Bloggarkiv

Epos som e-böcker

Kalevala

I världslitteraturen finns flera välkända nationalepos. Det är episka hjältedikter som ansetts visa en nations eller ett folks egenart. Två av de mest kända nationaleposen, Kalevala och Beowulf, finns nu fritt tillgängliga som e-böcker hos Litteraturbanken, i svensk översättning.
Båda dessa verk finns givetvis även att låna som vanliga böcker på ditt bibliotek.

Kalevala är Finlands nationalepos. Det är sammansatt av olika finska folkdikter men bearbetad och med nyskrivna tillägg av språkforskaren Elias Lönnrot (1802-1884), som samlade in dikterna. Kalevala utkom i sin första version 1835 och den slutliga versionen kom 1849. Verket har haft en stor betydelse för senare finska författare, konstnärer och kompositörer, exempelvis Jean Sibelius.
Det är berättelsen om maktkampen mellan det mörka Pohjola och det ljusa Kalevala. Litteraturforskare har ägnat en hel del tid åt att utreda vad i Kalevala som kan räknas som folkdiktning och vad som är senare tillkommet material.
Det är Björn Collinders översättning som nu finns som fritt tillgänglig e-bok.

Kalevala (e-bok hos Litteraturbanken)

Beowulf

Beowulf är ett stort anglosaxiskt epos, som troligen tillkommit under perioden 700-1000.
Detta är det enda större anglosaxiska epos som överlevt till våra dagar, varför det har fått status som Englands nationalepos. Handlingen i Beowulf utspelar sig dock i Danmark och södra Sverige, vilket gör berättelsen extra intressant för nordiska läsare.
Kämpen Beowulf dödar i sin ungdom det ondskefulla och människoätande trollet Grendel. Sin sista strid utkämpar han mot en eldsprutande drake.
I den här mäktiga berättelsen finns också infogade episoder om ”geatas” (troligtvis götar) och svear. Detta har intresserat generationer av svenska historiker och litteraturvetare.
1900-talsförfattare som J.R.R. Tolkien hittade också inspiration i Beowulf.
Det är Björn Collinders översättning som nu finns som fritt tillgänglig e-bok.

Beowulf (e-bok hos Litteraturbanken)

 

Fornnordiska e-böcker

Den poetiska Eddan

Fornnordisk diktning är en del av vårt gemensamma kulturarv.

De två mest kända titlarna i denna genre är troligen Snorres Edda och Den poetiska Eddan.

Båda dessa klassiska verk finns nu att läsa som fritt tillgängliga e-böcker hos Litteraturbanken, och dessutom i de senast utgivna översättningarna!

Den poetiska Eddan är en samling nordiska kväden och verser med gudomligt och mytologiskt innehåll. Texterna tillkom troligen i västra Norge och på Island under perioden 800-1000. Den äldsta bevarande nedtecknade versionen är från 1200-talet.

Här finns t.ex. berättelsen om Sigurd Fafnesbane, som ingår i Völsungasagan.
Det var hjälten Sigurd som lyckades dräpa draken Fafner och erövra en stor skatt. Här fanns också en magisk ring, som gjorde sin ägare rik. Ringen var dock försedd med en förbannelse.

I den poetiska Eddan finns också Völuspá, en dikt om världens skapelse, förfall och undergång, och Hávamál, ett långt tänkespråk med levnadsregler.

Den poetiska Eddan (e-bok hos Litteraturbanken)

Den poetiska Eddan ska inte förväxlas med Snorres Edda, som är ett helt annat verk.

Islands mest kände författare Snorre Sturlason (ca 1178-1241) var hövding och skald. Under tidigt 1200-tal var han en av Islands mäktigaste män.

Snorres Edda skrevs på 1220-talet och kallas också ibland Den prosaiska Eddan eller Den yngre Eddan.
Det är en handledning i skaldekonst och en lärobok i nordisk mytologi.

Snorres Edda (e-bok hos Litteraturbanken)

Dessa verk finns givetvis att låna på biblioteket i form av helt vanliga böcker, i flera olika översättningar. Men nu finns de alltså helt fritt tillgängliga i form av e-böcker.
Den poetiska Eddan presenteras i Björn Collinders översättning, och Snorres Edda i översättning av Karl G. Johansson och Mats Malm.
Ett utmärkt initiativ!

Horatius för 2010-talet

Plocka din dag

Den romerske diktaren Quintus Horatius Flaccus (65-8 f.Kr.) har ofta ansetts vara det antika Roms främste lyriker. Tack vare det ekonomiska stöd han fick av den inflytelserika Maecenas (vars namn givit upphov till ordet mecenat) kunde han ägna sig åt författarskapet på heltid.
Horatius var vän med kejsar Augustus och skrev även satirer och brev, men det är särskilt hans lyriska produktion som eftervärlden fascinerats mest av och som ständigt utgivits i nya översättningar.
Från Horatius kommer många kända citat, det mest kända är ”Carpe diem” (”Fånga dagen”). Andra kända citat är exempelvis ”den gyllene medelvägen” och ”om man har börjat har man fått hälften gjort”.

Den senaste Horatius-utgåvan på svenska är ”Plocka din dag” (W&W, 2017). Här finns oden i urval och översättning av Gunnar Harding och Tore Janson. De båda översättarna är välkända för en litterär publik. Harding är poet och har under ca 50 år utgivit ett tjugotal diktsamlingar. Han har också översatt många utländska poeter och dessutom medverkat i den senaste Bibelöversättningen.
Janson är professor emeritus i latin och har skrivit ett flertal böcker om romarriket och om latinet.

Plocka din dag” är en liten men innehållsrik bok. Den inleds med ett välskrivet förord, som genast gör läsaren nyfiken. Därefter följer ett fint urval av Horatius lyriska dikter. Språket är verkligen bra och flera av dikterna känns påfallande fräscha, trots att de är skrivna för mer än 2000 år sedan. Här finns humoristiska infall, kloka ord och språklig briljans.

Ett genomgående tema hos Horatius är livets kortvarighet och att det är viktigt att ta vara på de dagar vi får. Hur man bör förhålla sig till döden är ett annat återkommande motiv. Han påpekar dessutom ofta hur viktigt det är att dricka vin.

Den här boken är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är att klassisk litteratur hålls levande. Nya översättningar av gamla verk gör att antikens tankar och visdomsord känns moderna.

”Var förnuftig och klok, sila ditt vin, hoppas ej mer på det
som en framtid kan ge. Timmarna går. Medan vi talas vid
har vår tid redan flytt. Plocka din dag, tro ej på ännu en.”
1.11

Översättarna motiverar sitt val av ord med att latinets verb carpere har grundbetydelsen ”plocka” tillsammans med blommor och frukt.

”Plocka din dag” är en riktigt trevlig bok, väl värd en stunds eftertanke. Och kanske ett glas vin samtidigt!

”Plocka din dag” i bibliotekets katalog

Poesi av Emily Dickinson

Poeter tänder bara lampor

Vissa personer som under sin livstid är mycket kända och berömda, glöms bort kort tid efter att de avlidit. Andra personer är nästan helt okända under sin livstid, för att senare få en postum berömmelse. Ett exempel på en historisk person i den senare kategorin är den amerikanska författaren Emily Dickinson.

Emily Dickinson (1830-1886) bodde under hela sitt liv i den lilla orten Amherst i Massachusetts. Hon fick en puritansk-religiös uppfostran, läste vid en lokal flickskola och kom tidigt i kontakt med litteratur. Dickinson led tidvis av ohälsa, och drabbades av flera depressioner sedan flera personer i hennes omgivning avlidit. I vuxen ålder levde hon sedan ett tillbakadraget eremitliknande liv, samtidigt som hon tog hand om sin sjuka mor i hemmet. Hennes samtida såg henne som en excentrisk person, ofta klädd i vitt, som sällan gick ut. Mot slutet av sitt liv lämnade Dickinson knappt sitt sovrum.

Efter hennes död fann systern Lavinia mängder av dikter som Emily hade skrivit. Under hennes livstid fick hon endast ett litet fåtal dikter publicerade, och då anonymt.

Emily Dickinson

Det enda kända vuxenporträttet av Emily Dickinson, en daguerrotyp från ca 1847.

Totalt omfattar Emily Dickinsons samlade verk nästan 1800 dikter. Den första volymen med hennes dikter publicerades 1890, fyra år efter hennes död.

Idag ses Emily Dickinson som en av 1800-talets viktigaste amerikanska diktare, som med sin fria vers och raffinerade nya grepp inspirerat många 1900-talsförfattare.
Vanliga teman i hennes poesi är naturens och livets kretslopp med död och pånyttfödelse, det ensamma jagets roll och tankar kring det himmelska.
En typisk Emily Dickinson-dikt kan bestå av två strofer med fyra rader i varje. Hon använder också ibland typografi, grammatik och metaforer på ett spännande sätt, vilket gör att hennes poesi känns påfallande modern.

Endast en begränsad del av Emily Dickinsons poesi finns översatt till svenska. Den senaste boken med Dickinson-dikter på svenska som kommit ut är ”Poeter tänder bara lampor” (Bokverket lyrik, 2017). Boken innehåller 32 dikter som översatts av Ann-Marie Vinde. Hon har tidigare översatt Dickinson, t.ex. i boken ” Min flod flyter mot dig” (2010).

”Poeter tänder bara lampor” (vars titel givetvis är ett Dickinson-citat) är på flera sätt en intressant poesisamling. Dikterna presenteras på både engelska och svenska. Boken har ett kort inledande förord om författaren, och i slutet av boken finns ett mycket läsvärt kapitel om hur översättningen har gått till, och vilka svårigheter man stöter på. Allra sist finns dessutom tips på mer läsning om och av Emily Dickinson.

Detta är en mycket innehållsrik och trivsam bok, som jag tror kan tilltala även den som vanligtvis inte brukar läsa poesi.

Vinde berättar i förordet att i och med denna bok har ca 470 av Emily Dickinsons dikter översatts till svenska. Även om det är ett stort antal, är det ändå bara ungefär en fjärdedel av hennes verk.
Hoppas att det utges mera av henne på svenska.

Poeter tänder bara lampor i bibliotekets katalog

Böcker av Emily Dickinson på Östersunds bibliotek

Dagens middagsvers

”The Frenchman loves his native wine;
The German loves his beer;
The Englishman loves his ‘alf and ‘alf,
Because it brings good cheer.
The Irishman loves his “whiskey straight”;,
Because it gives him dizziness.
The American has no choice at all,
So he drinks the whole —— business.”

(Ur ”Toasts for all occasions”, Boston 1903)

Läs ”Toasts for all occasions” som gratis e-bok hos Public Domain Review

Bellmans samlade verk nu online

Carl Michael Bellman

1700-talets svenskar skulle kanske ha blivit förvånade om de hade vetat att Carl Michael Bellman (1740-1795) av eftervärlden skulle komma att ses som seklets mest kände svenske författare. Många av Bellmans samtida författarkollegor är idag i stort sett bortglömda, trots att de under sin livstid var betydligt mer uppburna och hyllade än han. Faktum är att de flesta svenskar idag kan citera åtminstone någon rad av Bellman.

Idag, den 4 februari, fyller Carl Michael Bellman 275 år. Bellmanssällskapet firar detta genom att släppa Bellmans samlade verk online, som gratis tillgängliga e-böcker.

Carl Michael Bellmans samlade verk

Böckerna kan läsas online eller laddas ned som pdf:er. Varför inte ta hem lite Bellman till din dator, platta eller mobil?

Här hittar du givetvis de mest kända samlingsvolymerna Fredmans epistlar och Fredmans sånger (i både äldre och nyare utgåvor), men även annat. Läs t ex Bellmans alla dikter eller hans översättningar.

Bellmans verk finns sedan tidigare även tillgängliga online hos Litteraturbanken.

Detta är ännu ett exempel på hur vårt gemensamma kulturarv kan göras tillgängligt via internet.

Porträttet av Bellman är kanske den mest kända avbildningen av honom. Det målades av Per Krafft 1779.

 

Skapelsen enligt babylonierna

Enuma elish

Mesopotamien, landet mellan Eufrat och Tigris, räknas som den moderna civilisationens vagga. Flera av människans äldsta bevarade texter kommer härifrån. De mest kända av dessa är sumerernas Gilgamesh-epos, samt babyloniernas Enuma elish.

Enuma elish är ett skapelseepos och tillkom någon gång mellan 1700-talet och 1100-talet f.Kr. Originaltexten är skriven på kilskrift och finns på sju lertavlor. ”Enuma elish” är de ord som inleder verket och betyder ”När ovan” på akkadiska. Det var det bärande kulturspråket i Mesopotamien under ca 1500 år.
I både grekisk mytologi och Gamla testamentet kan man se påverkan från Enuma elish.

Enuma elish upptäcktes vid utgrävningar av Ninive 1849, och utgavs för första gången i bokform 1879.
Den senaste översättningen till svenska heter ”Enuma elish : det babyloniska skapelseeposet” (Wahlström & Widstrands klassikerserie, 2005). För översättningen från akkadiskan svarar Ola Wikander, även känd för böcker som ”I döda språks sällskap” (2006) och ”Orden och evigheten” (2010).

I den här lilla volymen finns dessutom ett mycket intressant inledningskapitel där Enuma elish sätts in i sitt sammanhang. Här kan du läsa mera om babylonierna och deras syn på världen.

Själva stilen i eposet är ganska högtidlig. I förordet förklarar Wikander att texten är skriven på ”den hymnisk-episka dialekten”, en variant av språket som troligen inte talades i verkligheten. Så det var meningen att eposet skulle ha en högtidlig stil.
Man tror att eposet framfördes vid en årlig festival vid det babyloniska nyåret.

I Enuma elish kan vi läsa hur världen skapas i urtidsoceanen Apsu. De olika gudarna uppstår där. En av de nya gudarna, Marduk, besegrar urtidsmonstret Tiamat. Jorden skapas sedan från Tiamats kropp. Människan skapas därefter från blodet av Kingu, ett annat urtidsmonster.

Marduk blev Babylons stadsgud, och eposet fortsätter sedan med att legitimera hans överhöghet över de andra gudarna.

Idag kanske Marduk och Tiamat är mer kända som namn på hårdrocksgrupper, men namnen kommer alltså från babyloniernas skapelseepos.

Enuma elish i bibliotekets katalog

Enuma elish finns även att läsa online, i översättning till engelska.
Ancient history encyclopedia: Enuma elish
Sacred texts: Enuma elish

Johan Runius

Johan Runius

För 300 år sedan var Johan Runius en av Sveriges mest kända poeter. Idag är han dock lite bortglömd.

Johan Runius (1679-1713) var fattig prästson från Västergötland. Han fick avbryta sina studier i Uppsala för att arbeta som informator hos överste Gabriel Lilliehöök af Fårdala.
Bland Runius uppdrag ingick då att uppvakta familjemedlemmar och vänner med s k tillfällespoesi. Hit brukar man räkna hyllningsdikter, bröllopsverser m m. Runius gjorde sig snart känd som en framstående rimkonstnär och anlitades som festskald. Han var en versteknisk virtuos som behärskade många versmått. Samtiden berömde hans skicklighet.

Han försörjde sig som informator i olika adelsfamiljer fram till 1713, då han äntligen kunde börja leva på sitt skrivande. Runius hann dock inte glädjas särskilt länge åt detta eftersom han avled samma år, endast 34 år gammal.

Johan Runius ligger begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm. På samma kyrkogård vilar Lasse Lucidor, Erik Johan Stagnelius och Evert Taube.

Efter Runius död utgavs hans samlade verk i Dudaim, tre delar (1714-15).
Under 1900-talet har sedan Runius samlade skrifter utgivits på nytt, i fyra band, ”Samlade skrifter” (1934-55).

Det är ofta riktigt underhållande att läsa Runius hyllningsverser. Man fångas av hans finurliga rimteknik och påhittighet. Ännu 300 år senare kan han ge oss nutida läsare flera goda skratt. Bland de så typiskt inställsamma fraserna hittar man också kluriga, kreativa och ibland även lite vågade infall.
Läs t ex den här: ”At här falskhet mycket öfwas”

Allt detta material finns tillgängligt som gratis e-böcker hos Litteraturbanken.

Böckerna finns också att låna på biblioteket.

Johan Runius - en biografi

Magnus von Platen (1920-2002) skrev en biografi om Runius: ”Johan Runius : en biografi” (W&W, 1954). Det är en akademisk avhandling med ganska många fotnoter och hänvisningar, men här framträder Runius som person genom sina många verser. Han har varit inspirationskälla för senare författare som Dalin och Bellman.
Von Platen blev senare litteraturprofessor vid Umeå universitet.

Johan Runius: en biografi i bibliotekets katalog

John Keats

John Keats

Den brittiske poeten John Keats (1795-1821) blev bara 25 år gammal. Han levde under romantiken och var samtida med Lord Byron och Percy Bysshe Shelley, men är i Sverige inte lika känd som de andra två. Keats, som var utbildad läkare, fick egentligen berömmelse först efter sin död. Ganska lite av Keats verk finns översatt till svenska.
Det brukar ibland sägas om Keats att av alla engelskspråkiga romantiska poeter var han den som föddes sist och dog först.

Ett namn skrivet i vatten

Nu kan du läsa en intressant biografi om honom, ”Ett namn skrivet i vatten : romantikens medicin i John Keats poesi” av Carl Lindgren (Carlssons, 2013). Faktum är att det är den första boken om Keats på svenska som utgivits sedan 1935.

Författaren Carl Lindgren är läkare och litteraturvetare, och i den här boken beskrivs både Keats liv och diktning. Faktum är att det tar halva boken innan han kommer in på Keats författarskap.
Lindgren inleder med att beskriva romantikens världsbild. Typiska element är t ex idealiseringen av kvinnan och en stark religiositet. Vi får också veta hur man såg på vetenskap under denna period. Sedan beskrivs Keats medicinska studier och hans tid som läkare, innan hans litterära bana tog vid.
Keats drabbades sedan av tuberkulos, en sjukdom som han även dog av i Rom 1821. Det sista avsnittet i Keats liv har Lindgren således kallat ”Patienten Keats”.

Denna bok är intressant på flera plan. Dels är det en biografi över en romantisk författare som hittills i Sverige har varit litet av en doldis, och dels är det en bild av medicinen och läkarens tillvaro för 200 år sedan. Under den här tiden gjordes stora landvinningar just inom medicinens område.

Samtidigt drar Lindgren paralleller mellan humaniora och naturvetenskap och visar på de likheter som han menar finns mellan litteratur och medicin. Både inom litteraturen och inom medicinen behöver man kunna gå utanför sig själv och kunna tolka, förstå och formulera känslostämningar, skriver Lindgren.

Berättelsen innehåller hela tiden talrika citat ur Keats verk.
Hans mest kända dikter är ”Ode to a Nightingale” och ”Ode to a Grecian urn”.
Keats är också känd för många fina citat, t ex ”Det sköna är det sanna”, eller i original

” ‘Beauty is truth, truth beauty,’
– that is all ye know on earth,
and all ye need to know.”
(Ode to a Grecian Urn, 1819)

”A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness.
(Endymion, 1818)

Lindgren hittar i dikterna flera intressanta hänsyftningar på Keats läkarkarriär. Keats hade också botanisk och farmakologisk kunskap, så läsaren får dessutom information om diverse läkeväxter och örter.
Boken är även väl illustrerad, ofta med författarens egna foton.

Keats grav i Rom

Keats begravdes på den icke-katolska kyrkogården i Rom. Hans sista vilja var att gravstenen inte skulle ha vare sig hans namn eller ha några årtal. På stenen skulle det stå: ”Here lies One whose Name was writ in Water.”  Detta skedde också och än idag kan man på hans gravsten läsa dessa ord.

”Ett namn skrivet i vatten” är en bra tvärvetenskaplig bok, som kan läsas både som litterär biografi och som medicinhistoria. Välskriven och läsvärd, och med bra tidsfärg.
Jag fick veta massor om Keats och om romantiken som jag inte visste tidigare, exempelvis ett kul avsnitt om den engelska läkarutbildningen i början av 1800-talet.

Ett namn skrivet i vatten i bibliotekets katalog

John Keats verk finns tillgängliga som gratis nedladdningsbara e-böcker hos Project Gutenberg.

På svenska finns tyvärr endast ett fåtal översättningar av Keats verk.
Keats sonetter utgavs på svenska 1984 under titeln ”Den okände Keats”, i översättning av Sven Christer Swahn. Den boken finns att låna på biblioteket.

Barockpoeten Jacob Frese

Avsked från världen

Det fanns en tid då barockskalden Jacob Frese var en av de mest lästa svenskspråkiga poeterna från första halvan av 1700-talet, men idag är han nog ganska bortglömd.
Nu presenteras han för dagens publik med den lilla trevliga samlingsboken ”Avsked från världen” (Ellerströms, Lilla serien, nr 47, 2012).

Jacob Frese (1691-1729) kom från Viborg i Finland. I samband med sina studier i Åbo började han skriva tillfällesdikter. Sedan ryssarna erövrat Viborg 1710 flyttade Frese till Stockholm. Där blev han kanslist vid det kungliga kansliet. 1715 firades på Riddarhuset Karl XII:s hemkomst. Då hade Frese fått uppdraget att vara festskald.

Under större delen av sitt liv led Frese av dålig hälsa. 1712 drabbades han av ”skälvesot”, en häftig frossa som sedan återkom varje vår resten av hans liv. Han brukade då årligen skriva en ny dikt om sjukdomen. Dessa samlades sedan i en svit: ”Verser i sjukdom vid åtskilliga vårtider”
Frese skrev både andliga och världsliga dikter. Ofta är de präglade av vemod och resignation. Han har en personlig stil och här finns också en del naturlyrik.

Men döden var ständigt närvarande för den här tidens människor. 1710 drabbades Stockholm av ett stort pestutbrott och stora delar av stadens befolkning dog. Samtidigt stupade många i Karl XII:s ryska krigståg. Nederlaget vid Poltava 1709 var ett hårt slag.

Urvalet i ”Avsked från världen” har gjorts av Daniel Möller, fil.dr i litteraturvetenskap och forskare i barockens poesi. Han har också skrivit en utmärkt presentation av Frese, som inleder boken.
Frese blev en inspirationskälla för flera av romantikerna 100 år senare, t ex Atterbom och Stagnelius.

I dikten ”Över oförfarna läkare” klagar Frese över den medicinska behandling han fick.

O usla hjälpare, som lärt om intet mera,
Dock patientens pung och hälsa att purgera,
Som knappast veten vart ens sjukdom välva vill,
Förrän den sjuke satt båd’ liv och hälsa till!

Läs gärna Jacob Frese – en personlig röst från ett Sverige för 300 år sedan.

Avsked från världen i bibliotekets katalog

Andelige Och Werldslige Dikter

Jacob Freses verk finns givetvis även att läsa online som gratis e-böcker hos Litteraturbanken, och då i faksimil.
Här finns fem diktsamlingar av Frese, alla utgivna under 1720-talet.

Sverige

Idag 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. Lyssna till Jussi Björlings inspelning av ”Sverige”.

Sverige” är en dikt av Verner von Heidenstam, som tonsattes av Wilhelm Stenhammar.
Den här sången tillkom med anledning av att en kommitté hade utlyst en tävling om en ny svensk nationalsång. 1899 publicerades i Dagens Nyheter tre texter. En av dessa var ”Sverige” av Heidenstam. Idén var sedan att tonsättningar av dessa texter skulle skickas in till tävlingen.

I april 1901 anordnades en konsert i Musikaliska Akademiens stora sal, där tio av bidragen framfördes. Man skulle kunna se detta som en sorts tidig melodifestival. Det enda bidrag som sedan kom att leva vidare från denna nationalsångstävling var just ”Sverige” i tonsättning av Stenhammar.

Det visade sig snart att ”Sverige” inte kunde användas som nationalsång eftersom den från början var komponerad för fyrstämmig kör, och dessutom ansågs svårsjungen. ”Sverige” ingår i Heidenstams diktcykel ”Ett folk”. Stenhammar tonsatte sedan hela diktcykeln.

Varför är då just 6 juni Sveriges nationaldag? 6 juni fick status som nationaldag först 1983, och blev helgdag 2005. Gustav Vasas val till svensk kung ägde rum den 6 juni 1523 vid riksdagen i Strängnäs, och undertecknandet av 1809 års regeringsform skedde också den 6 juni. Men dessa händelser kanske inte ses som tillräckligt ”stora” för att vara anledning till firande?

Mattias Warg har skrivit en utmärkt artikel om varför 1809 års regeringsform är väl värd att högtidlighålla. Det är ”som om händelserna 1809 uppmanar oss att både vårda vår frihet och utveckla den vidare. Varje år, med blommor i trädgårdarna och flaggorna i topp”, skriver han.
ÖP 130603: Därför är 6 juni något att fira

En gratulationsskrift från 1773

fagnad_1773_1 by Historiskt
fagnad_1773_1, a photo by Historiskt on Flickr.

Idag är det många som gratuleras på sin studentdag.
Häromveckan fick vi på biblioteket en förfrågan på en av våra gamla gratulations- och hyllningsskrifter. Det gällde en liten broschyr på fyra sidor:
”Fägnads-betygelse, då herrar philosophiæ candidaterne Carl Adam Fagerroth, Magnus Stagnelius och Aron Dahlerus kröntes till philosophiaæ magistrar, i Upsala den 17 junii 1773”
Skriften innehåller en gratulationsvers och sitter inbunden i en volym tillsammans med andra gratulationsskrifter från 1700-talet (”Fägnad” är ett gammalt ord för glädje).

Den mest kände av de tre nyblivna Uppsalamagistrarna som hyllades genom denna skrift var Magnus Stagnelius (1746-1829), sedermera kyrkoherde och hedersprost i Gärdslösa, Öland, och senare biskop i Kalmar. Dessutom var han far till poeten Erik Johan Stagnelius (1793-1823).
Den gamle biskopen hade rykte om sig att vara mycket sträng och barsk. Folkskollärare Daniel Nyström berättar om honom i sin självbiografi: ”Det fans prester, som för okunnighet straffade konfirmationsungdomen med käppen, och mina föräldrar sade sig veta, hurusom kyrkoherden i Gärdslösa (sedermera biskopen i Kalmar stift Stagnelius, fader till skalden S.) tuktade okunnig nattvardsungdom med läderpiska, endast för förseelsen att icke kunna.” (Årsböcker i svensk undervisningshistoria, III, 1921)

Alla tre studenterna i gratulationsskriften valde en kyrklig bana. De andra två då?
Carl Adam Fagerroth (1748-1792) blev komminister i Kalmar. Aron Dahlerus (1747-1796) blev pastor i Segerstads församling, Mörbylånga på Öland.

Gratulationsversen kan läsas i sin helhet på bilderna i bloggens bildarkiv hos Flickr.

Japansk poesi

Den hostande göken

I många kulturer står poesin i betydligt högre kurs än här i Sverige. Poesin kan ibland vara en integrerad del i nationalkulturen. Så är det i exempelvis Japan.

Lars Vargö är svensk ambassadör i Japan. Han har givit ut flera böcker med japanskt tema. Den senaste heter ”Den hostande göken : en poetisk resa i harmonins örike ; den japanska lyriken” (Carlssons, 2012). Medge att bara titeln ”Den hostande göken” väcker ett intresse.

Vargö är förutom diplomat också översättare. Han har introducerat flera japanska lyriker på svenska. I den här boken berättar han om den japanska lyrikens historia. Genom hela boken finns talrika dikter, alla översatta av Vargö själv.

Ambitionen är inte att göra en litteraturhistoriskt heltäckande genomgång, utan att presentera ett urval av poesi som författaren själv uppskattar.

Det var under den kinesiska Tang-dynastin som lyriken fick stort anseende i Japan. För att få en framskjuten tjänst krävdes det att den sökande klarade ett test av lyrikkunskaper. Detta hänger kvar än idag i Japan. Kunskap i klassisk poesi kan ge fördelar.

För oss svenskar är det kanske haikun som vi först associerar med japansk poesi. Men det finns många fler stilar. I boken får vi bekanta oss med mästaren Basho, som levde på 1600-talet (och vars haiku-dikt bl a gav Bond-författaren Ian Fleming boktiteln ”Man lever bara två gånger” (”You only live twice”).

Vargö guidar oss genom över 1000 år av poesi, fram till modern tid.
Han berättar inlevelsefullt om japanska skrivtecken, om dess olika uttal, om hur politisk historia har påverkat poesin – kejsare, samurajer, klaner och krigsherrar har satt spår.

Idag är intresset för japansk kultur och för det japanska språket stort i Sverige.
Det här är en bra och kunskapsrik bok som ger oss nya perspektiv på Japan och japansk historia. Dessutom är den fylld av mängder av vackra dikter. Tyvärr saknar dock boken ett praktiskt register.

Den hostande göken i bibliotekets katalog

Anna Maria Lenngren

Anna Maria Lenngren

Vid sidan av Carl Michael Bellman är Anna Maria Lenngren (1754-1817) den av våra 1700-talspoeter som har blivit mest läst och beundrad av eftervärlden. Torkel Stålmarck har nu skrivit en biografi över henne, ”Anna Maria Lenngren : granris och blåklint” (Carlsson, 2011). Det är den första biografi om Lenngren som utgivits på evigheter.
Varför undertiteln? Jo, Stålmarck säger i förordet att Lenngrens poesi liknar granris och blåklint genom att ”den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks” (ett citat från 1844).

Anna Maria Lenngren ville inte synas. Under hennes livstid utgavs aldrig någon bok med hennes texter under öppet författarnamn. Inte heller i Stockholms Posten, tidens ledande tidning, där hon var en ledande skribent främst under 1790-talet, publicerades hennes dikter med författarnamn. Trots detta var det många i Stockholm som förstod vem författaren var.

Lenngrens kvickhet, ironi, medkänsla och humor har fångat läsare i över 200 år. Hennes dikter är än idag fortfarande osedvanligt fräscha, vilket är mer än man kan säga om många andra under 1700-talet upphöjda poeters verk.
Lenngren kom från Uppsala. Hemmet var fattigt men intellektuellt vitalt, skriver Stålmarck. Hon började sin karriär som översättare för hovteatern och som leverantör av tidningsvers. Sedan slog hon igenom 1775 med ”Thé-Conseillen”. Året därpå blev hon medlem i det lärda sällskapet Utile Dulci. 1780 gifte hon sig med Carl Peter Lenngren och valde sedan att specialisera sig på satiren och den anekdotiska och epigrammatiska dikten. Hon ville inte idealisera i sin diktning, utan ville skildra vardagen.

Hon levde i brytningstiden mellan den gustavianska och den romantiska tiden, och hon var mycket bra på att driva med adeln, med hyckleri och dubbelmoral. Hon hade dock inget till övers för de unga romantikerna, som hon också kritiserade i sin diktning.

Efter hennes död gav maken ut hennes dikter under den märkliga titeln ”Skalde-försök” (1819), en titel som Svenska Akademien genast vände sig emot. Lenngren hade flera gånger varit på tal att väljas in i Akademien, vilket dock ej hade skett.

Anna Maria Lenngren

Några av hennes mest kända dikter:
”Pojkarne” (med sin välbekanta öppningsrad ”Jag mins den ljufva tiden, jag mins den som i går”) (1797)

”Porträtterne” (en fenomenal satir över adeln) (1796)

”Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon” (1798)
Här manar hon den unga kvinnan att inte ägna alltför mycket tid åt läsning på det ”at saucen ej må fräsa öfwer.” Eftervärlden har funderat på om detta var ironiskt menat eller ej.

Läs Anna Maria Lenngrens dikter i Litteraturbanken

Det här är en trivsam biografi om en av våra mest omtyckta historiska författare. Här får vi också en god bild av den tid Lenngren levde och verkade i. Dessutom blir man sugen på att läsa mera av hennes texter. Vilken tur att de så enkelt finns att få tag i online via Litteraturbanken!

Anna Maria Lenngren : granris och blåklint i bibliotekets katalog

Längtan till landet

Herman Sätherberg

En av våra mest omtyckta vårsånger heter ”Längtan till landet”, men är mer känd under namnet ”Vintern rasat ut” eftersom sången inleds med de orden.

”Längtan till landet” är en dikt som skrevs av Herman Sätherberg (1812-1897). Han var egentligen läkare med ortopedi som specialitet. Sätherberg blev internationellt känd för sina insatser som ortoped och sjukgymnast. Han räddade bl a Ortopediska institutet från nedläggning.

Sätherberg skrev även dikter, ofta präglade av naturlyrik. ”Längtan till landet” ingår i samlingen ”Jägarens hvila” (1838).
Förutom denna dikt finns två andra Sätherberg-sånger som lever kvar än idag: ”Vårsång” (”Glad såsom fågeln”) och”Studentsång”, båda tonsatta av prins Gustaf.
”Längtan till landet” tonsattes av Otto Lindblad, som även komponerade ”Kungssången”.

Sätherberg skrev dessutom en stor diktcykel om Carl von Linné, ”Blomsterkonungen : bilder ur Linnés lif” (1879, 25 sånger), reseskildringar, lustspel och skådespel.

Läs Jägarens hvila som gratis e-bok i Litteraturbanken


LÄNGTAN TILL LANDET av Herman Sätherberg

Wintern rasat ut bland våra fjällar;
Drifvans blommor smälta ned och dö;
Himlen ler i vårens ljusa qvällar;
Solen kysser lif i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande,
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! helsen glada vindar
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem; till björk till lindar,
Sjö och berg, jag vill dem återse;
Se dem än, som i min barndoms stunder;
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag huru vinden susar
Uti halfutspruckna björkars lund,
Spegla mig i sjön der Anden krusar
Med sin köl det månbeglänsta sund,
Och i famnen af naturen drömma
Wårens dröm, som ingen tröttat än,
Och min sorg i jagtens lund förglömma ,
Fri, som skyn der uppå himmelen. –

Forsen kastar sig i hafvets sköte:
Se hur vild! med hvilken stämmas dån!
Är det ej som hela Mälarn göte
Åter, på en gång, sitt rika lån? –
Och han är likväl så hög om qvällen,
Som om morgonen, och tusen år
Fylla honom kanske än, från fjällen,
Lika rik och herrlig hvarje vår.

Och med hvarje Maj hans holmar gunga
Sina kronor i dess klara våg,
Och i hvarje vår hans fåglar sjunga
Lika ömt, med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela verlden svärmar,
Sköna Vår! blott jag ej le med dig?
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
Var dock fordom nog att locka mig.

Nej, åt landet Bröder! Tjädern knäpper
Nu hvar morgon i sin furulund.
Hvad, om jägarn kopplet varsamt släpper,
Blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glade:
Friskt och herrligt hornens toner gå!
Den som hjerta nu att jaga hade,
Endast på en timma eller två!

%d bloggare gillar detta: