professor i historia vid försvarshögskolan i Stockholm och en av landets främsta militärhistoriker. I sina tidigare böcker har Lars Ericson Wolke visat att han är en god berättare, och den här boken är inget undantag. Han har tagit del av nytt arkivmaterial.

Här finns spännande läsning och beskrivningar av massvis av dramatiska händelser. Vissa av dem är troligen inte tidigare kända för många läsare, t ex när tyska pirater attackerade Söderköping, eller de upprepade angreppen på den norska staden Bergen. Vi kan också läsa om hur handelsfartyg, fiskare och befolkningen i kuststäderna försökte skydda sig mot piraterna.

Den mest kände kaparen i svensk historia är nog Lars ”Lasse i Gatan” Gathenhielm, och han finns självklart med i den här boken. Men det fanns många andra. Ett särskilt kapitel handlar t ex om den beryktade tyske piraten Klaus Störtebeker.

En riktigt intressant, välskriven och läsvärd bok, som kan läsas utan några egentliga förkunskaper. Helhetssynen över hela det nordeuropeiska området är lyckad. Boken väcker definitivt varje läsares intresse för piratväsendet och för den som vill läsa mera finns en litteraturlista längst bak i boken.

Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år i bibliotekets katalog

 

Vrak i Östersjön

Vrak i Östersjön

Östersjöns vatten är relativt kallt, syrefattigt och har låg salthalt, vilket gör att skeppsmasken inte klarar sig. Det innebär att sjunkna fartyg bevaras bättre i Östersjön än i andra hav. Särskilt gäller det fartygens trädetaljer.

I den fina boken ”Vrak i Östersjön : förlorade för världen” av Björn Hagberg, Jonas Dahm och Carl Douglas (Prisma, 2008) kan du läsa om några av de mest uppseendeväckande historiska händelserna som under 1900-talet utspelat sig i Östersjön. Några av världens största sjökatastrofer har ägt rum här, bl a sänkningarna av tre tyska flyktingfartyg under andra världskriget. I boken kan du också läsa om attackerna mot den svensk-tyska malmtrafiken under båda världskrigen, samt om upphittandet av den försvunna DC-3:an.

Med modern sökutrustning kan man idag hitta mycket små föremål på havsbotten, och med dagens fotoutrustning går det att ta fantastiska bilder under ytan.

Boken handlar alltså endast om vrak från 1900-talet, men dessa berättelser är nog så intressanta. Språket är levande och lättläst. Flera av berättelserna är riktigt spännande.

Författaren Björn Hagberg är marinarkeolog. ”Vrak i Östersjön” innehåller mängder av vackra och suggestiva foton, tagna av Jonas Dahm. Den tredje författaren Carl Douglas är dykare och historiker.

Faktum är att det enastående fina bildmaterialet i denna bok bara i sig är skäl nog att läsa den.

Vrak i Östersjön i bibliotekets katalog

 

Världens äldsta flaskpost funnen

Världens troligen äldsta bevarade flaskpost har upphittats av tyska sjömän, rapporterar TheLocal.de.
Ölflaskan med brevet kastades i sjön 17 maj 1913, för 101 år sedan, och innehöll ett vykort. Forskare vid Sjöfartsmuseet i Hamburg lyckades spåra upp avsändarens barnbarn och visa upp vykortet för henne.
Det var hennes farfar som kastat flaskan i sjön under en utflykt. Han var då 20 år.

Vykortet finns nu utställt på museet i Hamburg i några veckor, innan man ska försöka uttyda hela meddelandet. Delar av texten har lösts upp efter 101 år.

TheLocal.de : ‘World’s oldest’ message in a bottle arrives home

Själv kastade jag som barn i flera flaskpostförsändelser under sjöresor i Nordsjön. Jag fick svar från två mottagare. Ett svar kom på danska från Jyllands västkust, och ett annat svar kom på tyska från en liten ort utanför Kiel. Dessa svar kom efter några månader.
Det tyckte man var väldigt spännande på den tiden! …

Ord ombord

Åtta glas

Sjömanslivet har skapat många ord och uttryck i svenskan. Styrbord och babord, bramsegel och mesan, barduner och brassar. För att inte tala om lösa boliner. Vad betyder allt detta, och hur har orden och uttrycken kommit till?

Det kan du läsa om i Bengt Ohrelius underhållande bok ”Åtta glas : ord ombord – skepp och sjömän” (Rabén & Sjögren, 1979).

Varför heter det t ex durk? I boken får vi lära oss att ursprunget är fornengelskans thurruc som betydde skeppsbotten. Ordet hamnade i lågtyskan som dork. Därifrån hamnade ordet i svenskan.

En del nybörjare till sjöss har fått order att ”gå och mata kölsvinet”. Kölsvinet är den förstärkning av fartygets skrov som finns ovanpå kölen.

Här kan vi också läsa om det berömda Plimsollmärket, eller lastmärke, som ofta syns på fartygsskrov. Det har räddat många sjömäns liv genom åren. Men hur ska det uttydas?

I ”Åtta glas” finns dessutom spännande berättelser om berömda fartyg. Kungliga slupar som Vasaorden, Gustaf III:s Amphion, Pommern i Mariehamn på Åland, Cutty Sark, HMS Victory och många andra beskrivs.

Läs också om seder och bruk ombord: Dop av fartyg, sjömansskrock, navigation med gamla och nya hjälpmedel, salut och skeppsklockor.

De olika vakterna till sjöss hade egna namn. Man räknade glas. Varje vakt omfattade fyra timmar, vilket var samma som åtta halvtimmar, dvs åtta glas.

Här finns mycket läsning om gamla segelfartyg, men också om intressanta ångfartyg.
På litet mera än 200 sidor samlas påfallande mycket information om sjöfartshistoria. Rikt illustrerad med både foton och teckningar.
En både rolig och allmänbildande bok, som lätt ger läsaren lust att veta ännu mera om sjömansliv.

Åtta glas i bibliotekets katalog

Sjömännens hårda tillvaro

Under däck

Livet ombord på de stora örlogsfartygen på 1500- och 1600-talet var hårt och ofta rent livsfarligt.
Fynd från vraken efter förlista fartyg hjälper oss att få en bild av sjömännens pressade tillvaro.
Katarina Villner berättar deras spännande historia i boken ”Under däck : Mary Rose – Vasa – Kronan” (Medströms, 2012).

Mary Rose var ett brittiskt skepp som förliste 1545. Vasa sjönk i Stockholms hamn på sin jungfruresa 1628, och regalskeppet Kronan exploderade under ett sjöslag i Östersjön 1676. Mary Rose och Vasa har bärgats, och från Kronan har man bärgat en hel del arkeologiska fynd.

Villner har varit informationschef för Vasamuseet, Sjöhistoriska museet i Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona, och hon är mycket kunnig i ämnet. Stora delar av boken berör sjukdomshistoria och den läkekonst som man använde sig av för att försöka kurera de sjuka.

Manskapet hade en daglig mat- och dryckranson. Varje man ombord på Mary Rose tilldelades 4,5 liter öl om dagen, medan sjömännen på Vasa fick nöja sig med 2,5 liter. Det behövdes för att skölja ned all salt mat. Ölen dracks ur laggade trästånkor. Man har hittat sådana ombord på Vasa.

Under däck” ger oss fascinerande inblickar i vardagslivet ombord på dessa stora skepp.
Sjukdomsepidemier var ett vanligt gissel. Viceamiral Henrik Fleming blev chef över den svenska Östersjöflottan 1628. Hans brev och rapporter till Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna beskriver problemen ombord på fartygen. På åtta skepp var mer än en tredjedel av sjömännen sjuka. De led av ”huwodt werck, fråssa, hidtzig bensiucke, skelvan, skörbiuken, halss schulsten, blodtsotten, hidtzig siuckdom.” Dessutom är det en sådan stank om bord på skeppen att han inte kan beskriva den, säger Fleming.

Ett helt kapitel behandlar barberarens yrkesroll och arbetssätt. Under sjöstrider var det barberaren som skulle utföra nödamputationer. Skott från kanoner och musköter orsakade svåra skador. Vid förfrysning kunde sjömännen få kallbrand, och även då var amputation ofta en nödvändig åtgärd.

Barberaren hade en träkista med verktyg. Flera sådana fynd har gjorts ombord på de tre vraken. På Mary Rose fann man en hel kista med ca 60 olika föremål.

En vanlig behandlingsform ombord var åderlåtning och koppning. Man hade särskilda koppglas eller kopphorn. En populär medicin under 1500- och 1600-talen var teriak, en mix av allehanda ingredienser, bl a orientaliska kryddor och olika droger. Ibland förekom ormkött i teriak.

Hur länge skulle en nutida svensk stå ut med livet ombord på dessa skepp? Sjömännens hårda liv är svårt för oss att riktigt fatta idag.
”Under däck”
är både en sjöfarts- och en medicinhistorisk bok, där vi kommer nära örlogsskeppens manskap. Boken är levande, välskriven och rikt illustrerad.  Rekommenderas.

Under däck i bibliotekets katalog

Stora boken om fyrar

Stora boken om fyrar

Fyrar har hjälpt sjömän att navigera under tusentals år. Fyrarnas historia är spännande och väl värd att läsa om. En av de bästa böckerna i ämnet är ”Stora boken om fyrar” (Prisma, 2000).

Boken är i stort format och rikt illustrerad. Fyra olika författare skriver om fyrarna. Läs om sjöfartens historia, om fyrarnas konstruktion och utveckling, om teknik och arkitektur, och inte minst om livet på fyrplatserna. Det isolerade livet på fyrplatserna var speciellt.

I boken finns beskrivningar av hela 52 olika fyrar, varav fyra svenska. Här finns också tydliga kartor där man kan se var fyrarna ligger.
Den mest berömda fyren var kanske fyrtornet på ön Faros utanför Alexandria, ett av antikens sju underverk.

Här får vi också veta hur man navigerade förr. Man använde sig av astrolabier och jakobsstavar.

Man slås av hur många olika stilar det finns i fyrvärlden, och hur viktig den tekniska utvecklingen har varit. En lärorik och intressant fyrbok, dessutom mycket bläddervänlig.

Stora boken om fyrar i bibliotekets katalog

Fånge hos indianerna

Jewitt - Narrative...

Dagens äventyrare som skriver böcker kan egentligen inte mäta sig erfarenhetsmässigt med sina historiska föregångare. Det finns äventyrsskildringar som är sanslöst dramatiska.
En av dessa är John R Jewitts ”Narrative of the adventures and sufferings of John R. Jewitt : only survivor of the crew of the ship Boston, during a captivity of nearly three years among the savages of Nootka Sound” (Galleon Press, 1967), ursprungligen utgiven 1815.

Detta är en beryktad fångenskapsskildring. Sjömannen Jewitt var fånge hos Nuu-chah-nulth (Nootka)-indianerna i 28 månader under 1803-1805.

John R Jewitt (1783-1821) kom från Boston i Lincolnshire, England och var vapensmed. Han mönstrade på fartyget Boston för att följa med på en lång handelsresa till den nordamerikanska västkusten, sedan till Kina och tillbaka igen. I mars 1803 lade man till vid Nootka-sundet (utanför Vancouver Island i nuvarande Kanada) för att proviantera. Kapten Salter mötte indianhövdingen Maquinna. Denne bestämde sig för att ge igen för tidigare oförrätter begångna av europeer i området. Nootka-indianerna anföll skeppet och dödade alla i besättningen utom två personer: Jewitt och segelmakaren Thompson. Jewitt lyckades rädda Thompsons liv genom att påstå att denne var hans far.

boston_nootka

Maquinna insåg att en vapensmed var bra att ha tillgång till. Jewitt blev således indianernas fånge, och lärde sig gradvis alltmera om deras kultur. Maquinna kallade Jewitt och Thompson för sina ”vita slavar”. Hövdingen ville behålla Jewitt och nobbade flera anbud från andra stammar som önskade köpa honom. Jewitt giftes bort med en av hövdingens döttrar för att ytterligare inlemma honom i stammen.
Jewitts skildring är en av de viktigaste källorna till Nootka-indianernas dagliga liv och sedvänjor.

I juli 1805 blev Jewitt räddad genom en fångutväxling som organiserades av kapten Hill på briggen Lydia, som då anlöpte Nootka-sundet.
När Jewitt kommit till USA gav han ut sin bok, ”Narrative…”, där han berättar som sin tid som indianernas fånge. Han tillbringade resten av sitt liv i New England.

Den här boken har utgivits i flera olika upplagor, men den är extremt sällsynt på svenska bibliotek. Faktum är att jag tror att vårt exemplar här i Östersund kan vara det enda biblioteks-exemplaret i Sverige.
Orsaken till att vi har titeln är att den ingår i en stor donation av litteratur om Kanada, som biblioteket fick under 1960-talet (Jag kommer att här i bloggen skriva mera om denna samling vid ett senare tillfälle).

Jewitts Narrative… i bibliotekets katalog

Jewitts ”Narrative…” finns även att läsa online som gratis e-bok.

Vrakfynd kan vara Resande man

Ett av de mest legendariska vraken i Stockholms skärgård är det efter fartyget Resande man, som förliste i en storm 1660.
Resande man
var på väg till Polen för att förhandla om en eventuell gemensam allians Sverige-Polen mot Ryssland. Det var fel tid på året för resor till havs, men frågan kunde inte vänta. Ombord fanns dessutom värdefulla gåvor till det polska hovet.
Resande man gick under, 37 personer omkom, och man lyckades aldrig bärga allt av värde från vraket. Man vet att exempelvis flera kanoner blev kvar på havsbotten.

Nu tror dykare att man i Stockholms yttre skärgård äntligen funnit vraket efter Resande man. Vasa-upptäckaren Anders Franzén var mycket angelägen om att hitta även detta vrak, men lyckades aldrig.
Nu vill dykarna söka tillstånd till att bärga daterbara föremål från vraket. Förmodligen får vi anledning att återkomma till detta.

SvD 120529: Vrakfynd kan vara legendariskt skepp

Wikipedia: Resande man

Musiken på Titanic

Det är mycket Titanic nu i dagarna, när det har gått 100 år sedan katastrofen inträffade.
En fråga som regelbundet dyker upp är vilken melodi eller sång som var den sista som spelades ombord på Titanic innan fartyget sjönk. Vittnesuppgifterna skiljer sig åt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på kaoset den natten. Ett vanligt påstående är att Titanics orkester skulle ha spelat psalmen ”Närmare Gud till dig”. I ett flertal filmer har man också tagit fasta på detta. Men ”Närmare Gud till dig” finns i flera tonsättningar.
Vi kommer aldrig att få veta exakt. Orkestern kan ha delat upp sig i grupper och spelat olika melodier.

Ett väldigt trovärdigt vittne, radiotelegrafisten Harold Bride, som sköljdes överbord innan Titanic sjönk och som var en av de sista att räddas upp i en livbåt, hävdar att orkestern spelade ”Autumn”. Den melodi som han då menade bör ha varit ”Songe d’Automne” av Archibald Joyce (1873-1963), ibland kallad ”Englands valskung”.

”Songe d’Automne” är en vals från 1908 som var mycket populär i Europa under denna tid. I England gick den under namnet ”Autumn”. Man vet att melodin spelades flera gånger under Titanics olycksaliga jungfruresa. Valsen är vacker och lite sorgsen. Det är inte alls omöjligt att detta kan ha varit den sista melodin som spelades ombord. I den paniksituation som rådde kan orkestern ha valt att spela ett populärt stycke som folk kände igen och tyckte om.

Vi spelar ”Songe d’Automne” och tänker på alla de ca 1500 människor som miste sina liv natten mellan den 14 och 15 april 1912, i det kalla vattnet 0.6 km utanför Newfoundlands kust.

Titanic

Titanic

Natten mellan den 14 och 15 april är det exakt 100 år sedan lyxkryssaren RMS Titanic gick under i Atlanten efter att ha kolliderat med ett isberg. Två och en halv timme efter kollisionen sjönk fartyget. Det är världens mest kända fartygskatastrof och har skildrats i mängder av böcker och filmer. Över 1500 människor omkom. Ca 130 svenskar fanns med ombord, men bara ca 40 av dem överlevde.

Den senaste Titanic-boken som utgivits på svenska är Philip Wilkinsons ”Titanic : katastrof till havs” (Tukan, 2011). Boken är i stort format och främst tänkt för unga läsare, men den är verkligen en allåldersbok.

Boken har en stark tyngdpunkt på bilder och illustrationer, och innehåller även en utvikningsbar plansch med en bild av hela fartyget i genomskärning. Man får en bra uppfattning om hur stor Titanic verkligen var 1912. Hon var 269 meter lång och 28 meter bred.

I Wilkinsons bok finns bra och sammanfattande information om hur Titanic byggdes, vilka det var som arbetade i dockan, hur livet var ombord för både besättning och passagerare. De skilda förutsättningarna för passagerarna i första, andra och tredje klass skildras också. Bildmaterialet är genomgående mycket fint och på bara 64 sidor i stort format lyckas författaren och illustratörerna få in en hel del viktig information.

Här kan du också läsa om sökandet efter Titanics vrak, och hur katastrofen skildrats på film.

En intresseväckande bok, mycket bra som introduktion till den omfattande Titaniclitteraturen. Sedan finns det mängder med annan litteratur i ämnet för dig som vill gå på djupet i detta ämne.

Titanic i bibliotekets katalog

Dokumentär om Vasa

Ikväll sänder SVT den andra och sista delen av dokumentären om regalskeppet Vasa. Första delen sändes för en vecka sedan.
Dokumentären är gjord av Anders Wahlgren, som jobbat med den under flera års tid. Resultatet är väldigt bra. Vi får en bild av hur 1600-talets Stockholm kan ha sett ut, hur stadsborna levde och hur det gick till när Vasa byggdes. Dokumentären innehåller flera bra personskildringar. Rekommenderas!
Missade du den första delen kan den ses på SVT Play.

SVT: Dokumentären Vasa 1628 (informationssida)

SVT Play: Vasa 1628 – del 1 – Den kungliga katastrofen

SVT Play: Extramaterial – Så gjordes Vasa 1628

Vill du läsa mera om Vasa?
Tidigare i bloggen har jag tipsat om de två stora jubileumsböcker som gavs ut under 2011, då det ju var 50 år sedan Vasa bärgades.
Anders Wahlgren: Vasa 1628
Vasa – historien om ett skepp

 

Vrakfynd mitt i Stockholm

Just nu renoveras Strömkajen på Blasieholmen i Stockholm. Det har visat sig vara en rik arkeologisk fyndplats. Marinarkeologerna har hittills funnit fem  skeppsvrak och en fiskeanläggning. Man har också hittat vardagsföremål som kritpipor, skor och annat. En hel del av fynden är från 1600-talet.

Flera vrakfynd mitt i Stockholm (SvD webb-tv, 111219)

Vasa igen

Vasa - historien om ett skepp

Som tidigare nämnts i bloggen är det 50 år sedan regalskeppet Vasa bärgades.
Idag ska vi titta på Vasamuseets egen jubileumsbok, och den är något alldeles extra.

”Vasa – historien om ett skepp” (Vasamuseet / Bonnier Fakta, 2011) är ett imponerande bokverk, som bjuder på en hel del nyheter. Boken är i stort och rejält format, ca 32×29 cm, och levereras i en tjock pappkassett. Författarna till texterna i boken har alla anknytning till Vasamuseet.  En av skribenterna är Marika Hedin, nuvarande chef för museet.

Detta är dock ingen traditionell bok. Den är lättläst och vänder sig till en ny, yngre publik. Här ska man få en riktig känsla av skeppet. Boken är egentligen bara 63 sidor lång, men varje uppslag är som ett konstverk och på flertalet sidor finns det bilagor i form av faksimil, som man kan veckla ut eller plocka fram ur kuvert.

Vik ut en Stockholmskarta från 1600-talet, eller ta fram ett ihopvikt 1600-talsbrev. Kolla in Vasa i genomskärning. Studera en proviant- och livsmedelslista för livet ombord. Läs Anders Franzéns rapport om sjöfyndet i Stockholms hamn, som han skickade till Tullkammaren 1957. En faksimil av brevet kan plockas ut ur ett kuvert i boken. Eller varför inte studera Expressens Vasa-löpsedel från 24 april 1961, som också kan vecklas ut?
Dessutom medföljer en DVD med en 25 minuter lång film om Vasa.

En annorlunda och spännande bok om Vasa. Alla lösa bilagor och delar gör dock boken något svårhanterlig i biblioteksmiljö. Boken gör läsaren sugen på att besöka Vasamuseet och kanske är det huvudsyftet med boken?

Vasa – historien om ett skepp i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: