Category Archives: Städer

Den eviga staden

Rom - arkitektur och stad

Litteraturen om Rom är mycket omfattande. Ändå har det på svenska saknats en bok som skildrar hela stadens arkitekturhistoria från antiken och fram till våra dagar. Detta tomrum har nu fyllts av boken ”Rom : arkitektur och stad” (Balkong förlag, 2015) av Gunilla Linde Bjur och Hans Bjur.

Boken är i stort format och präglas av ett stort och rikt bildmaterial – den innehåller ca 380 fotografier.
Det är verkligen en snygg bok som lockar till läsning.

Att beskriva Roms hela komplexa arkitekturhistoria är inte lätt eftersom de olika tidsperioderna och epokerna är sammanflätade i varandra.
Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. De är båda arkitekter och har varit verksamma som professorer. De har 20 års erfarenhet av att undervisa blivande arkitekter och ingenjörer på plats i Rom, och deras djupa kunskaper märks väl i boken.

Rom-boken är indelad i 12 kapitel, som vart och ett omfattar ca 20-30 sidor. Ungefär halva boken beskriver tiden fram till och med 1700-talet, och den andra halvan 1800-talet och senare.

Berättelsen inleds i antiken med kejsarnas olika byggnadsprogram, förtsätter till medeltidens stad, präglad av kloster och basilikor. Vi kommer sedan till renässansens Rom, där vi får läsa om t ex påvarnas roll som initiativtagare till stora byggprojekt. Under barocken möter vi arkitekterna Nolli och Piranesi. Två långa och detaljerade kapitel beskriver 1800-talets Rom, den stora förändringarnas tid då staden blir Italiens huvudstad.

Här finns också en av de bästa sammanfattningar av Mussolinitidens arkitektur som jag sett. Efterkrigstiden och vår moderna tid skildras i de två avslutande kapitlen.

Det här är en lysande sammanställning av en av Europas mest kända städers långa arkitekturhistoria. Författarna tar oss med på en lång tidsresa, som ger Romresenären nya perspektiv. Trots att texten är mycket detaljrik är den lättläst, och författarna tappar aldrig den röda tråden. Dessutom kan alla kapitel läsas fristående.

Något som kännetecknar boken är att nästan alla bildtexter är påfallande långa och detaljerade. Faktum är att en stor del av informationen i de olika kapitlen förmedlas just via bildtexterna.

Bokens helhetsperspektiv gör läsningen extra spännande.
En utmärkt bok, både för den som tänker besöka Rom och vill ha en kulturhistorisk bakgrund, och för den som är intresserad av arkitektur och konst. Kan även användas som uppslagsbok. Dessutom är boken fint formgiven.

Rom – arkitektur och stad i bibliotekets katalog

Trafikproblem i Stockholm 1957

Den förlorade melodien

Den ökade bilismen under 1950-talet medförde problem för storstäder som Stockholm, vars stadsplanering inte var anpassad till den ökade trafikmängden. I samband med detta ville man få fler stadsbor att åka med allmänna färdmedel som spårvagn och buss.

I SF:s webbtjänst Filmarkivet kan du se en kampanjfilm från 1957, Den förlorade melodien som beställdes av Svenska Lokaltrafikföreningen. Filmen är 13 minuter lång och regisserades av Gösta Werner (1908-2009), känd kortfilmsregissör och senare filmvetare och professor.

I den här fascinerande filmen, med berättarröst av Torsten ”Farbror Melker” Lilliecrona, får vi en intressant bild av Stockholm såg ut för 58 år sedan. Vi får också ta del av tankar kring den ökade bilismen och hur denna har förändrat 1950-talets stockholmare.

Den som är intresserad av bilhistoria har dessutom i filmen chansen att få se ett antal samtida bilmodeller.

Filmarkivet: Den förlorade melodien (1957)

 

Vandringar i Istanbul

Istanbul

När Konstantinopel bytte namn till Istanbul 1926 hade staden haft sitt gamla namn i nästan 1300 år. En gång var den huvudstad i det Bysantinska riket, och sedan var den det Osmanska rikets kosmopolitiska centrum.

Konstantinopel/Istanbul är en stad med en lång och dramatisk historia, och med ett unikt geografiskt läge. Ingen annan stad ligger på samma sätt på gränsen mellan två världsdelar. Staden är en port mellan Europa och Asien.

I Stefan Foconis bok ”Istanbul : vandringar i Europas största stad” (Dialogos, 2014) får vi läsa mera om denna metropol, som idag har ca 14 miljoner invånare.
Istanbul var hedniskt i ca 1000 år, sedan kristet ungefär lika länge och sedan 1453 muslimskt.

Författaren är väl bekant med Istanbul sedan mer än 40 år tillbaka. Den här boken är uppdelad i sex olika vandringar. Varje vandring inleds med en kartbild, och sedan tas läsaren med på en stimulerande kulturhistorisk resa i både tid och rum. Det görs smidiga förflyttningar mellan seklerna. Bysantinska kejsare, turkiska bad, excentriska sultaner, religiös samexistens, hårda bildstrider… här finns massor att berätta om. Stadens enormt långa historia blir påtaglig, och författaren vill visa varför staden idag ser ut som den gör.

Detta är ingen renodlad reseguide, utan en bok för den som vill få mer fördjupning om Istanbul.
Jag tycker om Foconis språk, som är mycket njutbart. Han har dessutom sinne för detaljer, och har många goda historier att berätta. Det görs också utblickar in i framtiden. Det finns stora planer på nya broar, flygplatser och kanaler. Kan de verkligen komma att bli verklighet?

Boken är i litet format och är illustrerad med 25-30 helsidesfotografier.
En utmärkt bok, både för den som varit i Istanbul och för fåtöljresenären som kanske aldrig besökt staden.

En stad är ett sorts levande väsen. Den här boken är helt enkelt Istanbuls biografi. Upplysande, underhållande och bildande.
Att läsa är att resa, heter det. Denna trivsamma vandringsbok är ett utmärkt exempel på detta. Rekommenderas!

Istanbul – vandringar i Europas största stad i bibliotekets katalog

Paris historia och metro

Metronom

Paris är en av Europas mest berömda och legendariska städer, med en verklig ikonstatus, samt en dramatisk historia.

Lorànt Deutsch har skrivit boken ”Metronom : Frankrikes historia till rytmen av Paris metro” (Laurella & Wallin förlag, 2013). Boken blev ett fenomen i Frankrike och gavs ut i flera olika versioner, bl a en illustrerad. Dessutom inspirerade den till en tv-serie.

I ”Metronom” åker författaren Paris tunnelbana, metron, och för varje station fungerar metron som en sorts tidsmaskin där läsaren förflyttas till ett nytt århundrade. Tidsspannet är stort. Vi möter galler, romare, renässansfurstar, medeltida kungar, revolutionärer och många andra.

Det är en riktigt kul idé som ligger till grund för den här boken. Den passar en läsare som gillar goda historier och anekdoter och som inte har något emot en massa namn och detaljer. En del kronologiska tidshopp förekommer.

Författaren Deutsch är från början skådespelare, och det märks genom att han i sin berättarstil gillar att dramatisera diverse historiska händelser. Många av kapitlen är skrivna i presensform och Deutsch är en god berättare som inte missar dråpliga och ibland oväntade händelseförlopp.

Kanske boken ändå är lite för snuttifierad för att ge berättelsen riktigt djup.
En stor brist med den svenska utgåvan av ”Metronom” är att den helt saknar en karta över metron med alla bokens stationer utsatta. För att få störst utbyte av boken behöver man därför helst skaffa en sådan karta att ha till hands, annars får en vanlig svensk läsare svårt att hänga med i Parisgeografin.

En kul bok är det i alla fall, även om läsaren får leta fram en egen metrokarta. Det är en fördel, men inget måste, att innan läsningen känna till huvuddragen i fransk historia. Och visst blir man som läsare sugen på att resa till många av de här platserna i Paris för att själv ta sig en titt på dem.

Metronom i bibliotekets katalog

 

Stockholm för 100 år sedan

Hela Stockholm

Ibland kan man undra över om de stadsbor som levde i våra städer för 100 år sedan skulle känna igen sig i dagens moderna samhälle, som förändrats så mycket på ett sekel.

I bibliotekets magasin hittade jag en spännande bok som ger en god bild av vardagslivet i Stockholm för 100 år sedan: ”Hela Stockholm” av Beyron Carlsson (Bonniers, 1912). Det är en rejäl bok på 544 sidor, rikt illustrerad.

Beyron Carlsson (1869-1928) var på sin tid en omtyckt publicist, skribent och kåsör.
”Hela Stockholm” är upplagd i kåseriform. Kapitlen behandlar olika teman.

I kapitlet ”På gatan” får vi t ex veta att det 1912 fanns 550 droskor i Stockholm. Carlsson berättar om stadens original och andra profiler som man kunde stöta på under sina promenader. Vi möter tidnings- och käppförsäljare, bakelsegummorna på Norrbro och många andra.

Här finns avsnitt om livet i staden under sommaren och under vintern, och givetvis ett långt avsnitt om sjölivet ombord på stadens båtar. Vi gör ett besök på Skansen, hälsar på hos societeten och kungahuset och tittar in i kyrkor och skolor.

Smörgåsbordet på Riche

Särskilt kul är det att läsa om stockholmarnas nöjesliv. I det punschdoftande kapitlet ”På restaurangen” får vi ögonblicksbilder från tidens inneställen som Bacchi Vapen och Östergötland, och givetvis Operakällaren och Berns. Vi läser att kostnaden för musik på restaurangerna kan vara hög, 50 till 100 kr per dag kan en orkester kosta. När går man ut och äter? ”I regel börjar man dock vid 6-tiden, ty annars hinner man inte till teatrarna och de andra kvällsnöjena”.

I kapitlet ”På teatern” beskrivs prishöjningen på teaterbiljetter. En parkettplats på Operan kostar 1912 hela 4:75. Vasateatern är något billigare, där kostar det 3:50.

En trevlig danskväll.

Vi får följa med till den stora danssalongen Pinets Boston Palace som låg vid Cirkus på Djurgården, där det dansades vals. Sedan hänger vi med på utomhusfestligheter som studenttåg och aktiviteter på Barnens dag. Innan boken avrundas hinner vi dessutom titta in hos läkaren och hos konstnärer och student- och idrottsföreningar. Idrottsrörelsen hade börjat växa, och 1912 var ju också det år som sommar-OS arrangerades i Stockholm.

Boken är sprängfylld av gamla anekdoter. Alla kända personer från den här tiden är givetvis inte lika beryktade idag, men det är ofta mycket underhållande att läsa Carlssons kåserande artiklar. Alla tidstypiska foton som illustrerar varje kapitel ger läsningen en extra tidsfärg.
Det var inte så länge sedan, men ändå var samhället helt annorlunda.

Underhållande läsning om en svunnen tid, som ger oss perspektiv på vårt egna stadsliv. Hur skulle en motsvarande bok se ut om den skrevs idag? Vad skulle vi anse typiskt för vår tids levnadssätt?

Hela Stockholm i bibliotekets katalog

Periferin i Europas mitt

Periferin i Europas mitt

Numera förekommer Ukraina oftare än förut i nyhetsflödet. Landet ligger i en del av Europa som inte är särskilt välkänd hos oss.

I Bo Larssons bok ”Periferin i Europas mitt : kulturarv, minnen och stadsmiljö i Västukraina och Moldavien” (Sekel, 2011) kan du läsa om städer och regioner i västra Ukraina och Moldavien som för många svenskar är praktiskt taget okända.

Bo Larsson är forskare inom stadsplanering och arkitektur. Han har studerat 13 städer i den här delen av Europa, och berättar i sin bok om deras kulturella, etniska och politiska historia.

Västra Ukraina har historiska band till Centraleuropa och ingick länge i Österrike-Ungern, den Habsburgska dubbelmonarkin. Republiken Moldavien tillhör det rumänska kulturområdet men har under långa perioder styrts från Ryssland. Efter andra världskriget hamnade dessa områden i Sovjetunionen. Deras kulturarv är multietniskt.

Vi kallar ofta dessa områden för Östeuropa, men om man tittar på en Europakarta så kan man se att kontinentens geografiska mittpunkt borde ligga någonstans vid den ukrainska västgränsen. Trots detta ser många västeuropeer dessa områden som perifera utkanter.

I ”Periferin i Europas mitt” kan du bekanta dig med områden som Bessarabien, Östgalizien, Transnistrien och Karpato-Rutenien. Städerna har olika namn beroende på vilket språk man talar. Läs om kulturstaden Lviv (ukrainskt namn), även känd som Lvov (ryskt namn) och Lemberg (tyskt namn). Den har en brokig historia med anor från medeltiden och är universitetsstad sedan över 350 år tillbaka.

Känner du till Moldaviens huvudstad Chișinău? I Larssons bok finns ett långt avsnitt om staden, ett kapitel som är det mest omfattande jag någonsin läst på svenska om denna huvudstad.

En annan stad, som troligen är en helt ny bekantskap för många svenska läsare, är den västukrainska staden Tjernivtsi. Dess rumänska namn är Cernăuți och polska namn Czernowitz. I ”Periferin i Europas mitt” beskrivs staden i ett långt kapitel på ca 50 sidor. Det är en riktig kulturell smältdegel. Universitetet med sina kringliggande byggnader är ett av Unescos världsarv.
Under andra världskriget ockuperades Tjernivtsi först av ryssarna och sedan av tyskarna. Den judiska befolkningen drabbades hårt. Många mördades eller deporterades. Nazisterna skapade ett ghetto. Det ståtliga judiska templet brändes ned av nazisterna. Under den sovjetiska tiden återuppbyggdes det och förvandlades till biograf.

Före andra världskriget var det judiska inslaget bland befolkningen i dessa omåden påtagligt stort. I vissa städer utgjorde judar 80-90% av befolkningen och hade en central roll för städernas utveckling. Många judiska författare kom härifrån. Efter kriget flyttade nya folkgrupper in, ibland helt utan tidigare koppling till städerna. En del städer blev rena militärstäder vid den sovjetiska västgränsen.

Det märks att författaren är mycket kunnig inom stadsplanering och stadshistoria. Vi får veta mycket om rutnätsstäder, om stadsplanering genom tiderna och hur man kan avläsa seklerna i städernas utseende. Ett återkommande tema i boken är hur viktiga de historiska delarna av städerna är för respektive stadsbild. Jag tror att en hel del av dagens beslutsfattare skulle behöva läsa den här boken för att få en ökad förståelse för våra städers kulturvärden, inte minst beträffande den äldre bebyggelsen.

Det här är en mycket intressant och upplysande bok. För många svenska läsare är dessa städer, områden och folkgrupper troligen helt okända. Texten är lättläst även om den då och då är riktigt faktatät och innehåller många namn på platser, personer m m. Emellanåt är dock texten satt i något kompakt form på boksidorna.

Boken innehåller också relativt många illustrationer, även om en del av stadsfotona borde ha återgivits i ett större format. Men här finns gott om fräscha kartor, vilket är viktigt och underlättar läsningen.

En intressant och allmänbildande bok om städer och områden som de flesta svenskar inte känner till.

Periferin i Europas mitt i bibliotekets katalog

Göteborgs fasader

Arkitekter & fasader

Under perioden 1850-1920 växte Göteborg från ca 25.000 invånare till 200.000. Det var en otrolig expansion, och under den här tiden tillkom många av stadens mest kända byggnader.

I den fräscha och mycket fina boken ”Arkitekter & fasader : Göteborg 1850-1920” av Gunilla Linde Bjur & Krister Engström (Balkong, 2013) presenteras elva olika arkitekter, som alla bidrog till att skapa Göteborgs stadsbild.

Gunilla Linde Bjur är professor emeritus i arkitekturens kultur och kommunikation vid Chalmers, och Krister Engström är en av landets främsta arkitekturfotografer.

En typisk märkesbyggnad för Göteborg är Konstmuseet, men vi har också hela Vasastaden som med Avenyn leder upp till Götaplatsen. Alla dessa byggnader och miljöer skapades under den här påfallande kreativa och expansiva 70-årsperioden.

Troligen är detta första gången som dessa Göteborgsmiljöer samlas och beskrivs i en och samma bok. Den är dessutom utsökt formgiven. Krister Engströms fotografier är av högsta klass. Han har lyckats fånga alla byggnader i bästa ljus.

Boken, som är i stort format, inleds med en introduktion över hur Göteborg såg ut vid mitten av 1800-talet, och om stadsplanetävlingen som anordnades 1861. Den resulterade i 1866 års nya stadsplan, där stadsområdet var kraftigt utökat. Som förebilder var 1800-talets tidigare omvandlingar av storstäder som Paris och Wien. Helt nya stadsdelar skapades.

Sedan övergår boken till en presentation av de elva arkitekterna och deras byggnader, och resten av boken upptas av deras verk.

Detta är en mycket framstående och vacker bok, intressant för alla som vill veta mera om Göteborgs många vackra och ofta personliga byggnader. Den är dessutom väldigt bläddervänlig och kan dessutom användas som inspiration för den som vill fotografera fasader.

Arkitekter & fasader i bibliotekets katalog

 

Stockholm i dåtid och nutid

NuDå Stockholm

Stockholm är en av de europeiska huvudstäder vars utseende under 1900-talet förändrats mest. Idag är det bara människor i pensionsåldern som kan ha några egna minnen av det Stockholm som försvann i 1950- och 60-talets rivningsvåg.

Det finns väldigt många fotoböcker om Stockholm. Boken ”NuDå Stockholm : 1846-1910” av Peter Källviks och Carina Söderberg (Ordalaget, 2013) tar dock ett eget och mycket lyckat grepp på fotomaterialet genom att så tydligt koppla ihop de gamla bilderna med de nya.

I den här boken finns ett hundratal Stockholmsbilder. Alla är tagna innanför tullarna. Bilderna har sedan sorterats efter de sex olika innerstadsdelarna, för att sedan presenteras i boken tillsammans med en nytagen bild från samma ställe. Detta ger en helt annan förståelse för bilderna. En gammal 1880-talsbild från Norrmalm kan plötsligt ge en oväntad igenkänningskänsla när man på boksidan intill ser en nytagen bild av exakt samma gatstump.
Det finns ett kort inledande textavsnitt för varje stadsdel, och bildtexter till varje bild. På en del bilder har enskilda detaljer ringats in för att underlätta läsarens orientering.

Staden växte snabbt. Många av invånarna hade det fattigt och slitsamt. Delar av 1800-talets Stockholm var förfallet och behövde verkligen saneras. Den gamla Luttensgatan försvann såldes helt för att i stället ge plats åt den nydragna Kungsgatans östra del.

I ”NuDå Stockholm” framgår det också påfallande tydligt hur pass stor den gamla Brunkebergsåsen faktiskt var. Den satte sin prägel på staden genom att många gator hade branta backar. Idag finns nästan inga spår av åsen kvar i Stockholms centrum.
Faktum är att Stockholm en gång var en starkt kuperad stad. Idag är t ex det stora Tyskbagarberget helt bortsprängt. På bilderna i denna bok framgår det hur allt detta har förändrats.
Men har alla förändringar alltid varit till det bättre? Läs boken själv och fundera över det.

Detta är en riktigt fascinerande bok som är lätt att länge sitta och bläddra i. Stilgreppet att visa parallella bilder från samma plats nu och då är utmärkt. En tankeväckande bok om tidens gång och om den ständiga förändringen av vår omgivning.
Boken, som är i stort format, är också mycket fint formgiven.
Rekommenderas!

NuDå Stockholm i bibliotekets katalog

Stockholms byggnader i ritningar

Stockholm - ett världsminne

Det är inte alla som känner till att Unesco nyligen utsåg Stockholms stadsarkivs samling av byggnadsritningar till världsminne. Världsminne är arkivens motsvarighet till världsarv.
Stockholm har en stark tradition av planering och ordnat byggande. I 300 år har varje hus som byggts i staden beviljats bygglov baserat på inlämnade ritningar. Antalet bygglovsansökningar som inlämnats under perioden 1713-1978 är ca 240.000. Denna stora samling av ritningar är unik i sitt slag.

Nu har Per Kallstenius, f d stadsarkitekt, och Lennart Ploom, stadsarkivarie, skrivit den praktfulla boken ”Stockholm – ett världsminne : stadens byggnader i ritningar 1713-1913” (Max Ström, 2013).

Denna bok är i stort format, ca 25 x 31 cm, och väger nästan tre kilo. I boken kan du ta del av ca 350 olika ritningar på hus av många olika slag. Påkostade rikemanshus, enklare stugor, lusthus, industrier, stationshus och mycket annat.

Ritningarna är ofta mycket vackra och det är en fröjd att läsa denna kulturhistoriska översikt av alla gamla byggnader i huvudstaden. Tyvärr är en hel del av husen rivna idag, men de (ofta påfallande detaljerade) ritningarna finns kvar. De äldre ritnngarna är ofta gjorda i form av akvareller. De skulle ge en bild av hur det färdiga huset kunde komma att se ut. Ritningarna är alltså ibland rena konstverk.

I boken hittar du givetvis flera av Stockholms märkesbyggnader som Grand Hotel, Cirkus på Djurgården, Börshuset, Berns salonger… Det är dock själva blandningen av byggnader av skilda typer och från olika tidsperioder som är spännande.

”Stockholm – ett världsminne” är ett praktverk som inleds med några riktigt intressanta artiklar, vilka beskriver bakgrunden till ritningsarkivet, dess historia och hur ritningarna framställdes. Läs också om byggmästare, murarmästare, timmermän och arkitekter.

Ritningarna presenteras geografiskt efter stadsdel, och i slutet av boken finns kartor där de olika husens placering finns markerade.

Faktum är att denna skatt av ritningar mirakulöst räddats från förstörelse två gånger: först av en ren slump i och med att ritningarna inte befann sig i rådhuset som brann ned 1753, och sedan genom stark opinion mot en beslutad gallring så sent som 1980! Nu pågår ett arbete med att digitalisera detta världsminne för att göra ritningarna tillgängliga även online.

En storslagen, läsvärd och mycket imponerande bok. Storleken och tyngden gör den visserligen något svårläst om man vill hålla i den, men alla bilder motiverar det stora formatet.

Boken utgör också en nyttig påminnelse om de stora kulturhistoriska värden som dagligen omger oss, ibland utan att vi tänker på det.

Stockholm – ett världsminne i bibliotekets katalog

125 år sedan Sundsvall och Umeå brann ned

Måndagen den 25 juni 1888, för precis 125 år sedan, brann två norrländska städer ned på samma dag. De drabbade städerna var Sundsvall och Umeå. Sundsvallsbranden är den mest kända av dessa två. Den är den mest omfattande branden i Sveriges historia. På kvällen var Sundsvall en ruinstad. Fem människor hade omkommit och hela 9.000 var hemlösa.

Den tändande gnistan

Om denna dramatiska brand kan du läsa i ”Den tändande gnistan : staden som reste sig ur askan” av Svenåke Boström (Sundsvalls tidning, 1988), utgiven till brandens 100-årsminne.
Det finns många fler böcker om Sundsvalls historia, men just denna fokuserar särskilt på branden.

Det var måndagen efter midsommarhelgen 1888. Strax efter klockan tolv började det brinna. Det mesta tyder på att det var en gnista från ångslupen ”Selånger” som antände trästaden. Men någon skyldig kunde aldrig säkert utpekas.
Det var en het sommardag. Vädret var varmt, torrt och blåsigt. Brandkåren fick larmet ca 12:25, men hade aldrig någon egentlig chans att stoppa branden, som snabbt förvandlade stadens centrum till ett eldhav. Det berättas att hela hus brann ned på 15-20 minuter. Brinnande delar från byggnader kunde av vinden flyga upp till 600 meter. Spridningsförloppet gick snabbt. Invånarna försökte i panik rädda sina tillhörigheter. Efter åtta timmar hade hela Sundsvall brunnit ned.

Vissa saker räddades, t ex kyrkans arkiv, som av några rådiga personer bars ut ur kyrkobyggnaden i tid. De anställda på Sundsvalls enskilda bank låste in pengar och värdepapper i bankvalvets järnskåp, och dessa klarade sig helt oskadda. Stadens östra delar drabbades sist av branden, och de som befann sig där hade mer tid att rädda sina ägodelar. Stadsdelen Norrmalm kunde räddas tack vare massiva insatser av arbetarna vid sågverken.

I Boströms bok kan vi läsa många ögonvittnesskildringar, som ger stark närvarokänsla. ”Människorna vandrade tysta omkring på sina brända tomter, om de kunde finna något föremål, som elden sparat.”
Stora tragedier utspelades. 9.000 människor hade mist sina hem. Brandens omfattning gav upphov till större hjälpinsatser. Kung Oscar II reste till Sundsvall redan dagen därpå med ett specialtåg. Tåget förde bl a med sig 100 militärtält som restes redan samma kväll, 1000 omgångar sängkläder, tusentals kronor i kontanter och mycket annat. Mera stöd skulle snart komma från övriga landet.

”Den tändande gnistan” berättar inte bara om branden och om den tidens brandskydd, utan också om räddningsinsatserna för alla de nödställda. Sedan vidtog planerna för den nya staden, som skulle byggas i sten. Så föddes den nuvarande ”Stenstaden”. Sundsvall hade brunnit redan 1803, och sedan dess hade man lärt sig att försäkring var bra att ha. Många av de drabbade hade därför försäkring, vilket snabbt gav dem startkapital att bygga nya hus.

Den tändande gnistan i bibliotekets katalog

Norrland brinner

Den kraftiga vind som med eldens hjälp ödelade Sundsvall blåste samma dag också fart på eldsvådor i Umeå, Sandö och Lilla Edet. Elden i Umeå började bara tio minuter efter att Sundsvallsbranden startat. Fyra femtedelar av Umeå brann ned. 2.500 av stadens 3.000 invånare blev hemlösa. Dessutom härjade ett flertal skogsbränder.

En samtida skrift som beskriver bränderna under detta dramatiska år är ”Norrland brinner! : en beskrifning öfver eldsvådorna i Sundsvall, Umeå m.fl. ställen, af ett Ögonvittne” (originalutgåva 1888, nyutgåva av Sundsvalls kulturnämnd, 1988). Denna bok består av samtida ögonvittnesskildringar och omfattar 57 sidor. ”Förödelsen och eländet var öfver all beskrifning. Ingen penna förmår beskrifva de förtviflades åtbörder och ångestfulla försök att rädda något af det kära hemmet”.

Norrland brinner! i bibliotekets katalog

Det är lätt för oss att glömma vilken fara bränder var för 1800-talets städer, som mest bestod av träbyggnader. Idag behöver vi se upp med plaster och kemikalier, som kan orsaka giftiga brandgaser.

Alexandria

Alexandria

Alexandria är en av medelhavsområdets mest mytomspunna städer. Under den hellenistiska tiden var Alexandria världens största stad, sin tids metropol och en verklig kulturell smältdegel.

I den lilla men innehållsrika boken ”Alexandria : musernas stad : sju essäer om Alexandria i historia och nutid” (Rubicon, 1997) kan du läsa mera om denna spännande stad.

Boken består av sju separata artiklar, skrivna av olika författare. Det går alltså att välja fritt bland dessa. Man kan läsa alla, eller bara vissa om man vill. Tillsammans bildar de en intressant helhet.

Alexandria grundades av Alexander den store, och staden var först en självständig grekisk stadsstat, en polis. I början av 200-talet f.Kr. grundades forskningsinstitutet Mouseion, som tillsammans med det stora alexandrinska biblioteket blev ett centrum för den hellenistiska kulturen. Många kända vetenskapsmän och forskare under antiken verkade här.

Det finns många myter och legender kring själva biblioteket. Man vet inte exakt hur många bokrullar som förvarades här. Antika grekiska författare nämner siffran 400.000, medan senare romerska uppgifter säger 700.000. Inte heller vet vi när det förstördes eller av vem eller vilka. Det finns motstridiga uppgifter.

Utanför Alexandria stod ett av antikens sju underverk, fyrtornet på ön Faros. Tornet var mycket högt, mellan 120 och 140 m. Efter pyramiderna vid Gizeh var fyrtornet den antika världens högsta byggnad.

Alexandrias befolkning växte snabbt och staden blev en viktig handelsstad. Dess betydelse minskade dock efter den arabiska erövringen 642, och tyngdpunkten försköts till den nya huvudstaden al-Fustat (numera Kairo).

Harry Järv skriver om det alexandrinska biblioteket. Jerker Blomqvist skriver om vetenskapen i staden. Sture Linnér skriver om staden som den skildras av författaren Konstantinos Kavafis. Här finns flera intressanta texter att läsa.

Förutom Kavafis är Alexandrias främste moderne skönlitteräre skildrare Lawrence Durrell med sin ”Alexandriakvartetten”. Även han får ett eget kapitel i denna bok.
Välskrivet, bildande och intresseväckande.

Alexandria: musernas stad i bibliotekets katalog

År 2002, några år efter att denna bok utkommit, öppnades det nya, moderna alexandrinska biblioteket: Bibliotheca Alexandrina. Det ligger ca 200 m från platsen för det antika biblioteket. Syftet med det nya biblioteket är att även detta skall vara ett internationellt centrum för kultur, utbildning och vetenskap och fungera som en bro mellan den arabiska och den västliga världen.

Bibliotheca Alexandrina

Handritade Stockholmskartor

Karta över Djurgården, 1736

Hos Stockholms stadsarkiv kan du se digitaliserade versioner av ca 160 handritade Stockholmskartor, skapade från 1600-talet fram till 1900-talet. En del av kartorna är mycket vackert färgsatta.
Totalt finns ca 300 handritade kartor på Stockholms stadsarkiv.
Stockholms stadsarkiv – Handritade kartor

Östersunds rådhus 100 år

Idag gratulerar vi Östersunds rådhus, som fyller 100 år.
Nu är rådhuset stadens prydnad och en av våra mest omtyckta offentliga byggnader, men när det byggdes 1909-1912 spräcktes alla kostnadskalkyler och alltihop sågs som ett stort skrytbygge. Men sedan insåg alla vilket fint rådhus staden hade fått.
100-årsfirandet kommer att pågå under hela helgen. Det blir bl a Öppet hus.

Östersunds-Posten 121123: En 100-åring med strålande utsikter

BibliotekMitt: Lästips om rådhuset

Stockholm i kartor och bilder

Stockholm

Det finns en enorm mängd Stockholmslitteratur. Men här har vi en bok som faktiskt sticker ut ur mängden.

Helena Frimans och Göran Söderströms bok ”Stockholm – en historia i kartor och bilder” (Bonnier Fakta, 2010) presenterar huvudstadens historia på ett nytt sätt.
Det här är en visuell och mycket vacker bok, fylld av illustrationer, bilder och kartor. Du kan följa stadens utveckling från forntiden in i medeltiden, vidare till 1700-talets och 1800-talets Stockholm. Till sist kommer vi fram till våra dagars storstad.

Många av bilderna kommer från Stockholms stadsmuseums samlingar. En del av dem är inte så ofta återgivna i böcker, och känns därför fräscha. Här finns också spännande rekonstruktioner, baserade på de senaste forskningsrönen.

Detta är en riktigt fin bok i stort format. Den som börjar bläddra i denna fastnar garanterat i de intressanta artiklarna med sina många illustrationer. Texterna är välskrivna och intressanta. Ett extra plus för de många avbildningar av kartor som ingår.

Stockholm – en historia i kartor och bilder i bibliotekets katalog

Berlin i krig

Berlin i krig

Vid andra världskrigets slut var Berlin, den en gång så ståtliga tyska huvudstaden, bombad sönder och samman. Tredje riket hade gått under och staden var en enda grushög. I detta inferno levde vanliga människor och försökte överleva. Det var en brutal kontrast mot optimismen i krigets inledning.

Den brittiske historikern Roger Moorhouse skildrar berlinarnas vardag i ”Berlin i krig : liv och död i Hitlers huvudstad 1939-1945” (Fischer & Co, 2011).

I den här boken får man en bra uppfattning om hur det var att leva i Berlin under kriget. Enskilda människoöden träder fram. Författaren har använt sig av arkivmaterial, memoarer och intervjuer och resultatet är en mycket levande skildring, särskilt genom de många citaten ur samtida texter.

Moorhouse tar inte bara upp ”rikstyskarnas” upplevelser utan även gästarbetare, judar och andra grupper.

Det här är en levande bok som ger läsaren något som kan vara svårt i böcker om andra världskriget, nämligen en känsla av hur det faktiskt kan ha varit att vara en berlinare i början av 1940-talet. Hur var det egentligen att leva i en diktatur i Europa? Det är de vanliga människornas berättelser och vittnesmål som skildras här. Rekommenderas.

Berlin i krig i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: