Monthly Archives: maj 2014

Flodernas bok

Flodernas bok

Floder och vattendrag har varit centrala för framväxten av vår kultur. Många av våra äldsta städer grundades vid floder, som också har varit viktiga transportleder. Floderna har blivit en sorts egna personligheter.

Nina Burton är litteraturvetare och författare. I sin ”Flodernas bok : ett äventyr genom livet, tiden och tre europeiska flöden” (Bonniers, 2012) följer hon tre europeiska floder genom tid och rum.
De tre floderna är Rhône, Rhen och Themsen. Hon följer dem från källorna till haven, och längs den vindlande vägen knyter hon ihop kulturhistoria, miljö, natur och egna livsupplevelser. ”Flodernas bok” är en magnifik essä, en kulturhistorisk gobeläng som obekymrat rör sig fritt i tidsflödet.

Burton är en inspirerande och nyfiken guide, alltid öppen för nya personliga intryck, blandat med fakta och spännande detaljer. Hon är särskilt bra på att hitta överraskande samband mellan helt skilda saker.

Floder kan vara gränser mellan två stränder, men de kan också sammanföra människor. Burton visar hur floderna haft betydelse för människans intellektuella utveckling. Vi möter Petrarca vid Rhône, Erasmus vid Rhen och Francis Bacon vid Themsen. Och det är bara några få nedslag i denna rika bok.

”Flodernas bok” är en stor läsupplevelse. Språket är utsökt och ibland poetiskt, men alltid lättläst och prosan flyter obehindrat fram likt en egen litterär flod. Ibland stannar texten upp på ett eftertänksamt sätt innan den fortsätter.
Boken anknyter till en lång europeisk essätradition och i dagens litteraturutgivning har essän på något sätt hamnat i bakvattnet (om uttrycket tillåts). Men riktigt bra och välskrivna essäer kan vara några av de bästa läsäventyren.
Det är en fröjd att läsa en sådan här bok. Inspirerande, kunnig, lärorik, och ibland dessutom rolig.
”Flodernas bok” är dessutom fint formgiven med samverkande typografi, bild och slingrande flodlinjer. Illustrerad med många fina färgfoton.

Ur Nina Burtons förord: ”Floder är så mycket mer än vad en atlas kan visa, för vid dem får kulturen, historien, geografin och naturvetenskapen liv. (…)
Dessutom följs floderna av mer existentiella frågor om jaget och ljuset, om livets rytm och tidens ström.”

Det här är en briljant bok som jag varmt kan rekommendera.

Flodernas bok i bibliotekets katalog

Karolinska soldaters brev

Uppsnappade brev

Vårvintern 1716 befinner sig Karl XII med den svenska armén i Norge. Det stora nordiska kriget har nu pågått i 16 år och läget är desperat. Det svenska stormaktsväldet håller på att rasa ihop.

Från fälttåget skriver de svenska soldaterna hem. Många av deras brev kommer dock aldrig fram. De snappas upp av danska och norska spejare. Breven hamnar så småningom i det danska Rigsarkivet, under rubriken ”Opsnappade Svenske breve fra det Store Nordiske krigs tid”. Nästan 300 år senare har historikern och författaren Peter Ullgren lyft fram dessa bortglömda brev i boken ”Uppsnappade brev : Karl XII:s soldater i Norge 1716” (W&W, 2006).

Soldaternas brev ger oss fascinerande inblickar i krigets vardag på gräsrotsnivå. Samlingen i det danska arkivet är påfallande stor. En lika omfattande samling brev från meniga soldater och befäl under ett och samma fälttåg finns inte i svenska arkiv.

Breven skildrar den förtvivlan, krigströtthet och undergångsstämning som rådde vid denna tid.
Vi kan också läsa om hur förhållandet var mellan meniga och befäl, om hur man såg på religionen och på kungen, och mycket annat. Ullgren beskriver också hur postgången under kriget fungerade, om den censur som förekom, och hur pass utbredd läs- och skrivkunnigheten var bland soldaterna.

Många av breven är djupt personliga och gripande. Det faktum att inget av breven kom fram och lästes av mottagaren ger tragiken dessutom en extra dimension.

Georg Christian de Frese var kornett vid Västgöta-Dals kavalleriregemente. Han befinner sig i Kristiania (dagens Oslo) och skriver till sin mor: ”Den ena stunden så lefver man, men man vet inte om man har lifvet den andra”.
Till ”Min allrakäraste lilla Greta” skriver han: ”1000 gånger och väl flera tänker jag på dig, lilla söta ängel. Gud låt mig en gång få den nåden att se dig igen.Förlåt mig att jag skrivit till dig…” Frese överlevde dock kriget och kunde återvända hem för att gifta sig med sin Greta.

Ibland skriver soldaterna att hustrun absolut inte får högläsa brevet för barnen. De skulle besparas krigets hemskheter. Ofta uppmanas också att sönerna skulle skonas från att bli soldater.

Anders Möller, fänrik vid Närkes och Värmlands regemente, skrev i sitt förmodligen sista brev hem: ”Önskar jag att Gud den allrahögsta ville bevara min kära fru moder och min allrakäraste Sara lilla ifrån allt farlighet och all skada. Henne med jag förbliver min allrakäraste väns trognaste man in i döden.”
Brevet beslagtogs alltså av dansk-norska spejare och Möller stupade utanför Kristiania i april 1716.

”Uppsnappade brev” är en fascinerande och ibland gripande bok som låter oss komma de enskilda soldaterna nära. De som levde för 300 år sedan talar till oss igen via sina personliga brev. Soldaterna framträder som familjeförsörjare, makar och söner. En läsvärd och mänsklig bok.

Uppsnappade brev i bibliotekets katalog

Förbjudna böcker

100 banned books

Det skrivna ordet har stor sprängkraft och kan anses farligt. Under historiens gång har många böcker förbjudits av olika skäl. Det är inte bara totalitära stater som förbjudit böcker, även kyrkliga institutioner och demokratiska stater har ägnat sig åt censur av litteratur.

I boken ”100 banned books : censorship histories of world literature” av Nicholas J Karolides, Margaret Bald och Dawn B. Sova (Checkmark Books, 1999) får vi en intressant sammanställning av 100 böcker som under olika perioder förbjudits. De flesta av titlarna är välkända, och en del av dem är litterära klassiker.

Böckerna är indelade i fyra kategorier: de som förbjudits av politiska skäl, av religiösa skäl, av moraliska skäl och av sociala skäl.

Varje bok beskrivs på några sidor och inleds med ett referat av bokens innehåll. Sedan redovisas bokens censurhistoria, som ibland är lång, och varje avsnitt avslutas med tips på annan litteratur i ämnet för den som vill läsa vidare.

Några av världslitteraturens mest kända verk finns med i ”100 banned books”.
Voltaires Candide, Boccaccios Decamerone, Flauberts Madame Bovary, Dickens Oliver Twist, Steinbecks Vredens druvor och Möss och människor, Stowes Onkel Toms stuga, Orwells 1984 och Djurfarmen, Joyces Odysseus, Anne Franks dagbok och många andra.

Än idag är många av dessa klassiska verk omdiskuterade. Vissa argumenterar för att man ska sätta varningsetiketter, s k ”trigger warnings” på böckerna.

Samtidigt pågår ett omfattande digitaliseringsarbete, för att istället göra klassisk litteratur fritt tillgänglig för alla via internet.

”100 banned books” ger oss en nyttig påminnelse om det fria ordets betydelse. Inte minst i USA är det inte ovanligt att bibliotek anmodas att ta bort oönskad litteratur ur sina samlingar. Flera sådana censurdebatter beskrivs också i ”100 banned books”. Det märks att boken primärt är skriven för amerikanska läsare, men innehållet är ändå allmängiltigt. Vår kulturhistoria skulle ha varit betydligt torftigare och fattigare om dessa verk hade förbjudits.

Visste du exempelvis att Rousseaus ”Bekännelser” under en tid var förbjuden att införas i USA? Det var meningen att tullen skulle beslagta eventuella exemplar av boken, som ansågs skadlig för den allmänna moralen. Förbudet upphävdes 1930.
På samma sätt var Nabokovs ”Lolita” länge förbjuden i länder som Storbritannien, Frankrike och Argentina. I Sydafrika tilläts publicering av ”Lolita” först 1982.
Personer som skickade förbjudna böcker med posten till en mottagare kunde åtalas för spridande av ”obscent material”, och det kunde förekomma räder mot bokhandlar, där alla exemplar av någon oönskad titel beslagtogs. Bokhandlarna riskerade åtal.
En del av dessa titlar är fortfarande förbjudna i vissa delar av världen. På våra svenska folkbibliotek finns de dock fritt tillgängliga för lån.

”100 banned books” kan t ex användas som uppslagsbok för boktitlar. Och den som vill veta vilka klassiska verk ur litteraturhistorien som t ex har ifrågasatts för sitt sexuella eller politiska innehåll får i boken en praktisk sammanställning av dem.
Läsvärd och tankeväckande.

100 banned books i bibliotekets katalog

Periferin i Europas mitt

Periferin i Europas mitt

Numera förekommer Ukraina oftare än förut i nyhetsflödet. Landet ligger i en del av Europa som inte är särskilt välkänd hos oss.

I Bo Larssons bok ”Periferin i Europas mitt : kulturarv, minnen och stadsmiljö i Västukraina och Moldavien” (Sekel, 2011) kan du läsa om städer och regioner i västra Ukraina och Moldavien som för många svenskar är praktiskt taget okända.

Bo Larsson är forskare inom stadsplanering och arkitektur. Han har studerat 13 städer i den här delen av Europa, och berättar i sin bok om deras kulturella, etniska och politiska historia.

Västra Ukraina har historiska band till Centraleuropa och ingick länge i Österrike-Ungern, den Habsburgska dubbelmonarkin. Republiken Moldavien tillhör det rumänska kulturområdet men har under långa perioder styrts från Ryssland. Efter andra världskriget hamnade dessa områden i Sovjetunionen. Deras kulturarv är multietniskt.

Vi kallar ofta dessa områden för Östeuropa, men om man tittar på en Europakarta så kan man se att kontinentens geografiska mittpunkt borde ligga någonstans vid den ukrainska västgränsen. Trots detta ser många västeuropeer dessa områden som perifera utkanter.

I ”Periferin i Europas mitt” kan du bekanta dig med områden som Bessarabien, Östgalizien, Transnistrien och Karpato-Rutenien. Städerna har olika namn beroende på vilket språk man talar. Läs om kulturstaden Lviv (ukrainskt namn), även känd som Lvov (ryskt namn) och Lemberg (tyskt namn). Den har en brokig historia med anor från medeltiden och är universitetsstad sedan över 350 år tillbaka.

Känner du till Moldaviens huvudstad Chișinău? I Larssons bok finns ett långt avsnitt om staden, ett kapitel som är det mest omfattande jag någonsin läst på svenska om denna huvudstad.

En annan stad, som troligen är en helt ny bekantskap för många svenska läsare, är den västukrainska staden Tjernivtsi. Dess rumänska namn är Cernăuți och polska namn Czernowitz. I ”Periferin i Europas mitt” beskrivs staden i ett långt kapitel på ca 50 sidor. Det är en riktig kulturell smältdegel. Universitetet med sina kringliggande byggnader är ett av Unescos världsarv.
Under andra världskriget ockuperades Tjernivtsi först av ryssarna och sedan av tyskarna. Den judiska befolkningen drabbades hårt. Många mördades eller deporterades. Nazisterna skapade ett ghetto. Det ståtliga judiska templet brändes ned av nazisterna. Under den sovjetiska tiden återuppbyggdes det och förvandlades till biograf.

Före andra världskriget var det judiska inslaget bland befolkningen i dessa omåden påtagligt stort. I vissa städer utgjorde judar 80-90% av befolkningen och hade en central roll för städernas utveckling. Många judiska författare kom härifrån. Efter kriget flyttade nya folkgrupper in, ibland helt utan tidigare koppling till städerna. En del städer blev rena militärstäder vid den sovjetiska västgränsen.

Det märks att författaren är mycket kunnig inom stadsplanering och stadshistoria. Vi får veta mycket om rutnätsstäder, om stadsplanering genom tiderna och hur man kan avläsa seklerna i städernas utseende. Ett återkommande tema i boken är hur viktiga de historiska delarna av städerna är för respektive stadsbild. Jag tror att en hel del av dagens beslutsfattare skulle behöva läsa den här boken för att få en ökad förståelse för våra städers kulturvärden, inte minst beträffande den äldre bebyggelsen.

Det här är en mycket intressant och upplysande bok. För många svenska läsare är dessa städer, områden och folkgrupper troligen helt okända. Texten är lättläst även om den då och då är riktigt faktatät och innehåller många namn på platser, personer m m. Emellanåt är dock texten satt i något kompakt form på boksidorna.

Boken innehåller också relativt många illustrationer, även om en del av stadsfotona borde ha återgivits i ett större format. Men här finns gott om fräscha kartor, vilket är viktigt och underlättar läsningen.

En intressant och allmänbildande bok om städer och områden som de flesta svenskar inte känner till.

Periferin i Europas mitt i bibliotekets katalog

Brittiska litteraturskatter nu online

Discovering Literature

Just nu pågår många spännande och intressanta digitaliseringsprojekt. Institutioner som museer och bibliotek tillgängliggör delar av sina samlingar genom stora onlinesatsningar.

British Library har i dagarna lanserat sin nya webbresurs Discovering Literature : Romantics and Victorians.
Det är en databas med 1200 olika titlar. Under romantiken och den viktorianska tiden utgavs många av den brittiska litteraturens allra mest kända verk, och här hittar du mängder av information kring dem och deras författare.

I Discovering Literature kan du läsa långa och innehållsrika artiklar skriva av ca 60 olika experter och se 25 dokumentärfilmer. Du som är lärare kan ta fram ca 30 olika undervisningsguider.

Du kan se bilder av originalmanuskript av systrarna Brontë, Jane Austen, William Wordsworth, Percy Shelley, William Blake, John Keats m fl. Läs vad Jane Austens familjemedlemmar tyckte om hennes böcker.

Discovering Literature - Themes

Du kan gå in i databasen och bläddra bland de olika författarna, eller söka fram olika teman. Läs om Gothic literature, Crime fiction eller kanske Visions of the future.

En av anledningarna till webbresursens tillkomst är en undersökning bland 500 brittiska lärare. Enligt denna svarade 82% av dem att eleverna fann det svårt att ta till sig och identifiera sig med klassiska brittiska författare.

British Library säger att de tänker fylla på databasen med mera material, även från andra tidsperioder.

Discovering Literature är ett exempel på hur bra det kan bli när man tillgängliggör vårt kulturarv för en modern publik.

Aisopos fabler, illustration
En illustration ur en utgåva av Aisopos fabler (1857).

Vita rockar och bruna skjortor

Vita rockar och bruna skjortor

Flyktingfrågor engagerar många idag. För 75 år sedan var det andra kategorier flyktingar som ville komma till Sverige : judiska läkarflyktingar från Tyskland.
Vintern 1939 gick protesterna höga i de svenska universitetsstäderna mot att en handfull judiska läkarflyktingar skulle ges arbete i Sverige. Studenter iförda vita mössor demonstrerade mot ”läkarimporten”. Det har beskrivits som en av de svenska nazisternas mest framgångsrika opinionsyttringar. Men hur var det egentligen?

Ulf Högberg, läkare och professor i obstetrik vid Uppsala universitet, berättar om dessa judiska läkarflyktingar i sin välskrivna, tankeväckande och intressanta bok ”Vita rockar och bruna skjortor : nazimedicin och läkare på flykt” (Universus, 2013).

Boken handlar också om nazimedicinens framväxt. Sedan Hitler tagit makten i Tyskland förändrades värdegrunden radikalt. Rasbiologiska inslag tillkom och teorier om livsoduglighet blev vetenskapliga sanningar. Judiska patienter utestängdes från sjukhusen. Tvångssteriliseringarna inleddes. Funktionshindrade barn tvångshämtades och avrättades. Läkare som var judar, eller icke-nazister, utsattes för trakasserier, misshandel och drevs ofta i landsflykt. En del hamnade i koncentrationsläger.

Ca 6000 läkare lyckades fly från Tyskland. Av dessa var det endast ett 50-tal som nådde Sverige, och som alltså blev föremål för demonstrationer och andra protester. Många ville hjälpa dem, medan andra tog öppet avstånd. Flyktingarna blev en het debattfråga mellan Läkarförbundet och Medicinalstyrelsen. Läkarförbundet var motståndare till att låta flyktingarna arbeta i Sverige och anförde läkaröverskott som argument. De flesta av läkarflyktingarna hamnade sedan i en lång arbetslöshetsperiod, som upphörde först mot krigsslutet.
Högberg har spårat upp många av dessa, och berättar i boken om deras livsöden. Han har gjort intervjuer med deras släktingar, forskat i arkiv och tagit del av ögonvittnesskildringar. Boken är ett resultat av noggrann källforskning.
I texten finns talrika citat från intervjuer, memoarer m m som ger en stark närvarokänsla. I ”Vita rockar och bruna skjortor” finns kusliga berättelser som lär få många nutida läsare att baxna.

En intressant, viktig och ibland omskakande bok som väcker allmängiltiga frågor om etik och moral. Boken kan även användas i skolorna. Det som beskrivs i boken hände i Europa och i Sverige för bara 75 år sedan, inte så lång tid i ett historiskt perspektiv. Vad kan vi göra för att förhindra att det händer igen? Något att fundera på.

Vita rockar och bruna skjortor i bibliotekets katalog

 

Trista sevärdheter

Trista sevärdheter

Vad är egentligen en sevärdhet? Kanske ett besöksmål som man av någon anledning tycker att det är värt att göra en omväg för att få se.

I Johan Tells underhållande bok ”Trista sevärdheter” (Max Ström, 2011) kan vi se en bildkavalkad av 121 sevärdheter som författaren anser ”ovärda” en omväg.
I förordet skriver Tell att han tycker att ”det är viktigt att diskutera vad som får oss att resa, får oss att besöka en annan svensk plats än den vi själva bor på”. Han diskuterar också hur Unescos alla världsarv egentligen väljs ut: är det enbart p g a platsernas inneboende kulturvärden, eller kan lobbying ha en roll i sammanhanget?

Det roliga med ”Trista sevärdheter” är just sammanställningen av de olika platserna, som var och en får en bildsida i tvärformat, samt en underfundigt lakonisk bildtext.

För varje plats anges också dess geografiska koordinater. Så det är enkelt att själv leta sig fram till t ex statyn över gåsen Akka, Norra Europas största kvarnhjul eller Skövdes äldsta hus. Är dessa sevärdheter verkligen så trista? Bedöm själv.
Omslaget avbildar världens största vildman, som kan ses i Storuman.

En fascinerande och bitvis komisk bok, med ett mått av turismkritik, och som ger läsaren en stunds eftertanke.

Trista sevärdheter i bibliotekets katalog

Samhällets utsatta

Usla, elända och arma

Det var bättre förr, sägs det ibland. Det kanske stämmer emellanåt, men vissa saker var definitivt värre förr.
I samlingsvolymen ”Usla, elända, arma : samhällets utsatta under 700 år” (Natur & Kultur, 2013) kan vi läsa om hur utsatta människor hade det. Och läsningen är ibland riktigt omskakande. I den här boken hittar du beskrivningar av människoöden som berör.

Redaktörer för boken är Sofia Holmlund och Annika Sandén, historieforskare vid Stockholms universitet. Den innehåller ett 15-tal artiklar, skrivna av olika författare. Berättelserna är hämtade från medeltiden och fram till modern tid.

Källmaterialet är givetvis begränsat för historiens alla utsatta, men det som finns ger oss en intressant bild av hur tillvaron kunde se ut för den som fötts in i fattigdom och utanförskap. Det fanns också de som råkade ut för olyckor under livet. Vissa klarade sig inte, medan andra lyckades resa sig.

Läs om hur livet kunde se ut för den som t ex var psykiskt sjuk, funktionshindrad eller som helt enkelt inte kunde försörja sig själv. Hur gick det för alla krigsinvalider? Vad hände med alla de kvinnor som blev gravida utan att vara gifta, och hur blev det med deras barn, de som kunde kallas ”oäktingar”?

En återkommande tema i ”Usla, elända och arma” är den stränga sexualmoral som rådde under många sekler. Här finns ett flertal exempel på hur graviditeter utanför äktenskapet kunde förändra människors livsförutsättningar. Ett annat tema är hur olika lagen såg på människor ur skilda samhällsklasser.
I kapitlet ”Adelsfröken, prästdottern och tjänstepigan” beskriver Marie Lindstedt Cronberg hur olika samhället behandlade tre kvinnor i samma ort, Sturup, under 1700-talet. Alla tre var ogifta mödrar.

I den här boken är det den lilla människan som står i centrum. Läs om den fattiga änkan Brita Larsdotter Grandin, som hade fyra barn. Hon dog i en riskoja på allmänningen utanför Ulvsätra gård i Järfälla socken 1842. När hon dog hade hon bott i kojan i mer än tio år, och dessförinnan hade hon dragit runt i socknen med sina barn och hoppats på att någon ville hysa in dem alla. Sofia Holmlund berättar hennes historia i kapitlet ”Fattig, husvill och sönderslagen”.

Andra berättelser handlar om små fosterbarn som vanvårdades till döds, om ”lösdrivare” och tattare, om brottslingar, psykiskt sjuka och många andra.
Förutom alla dessa människors levnadsöden finns i boken också en övergripande historisk analys av hur samhället såg ut under olika tidsperioder. De olika fallen sätts in i sitt sammanhang.

Boken är välskriven, tankeväckande och ibland omskakande. Den är en nyttig påminnelse för oss mobilsurfande nutidsmänniskor om de stundtals extremt svåra omständigheter som våra förfäder tvingades leva under.

”Usla, elända och arma” utsågs till Årets bok om svensk historia 2013 i en omröstning hos nättidningen Svensk historia.

Usla, elända och arma i bibliotekets katalog

Det exotiska Orienten

Bilden av Orienten

Under de senaste åren har det i Sverige utgivits en del böcker inom ämnet ”Västvärldens syn på folkgrupper i Mellanöstern samt Islam, historiskt samt i nutid”. En av dessa böcker är Tomas Björks ”Bilden av ‘Orienten’ : exotism i 1800-talets svenska visuella kultur” (Atlantis, 2011).

Uttrycket ”Orienten” är omdiskuterat och många vill inte använda det idag, men uttrycket var det som användes på 1800-talet. I den här boken används begreppet för de icke-kristna länderna kring Medelhavet, både i Mellanöstern och Nordafrika.

Tomas Björk är docent i konstvetenskap. I boken undersöker han hur resande svenska konstnärer och fotografer under 1800-talet skildrade orientaliska miljöer. Här möter vi beslöjade kvinnor, sultaner, haremsinteriörer, moskéer och nyhetsillustrationer.

Tryckeriteknikens framsteg hade gjort att tidningar och böcker kunde utges med fler och bättre illustrationer än tidigare. Bilderna från dessa länder kunde alltså ses i tidningar och böcker, och visades även på utställningar. De nådde en stor publik. I samband med diplomatiska besök, Orientalistkongressen 1889 och Stockholmsutställningen 1897 fokuserades det också på ”det främmande”. Fördomar och stereotyper spreds, och givetvis ansåg man att västerlandet var mer högtstående, och alltså borde hjälpa människorna i Orienten.

Styrkan med denna rejäla bok, som omfattar över 400 sidor, är det enormt rika bildmaterialet. Här finns många fina litografier, de flesta återgivna i färg, samt massvis av tidningsillustrationer och andra bilder.

De svenska resenärerna som besökte dessa länder var oftast mest intresserade av att avbilda de många byggnadsverk man såg. Vardagslivet hos de lokala invånarna var inte alltid lika intressant för dem. Konstnärerna fascinerades av det starka ljuset.
Även om Sverige inte var någon kolonialmakt delade man i princip kolonialmakternas uppfattningar om Orienten, alltså att området var underutvecklat jämfört med västerlandet och behövde hjälpas fram.
Det blev på modet att göra resor till Orienten. En del av resenärerna var kungliga. Gustaf (V) och Victoria reste till Egypten, något vi kan läsa om i en helt annan bok, och även andra prinsar som Eugen, Carl m fl gjorde resor dit.

Björk skriver kunnigt och intresseväckande, och texten kryddas med samtida citat ur böcker, artiklar och brev. Det är riktigt intressant. Läs om så pass olika ämnen som egyptologi, mumievurm, resor till Bibelns platser, krigsrapporter, etniciteter, turkiska bad, vattenpipor och mycket annat.

Resenärerna fascinerades också av kvinnornas situation. Harem sågs som ett tecken på en synd som så klart inte kunde förekomma i väst, och de sköna men beslöjade kvinnorna avbildades ofta. De svenska resenärerna uppfattade kvinnorna som oåtkomliga och mystiska. Andra västerlänningar kunde fångas av den exotiskt erotiska lockelsen.

En tankeväckande, påtagligt visuell och intressant bok, som får läsaren att fundera över vår egen tids värderingar och uttryck. Hur kommer man att se på dem om 100 år?

Bilden av Orienten i bibliotekets katalog

Första världskriget

Första världskriget

I år är det som bekant 100 år sedan första världskriget bröt ut. Denna stora konflikt skulle förändra samhället i grunden. Få krig har haft en så stor betydelse för Europa som första världskriget. 10 miljoner soldater stupade. De nya tekniska landvinningarna som gjorts inom vapentekniken gjorde frontsoldaterna svårt traumatiserade. Kriget medförde ett stort mänskligt lidande.

Fyra imperier bröt samman: Ryssland, Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket. Den gamla världen försvann. I Ryssland grep Lenin makten och i Tyskland skulle Versaillesfredens hårda krav skapa grogrund för extremism och revanschlust. Två effekter av första världskriget var 1900-talets två totalitära ideologier, nazismen i Tyskland och kommunismen i Sovjetunionen.

Militärhistorikern Marco Smedberg, som även är redaktör för tidskriften Militär historia, har skrivit en ny och fräsch historik: ”Första världskriget” (Historiska media, 2014), en bok på nästan 400 sidor. Den har alla förutsättningar att bli ett standardverk i ämnet.

Hela berättelsen om kriget berättas i kronologisk följd. Eftersom Smedberg är militärhistoriker blir det en hel del fokus på strategier, trupprörelser och annat, dessutom illustrerade med många nyproducerade kartor. Det är dock lättläst och texten flyter på bra. I berättelsen finns också många citat av ögonvittnen, som ger en bra närvarokänsla. Boken är även något sparsamt illustrerad med svartvita foton.

Den främsta målgruppen för denna bok är kanske den som vill ha en bra och nyskriven militärhistorisk översikt över första världskriget. Men den kan även läsas av vem som helst som vill ha en sammanfattning av denna stora konflikt. Ögonvittnesskildringarna är det bästa i boken. De balanserar de ibland något abstrakta skildringarna av det militära skeendet.
Dessutom är kartmaterialet mycket bra.
Beskrivningen av kriget är också skriven på ett så pass objektivt sätt som det nu går.

Det behövs verkligen en nyskriven och fräsch bok i ämnet för svenska läsare, en bok som beskriver hela krigsförloppet. ”Första världskriget” är en bra, läsvärd och användbar bok om första världskriget.

Första världskriget i bibliotekets katalog

Messenius och Scondia illustrata

Scondia illustrata

Östersunds bibliotek har en hel del rariteter i sina äldre samlingar. De flesta av dessa böcker inköptes av professor Carl Zetterström i början av 1800-talet, vars stora bokdonation utgjorde bibliotekets grundbestånd. De äldsta böckerna, de som är tryckta före 1830, är samlade i Zetterströmska biblioteket.

En av de stora foliantvolymer som står på avdelningen för historia i Zetterströmska biblioteket är Johannes Messenius livsverk, ”Scondia illustrata”. Detta är en bok med en intressant bakgrundshistoria.

Johannes Messenius (1580-1636) hade som barn gått i klosterskola i Vadstena och var troende katolik. Detta var ett problem eftersom allt utövande av katolsk gudstjänst var förbjudet sedan 1595 i Sverige. Han blev, trots kung Karl IX:s och andras misstänksamhet, utsedd till historiker och lärare vid Uppsala universitet. 1610 fick han dock avsvära sig alla katolska ”villfarelser”.

Messenius intresserade sig särskilt för utgivandet av medeltida historiska källskrifter som Magnus Erikssons landslag, flera rimkrönikor och Adams av Bremen kända beskrivning över Norden. Messenius brukar också anses som en banbrytare, en representant för en ny tids historieskrivning med vaknare kritik och med ett mångsidigare studerande av källor.

Messenius var omtyckt av studenterna i Uppsala, men blev osams med sina lärarkollegor genom, som Nordisk Familjebok uttrycker det, ”häftighet, övermod och skryt”.
Det blev rejäla konflikter på universitetet, särskilt sedan Messenius fått Johannes Rudbeckius till huvudmotståndare. Till sist blev kanslern Axel Oxenstierna tvungen att ingripa, och det slutade med att både Messenius och Rudbeckius förflyttades från Uppsala.

1616 blev Messenius inblandad i en rättegång mot en viss Jöns ”Papista” Hansson, som anklagades för förbindelser med katoliker i Polen. Messenius hade för sin hustrus räkning försökt återförvärva egendom som ägts av hans svärfar, men som nu ägdes av Erik Jöransson Tegel. Den sistnämnde såg nu till att offentliggöra en del dokument, som Messenius oförsiktigt låtit Jöns Hansson sprida i Polen. I dessa dokument framställdes Messenius som katolikvänlig. Messenius syfte var att försöka komma över några svenska historiska källskrifter som förvarades i ett polskt kloster.
Det var en känslig period eftersom det vid denna tid ryktades om ett förestående polskt angrepp på Sverige.

Messenius dömdes till döden för att ha haft ”hemliga förbindelser med Sveriges fiender i Polen”. Han benådades dock till fängelse på Kajaneborgs slott i Österbotten, Finland. Han levde sedan i fångenskap i nästan 20 år. Han frigavs 1635 men avled redan året därpå.

Under sin fängelsevistelse skrev Messenius sitt stora historiska arbete ”Scondia illustrata” – det förhärligade Skandinavien.

Vid Messenius död 1636 var boken fortfarande opublicerad. Regeringen ville då inköpa boken för att ge ut den. Man erbjöd Messenius änka 500 daler, men hon tog med sig manuskriptet och reste från Sverige. Hon erbjöd manuskriptet till kung Vladislav av Polen.

Scondia illustrata

Det var sonen Arnold Johan Messenius som återförvärvade boken så att den kunde ges ut. Han lät också renskriva stora delar av materialet. Boken utgavs slutligen i flera delar 1700-05, och det är dessa delar som finns inbundna i ett enda band i Zetterströmska biblioteket.

”Scondia illustrata” består av 15 böcker eller ”tomer”. De åtta första innehåller en kronologisk krönika från Noaks ättlingar t o m Karl IX. En av böckerna är en helgon- och biskopshistoria, en handlar om Filnland och de baltiska provinserna, två tar upp källredovisningar och diskussioner, och en särskild bok, Censura, består av kritiska uppgörelser med äldre historiker.

Både sonen och sonsonen fick även de ett olyckligt slut. Sonen Arnold Johan Messenius utnämndes visserligen till rikshistoriograf och adlades, men blev sedan inblandad i en process där hans son Arnold anklagades för högförräderi. Arnold, som alltså var sonson till Johannes Messenius, var i opposition till de aristokratiska rådsherrarna, bl a kanslern Axel Oxenstierna. Han hade författat en anonym skrift där han varnade hertig Karl Gustav (senare kung Karl X Gustav) för rådsherrarnas ränksmideri. Där förekom också ett gravt angrepp på drottning Kristina.

Det visade sig också att en del av bakgrundsmaterialet till skriften hade tillhandahållits av rikshistoriografen Arnold Johan Messenius, som för att rädda sonen oriktigt tog på sig ansvaret för pamfletten. Det hjälpte dock inte. Båda dömdes till döden och halshöggs år 1651.

Messenius Scondia illustrata

Om ”Scondia illustrata” kan du läsa mera i en särskild bok av Harald Olsson: ”Johannes Messenius Scondia illustrata : studier i verkets tillkomsthistoria och medeltidspartiets källförhållanden” (Gleerups, 1944). Här finns också en biografisk artikel om Messenius.

Harald Olssons bok i bibliotekets katalog

En annan bok om Messenius är Henrik Schücks ”Messenius : några blad ur Vasatidens kulturhistoria”  (Svenska akademiens handlingar, 1920).

Henrik Schücks bok i bibliotekets katalog

 

John Sedgwicks sista ord

General John Sedgwick

John Sedgwick (1813-1864) var general i nordstatsarmén under amerikanska inbördeskriget.
Han har gått till historien tack vare sina sista ord, som blivit berömda.

General Sedgwick deltog i slaget vid Spotsylvania Court House den 9 maj 1864, alltså för 150 år sedan.
I slagets inledning befann sig generalen tillsammans med en grupp artillerister ute på högerflanken. Sydstatsarmén hade placerat ut prickskyttar som befann sig en knapp kilometer bort.
Sedgwicks män duckade för kulorna. Generalen viftade bort faran.
”What? Men dodging this way for single bullets? What will you do when they open fire along the whole line?” sade han.
Soldaterna fortsatte att ducka. Sedgwick blev irriterad och yttrade sina bevingade ord:
”I’m ashamed of you, dodging that way. They couldn’t hit an elephant at this distance.”
Några sekunder senare träffades general Sedgwick av en dödande kula strax under sitt ena öga.
Han var den högst rankade officer i nordstaternas armé som stupade under inbördeskriget.

 

Ett kungligt porträtt

Gustaf V

Detta porträtt av kung Gustaf V (1858-1950) har hängt i Jämtlands bibliotek (som biblioteket hette då) i Östersund för 100 år sedan.
Det var 1912 som stadens nya bibliotek invigdes. Där låg biblioteket från 1912 till 1958, då den nuvarande biblioteksbyggnaden vid Rådhusgatan togs i bruk.
Kung Gustaf V besökte Östersund 1912, så förmodligen var detta porträtt då alldeles nytt. Det kungliga porträttet hängde sedan under lång tid i biblioteket. Idag förvaras det dock i magasinet, närmare bestämt i Zetterströmska biblioteket tillsammans med bibliotekets äldsta böcker.

 

Fotbolls-VM genom tiderna

VM-boken

I sommar arrangeras fotbolls-VM, världens största idrottsevenemang. Årets upplaga är den 20:e i ordningen och går i Brasilien. Inför detta kan det ju passa bra att läsa in sig på fotbolls-VM-historien och ta del av spännande detaljer från tidigare VM-turneringar.

I ”VM-boken 2010” av Jesper Högström och Gunnar Persson (Offside / Norstedts, 2:a upplagan 2010) kan du läsa om de stora stjärnorna och de legendariska matcherna. Här beskrivs skandaler och andra berättelser som kanske idag är något bortglömda. Återupplev klassiska ögonblick i VM-historien som Pelés genombrott i Sverige-VM 1958, Maradona och ”Guds hand” 1986, straffläggningen mellan Sverige och Rumänien i USA-VM 1994 och mycket annat.

Boken påminner till sitt upplägg om de snarlika böckerna om sommar-OS och vinter-OS, som jag tidigare tipsat om här i bloggen. Varje turnering beskrivs i ett eget kapitel på ca 15 sidor. Dessa är skrivna av Jesper Högström. Hans stil är rapp och medryckande, och det finns verkligen mycket att berätta om alla gamla turneringar. Ett särskilt fokus läggs förstås på de svenska insatserna.

Boken avslutas med ett omfattande statistikavsnitt gällande samtliga turneringar fram till 2006, sammanställt av Gunnar Persson. Här hittar kalenderbitaren massor av detaljfakta. Det finns dessutom detaljer om Sveriges alla VM-trupper och om de svenska kvalmatcherna, även för de turneringar som Sverige inte lyckades kvalificera sig till.

De VM-turneringar som skildras i denna bok är de från 1930-2006. Den 2:a upplagan av boken utgavs inför 2010 års VM.

Den här boken är innehållsrik, bra och läsvärd. Det enda man kan klaga på är att boken tyvärr saknar illustrationer.

VM-boken 2010 i bibliotekets katalog

Gösta Ekman

Djävulspakten

I våra dagars kändistäta medievärld är det nog kanske svårt att riktigt förstå hur extremt berömd skådespelaren Gösta Ekman d ä. (1890-1938) var. Han var den störste. Ständigt fanns han i strålkastarnas ljus och på tidningarnas förstasidor. Idag skulle vi kalla honom superstjärna, men det ordet fanns inte i dåtidens språk. Kvinnorna kunde svimma av hänförelse inför Gösta Ekman, som kom att grunda en stor teaterdynasti. När den svenska filmen föddes var Gösta Ekman dess stora fixstjärna.

Carina Burman tecknar hans porträtt i den läsvärda biografin ”Djävulspakten : Gösta Ekmans liv och konstnärskap” (Bonniers, 2011).
Gösta Ekman kallas ibland ”d.ä.” för att skilja honom från sonsonen med samma namn, som då kallas ”d.y.”

Gösta Ekman brände sitt ljus i båda ändar. Hans androgyna framtoning gjorde att både män och kvinnor attraherades av honom. Men hans kärlek till skådespeleriet krävde allt. Familj och relationer offrades, och även hans hälsa. Under sina år i Berlin upptäckte han det vita giftet – kokainet. Ekman dog 1938, endast 47 år gammal. Begravningståget var magnifikt, hans sista stora shownummer.

Det här är en stor biografi, dramatisk och händelserik. Burmans prosa är utsökt, och än en gång får läsaren ett bevis på att verkligheten ibland kan överträffa dikten. Hade Gösta Ekman varit amerikan hade det redan gjorts ett flertal filmer om hans liv.

Titeln ”Djävulspakten” syftar på att Ekman redan från unga år ”köpte sig” ungdom och framgång genom att offra sitt privatliv och sin hälsa, likt den pakt Faust gjorde med Djävulen.

Gösta Ekman kunde spela allt, från akrobat till dandy och förste älskare, och hans register var stort. Den allra största succén var hans insats som den berusade Billy i komedin ”Gröna hissen”, en roll han spelade över 1000 gånger mellan 1921 och 1937. Någon internationell filmkarriär blev det dock inte. Men Gösta Ekman hade givetvis huvudrollen i den första stora svenska ljudfilmen, ”För hennes skull” (1930).

Det här är rimligen den stora biografin om Gösta Ekman. Burman är inte på något sätt okritiskt hyllande, tvärtom lyfter hon fram Ekmans mångbottnade personlighet med alla sina sidor.
Det är fascinerande att läsa om Ekmans enorma stjärnstatus. Det kan inte ha varit lätt att vara gift med honom.

Gösta Ekman övergav aldrig en genre. Han fortsatte att spela komedi och lättsamma roller trots att han hade slagit igenom som seriös aktör. När han sedan startade egen teater fortsatte han att göra egna roller. När filmen kom, fortsatte han även med teaterrollerna. Idag skulle vi kalla honom arbetsnarkoman. Men till slut blev det för mycket för honom.

Djävulspakten” är en sådan där bok som man inte kan sluta läsa när man börjar.
Burman är en god stilist och en utmärkt berättare. Skildringen är kryddad med talrika citat ur samtida recensioner och andra texter, och illustrerad med massor av foton. En mycket bra och läsvärd biografi, dessutom underhållande.

Djävulspakten i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: