Månadsarkiv: mars 2013

Glad påsk!

Seden att skicka påskkort håller väl nu på att försvinna.
Postmuseum har en sida med historiska påskkort som du kan kika på. Postmuseum – påskkort
Bloggen tar nu påskledigt och återkommer efter helgen. Passar på att tillönska alla läsare en Glad påsk!

Fånge hos indianerna

Jewitt - Narrative...

Dagens äventyrare som skriver böcker kan egentligen inte mäta sig erfarenhetsmässigt med sina historiska föregångare. Det finns äventyrsskildringar som är sanslöst dramatiska.
En av dessa är John R Jewitts ”Narrative of the adventures and sufferings of John R. Jewitt : only survivor of the crew of the ship Boston, during a captivity of nearly three years among the savages of Nootka Sound” (Galleon Press, 1967), ursprungligen utgiven 1815.

Detta är en beryktad fångenskapsskildring. Sjömannen Jewitt var fånge hos Nuu-chah-nulth (Nootka)-indianerna i 28 månader under 1803-1805.

John R Jewitt (1783-1821) kom från Boston i Lincolnshire, England och var vapensmed. Han mönstrade på fartyget Boston för att följa med på en lång handelsresa till den nordamerikanska västkusten, sedan till Kina och tillbaka igen. I mars 1803 lade man till vid Nootka-sundet (utanför Vancouver Island i nuvarande Kanada) för att proviantera. Kapten Salter mötte indianhövdingen Maquinna. Denne bestämde sig för att ge igen för tidigare oförrätter begångna av europeer i området. Nootka-indianerna anföll skeppet och dödade alla i besättningen utom två personer: Jewitt och segelmakaren Thompson. Jewitt lyckades rädda Thompsons liv genom att påstå att denne var hans far.

boston_nootka

Maquinna insåg att en vapensmed var bra att ha tillgång till. Jewitt blev således indianernas fånge, och lärde sig gradvis alltmera om deras kultur. Maquinna kallade Jewitt och Thompson för sina ”vita slavar”. Hövdingen ville behålla Jewitt och nobbade flera anbud från andra stammar som önskade köpa honom. Jewitt giftes bort med en av hövdingens döttrar för att ytterligare inlemma honom i stammen.
Jewitts skildring är en av de viktigaste källorna till Nootka-indianernas dagliga liv och sedvänjor.

I juli 1805 blev Jewitt räddad genom en fångutväxling som organiserades av kapten Hill på briggen Lydia, som då anlöpte Nootka-sundet.
När Jewitt kommit till USA gav han ut sin bok, ”Narrative…”, där han berättar som sin tid som indianernas fånge. Han tillbringade resten av sitt liv i New England.

Den här boken har utgivits i flera olika upplagor, men den är extremt sällsynt på svenska bibliotek. Faktum är att jag tror att vårt exemplar här i Östersund kan vara det enda biblioteks-exemplaret i Sverige.
Orsaken till att vi har titeln är att den ingår i en stor donation av litteratur om Kanada, som biblioteket fick under 1960-talet (Jag kommer att här i bloggen skriva mera om denna samling vid ett senare tillfälle).

Jewitts Narrative… i bibliotekets katalog

Jewitts ”Narrative…” finns även att läsa online som gratis e-bok.

Hitler für alle

Hitler für alle

Det är lätt att kunna bli litet trött på andra världskriget. Vårt intresse för Hitler och nazismen tycks inte avta. Faktum är att führern finns med överallt i vår populärkulturella samtid. Han dyker upp i filmer, böcker, tv-program, serier, spel m m. Det verkar dessutom som att en Hitlerbild eller ett hakkors kan hjälpa till att sälja böcker. Nästa gång du går in i en bokhandel, räkna alla böcker som har en sådan bild på omslaget.

Den nyutkomna antologin ”Hitler für alle : populärkulturella perspektiv på Nazityskland, andra världskriget och Förintelsen” (Carlssons, 2012) tar upp dessa frågeställningar.

Hur påverkar det oss att andra världskriget och nazismen förekommer i så många olika populärkulturella sammanhang? Får man skämta om nazismen? Vad är politiskt korrekt?

Omslaget föreställer en katt med en mustaschliknande fläck, samt ett järnkors och officersmössa. Det är ett konstverk från 2009 av Niels Bonde. Konstnären har inspirerats av webbplatsen ”Cats that look like Hitler”.

”Hitler für alle” är resultatet av en workshop av forskarna Tanja Schult och Eva Kingsepp, som doktorerat i ämnet. Boken består av uppsatser av olika författare. Den tar upp historiemedvetande och minneskultur. En intressant artikel tar upp problem som lärare kan stöta på i dagens skola när de undervisar om Förintelsen. Ett annat kapitel handlar om hur seriefiguren Rocky censurerades när författaren Martin Kellerman ville driva med antisemitism. Vi kan också läsa om hur nazismens symboler frikopplas från sin historiska kontext för att användas i diverse konstnärliga sammanhang, ofta provokativt.

Ett återkommande problemfokus i boken är Hitlerhumorn. När vi skämtar om nazismen, trivialiserar vi då indirekt nazismens brott? Givetvis är det inget nytt att komiker skämtat om nazismen, det gjorde ju Charlie Chaplin i ”Diktatorn” redan 1940. Men idag har Hitlerhumorn blivit en egen genre. De som skämtar nu är en generation som inte upplevt kriget. Tänk bara på videoklippet från filmen ”Der Untergang” som försetts med nya textremsor och finns i hundratals varianter på Youtube.

Boken är lite ojämn och spretar en del emellanåt, men grundidén är bra, tankeväckande och intressant.

”Hitler für alle” i bibliotekets katalog

Vilhelm Mobergs tal

I sanningens och fantasins namn

Vilhelm Moberg (1898-1973) var en av våra mest folkkära författare, och även en av våra främsta epiker någonsin. Vad som inte är lika känt är att han var en framstående talare.
Några av hans bästa tal finns nu samlade i boken ”I sanningens och fantasins namn : talaren Vilhelm Moberg” (Carlssons, 2011). Det är första gången som en volym med endast Mobergs tal utgivits. Flertalet av texterna har inte tidigare publicerats i bokform.

Talen som ingår i boken kommer från olika decennier, mellan 1922 och 1970. De har ordnats efter innehåll. Ett kapitel heter sålunda ”Författaren om författandet”, ett annat ”Medborgarrätt och författarrätt”.

Redaktören Anna-Karin Carlstoft Bramell har dessutom skrivit ett bra förord, där hon sätter in Mobergs tal i sitt sammanhang. Moberg lade stor vikt vid det talade ordet. I talarstolen kom han nära sin publik, och han kunde tala om vitt skilda ämnen.
Han försvarar sin Utvandrarserie mot beskyllningarna om osedlighet. Han engagerar sig i Finlandsfrågan under andra världskriget. Han försvarar demokratin och det fria ordet. Han var en svuren motståndare till inskränkningar i tryckfrihet och yttrandefrihet. Han var även upprörd över att många svenska medlöpare fick sitta kvar på sina poster efter krigsslutet.
I boken finns också personliga tal, exempelvis ett fint begravningstal över Mobergs syster, som dog ung på 1920-talet. Boken avslutas med ett republikanskt tal, hållet 1966.

En trivsam bok som ger oss nya perspektiv på en av våra mest omtyckta författare. Den här sortens talekonst finns inte längre kvar idag.

I sanningens och fantasins namn i bibliotekets katalog

Drottning Victorias fotografier

Resan till Egypten

Kung Gustaf V:s drottning hette Victoria av Baden (1862-1930). Hon var dotterdotter till den tyske kejsaren Vilhelm I och har gått till historien som en viljestark och konservativ person, som bl a öppet tog ställning för Tyskland under första världskriget. På senare år har intresset för Victoria ökat och det har utgivits flera olika biografier om henne.

Något som inte alla känner till är dock att hon under sin tid som kronprinsessa tillhörde den första generationen hobbyfotografer i Sverige.
Nu finns en hel bok om Victorias foton: ”Resan till Egypten : Drottning Victorias fotografiska liv” av Göran Alm och Björn Axel Johansson (Atlantis, 2012). Alm har varit chef för Bernadottebiblioteket och Johansson är fotohistoriker.

Redan i unga år hade Victoria problem med hälsan, vilket fick henne att vilja tillbringa mer tid i områden med varnare klimat. Vintern 1890-1891 reste hon och kronprins Gustaf till Egypten. Hennes fotointresse stod på topp och här tog hon tusentals bilder, som tillsammans med hennes övriga fotoproduktion numera finns bevarade på Stockholms slott.
Nu har Victorias foton samlats i bokform, och det på ett mycket förtjänstfullt sätt.

”Resan till Egypten” är också en berättelse om fotokonstens tidiga historia.
Boken inleds med ett kort personporträtt av Victoria. Sedan kan vi läsa om fotokonstens status vid denna tid. Den var en nymodighet men sågs inte som någon konstform. Nya tekniska metoder hade gjort att fotograferingen hade börjat slå igenom på allvar. Stockholms fotoateljéer tiodubblades i antal under 1860-talet. I slutet av 1880-talet kom den första rullfilmskameran från Kodak. Detta blev starten för amatörfotograferingen. Rullfilm var betydligt smidigare än glasplåtar.

Intresset för de bibliska länderna har alltid varit stort i Europa, och nu kunde man dokumentera området på ett nytt sätt. Särskilt Egypten med sina minnesmärken från faraonernas tid väckte intresse, och dessutom det nordafrikanska folklivet.
Ökenluften ansågs välgörande för hälsan, särskilt om man reste med flodbåt på Nilen. Det blev alltså en hälsoresa till Egypten för Victoria med sällskap.

Större delen av boken handlar sedan om denna resa, som skildras detaljerat, illustrerat med mängder av Victorias bilder. Vi får följa det kungliga sällskapet på sin färd genom Egypten och det finns många kul och ibland dråpliga anekdoter att berätta om den. Om du inte tidigare har sett en bild av kronprins Gustaf sittande på en kamelrygg har du chansen att göra det nu.

Victoria var en föregångare inom fotografin. Hon sökte sig bort från den vanliga stativkameran och klassiskt uppställda bilder, för att istället försöka fånga ögonblickliga intryck. Här finns panoramabilder, foton av lokalbefolkningen (ofta kvinnor och barn) och mycket annat.

Dessa bilder visades sedan hemma i Sverige på flera stora utställningar.
I boken finns också ett antal bilder från Axel Munthes Capri.

Detta är en mycket fin och läsvärd bok, som dokumenterar en viktig del av vår fotohistoria. Boken är dessutom väldigt vackert formgiven i stort format. Rekommenderas!

En annan liten utgivningstrend som kunnat märkas de senaste åren är att det utges fler böcker på temat ”Västvärldens syn på Orienten då och nu”, och denna titel kan väl också passa in i den ramen.

Resan till Egypten i bibliotekets katalog

National jukebox

English: Victor Talking Machine Company logo

Victors kända logotyp med hunden Nipper.

Runt om i världen pågår många intressanta och spännande digitaliseringsprojekt.

Library of Congress i Washington D.C. har t ex lanserat en tjänst man kallar National Jukebox. Här finns över 10.000 gamla inspelningar från 78-varvare, eller ”stenkakor” som de också kallas, att lyssna på.
Inspelningarna är utgivna av det välkända skivbolaget Victor Talking Machine Company under perioden 1900-1925, och kan avlyssnas i form av strömmande ljud (det går alltså inte att ladda ned några av filerna).

Än idag känner de flesta av oss igen Victors logotyp med grammofonen och den lyssnande hunden Nipper.

Här hittar du hits från tidigt 1900-tal, musikalnummer, monologer, orkestermusik och diverse annat.
”Imagine your computer as a new Gramophone purchased for family and friends to enjoy in your home parlor” skriver biblioteket i sin presentation. Det finns ett söksystem där man kan söka på både artister, genrer m m.

Innan 1925 fick man använda sig av akustiska inspelningsmetoder. Läs mera om detta (och se bild) i artikeln Acoustical recording.

Vårdagjämningen

Vårdagjämningen

Idag infaller vårdagjämningen. Vi noterar kanske detta lite förstrött i vår kalender och funderar över hur mycket ljusare det blivit den senaste tiden.
Men förr i världen var vårdagjämningen en av årets viktigaste dagar, och den låg till grund för flera kalenderreformer.

Rent definitionsmässigt är vårdagjämningen en tidpunkt, ingen dag. Solen passerar himmelsekvatorn från söder mot norr. Detta brukar alltid inträffa 20 eller 21 mars.

Vårdagjämningen har traditionellt setts inte bara som den första vårdagen, utan även som en generell nystart. De flesta äldre solkalendrar räknade vårdagjämningen som start på det nya året. Det persiska nyåret firas fortfarande vid denna tidpunkt, liksom kurdernas Newroz-fest.

Det finns många äldre folkliga traditioner kring vårdagjämningen. Innan klockan och almanackan blev allmängods var det årstidernas naturliga växlingar som styrde bondens arbete. Länge nöjde man sig med att dela in året i ett sommar- och ett vinterhalvår, och detta gjordes vid vår- och höstdagjämningarna.

Det finns ett par intressanta böcker om detta för dig som vill veta mera.
Först har vi ”Folktraditioner kring vårdagjämningen : med särskild hänsyn till kontinentala traditioner”, en akademisk avhandling av Karin Danver (Gleerup, 1943).
Denna bok omarbetades sedan och gavs ut i en ny version mer än 30 år senare: ”Då allt var jemnskiftadt : något om äldre folklig tideräkning : seder och bruk kring dagjämningstiderna” av Karin Johansson (LT, 1975).
(OBS att författaren hade hunnit byta efternamn under tiden mellan bokens två utgåvor)
Karin Danver/Johansson (1902-1975) var fil. dr. i folklivsforskning.

Det var vårdagjämningens felaktiga placering i kalendern som var ett av de viktigaste skälen till den gregorianska kalenderreformen. När Julius Caesar lät inrätta den julianska kalendern med en skottdag vart fjärde år tänkte ingen på att kalendern gradvis ”drog sig” eftersom årets längd inte är exakt lika långt som kalendern.

När påven Gregorius XIII lät införa den gregorianska kalendern 1582 togs 10 dagar bort ur kalendern för att den åter skulle hamna i fas med årstiderna. (Den gregorianska kalendern drar sig bara ca ett dygn på 3000 år).
Det dröjde dock innan de protestantiska länderna införde denna katolska nymodighet. På 1700-talet hade vårdagjämningen dragit sig ännu längre tillbaka i kalendern. Redan på 1500-talet låg den kring Gregorius-dagen den 12 mars. På grund av detta är många äldre folkliga traditioner kring vårdagjämningen knutna till just Gregorius.
”Gregori tid – dag och natt lika vid” säger ett gammalt ordstäv som även finns i Bondepraktikan.

I Danmark skulle plogen sättas i jorden på Gregoriedagen, medan man i Sverige hellre såg Bengt-dagen 21 mars som plogens dag.

(Vän av ordning påpekar kanske nu att det är Viktoria som har namnsdag den 12 mars, men det är unikt för Sverige. Gregorius flyttades 1882 i kalendern till den 13 mars, och knuffades då bort av namnet Viktoria, som istället infördes den 12 mars. Victoria av Baden hade förlovat sig med kronprins Gustaf – den blivande kung Gustaf V – just detta datum. Övriga länder har kvar Gregorius den 12 mars i sina kalendrar).

Det var 1753 som den gregorianska kalendern infördes även i Sverige. Vid det laget hade kalendern hamnat så pass mycket fel att man fick ta bort hela 11 dagar. Sedan hade man länge två parallella kalenderserier i almanackorna: ”Gamla stilen” och ”Nya stilen”.

Det finns många intressanta berättelser i folkminnesarkiven, och en hel del av dem finns återgivna i Karin Johanssons böcker. Den senare utgåvan är utökad och reviderad, så det är den man helst bör börja med. Den gamla har dock också sin charm. I den gick hon bl a i polemik med den klassiska synen att se många folkiga sedvänjor som rester av gamla fruktbarhetskulter.

”Då allt var jemnskiftadt” och ”Folktraditioner kring vårdagjämningen” är underhållande och tänkvärda böcker som hjälper oss att minnas kopplingarna till våra förfäder och hur de uppfattade sin tid.

Då allt var jemnskiftadt i bibliotekets katalog

Folktraditioner kring vårdagjämningen i bibliotekets katalog

Olika sidor av David Livingstone

David Livingstone

Idag uppmärksammas 200-årsminnet av David Livingstones födelse.
David Livingstone (1813-1873) var en skotsk missionär och upptäcktsresande. Idag minns vi honom kanske främst för det historiska mötet 1871 med Henry Morton Stanley (1841-1904), som efter att ha funnit honom vid Tanganyikasjön ställde frågan ”Dr. Livingstone, I presume?” (i alla fall enligt Stanleys egen version av händelsen, publicerad av honom i bokform långt senare)

Tim Jeal skriver om Livingstone i en intressant artikel i The Telegraph.
Tidvis hyllades Livingstone som en fantastisk hjältefigur, men i själva verket var han en grym man som inte förtjänade det goda rykte som media gav honom. Dagspressens expansion i mitten av 1800-talet gjorde honom till en tidig kändis, och vars bild publicerades i alla tidningar.

Livingstones stora prestation var att han 1855 blev den förste europé som nådde Victoriafallen, som han även namngav. Detta gav honom berömmelse. Hans bok om resan sålde i över 70.000 exemplar. Sedan ledde han flera expeditioner som försökte öppna handelsvägar till Afrikas inre med flodbåtar, vilket dock misslyckades. Hans tredje reseperiod ägde rum 1865-73, då han ville hitta Nilens källa.
Ett tag var Livingstone spårlöst borta, och det var då Stanley bestämde sig för att göra ett journalistiskt scoop genom att söka rätt på honom.

Jeal påpekar att samtiden inte insåg Livingstones största förtjänst, nämligen att han faktiskt gillade afrikanerna och förstod flera av deras sedvänjor utan att vilja ändra på dem.
Däremot behandlade han sin egen familj illa. Hans fru Mary och de fyra barnen fick leva i fattigdom hemma i Storbritannien medan David var ute på äventyrsresor.
När Stanley mötte Livingstone upptäckte han att denne egentligen var en bitter och tämligen osympatisk figur. Men det kunde han inte gärna skriva i sin bok.

Artikelförfattaren Tim Jeal har även skrivit en biografi om Livingstone. I den avslöjar han att man bara känner till en enda person som Livingstone ska ha omvänt till kristendomen, att han övergav sin fru och att hans son bytte namn och emigrerade till USA. Dessutom var Livingstones geografiska observationer felaktiga och vilseledande. Men han var onekligen modig och ibland våghalsig.
Livingstones helgonliknande eftermäle fortlever dock, och han ligger begravd i Westminster Abbey.

Det finns inga färska biografier på svenska enbart om David Livingstone, men väl en bok av Martin Dugard: ”Mot Afrikas hjärta : Stanley & Livingstone” (Prisma, 2003).

Mot Afrikas hjärta i bibliotekets katalog

Magnifik sprithistoria

Steffos spritbibel

Bokförlagen har under de senaste åren vräkt ut kokböcker på marknaden. Det har varit en överutgivning och man undrar hur många av alla dessa kokböcker som verkligen har använts av hemmakockarna.
En mindre del av titlarna har handlat om drycker, främst vin eller whisky. Endast ett fåtal av alla dessa böcker har dock haft ett kulturhistoriskt innehåll som verkligen lämnar avtryck hos läsaren.
Idag vill bloggen tipsa om en utomordentligt bra bok som verkligen är bildande och som läsaren garanterat kommer att lära sig saker av.

Steffo Törnquists magnifika volym ”Steffos spritbibel : sprit i mat, sprit till mat, som molekyl, sprit i konst…” (Lind & Co, 2012) är troligen den bästa svenska bok som någonsin utgivits om spritdrycker.
I den här boken har Törnquist samlat all sin kunskap och erfarenhet av sprit. Läsaren får en kunnig guidning genom spritvärlden. Här finns givetvis omfattande kapitel om cognac och whisky, men även om mindre omskrivna sorter som arrak, absint och grappa. Den enda svenska original-spritdrycken, punsch, får givetvis sitt eget avsnitt.

Allt innehåll i boken är inte rent historiskt, men här finns underhållande och mycket intressanta avsnitt om dryckeshistoria. Vem var egentligen Johnnie Walker och Jack Daniels, eller ”Brännvinskungen” O P Smith och Johan Daniel Grönstedt? Svaret får du här.

Hur kom det sig att man började tillverka rom i Karibien, och hur kom drycken till Europa? Boken är fylld av sådana berättelser.
Törnquist är oerhört kunnig inom sitt område, och han har dessutom ett trevligt och personligt tilltal i sin text. Boken är en fröjd att läsa och den är verkligen folkbildande. Särskilt kul är det när Törnquist avlivar alla myter kring tequilan, eller när han kåserar kring den svenska alkoholpolitikens historia i ett sexsidigt kapitel. Faktum är att boken ofta är påtagligt rolig att läsa.

En annan viktig sak är att det är precis lagom mycket text. Det kan vara lätt att skriva för mycket och för detaljerat om ett ämne man är engagerad i, men här är det precis lagom. Boken är dessutom mycket tjusigt formgiven.

Alla som är det minsta intresserade av någon spritdryck bör läsa den här boken.
Vid Gourmand World Cook Book Awards i Paris i februari 2013 belönades boken med ett fint pris. Den utsågs välförtjänst till vinnare i klassen ”Spirits book – best in the world”.
”Steffos spritbibel” är alltså världens bästa spritbok utgiven under 2012. Den utländska konkurrensen är hård, så detta visar tydligt vilken klass denna titel har. Rekommenderas!

Steffos spritbibel i bibliotekets katalog

Samtiden om första världskriget

Krig och hem

Snart är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Denna stora konflikt var helt omvälvande på samtiden och ritade om Europas karta. Det är ingen tillfällighet att historiker brukar ange 1914 som den egentliga starten på 1900-talet. Därför kan det vara intressant att läsa vad samtida författare skrev om kriget.
På biblioteket här i Östersund har vi originallitteratur från 1910-talet som du kan låna.

En av flera författare som skrev reseböcker från Europa under den här tiden var Gunnar Cederschiöld (1887-1949). Han var även konstnär och gjorde själv illustrationerna till alla sina böcker. Han fokuserade oftast på Frankrike och tillbringade stor tid i Paris.

En av flera Cederschiöld-titlar från denna tid är ”Krig och hem” (Gleerups, 1916). Boken består av resereportage med olika teman. Kapitlen heter t ex ”Kvinnorna och kriget”, ”Franska barn i lek och allvar” och ”Marseille i krigstid”. I ”Zeppelin-natt” skildras tyskarnas attacker med luftskepp, s k zeppelinare.
Cederskiöld är rätt intressant att läsa. Han skriver rappt och ofta med stark närvarokänsla.

1910-talets européer var oförberedda på konsekvenserna av de militärtekniska framstegen. Första världskriget blev därför kraftigt traumatiserande, dels pga de många mänskliga tragedierna och dels pga den kraftfulla förstörelse som drabbade ett flertal städer.

En av flera kulturbyggnader som drabbades av svåra skador var den gamla katedralen Notre-Dame i Reims, ett av gotikens mästerverk med anor från 1200-talet och under lång tid kröningskyrka för de franska kungarna. Bombardemanget av katedralen gjorde ett oerhört intryck på de samtida skribenterna. Cederschiöld skriver efter sitt besök i Reims: ”Intrycket (…) är bland det smärtsammaste jag genomlevat.” Faktum är att staden Reims utsattes för stor förstörelse under båda världskrigen.

I ”Krig och hem” möter vi även svenskar i Främlingslegionen, franska präster och kafévärdinnor och många andra röster från den här tiden.

Krig och hem i bibliotekets katalog

Historieundervisning i Japan

Japansk lärobok i historia

BBC News Magazine har idag publicerat en intressant artikel av Mariko Oi om historieundervisningen i Japan. Artikelförfattaren beskriver hur hon upptäckte stora delar av Japans 1900-talshistoria genom att flytta till Australien och läsa historia i australiska skolor.

”Japanese people often fail to understand why neighbouring countries harbour a grudge over events that happened in the 1930s and 40s. The reason, in many cases, is that they barely learned any 20th Century history.”

I Mariko Oi:s japanska lärobok i historia nämndes exempelvis den brutala massakern i Nanjing endast i form av en fotnot. Däremot är undervisningen i Japans medeltida historia mera omfattande.

BBC News Magazine: What Japanese history lessons leave out

En bok som tar upp Japans och Tysklands helt olika sätt att bearbeta sin 1900-talshistoria är Skuldbördan” av Ian Buruma. Den har jag tidigare tipsat om här i bloggen.

Tycho Brahes Ven

Historien om en ö

I veckan sände SVT:s Vetenskapens värld ett danskt reportage om forskare som försökt ta reda på vad astronomen Tycho Brahe (1546-1601) dog av.

Tycho Brahe är en av historiens mest kända skåningar, och han förknippas framför allt med ön Ven i Öresund, 4.5 km utanför den skånska kusten.

Brahe föddes på Knutstorp under Skånes danska tid. Han slog igenom som astronom 1572 då han upptäckte en supernova i stjärnbilden Cassiopeja.
1576 erbjöds Tycho Brahe Ven som förläning av den danske kungen Fredrik II. Där lät han uppföra slottet Uraniborg och ett stort observatoriekomplex, Stjärneborg.
Sedan Fredrik II avlidit uppstod en konflikt mellan Tycho Brahe och den nya danska regimen. Brahe hade misskött en del av sina tjänster som länsherre. 1597 lämnade han Ven och reste till Prag, där han dog 1601.

Ön Ven blev svensk i samband med Roskildefreden 1658, trots att dess äganderätt inte reglerades i fredstraktaten. Den var strategiskt viktig och Sveriges äganderätt till ön klargjordes i Köpenhamnsfreden 1660.

Ven har en intressant historia. En av de senare böckerna om ön är Åke Jönssons ”Historien om en ö : Hven : från sagornas ö till turisternas” (Arena, 1999).
Ven är endast 7.5 kvadratkm stor och bebos av ca 360 personer. Ön domineras av en ca 45 m hög platå av moränlera. Det pågår en ständig nedbrytning av öns branta stup.
Här ligger en gammal kyrka, St Ibb, med en magnifik utsikt över Öresund. Den har fungerat som landmärke för generationer av sjömän. Den är idag en populär bröllopskyrka.
Tycho Brahe-museet på Ven

Stjärneborg idag

Tycho Brahes byggnader revs troligen i början av 1600-talet och det som finns kvar idag är främst kryptorna. Dessa kan man besöka idag. Noggrant rekonstruerade kopior av Tycho Brahes instrument har satts upp där.

Tycho Brahe-museet : Stjärneborg

Åke Jönssons ”Historien om en ö” är en trivsam bok som inte bara handlar om Tycho Brahe, även om flera kapitel givetvis berör Uraniborg och Stjärneborg.
Öns strategiska läge gjorde att den i början av 1800-talet blev föremål för vidlyftiga militära byggnadsplaner. Men det blev inget av med dessa.

Här finns ett intressant kapitel om öns s k ”frihetspelare” Det är en minnessten som rests till minne av en kunglig resolution från 1848 som slog fast att bönderna på Ven slapp skattskyldighet.

Läs också om kungliga harjakter, om fisket, om fartygen, båtarna och den begynnande turistnäringen, och givetvis om öns signaturmelodi ”Flicka från Backafall” av Gabriel Jönsson.
Ven har även varit konstnärernas och författarnas ö. Alice Lyttkens bodde t ex på Ven under ett antal år och har skrivit två böcker om Ven.

Historien om en ö i bibliotekets katalog

75 år sedan Anschluss (2)

wj38_s1 by Historiskt
wj38_s1, a photo by Historiskt on Flickr.

Nyligen gjordes ett oväntat fynd här på biblioteket. Nere i magasinet fann vi ett exemplar av den österrikiska dagstidningen Neues Wiener Journal från den 1 april 1938, alltså bara några veckor efter Anschluss (Nazitysklands annektering av Österrike). Detta var en tidning som nazisterna omedelbart övertog och som sedan blev ett propagandaorgan för dem.

Vi vet inte varför det här exemplaret hamnat i bibliotekets samlingar. Tidningen har anmärkningen ”Okatalogiserat”, vilket innebär att den inte har varit sökbar i någon katalog e d. En gissning är att den skänkts som gåva till biblioteket av någon östersundare som rest i Europa under våren 1938. (Vi har även hittat en tjeckisk dagstidning från 17 april 1938.)

Många gamla årgångar av Neues Wiener Journal finns digitaliserade. Vill du kika i hela tidningen så finns 1938 års nummer att kika på hos Österreichische Nationalbibliothek.

75 år sedan Anschluss

Det är 75 år sedan ”Anschluss”, Nazitysklands annektering av Österrrike.
Det var den 12 mars 1938 som tyska trupper marscherade in över gränsen, och dagen därpå förkunnade Hitler att Österrike ”återförenats” med det tyska riket.

I samband med detta har den berömda österrikiska orkestern Wiener Philharmoniker medgivit att många av deras musiker var medlemmar i nazistpartiet. Två var t o m medlemmar i SS. Sju judiska orkestermedlemmar mördades i dödsläger och nio andra drevs i landsflykt.
Denna mindre smickrande orkesterhistoria har länge varit känd av forskare, men orkesterns talesmän har tidigare inte velat gå ut offentligt med dessa uppgifter. Nu publicerar man dock källmaterial på sin webbplats.

TT: Nazistiskt förflutet klarläggs i Wien

Die Wiener Philharmoniker in der NS-Zeit (ännu endast på tyska, men översättningar till engelska är på gång)

Årets bok om svensk historia

Vikingatidens härskare

Nättidningen Svensk historia har genomfört sin årliga läsaromröstning ”Årets bok om svensk historia”.
2012 års vinnare blev en titel inom arkeologi, ”Vikingatidens härskare” av Anna Lihammer (Historiska media, 2012). Den fick 23% av rösterna.
Själv har jag ännu inte läst den, så jag kan inte skriva något mera om boken i dagsläget. Men den ser intressant ut.

Svensk historia: Årets bok om svensk historia 2012

Historiska media: Vikingatidens härskare

Vikingatidens härskare i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: