Category Archives: Klimat

Fimbulvintern

Vetenskapens värld

I fornnordisk mytologi är Fimbulvintern den förfärligt långa vinter som ska föregå Ragnarök, världens undergång.

Att forskarna idag tror att verkliga händelser ligger bakom beskrivningen av Fimbulvintern har beskrivits tidigare i bloggen: Bakgrunden till Fimbulvintern
9 maj sände SVT:s Vetenskapens värld ett färskt reportage om just detta.

Man tror nu att det var två vulkanutbrott på kort tid, år 536 och 540, som orsakade en extremt kall period på norra halvklotet. Missväxt, hungersnöd och en kraftig befolkningsminskning blev följden, och troligen är det dessa händelser som ligger till grund för vikingarnas beskrivning av Fimbulvintern, som återges i Snorres Edda.

SVT Play: Vetenskapens värld 160509: Fimbulvintern
Tv-programmet kan ses i SVT Play t o m 26 november 2016.

 

Syndastraff – nu och då

Vårt eget fel

Vid återkommande tillfällen i vår historia har olyckor och katastrofer som drabbat människan förklarats med moraliska orsaker. Människan har levt på ett felaktigt sätt och därför straffas vi, kanske av en högre makt, kanske av ödet, eller något annat. Det kunde vara Guds straff för människornas synder.

När klimatfrågan fick sitt stora kulturella genombrott under hösten 2006 återkom sådana här moraliska orsaksförklaringar. Dessa visar påfallande likheter med andra tillfällen i historien.

Den här intressanta frågeställningen är utgångspunkten för historikern David Larsson Heidenblads bok ”Vårt eget fel : moralisk kausalitet som tankefigur från 00-talets klimatlarm till förmoderna syndastraffsföreställningar” (Agerings, 2012).

Boken är egentligen en avhandling, men den är skriven på ett relativt lättläst språk, och som avhandling är den hyfsat lättillgänglig.

Heidenblads berättelse tar sin början med den grekiska Ikaros-myten. Det var ju Ikaros som trotsade fadern Daidalos varningar om att med sina nya vingar inte flyga för högt. Vaxet som höll samman vingarna smälte när Ikaros kom för nära solljuset, och han störtade ned i havet. Detta är urtypen för en moraliserande och sedelärande berättelse. Högmod går före fall.

I ”Vårt eget fel” får läsaren följa de stora linjerna. Det framgår mycket tydligt hur det i den judisk-kristna kultursfären har funnits den här typen av moraliska varningar och förklaringar under flera tusen år. Redan i Gamla testamentet kan vi ta del av profeternas varningar. Berättelserna om Sodom och Gomorra, om Noas ark och om Babels torn är välkända.

Man kan undra om historien upprepar sig. Digerdöden, Trettioåriga kriget, första världskriget är exempel på katastrofer som alla förklarats med moraliska orsaker : människans självförvållade undergång. Och idag har vi miljö- och klimatlarm som mycket tydligt passar in i den här bilden.

Heidenblads nyckelbegrepp i hela boken är tankefiguren ”moralisk kausalitet”, alltså att hotande katastrofer anses vara människans eget fel. Han har valt ut fem nedslagspunkter, som i boken blir föremål för studier i varsitt kapitel. Det är först klimatlarmet på 00-talet, sedan ”Guds straff för människornas synder” som främst beskriver 1600-talet, ”Syndastraff i brytningstid” som berör 1800-talet, ”Världsbrandens utbrott” om första världskriget och till sist ”Hotet om kärnvapenkrig” som givetvis beskriver 1950- och 1960-talets kapprustning.
Ett avslutande kapitel sammanfattar ”moralisk kausalitet” i ett längre tidsperspektiv.

Det är främst från en svensk vinkel Heidenblad skildrar sin idéhistoriska studie. Han har gått igenom predikningar, psalmer, plakat, och nutida tidningsartiklar, radio- och tv-program. Det är verkligen en spännande mix av källmaterial.

Det här är en mycket intressant studie som visar hur vi idag, kanske omedvetet, använder oss av förklaringsmodeller som i själva verket är urgamla. Att saker och ting går igen i vår historia blir tydligt för läsaren av ”Vårt eget fel”. Frågan är om det kollektiva ansvars- och skuldbegreppet är på väg tillbaka.

Boken har några svartvita illustrationer. Eftersom det är en akademisk text följer det även med en notapparat och en engelskspråkig sammanfattning.
Men låt inte den akademiska formen hindra dig från att läsa den här intressanta boken. Den ger oss nyttiga perspektiv på vår samtid. När vi tar några steg tillbaka får vi en överblick över den stora bilden. Även om det finns tydliga skillnader i synen på moral och kausalitet mellan t ex 1600-talet och 2000-talet så finns också likheterna där.

Bokens omslag pryds av ett utsnitt ur Caspar David Friedrichs kända målning ”Vandraren över dimhavet” (1818).

Vårt eget fel i bibliotekets katalog

 

Klimatet under 10.000 år

Global nedkylning

I dagens klimatdebatt förekommer ofta ett alltför kort historiskt perspektiv, ibland inte längre än 50 år tillbaka. Man kan få intrycket att klimatet har varit konstant fram till 1900-talet, vilket inte stämmer. Det finns en hel del historisk dokumentation som ger oss en bild av de olika klimatperioderna som jorden haft.
Klimathistoria är en färsk historisk gren. Ämnet är kontroversiellt och forskningen ofta motsägelsefull.

En bok som tar upp sådana här frågeställningar om klimatförändringar genom historien är ”Global nedkylning : klimatet och människan under 10.000 år” av Fredrik Charpentier Ljungqvist (Norstedts, 2009).

Klimatförändringar har ofta medfört stora konsekvenser för de människor som råkat ut för dem.
I boken möter vi exempelvis babylonier, romare, mayaindianer, vikingar och medeltida européer.

”Global nedkylning” är kronologiskt upplagd och börjar med slutet av den senaste istiden.
Riktigt intressant blir boken ungefär från folkvandringstiden och framåt. Under perioden 300-800 förekom en köldperiod, som kan ha varit en bidragande orsak till folkvandringen.

Här finns dessutom ett kapitel om vulkanutbrottet 536, vars följder kan ha givit upphov till berättelsen om Fimbulvintern.

Sedan kommer den medeltida värmeperioden ca 800-1300, en period som nu är mycket omdebatterad i klimatpolitiska sammanhang. Klimatet var vid denna tid ovanligt gynnsamt för jordbruk i norra Europa. Man odlade vin i England. Överskottet från skördarna kunde läggas på byggen av kyrkor och katedraler. Stränga vintrar var sällsynta. Nordborna koloniserade Island och Grönland. Samtidigt drabbades Mayaindianernas områden av torka, och deras rike bröt samman.

Avsnittet om Lilla istiden, ca 1300-1900, tillhör bokens mest intressanta.
Egentligen var det ingen istid, utan en följd av kalla perioder. Lilla istiden var ett globalt fenomen, men växlingarna har varit olika på skilda håll och forskarna är oeniga om tidsperioderna. I Europa tycks 1500- och 1600-talen ha varit den kallaste delen.
Det märks att författaren är särskilt hemma på medeltidshistoria. Skildringen av den stora svälten i Europa på 1310-talet är välskriven. Faktum är att man sällan läser om denna stora svält. Istället är det ett stort fokus på Digerdöden, som kom i mitten av seklet och slog hårt mot en då redan drabbad befolkning. 1310-talets svältkatastrof var den största som drabbat Europa under de senaste 1000 åren.
Sedan kommer den period som historikerna brukar kalla för den senmedeltida agrarkrisen. Kalla vintrar kunde vara illa, men värre var alltför riklig nederbörd, särskilt i kombination med kalla vårar och somrar, vilket var det som förstörde skördarna.
Författaren gör även en intressant koppling till häxprocesserna.
Bosättningarna på Island och Grönland fick stora problem. På Grönland dog hela bosättningen ut.

Marknad på Themsens is
Marknad på Themsens is 1683-84 (av Thomas Wyke)

Mellan 1550 och 1650 drabbades Europa även av omfattande krig och sjukdomsepidemier. Klimatet var bara en del av problem som den tidens européer hade. Under 1600-talet förekom vissa vintrar som var extremt kalla. Karl X Gustavs tåg över Bält 1658 är välkänt, liksom marknaderna på Themsen och på isen utanför Holland. Hela 1690-talet var kallt. I Sverige-Finland var det en humanitär katastrofsituation.
1700-talet var något varmare, medan 1800-talet åter blev kallare.

När tog Lilla istiden slut? Forskarna brukar välja perioden 1850-1920. Författaren påpekar att ca halva den globala uppvärmningen, och det mesta av uppvärmningen i Arktis, ägde rum före 1950. Jorden har kommit in i en varmare klimatcykel efter Lilla istiden, vilket gör det svårt att avgöra hur mycket av uppvärmningen som beror på mänsklig påverkan. Författaren menar att det först är under de senare årtiondena, från 1970-talet och framåt, som utsläppen av växthusgaser kan ha påverkat.

Författaren fokuserar givetvis på de områden i världen varifrån man har data. Att utgå från Europa är naturligt men här finns också avsnitt från Asien, Amerika och Afrika.

”Global nedkylning” är en bra, tankeväckande och viktig bok som belyser jordens långa klimathistoria. Detta är ett svårt ämne att skriva om, men författaren lyckas bra med det. En sakligt informativ och resonerande bok som många borde läsa. Rekommenderas!
Här finns också bilagor där författaren räknar upp alla de enskilda saker som påverkar klimatet. Det är fler än vad man kanske tror. Han förklarar också genom vilka metoder och från vilka källor som vi idag kan få kännedom om forna tiders klimat.

Fredrik Charpentier Ljungqvist har en väldigt bra sammanfattning i slutet av boken, som jag inte kan låta bli att citera här.

”I vilken utsträckning uppvärmningen är orsakad av människan eller ej är kanske inte den viktigaste frågan. Den viktigaste frågan borde kanske istället vara hur vi kan hantera konsekvenserna av den globala uppvärmningen.”
(…)
”Hela den nuvarande västerländska civilisationen på jorden har människan i princip byggt upp under de senaste 600-700 åren då jorden, utom under det senaste århundradet, varit inne i en kall klimatcykel: Lilla istiden. Det innebär att den mesta bebyggelsen, det mesta jordbruket, liksom synen på vad som är ”normalt” är anpassat till de förhållanden som varit förhärskande under en kall klimatperiod. Tidigare varma perioder är alltför avlägsna i tid för att utgöra en referensram för människan”

Global nedkylning i bibliotekets katalog

Bakgrunden till Fimbulvintern

Länge ansågs de fornnordiska sagorna vara oanvändbara som källmaterial. Weibull-skolan bland svenska historiker förespråkade en radikal och bestämd källkritik. Eddan, Heimskringla och andra verk avfärdades som sagoberättelser. Troligen var själva begreppet saga ett problem här. När vi säger saga idag betyder ordet främst ”fiktiv berättelse för barn, ofta med overkliga eller fantastiska inslag”. Men saga är ett gammalt ord som på isländska helt enkelt betyder berättelse. Idag finns olika forskningslinjer, där man diskuterar hur mycket av historisk sanning som finns kvar i de gamla berättelserna.

Ny forskning visar att det mer största sannolikhet finns en verklig historisk händelse bakom begreppet ”Fimbulvinter”.

Fimbulvintern beskrivs i första delen av Snorres Edda, ”Gylfaginning”. Den svenske kung Gylfe besöker en hall, där tre statyer, föreställande asagudar, sitter. Vad vet de om Fimbulvintern, frågar han. ”Det blir tre vintrar i följd och ingen sommar emellan”, säger gudarna. Fenrisulven ska komma lös. ”Då händer något övermåttan märkligt: ulven slukar upp solen, och människorna skola finna, att det är dem till stort men.” Fimbulvintern föregår Ragnarök, världens undergång.

Forskare har nu sett att något ovanligt hände år 536, vilket beskrivs i flera samtida källor.
Solen var blåaktig, svag och skymd. Människor kastade ingen skugga på marken, och även månen skymdes. Det kom ingen värme, grödorna dog. Detta måste ha berott på ett mycket stort vulkanutbrott med påföljande askmoln, som spridit sig över världen. Detta utbrott var tidigare okänt men flera spår, bl a i iskärnor från Grönland, bekräftar det.
I norra Sverige beräknas medeltemperaturen under somrarna efter år 536 ha sjunkit med tre till fyra grader – en kraftig klimatförändring som måste ha medfört stora påfrestningar och ökad dödlighet för dåtidens människor. Detta kan man också koppla samman med förändringar i gravfynd och avbildningar på runstenar m m från denna tid.

SvD berättar om detta i en mycket intressant Under strecket-artikel från 130424:
Katastrofen år 536 visar sig i myterna

Ett liknande, men ej lika kraftigt, vulkanutbrott orsakade 1816 en svår köld i Europa. Det året kallas sedan dess för Året utan sommar.
Mera om klimathistoria här i bloggen i morgon.

%d bloggare gillar detta: