Bloggarkiv

Moderna kyrkor i Sverige

Moderna kyrkor i Sverige

Det har skrivits många böcker om gamla kyrkor. Nyare kyrkor har dock inte beskrivits lika ofta i bokform. I Helena Linds och Bert LeanderssonsModerna kyrkor i Sverige” (Arena, 2016) presenteras ett 30-tal kyrkor byggda under perioden 1940-2014. Under den här tidsperioden förekom mycket nytänkande inom kyrkoarkitekturen. Flera av byggnaderna i den här boken ser inte ens ut som kyrkor i klassisk mening.

Moderna kyrkor i Sverige” är i stort format och är rikt illustrerad med fina fotografier av Bert Leandersson. Här hittar vi kyrkobyggnader från olika delar av landet och från skilda decennier.

Helena Linds texter är lättlästa och samtidigt mycket informativa. Det är helt enkelt en påfallande bläddervänlig bok.

Bland alla byggnaderna hittar jag S:t Botvids kyrka (1957) i min gamla hemkommun Oxelösund. Kyrkan är ritad av Rolf Bergh, byggd i betong, högt belägen på en klippa och är bl a inspirerad av sjömärken. Ett annat avsnitt beskriver Hornsbergskyrkan på Frösön (arkitekt Yngve Tegnér, 1966).

En av de nyaste kyrkorna i boken är Amhults kyrka i Torslanda (arkitekt Margareta Diedrichs, 2014), med sin fascinerande klockstapel i glas.

En del kyrkor ger onekligen ett något dystert och avskalat intryck, medan andra är exempel på spännande nya idéer. Spännvidden är stor.

Den här boken är intressant inte bara för den som är nyfiken på kyrkor, utan för alla som tycker om arkitektur och konst. Kanske den t o m kan inspirera till ett och annat besök.

En bra och inspirerande bok. Man kan i princip börja läsa var som helst i boken. Ska man klaga på något är det kanske det något anonyma omslagsfotot, som gärna kunde ha bytts ut mot någon raffinerad interiörbild, som ”Moderna kyrkor i Sverige” är fylld av.

Moderna kyrkor i Sverige i bibliotekets katalog

Den eviga staden

Rom - arkitektur och stad

Litteraturen om Rom är mycket omfattande. Ändå har det på svenska saknats en bok som skildrar hela stadens arkitekturhistoria från antiken och fram till våra dagar. Detta tomrum har nu fyllts av boken ”Rom : arkitektur och stad” (Balkong förlag, 2015) av Gunilla Linde Bjur och Hans Bjur.

Boken är i stort format och präglas av ett stort och rikt bildmaterial – den innehåller ca 380 fotografier.
Det är verkligen en snygg bok som lockar till läsning.

Att beskriva Roms hela komplexa arkitekturhistoria är inte lätt eftersom de olika tidsperioderna och epokerna är sammanflätade i varandra.
Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. De är båda arkitekter och har varit verksamma som professorer. De har 20 års erfarenhet av att undervisa blivande arkitekter och ingenjörer på plats i Rom, och deras djupa kunskaper märks väl i boken.

Rom-boken är indelad i 12 kapitel, som vart och ett omfattar ca 20-30 sidor. Ungefär halva boken beskriver tiden fram till och med 1700-talet, och den andra halvan 1800-talet och senare.

Berättelsen inleds i antiken med kejsarnas olika byggnadsprogram, förtsätter till medeltidens stad, präglad av kloster och basilikor. Vi kommer sedan till renässansens Rom, där vi får läsa om t ex påvarnas roll som initiativtagare till stora byggprojekt. Under barocken möter vi arkitekterna Nolli och Piranesi. Två långa och detaljerade kapitel beskriver 1800-talets Rom, den stora förändringarnas tid då staden blir Italiens huvudstad.

Här finns också en av de bästa sammanfattningar av Mussolinitidens arkitektur som jag sett. Efterkrigstiden och vår moderna tid skildras i de två avslutande kapitlen.

Det här är en lysande sammanställning av en av Europas mest kända städers långa arkitekturhistoria. Författarna tar oss med på en lång tidsresa, som ger Romresenären nya perspektiv. Trots att texten är mycket detaljrik är den lättläst, och författarna tappar aldrig den röda tråden. Dessutom kan alla kapitel läsas fristående.

Något som kännetecknar boken är att nästan alla bildtexter är påfallande långa och detaljerade. Faktum är att en stor del av informationen i de olika kapitlen förmedlas just via bildtexterna.

Bokens helhetsperspektiv gör läsningen extra spännande.
En utmärkt bok, både för den som tänker besöka Rom och vill ha en kulturhistorisk bakgrund, och för den som är intresserad av arkitektur och konst. Kan även användas som uppslagsbok. Dessutom är boken fint formgiven.

Rom – arkitektur och stad i bibliotekets katalog

Hedvig Eleonora

Hedvig Eleonora

Traditionellt har det varit männen som uppmärksammats i berättelserna om Sveriges stormaktstid. På senare tid har också kvinnliga nyckelpersoner hamnat mera i fokus.
En av de mer framträdande kvinnorna i den svenska stormaktstiden var drottning Hedvig Eleonora (1636-1715).

I samband med 300-årsminnet av hennes död har det nu utgivits en mycket fin bok: ”Hedvig Eleonora : den svenska barockens drottning” (Votum, 2015). Redaktör är Merit Laine. Boken ingår också i serien ”Skrifter från Kungl. Husgerådskammaren”, där den utgör nr 15.

Hedvig Eleonora kom från det nordtyska hertigdömet Holstein-Gottorp, som låg i ständig fejd med Danmark.
1654 gifte hon sig med kung Karl X Gustav. Äktenskapet resulterade i en nära förbindelse mellan Sverige och Holstein-Gottorp.
Hedvig Eleonora blev änka redan 1660, vid endast 24 års ålder. Hon fick därefter titeln ”Riksänkedrottningen”.
Hon blev mor till Karl XI och farmor till Karl XII, och ingick i förmyndarregeringarna för båda dessa regenter.
Under 60 år var hon rikets mäktigaste och rikaste kvinna. Hon hade tilldelats stora förläningar, vilket gjorde det möjligt för henne att bedriva en omfattande byggnadsverksamhet: Drottningholm, Ulriksdal, Gripsholm, Strömsholm.

Hovet i Holstein-Gottorp var kulturellt framstående, och Hedvig Eleonora  satte nu sin tydliga prägel på Sveriges hovkultur. Hon anställde arkitekter och konstnärer: Tessin d.ä., Tessin d.y., David Klöcker Ehrenstrahl och många fler.
Riksänkedrottningen använde kulturen för politiska och dynastiska syften. Kungamaktens allt starkare maktposition skulle visas upp genom praktfulla slottsanläggningar och konstföremål.

Det finns mängder av källmaterial från den här tiden, och i Husgerådskammarens samlingar förvaras allehanda föremål från hovlivet.
Hedvig Eleonora”-boken är i stort format, 25 x 30 cm, och omfattar 232 sidor. För första gången framträder Hedvig Eleonora i helfigur, och i boken kan vi läsa om ämnen som inte tidigare presenterats i bokform.

De 63 texterna i boken har skrivits av ett flertal olika svenska och internationella forskare. Alla artiklar är lättillgängliga och intressanta.
Bokens första 86 sidor beskriver det svenska hovet och dessa världsbild: slotten och trädgårdarna, musiken, teatern, m m.
Nästa del i boken har rubriken ”Ur drottning Hedvig Eleonoras liv”. Här kan du läsa om bröllopsceremonierna, om hur drottningen avbildades i konsten, beskrivningar av olika föremål ur drottningens samlingar, om hur barnen uppfostrades och mycket annat.
Den sista tredjedelen i boken heter ”Från drottning Hedvig Eleonoras värld”. Här finns artiklar om t ex möbler, vävda tapeter, textilier, smycken, glas.
Även om kapitlen är sorterade enligt den här strukturen kan man givetvis hoppa rakt in i boken och börja läsa var som helst.

Boken är utomordentligt väl disponerad och formgiven. Den är rikt illustrerad och alla fotografier är nytagna.
Hedvig Eleonora”-boken är ett exempel på hur riktigt bra det kan bli när man tar ett helhetsgrepp på en historisk person, och då använder sig av allt det källmaterial och föremål som finns.
Här ges vi en fullödig bild av den svenska barocken, och konstverken, krigsbytena, ceremonierna och kulturlivet sätts in i sitt tydliga sammanhang. Dessutom är boken verkligen bläddervänlig.

Jag tror att denna bok kan tilltala även den läsare som kanske inte är toppintresserad av karolinskt hovliv. Den är sprängfylld av konst- och kulturhistoria.
Man kan studera den även som exempel på framstående bokformgivning. Senare i år ges boken även ut på engelska.
Rekommenderas!

Hedvig Eleonora – den svenska barockens drottning i bibliotekets katalog

Kyrkans föremål

Kyrkans föremål

I våra kyrkor finns massor av olika föremål. Det kan vara konstnärlig utsmyckning, textilier, inredning, bruksföremål och mycket annat. Kyrkomiljöerna har förändrats under seklernas gång, och diverse äldre föremål kan då ha plockats bort och hamnat i förråd eller i vindsutrymmen. Många olika yrkesgrupper jobbar med att ta hand om de kyrkliga föremålen. För att underlätta identifieringen av föremålen har Svenska kyrkan tagit fram boken ”Kyrkans föremål – beskrivande lexikon” (Svenska kyrkan / Göteborgs universitet, 2015).

Denna skrift har stort kulturhistoriskt intresse och är användbar även för vanliga historieintresserade läsare. Lexikonet är indelat i 24 huvudrubriker, efter Riksantikvarieämbetets indelningsmodell. 369 olika begrepp beskrivs och förklaras. Texterna är skrivna av kyrko- och föremålshistoriker och av erfarna konservatorer.

”Kyrkans föremål” omfattar hela 258 sidor och inleds med en kort beskrivning av de olika stilepokerna. Här finns också en kort beskrivning av de liturgiska färgerna, av vanliga kristna symboler (t ex apostlarna och evangelisterna med symboler, fisken, lammet m m).

Sedan kommer själva uppslagsorden. De är indelade i rubriker som ”Altare”, ”Predikstol”, ”Textilier”, ”Ljusredskap” osv. Här hittar du också ett användbart avsnitt om olika sorters kors.
Boken är illustrerad med fina teckningar. Längst bak finns också ett praktiskt register.

Många av dessa föremål är bekanta, men vi kanske inte har vetat vad de egentligen heter. Lexikonet hjälper oss att känna igen alla dessa föremål, både i kyrkor och på museer. Tack vare detta kan föremålen vårdas och uppskattas på bästa sätt.

Kyrkans föremål - exempelsida

Lexikonet kanske inte är menat att sträckläsas, men det är mycket användbart som uppslagsbok. Bra initiativ!

Bäst av allt är att ”Kyrkans föremål” finns fritt tillgänglig som e-bok (pdf) på Svenska kyrkans webbplats. Hämta e-boken här: Kyrkans föremål

På Svenska kyrkans webbplats finns pdf:en på sidan ”Rapporter kyrkoantikvarisk ersättning”.

Gripsholm

På Gripsholm

Gripsholms slott är en av Sveriges mest kända Vasaborgar. Här finns bl a Hertig Karls kammare, en av landets bäst bevarade 1500-talsmiljöer. På Gripsholm, som idag är museum, finns också Gustaf III:s slottsteater och Svenska statens porträttsamling.

En trevlig och lättläst bok om Gripsholm är ”På Gripsholm : sägner, fakta, historia på ett 450-årigt slott” av Edvard Matz (Carlssons, 1987).

Edvard Matz (1921-2007) var journalist, författare och arbetade i många år på Sveriges television. Boken om Gripsholm är skriven i den där äldre, lärt kåserande stilen som var vanligare förr. Idag är det inte längre lika många författare som kan skriva så här lättfattligt men ändå bildat och underhållande.

På Gripsholm” innehåller 30 korta kapitel som vart och ett beskriver olika händelser eller företeelser på slottet. De är någorlunda kronologiskt ordnade och varje kapitel är ca fem sidor långt. Det är en hel del kungligt i boken. Läs om Erik XIV, som satt fängslad på Gripsholm, och läs om den teaterintresserade Gustaf III. Givetvis berättar Matz om de två ”rysseulvarna” (två kanoner som togs som krigsbyte, troligen vid Narva 1581) som står på borggården. Och jodå, några slottsspöken dyker också upp.

På Gripsholm” är bara ca 150 sidor lång men riktigt innehållsrik, och dessutom rikt illustrerad. En kul och lärorik bok om ett av våra mest kända slott.

På Gripsholm i bibliotekets katalog

 

Att forska kring gamla hus

Börja forska kring ditt hus och din bygd

Många är idag intresserade av släktforskning. Det finns flera bra guideböcker till hur man börjar forska kring sin släkt. Men det går även att forska kring gamla hus. Man kanske har fått överta en gammal släktgård, eller köpt ett äldre trähus. Då kommer frågorna om vem som bott i huset tidigare, varför det byggdes och vad det har använts till. Människor flyttar omkring, men husen står kvar och bär på sin egen historia.

I den användbara och praktiska boken ”Börja forska kring ditt hus och din bygd” av Per Clemensson och Kjell Andersson (Natur & kultur, 2011) får du veta hur du går till väga när du behöver ta fram faktauppgifter kring gamla hus och byggnader. Det finns många arkiv att besöka, och källor kan även finnas tillgängliga på internet.

Författarna kan sitt ämne väl och har tidigare utgivit motsvarande guideböcker om släktforskning. Boken är tydligt och praktiskt upplagd. Särskilda kapitel beskriver husets och bygdens historia i tryckta källor och i digitala källor. Sedan finns särskilda avsnitt för olika typer av byggnader: villor, sommarställen, gårdar, torp och stadens hus samt fastigheter. Läs också om byn och socknen, som länge var utgångspunkten för all folkbokföring.

Boken innehåller också praktiska tabeller över gamla längd- och ytmått.

En bra, praktisk och mycket användbar bok för dig som vill forska om gamla hus.

Börja forska kring ditt hus och din bygd i bibliotekets katalog

 

Versailles – den kungliga staden

Versailles

”Den som inte har sett ståten och prakten i Versailles har ingenting sett” sade den franske diplomaten och författaren Francois-René de Chateaubriand.

De flesta turister som besökt Paris har även gjort en tur till Versailles, och den gigantiska slottsanläggningen imponerar på oss än idag. Versailles är en fashionabel förort som ligger 14 km sydväst om Paris och som är allra mest känt för sitt barockslott.

Jonas Nordin, docent i historia, har skrivit ett magnifikt verk om slottsanläggningen: ”Versailles : slottet, parken, livet” (Norstedts, 2013). Någon liknande bok finns inte sedan tidigare på svenska.

Versailles före franska revolutionen var inte något vanligt palats, som man kan hitta i andra städer. Versailles var i stället en hel kunglig stad. Upp emot 10.000 människor rörde sig dagligen här, både i och utanför slottet. Palatsbyggnaden innehöll ca 450 våningar för kungen, kungafamiljen och aristokratin.

Kungen hade medvetet placerat sitt maktcentrum så att alla viktiga adelsmän med familjer var tvungna att bo på eller kring slottet. Hela denna stora slottsstad skulle sysselsättas, underhållas och utfordras.

Efter flera utbyggnader under 1600-talet uppnådde slottet gigantiska mått. Men även naturen runt omkring ingick i anläggningen. Versailles skulle också fungera som kungligt lantställe. Naturen kring slottet kunde användas som jaktmarker, och parken och trädgårdarna kring slottet blev som ett sorts nöjesfält och rekreationsområde för kungligheterna. Här fanns påkostade fontäner, vattendrag med fiskar, banor för spel och mycket annat.

Givetvis finns i boken beskrivningar av den konstnärliga utsmyckningen, särskilt av alla skulpturer. Arkitekturen och slottets olika till- och utbyggnader beskrivs ganska ingående.

Boken ger oss många exempel på kungligheternas och aristokraternas vardag i Versailles, och hur mycket arbete som fick läggas på underhåll av både byggnad, trädgård och andra installationer.

Det finns andra böcker om Solkungens extremt påkostade hovliv, men Nordins bok har slottsanläggningen Versailles som självklart centrum. Den får i boken liv och blir dess huvudperson på ett mycket lyckat sätt. När Solkungen efterträds av sin sonsonson Ludvig XV får slottet helt enkelt nya invånare, medan dess liv fortsätter.

Idag ser vi hovlivet hos Ludvig XIV som själva sinnebilden av stel och fåfäng etikett med överkomplicerade ceremonier. I boken finns ett helt kapitel om Kungens dag. Det är mycket fascinerande att läsa. Det mest kända inslaget i Solkungens dag är hans uppstigande på morgonen. Detta styrdes strikt av ritualer, liksom resten av dagens händelser. Särskilt detaljerade var ceremonierna kring kungens måltider.

Hovlivet och all annan verksamhet i Versailles slukade enorma resurser, särskilt under den med tiden allt mer impopuläre Ludvig XV. Det är inte så konstigt att revolutionen kom.

Detta är inte en bok för den som vill läsa om Marie Antoinette. Hon har en undanskymd roll i boken, som istället fokuserar på Versailles före revolutionen. Lite förenklat kan man säga att halva boken berör arkitekturen och den andra halvan vardagslivet och hovlivet.

Nordins ”Versailles” är ett riktigt läsäventyr som ger oss många spännande detaljer om detta så extremt påkostade slott med omgivning. Hovets aktiviteter är väldokumenterade, så källmaterialet är sällsynt rikt. Boken omfattar ca 450 sidor och är mycket fint formgiven, med många illustrationer. Vi lär också känna de olika personligheterna bland invånarna i Versailles.

Intressant läsning för alla som besökt Versailles, eller som gärna vill åka dit.

Versailles i bibliotekets katalog

Periferin i Europas mitt

Periferin i Europas mitt

Numera förekommer Ukraina oftare än förut i nyhetsflödet. Landet ligger i en del av Europa som inte är särskilt välkänd hos oss.

I Bo Larssons bok ”Periferin i Europas mitt : kulturarv, minnen och stadsmiljö i Västukraina och Moldavien” (Sekel, 2011) kan du läsa om städer och regioner i västra Ukraina och Moldavien som för många svenskar är praktiskt taget okända.

Bo Larsson är forskare inom stadsplanering och arkitektur. Han har studerat 13 städer i den här delen av Europa, och berättar i sin bok om deras kulturella, etniska och politiska historia.

Västra Ukraina har historiska band till Centraleuropa och ingick länge i Österrike-Ungern, den Habsburgska dubbelmonarkin. Republiken Moldavien tillhör det rumänska kulturområdet men har under långa perioder styrts från Ryssland. Efter andra världskriget hamnade dessa områden i Sovjetunionen. Deras kulturarv är multietniskt.

Vi kallar ofta dessa områden för Östeuropa, men om man tittar på en Europakarta så kan man se att kontinentens geografiska mittpunkt borde ligga någonstans vid den ukrainska västgränsen. Trots detta ser många västeuropeer dessa områden som perifera utkanter.

I ”Periferin i Europas mitt” kan du bekanta dig med områden som Bessarabien, Östgalizien, Transnistrien och Karpato-Rutenien. Städerna har olika namn beroende på vilket språk man talar. Läs om kulturstaden Lviv (ukrainskt namn), även känd som Lvov (ryskt namn) och Lemberg (tyskt namn). Den har en brokig historia med anor från medeltiden och är universitetsstad sedan över 350 år tillbaka.

Känner du till Moldaviens huvudstad Chișinău? I Larssons bok finns ett långt avsnitt om staden, ett kapitel som är det mest omfattande jag någonsin läst på svenska om denna huvudstad.

En annan stad, som troligen är en helt ny bekantskap för många svenska läsare, är den västukrainska staden Tjernivtsi. Dess rumänska namn är Cernăuți och polska namn Czernowitz. I ”Periferin i Europas mitt” beskrivs staden i ett långt kapitel på ca 50 sidor. Det är en riktig kulturell smältdegel. Universitetet med sina kringliggande byggnader är ett av Unescos världsarv.
Under andra världskriget ockuperades Tjernivtsi först av ryssarna och sedan av tyskarna. Den judiska befolkningen drabbades hårt. Många mördades eller deporterades. Nazisterna skapade ett ghetto. Det ståtliga judiska templet brändes ned av nazisterna. Under den sovjetiska tiden återuppbyggdes det och förvandlades till biograf.

Före andra världskriget var det judiska inslaget bland befolkningen i dessa omåden påtagligt stort. I vissa städer utgjorde judar 80-90% av befolkningen och hade en central roll för städernas utveckling. Många judiska författare kom härifrån. Efter kriget flyttade nya folkgrupper in, ibland helt utan tidigare koppling till städerna. En del städer blev rena militärstäder vid den sovjetiska västgränsen.

Det märks att författaren är mycket kunnig inom stadsplanering och stadshistoria. Vi får veta mycket om rutnätsstäder, om stadsplanering genom tiderna och hur man kan avläsa seklerna i städernas utseende. Ett återkommande tema i boken är hur viktiga de historiska delarna av städerna är för respektive stadsbild. Jag tror att en hel del av dagens beslutsfattare skulle behöva läsa den här boken för att få en ökad förståelse för våra städers kulturvärden, inte minst beträffande den äldre bebyggelsen.

Det här är en mycket intressant och upplysande bok. För många svenska läsare är dessa städer, områden och folkgrupper troligen helt okända. Texten är lättläst även om den då och då är riktigt faktatät och innehåller många namn på platser, personer m m. Emellanåt är dock texten satt i något kompakt form på boksidorna.

Boken innehåller också relativt många illustrationer, även om en del av stadsfotona borde ha återgivits i ett större format. Men här finns gott om fräscha kartor, vilket är viktigt och underlättar läsningen.

En intressant och allmänbildande bok om städer och områden som de flesta svenskar inte känner till.

Periferin i Europas mitt i bibliotekets katalog

Göteborgs fasader

Arkitekter & fasader

Under perioden 1850-1920 växte Göteborg från ca 25.000 invånare till 200.000. Det var en otrolig expansion, och under den här tiden tillkom många av stadens mest kända byggnader.

I den fräscha och mycket fina boken ”Arkitekter & fasader : Göteborg 1850-1920” av Gunilla Linde Bjur & Krister Engström (Balkong, 2013) presenteras elva olika arkitekter, som alla bidrog till att skapa Göteborgs stadsbild.

Gunilla Linde Bjur är professor emeritus i arkitekturens kultur och kommunikation vid Chalmers, och Krister Engström är en av landets främsta arkitekturfotografer.

En typisk märkesbyggnad för Göteborg är Konstmuseet, men vi har också hela Vasastaden som med Avenyn leder upp till Götaplatsen. Alla dessa byggnader och miljöer skapades under den här påfallande kreativa och expansiva 70-årsperioden.

Troligen är detta första gången som dessa Göteborgsmiljöer samlas och beskrivs i en och samma bok. Den är dessutom utsökt formgiven. Krister Engströms fotografier är av högsta klass. Han har lyckats fånga alla byggnader i bästa ljus.

Boken, som är i stort format, inleds med en introduktion över hur Göteborg såg ut vid mitten av 1800-talet, och om stadsplanetävlingen som anordnades 1861. Den resulterade i 1866 års nya stadsplan, där stadsområdet var kraftigt utökat. Som förebilder var 1800-talets tidigare omvandlingar av storstäder som Paris och Wien. Helt nya stadsdelar skapades.

Sedan övergår boken till en presentation av de elva arkitekterna och deras byggnader, och resten av boken upptas av deras verk.

Detta är en mycket framstående och vacker bok, intressant för alla som vill veta mera om Göteborgs många vackra och ofta personliga byggnader. Den är dessutom väldigt bläddervänlig och kan dessutom användas som inspiration för den som vill fotografera fasader.

Arkitekter & fasader i bibliotekets katalog

 

Medeltida byggmästare

Medeltida byggmästare i Norden

Än idag imponeras vi av de stora kyrkobyggnader som uppfördes i Sverige för så många sekler sedan. Vi beundrar stenhuggarnas hantverksskicklighet, men det fanns även andra yrkesgrupper som förtjänar att lyftas fram.

Konsthistorikern Jan Svanberg är en av Sveriges främsta experter på vårt medeltida konstarv, och i den nya boken ”Medeltida byggmästare i Norden” (Signum, 2013) berättar han kunnigt och intresseväckande om de olika hantverkare som tillsammans skapade dessa byggnader.

Timmermännens hantverk har mycket gamla anor. Vid kyrkobyggen skulle de göra byggnadsställningar, dörrar, takstolar, tornspiror, valvformar m m. På många håll var det träbyggnader som uppfördes eftersom lämplig sten saknades. Timmermännen hade dock relativt låga inkomster, berättar Svanberg. Få av deras arbeten är signerade.

Stenhuggarna var ofta även murare. Tegelmurningens konst kom i Norden först till Danmark i mitten av 1100-talet, och först ett sekel senare till Sverige. I den här boken finns ett intressant kapitel om teglet och om de olika förband som användes. Man kan av tegelförbandens utseende lära sig att se den ungefärliga åldern på en tegelmur.

Det finns en hel del spännande detaljer att hämta ur de skriftliga källor som finns bevarade.
Murarna hade löneförmåner. I Stockholms murarskrås stadga från 1487 kan man läsa att en murare i daglön ska ha 2 öre samt mat och öl. I samband med dryckesgillen utkrävdes dock böter för den som drack sig berusad. På en kalkmålning i Vendels kyrka har en timmerman avbildats hållande en bägare och ett ölkrus. Flera källor antyder att ett kännetecken för byggnadsarbetarna just var att de ständigt drack.

Stenmästarna signerade emellanåt sina arbeten, ibland med runor och med sitt speciella stenhuggarmärke. Vissa stenmästare gjorde självporträtt på utsmyckningen av t ex dopfuntar.
Det är spännande att se hur medeltidens människor faktiskt talar till oss via sina arbeten i dessa byggnader.

Två av de kyrkor vars byggnadshistoria är bäst dokumenterad är domkyrkorna i Lund och Linköping, och de behandlas relativt ingående i den här boken, som avslutas med några återgivna källtexter. Förutom kyrkor berättas i boken också om borgen Glimmingehus.
Vi får här också veta hur arbetet var organiserat, vilka roller arkitekterna och byggmästarna hade och mycket annat.

Jan Svanbergs bok är, precis som hans tidigare böcker om medeltida konst, mycket trivsam.
”Medeltida byggmästare i Norden” är även lättläst och pedagogisk. Svanberg är bra på att berätta så att alla förstår, och han utgår hela tiden från de källor som finns. Boken är dessutom rikt illustrerad, och text och bild samverkar på ett fint sätt.

Medeltida byggmästare i Norden i bibliotekets katalog

Kyrkornas hemligheter – boken

Kyrkornas hemligheter

Under 2013 sändes den utmärkta serien ”Kyrkornas hemligheter” i SVT. Där fick vi ta del av intressant historia kring några av våra kyrkobyggnader. (De sista avsnitten finns fortfarande kvar att se i SVT Play i ett fåtal dagar till). Men den var bara en aptitretare.

Producenterna bakom serien har nu tagit fram en fantastiskt bra bok om Sveriges kyrkobyggnaders historia. Den har samma namn som serien, ”Kyrkornas hemligheter” och huvudförfattare är Ann Catherine Bonnier och Ingrid Sjöström (Medströms, 2013).

Boken är i stort format och estetiskt mycket välutformad. Texter, layout och foton samverkar på ett framstående sätt och resultatet är en mycket läsvärd och användbar bok.

I Sverige lär det finnas minst 3.700 kyrkor (då är endast de som hör till Svenska kyrkan medräknade).
Den som idag kommer in ett kyrkorum kanske har svårt att förstå varför byggnaden ser ut som den gör. Vad betyder symbolerna? Vad kan man utläsa av kyrkans arkitektur och inredning? Hur ser man om den t ex är en ombyggd medeltida kyrka? Allt detta får du svar på i boken.

Här får vi ta del av tusen års svensk kyrkobyggnadshistoria. ”Kyrkornas hemligheter” är indelad i åtta kronologiskt ordnade kapitel. I varje avsnitt lyfts några typiska exempel fram, båda beträffande kyrkobyggnader och konstföremål, med tydliga och pedagogiska beskrivningar.

Här kan vi se hur man kan bedöma åldern på ett medeltida träkrucifix genom att se i vilken stil den korsfäste Jesus är avbildad. Vi läser om hur gamla altarskåp var utformade, och får exempel på mycket framstående kyrkokonst, t ex altarskåpet i Jäders kyrka. Vissa av dessa fantastiska konstföremål är nog okända för en bred allmänhet.

Här får vi också en påminnelse om att Sverige var ett katolskt land under många sekler. I boken beskrivs också hur reformationen och övergången till luthersk statskyrka påverkade de svenska kyrkornas utseende.

Många arkitekturinfluenser har kommit till Sverige från utlandet. Skilda strömningar har dominerat under olika sekler. I ”Kyrkornas hemligheter” kan du se hur de olika stilarna har avlöst varandra, och hur kyrkorummet förändrats med tidens växlingar. Från mörka gotiska valv till ljusa rymliga rum är steget kanske inte så långt som man kan tro.
Läs om hur ”Tegnérladan” blev Sveriges vanligaste kyrkotyp, och hur reaktionen mot denna likformighet resulterade i nygotiken i slutet av 1800-talet.

Här får du också se glasfönster, skulpturer, gravkor, påkostade predikstolar, spännande kyrkomålningar på både sten och trä, och mycket annat. Läs också om hur hela kyrkolandskap kom att domineras av en enda arkitekt som Helgo Zettervall eller en konstnär som Pehr Hörberg.

Man kan läsa denna bok helt utan förkunskaper. Texten är genomgående lättillgänglig. Jag vill särskilt berömma de framstående fotografierna, och de välgjorda och pedagogiska analyserna av kyrkorum och föremål.
Verkligen en allmänbildande bok att lära sig något av. Nästa kyrkobesök blir betydligt mer intressant för den som läst denna utmärkta bok.

Kyrkornas hemligheter i bibliotekets katalog

Kristallpalatset i London

Kristallpalatset - the Crystal Palace

Idag är Crystal Palace i första hand namnet på ett brittiskt fotbollslag, och namn på en stadsdel i London. Men under 85 år var Crystal Palace, Kristallpalatset, känt som den stora utställningshall i London som byggdes till den första världsutställningen 1851. Det var en av stadens stora sevärdheter.

Världsutställningarna var en nymodighet för 1800-talet, och 1851 års utställning var alltså den första av många. Ett 40-tal olika länders tekniska, ekonomiska och kulturella framsteg presenterades. Det var främst industri, teknik och hantverk som man ville lyfta fram. Världsutställningen i London hölls i Hyde Park.
Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som hade influerats av växthus när han ritade sina planer. Hela palatset bestod av gjutjärnselement och glas. Järnpelare och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Gjutjärn var den nya tidens material, och glaset medförde helt nya ljuseffekter inne i utställningshallen.

Interiör från världsutställningen i Kristallpalatset

Byggnaden var gigantisk. Palatset var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Världsutställningen var öppen i nästan fem månader. Under den tiden besöktes Kristallpalatset av sex miljoner människor.

Mera om den första världsutställningen kan du läsa här:
The great exhibition of 1851

Den stora byggnaden skulle kunna monteras ned efter utställningens slut, vilket också skedde.
Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. Där användes sedan byggnaden som nöjeslokal. Här öppnades också världens första temapark. Ett tag visades en stor dinosaurieutställning där. Det var de första modellerna av dinosaurier som skapats.
I anslutning till Kristallpalatset spelades också 20 FA-cupfinaler i fotboll där, fram till 1914.

Det började dock gå knackigt för nöjesattraktionen. Kristallpalatset drabbades av finanskris och även av en del bränder. Vissa menade att byggnaden var otursförföljd. Palatsets storlek gjorde att det var svårt att få verksamheten att gå runt. 1911 gick Kristallpalatset i konkurs.

1936 totalförstördes Kristallpalatset i en stor eldsvåda. Trots att fyra brandkårer med totalt 88 brandbilar bekämpade branden gick inte palatset att rädda. Idag finns endast ett fåtal rester kvar av originalbyggnaden.

Sommaren 2013 rapporterades det att ett kinesiskt bolag har planer på att återuppbygga Kristallpalatset, och att möten med Londons borgmästare hade bokats in. Vi får se hur det blir med dessa storslagna planer.

Webbplatsen Great buildings online har en del material om Kristallpalatset.
Här finns animationer och virtuella modeller som ger oss en bild av hur Kristallpalatset såg ut. I avsnittet Design kan du läsa om konstruktionen.

Minnen från Krystall-palatset

I Östersunds biblioteks magasin finns en stor och platt foliantbok, ca 40 x 25 cm stor. Boken heter ”Minnen från Krystall-Palatset : ett album öfver verldsexpositionen i London” och gavs ut av Bonniers 1851. Den består till största delen av ett antal planscher, varav flera är utvikbara. I bloggens bildarkiv kan du se en hel mapp med några bilder från boken. Kristallpalatset måste verkligen ha imponerat på besökarna.

Ett handskrivet ark sitter inklistrat i början av boken. Det är en avskrift av en artikel i Aftonbladet.
Arket är signerat av Pehr Rissler (1781-1866), Jämtlands förste civile läkare.

”Vid Industri expositionens öppnande å London år 1831 (felskrivning?) blef följande vackra Hymn öfversatt på 30 olika Språk, utdelad och afsjungen”. Därefter följer den upptecknade dikten.
”Afskrifvet från Aftonbladet för d. 24. Julii 1851. ad memoriam af Per Rissler”
Foto av detta handskrivna ark finns i bildmappen.

”Minnen från Krystall-Palatset” ingår i Läroverksdepositionen. Det är böcker som ingick i Östersunds läroverks bibliotek, men som sedan 1934 är deponerade på Östersunds bibliotek (tidigare Jämtlands läns bibliotek). Numera är dessa placerade i magasinet.

Mera om Kristallpalatset kan du läsa i boken ”Resan till Kristallpalatset”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen.

Ett besök i den industriella revolutionens England

Resan till Kristallpalatset

Under några få intensiva decennier i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förändrade ny teknik samhället i grunden. Ångmaskinen fördubblade männskors krafter, och stenkolsröken började täcka det gamla jordbrukssamhället. Storbritannien blev världens första industrination. Järnvägen slog igenom på mindre än en generation och krympte drastiskt de geografiska avstånden. Världen blev större och massmedierna blev möjliga. Resandet tog fart. Snart skulle telegrafen binda ihop hela världsdelar.

För 1800-talets britter måste allt detta ha varit mycket omvälvande. Hur var det att leva under denna tid? I den underhållande boken ”Resan till Kristallpalatset : ett besök i den industriella revolutionens England” av Erik Mellgren och Kaianders Sempler (Ordfront/Ny Teknik, 1989) får vi en bild av detta.

Boken är skriven som en reportagebok i resans form. Men resan går inte bara i dagens Storbritannien, utan lika mycket i de historiska miljöerna. Textförfattaren Mellgren och illustratören Sempler har båda varit verksamma i tidskriften Ny Teknik.

Här får vi vara med om en historisk järnvägsinvigning, och vi besöker världens första gjutjärnsbro, ”Iron Bridge” över floden Severn. Bron invigdes 1779 och står kvar än idag. Mellgren & Sempler gör även ett par besök i olika industrimuseer.

Ett särskilt intressant kapitel handlar om det stora Kristallpalatset (The Crystal Palace). Det var en jättelik utställningshall som uppfördes i Hyde Park till 1851 års världsutställning. Det var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Den gigantiska skalan är nästan svår att förstå för oss idag. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som influerades av växthus. Järnpelare, och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. 1936 brann det ned i en stor eldsvåda.

Läs också om den franskfödde ingenjören Marc Brunel, vars stora verk var tunneln under Themsen – The Thames Tunnel, färdigställd 1843. Sonen Isambard Kingdom Brunel blev ännu mer känd. Han var den chefsingenjör som låg bakom Great Western-järnvägen och tog fram flera sinnrika konstruktioner. Brunel ses som en av pionjärerna bakom propellerdriften, och han konstruerade Great Western, det första ångfartyg som gick i reguljär Atlanttrafik. Dessutom ritade han Paddington Station.

”Resan till Kristallpalatset” är underhållande och ibland även litet kåserande. Den gör historien levande på ett spännande sätt. En bra och intresseväckande bok inom teknikhistoria.

Resan till Kristallpalatset i bibliotekets katalog

Läs mera om Kristallpalatset i blogginlägget Kristallpalatset i London.

Stockholms byggnader i ritningar

Stockholm - ett världsminne

Det är inte alla som känner till att Unesco nyligen utsåg Stockholms stadsarkivs samling av byggnadsritningar till världsminne. Världsminne är arkivens motsvarighet till världsarv.
Stockholm har en stark tradition av planering och ordnat byggande. I 300 år har varje hus som byggts i staden beviljats bygglov baserat på inlämnade ritningar. Antalet bygglovsansökningar som inlämnats under perioden 1713-1978 är ca 240.000. Denna stora samling av ritningar är unik i sitt slag.

Nu har Per Kallstenius, f d stadsarkitekt, och Lennart Ploom, stadsarkivarie, skrivit den praktfulla boken ”Stockholm – ett världsminne : stadens byggnader i ritningar 1713-1913” (Max Ström, 2013).

Denna bok är i stort format, ca 25 x 31 cm, och väger nästan tre kilo. I boken kan du ta del av ca 350 olika ritningar på hus av många olika slag. Påkostade rikemanshus, enklare stugor, lusthus, industrier, stationshus och mycket annat.

Ritningarna är ofta mycket vackra och det är en fröjd att läsa denna kulturhistoriska översikt av alla gamla byggnader i huvudstaden. Tyvärr är en hel del av husen rivna idag, men de (ofta påfallande detaljerade) ritningarna finns kvar. De äldre ritnngarna är ofta gjorda i form av akvareller. De skulle ge en bild av hur det färdiga huset kunde komma att se ut. Ritningarna är alltså ibland rena konstverk.

I boken hittar du givetvis flera av Stockholms märkesbyggnader som Grand Hotel, Cirkus på Djurgården, Börshuset, Berns salonger… Det är dock själva blandningen av byggnader av skilda typer och från olika tidsperioder som är spännande.

”Stockholm – ett världsminne” är ett praktverk som inleds med några riktigt intressanta artiklar, vilka beskriver bakgrunden till ritningsarkivet, dess historia och hur ritningarna framställdes. Läs också om byggmästare, murarmästare, timmermän och arkitekter.

Ritningarna presenteras geografiskt efter stadsdel, och i slutet av boken finns kartor där de olika husens placering finns markerade.

Faktum är att denna skatt av ritningar mirakulöst räddats från förstörelse två gånger: först av en ren slump i och med att ritningarna inte befann sig i rådhuset som brann ned 1753, och sedan genom stark opinion mot en beslutad gallring så sent som 1980! Nu pågår ett arbete med att digitalisera detta världsminne för att göra ritningarna tillgängliga även online.

En storslagen, läsvärd och mycket imponerande bok. Storleken och tyngden gör den visserligen något svårläst om man vill hålla i den, men alla bilder motiverar det stora formatet.

Boken utgör också en nyttig påminnelse om de stora kulturhistoriska värden som dagligen omger oss, ibland utan att vi tänker på det.

Stockholm – ett världsminne i bibliotekets katalog

Finlands medeltida borgar

Finlands medeltida borgar

Finland och Sverige har som bekant en lång gemensam historia. Under ca 600 år var Finland en integrerad och naturlig del av det svenska riket. I Finland finns mängder av intressanta historiska platser och byggnader.

I den fina boken ”Finlands medeltida borgar” av Carl Jacob Gardberg och Per Olof Welin (Schildts, 1993) kan du läsa om flera av de mest kända finländska slotten och borgarna.
En del av borgarna är restaurerade medan andra ligger i ruiner. Men alla har en spännande och ofta dramatisk historia. Läs om flärdfullt hovliv, kungliga besök och hårda militära belägringar.

De flesta borgarna i boken ligger i sydvästra och södra Finland. Den mest kända av alla borgar är givetvis Åbo slott, men i boken kan du också läsa om Kastelholm, Ålands enda medeltida borg, Tavastehus, Raseborg, den klassiska gränsfästningen Viborg och flera andra.

Faktum är att det inte är helt lätt att hitta en bra beskrivning av Åbo slotts historia i svenska fackböcker, vilket är en märklig brist. Slottet är en av de viktigaste borgarna i svensk historia och är starkt förknippat med Vasatiden. Erik XIV och Karin Månsdotter satt i fångenskap på Åbo slott. Här finns över 20 sidor om slottet.

Författaren Gardberg har varit överdirektör för det finländska Museiverket, och han berättar mycket kunnigt och intressant om fästningarna och deras historia. En styrka med boken, som är i stort format, är det rika bildmaterialet. Fotografen heter Per Olof Welin.
Man slås av hur stora svängningar det kan vara för borgarna: från praktfull storhetstid till nedgång och förfall. Större delen av de historiska berättelserna utspelar sig på 1300-, 1400- och 1500-talen.

”Finlands medeltida borgar” är ett utmärkt följeslagare till Martin Hanssons ”Medeltida borgar”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen. I boken finns också ett avsnitt om fornborgar.
Dessutom lockar boken till reslust. Man blir lätt sugen på att själv besöka några av alla dessa borgar.
En innehållsrik, fin och bläddervänlig bok.

Finlands medeltida borgar i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: