Category Archives: Seder och bruk

Tips för singelkvinnor, 1938

På webbplatsen Retronaut, som bloggen tidigare tipsat om, kan man hitta intressanta bilder från svunna tider.

Här finns t ex ett underhållande reportage från en amerikansk tidskrift, 1938, med tips till singelkvinnor som vill gå på middag med en man.

Vi får t ex veta att det är ofint att bättra på sin makeup medan mannen ser på, och att det också är opassande att röra vid mannen offentligt eftersom det kan göra honom generad. Dessutom ska man inte prata om kläder eller annat som mannen inte kan anses vara intresserad av.

Hela reportaget kan ses här: Tips for Single Women 1938

 

Påskfirande

Glad Påsk

Så här i Stilla veckan kan vi fundera lite över påsken. Det är den äldsta och största kristna högtiden, och den firas till minne av Jesu uppståndelse. Men idag är det kanske inte så många som reflekterar över just detta. Istället planerar man sin kommande ledighet. Påskmaten ska inhandlas, godisäggen ska fyllas, och kanske ska det göras en färd till en fjällstuga.

För dig som vill få en lättilllgänglig guide till påsken kan jag rekommendera den lilla boken ”Glad Påsk! : fastlagen – fastan – påsken”  av Maria Maxén & Helena Waldetoft Lindroth (Nordiska museet, 1995).

Allt kring fastlagen och fastan har nog sedan reformationen blivit ganska diffust för många. Numera ser vi mest fastan som perioden innan påsk.
Fastlagen är de tre dagarna som ligger innan fastan. Den mest kända av dessa tre dagar är fettisdagen, då vi äter semlor. I flera katolska länder har man karnevaler under fastlagen. Sedan vidtar alltså fastan, om pågår i 40 dagar (46 om man räknar in söndagarna, då man inte behövde fasta). Fastan börjar på askonsdagen. Då skulle man leva återhållsamt

Våra påskseder har en intressant bakgrund. Påskriset har troligen anor från förkristen tid. Den som berördes med ris troddes förr få ta del av trädets inneboende kraft.
Numera har vi prydnadsris med fjädervippor. Dessa har funnits i ca 150 år.

Sista veckan i fastan kallas Dymmelveckan eller Stilla veckan och det är den vi är inne i nu. Fastans strängaste och mest allvarliga tid var dymmeln, dvs tiden från onsdag till lördag. Då fick ingen arbeta, och man behövde vidta olika försiktighetsåtgärder. Om man högg ved under denna tid, och sedan uppförde ett hus av den veden, så bringade man olycka över det huset. Om kreaturen skulle trampa på en flisa från den veden kunde de bli halta, o s v.

Under dymmelveckan var häxorna särskilt farliga. Man var tvungen att stänga till alla öppningar i huset så att de inte kunde ta sig in, och plocka undan alla redskap som kunde tänkas användas för färder till Blåkulla.

I boken ”Glad Påsk!” kan du läsa citat ur gamla uppteckningar som visar hur man firade påsk förr.
På långfredagens morgon brukade man piska varandra med ris för att påminna om Jesu lidande. Detta kallades ”Långfredagsskräck”. Seden är känd i Sverige sedan 1600-talet men har numera fallit ur bruk.

Det är alltid spännande att veta varför vi har våra seder och vanor. Varför äter vi så mycket ägg till påsk? Jo, under den katolska tiden var ägg förbjuden mat under fastan. När det blev tillåtet igen åt man desto fler ägg, samtidigt som hönsen började värpa igen efter vinterns uppehåll. Så det fanns gott om ägg, inte bara från höns.

En liten men innehållsrik bok, dessutom rikt illustrerad.

Glad Påsk! i bibliotekets katalog

Cigarrettens historia

”Cigarretten är det enskilt mest dödliga föremålet i den mänskliga civilisationens historia” säger Robert Proctor vid Stanfords universitet. Den anses ha orsakat ca 100 miljoner människors död under 1900-talet.

Fadern till den moderna cigarretten var James Buchanan Duke (1856-1925). Han låg dessutom bakom marknadsföringen och distributionen av dem ochvar en viktig person i uppbyggnaden av tobaksindustrin. Man såg t ex till att cigarretten i reklamsammanhang blev en symbol för kvinnans frigörelse.

Kopplingen till lungcancer gjordes först på 1930-talet, och detta samband bevisades först 1957 i Storbritannien och 1964 i USA.  Idag minskar cigarrettkonsumtionen i västvärlden, medan den ökar i andra världsdelar.

Läs BBC News artikel om cigarrettens historia.

Underklädernas historia

Underkläder

Underkläderna är det första vi tar på oss på morgonen och det sista vi tar av oss på kvällen. De syns i allmänhet inte men kan vara av helt olika stil och ha olika egenskaper: funktionella, utmanande, sensuella.

Britta Hammar och Pernilla Rasmussen har skrivit boken ”Underkläder : en kulturhistoria” (Signum / Atlantis, 2008). Här kan du läsa om modets växlingar och om hur underkläderna har utvecklats från 1700-talet och fram till idag. Boken fokuserar mest på underkläder för kvinnor eftersom få manliga underkläder har bevarats. Men det fanns livstycken även för herrar, vilket framgår av denna bok.

Länge kallades underkläder för ”de onämnbara” och det var ingenting man brukade tala om, eller visa upp. Ofta slets de ut och blev till sist lump. Särkar och kalsonger från äldre tid skänktes sällan till museer. Så tillgången på bevarade underkläder i museernas samlingar är därför begränsad, och begränsar sig till högreståndspersoners kläder.

”Underkläder” är verkligen en stilig bok, fylld av intressanta kapitel om snörliv, korsetter, 1700-talets hovdräkt, linnesömnad och mycket mera, allt rikligt illustrerat med mängder av foton. Texten innehåller också många utdrag och citat ur samtida brev och dagböcker.

Författarna har gjort ett rejält faktainsamlingsarbete. Här finns i princip allt som är känt om underklädernas historia. Många intressanta detaljer beskrivs, t ex om seder och bruk.

Underkläderna speglar synen på kön och moral i den tid de tillkommit, vilket visas i denna fina bok.

Den naturliga kroppen har i historien sällan ansetts vacker nog som skönhetsideal. Genom seklerna har man därför med underklädernas hjälp försökt omforma eller dölja den på olika sätt. Vi kan förfasa oss över snörliv och korsetter som folk var tvungna att bära förr, men vilka ideal har vi egentligen idag? Något att fundera på.

Underkläder i bibliotekets katalog

Njutningsmedel

Paradiset, smaken och förnuftet

Hur kommer det sig att det vid bestämda tidpunkter uppträder nya slags njutningsmedel i Europa? Kaffe, choklad, te och tobak introduceras ungefär vid samma tidsperiod, 1600-talet.
Den frågan ställer sig Wolfgang Schivelbusch i ”Paradiset, smaken och förnuftet”, en bok om njutningsmedlens historia.

Bakom den kanske lite högtravande boktiteln döljer sig en väldigt underhållande historik.

I länder som inte hade några kolonier fick man importera kaffet, vilket ledde till intensiva kampanjer mot denna dryck. I Sverige hade vi kaffeförbud i slutet av 1700-talet. Gustav III lät inrätta särskilda kaffespioner.
Det fanns, inte minst i England, teorier om att kaffet nedsatte sexualdriften, varför drycken rekommenderades till präster och andra som levde i celibat.

På 1600-talet började man inta tobak genom att dricka den. Det var först senare som man kom på att stoppa den i rökpipan.
I boken kan vi också läsa om 1700-talets snuskultur. Snusandet var då en statussymbol för överklassen.

Alkoholen då? Schivelbusch vill lyfta fram bardiskens utveckling som en naturlig följd av industrialismen. Bardisken dyker upp i England under tidigt 1800-tal och accelererar drickandet och möjliggör uppkomsten av hela den moderna krogrörelsen.

En mycket underhållande bok som numera är placerad i bibliotekets bokmagasin. Den har dessutom massor av samtida illustrationer.

Paradiset, smaken och förnuftet i bibliotekets katalog

Toahistoria

Stång i vägg och hemlighus

En klassisk skildring av toalettens historia, från ”stången i väggen” till vattenklosetten.

”Stång i vägg och hemlighus” av Gunnar Tilander är ett välkänt svenskt standardverk i sitt lite speciella ämnesområde, nämligen bekvämlighetsinrättningens historia. Boken utgavs första gången 1968, men har sedan dess tryckts om flera gånger.

Vi som varje dag har vattenklosetter till hands kanske inte genast tänker på hur bra vi har det. Annat var det med våra förfäder, som fick lösa sina behovskrav på andra sätt.

I Paris och andra franska städer försökte man under flera sekler med lagar reglera hur och när folk skulle tillåtas kasta ut sitt avfall från fönstren, men det var svårt att styra detta. Man fick helt enkelt akta sig när man promenerade på gatorna. Uttrycket ”Se upp!” skapades just för detta ändamål.
I slottet Versailles fanns det bara en enda toalett, och den var givetvis avsedd för kungligheterna. Andra på slottet gjorde ifrån sig lite var som helst.

Toalettpapperet är en sen uppfinning från 1800-talet. Dessförinnan torkade sig folk med annat.
Visste du förresten att Gustav Vasa lär ha flytt genom en toalettöppning i Ornässtugan 1520?

En intressant liten bok, fylld med anekdoter och goda historier.

Läs hela boktipset

Eriksmäss

Erik den heliges skrin
Erik den heliges relikskrin i Uppsala domkyrka

18 maj var förr en viktig dag i kalendern. Då firade man Eriksmäss.
Erik den helige dog detta datum år 1160, och därför har Erik namnsdag 18 maj. Dagen var dessutom helgdag fram till 1571.

Uttrycket ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka” syftar på att om höstrågen hade gått ax den 18 maj så skulle man kunna baka bröd av mjölet till Olsmäss, Olofs dag, den 29 juli.

Efter 1753 års kalenderreform, då 11 dagar togs bort ur kalendern för att den skulle hamna i takt med årstiderna, blev dock detta gamla talesätt svårare att uppfylla.

Vem var då Erik den helige? Om hans liv vet man egentligen inte så mycket. Han erkändes som kung i Västergötland ca 1158 och enligt traditionen dödades han i Uppsala.
På 1170- och 1180-talen började man tillbe honom som helgonet Sankt Erik, men han blev aldrig formellt kanoniserad. Som kung verkar Erik inte ha varit särskilt betydelsefull, men som helgon har han historiskt varit betydligt viktigare.
Under 1200-talet lade man Eriks ben i ett relikskrin i Uppsala. I samband med att relikerna flyttades från Gamla Uppsala till Östra Aros (nuvarande Uppsala) tillkom en hel helgonlegend kring Erik.
På 1300-talet brukade man bära helgonskrinet i procession i Uppland.

Det intressanta med Erik är att hans helgonskap överlevde reformationen. Ett nytt relikskrin togs fram på 1500-talet, och det kan vi idag se i Uppsala domkyrka

Erik den helige

Om Erik den helige finns en rejäl lunta från 1954, ” Erik den Helige : historia, kult, reliker : studier”, 453 sidor tung.
I denna gedigna bok kan du läsa kapitel om Erikskulten, om Erik i bildkonsten, och ganska mycket om relikskrinet och om dess innehåll. Dessutom återges Erikslegenden både på latin, fornsvenska och modern svenska.
Bland författarna finns medeltidsarkeologen Bengt Thordeman och historikern Nils Ahnlund (som var ledamot av Svenska Akademien).
Ett av många fynd från bibliotekets bokmagasin.

Erik den helige i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: