Kategoriarkiv: Biografier

Frågor och svar om Förintelsen

Frågor jag fått om Förintelsen

Minnesböcker från Förintelsen har varit en vanlig litteraturgenre, men överlevarna blir färre och färre med åren. Därför utges det idag inte lika många nya sådana böcker.

Hédi Fried, snart 94, är en av de överlevande som idag finns kvar och kan berätta sanningen om hur det verkligen var. Hon har i över 30 år rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen och om sina egna livserfarenheter. Fried är också känd för sina självbiografiska böcker ”Skärvor av ett liv” (1992) och ”Livet tillbaka” (1995), som berört en stor läsekrets. Dessutom är hon sedan länge djupt engagerad i arbetet för demokratiska värderingar.

Hédi Fried växte upp i en judisk familj i Sighet i Rumänien, och överlevde fasorna i Auschwitz och Bergen-Belsen. Efter befrielsen kom hon till Sverige med hjälp av Röda korset.
I boken ”Frågor jag fått om Förintelsen” (Natur & Kultur, 2017) har hon samlat ett antal frågor hon under årens lopp fått från skolelever i samband med sina föreläsningar på skolor.

Ofta kan barn och unga ställa raka och tydliga frågor. Fried berättar att hon alltid påpekat för eleverna att det inte finns några dumma frågor, men att alla frågor heller inte kan ha ett enhetligt svar.

Hédi Fried skriver i sitt förord att syftet med boken är att lära oss att undvika historiska misstag.
”Frågor jag fått om Förintelsen” är en liten men mycket viktig bok. Det är en av de mest lättillgängliga böcker jag läst om Förintelsen och passar utmärkt att använda i skolor.
Exempel på frågor som Fried besvarar i boken är ”Var man hungrig hela tiden?” ”Varför gjorde ni inte motstånd?”, ”Hur var det att vara kvinna i lägren?” och ”Har du träffat en förövare?”

Boken är djupt tankeväckande. Formen med frågor och svar är mycket effektiv, och genialisk i sin enkelhet.
En viktig bok som många borde läsa, ung som gammal.

”Frågor jag fått om Förintelsen” nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2017.

Frågor jag fått om Förintelsen i bibliotekets katalog

Gustaf Tenggren

Gustaf Tenggren

Hur många i Sverige känner till konstnären Gustaf Tenggren? I sitt hemland har han hittills egentligen bara varit känd av specialintresserade. I USA ses han däremot som en av 1900-talets främsta illustratörer.

Gustaf Tenggren – en biografi” av Lars Emanuelsson och Oskar Ekman (Kartago, 2014) är den första svenska biografin om denne intressanta konstnär.

Gustaf Tenggren (1896-1970) föddes i Magra i Västergötland och växte upp i en trångbodd arbetarstadsdel i Göteborg. Redan som 20-åring fick han det prestigefyllda uppdraget att illustrera sagosamlingen ”Bland tomtar och troll” efter John Bauer. Fyra år senare lämnade han dock Sverige och återvände aldrig.

Tenggren flyttade till New York, där han snart gjorde sig ett namn som begåvad illustratör. Under 1920- och 1930-talet efterfrågade de nya magasinen kvalitetsillustrationer, och han gjorde också arbeten i reklambranschen.

I mitten av 1930-talet öppnade Walt Disney ett rekryteringskontor i New York. Tanken var att fånga in animatörer och målare som kunde ge hans verk en mer europeisk stil.

Tenggren utsågs till en av huvudtecknarna för ”Snövit och de sju dvärgarna”, filmhistoriens första tecknade långfilm. Tenggrens del i arbetet bestod bl a i att formge delar av dvärgarnas utseende, samt att måla bakgrundsteckningar i europeisk sagoliknande stil.
Han skulle sedan komma att arbeta med de kommande Disneyfilmerna ”Pinocchio”, ”Bambi” och ”Fantasia”. Allra mest syns Tenggrens stil i ”Pinocchio”.

Det var ovanligt att Disneys anställda tecknare fick signera sina verk. Tenggrens namn utelämnades dock helt från förtexterna i ”Pinocchio”, vilket väcker funderingar om någon idag okänd konflikt.
Det verkar dock som om Tenggren hade problem att anpassa sig till den ameikanska sociala stilen. En del kollegor uppfattade honom som högdragen.

På 1940-talet lanserades den välkända barnboksserien ”Little golden books” (”En liten gyllene bok”). Tenggren illustrerade några av de allra mest framgångsrika titlarna i serien. Dessa böcker såldes i mångmiljonupplagor, vilket gör Tenggren till en av de mest spridda barnboksillustratörerna.

Hans verk kännetecknas av en nordisk/europeisk sagostil med feer, riddare, drakar, skogar. Han målade också söta djur, antika gudar, historiska pirater och hans stil är lätt att känna igen. Ändå är Tenggrens namn nästan okänt i Sverige, trots att han blev en inspirationskälla för senare tiders konstnärer.

Emanuelsson har ägnat 25 år av forskning bakom denna bok och resultatet har blivit ett verkligt gediget verk.
Boken är en praktvolym i stort format, ca 22 x 28 cm, och slösande rikt illustrerad. Trots att berättelsen är så detaljrik är texten lättläst och intresseväckande. En mycket fin och fascinerande konstnärsbiografi.

Boken ingår dessutom i serien Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet, där den utgör nr 125.

Gustaf Tenggren – en biografi i bibliotekets katalog

Victor Hugo Wickström – en man som stack ut

Att sticka ut

När jag började jobba här på biblioteket för 27 år sedan kom jag ganska tidigt i kontakt med namnet Victor Hugo Wickström. Han var redaktör, författare och skriftställare och var en av Östersunds främsta profiler och kulturpersonligheter kring sekelskiftet 1900. Eftersom Wickström skrev en sådan stor mängd böcker dök han upp lite här och var. Enbart boktiteln ”När Jesus kom till Östersund” (1898) väckte intresse.
Det fanns dock ingen riktig biografi om honom, men däremot ett antal tidskriftsartiklar m m.
Jag hoppades att jag en dag skulle få möjlighet att läsa en biografi över denne intressante man, och till min glädje har nu den dagen kommit.

Kjell Albin Abrahamson, journalist, författare och mångårig Östeuropa-korrespondent för Sveriges Radio, har skrivit boken ”Att sticka ut – Victor Hugo Wickström : författare, tidningsman, världsresenär, gaypionjär” (Hjalmarson & Högberg, 2015).
Titeln är välfunnen, eftersom Wickström verkligen var en man som i sin samtid stack ut, på flera olika sätt.

Victor Hugo Wickström (1856-1907) var skomakarson från Hedemora. Efter inte alltför framgångsrika studier i Uppsala och Lund, samt ett antal Europaresor, hamnade han i Östersund 1886, där han vid 30 års ålder blev utsedd till redaktör för den liberala tidningen Jämtlandsposten. Staden hade då ca 3000 invånare.

Wickström gjorde sig snart känd som en stridbar skribent och hade en förmåga att hamna i konflikt med andra. Till saken hörde också att Wickström var homosexuell och hade en utmanande klädstil, som vissa bedömare kallade ”prålig”.

Wickström skrev böcker under hela sitt liv. I slutet av Abrahamsons bok finns en förteckning med 47 titlar: romaner, diktsamlingar, reseskildringar, stridsskrifter, skådespel, avhandlingar och översättningar. Det mesta av allt detta gav han ut på Jämtlandspostens tryckeri.

På 1890-talet fanns det tre tidningar i Östersund, vars chefredaktörer på ett eller annat sätt låg i konflikt med varandra. Jämtlandspostens ägare Sahlin hade ersatt den tidigare redaktören Johan Lindström Saxon med Wickström. Saxon kom sedan tillbaka till staden som redaktör för Jämtlands Tidning. Samtidigt ledde Agathon Burman den nystartade Östersunds-Posten. Det var alltså upplagt för intressanta stridigheter i den lokala tidningsvärlden, något som Abrahamson med stor inlevelse och detaljrikedom skildrar i boken.

Wickström var en av sin tids mest beresta skribenter. Han publicerade ett flertal reseskildringar, t ex ”Som turist genom Europa” (1897) och ”Som tidningsman jorden rundt” (1901). Han lät sin tidning få ett internationellt perspektiv med många utblickar.

Wickström lyckades dessutom få till stånd en intervju med självaste August Strindberg, men i vanlig ordning retade han upp den berömde författaren genom sin alltför personliga behandling av intervjumaterialet.
Andra välkända profiler som dyker upp i den här spännande boken är t ex Hjalmar Branting, Gustaf Fröding, Klara Johansson och Pelle Molin.

Redaktör Wickström var kontroversiell. Han möttes av hel del kritik. Han skrev för mycket, sades det, och hade alltför vidlyftiga planer. Vissa förlöjligade honom och skrattade åt honom, men han älskade att utmana och provocera. Under hela sitt liv hade han också ett komplicerat förhållande till religion och kristendom, inte minst pga sin egen läggning. Abrahamson visar på detta genom att ta fram exempel ur Wickströms författarskap.

Det här är en mycket läsvärd och ibland även dramatisk biografi. Abrahamson presenterar helt nya uppgifter, inte minst beträffande en stor och ödesdiger mordbrand i Östersund 1889. Wickströms roll i denna episod är högst oklar.

Abrahamson tar också upp Wickströms roll som tidig gayaktivist. Vissa uppgifter tyder på att Wickström kan ha varit den förste som aktivt använde uttrycket ”homosexuell”. Wickström fick naturligtvis vara försiktig eftersom det fanns då gällande lagstiftning att ta hänsyn till. Resultatet blev ett system med kodord och mer eller mindre kreativa antydningar.

I slutet av sitt liv var Wickström även liberal riksdagsman, med tveksam framgång. Just hans insats i riksdagen har ibland kallats för ”fiasko”. Abrahamson ägnar ett kapitel åt riksdagskarriären, och det är riktigt intressant att läsa.

Wickströms mest kända bok idag är ”När Jesus kom till Östersund” (1898), en satir över den samtida småstaden. Inte undra på att han väckte känslor. Hans kanske mest underhållande böcker är ”Kvinnostudier. Af en ungkarl” (1895, med fera senare upplagor) och ”Mansstudier” (1900).

Ett drama av Wickström som borde vara mer känt är ”Arnliot Gällina” (1896), som inspirerade Wilhelm Peterson-Berger att skriva operan Arnljot.

Att sticka ut” är en välskriven och fascinerande biografi över en av det förra sekelskiftets mest spännande och kontroversiella personer i det svenska kulturlivet.
Idag är det många som vill sticka ut på olika sätt. Sociala medier och annat ger nya möjligheter till egen profilering. Victor Hugo Wickström stack på sin tid dock ut bara genom att ha en egen och (ibland, för vissa) utmanande personlighet.  Troligen skulle han även i nutidens helt annorlunda medieklimat ha setts som en särling.

Kanske kan man nu hoppas på ett ökat intresse för Wickströms böcker? Nästan alla titlar finns att låna på biblioteket.

En del av restupplagorna av några av Victor Hugo Wickströms böcker finns idag kvar på Östersunds bibliotek. Troligen är det böcker som hittades vid rivningen av Jämtlandspostens hus på 1960-talet. Dessa exemplar säljs idag genom biblioteket. Fråga om du är intresserad.

Att sticka ut i bibliotekets katalog

Karin och Carl Larssons brev

Karin! Min engel!

Carl Larsson (1853-1919) var en av våra mest kända konstnärer. Det typiska Carl Larsson-motivet är kärleksfulla avbildningar av familjen och hemmet. Hans hustru Karin Larsson (1859-1928), född Bergöö, känner de flesta igen från många av dessa målningar. Hon var också konstnär, men sedan hon gift sig med Carl 1883 slutade hon snart måla. Sin konstnärliga talang använde hon när hon inredde gården i Sundborn, och hennes textila arbeten var avancerade för sin tid.

Carl och Karin var gifta i 36 år. Under hela den tiden brevväxlade makarna regelbundet, inte minst då Carl ofta var hemifrån på resor. De kunde ibland utbyta brev nästan dagligen.

Ett urval av makarnas brev finns utgivna i boken ”Karin! Karin! Karin! Min engel! : brevväxlingen mellan Karin och Carl Larsson : ett urval” (Bonniers, 2013). Urvalet har gjorts av Per I Gedin.

Breven är djupt personliga. Än en gång slås man av att tidigare generationer verkligen kunde skriva brev. Denna konst har väl idag närmast fallit ur bruk.
Breven i boken kommer från perioden 1882-1915 och de presenteras i kronologisk följd.
Gedin förklarar i förordet att det inte är en vetenskaplig utgåva. Han har valt ut de brev som illustrerar närheten mellan Carl och Karin, och brev som beskriver arbetsliv och vardag.

Detta är en väldigt fin bok på flera sätt. Dels gör brevformen att vi kommer makarna nära, vi känner deras varma känslor för varandra, Carls ständiga behov av stöd och bekräftelse och Karins värme.
Dels är boken mycket fint formgiven med talrika illustrationer både av originalbrev och av konstverk, och dessutom är typografin utsökt.
Gedin kommenterar de flesta breven och sätter in dem i sitt sammanhang. Vi får härigenom också en bra skildring av den här tiden kring sekelskiftet 1900.

Man slås av Carls humörsvängningar. När makarna är skilda åt, längtar han starkt efter Karin. Många av dessa brev är fyllda av stark kärlek. Hans uppfattningar om sin egen konst kan variera påtagligt. Karins brev är mera reserverade, men mycket varma och tillitsfulla.
Carl ger i breven många smeknamn på Karin: ”Hjärtats älsklingstös”, ”Min rena engel”.

Samtidigt visar dessa brev hur långa perioder Carl faktiskt var borta från Sundborn. Vi har kanske en allmän bild av att Carl Larsson står därhemma på gården och målar sina idylliska familjemotiv, men i själva verket var han påfallande ofta bortrest från sin kära familj. Barnens kommentarer skymtar förbi ibland. De tycker att han borde vara hemma oftare. Kanske var det en sorts flykt, kan man undra.

Klart är hur som helst att Carl måste ha varit en komplicerad person att leva med, och att Karin var otroligt tålmodig. Hon födde honom dessutom åtta barn på 16 år…
Förmodligen var det väl också inte helt negativt för Karin att Carl var borta på sina resor. Hon kunde då ägna sig åt egen kreativitet som inredare och formgivare. Idag ses hon som en betydligt djärvare konstnär än Carl.

Carl Larssons sista år blev bittra. I sin självbiografi ”Jag” skriver han att ”Midvinterblotets öde knäckte mig”. Nationalmuseum hade refuserat hans stora målning ”Midvinterblot”. Det köptes inte in av Nationalmuseum förrän 1997. Carl Larsson dog 1919 vid 65 års ålder. Därefter skrev Karin då och då till honom i sin dagbok. Dessa sista brev avslutar boken.

Det här är en väldigt fin och kärleksfull bok, som jag gärna rekommenderar, även för den som inte är det minsta intresserad av Carl Larssons konst.

”Tack för allt, allt, allt! För hela mitt lif, för dina rara ungar! Utan dig funnes jag ej till!”
(Karin i brev till Carl, 8 oktober 1909)

”Karin! Karin! Karin! Min engel!” i bibliotekets katalog

Geniet Mozart

Mozart

Numera är det relativt sällan det utges en ny biografi på svenska om någon av de stora kompositörerna. Åke Holmquists tegelsten om Beethoven (Bonniers, 2012) var väl den senaste. Men nu finns en fräsch översättning av Piero Melogranis ”Mozart : hans liv och tid” (Ordalaget, 2014).

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) är kanske den mest berömde av alla kompositörer. Hans liv var händelserikt, och han levde i en dramatisk tid. Mozarts liv är därför mycket passande att skildra i biografins form.

Mozart föddes i Salzburg och lanserades redan vid sex års ålder som ett musikaliskt underbarn, tillsammans med sin syster Nannerl. Hela familjen Mozart begav sig ut på långa turnéer över hela Europa. Fadern Leopold styrde hela turnén som en modern manager. Från denna tid finns mycket källmaterial bevarat i form av brev och annan korrespondens.

Turnélivet kunde vara tungt. Dels var resandet fyllt av påfrestningar i form av dåliga vägar, faror i form av rövare längs vägen, usla sanitära förhållanden med mera, och dels tillkom slitningarna inom familjen. Till sist bröt Mozart med sin far Leopold.

Mozart är kanske vår sinnebild av själva Geniet. Scenen i filmen ”Amadeus” då Mozart fritt improviserar över ett stycke av Salieri är klassisk.

Melogranis bok, som utkom i sin italienska originalversion 2003, är en ren biografi över Mozart och fokuserar inte så mycket på analyser av hans kända verk. Men dessa går att hitta på annat håll, så denna renodlade biografi är en utmärkt introduktion. I boken skildras också Mozarts omgivning och personerna i hans umgängeskrets.

I Melogranis biografi får vi följa Mozarts uppväxt och karriär, och se hur hans komponerande utvecklas. Det gick mycket snabbt. Från 20-årsåldern och framåt skapade Mozart mästerverk i de flesta genrer som då fanns.

1769 fick Mozart anställning hos ärkebiskopen i Salzburg som tredje konsertmästare i hovkapellet. Några resor senare blev han tvungen att åter ta anställning hos ärkebiskopen, som då höll till i Wien. Mozarts missnöje med anställningen ledde dock snart till konflikter, och från 1781 fick han försörja sig som fri konstnär. 1782 fick han sin första stora succé med operan ”Enleveringen ur seraljen”.

Mozart var mycket produktiv, trots att han endast blev 35 år gammal. Han skrev kyrkomusik, operor, serenader, kammarmusik, konserter för piano och andra instrument, stråkkvartetter och mycket annat. Listan över hans kända kompositioner är lång. ”Eine kleine Nachtmusik”,”Figaros bröllop” och ”Trollflöjten” är exempel på några av de allra mest kända klassiska verken.

Melogranis ”Mozart” är en modern, lättläst och levande biografi. Den känns väldigt fräsch på något vis.
Texten kryddas med citat ur samtida brev m m, vilket ger fin tidsfärg och närvaro. Jag tycker att den här boken passar mycket bra som en introduktion till Mozarts liv och verk. Läsaren blir garanterat nyfiken på Mozarts musik.

Mozart : hans liv och tid i bibliotekets katalog

Från kungliga sängkammare

Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor

Historiska kungligheters kärleksliv upphör aldrig att fascinera. Den här genren skulle man (kanske lite orättvist) kunna kalla ”kungligt skvaller”. En av de senaste böckerna i ämnet är riktigt bra: ”Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor : konvenansäktenskap och kunglig sängkammarfröjd” av Margareta Beckman (Fischer & Co, 2012).

Bland kungligheterna var skälen till äktenskap i allmänhet politiska. Ofta var ett giftermål ett praktiskt sätt att skapa eller bygga goda relationer och allianser med olika länder och ätter.

De makar som giftes bort var i de flesta fall ganska unga, kanske i tonåren. De hade sällan sett varandra tidigare, förutom i avbildad form på förskönande porträtt. Sedan förväntades de nygifta snabbt producera nya arvingar. Det förekom ibland att de fick ömma känslor för varandra, men det var betydligt vanligare att båda blev uttråkade och istället sökte sexuella förbindelser på andra håll. Det var så pass vanligt att det inte ansågs vara särskilt moraliskt uppseendeväckande.

Beckmans bok inleds med ett citat som tillskrivs Benjamin Franklin: ”Eftersom det finns äktenskap utan kärlek kommer det att finnas kärlek utan äktenskap”.

I den här boken får vi möta intressanta människoöden och spännande profiler från främst 1600- och 1700-talet. Den är indelad efter länder. De flesta kapitlen handlar om regenter i Frankrike, England och Sverige, men här finns också avsnitt om August II den starke av Polen, om de ryska kejsarinnorna Elisabet I och Katarina den stora och om Fredrik Vilhelm II av Preussen.

En kunglig älskarinna kunde få både makt och inflytande, men steget från att vara upphöjd till att hamna ute i kylan kunde vara mycket kort. Om kungen plötsligt avled kunde älskarinnan rentav sväva i livsfara.
De här människoödena är intressanta, både dramatiska och emellanåt sorgliga.

”Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor” är välskriven och lättläst. Det är definitivt en av de bättre böckerna i den kungliga sängkammargenren. Det finns en del svenska profiler i boken. Förutom regenterna kan vi t ex läsa om Aurora von Königsmarck, som av en del samtida manliga skribenter ansågs vara den fulländade skönheten personifierad.
En underhållande och läsvärd bok, som säkert kan intressera en stor läsekrets.

Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor i bibliotekets katalog

 

Gösta Ekman

Djävulspakten

I våra dagars kändistäta medievärld är det nog kanske svårt att riktigt förstå hur extremt berömd skådespelaren Gösta Ekman d ä. (1890-1938) var. Han var den störste. Ständigt fanns han i strålkastarnas ljus och på tidningarnas förstasidor. Idag skulle vi kalla honom superstjärna, men det ordet fanns inte i dåtidens språk. Kvinnorna kunde svimma av hänförelse inför Gösta Ekman, som kom att grunda en stor teaterdynasti. När den svenska filmen föddes var Gösta Ekman dess stora fixstjärna.

Carina Burman tecknar hans porträtt i den läsvärda biografin ”Djävulspakten : Gösta Ekmans liv och konstnärskap” (Bonniers, 2011).
Gösta Ekman kallas ibland ”d.ä.” för att skilja honom från sonsonen med samma namn, som då kallas ”d.y.”

Gösta Ekman brände sitt ljus i båda ändar. Hans androgyna framtoning gjorde att både män och kvinnor attraherades av honom. Men hans kärlek till skådespeleriet krävde allt. Familj och relationer offrades, och även hans hälsa. Under sina år i Berlin upptäckte han det vita giftet – kokainet. Ekman dog 1938, endast 47 år gammal. Begravningståget var magnifikt, hans sista stora shownummer.

Det här är en stor biografi, dramatisk och händelserik. Burmans prosa är utsökt, och än en gång får läsaren ett bevis på att verkligheten ibland kan överträffa dikten. Hade Gösta Ekman varit amerikan hade det redan gjorts ett flertal filmer om hans liv.

Titeln ”Djävulspakten” syftar på att Ekman redan från unga år ”köpte sig” ungdom och framgång genom att offra sitt privatliv och sin hälsa, likt den pakt Faust gjorde med Djävulen.

Gösta Ekman kunde spela allt, från akrobat till dandy och förste älskare, och hans register var stort. Den allra största succén var hans insats som den berusade Billy i komedin ”Gröna hissen”, en roll han spelade över 1000 gånger mellan 1921 och 1937. Någon internationell filmkarriär blev det dock inte. Men Gösta Ekman hade givetvis huvudrollen i den första stora svenska ljudfilmen, ”För hennes skull” (1930).

Det här är rimligen den stora biografin om Gösta Ekman. Burman är inte på något sätt okritiskt hyllande, tvärtom lyfter hon fram Ekmans mångbottnade personlighet med alla sina sidor.
Det är fascinerande att läsa om Ekmans enorma stjärnstatus. Det kan inte ha varit lätt att vara gift med honom.

Gösta Ekman övergav aldrig en genre. Han fortsatte att spela komedi och lättsamma roller trots att han hade slagit igenom som seriös aktör. När han sedan startade egen teater fortsatte han att göra egna roller. När filmen kom, fortsatte han även med teaterrollerna. Idag skulle vi kalla honom arbetsnarkoman. Men till slut blev det för mycket för honom.

Djävulspakten” är en sådan där bok som man inte kan sluta läsa när man börjar.
Burman är en god stilist och en utmärkt berättare. Skildringen är kryddad med talrika citat ur samtida recensioner och andra texter, och illustrerad med massor av foton. En mycket bra och läsvärd biografi, dessutom underhållande.

Djävulspakten i bibliotekets katalog

John Keats

John Keats

Den brittiske poeten John Keats (1795-1821) blev bara 25 år gammal. Han levde under romantiken och var samtida med Lord Byron och Percy Bysshe Shelley, men är i Sverige inte lika känd som de andra två. Keats, som var utbildad läkare, fick egentligen berömmelse först efter sin död. Ganska lite av Keats verk finns översatt till svenska.
Det brukar ibland sägas om Keats att av alla engelskspråkiga romantiska poeter var han den som föddes sist och dog först.

Ett namn skrivet i vatten

Nu kan du läsa en intressant biografi om honom, ”Ett namn skrivet i vatten : romantikens medicin i John Keats poesi” av Carl Lindgren (Carlssons, 2013). Faktum är att det är den första boken om Keats på svenska som utgivits sedan 1935.

Författaren Carl Lindgren är läkare och litteraturvetare, och i den här boken beskrivs både Keats liv och diktning. Faktum är att det tar halva boken innan han kommer in på Keats författarskap.
Lindgren inleder med att beskriva romantikens världsbild. Typiska element är t ex idealiseringen av kvinnan och en stark religiositet. Vi får också veta hur man såg på vetenskap under denna period. Sedan beskrivs Keats medicinska studier och hans tid som läkare, innan hans litterära bana tog vid.
Keats drabbades sedan av tuberkulos, en sjukdom som han även dog av i Rom 1821. Det sista avsnittet i Keats liv har Lindgren således kallat ”Patienten Keats”.

Denna bok är intressant på flera plan. Dels är det en biografi över en romantisk författare som hittills i Sverige har varit litet av en doldis, och dels är det en bild av medicinen och läkarens tillvaro för 200 år sedan. Under den här tiden gjordes stora landvinningar just inom medicinens område.

Samtidigt drar Lindgren paralleller mellan humaniora och naturvetenskap och visar på de likheter som han menar finns mellan litteratur och medicin. Både inom litteraturen och inom medicinen behöver man kunna gå utanför sig själv och kunna tolka, förstå och formulera känslostämningar, skriver Lindgren.

Berättelsen innehåller hela tiden talrika citat ur Keats verk.
Hans mest kända dikter är ”Ode to a Nightingale” och ”Ode to a Grecian urn”.
Keats är också känd för många fina citat, t ex ”Det sköna är det sanna”, eller i original

” ‘Beauty is truth, truth beauty,’
– that is all ye know on earth,
and all ye need to know.”
(Ode to a Grecian Urn, 1819)

”A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness.
(Endymion, 1818)

Lindgren hittar i dikterna flera intressanta hänsyftningar på Keats läkarkarriär. Keats hade också botanisk och farmakologisk kunskap, så läsaren får dessutom information om diverse läkeväxter och örter.
Boken är även väl illustrerad, ofta med författarens egna foton.

Keats grav i Rom

Keats begravdes på den icke-katolska kyrkogården i Rom. Hans sista vilja var att gravstenen inte skulle ha vare sig hans namn eller ha några årtal. På stenen skulle det stå: ”Here lies One whose Name was writ in Water.”  Detta skedde också och än idag kan man på hans gravsten läsa dessa ord.

”Ett namn skrivet i vatten” är en bra tvärvetenskaplig bok, som kan läsas både som litterär biografi och som medicinhistoria. Välskriven och läsvärd, och med bra tidsfärg.
Jag fick veta massor om Keats och om romantiken som jag inte visste tidigare, exempelvis ett kul avsnitt om den engelska läkarutbildningen i början av 1800-talet.

Ett namn skrivet i vatten i bibliotekets katalog

John Keats verk finns tillgängliga som gratis nedladdningsbara e-böcker hos Project Gutenberg.

På svenska finns tyvärr endast ett fåtal översättningar av Keats verk.
Keats sonetter utgavs på svenska 1984 under titeln ”Den okände Keats”, i översättning av Sven Christer Swahn. Den boken finns att låna på biblioteket.

Gustaf de Laval

Gustaf de Laval

Ingenjören och industrimannen Gustaf de Laval (1845-1913) var en lysande uppfinnare. Han konstruerade separatorer och ångturbiner som blev grunden för än idag internationellt framgångsrika företag i Sveriges näringsliv. Däremot var han inte alls lyckad som entreprenör. Han engagerade sig på alltför många områden och kunde inte hantera praktisk ekonomi.
Nu finns en fräsch och nyskriven biografi om honom : ”Gustaf de Laval : ett rastlöst snille” av Anders Johnson (Atlantis, 2013).

de Laval förknippas främst med sina metoder att med centrifugering separera grädde från mjölk. 1878 fick han patent på sin berömda centrifugalseparator. Den kostade 1878 450 kronor att köpa och kunde skumma 50 kannor mjölk per timme. 1883 startades företaget AB Separator, numera Alfa Laval AB.
Sedan stod ångturbinen i fokus. AB de Lavals Ångturbin grundades 1893.

Gustaf de Laval i 30-årsåldern

Det är fascinerande att läsa om de Laval. Han ägnade sig åt ca 200 olika idéer, tog ut hela 92 svenska patent och grundade inte mindre än 37 företag. Spridningen av intresseområden är verkligen stor : jordbruksmaskiner, svävarfartyg, flygplan, svampodling med ammoniak och mycket annat.
Han startade flera företag för att anlägga gruvor, kraftverk och industrier över hela landet. I boken finns en karta där man kan se alla de platser där de Laval verkade.

Typiskt för de Laval var att han ofta snabbt gav sig in i nya projekt innan produkterna eller uppfinningarna var tillräckligt färdigutvecklade. 1897 drabbades de Laval av en stor ekonomisk krasch, som han sedan aldrig riktigt hämtade sig ifrån. Han var även riksdagsman för Högerpartiet.
När de Laval avled 1913 hade han stora skulder. Dödsboet försattes i konkurs.

Johnsons biografi är trivsam och rikt illustrerad. Trots att de Laval är en av Sveriges mest kända uppfinnare finns det få böcker om honom. Därför är det glädjande att denna lättillgängliga och läsvärda biografi nu utkommit.
Den här intressanta boken ingår i serien ”Svenska företagare” som Atlantis förlag ger ut tillsammans med Centrum för näringslivshistoria, och är nr 3 i den serien.

Gustaf de Laval i bibliotekets katalog

En slavs berättelse

12 Years a Slave

Vid Oscargalan 2014 hade filmen ”12 Years a Slave” nominerats till nio Oscar. Filmen tilldelades tre statyetter, bl a den för Bästa film.

Filmen baseras på boken ”12 Years a Slave” av Solomon Northup. Den utgavs första gången 1853.
Det är berättelsen om Northups eget liv. Han föddes som en fri man i New York, men kidnappades i Washington och tillbringade sedan 12 år som slav på olika platser i Louisiana. Till sist lyckades hans vänner och bekanta i New York utverka hans frigivning.

12 Years a Slave

Boken kom ut bara ett år efter att Harriet Beecher Stowes berömda roman ”Uncle Tom’s Cabin” (”Onkel Toms stuga”) släppts, och blev en stor succé. Northups bok var dedicerad till Stowe och såldes i mer än 30.000 exemplar.

”12 Years a Slave” är känd för att beskriva många detaljer om slavhandeln och om slavarnas liv i USA vid denna tid. Särskilt intressant är det faktum att Northup alltså var född fri, och i boken kunde jämföra sitt liv som slav med det i frihet.

Northup höll sedan ett dussintal föredrag i nordöstra USA om sitt liv och om sin bok. Man vet att han levde 1863, men därefter försvinner han ur historien och man vet inte när eller hur han dog.

”12 Years a Slave” tycks aldrig ha blivit översatt till svenska. Bokens upphovsrätt har numera gått ut, vilket innebär att den på flera webbplatser finns tillgänglig som gratis e-bok.
Den finaste e-boksversionen är den hos Public Domain Review, som digitaliserat en utgåva från 1859.
”12 Years a Slave” finns även som gratis e-bok hos Project Gutenberg.

En uppväxt i Gulag

Jag var barn i Gulag

Julian Better föddes i Moskvas ökända Butyrkifängelse, mitt under Josef Stalins värsta utrensningar. Hans far avrättades fyra dagar efter sonens födelse, och Julians mor dömdes till fem år i Gulag för spionage. Julian tillbringade sedan sina sju första levnadsår i Gulag på olika barnhem. ”Jag var barn i Gulag : ett vittnesbörd” (Bonniers, 2013) är hans berättelse om denna barndom.

”Jag var barn i Gulag” är en omskakande och gripande berättelse. Boken är liten till formatet och omfattar inte ens 200 sidor. Omslaget är något oansenligt. Men detta är en bok som du ständigt kommer att bära med dig i ditt minne sedan du läst den.

Det är barnets perspektiv som gör boken så otroligt stark. ”Folkfiendernas” barn som tvingades växa upp i Gulag visste inte av något annat. Men de blev bestulna på sin barndom och sina föräldrar.

Betters berättelse är lågmäld och ibland fragmentarisk, men ofta påfallande detaljerad.
Något av det som griper läsaren allra mest är författarens kärleksfulla beskrivning av sin mor. Efter flera års kamp lyckades hon till sist få Julian hämtad från det hemska barnhemmet och placerad i en fattig fosterfamilj i sin egen närhet. Människans överlevnadsinstinkt är kraftfull, vilket tydligt framgår av ”Jag var barn i Gulag”. Boken har ett efterord av författaren Ola Larsmo.
”Terrorns svartvita värld får färger och blir verklig, svårare att skjuta ifrån sig” skriver Larsmo i efterordet.

Idag lever Julian Better i Täby. Han har arbetat på KTH och som gymnasielärare i matematik, kemi och fysik.

”Jag var barn i Gulag” är en stor läsupplevelse. Det är en stark, viktig och gripande bok som många bör läsa. Den kan också användas i skolor.

Jag var barn i Gulag i bibliotekets katalog

Carl Gustaf von Rosen

Dödsorsak Ogaden

Den som är medelålders och uppåt minns säkert greven och flygaren Carl Gustaf von Rosen (1909-1977).
Under ca 40 år gjorde han stora insatser för att hjälpa nödställda i Afrika, och hans flygarkarriär var verkligen imponerande.

Nu finns en stor och läsvärd bok om Carl Gustaf von Rosen, ”Dödsorsak Ogaden : om flyg och politik med Carl Gustaf von Rosen i Afrika” av Heli von Rosen (Atlantis, 2013). Heli von Rosen är gift med Carl Gustaf von Rosens son Eric och har själv arbetat med flyghjälp i organisationen Air Mula, som Carl Gustaf von Rosen startade.

När man läser denna bok slås man av hur pass mycket en enda engagerad människa faktiskt kan göra för att förändra saker och ting.

Carl Gustaf von Rosen växte upp i en privilegierad adlig miljö på slottet Rockelstad i Sörmland. Han blev tidigt flygintresserad och deltog under 1930-talet i flyguppvisningar. 1935 kom han för första gången till Etiopien, eller Abessinien som det då hette. Där tjänstgjorde han som ambulansflygare för Röda korset, och han deltog sedan i finska vinterkriget. Under 1940-talet blev von Rosen chef för hela det etiopiska flygvapnet.

Hans humanitära insatser i Afrika på 1960- och 1970-talet är kanske de mest kända: Kongo 1960-62, Biafra 1969, Etiopien 1974. Von Rosens specialitet blev de spektakulära matbombningarna. Ingenting fick vara omöjligt, ansåg von Rosen. Det skulle alltid finnas ett sätt att kunna hjälpa nödställda människor, det gällde bara att hitta det.

Carl Gustaf von Rosen dödades i ett anfall av den somaliska armén i Ogadenprovinsen 1977, i färd med att evakuera hjälparbetare.

Dödsorsak Ogaden är inte en renodlad biografi. Här kan vi också läsa om den politiska historien, om kejsaren Haile Selassie, om Afrikas moderna historia, och vi får inte minst veta hur pass svårt von Rosens uppdrag faktiskt var och hur han lyckades övervinna de flesta av hindren för att få hjälpverksamheten till stånd. Ibland var situationen rent kaotisk. Här finns gott om dramatik och äventyr.
Boken är rikt illustrerad med foton, många från von Rosens eget privata bildarkiv.

Var Carl Gustaf von Rosen en hjälte? Det kanske han på sätt och vis var, men framför allt var han en engagerad medmänniska som fick saker uträttade. Läs den här boken och se vad en enda person kan åstadkomma.

Dödsorsak Ogaden i bibliotekets katalog

Giuseppe Verdi 200 år

Giuseppe Verdi

Nu i oktober är det 200 år sedan den italienske kompositören Giuseppe Verdi föddes.
Verdi brukar kallas för världens mest spelade tonsättare och gjorde sig främst känd som kompositör av operor. Många av våra mest välkända operastycken kommer just från Verdi-operor.

Giuseppe Verdi (1813-1901) kom från en fattig landsbygdsmiljö nära Busseto i norra Italien. I många avseenden var han raka motsatsen till sin jämnårige kollega Richard Wagner. Medan Wagner var äregirig och hade ett extremt starkt ego, hade Verdi en mera nobel och blygsam personlighet.

Sedan Verdi bosatt sig i Milano började han komponera operor. Debutoperan Oberto kom 1839, och under 1840-talet kom flera verk som gjorde Verdi berömd, exempelvis Nabucco (Nebukadnessar) med ”Fångarnas kör”, Macbeth och Il corsaro. Dessa tidiga operor är heroiska och nationalistiska. Verdi blev tidigt engagerad i frågan om Italiens enande och han blev en person som många såg som en nationalsymbol att samlas kring. Att gå och lyssna till Verdis operor var folknöjen.

Under 1850-talet kom stora verk som Rigoletto, Il Trovatore, La Traviata, Un ballo in maschera (Maskeradbalen). Verdi reste en hel del och bodde under långa perioder i Paris.

Verdis operor kännetecknas av ofta melodramatiska libretton med starka intriger. Han bröt med den traditionella ”nummeroperan” och lät musiken bilda en dramatisk enhet. Verdis fortsättning av den italienska bel canto-traditionen brukar framhållas.

Ett tag var han mycket produktiv och släppte nya operor med täta mellanrum. Ibland fick han problem med censuren, både av politiska och moraliska skäl. ”Maskeradbalen” handlar egentligen om mordet på Gustav III, men operor om kungamord under det revolutionära 1800-talet föll inte i god jord. Handlingen i operan fick därför ändras. Den som utsätts för ett attentat är istället en guvernör i Boston.

1859 utbröt andra italienska frihetskriget. Kungariket Sardinien strävade efter att ena de italienska staterna och fick stöd av Frankrike, som såg en möjlighet att erövra franskspråkiga områden vid gränsen. Under tre månader 1859 pågick Sardinien/Frankrikes krig mot Österrike. Kriget kulminerade i det blodiga slaget vid Solferino, där över 300.000 soldater deltog. (Erfarenheterna från slaget vid Solferino fick senare schweizaren Henri Dunant att grunda Röda korset).
Kungariket Lombardiet-Venetien annekterades av Sardinien, och Frankrike fick Övre Savojen och Nice.

Verdi nominerades sedan till ledamot till det första italienska parlamentet 1860. Han var också närvarande då Viktor Emanuel II 1861 utropades till Italiens förste kung. Verdi fick då inte så mycket tid över till komposition. Ödets makt från 1862 blev den första operan på några år.

1867 köpte Verdi gården Sant’Agata i den region han växte upp i. Där bodde han sedan resten av sitt liv och intresserade sig för lantbruk och trädgårdsodling.

Verdis sena operor tillhör hans bästa. Den franska grand operan Don Carlos kom 1867, och Aida uruppfördes 1871 till invigningen av en italiensk teater i Kairo. Storverken Otello (1887) och Falstaff (1893) har libretto av Arrigo Boito.
Förutom operor skrev Verdi även sakral musik, bl a ett Requiem och ett Stabat Mater.

Verdi av KuhnerVerdi av Hardcastle

På biblioteket kan du låna biografier om Verdi. Det var dock ett tag sedan det senast utgavs något om honom på svenska. Den senaste biografin ingår i Normas tonsättarserie (”Giuseppe Verdi” av Hans Kühner, 1979). Det finns dock äldre titlar, t ex Verdi” av Pierre Petit (Nordiska musikförlaget, 1972). På engelska finns en fräsch och trivsam biografi: ”Verdi and his operas” av Robert Hardcastle (Spellmount, 1996).

Givetvis kan du låna Verdis musik på biblioteket. Alla de kända operorna finns att låna på musik-cd, och ett tiotal av dem finns också att låna som musik-DVD. Den som vill följa med i handlingen på allvar kan dessutom låna operornas libretton som separata böcker.

Bisarra britter

Bisarra britter

Här i Sverige finns många anglofiler. Brittiska tv-serier som Downton Abbey lockar storpublik, och Jane Austens böcker läses mer än någonsin. Det genuint brittiska är det som lockar.
Vissa historiska britter har varit excentriska och litet speciella. Några av dem kan du möta i essäsamlingen ”Bisarra britter” av Knut Hæger (AWE-Gebers, 1980).

Knut Hæger (1925-1984) var docent och kirurg. Han var också en av ”de lärde i Lund”. I hans bokproduktion hittar vi medcinhistoriska verk, men också flera böcker om brittisk historia, exempelvis denna.

Ordet ”bisarra” i titeln är valt i betydelsen underlig eller excentrisk. Och flera av dessa britter var definitivt annorlunda.

Först möter vi Samuel Pepys, författare till den berömda 1600-talsdagboken som bl a beskriver Londons pestutbrott 1665 och efterföljande brand 1666.
Sedan läser vi om William Bligh, kaptenen på HMS Bounty. Han är en av de få brittiska sjöofficerare som upplevt hela tre myterier. Vad säger det oss om hans ledarskap?

Ett intressant kapitel handlar om William Pitt d.ä., en av 1700-talets största brittiska statsmän. Som utrikesminister var han ansvarig för krigföringen under sjuårskriget 1754-63. Den egensinnige och envise Pitt var med om att inleda Storbritanniens guldålder. Ett av hans kända citat lyder ”I am sure I can save the country. No one else can.”

En annan udda statsman var Viscount Henry John Temple Palmerston, utrikesminister i flera omgångar på 1830- och 1840-talet. På grund av sitt självständiga agerande hamnade han konsekvent i konflikt med drottning Victoria och tvingades till sist avgå. Palmerston var under lång tid en diplomatisk gigant i Europa.

Den lärde Hæger har en underhållande, personlig och kåserande stil som gör att boken är kul att läsa, både för anglofiler men även för alla andra.
Den innehåller inte bara biografier. Några kapitel handlar om brittisk mentalitet, om staden Oxford och om Londons ”ruskiga ställen”.
Sådana här böcker skrivs inte längre. Men de finns som tur är att låna på biblioteket.

Bisarra britter i bibliotekets katalog

Winston Churchill före 1939

Winston Churchill del 1

Winston Churchill är en av 1900-talets mest kända och tongivande personer. Han är också en av de mest omskrivna. Få personer, om ens någon, har varit föremål för så många biografier som han. Den officiella brittiska Churchill-biografin är ett jätteverk som omfattar mer än 8.000 sidor. Då har vi inte medräknat alla supplementband som fortfarande är under utgivning.
Här i Sverige har vi inte lika många Churchill-biografier. Men nu kan du läsa en riktigt bra biografi om Churchill, skriven av historikern Bengt Liljegren: ”Winston Churchill. Del 1. 1874-1939” (Historiska media, 2013).

Liljegren har tidigare skrivit uppskattade biografier över så pass skilda personer som Alexander den store, Hitler, Karl XII och rockgruppen Pink Floyd. Inför denna bok läste han in sig på den enorma mängden Churchill-litteratur som finns. Resultatet är en briljant, rapp och modern skildring av en av 1900-talets stora gestalter.

Många svenskar tänker nog uteslutande på Churchill som den store ledaren under andra världskriget. Men när kriget bröt ut 1939 var Churchill redan 65 år, alltså i pensionsåldern, och hade då en lång och dramatisk politisk karriär bakom sig. Någon har sagt att om Churchill hade avlidit innan krigsutbrottet skulle han idag ha setts som en föredetting och en marginalfigur i historien.

Vad vet den genomsnittlige svensken idag om Churchill? Jag tror att det i första hand är just ledarrollen under andra världskriget, att han var en framstående talare, att han var en stor konsument av alkohol och cigarrer och att han associeras med V-tecknet. Detta är dock bara en mindre del av den dramatiska och ofta äventyrliga historien om denne man.
Liljegrens bok visar att Winston Churchill var en komplex person med både goda och dåliga sidor. Boken är mycket väl anpassad för svenska läsare.


Winston Churchill som 26-åring.

Winston Spencer Churchill (1874-1965) föddes rakt in i den engelska högaristokratin. Hela sitt liv skulle han komma att ha imperialistiska åsikter, som ofta ansågs gammalmodiga. Han hade en för sin klass ganska typisk barndom, med frånvarande föräldrar, utbildning på internatskolor, tidvis struliga ungdomsår. Efter militärutbildning blev han krigskorrespondent under boerkriget. Där tillfångatogs han och lyckades med en spektakulär rymning, som gjorde honom känd och berömd – en tidig hjältefigur.

Tidigt upptäckte han sin talang för att skriva. Hela sitt liv kunde Churchill leva gott på sitt skrivande, först i tidningar och sedan i bokform. Få personer har åstadkommit en så stor mängd text som Churchill, skriver Liljegren. Tal, artiklar, brev, biografier, historiska flerbandsverk… det finns en närmast ofantligt stor dokumentation.

Winston Churchill hade en nära relation med sin hustru Clementine. De brevväxlade ständigt och i dessa brev är Winston väldigt öppen. Han var henne trogen och hade inga utomäktenskapliga affärer, något som inte var alltför vanligt i hans kretsar.

Churchill inledde tidigt en politisk karriär. Han skulle komma att sitta i det brittiska parlamentet under hela 64 år. Hans politiska karriär var som en berg- och dalbana, med stora framgångar som avlöstes av kraftiga nederlag. Han bytte parti inte mindre än två gånger! Churchill var känd för sin envishet, vilket gjorde det svårt att placera in honom i en partiorganisation. Ofta gick hans åsikter tvärt emot omgivningens, men han vek sig aldrig och argumenterade konsekvent för sin sak, oavsett hur starkt motståndet kunde vara. Han sågs som excentrisk, ibland som en relik från en annan tid. Flera gånger dödförklarades hans politiska karriär, men han lyckades alltid på något sätt komma tillbaka.

Churchills retoriska förmåga var fantastisk. Han var en av 1900-talets allra främsta talare. Alla hans tal var noggrant nedskrivna i förväg, och de finns bevarade och kan läsas än idag. I bokform omfattar de ca en hyllmeter och innehåller många klassiska citat.

Dessutom var hans arbetskapacitet helt enorm, och hans sociala förmåga var välkänd. Ingen glömde ett möte med Churchill.

Churchill odlade sin egen mytbildning. En av hans stora succéer var sin egen självbiografi över sin ungdom, ”My early years” (”Min ungdom”), som är underhållande men friserad. ”History will be kind to me – for I intend to write it” sade han.

Churchill begick dock flera misstag, och vissa av dem fick dramatiska konsekvenser.

Under första världskriget var han marinminister och var en av de huvudansvariga för det stora misslyckandet vid halvön Gallipoli i Turkiet 1915. En halv miljon man dog (fördelat på båda sidor) och Churchill fick avgå.

Efter segern i första världskriget hade britterna fått expansionsmöjligheter i Mellanöstern. Som kolonialminister beslutade Churchill 1921 att inrätta det nya landet Irak och sätta en brittiskvänlig kung som dess regent. Detta och andra relaterade beslut fattades helt utan hänsyn till de etniska folkslag och religiösa grupper som fanns i området. Problemen från denna tid lever kvar i våra dagars politiska situation i Mellanöstern.

Under sin tid som finansminister återinförde Churchill 1925 guldmyntfoten, i strid med råd från ekonomen John M Keynes. Det innebar att pundet knöts till en fysisk mängd i guldreserven, och uppvärderades. Det medförde stagnation i den brittiska ekonomin. Exportmöjligheterna försämrades, arbetslösheten steg och svåra konflikter på arbetsmarknaden utbröt.

Det är lätt att en biografi över Churchill per automatik blir hyllande. Något som är väldigt bra med Liljegrens bok är att den även lyfter fram Churchills negativa egenskaper.

Empati var inte någon av Churchills främsta sidor. Han hade också rasistiska åsikter, inte minst när det gällde Indien. Churchill var en stenhård motståndare till att ge Indien ökat självstyre, och ogillade Gandhi starkt. Hans åsikter om färgade och kineser kan idag inte heller ses som särskilt politiskt korrekta. Churchill var också hela tiden motståndare till kvinnlig rösträtt. Men han var ett barn av sin tid, en tid då det brittiska imperiet under drottning Victoria styrde världen. Så såg i alla fall britterna det.

En av Churchills stora förtjänster var att han var bland de första att varna för Hitler och nazismen. Det var en samförståndsanda som rådde på 30-talet, men Churchill var konsekvent i sitt fördömande av utvecklingen i Tyskland.

Liljegrens bok slutar den 3 september 1939, då Churchill utses till marinminister. Fortsättningen följer i nästa del, som planeras utkomma under 2014. Jag ser redan fram emot att få läsa den.

Detta är en strålande, välskriven och mycket underhållande biografi över en av 1900-talets största personligheter. Jag tycker särskilt om Liljegrens fina språk. En stor läsupplevelse. Rekommenderas varmt.

Winston Churchill. Del 1. 1874-1939 i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: