Bloggarkiv

Carl-Göran Ekerwald om Swedenborg

Carl-Göran Ekerwald om Swedenborg

Författaren Carl-Göran Ekerwald är närmast legendarisk för alla kultur- och litteraturintresserade i Jämtland. Hans välskrivna och intressanta böcker läses av både ung som gammal, och hans föredrag om allehanda ämnen drar alltid fullt hus.  Han är nu 92 år ung och lika aktiv som alltid.

1988 utgavs boken ”Memorabilier : minnesanteckningar från himlar och helveten”, som är ett urval av Emanuel Swedenborgs texter, i översättning av Ekerwald. Boken ges nu ut i ny upplaga 2016 på förlaget Molin & Sorgenfrei.
31/10 var Carl-Göran Ekerwald på Stockholms stadsbibliotek och höll ett föredrag om Emanuel Swedenborg. Vi som inte kunde vara där kan nu ta del av föredraget via en video som biblioteket lagt ut.

Emanuel Swedenborg (1688-1772) var naturvetenskapsman, bibeltolkare och teosof. Han utgav den första svenska vetenskapliga tidskriften, Daedalus Hyperboreus (1716–18) och var mycket intresserad av mekanik.
Efter att han hamnat i en religiös kris fick han 1745, vid 56 års ålder, en gudomlig uppenbarelse. Han fann sig kallad att tolka Bibelns andliga innebörd. Idag finns ett stort antal swedenborgianska samfund runt om i världen, samtidigt som Swedenborg själv inte alltid har varit särskilt ansedd i Sverige.

Detta är ett typiskt människoöde som intresserar Carl-Göran Ekerwald. I sitt föredrag om Swedenborg drar han paralleller till personer som Augustinus, Immanuel Kant, Bob Dylan och Lars Norén.
Att lyssna till Ekerwald är som att lyssna till en pianovirtuos. Tänk att bildning kan vara så här underhållande! Föredraget är på ca 45 minuter, med en efterföljande frågestund på 20 min som fungerar som ett sorts extramaterial. Rekommenderas!

Ett extra tack till Stockholms stadsbibliotek, som låtit dokumentera det här föredraget och lägga ut det på sin webbplats.
Carl-Göran Ekerwald om Swedenborg (videoklipp, 70 minuter)

Memorabilier i bibliotekets katalog

Arvet från Mesopotamien

Arvet och arvtagarna

Det område som en gång kallades Mesopotamien är idag krigshärjat.
Här uppkom mänsklighetens äldsta högkulturer, vars rön och uppfinningar än idag är en naturlig del av vår vardag.

Det finns dock märkligt få nyare böcker på svenska om Mesopotamiens högkulturer.
Det är därför mycket glädjande att läsa ”Arvet och arvtagarna : fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria” av Taina Kantola & Lennart Warring (Natur & Kultur, 2015). Den här fina boken är ett bra exempel på hur även böcker i litet format kan ha ett stort innehåll.

Författarna Kantola och Warring har tidigare tagit fram nyöversättningar av klassiker som Gilgamesh-eposet och ”Inanna – skymningens drottning(tidigare rekommenderad här i bloggen).

I Mesopotamien har många civilisationer avlöst varandra.
Sumererna uppfann skrivkonsten ca 4000 f.Kr, och tog fram den första skönlitteraturen. De skapade också en statsförvaltning. Babylonierna utvecklade astronomi och juridik. Deras huvudstad Babylon blev den första internationella metropolen, en multikulturell storstad med kanske 150.000 invånare.

Allt detta förvaltades och vidareutvecklades av assyrier, perser, araber och andra.
Den vetenskapliga revolutionen som startats i Babylonien och Assyrien blev en viktig drivkraft för uppkomsten av den grekiska filosofin och vetenskapen.

Mesopotamiens femtusenåriga lärdomstradition är den längsta som någonsin funnits på jorden. Den gick under först med mongolernas invasion på 1200-talet.

Araberna erövrade det mesopotamiska området under 600-talet. De upptäckte en rik lärdom i form av filosofi, vetenskap och läkekonst, och satte igång ett stort översättningsarbete, då verk på grekiska, syriska och andra språk översattes till arabiska. I ”Arvet och arvtagarna” påminns vi om att det var genom de arabiska översättningarna av den grekiska vetenskapliga litteraturen som medeltidens européer kunde ta del av det grekiska arvet. Dessutom påpekar författarna att det var assyriska intellektuella som utförde detta översättningsarbete. De kommenterade och förklarade de klassiska verken, och bidrog med egna texter.

Ett flertal stora forskningsprojekt pågår idag, i vilka man vill sätta in de tolkade kilskriftstexterna i sitt historiska sammanhang. En hel del av detta består i digitalisering av de antika källtexterna.

Arvet och arvtagarna” är en mycket bra och välskriven bok. Den är både lättläst och allmänbildande. Ett av författarnas syften med boken är att visa hur antikens filosofi inte började i Grekland, utan hade sin föregångare i Mesopotamien. Dessutom visar man hur de filosofiska frågor man funderade över för så länge sedan än idag har sin aktualitet.
Boken är också utmärkt disponerad. Efter en introduktion följer separerade avsnitt om folkslagen, om deras gudar, om litteraturen, om vetenskapen och om filosofin.

Här finns ett riktigt bra avsnitt om det sumeriska Gilgamesh-eposet, som vi idag ser som människans äldsta skönlitterära verk. Vi får veta att dagens forskare anser att Gilgamesh troligen var en verklig historisk person, som levde ca 2800-2700 f.Kr.
Här kan du också läsa om babyloniernas Enuma Elish, den viktigaste skapelseberättelsen från Mesopotamien. Den har tidigare tagits upp här i bloggen.

I avsnittet om vetenskap kan du läsa om tidig matematik, om de äldsta horoskopen, om sfärernas musik, om läkekonst och medicin. Författarna betonar utvecklingslinjer och samband mellan olika civilisationers upptäckter.

Läs om världens äldsta filosofiska text, en sumerisk skrift som innehåller levnadsråd från ca 2500 f.Kr. I avsnittet om filosofi blommar ”Arvet och arvtagarna” ut på allvar. Här får vi ta del av forntida tankar som ibland känns förvånansvärt moderna., t ex ”Du skall inte tjäna tingen, tingen ska tjäna dig.”

I västerlandet har ofta grekernas kultur setts som startpunkten för det mesta. I boken lägger författarna fram tre möjliga förklaringar till varför de mesopotamiska kulturerna ibland glömts bort i sammanhanget.
Grekland låg närmare Europa i både tid och rum. Den kulturen fanns kvar till skillnad från de i Mesopotamien, som utplånades. De grekiska filosoferna och författarna är kända till namnet, medan de enskilda mesopotamiska författarna förblivit anonyma.

Fortfarande saknar mycket av denna tids litteratur moderna översättningar. Det tycks således finnas mycket kvar att upptäcka.

Läs gärna denna fina och folkbildande bok, som ger oss en ökad insikt och förståelse för de enorma kulturella och historiska värden som finns i det mesopotamiska området, och gör att vi förstår hur viktigt det är att dessa bevaras. Detta är allas vår gemensamma kulturhistoria.

Arvet och arvtagarna i bibliotekets katalog

Mark Twains råd om livet

”Never refuse to do a kindness unless the act would work great injury to yourself, and never refuse to take a drink – under any circumstances.”

(Mark Twain’s Notebook, 1935)

De nya dödssynderna

De nya dödssynderna

Vi känner alla till de sju dödssynderna, som formulerades av romersk-katolska kyrkan för 1500 år sedan. Även i vår idag mer sekulariserade värld är ”dödssynd” ett ofta använt begrepp. De klassiska sju dödssynderna är som bekant högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund.

Stefan Einhorn är läkare och författare, samt professor i molekylär onkologi vid Karolinska institutet. För snart ett decennium sedan skrev han boken ”Konsten att vara snäll”, som handlade om betydelsen av att vara en god medmänniska.
I sin nya bok ”De nya dödssynderna : våra mörkaste sidor och hur vi kan hantera dem” (Forum, 2014) återkommer han till frågan om gott och ont.
Utgångspunkten för boken är en stor opinionsundersökning som gjordes i syfte att ta reda på om de klassiska sju dödssynderna är lika aktuella för dagens svenskar. Vad tycker svenskarna är acceptabla och oacceptabla karaktärsdrag, och vilka av dessa anses värst?

I opinionsundersökningen har över tusen personer lämnat sina svar. Dessutom har det gjorts djupintervjuer och samtal med en expertpanel.

”De nya dödssynderna” är en intressant bok om etik och moral. Det visar sig nämligen att nästan alla de gamla dödssynderna har ersatts av nya – i alla fall enligt den här stora undersökningen. Bara en enda av de sju klassiska dödssynderna har hängt kvar på den nya topp-7-listan, nämligen girigheten.

Einhorns bok är lättläst, intressant och ställer relevanta frågor. Författaren utgår också från egna erfarenheter och ger här och var exempel på situationer i livet där man kan diskutera vad som var rätt och fel. Boken innehåller också avsnitt där människans mörka sidor diskuteras. Vissa av dem har troligen haft betydelse rent evolutionsmässigt, men ses inte så positivt idag. Här kan vi också läsa en del om förändringsbenägenhet och hur man kan hantera de mörka sidor som finns hos oss alla.

Men det centrala i boken är resultatet av den stora opinionsundersökningen om de nya dödssynderna och jag ska inte avslöja alla sju i den här texten – läs boken själv så får du se vilka de är. Jag kan dock nämna att den synd som anses vara allra värst enligt den nya undersökningen är falskhet.

I boken finns också ett kort avsnitt om de sju dygderna, som kanske inte är lika kända som de sju dödssynderna. De var en sorts motpol till de negativa sidorna. De sju dygderna är: Ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit. I den nya undersökningen hade man även med en fråga om dygderna, men det var av förklarliga skäl inte samma fokus på dem denna gång. Hur som helst så klarade sig fler av de klassiska dygderna kvar i den nya listan.
Pålitlighet anses vara den viktigaste dygden. Det understryker hur viktigt vi idag anser det vara med tillit och förtroende, skriver Einhorn. Det har stor betydelse i vårt samhälle att vi litar på varandra.

Seminarium om "De nya dödssynderna" på Bokmässan i Göteborg 2014.

På Bokmässan i Göteborg i september lyssnade jag till ett intressant samtal om ”De nya dödssynderna”. Förutom Stefan Einhorn deltog Jan Guillou och ärkebiskopen Antje Jackelén i samtalet.
Guillou var mycket förvånad över att likgiltighet inte hade kommit med på den nya topp-7-listan (Likgiltighet hamnade först på plats 13).

Einhorn skriver i boken att om vi vill hantera våra dåliga sidor måste vi bli medvetna om att vi har dem: ”Vi måste bevaka våra mörka sidor och sträva efter att släppa fram våra goda”

”De nya dödssynderna” är en intressant bok, och en sådan där titel som man vill diskutera med andra sedan man läst den. Man kan exempelvis inte låta bli att fundera över vilket resultat det hade blivit om samma undersökning genomförts i helt andra länder, kanske i andra kulturområden.

De nya dödssynderna i bibliotekets katalog

En av 80-talets största hitlåtar var ”It’s a Sin” med Pet Shop Boys (1987).
Videon regisserades av Derek Jarman, och i den kan man bl a se de sju dödssynderna personifierade av olika skådespelare. Känner du igen alla sju dödssynder?

Syndastraff – nu och då

Vårt eget fel

Vid återkommande tillfällen i vår historia har olyckor och katastrofer som drabbat människan förklarats med moraliska orsaker. Människan har levt på ett felaktigt sätt och därför straffas vi, kanske av en högre makt, kanske av ödet, eller något annat. Det kunde vara Guds straff för människornas synder.

När klimatfrågan fick sitt stora kulturella genombrott under hösten 2006 återkom sådana här moraliska orsaksförklaringar. Dessa visar påfallande likheter med andra tillfällen i historien.

Den här intressanta frågeställningen är utgångspunkten för historikern David Larsson Heidenblads bok ”Vårt eget fel : moralisk kausalitet som tankefigur från 00-talets klimatlarm till förmoderna syndastraffsföreställningar” (Agerings, 2012).

Boken är egentligen en avhandling, men den är skriven på ett relativt lättläst språk, och som avhandling är den hyfsat lättillgänglig.

Heidenblads berättelse tar sin början med den grekiska Ikaros-myten. Det var ju Ikaros som trotsade fadern Daidalos varningar om att med sina nya vingar inte flyga för högt. Vaxet som höll samman vingarna smälte när Ikaros kom för nära solljuset, och han störtade ned i havet. Detta är urtypen för en moraliserande och sedelärande berättelse. Högmod går före fall.

I ”Vårt eget fel” får läsaren följa de stora linjerna. Det framgår mycket tydligt hur det i den judisk-kristna kultursfären har funnits den här typen av moraliska varningar och förklaringar under flera tusen år. Redan i Gamla testamentet kan vi ta del av profeternas varningar. Berättelserna om Sodom och Gomorra, om Noas ark och om Babels torn är välkända.

Man kan undra om historien upprepar sig. Digerdöden, Trettioåriga kriget, första världskriget är exempel på katastrofer som alla förklarats med moraliska orsaker : människans självförvållade undergång. Och idag har vi miljö- och klimatlarm som mycket tydligt passar in i den här bilden.

Heidenblads nyckelbegrepp i hela boken är tankefiguren ”moralisk kausalitet”, alltså att hotande katastrofer anses vara människans eget fel. Han har valt ut fem nedslagspunkter, som i boken blir föremål för studier i varsitt kapitel. Det är först klimatlarmet på 00-talet, sedan ”Guds straff för människornas synder” som främst beskriver 1600-talet, ”Syndastraff i brytningstid” som berör 1800-talet, ”Världsbrandens utbrott” om första världskriget och till sist ”Hotet om kärnvapenkrig” som givetvis beskriver 1950- och 1960-talets kapprustning.
Ett avslutande kapitel sammanfattar ”moralisk kausalitet” i ett längre tidsperspektiv.

Det är främst från en svensk vinkel Heidenblad skildrar sin idéhistoriska studie. Han har gått igenom predikningar, psalmer, plakat, och nutida tidningsartiklar, radio- och tv-program. Det är verkligen en spännande mix av källmaterial.

Det här är en mycket intressant studie som visar hur vi idag, kanske omedvetet, använder oss av förklaringsmodeller som i själva verket är urgamla. Att saker och ting går igen i vår historia blir tydligt för läsaren av ”Vårt eget fel”. Frågan är om det kollektiva ansvars- och skuldbegreppet är på väg tillbaka.

Boken har några svartvita illustrationer. Eftersom det är en akademisk text följer det även med en notapparat och en engelskspråkig sammanfattning.
Men låt inte den akademiska formen hindra dig från att läsa den här intressanta boken. Den ger oss nyttiga perspektiv på vår samtid. När vi tar några steg tillbaka får vi en överblick över den stora bilden. Även om det finns tydliga skillnader i synen på moral och kausalitet mellan t ex 1600-talet och 2000-talet så finns också likheterna där.

Bokens omslag pryds av ett utsnitt ur Caspar David Friedrichs kända målning ”Vandraren över dimhavet” (1818).

Vårt eget fel i bibliotekets katalog

 

Marcus Aurelius självbetraktelser

Marcus Aurelius

God litteratur har en förmåga att leva vidare och hela tiden upptäckas av nya generationer. En sådan bok är ”Självbetraktelser” av Marcus Aurelius (Forum, 1976).

Marcus Aurelius (121-180) var romersk kejsare i nästan 20 år och räknas dessutom till en av Romarrikets bästa ledare. Han var dessutom filosof och företrädde stoicismen.

Stoicismen var en åsiktsriktning inom grekisk och romersk filosofi, grundad av den grekiske filosofen Zenon på 300-talet f.Kr. Stoikerna hävdade att man ska leva enligt naturen och viljefast stå emot alla känslor och lidelser. Självdisciplin är nyckelordet. Allt som händer i livet ska mötas med lugn och oberördhet. Det är förnuftet och den rätta insikten som ska styra.

Självbetraktelser

Marcus Aurelius bok ”Självbetraktelser” skrevs på grekiska, och för eget bruk. Man tror att han skrev texterna i omgångar i härlägren vid Donau. Stora delar av hans regeringstid var orolig och riket låg ständigt i krig med olika grannfolk.
Självbetraktelser” är indelad i tolv böcker. Varje bok är i sin tur indelad i korta numrerade avsnitt, vilket gör det lätt att referera till enskilda ställen i texten.

Det är fascinerande att det mäktiga Romarriket leddes av en kejsare som samtidigt var filosof.
I filmen ”Gladiator” spelades Marcus Aurelius av Richard Harris, men den skildringen är tämligen ohistorisk.

Marcus Aurelius texter skrevs för ca 1.900 år sedan. Under alla sekler sedan dess har människor läst dem. USA:s förre president Bill Clinton sade att det var hans favoritbok.

Här finns tankar över tidlösa frågor om liv och död, om att göra gott, om tidens gång och mycket annat. Några smakprov:

”Fordom brukliga ord är nu föråldrade. På samma sätt är fordom namnkunniga mäns namn så att säga föråldrade. (…) Ty allt är förgängligt och förvandlas snart till en myt, och till sist sjunker det alldeles i glömska. Och detta gäller om dem som en gång varit så lysande ryktbarheter. De övriga är borta i och med sitt sista andetag – ‘osedda, ohörda’. Men vad betyder då ett odödligt namn? Intet! Vad återstår då för oss att sträva efter? Blott detta: rättvisa, allmängagnelig verksamhet, orubblig sannfärdighet, ett sinne som välkomnar varje skickelse som något nödvändigt och förtroget, kommen från den för allt gemensamma urkällan.” (Bok IV, 33)

”Säg om morgonen till dig själv: jag kommer idag att sammanträffa med en framfusig människa, med en otacksam eller övermodig, en ränklysten eller tadelsjuk eller opålitlig människa. Alla dessa fel hos dem kommer sig av att de är okunniga om ont och gott. Jag däremot har insett att det goda till sitt väsen är skönt och det onda är oskönt samt att den felande av naturen är befryndad med mig själv, inte på så vis att vi är av samma blod och säd, utan såtillvida som vi är delaktiga av samma förnuft och av samma gudomliga bestämmelse. Ingen av dessa människor kan skada mig, ty ingen kan förleda mig till vad ont är. Inte heller kan jag vredgas på min frände eller vända mig ifrån honom. Vi är skapade för samverkan liksom händer, fötter, ögonlock och käkar. Att motverka varandra vore alltså naturvidrigt. Men att känna ömsesidig motvilja och avsky är att motverka varandra.” (Bok II, 1)

”Tro aldrig att något är gagneligt för dig om det föranleder dig att svika ett förtroende, bryta mot hedern, hata, misstänkliggöra, önska ont över eller hyckla för en människa.” (Bok III, 7)

Betrakta den omätliga tiden bakom dig och den andra ändlösheten framför dig. Vad är det, inför detta, för skillnad mellan en som lever i tre dagar och en som lever tre människoåldrar?” (Bok IV, 50)

Marcus Aurelius ”Självbetraktelser” är en bok som alla borde läsa någon gång i sitt liv.
Tyvärr har den inte utgivits i någon nyare svensk översättning sedan 1976, men boken finns givetvis att låna på biblioteket. Den är placerad på hyllan för filosofi.

Självbetraktelser i bibliotekets katalog

I dagsläget finns det ingen e-boksutgåva av den svenska översättningen, men den som vill läsa texten på engelska (eller andra språk) hittar flera olika digitala utgåvor i The Internet Archive. Bokens engelskspråkiga titel är Meditations.

Ryttarstatyn över Marcus Aurelius

Den enda fullständiga romerska ryttarstaty från antiken som bevarats till våra dagar föreställer Marcus Aurelius. Enda anledningen till att den bevarats är att man under tidig medeltid trodde att den föreställde kejsar Konstantin, Roms förste kristne kejsare. Tack vare detta klarade sig statyn undan nedsmältning.

Ryttarstatyn i brons över Marcus Aurelius är konsthistoriskt mycket viktig. Den stod länge på Piazza del Campidoglio på Kapitolium i Rom, men p g a luftföroreningarna flyttades den 1981 och den över 4 meter höga statyn finns idag att se på Palazzo Nuovo i Kapitolinska museerna.

Den medeltida kroppen

Kroppens historia under medeltiden

Under medeltiden hade man en ambivalent inställning till människokroppen. Å ena sidan hävdades det att kroppen var ”själens avskyvärda klädnad” (sagt av påven Gregorius den store). Man späkte sin kropp och skulle bära tagelskjorta. Det kroppsliga knöts till synd. Å andra sidan tog 1200-talets teologer fram kroppens positiva egenskaper. Jesus, som ju var Guds son, hade antagit kroppslig gestalt. I livet efter detta skulle människor få en ny kropp.

Denna spännande motsättning präglade medeltidens värld på flera sätt. Mera om detta kan du läsa i boken ”Kroppens historia under medeltiden” av Jacques Le Goff och Nicolas Truong (Agerings, 2011). Le Goff är fransk medeltidshistoriker och Truong är journalist. Vill vi förstå medeltidens människor är studier av deras syn på kroppen en bra utgångspunkt, menar de.

Den kristnes kropp kunde ses på olika sätt under medeltiden. Ett lik var alltid motbjudande. Samtidigt kunde den döda kroppen vara värd att hedra och vörda, särskilt i fallet med helgon. Dessa fick praktfulla gravmonument och blev föremål för relikkulter.
Sakramenten helgade kroppen, från dopet till sista smörjelsen. Altarets sakrament sågs som Kristi kropp.

I boken belyses flera av de motsatta uppfattningar om kroppen som rådde. Å ena sidan skulle man fasta, och å andra sidan kunde man fröjda sig under karnevaler. Kärleken skulle vara hövisk och sedlig, medan det sexuella var ett starkt tabu.

Den allmänna uppfattningen var ofta att kroppen var syndens verktyg. Franciskus av Assisi (1181-1226) var sjuklig och såg kroppen som ”en bror” och sjukdomarna som ”våra systrar”. Det blev tillåtet för medeltidens människor att anlita andra läkare än Kristus. Medicinen började utvecklas som en egen vetenskap.

Le Goff hävdar i bokens förord att historikerna hittills har försummat att berätta om hur man betraktade kroppen under medeltiden, och han med denna bok vill råda bot på detta misstag.

Den här boken är en intressant resa in i medeltidens tankevärld. Författarna berättar om tidig medicinhistoria, om hur man såg på sina avlidna, om vilka kroppsliga egenskaper som ansågs syndiga, om gester och umgängesseder och mycket annat. Ägnade man sig överhuvudtaget åt kroppslig idrott under medeltiden?
Ett avslutande kapitel tar upp synen på människokroppen som metafor, som ett mikrokosmos.
Döden var ständigt närvarande för medeltidens människor. Hur såg man på barndom och ålderdom i en tid av farsoter?

Boken är inte alltför tungläst, tvärtom är den istället rätt kul och upplysande, samtidigt som den erbjuder flera intressanta vinklar på medeltida tankegods. Som läsare får man flera aha-upplevelser. Boken omfattar knappt 180 sidor, men saknar dock illustrationer.

Kroppens historia under medeltiden i bibliotekets katalog

En lärd tidskrift från 1600-talet

Acta Eruditorum

Här på biblioteket i Östersund har vi en fin äldre boksamling, Zetterströmska biblioteket. Den är uppkallad efter bibliotekets grundare Carl Zetterström.

På en av hyllorna faller blicken på ett antal rejäla luntor med typisk 1600-talsinbindning. Det är stora och tunga band, som gör dem något svårhanterliga att läsa. Detta är några inbundna årgångar av tidskriften Acta Eruditorum, som en gång i tiden var ett stort namn bland Europas lärda.

Acta Eruditorum är latin och betyder ungefär ”De lärdas förhandlingar”. Den var det tyska områdets första lärda vetenskapliga tidskrift och utgavs i ca 100 år, från 1682 till 1782.

Tidskriften grundades i Leipzig 1682 av Otto Mencke och Gottfried Leibniz.
Filosofen Otto Mencke var professor i moral och politik vid Leipzigs universitet. Menckes son och sonson skulle sedan komma att fortsätta redaktörskapet för Acta Eruditorum. Tre generationer Mencke drev alltså tidskriften i totalt 72 år.
Från 1732 utgavs tidskriften under namnet Nova acta eruditorum.

I Acta Eruditorum, som var en månadstidskrift, medverkade några av tidens mest ansedda lärda män. Tidskriften utgavs på latin och hade stort anseende. Dominerande ämnen var naturvetenskap och matematik.

Gottfried Leibniz
Gottfried Leibniz

Den mest kände av Acta Eruditorums medarbetare var filosofen och matematikern Gottfried Leibniz (1646-1716), som ju även var en av dess grundare. Leibniz var en man med verkligt bred bildning och med många intressen. Idag är han mest ihågkommen för sina insatser inom filosofi och matematik, men han var även verksam inom t ex arkeologi, historia och mekanik. Under lång tid försökte Leibniz skapa en sorts universalvetenskap.

Leibniz var samtida med Isaac Newton (1642-1727). I slutet av 1600-talet utvecklade Leibniz och Newton, oberoende av varandra, infinitesimalkalkylen. En infinitesimalkalkyl behandlar beräknandet av oändligt små tal samt oändligt stora tal. Det handlar om de matematiska förhållandenas förändringar när en variabel närmar sig en gräns.
Att kalkylen dök upp samtidigt hos dessa båda herrar orsakade ett stort vetenskapligt gräl. Newton anklagade Leibniz för att ha stulit idén och fick med sig Royal Society i London. Den här tvisten startade genom en artikel i Acta Eruditorum 1697. Tidskriften agerade sedan som förespråkare för Leibniz argument i denna tvist.
Men det finns ingenting som tyder på att någon idéstöld förekom – både Newton och Leibniz kom helt enkelt fram till liknande slutsatser ungefär samtidigt.

Acta Eruditorum, maj 1697
Bilaga i Acta Eruditorum, maj 1697. Det var med denna artikel av Leibniz som det stora grälet med Newton tog sin början.

I Zetterströmska biblioteket finns en fin samling årgångar av Acta Eruditorum. Sviten 1682-1731 är komplett och inkluderar både index- och supplementband. Nova Acta Eruditorum finns från 1732 fram till 1775, inklusive supplementband.
Acta Eruditorum håller på att digitaliseras och många årgångar finns tillgängliga online via Bibliothèque Nationale de France i Paris, i databasen Gallica.

Intresserad av att läsa mera om Acta Eruditorum? Då kan du ladda ned den här skriften som gratis e-bok (pdf):
H. Laeven, The ”Acta Eruditorum” under the Editorship of Otto Mencke: The History of an International Learned Journal between 1682 and 1707, Amsterdam 1990. Pdf (38 MB), 217 sidor plus noter.

Egentligen är det ganska fantastiskt att denna historiska lärda tidskrift finns i 87 årgångar här på biblioteket i Östersund. Det är professor Carl Zetterströms förtjänst. Han testamenterade sin stora boksamling till ”ett bibliothek för Jemtland” 1816.

Kristina och Descartes

Drottningen och filosofen

Stockholm, 1649. På Sveriges tron sitter drottning Kristina, 23 år. Hon är ung, intelligent och ledare för den unga svenska stormakten. Till Stockholm anländer, på hennes inbjudan, den berömde franske filosofen och matematikern René Descartes, 53 år. Det är meningen att han ska bli hennes lärare och rådgivare. Descartes anländer till Sverige en kylig oktoberdag 1649. Efter bara några få månader insjuknar han i lunginflammation och avlider. Detta ger sedan upphov till rykten över hela Europa. Vad var det egentligen som hände?

Om Kristinas möte med Descartes handlar Svante Nordins senaste bok ”Drottningen och filosofen : mötet mellan Christina och Descartes” (Atlantis, 2012).
Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och har tidigare skrivit flera andra böcker, särskilt om filosofi- och idéhistoria.

Den här boken är ett riktigt bra läsäventyr och ett utmärkt exempel på hur en bra författare kan förmedla lärdom och bildning på ett lättillgängligt och intressant sätt.

Till att börja med är boken väldisponerad. Nordin börjar med att presentera personerna: Kristina, Descartes och den franske ambassadören Chanut. Sedan lyckas Nordin sammanfatta 1600-talets filosofiska tänkande på bara nio sidor.

Kristina och Descartes, som vid denna tid bodde i Nederländerna, förde en lång brevväxling innan inbjudan till Stockholm kom. Den här brevväxlingen beskrivs i ett längre avsnitt.
Descartes kom alltså till Stockholm under hösten 1649. Snart inleddes hans regelbundna möten med drottningen. Lektionerna började klockan fem på morgonen, vilket var en praktisk tid för Kristina. Det var en bra tid för studier innan dagens regeringsbestyr inleddes. De möttes i hennes bibliotek. Det var dock utkylt vintertid och låg flera trappor upp i slottet. Under vintern fick Descartes även i uppdrag att planera för den lärda akademi som Kristina tänkte grunda i Stockholm.
I början av februari 1650 insjuknade Descartes i lunginflammation och avled. Dödsfallet kom oväntat och rykten började snart spridas. Han hade ju nyss anlänt till Sverige, och nu var han redan död. Var det kölden i Stockholm som orsakade filosofens plötsliga död? Blev han förgiftad? Descartes var en mycket inflytelserik person i 1600-talets lärdomsvärld, men han hade också gott om fiender, även kring det svenska hovet. Nordin visar i boken att det knappast var fallet. Det var tyvärr inget ovanligt att duka under för sådana sjukdomar.

I boken kan vi också läsa om teorierna att Descartes skulle ha haft inflytande på drottningens senare omvändelse till katolicismen.

Denna berättelse är tillräckligt dramatisk, men den slutar inte där. Descartes äventyr fortsatte även sedan han avlidit. Han begravdes i Sverige, men flyttades senare till Frankrike, varvid huvudet kom på avvägar men senare återfördes till sin ursprunglige ägare. Det är i alla fall vad man tror, för helt säkert är det inte.

Det är fascinerande att läsa om vilka ämnen och frågor som Kristina och Descartes diskuterade. Bl a funderade de över om det finns liv i rymden.
I slutet av boken finns flera brev och andra dokument med som bilagor.
”Drottningen och filosofen” är en mycket intressant och välskriven bok som förtjänar en stor läsekrets.

Drottningen och filosofen i bibliotekets katalog

Den 19 april öppnar Livrustkammaren i Stockholm en stor utställning om drottning Kristina – ”Bilder av Kristina”. Det är den största utställningen om drottningen som visats i Sverige på 50 år.

Tidens historia

Tidfens historia

Idag är det många som uppmärksammar att det är den 12/12 2012. Man kan skriva datumet 121212 och roa sig med att göra något skoj just kl 12:12.
Något av det som mest kännetecknar vår egen tidsålder är vår starka fixering vid och beroende av tiden. Så var det inte under andra tidsepoker.

Om tidsuppfattnngar genom historien kan du läsa i den norske idéhistorikern Trond Berg Eriksens bok ”Tidens historia” (Atlantis, 2000).

Faktum är att det är svårt att ens definiera tiden. Vad är egentligen tid? Ordet kan betyda både varaktighet och tidpunkt. Man kan vinna eller förlora tid. Man vad är det man vinner? Tiden är det som mäts av tidmätarna. Utan tidmätare skulle det inte finnas någon tid i mera bestämd mening.
Människan observerade tidigt naturens och universums egna kretslopp.

Eriksen beskriver tiden ur flera vinklar: kulturhistoriskt, socialt, filosofiskt. I boken kan du läsa om hur man uppfattat tiden under skilda epoker.
Antikens filosofer funderade över tidsbegreppet. I ”Fysiken” slår Aristoteles fast att tid dels är något som har funnits men inte längre finns, dels något som kommer att finnas men som ännu inte finns. Kan man säga att tiden i sig finns, när de delar den består av ännu inte finns?

I ”Tidens historia” får vi t ex veta hur den kristna tideräkningen förändrade människors tidsuppfattning i västvärlden.
Eriksen påpekar också att det var den moderna tidsålderns inträde och sekulariseringen som gjorde tiden till ett problem. När tron på evigheten och yttersta domen försvann förlorade tiden sin bestämda mening.
Här finns också kapitel om tidmätarna, om bilden av urverket som en universalmodell och hur klockor och ur så småningom blev en massmarknadsvara. Järnvägen med sitt krav på tabellers exakthet var en viktig anledning till införandet av enhetstid i Sverige och andra länder.

Eriksen visar också på skillnaden mellan cyklisk tid och lineär tid. Extra intressant med tanke på alla vanföreställningar om att Mayakalendern ”ska ta slut” senare denna månad, och att världen därför ska gå under. Mayaindianernas cykliska tidsuppfattning är en helt annan än t ex kristendomens linjära (dvs att tiden har en början och ett slut). Föreställningar om tidens slut är långt ifrån nya. Kristendomen har en förkärlek för talet 1000, och begreppet ”tusenårsrike” är välkänt. Allt detta kan du läsa mera om i Trond Berg Eriksens intressanta bok. Jag rekommenderar att du ger den en del av din tid.

Tidens historia i bibliotekets katalog

Medeltida djur

Bestiarium

Listiga vargar och dumma åsnor – ”Bestiarium : en medeltida djurbok” av Bo Eriksson (Dialogos, 2009) är boken som beskriver medeltidens underhållande djurberättelser.

Vad är då ett bestiarium?
Det var en typ av djurbok som hade sin storhetstid under medeltiden.
Dessa djurböcker var inte rena arthandböcker som beskrev världens alla djur, utan syftet var att förklara vad de olika djuren symboliserade. För medeltidens människor var dessutom fabeldjur som drakar, enhörningar och gripar lika verkliga som hundar och katter. Historierna kring djuren var ofta sedelärande.

I Bo Erikssons bok om bestiarierna har han samlat de bästa historierna och citaten om djuren. Varje djur beskrivs som det kunde låta i originaltexterna, och Eriksson beskriver på ett underhållande sätt hur man såg på djuren.

Boken är mycket vackert formgiven och illustrerad med samtida bilder. Den innehåller många kul anekdoter och berättelser.

Några citat:
”Räven är ett svekfullt och listigt djur som lurar andra med sin falskhet. När den behöver föda spelar den död: efter att ha vältrat sig i rödfärgad jord så att den tycks vara dränkt i blod, tar den fåglarna som kommer för att beskåda liket.”

”Skorpionen är en mask som lever på land och som ger giftiga sting med sin gaddförsedda svans. Om en människa blir stungen blir hon hydrofob, rädd för vatten. Djuret hugger aldrig mot en öppen handflata.”

Bestiarium i bibliotekets katalog

Provläs boken online

%d bloggare gillar detta: