Category Archives: Renässansen

Machiavellis brev

Machiavellis brev

Det är ofint att läsa andras brev, vet vi ju. Men det finns ganska många brevsamlingar utgivna i bokform, och ofta ger dessa texter oss en nära och intressant inblick i tankevärldar från gångna sekler.

Niccolò Machiavelli (1469-1527) är välkänd för sin bok ”Fursten”, där han beskriver hur en furste bör vara för att kunna leda en stark stat. Idealet är att regenten visserligen ska vara maktfullkomlig, men också behöver ha folkets stöd. Boken utgavs först 1532, efter Machiavellis död.

I serien ”Atlantis väljer ur världslitteraturen” finns den lilla volymen ”Brev” (Atlantis, 2013). Urvalet och översättningen har gjorts av Paul Enoksson. Han har tidigare översatt ett flertal andra klassiska italienskspråkiga titlar, t ex Galilei, Bruno, Castiglione och Boccaccio.

De här breven ger oss en fascinerande inblick i Machiavellis liv i Florens. Ett lyckat grepp är att Enoksson presenterar varje brev med för- och efterord.

Boken inleds med en ögonvittnesskildring av en predikan av Savonarola.
Girolamo Savonarola övertog styret av Florens efter familjen Medici och införde en strikt moralisk samhällsordning. Samtidigt kritiserade han påven, vilket gjorde att han bannlystes och så småningom avrättades som kättare.

Andra brev beskriver hur Machiavelli vistas på sin lantgård utanför Florens. Han besöker bykrogen där han spelar kort, för att sedan kvällstid klä sig i högtidsdräkt i sin kammare och samtala med de lärde från antiken.

”Från skogen beger jag mig till en källa och därifrån till mina fågelfällor. Under armen bär jag en bok av Dante eller Petrarca (…) Jag läser om deras kärlekspassioner, minns mina egna och njuter en stund av dessa tankar. Jag tar sedan vägen till krogen, talar med dem jag möter, frågar dem efter lokala nyheter, uppfattar allt möjligt och noterar hur olika människors smak och fantasier kan vara.

Då det blir tid för middag, återvänder jag till de mina därhemma och äter den kost som den torftiga gården och den ringa arvslotten ger.

Efter måltiden återvänder jag till krogen. Där finns värden och i allmänhet slaktaren, mjölnaren och två tegelbrännare. Med dem tillbringar jag resten av dagen på ett tarvligt sätt genom att spela cricca och trich-tach, vilket ger upphov till tusen tvister och gräl med grova tillmälen.”
(10 december 1513)

I ett annat brev ger han råd till en vän som är i färd med att gifta bort sin dotter. Några andra brev från 1526-27 handlar om det ökande krigshotet.

Det finaste brevet är kanske det som avslutar boken. Det är skrivet till sonen Guido, som tillfrisknat efter en sjukdom, och i brevet ger Machiavelli råd om hur Guido ska behandla sin mulåsna, som blivit tokig.

En fin och riktigt trivsam brevsamling. Enokssons översättning och språk är av mycket hög klass.

 

Påven hade sju barn

Påven hade sju barn

Renässansens Italien är en fascinerande period. Under den tiden händer det väldigt mycket på kort tid inom flera områden: tekniska uppfinningar, handel, konst, arkitektur, ekonomi.

Göran Rambergs bok ”Påven hade sju barn : essäer om påvar, storköpmän, furstar och intriger i renässansens Italien” (Atlantis, 2010) handlar om just denna period.

Boken består av tre essäer. Den första beskriver köpmannen Francesco di Marco Datini (1335-1410) från Prato. Han samlade på alla sina papper under hela livet och därför har vi stor kunskap om hans liv. Hans efterlämnade brevsamling omfattar hela 120.000 brev!
Ett udda människoöde att ta del av.

De andra två essäerna handlar om två av de mest kända släkterna i renässansens Italien. Först möter vi familjen Medici, som blev extremt rik och som styrde staden Florens.
Sedan möter vi familjen Borgia, kända för sin maktlystnad. I centrum står här påven Alexander VI (1431-1503), som var en Borgia och hade sju barn. Det var han som hade en utdragen konflikt med den religiöse reformatorn Savonarola. Hans porträtt får också pryda bokens omslag.

Författaren Göran Ramberg är advokat i Helsingborg. Boken är skriven med en härlig berättarglädje och här får vi en underhållande skildring av några italienska renässansmänniskor. Tyvärr saknar boken dock illustrationer.

Påven hade sju barn i bibliotekets katalog

Brunelleschis kupol

Brunelleschis kupol

Katedralen Santa Maria del Fiore ligger i Florens och byggdes för snart 600 år sedan. Särskilt imponerande är katedralens stora kupol, ett mästerverk av arkitekten Filippo Brunelleschi (1377-1446). Om honom handlar Ross Kings bok ”Brunelleschis kupol”.

Brunelleschi räknas som renässansens stora portalfigur. Det var hans arbeten och hans berömmelse som gjorde att arkitekturen började ses som en konstform och inte som ett rent hantverk.

Santa Maria del Fiore

Här kan vi läsa om hur den stora kupolen blev till, från skisser till byggandet.
Brunelleschi, som från början var guldsmed, uppfann själv helt nya maskiner för att kupolen alls skulle kunna byggas. En sådan här stor kupol hade inte byggts på evigheter, så  projektet ställde stora krav på ingenjörskonst. När den invigdes 1436 hyllades domen som ett modernt underverk.

Trots sin ryktbarhet fick Brunelleschi själv en undanskymd gravplats, som inte återfanns förrän 1972. Han hade inflytelserika fiender.

Denna intressanta bok gör läsaren sugen på att resa till Florens och se kupolen med egna ögon. Tyvärr har boken inga färgbilder, men de kan man ju ta fram på annat håll.

Brunelleschis kupol i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: