Monthly Archives: november 2011

Tower Bridge

Över 100 år gamla och unika fotografier av konstruktionen av Tower Bridge i London har upphittats i en sopbehållare, meddelar brittiska tidningen The Telegraph.

Den mest färska bilden i fyndpaketet är tagen 1892. Fotona visar en stor detaljrikedom.

The Telegraph: Photographs of Tower Bridge being constructed are found in a skip (bildspel)

Den nuvarande Tower Bridge byggdes 1886-1894. Den är 244 meter lång och tornens höjd är 65 meter.

Lusthus och orangerier

Lusthus & orangerier

Lusthuset var under flera sekler ett självklart inslag i många finare trädgårdar. De användes för att skapa stämningar i parkerna och lusthusarkitekturen nådde sin höjdpunkt under 1700-talet.

Författaren och arkitekten Hans Mårtensson berättar om dem i den vackra boken ”Lusthus & orangerier” (Akantus, 2009).

Många lusthus har försvunnit, men en hel del finns kvar.
Lusthusen är ganska romantiska och är ett minne av en idyllisk dröm om trädgården. Ibland kallades lusthusen orangerier (apelsinhus). Då var de ofta uppvärmda växthus. Ett annat bra namn på lusthusen var övervintringshus.

Mårtenssons bok är en resa genom Sverige, Danmark och Finland. Detta är en väldigt fin bok med tjusiga fotografier. Stort format och hög blädderfaktor.

Lusthus & orangerier i bibliotekets katalog

Ostindiska kompaniet

Ostindiska compagniet

Svenska ostindiska kompaniet var verksamt under perioden 1731-1813 och var då Sveriges kanske mest framgångsrika företag. Hela 132 expeditioner skickades under den här tidsperioden från Göteborg till Kanton i Kina, och även till andra asiatiska mål. Skeppen transporterade hem eftertraktade och exotiska varor som te, porslin, siden och kryddor. Det sista av kompaniets skepp anlände till Göteborg 1806.
Bland ägarna fanns många utländska köpmän som slog sig ned i Göteborg, t ex Colin Campbell , Robert Finlay och William Chalmers.

Boken ”Ostindiska compagniet: affärer och föremål” (Göteborgs stadsmuseum, 2000) innehåller 21 olika artiklar om kompaniet. En resa varade i genomsnitt ett och ett halvt år. Läs om skeppen, om konsthantverk, om nya drycker och droger och mycket annat intressant. På flera färder medföljde botaniker som samlade in växter. I ett kapitel kan du läsa om hur man var klädd till sjöss under 1700-talet.
Ibland gick fartygen under. Ett särskilt kapitel handlar om förlisningarna.
Boken är rikt illustrerad, bl a med föremål ur Göteborgs stadsmuseums samlingar.

Ostindiska compagniet i bibliotekets katalog

Påvarna

Påvarna

Påvedömets historia är inte så omskriven i Sverige. Vi är ett sekulariserat land och det var länge sedan Sverige var katolskt. Men påvedömet har funnits i 2000 år och har visat sig väldigt livaktigt. Vatikanen är världens äldsta, ännu existerande institution. Påvar av skiftande dignitet har avlöst varandra. Ibland har påvarna spelat en stor roll i Europas politiska historia.

Göran Hägg berättar påvedömets historia i ”Påvarna: två tusen år av makt och helighet” (W&W, 2006). Historien börjar med kyrkans grundare Petrus och sträcker sig fram till den nuvarande påven Benedictus XVI.

Under trettioåriga kriget spreds stora mängder antikatolska skrifter i Sverige, och än idag har katolicismen ofta skildrats i en negativ ton i vårt land. Romersk-katolska kyrkan är dock den största frikyrkan i Sverige, så det kan vara intressant att läsa mer om påvarna och deras historia.

Göran Häggs bok är ganska trivsam, dock något trist illustrerad. Han visar hur påvedömet alltid lyckats klara sig igenom skandaler och motgångar. Men kommer påvarna att lyckas med detta även i framtiden?

Påvarna i bibliotekets katalog

Tulpanmanin

Tulpanmani

Ekonomiska kriser och finansbubblor är ingenting nytt. I dagens tid av finansiell oro kan det vara intressant med en historisk tillbakablick.
En av de mest kända finansbubblorna är den så kallade tulpanmanin i Nederländerna på 1630-talet.
Om denna finns en utmärkt bok, ”Tulpanmani: terminshandel, finanskris och den åtråvärda tulpanlöken” av Mike Dash (Svenska förlaget, 2001).


Den allra finaste tulpanen hette Semper Augustus.

Tulpanmanin brukar anses som historiens första spekulationsbubbla.
Det hela rörde sig om handel med tulpanlökar.  Tulpanen hade kommit till Europa på 1500-talet från det Osmanska riket i öst. Sedan upptäckte man att det gick att odla tulpaner i Nederländerna, där blomman trivdes.
Detta var Nederländernas guldålder: landets ekonomi var då i mycket stark tillväxt. Det fanns alltså mycket pengar i omlopp.

Allt fler började intressera sig för att satsa sina pengar i tulpanodling. Priserna ökade. Nästan alla sorters tulpaner gick att sälja. Snart började man handla med framtida skördar. Detta var historiens första terminsaffärer. Man köpte lökar som ännu inte fanns, för pengar man ännu inte hade fått.

Folk såg sina pengar mångfaldigas, till synes utan ansträngning. 1634 steg efterfrågan kraftigt. Priserna på lökar hade mångdubblats. Vissa exklusiva lökar hade ökat i pris upp till 12 gånger. Till sist kunde en enda tulpanlök vara värd lika mycket som ett stort hus. Människor sålde sina trädgårdar, sina hem för att kunna delta i handeln.

Till sist brast bubblan. Detta inträffade i februari 1637. Folk som inte hade hunnit sälja sina lökar blev ruinerade. Nederländerna hamnade i en ekonomisk kris.

Tulpanmani” är en tankeväckande och intressant bok, som kanske lär oss att känna igen en bubbla i tid.

Tulpanmani i bibliotekets katalog

Lästips på internet:
Sådana här finansbubblor har dykt upp i historien flera gånger. Läs mer om detta i Peter Englunds välskrivna essä.
Peter Englund: Kring Admiral Pottebacker och finansbubblornas historia

Birka och Hovgården

Birka och Hovgården

Birka är den vikingatida handelsplats, eller stad, som låg på nuvarande Björkö i Uppland.
På en udde på Adelsö mitt emot Björkö ligger Hovgården, lämningarna efter en kungsgård.
Birka och Hovgården är Sveriges kanske mest kända fornlämningar och utsågs 1993 till ett av Unescos världsarv.
Det var hit som Ansgar kom på 830-talet för att missionera bland svearna.
Vid Birka och Hovgården har mängder av arkeologiska fynd gjorts. Området har grävts ut flera gånger.

I Bente Magnus bok ”Birka och Hovgården” (Riksantikvarieämbetet, 2009) får vi en mycket bra vägledning till dessa platser.
Alla som vill besöka Birka och Hovgården bör läsa denna bok. Den ger en bra introduktion till dagens kunskapsläge om Birka, och är dessutom rikt illustrerad med foton och kartor. Mycket användbar. Och den som inte har besökt Birka kommer att bli sugen på att göra det efter att ha läst denna bok.

Birka och Hovgården i bibliotekets katalog


Ansgarkorset inom Birkas fornborg

350 år av plikt

Plikt

I år fyller Pliktexemplarslagen 350 år. Denna lag har ett tråkigt namn men är väldigt viktig.
Den går ut på att var och en som utger en bok, en tidskrift e d måste skicka särskilda exemplar av denna till ett antal bibliotek, främst Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm, som är Sveriges nationalbibliotek.
De exemplar som skickas kallas pliktexemplar och förutom KB är det universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Linköping och Umeå som tar emot dem.

Det var 1661 som det utfärdades en förordning om att alla tryckta skrifter först skulle levereras till kungens kansli för kontroll innan de fick spridas vidare. Från början hade förordningen ett rent kontrollsyfte. Men KB fick sin status som nationalbibliotek samma år, 1661. Sedan dess har förordningen omarbetats flera gånger. Lagens senaste lydelse är från 1993.

Med anledning av 350-årsminnet av denna förordning har KB nu skapat en virtuell webbutställning om pliktexemplarslagen: Plikt!

Nya tider och ny teknik ställer andra krav på varje utgivare. Idag utges media i andra former än på papper. Hur ska dessa arkiveras? Och allt småtryck (häften på ett fåtal sidor), affischer och andra trycksaker, vad gör vi med dem? Hur ska eftervärlden kunna ta del av det vi skapar idag?
Det här är intressanta frågor och i KB:s vituella utställning finns en hel del att fundera kring.

Ibland undrar jag över vad som kommer att bli kvar av vår kultur om några hundra år. 1700-talets och 1800-talets brev finns kvar i arkiv. Människor som levde för flera hundra år sedan talar till oss genom sina texter och dagböcker. Men vad blir kvar av det vi skriver? När fick du ett handskrivet brev eller ens ett vykort senast?

Lagen om pliktexemplar av dokument (SFS 1993:1392)

Stockholms blodbad

Stockholms blodbad

November månad förknippas ofta i svensk historia med Stockholms blodbad. Det är ju det traditionella namnet på avrättningarna i Stockholm 8–9 november 1520 efter Kristian II:s kröning.
Mycket har skrivits om dessa dramatiska händelser. Den senaste och mest aktuella skildringen är skriven av militärhistorikern Lars Ericson Wolke : ”Stockholms blodbad” (Prisma, 2006).

Fredagen den 9 november 1520 var Stockholm en stad i chock. Dagen innan hade kung Kristian II låtit avrätta ett stort antal personer på Stortorget i Gamla stan (Exakt hur många är omtvistat, men det kan ha varit över 80 personer). Det var hans politiska fiender som hade rensats ut, och nu rullade likvagnarna till Södermalm, där kropparna skulle brännas på bål.

Vem eller vilka var det som hade fattat beslutet om avrättningarna? Tolkningarna kring Stockholms blodbad har varit många under seklerna, och Gustav Vasa använde händelserna i sin antidanska propaganda. Gustav Vasas far och svåger fanns bland de avrättade. Källäget är bristfälligt, vilket har öppnat för ett flertal olika tolkningar och teorier.


Ur Blodbadstavlan, en avbildning som beställdes av Gustav Vasa.

Lars Ericson Wolkes bok är välskriven och intressant. Han skildrar Sverige under början av 1500-talet och maktspelet kring Kalmarunionen.
I det här dramat fanns det många starka personligheter: Kristian II, ärkebiskopen Gustav Trolle, Sten Sture, Kristina Gyllenstierna. I den här boken möter vi dem allihop.

Författaren gör också jämförelser med andra liknande händelser som Bartolomeinatten i Paris och Kalmar blodbad (som inte är lika känt). Vi får också en innehållsrik redogörelse för hur Stockholms blodbad beskrivits av svenska och danska historiker genom tiderna.

En bra och intressant bok. Vill du veta mera om Stockholms blodbad är denna bok en utmärkt startpunkt.

Stockholms blodbad i bibliotekets katalog

Diverseannonsernas historia

Öronbrosk önskas

Annonser i tidningen är en självklar del av vardagen för oss. Vi tänker kanske inte på att annonserna säger väldigt mycket om den samtid i vilken de skrivs och publiceras.

I Carl-Johan och Oscar Svenssons fascinerande bok ”Öronbrosk önskas: livsöden, brott och humor i annonser genom tiderna” (Roos & Tegner, 2011) har de samlat ”Diverse”-annonser ur Dagens Nyheter från starten 1864 till idag.
Det finns enkla samlingsböcker med kul annonser som ger en stunds skratt och inget mera, men den här boken vill gå mer på djupet och lyckas ganska bra med det. Författarna har gjort ett grundligt jobb och gått igenom tusentals annonser.

Varje annons kan berätta en historia eller ge en glimt ur ett livsöde. I den här boken kan man hitta mycket intressant.
Ett inledande kapitel beskriver hur Stockholmspolisen 1983 kommunicerade med Militärligan via annonser i DN.
Sedan har författarna delat in annonserna i olika kapitel, där de dels visar faksimilbilder av typiska annonser och dels berättar om ämneskategorin. Här finns kapitel om personefterlysningar, om medicin- och hälsoreklam, om lån och tiggeri, om ressällskap, om borttappade saker, och inte minst kontaktannonser. Ett särskilt intressant kapitel handlar om socialhistoria: fosterhem, adoptioner och alkohol.

I vissa fall har författarna sökt upp annonsörerna i nutid för att kunna berätta hela historien bakom en viss annons. Det gäller t ex annonsen ”Öronbrosk önskas”, som också givit boken dess titel. Denna intressanta historia berättas i ett eget kapitel i boken.

I den här boken kan vi läsa om hur språkbruket förändrats genom tiderna. Vissa annonser publicerades glatt för bara några decennier sedan, men är otänkbara för publicering idag.
Ett exempel på en kul och intressant bok som du inte visste att du ville läsa.

Öronbrosk önskas i bibliotekets katalog

Nya arkeologiska upptäckter

Discovery!

Hela tiden görs nya spännande arkeologiska upptäckter. Ibland läser vi om några av dem i tidningarna, andra gånger kan det bli korta filmklipp i någon nyhetssändning. Men i boken ”Discovery! – Unearthing the new treasures of archaeology” (Thames & Hudson, 2007) samlas massor av av de senare årens intressanta fynd från hela världen.

Det brittiska förlaget Thames & Hudson ger alltid ut verkliga kvalitetsböcker, och detta är inget undantag. Det är verkligen imponerande att se hur mycket material man fyllt denna bok med.
Varje fynd får 2-4 sidor med text och bild. Fynden är indelade i olika kapitel: Istiden, Gravar och mumier, Antik konst, Försvunna städer, Ritual och religion, Från havsdjupen och allra sist Vetenskapliga upptäckter.

Läs om den peruanska staden Caral från den äldsta civilisationen i Sydamerika, eller om nya gravfynd i Egypten, Syrien och Kina. En artikel beskriver världens äldsta båtar, funna i Abydos, Egypten. Eller titta på den stora keltiska krigarstatyn som hittades i en grav i Glauburg, Tyskland.  Och se alla fynd som nyligen återfunnits på havsbotten, bl a utanför Alexandria.
Ett särskilt intressant kapitel handlar om himmelsskivan från Nebra i Tyskland, världens äldsta kända avbildning av himlavalvet. Skivan skapades ca 1600 f Kr.


Himmelsskivan från Nebra

Den här boken är väldigt tjusigt utformad och det är ett rent nöje att bara sitta och bläddra i den. Nya intressanta kapitel dyker upp hela tiden. Rekommenderas!

Discovery! i bibliotekets katalog

Stockholms förstäder

Stockholms förstäder

För 100 år sedan var Stockholms utbyggnad bara i sin inledning. 1911 utgavs boken ”Stockholms förstäder och villasamhällen” (Tullbergs, 1911). Målgruppen var alla de som var intresserade av att flytta till något av de nya förstadsområdena och som ville ha mera information om dem.

Alla förstäderna (förorter kallar vi dem idag) listas prydligt i alfabetisk ordning, från Aspudden till Täby.

Om Rotebro villasamhälle får vi veta att det ligger på ca 30 minuters avstånd från hufvudstaden, och att ej mindre än 25 tåg dagligen trafikerar Rotebro. Biljettpriset är 38 öre, helår 91:50.

Mera fakta om Rotebro:
”Villaområdet är friskt och naturskönt beläget, till större delen på en mot söder sluttande platå. Jorden är af synnerligen god beskaffenhet och lämpar sig väl för trädgårdsskötsel. Förutom återtomter finnes härliga skogsområden, bevuxna med utmärkt vacker björk- och barrskog. (…) Ett förträffligt vatten har anträffats å alla de tomter, där gräfning företagits, och finnas dessutom tre brunnar för allmänt behof. Samtliga vägar äro anlagda och försedda med gångbanor af trä. Området belyses af Luxlampåor, t.v. på jordägarens bekostnad.”

Om Råsunda kan vi läsa följande:
”Arbetarne göra just ej mycket väsen av sig om dagen: någon försäljning eller utminutering af sprit finnes här icke – blott några oskyldiga nykterhetscafén. (…) Druckna och bullersamma personer möter man här således mycket sällan. Och om nätterna är här så tyst att jag ej kan påminna mig ha varit med om en sådan nattstillhet i hela mitt lif.”
Dagens Råsunda skulle nog beskrivas litet annorlunda, misstänker jag.

Det är verkligen en bok från en annan tid, avlägsen men ändå inte så långt borta. Att läsa den är att resa i en sorts tidskapsel. Boken utgavs innan första världskriget bröt ut 1914 och är full av framtidsoptimism. Rikt illustrerad med svartvita foton.

Ännu ett fynd från bibliotekets bokmagasin.

Stockholms förstäder och villasamhällen i bibliotekets katalog

De tre kungliga kusinerna

Kungen, kejsaren, tsaren

1914 styrde tre kungliga kusiner över nästan hälften av hela världen. De var kung Georg V av Storbritannien, kejsar Wilhelm II av Tyskland och tsar Nikolaj II av Ryssland. De hade träffats sedan de var barn på familjesammankomster, bröllop och andra högtider. Som vuxna besökte de varandra i samband med olika ceremonier som kröningar, jubileer och militära övningar.

De tre kungliga kusinerna stod för den gamla världen och skulle tillsammans hindra nymodigheter som socialism, revolutioner och antirojalism från att breda ut sig. Men så bröt det första världskriget ut 1914, och alla skyllde på varandra.

Om de tre kusinerna Georgie, Nicky och Willy handlar Catrine Clays intressanta bok ”Kungen, kejsaren, tsaren : kusinerna som startade första världskriget” (Prisma, 2008).
Clay, som är brittisk journalist, utgår i boken från dagböcker, brev och andra dokument.
De tre regenterna levde i extrem överflöd och lyx, men deras liv var också fyllda av intriger och falskhet. Avundsjuka och dålig stämning präglade många av deras möten.

Bakgrunden till det första världskrigets utbrott 1914 är historiens kanske mest sönderforskade fråga. Åtskilliga hyllmeter litteratur har skrivits om detta och ändå är det svårt att kunna peka ut något enskilt land eller enskild person som ytterst ansvarig.
Kriget var fullständigt omvälvande och förändrade Europas historia i grunden. I vilken mån var de tre kungliga kusinerna skyldiga till krigsutbrottet? Läs den här boken om du vill veta mera om dem.

Kungen, kejsaren, tsaren i bibliotekets katalog

Läs också Från Willy till Nicky

Ett hus i Pompeji

Domus Pompeiana

År 79 e Kr fick vulkanen Vesuvius ett utbrott, och de båda romerska städerna Pompeji och Herculaneum gick under. Genom detta vulkanutbrott bevarades städerna under ett tjockt lager aska och pimpsten, och Pompeji är därmed den bäst bevarande antika staden.
Pompeji återupptäcktes på 1500-talet efter att ha legat i glömska under många sekler. Det var först 1748 som de första utgrävningarna inleddes. Den första tiden inriktade man sig mest på jakt efter skatter och konst, men senare övergick man till mer vetenskaplig arkeologi. Fram till idag har ca 75% av Pompeji grävts ut.

Stadens största kulturhistoriska värde ligger i de många bostadshusen, som ger oss en inblick i romarnas vardagsliv. Många unika fynd av inventarier och verkstäder har gjorts.

Numera har Pompejiforskningen blivit mer internationell. En forskargrupp inom Helsingfors universitet har sedan 2002 koncentrerat sig på studier av Marcus Lucretius patricierhus i Pompejis centrum, som grävdes fram redan 1846. I boken ”Domus Pompeiana : ett hus i Pompeji”  (Söderströms, 2008) sammanfattas denna forskning.

Marcus Lucretius var guden Mars offerpräst och medlem av stadsfullmäktige i Pompeji, och var alltså en viktig person i staden. Hans hus var stort och påkostat. Där fanns brunnar och vattenledningar.

I boken finns särskilda kapitel om Pompejis historia, om romerska byggnader och mycket annat. Särskild uppmärksamhet ägnas de många väggmålningarna i Marcus Lucretius hus, och rekonstruktionen av dem. Vardagsföremål och keramik har bevarats.

Boken visar på ett intressant vis hur man kan använda en enda byggnad i Pompeji för många olika sorters forskning på skilda sätt. Många illustrationer i färg.

Domus Pompeiana i bibliotekets katalog

Svenska residens

Svenska residens

I vart och ett av Sveriges län ligger ett residens för landshövdingen. Dessa byggnader är av varierande ålder men de är alla stiliga och imponerande.

De första länen infördes 1634 och var då 11 till antalet.
I boken ”Svenska residens” av Staffan Nilsson (Svensk byggtjänst, 2000) kan du följa med på en guidad tur till alla landshövdingars residens.
Varje byggnad presenteras med ett antal vackra färgbilder, samt en planritning. Man ser ganska snart att residensen från 1700- och 1800-talet har likartade planer. Standardritningen visar ett hus som skulle kunna ligga nästan var som helst – vid ett torg, vid en strand, fristående eller vid sidan av ett torg.
Långt fram under 1800-talet hade residensen självhushåll. Residenset i Umeå fick exempelvis ett fähus med plats för tre kor, höns och grisar.
I varje residens utom i Stockholm finns gästrum för Kungen, när han eventuellt kommer på besök.

Länsresidensen är viktiga kulturbyggnader. I Östersund är residenset den äldsta icke-kyrkliga stenbyggnaden i staden.

Den här boken är på hela 255 sidor och är späckad med intressanta fakta och bilder. Tyvärr har förlaget valt ett ganska intetsägande omslag, varför man lätt kan missa denna godbit.
De många interiörbilderna i boken motiverar dess tvärformat.

Svenska residens i bibliotekets katalog

Empirens döttrar

Empirens döttrar

I början av 1800-talet medförde det nyväckta intresset för antiken att en helt ny arkitektur-, design- och modestil skapades. I Sverige kallas den empire eller Karl Johanstil.

”Empirens döttrar : kultur och mode under tidigt 1800-tal” av Helen Persson (Signum/Atlantis, 2009) berättar om dammodet i Sverige under 1800-talets första kvartssekel.
Kvinnorna klädde sig i klassiskt inspirerade klänningar med hög midja. Empirens ideal var den klassiska pelaren. Plaggen var fria och rörliga, och kvinnor slapp hårda livstycken.
Det kunde vara ett ganska sensuellt mode. Snörliv framhävde bysten, vilket också syns på tidens porträttkonst.
Kläderna var ofta gjorda i bomull, ett nytt material som var billigare än siden och gjorde modet tillgängligt för många fler.

Boken är rikt illustrerad med både foton och målningar. Särskilda kapitel handlar om vardagskläder, om underkläder, om festkläder. Och hur var man klädd på sitt bröllop på 1820-talet?
En intressant och välskriven bok om modehistoria.

Efter empiren kom korsetten och stannade kvar i ca 125 år. Krinolinens tid följde. Men det är en annan historia.

Författaren Helen Persson är dräkthistoriker och arbetar som intendent vid Victoria and Albert Museum i London.

Empirens döttrar i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: