Monthly Archives: mars 2012

Svenska stationshus

Stationshus

När järnvägen drogs fram genom Sverige under senare delen av 1800-talet var det en utmaning för arkitekter och ingenjörer. En helt ny infrastruktur med järnvägsrelaterade byggnader producerades i snabb takt. Man hade gott om internationella förebilder.

Våra svenska järnvägsstationer från olika decennier är ett viktigt kulturarv. Den stora och tunga praktboken ”Stationshus : järnvägsarkitektur i Sverige” av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström (Balkong, 2009) väger ca 2 kilo. I denna rejäla och rikt illustrerade volym får vi hela historien om järnvägsstationerna och andra byggnader.

Det var ett fåtal arkitekter som ritade många av de tidiga decenniernas stationshus. Adolf Edelsvärd var exempelvis chefsarkitekt vid de statliga järnvägarna i hela 40 år.

Utbyggnaden gick imponerande snabbt och järnvägen bidrog i hög grad till industrialiseringens genombrott på landsbygden.

Stationshusen blev nya medelpunkter i städerna. Man lade ned stor omsorg på att ha fina trädgårdsplanteringar i närheten av stationerna. Ibland ritades hela små stadsplaner kring järnvägsbyggnaderna.

På 1870-talet sågs järnvägsresan fortfarande som något nytt, modernt och äventyrligt. Tågbiljetten var en frihetssymbol.

Kring sekelskiftet 1900 hade järnvägsbolagen börjat samla på sig en hel del vinster. Detta markerades genom att vänthallarna gjordes monumentala och ibland gigantiska.

Efter andra världskriget gick den spårbundna kommunikationen tillbaka till förmån för bilism och bussar. Då lät man tyvärr en del stationshus förfalla, och vissa revs. Det var inte förrän under 1980-talet som man började förklara stationerna som byggnadsminnesmärken.

Idag planeras för höghastighetståg och stationerna har på nytt blivit centrum för resenärer.

Den här magnifika boken är härlig att bläddra i. Bildmaterialet är fantastiskt.

Man känner igen ett flertal av stationerna på bilderna. Här får man dem insatta i sitt sammanhang, vilket gör att man med nya ögon kan se på dem nästa gång man är ute och åker tåg.

Stationshus i bibliotekets katalog

Spåkvinnans stav

Spåkvinnans stav

Våra dagars arkeologiska fynd berättar om människors liv för länge sedan, ett liv och en tillvaro som var helt annorlunda än vår. Hur kan de enskilda fynden lära oss att se hur vikingatidens och järnålderns människor hade det?

”Spåkvinnans stav och 11 andra arkeologiska berättelser” (Riksantikvarieämbetet, 2007) är en fin bok som tar sin utgångspunkt i 12 olika fynd i Närke.

Läs om barnet på Bengtstorpet som begravdes i en dubbelgrav någon gång under 400-talet. Eller läs om offergåvorna som sänktes i Äverstaån. Hur bodde folk på gårdarna? Vilka spår har vi som vi kan avläsa?

Den här fina boken är väldigt intressant just för att den visar hur enskilda arkeologiska fynd ger oss en bild av människornas liv. Texterna är mycket välskrivna och fascinerande. Dessutom är boken illustrerad med vackra foton av hög kvalitet, tagna av Claes Gabrielsson.

Spåkvinnans stav då, som givit boken dess titel?

Vid Svartån fick en kvinna under 900-talet en storslagen begravning. Dräkten hon bar hade ett påkostat silverspänne. Hon hade också fått en slaktad häst med sig i graven. Det ovanliga var dock att man dessutom kört ned ett stort spett intill graven. När fyndet av graven gjordes på 1890-talet trodde man att det var ett stekspett. Men idag är arkeologerna säkra på att spettet var en völvas stav. Völvorna var spåkvinnor som hade kraften att se in i framtiden. Varför hade inte staven bränts med de andra gravgåvorna? Det vet man inte, men några teorier framförs i boken.

Ett spännande läsäventyr som tar dig med till järnålder och vikingatid.

Spåkvinnans stav i bibliotekets katalog

Att vinna på slagfältet

Hur man vinner på slagfältet

Böcker på svenska om militära strategier har varit sällsynta. Men alla strategiskt intresserade kan nu läsa den utmärkta boken ”Hur man vinner på slagfältet : 25 klassiska taktiker” av Rob Johnson, Michael Whitby & John France (Fischer & Co, 2011).

Boken består av beskrivningar av 25 olika militära taktiker som under olika sekler har lett till stora och ibland även avgörande krigsframgångar. Exemplen är hämtade från alla tidsepoker och från alla världsdelar.
Det är lätt att överskatta den inverkan som teknologi kan ha haft som avgörande faktor för segern, menar författarna. Att ha rätt taktik och att vara målmedveten är viktiga delar i det strategiska tänkandet.

Kapitel 11, Chockverkan, använder slagen vid Arsuf 1191, under tredje korståget, och slaget vid Balaklava 1854 under Krimkriget som exempel. Varje kapitel har en inledning, beskrivning av historiska exempel och en avslutande analys.

Boken är överraskande innehållsrik och ganska heltäckande. Den är också lättillgänglig och inte alltför detaljerad. Illustrerad med bilder och kartor, och försedd med litteraturlistor för den som vill fördjupa sig ytterligare. Rekommenderas till alla militärhistoriskt intresserade läsare.

Hur man vinner på slagfältet i bibliotekets katalog

Napoleon-turism

I Frankrike finns det långt gångna planer på att bygga en stor historisk temapark om Napoleon och hans tid. Man tror att det här finns en stor outnyttjad turistresurs, inte minst för turister från Asien. Projektet har stöd från myndigheter, fransk turistindustri och familjen Bonaparte. Om allting går enligt planerna ska grundstenen till parken läggas 2014. Parken är tänkt att ligga utanför Paris.

Men kejsar Napoleon är än idag en kontroversiell historisk gestalt. Han ses med olika ögon runtom i världen, beroende på vem man frågar. Dock är det svårt att bortse från att han är den mest kände historiske fransmannen genom tiderna. Varumärket är starkt. Kinesiska turister är en viktig målgrupp.
”That’s why we have to build this park. Because if we don’t do it soon, you can be absolutely sure the Chinese will get there first.” säger Charles Napoleon till BBC News.
Disneyland Paris lockar årligen 15 miljoner besökare.

BBC News: Napoleon – the theme park

Saabmuseet återinvigt

Saabmuseet i Trollhättan öppnades igen den 24 mars efter att ha varit stängt i tre månader.
Den anrika bilsamlingen undgick att splittras när den tidigare i år köptes loss från Saabs konkursbo. Priset var 28 miljoner kr.
Bakom räddningsåtgärden står en grupp som utgörs av bl a Trollhättans kommun, försvarskoncernen Saab AB och Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond. Västra Götalandsregionen står för driften av museet under 2012.

GP: Saabmuseet öppnar igen
DI: Fantarer när Saabmuseet återinvigs

Irans historia

Iran

Iran står idag ofta i nyhetsfokus. Men landets långa och anrika historia berättas inte lika ofta. Det har saknats en bra sammanfattande historik på svenska. Nu finns boken ”Iran : från dåtid till nutid” av Kent Eklind (Ferdosi, 2010) som fyller denna lucka.

Den iranska högplatån har under årtusenden varit en plats för möten mellan öst och väst.

Eklinds bok är mycket utförlig och innehållsrik. Den är indelad i tre delar. Första delen handlar om forntiden. Andra delen tar upp antiken. Persernas stora världsvälde var en av flera statsbildningar i området under antiken. Läs om akemenider, sasanider och andra härskare. Sedan kom islams expansion.
Bokens tredje del beskriver den moderna historien från 1800-talet och framår.
Varje kapitel avslutas med en rejäl notförteckning.

Boken har även ett förord av fil dr Ashk Dahlén, som beskriver de historiska kontakterna mellan Sverige och Iran.

En läsvärd och intressant bok, utmärkt anpassad för svenskspråkiga läsare.

Iran – från dåtid till nutid i bibliotekets katalog

Döden i Rom

Döden i Rom

Rom är en legendarisk stad som har en mångtusenårig historia. Den sträcker sig från antiken via renässansen fram till våra dagar.

Historikern Maud Webster tar oss med på en annorlunda resa genom Roms historia. ”Döden i Rom” (Historiska Media, 2006)  är en annorlunda historisk guide till den eviga staden Rom. Det är en guidebok till alla monument i staden på temat död.
Läs om antika gladiatorspel, olika begravningsskick, gravmonument, Roms katakomber, klassiska konstnärer och kyrkor och mycket annat.

Människorna bakom alla monument och byggnader träder fram och ger liv åt en förfluten tid, som ändå inte ligger så långt borta. Boken fungerar lika bra för Rom-resenären som för den som bara vill sitta hemma i läsfåtöljen. En bok som väcker nyfikenhet och reslust. Rikt illustrerad med foton och kartor.

Döden i Rom i bibliotekets katalog

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela är huvudstad i Galicien i nordvästra Spanien. Under medeltiden var staden en av de viktigaste vallfartsorterna för pilgrimer.

Om denna legendariska stad och om pilgrimsfärder dit kan du läsa i boken ”Santiago de Compostela : vägar och vandringar till aposteln Jakobs grav” av Carl Jacob Gardberg (Schildts, 2001).

Jakob var den förste av Jesu apostlar som hade lidit martyrdöden, och enligt traditionen hade han begravts på den iberiska halvön. År 813 upptäcktes en grav i området, som ansågs vara den helige aposteln Jakobs grav. Upptäckten kom lägligt eftersom de kristna vid denna tid kämpade mot morerna i nuvarande norra Spanien. För spanjorerna blev Jakob ett nationalhelgon.

Från 1000-talet och framåt blev Jakobs grav ett populärt vallfartsmål. Vägarna förbättrades, broar byggdes, allt för att underlätta för pilgrimerna.
Vägen dit knöt samman många vandringsleder i Europa. Redan på 1100-talet utgavs den första pilgrimsguiden. Den vanligaste vägen gick söderut från Paris.

Jakobs mest kända symbol är kammusslan, som kunde plockas på stränderna i närheten. I stort sett alla pilgrimer som besökte Santiago de Compostela tog med sig musslor hem.

Även många nordbor besökte Santiago de Compostela. Den mest berömda resan dit gjordes av den heliga Birgitta och hennes make Ulf Gudmarsson 1341-43.

I och med reformationen minskade pilgrimernas antal i Santiago de Compostela. Gustav Vasa lät vid Västerås riksdag 1544 förbjuda pilgrimsfärder.

I den här trivsamma boken kan du läsa om både historia och nutid. På bara 120 sidor finns mängder av intressant läsning. Ett kapitel handlar om nutida färder till Santiago de Compostela, och ett annat om pilgrimsvägen som kulturhistoria. Stadens äldre delar är numera ett av UNESCOs många världsarv.

Santiago de Compostela i bibliotekets katalog

Lite mer jordpäron?

Jordpäron

Jordpäron är det första svenska namnet på potatis. Omslaget på boken ”Jordpäron : svensk ekonomihistorisk läsebok” (Atlantis, 2011) pryds också av en potatisplanta.

Den här tunga (1,4 kg) och bastanta boken består av ett stort urval samhällsekonomiska texter från många sekler. Texterna är skrivna från 1200-talet och fram till slutet av 1800-talet. Allt handlar om ekonomiska idéer: Hur ska jorden brukas? Hur ska handeln vara ordnad? Hur ska vi nå framsteg och säkra folkets välfärd?

De flesta av författarna är idag kanske inte lika kända som de var i sin samtid (med undantag av superkändisar som Carl von Linné och Christopher Polhem), men deras texter sätts här in i sitt sammanhang och kommenteras.

Alla texter är indelade i tio tematiska kapitel. Varje kapitel introduceras av historiker och ekonomihistoriker, och varje textavsnitt följs också åt av en förklaring. Äldre texter har fått ett moderniserat språk för att göra dem mer lättlästa.

Den här boken kan man läsa delar av, eller hoppa in i lite var man vill. Ett gediget verk på 658 sidor.

Det var förresten Jonas Alströmer som introducerade låneordet potatis i det svenska språket. Ordet lånades in från engelskan. Tidiga svenska namn på växten var, förutom jordpäron, jordäpplen och tartuffler. Ordet potatis kom till engelskan från spanskans patata, som i sin tur lånat ordet batat, som är av haitiskt ursprung.

Jordpäron i bibliotekets katalog

Jakten på Magnus Ladulås

Förra året konstaterades det att Magnus Ladulås inte vilar i den pampiga grav som bär hans namn i Riddarholmskyrkan. Personerna som ligger där begravdes på 1400-talet. Någonstans har det blivit en förväxling. Forskarna tror nu att Magnus Ladulås kan vara en av de personer som ligger i kung Karl Knutssons grav en bit bort i samma kyrka.

På måndagen öppnades Karl Knutssons grav. Man kan följa arbetet i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

Historiska hjältar

101 hjältar ur världshistorien

Vad behöver man göra för att bli en hjälte? Uträtta något viktigt, präglat av mod, tolerans och osjälviskhet. Man ska också vara beredd att ta risker.
Den brittiske historikern Simon Sebag Montefiore har i boken ”Mina 101 hjältar ur världshistorien” (Norstedts, 2009) gjort ett personligt urval av biografiska berättelser om 101 personer som på olika sätt satt sitt avtryck i historien.

Författaren menar att vi har ett behov av att hitta förebilder, vars gärningar präglats av goda värderingar.

De 101 biografierna presenteras i boken i kronologisk ordning. Varje person ägnas ca 3-4 sidor. Här hittar du kända namn som Buddha, Cicero, Karl den store, Elisabet I, Newton och Voltaire, men också personer som inte är lika beryktade. Eftersom urvalet är personligt, kan man givetvis diskutera om den eller den personen verkligen platsar på hjältelistan. Och en svensk författare skulle troligen ha tagit med Raoul Wallenberg på listan. Men detta fenomen hör till denna kategori list-böcker.

Det finns givetvis inte utrymme för några djupare analyser på ett fåtal sidor per person, men boken är lättillgänglig och lärorik, och dessutom illustrerad med många fina bilder.
Kanske hittar du några nya historiska personer som du vill läsa mera om i andra böcker?

Mina 101 hjältar ur världshistorien i bibliotekets katalog

Rogers rangers

Rogers rangers

Det finns inte så många böcker på svenska om amerikanska frihetskriget, den period som många har läst om i klassikern ”Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper.
En av de bästa böckerna i ämnet är Bertil Nelssons ”Rogers rangers : kampen om Nordamerika 1755-1783” (Historiska media, 2003).

Robert Rogers (1731-1795) var vildmarkskrigare som i de nordamerikanska striderna mellan engelsmän och fransmän blev känd för sina jägarförband – ”rangers”. Han står i centrum för den här intressanta skildringen. Rogers rangers utmärkte sig för sitt mod och sin stridsskicklighet. Än idag hänvisar man till honom vid utbildningen av amerikanska jägarsoldater.

Läs om hur Nya Frankrike erövrades av engelsmännen, och om hur Nya England och de andra kolonierna längs Atlantkusten stred för sin självständighet.

Indianerna hade en viktig roll som allierade till både engelsmän och fransmän. I boken finns skildringar av de olika indianstammarna.

Det finns en hel del källmaterial från denna tid. Rogers skrev en egen dagbok, som finns bevarad. I Nelssons bok återges många samtida texter, dagboksanteckningar och brev.

En bok som visar att verkligheten var mer äventyrlig och spännande än många romanskildringar.

Rogers rangers i bibliotekets katalog

Slut med Encyclopaedia Britannica i tryckt version

Världens mest kända uppslagsverk, Encyclopaedia Britannica, har nu meddelat att de slutar ge ut uppslagsverket i tryckt version. 2010 års utgåva blev det sista. I fortsättningen ska man enbart ägna sig åt onlinetjänster.

Det har blivit allt svårare att sälja tryckta uppslagsverk. Encyclopaedia Britannicas berömda utgåva omfattar 32 band och är både tungt och utrymmeskrävande. Det tryckta uppslagsverket genererar inte heller längre någon vinst.

Encyclopaedia Britannica är inte det äldsta uppslagsverket, men väl det mest berömda och ett av de äldsta uppslagsverk som fortfarande ges ut.
Första upplagan kom ut 1768-1771, tryckt i Edinburgh. Då omfattade verket endast tre volymer. Redan i sin fjärde upplaga 1801-1809 hade man utökat omfånget till 20 volymer. Idag är man alltså uppe i 32.

På sikt kommer troligen alla större tryckta uppslagsverk att upphöra med utgivningen i tryckt version. Kortare och komprimerade versioner kan fortfarande komma att finnas tillgängliga, men vårt nutida konsumtionsmönster går ut på att slå upp saker via onlinetjänster. Dessa tjänster har också fördelen att de ständigt kan uppdateras och hållas aktuella.

BBC News: Encyclopaedia Britannica ends its famous print edition

Moguler och maharajor

Moguler, maharajor och feringis

Indien är idag ett framgångsrikt utvecklingsland med hög tillväxt och en enorm befolkning, som är större än Europas och USA:s tillsammans.
Indiens historia präglas av främmande erövrare, som satt stora spår i samhället. I Samuel Strandbergs bok ”Moguler, maharajor och feringis : bilder och berättelser ur Indiens senare historia” (Comrus, 2011) kan du läsa mera om detta väldiga land.

Moguler är namnet på den muslimska härskarätt som dominerade Indien från 1500-talet fram till mitten av 1800-talet. Strandberg berättar i boken om flera av de mest kända mogulkejsarna: Babur, Akbar, Jahangir och Shah Jahan (som bl a lät bygga gravmonumentet Taj Mahal till sin favorithustru Mumtaz Mahal).

Vid sidan av dessa växte det också fram en inhemsk överklass av lokala härskare som kallades maharajor. Det fanns över 500 maharajor, vars furstendömen varierade kraftigt i storlek. Maharajorna var beroende av erövrarna, först mogulerna och sedan britterna. Maharajornas lokala makt bröts inte förrän 1947 då Indien blev självständigt. Maharajornas släkt bor ofta ännu kvar i sina storslagna palats. I boken finns ett kapitel som presenterar några av de nutida innehavarna av maharaja-titlar i Indien.

Ordet feringis i bokens titel är indiernas benämning på engelsmännen (en förvanskad variant av ordet ”foreigners”). Strandberg berättar också i boken om de brittiska handelsmännen och hur de levde i Indien.

Författaren är forskare och researrangör, samt hedersdoktor vid Stockholms universitet.

Den här lättillgängliga och mycket underhållande boken är fylld av anekdoter och berättelser om livet vid mogulernas hov, om deras arméer, om hur vanligt folk hade det, om änkebränning, harem och diverse annat. Boken ägnar sig inte åt någon vetenskaplig fördjupning, utan vill ge någorlunda kronologiska nedslag i indisk historia, vilket den lyckas bra med. Rikt illustrerad.

Moguler, maharajor och feringis i bibliotekets katalog

Att bara gå ut en stund

I dagarna är det 100 år sedan Roald Amundsen vid en pressträff i Hobart, Tasmanien, tillkännagav att han besökt Sydpolen i december 1911. Han hade haft en kapplöpning till polen med britten Robert Scott, och Amundsen hade kommit först.
Här i bloggen har jag tidigare tagit upp några boktips om Scott och Amundsen.

Samtidigt, utan Amundsens vetskap, gick Scotts expedition under på Antarktis på väg tillbaka från polen, dit de hade anlänt som tvåa.

En av de mer kända medlemmarna i Scotts grupp var kapten Lawrence Oates.
Under hela resan hade han haft problem med sina fötter, och under återfärden från polen drabbades han av kallbrand i tån. Det var uppenbart att han inte kunde följa med i samma tempo som de fyra andra. Oates insåg att han sinkade gruppen. Han föreslog att de skulle lämna honom kvar i hans sovsäck, men de övriga vägrade.

Dagen därpå, den 16 mars 1912, vaknade Oates tidigt. Han tog av sig skorna.
Innan han lämnade tältet för att gå ut i snöstormen sade han till Scott och de andra:
”I am just going outside and may be some time.”

BBC News tecknar Lawrence Oates biografi i en minnesartikel.
Antarctic mission: Who was Captain Lawrence Oates?

%d bloggare gillar detta: