Bloggarkiv

”Inte sedan Eldkvarn brann”

Eldkvarn brinner

Idag associerar vi namnet Eldkvarn till en känd rockgrupp. Men gruppens namn kommer från den stora ångdrivna kvarn som i mer än 100 år var en berömd och aktiv Stockholmsbyggnad.
Eldkvarn låg på den plats där Stockholms stadshus idag ligger.

Det är dock den stora branden som Eldkvarn är mest känd för. Denna beryktade eldsvåda inträffade den 31 oktober 1878 – för 138 år sedan.

Man tror att branden orsakades av en nedfallande gaslampa, som antände mjöldammet. Snart stod nästan hela byggnaden i lågor, och den stora eldsvådan lyste upp hela Stockholm. Många av stadens invånare gick ut i höstmörkret för att se det kusliga skådespelet. Folk trängdes på Norrbro och Vasabron för att se branden.

Händelsen etsade sig fast i minnet hos alla som upplevt den, och gav upphov till det kända uttrycket ”inte sedan Eldkvarn brann” (vilket betyder ”för mycket länge sedan”).

Vad inte alla vet är att Eldkvarn inte totalförstördes i branden, utan fortsatte att vara en aktiv kvarn. Den användes fram till 1906 och byggnaden revs inte förrän 1910. Kvarteret där Stadshuset idag ligger heter Eldkvarn.

Tavlan som avbildar Eldkvarns brand målades av Gustaf Carleman samma år, 1878.

Svenska Akademiens Ordbok på internet

SAOB

Svenska Akademiens Ordbok, populärt förkortad SAOB, är ett av de största svenska kulturprojekten.
Redan i Akademiens ursprungliga stadgar från 1786 anges uppdraget att skapa en ordbok över svenska språket. Det var dock egentligen först 1883 som ordboksarbetet kom igång på allvar. Det första häftet av SAOB utgavs 1893. Hittills har 36 tjocka band utkommit, och arbetet med band 37 pågår. 2014 utkom det senaste häftet, som sträcker sig fram till uppslagsordet ”vedersyn”.

Inom något år kommer ordboksredaktionen att ha hunnit fram till bokstaven Ö, och arbetet med SAOB är då äntligen färdigställt.
SAOB innehåller ca 466.000 uppslagsord, och här hittar du svenska ord från 1521 och fram till idag.

I mars 2016 har SAOB invigt sin nya och uppdaterade webbplats, www.saob.se.
Det har redan tidigare funnits en digital version av SAOB online, men den nya är anpassad till surfplattor och telefoner. All text är teckenrätt och möjlig att citera direkt från nätet.
Här finns givetvis fritextsökning.

SAOB online är en mycket användbar e-tjänst, fritt åtkomlig för alla.

Svenska Akademiens informationssida om SAOB

SAOB förväxlas ibland med enbandsordlistan SAOL (Svenska Akademiens Ordlista).

SAOL

SAOL är den allmänt vedertagna normen för stavning, uttal och böjning av svenska ord. Första upplagan kom 1874, den senaste i april 2015 (14:e upplagan).
Även SAOL finns fritt sökbar på internet, dock i sin 13:e upplaga (2006).

SAOL finns dessutom som fritt nedladdningsbar app till mobiltelefon. Appen kan hämtas via AppStore eller Google Play. Även denna baseras på ordlistans 13:e upplaga.

Svenska Akademiens informationssida om SAOL

 

Snille och smak

Snille och smak

Svenska Akademien är vårt lands kanske mest kända kulturinstitution. De flesta associerar kanske omedelbart Akademien med Nobelpriset i litteratur, men dess arbetsfält innefattar också svenska språket och svensk litteratur.
Nu har en fräsch och uppdaterad historik över Svenska Akademien utgivits: ”Snille och smak : Svenska Akademien förr och nu” av Bo Svensén (Svenska Akademien/Norstedts, 2015).
Detta är en ny upplaga av en bok som tidigare utgivits 1998. Denna läsvärda bok är mycket praktisk för var och en som vill veta mera om Akademien, vars valspråk ju är ”Snille och smak”.

Boken inleds med en översiktlig historik. Sedan övergår Svensén till att beskriva Akademiens tre huvudområden: språkarbetet, tävlingar och priser och så utseendet av Nobelpristagare i litteratur.

Svenska Akademien instiftades 1786 av Gustaf III. Förebild var Franska akademien, vars sammanträde kungen hade besökt vid ett Parisbesök 1771. Det fanns vid denna tid ett antal andra svenska akademier. Vitterhetsakademien hade haft språkliga och historiska uppgifter. Flera av dessa övertogs av Svenska Akademien. I boken kan vi läsa om Gustaf III:s tankar kring ledamöter och kring akademiens arbetssätt. Intressant är att kungen ville göra akademien ekonomiskt oberoende, något som fortfarande gäller. Den är helt oberoende av statliga eller andra myndigheter.

Under sin mer än 200-åriga historia har Akademien haft olika roller i kulturlivet. Under första halvan av 1800-talet satt flera stora skalder i Akademien, t ex Tegnér, Geijer, Wallin, Atterbom och Franzén. När samhället förändrades angreps Akademien av kritiker, som ansåg den alltför konservativ.

Riktigt konservativ blev dock inte Akademien förrän Carl David af Wirsén blev dess ständige sekreterare, en post han innehade 1884-1912. Han ville hålla den nya tidens författare utanför Akademien, var en av August Strindbergs främsta antagonister och bekämpade länge utseendet av Selma Lagerlöf som Nobelpristagare. Inte förrän efter Wirséns död kunde Akademien välja in så pass självklara ledamöter som Heidenstam, Schück och Lagerlöf (som blev den första kvinnliga ledamoten). Idag är en tredjedel av Akademiens ledamöter kvinnor. Det är välkänt att Akademien har 18 ledamöter, som alla väljs in på livstid.

En viktig del av Svenska Akademiens arbetsområde är språkarbetet. Gustaf III skrev att Akademien hade som uppgift ”att arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet”.
I Svenséns bok kan vi läsa om tillkomsten av, och det mångåriga arbetet med Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) och den mindre Svenska Akademiens Ordlista (SAOL). Båda dessa finns idag att ta del av på internet. SAOL är mycket ansedd och har uppnått en sorts inofficiell status som norm för stavning, böjning och uttal av svenska ord.
Arbetet med SAOB har pågått i 130 år och snart beräknas man vara framme vid bokstaven Ö.

Något som troligen inte är vitt känt bland allmänheten är att Akademien utdelar ett stort antal belöningar, ofta för insatser på språkområdet. Akademien förvaltar också ett flertal stipendier och priser som utdelas till författare och översättare. Man stöder och belönar också insatser inom olika kulturområden.

Endast ca 30 sidor av ”Snille och smak” ägnas åt Akademiens Nobelprisarbete, något som också finns mer detaljerat återgivet i andra böcker. Men här får vi en god sammanfattning av Akademiens arbete med att utse Nobelpristagarna i litteratur.

Boken avslutas med lite fakta om Akademiens arbete, både till vardag och fest. Här finns också förteckningar över ledamöter och pristagare.

Snille och smak” är praktisk, lättläst och användbar. Läsvärd för vem som helst som vill veta mera om denna anrika men idag också påtagligt aktiva kulturinstitution.

Snille och smak i bibliotekets katalog

Äldre Västgötalagen finns nu online

Äldre Västgötalagen

Litteraturbanken har låtit digitalisera Äldre Västgötalagen i form av en handskrift från 1290-talet. Äldre Västgötalagen är den äldsta av våra medeltida landskapslagar, och denna handskrift är den tidigast kända fullständiga avskriften av den.

Denna handskrift anses vara den äldsta bevarade boken på svenska språket. Nu finns den alltså digitaliserad hos Litteraturbanken.
Litteraturbanken: Äldre Västgötalagen

Handskriften består av tre olika skrifter som sammanbundits, och språket är fornsvenska.
Man tror att handskriften har använts i Skara domkyrka.

Läs mera om handskriften här:
Kungliga Biblioteket: Västgötalagen

Äldre Västgötalagen finns beskriven och utgiven i olika böcker, t ex dessa, som alla finns att låna på Östersunds bibliotek:
Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text, utgiven av Bruno Sjöros (1919)
Äldre Västgötalagen, utgiven av Elias Wessén (1953)
Svenska landskapslagar, tolkade och förklarade för nutidens svenskar av Åke Holmbäck och Elias Wessén, band 5 (1946)

Svenska skällsord

Svenska skällsord

I bibliotekets magasin upphittades härom veckan en liten och till synes oansenlig bok, ”Svenska skällsord : en praktisk handbok” (Bokfenix, 1974).

Boken är verkligen inte särskilt stor. Den är i fickformat, 9 x 12 cm, och omfattar endast 61 sidor. Den består av en alfabetisk uppräkning av över 750 olika skällsord, många av dem gamla, med ordförklaringar. Boken är illustrerad med några skämtbilder som ser ut att komma från tidigt 1900-tal.

På baksidan kan man läsa: ”Nog finns det tillfällen då Ni söker skällsord utöver det vanliga. Någon har slagit in Er fönsterruta, stulit er bil eller flicka, Rörmokaren eller TV-reparatören dröjer in på tredje timmen, eller den där individen snett upp till vänster [som] ser så innerligt förargad ut.”

Hyllesnok

Vet du vad en ”äfflare” är? (en baktalare) Eller ”karskbult”? (en skrävlare). Kanske har du hört adjektivet ”härpesnärp”? (att vara sparsam, girig) eller råkat ut för en ”tjagg” (gnatande, grälaktig karl).

Bokfenix var namnet på ett klassiskt antikvariat i Uppsala. Det ägdes av Viktor Persson (1918-2000), populärt kallad ”Bok-Vicke”. Generationer av Uppsalastudenter har någon gång träffat ”Bok-Vicke”, kanske på jakt efter någon särskild bok i hans antikvariat. Han gav också ut ett antal böcker, varav ”Svenska skällsord” är en.

När man bläddrar i ”Svenska skällsord” känner man sig förflyttad tillbaka i tiden, till en tid utan digitala mobilskärmar och webb-tv. Det var en tid då man kunde ge ut små böcker om nästan vad som helst, och böckerna kunde ha framsidor där titeln var satt med gnuggbokstäver, s k ”gnuggisar”.
Fascinerande och underhållande, en skärva kulturhistoria från förr.

Svenska skällsord i bibliotekets katalog

 

Skapelsen enligt babylonierna

Enuma elish

Mesopotamien, landet mellan Eufrat och Tigris, räknas som den moderna civilisationens vagga. Flera av människans äldsta bevarade texter kommer härifrån. De mest kända av dessa är sumerernas Gilgamesh-epos, samt babyloniernas Enuma elish.

Enuma elish är ett skapelseepos och tillkom någon gång mellan 1700-talet och 1100-talet f.Kr. Originaltexten är skriven på kilskrift och finns på sju lertavlor. ”Enuma elish” är de ord som inleder verket och betyder ”När ovan” på akkadiska. Det var det bärande kulturspråket i Mesopotamien under ca 1500 år.
I både grekisk mytologi och Gamla testamentet kan man se påverkan från Enuma elish.

Enuma elish upptäcktes vid utgrävningar av Ninive 1849, och utgavs för första gången i bokform 1879.
Den senaste översättningen till svenska heter ”Enuma elish : det babyloniska skapelseeposet” (Wahlström & Widstrands klassikerserie, 2005). För översättningen från akkadiskan svarar Ola Wikander, även känd för böcker som ”I döda språks sällskap” (2006) och ”Orden och evigheten” (2010).

I den här lilla volymen finns dessutom ett mycket intressant inledningskapitel där Enuma elish sätts in i sitt sammanhang. Här kan du läsa mera om babylonierna och deras syn på världen.

Själva stilen i eposet är ganska högtidlig. I förordet förklarar Wikander att texten är skriven på ”den hymnisk-episka dialekten”, en variant av språket som troligen inte talades i verkligheten. Så det var meningen att eposet skulle ha en högtidlig stil.
Man tror att eposet framfördes vid en årlig festival vid det babyloniska nyåret.

I Enuma elish kan vi läsa hur världen skapas i urtidsoceanen Apsu. De olika gudarna uppstår där. En av de nya gudarna, Marduk, besegrar urtidsmonstret Tiamat. Jorden skapas sedan från Tiamats kropp. Människan skapas därefter från blodet av Kingu, ett annat urtidsmonster.

Marduk blev Babylons stadsgud, och eposet fortsätter sedan med att legitimera hans överhöghet över de andra gudarna.

Idag kanske Marduk och Tiamat är mer kända som namn på hårdrocksgrupper, men namnen kommer alltså från babyloniernas skapelseepos.

Enuma elish i bibliotekets katalog

Enuma elish finns även att läsa online, i översättning till engelska.
Ancient history encyclopedia: Enuma elish
Sacred texts: Enuma elish

Snacka skandinaviska

Snacka skandinaviska

Många av oss svenskar har dålig koll på grannländerna och våra grannspråk norska och danska.
Du som vill bli bättre på att kommunicera med norsk- eller dansktalande bör absolut läsa boken ”Snacka skandinaviska” av Birgitta Lindgren och Anitha Havaas (Prodicta, 2012)

Detta är en ovanligt bra och användbar bok om våra grannspråk. Här får vi lära oss kulturella skillnader som kan vara bra att känna till. Läs om språkliga likheter och olikheter, och kika i listorna över ”lömska” ord (ord som låter likadant som ett svenskt ord, men som betyder något helt annat).

Författarna har lång erfarenhet av kommunikation i Sverige, Norge och Danmark och i den här boken får vi massvis av praktiska tips och nyttig bakgrundsinformation. Läs om språkens historiska utveckling, om dess uttal, stavning, grammatik och dialekter. Läsaren får en introduktion i skillnaden mellan norskans två målformer: bokmål och nynorsk.

I den här boken finns den kanske bästa beskrivningen och förklaringen som jag sett av de danska räkneorden. Just dessa räkneord tillhör det kanske svåraste för svenskar att lära sig.

I ”Snacka skandinaviska” finns dessutom ett kul kapitel som beskriver vad i svenskan som är svårast att lära sig för någon som läser det som andraspråk.

I boken finns också sju intressanta intervjuer med människor som på olika sätt arbetar i ett grannland. Läs om deras språkliga erfarenheter och upplevelser. Riktigt intressant!

”När du har läst denna bok tror vi att du både vågar prata med en dansk i telefon och vill läsa Anne Holt på norska” skriver författarna i förordet.

En bra, lättläst, lärorik och allmänbildande bok.

Snacka skandinaviska i bibliotekets katalog

 

Lindisfarne-evangeliariet

Lindisfarne-evangeliariet

Evangeliarier tillhör höjdpunkterna i det medeltida bokmåleriet. Ett evangeliarium är en handskrift som innehåller texten till de fyra evangelierna. Ofta ingår också i handskriften målade framställningar av evangelisterna, och s k kanonbågar (konkordanstabeller som relaterar de olika evangelierna till varandra).

Ett av de mest kända evangeliarierna är det från Lindisfarne, en ö utanför norra Englands kust. (Lindisfarne är mest känd för att det var där den allra första kända vikingaräden mot engelskt område utfördes år 793).
Det praktfulla Lindisfarne-evangeliariet skapades troligen kring år 700 och har fantastiska utsmyckningar av mycket hög konstnärlig klass. Dessutom är handskriften oerhört välbevarad.
Den ursprungliga bokbandet var rikt smyckat med juveler. Det gick förlorat under vikingarädernas tid, men ett nytt band skapades på 1850-talet.
De konstnärliga textsidorna med slingor, djur och spännande färgsättning har bl a inspirerat dagens formgivare av bokomslag.

Lindisfarne-evangeliariet är även språkhistoriskt viktigt. På 900-talet försågs texten med en översättning till en nordöstfornengelsk dialekt. Det är den äldsta kända bibelöversättningen till engelska.

Handskriften finns idag på British Library i London. De har digitaliserat hela Lindisfarne-evangeliariet, vilket betyder att du virtuellt kan bläddra i handskriften online.

BL Digitised Manuscripts : The Lindisfarne Gospels

Här finns 8 olika ingångar till handskriften. Du kan t ex välja något av evangelierna och sedan bläddra fram och tillbaka. Det går att blåsa upp varje bild i helskärmsläge, och du kan zooma in i varje bild för att studera det fantastiskt konstnärliga bokmåleriet.
Egentligen är det ganska fantastiskt att vi alla idag kan sitta hemma framför datorn och virtuellt bläddra i, och detaljstudera en sådan här bokskatt.

Konsten att läsa en runsten

Nordisk runläsebok

Några av våra allra äldsta bevarade skriftliga texter finns på runstenar. I ”Nordisk runläsebok” av Lars Rask (Deja Vu, 2010) får du en guide till hur du själv kan lära dig att läsa runor.
Detta är en välskriven och lättillgänglig bok, och dessutom väldigt pedagogisk. Författaren inleder med att beskriva de olika runor som finns, och presenterar sedan många nordiska runinskrifter. Dessa återges både i urspunglig form, ofta även translittererade och i översättning till modern svenska. Samtidigt får läsaren massvis med intressant information om runstenar, språk och kultur.

Rask menar att runstenarna i huvudsak var minnesstenar över avlidna, men att stenarna även kunde markera status, arv och tro. Seden att rista runor var i bruk långt efter vikingatidens slut. Vid arkeologiska utgrävningar i Bergen, Norge, har man funnit 650 medeltida runinskrifter inristade i trä. Det är både högt och lågt som ristats in – från obscent klotter till ägarmarkeringar för handelsvaror.

Nordisk runläsebok” är rikt illustrerad och här finns påfallande många danska runstenar med, tillsammans med några av de mest kända svenska runinskrifterna. Författaren ger oss också sin egen tolkning av den gåtfulla texten på Rökstenen, som har världens längsta runinskrift.

Rökstenen
Rökstenen i Östergötland, med världens längsta runinskrift.

I Uppland och Södermanland har runristarna signerat sina verk. Dessa runmästare beskrivs i slutet av boken. I ”Nordisk runläsebok” kan du också läsa om runstenarnas konstnärliga utformning, med ornamentik och andra utsmyckningar.

”Den här boken vill visa hur du genom runinskrifterna kan få direktkontakt med Nordens forntidsmänniskor och ta del av det gemensamma nordiska kulturarv som är hugget i sten, ristat med runor” skriver Lars Rask i förordet.

En riktigt spännande, fantasieggande och användbar bok, som garanterat väcker nyfikenhet hos läsaren och ger lust att själv åka runt och se runstenarna på riktigt. Min enda egentliga invändning mot boken är det lite trista omslaget.

Nordisk runläsebok” utkom första gången 1996 men gavs ut i en nyare upplaga 2010 och det är den som beskrivs här.

Nordisk runläsebok i bibliotekets katalog

Djurens nordiska kulturhistoria

Bernströms bestiarium

Det stora samnordiska uppslagsverket Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid utgavs i 22 band under åren 1956-1978 och finns på alla större bibliotek. En av medarbetarna i detta verk var zoologihistorikern och språkvetaren John Bernström (1903-1989). Han skrev artiklarna om djur.

I boken ”Bernströms bestiarium : en djurens nordiska kulturhistoria” (Atlantis, 2008) samlas hans artiklar i en egen uppslagsbok, omfattande över 600 sidor.

Bernström var otroligt lärd och extremt kunnig. När han skrev sina artiklar hade han först gått igenom ett enormt källmaterial: Bibelöversättningar, isländska krönikor, riddarromaner, läkeböcker, medeltida ordböcker, listor över slottsinventarier, lokala jaktindex och mycket annat. Resultatet blev mängder av läsvärda och dessutom underhållande texter om djur.

I ”Bernströms bestiarium” kan man slå upp en artikel om valfritt djur och få veta intressanta saker.

Alla grodor ansågs på medeltiden vara giftiga och var föremål för nordbornas avsky och skräck. Heliga Birgitta var bara en av de som skrev om hur förfärlig grodan var. Troligen hade denna föreställning sin grund i förkristen europeisk folktro.

Om ekorren får vi veta att den var fridlyst under stora delar av året, när inte ekorrjakten pågick. Men det var bara ekorrens grå vinterskinn som ansågs fullvärdigt. Ekorrskinn kunde användas som betalningsmedel. Tidvis sågs gråskinn som en lyxvara. Gråskinn hörde tillsammans med hermelin till de material som Stockholms råd 1486 förbjöd en dömd lösaktig kvinna att bära.

Kräftor har sedan lång tid ätits i Norden, men det äldsta hittills funna skriftliga belägget för detta är ett inköp av kräftor i Lübeck 1504 för Danmarks drottning.

Björnkött troddes under medeltiden vara ett botemedel mot malaria. Björnister kunde man använda mot ryggvärk, och särskilt mot håravfall.

Här finns också texter om fabeldjur som enhörning och grip, som man på medeltiden trodde var verkliga djur.

Man märker tydligt hur spränglärd Bernström var. Han beskriver djurnamnens etymologi, nämner nästan i förbigående detaljer som man förstår att det måste ha tagit lång tid att leta fram, och missar inte heller att ta med rolig kuriosa.

Redaktören Henrik Otterberg tecknar i bokens inledning ett intressant personporträtt av John Bernström. I slutet finns en förteckning över en del av de källor Bernström använt.

Denna underhållande och bildande bok finns nu även tillgänglig som gratis e-bok via Litteraturbanken. Verkligen bra att kulturhistoriskt viktiga verk som detta tillgängliggörs online. Ett utmärkt initiativ!

Bernströms bestiarium i bibliotekets katalog

Ord ombord

Åtta glas

Sjömanslivet har skapat många ord och uttryck i svenskan. Styrbord och babord, bramsegel och mesan, barduner och brassar. För att inte tala om lösa boliner. Vad betyder allt detta, och hur har orden och uttrycken kommit till?

Det kan du läsa om i Bengt Ohrelius underhållande bok ”Åtta glas : ord ombord – skepp och sjömän” (Rabén & Sjögren, 1979).

Varför heter det t ex durk? I boken får vi lära oss att ursprunget är fornengelskans thurruc som betydde skeppsbotten. Ordet hamnade i lågtyskan som dork. Därifrån hamnade ordet i svenskan.

En del nybörjare till sjöss har fått order att ”gå och mata kölsvinet”. Kölsvinet är den förstärkning av fartygets skrov som finns ovanpå kölen.

Här kan vi också läsa om det berömda Plimsollmärket, eller lastmärke, som ofta syns på fartygsskrov. Det har räddat många sjömäns liv genom åren. Men hur ska det uttydas?

I ”Åtta glas” finns dessutom spännande berättelser om berömda fartyg. Kungliga slupar som Vasaorden, Gustaf III:s Amphion, Pommern i Mariehamn på Åland, Cutty Sark, HMS Victory och många andra beskrivs.

Läs också om seder och bruk ombord: Dop av fartyg, sjömansskrock, navigation med gamla och nya hjälpmedel, salut och skeppsklockor.

De olika vakterna till sjöss hade egna namn. Man räknade glas. Varje vakt omfattade fyra timmar, vilket var samma som åtta halvtimmar, dvs åtta glas.

Här finns mycket läsning om gamla segelfartyg, men också om intressanta ångfartyg.
På litet mera än 200 sidor samlas påfallande mycket information om sjöfartshistoria. Rikt illustrerad med både foton och teckningar.
En både rolig och allmänbildande bok, som lätt ger läsaren lust att veta ännu mera om sjömansliv.

Åtta glas i bibliotekets katalog

Vilka var germanerna?

Germanerna

Begreppet ”germaner” stöter man på lite då och då. Finns det germaner nu? Om inte, fanns de förr, i forntiden? Vilka var de i så fall? Kan man säga att svenskar är germaner? Sådana här frågor är faktiskt svårare än man tror att besvara.

Tore Janson har skrivit den mycket intressanta och läsvärda boken ”Germanerna : myten – historien – språken” (Norstedts, 2013). Janson har varit professor i latin och afrikanska språk vid Göteborgs universitet och har tidigare skrivit flera andra uppmärksammade böcker, bl a en framstående bok om latinet.

Man kan säga att ”Germanerna” är en utredande bok. Janson vill helt enkelt reda ut och förklara alla begrepp, alla missförstånd och klargöra vad forskningen säger oss.

Boken ”Germanerna” är uppdelad i tre delar. Den första heter ”Myten” och beskriver hur man i samband med det tyska rikets enande ville ge det tyska folket en egen historia. Den romerske historieförfattaren Tacitus verk ”Germania” (som återupptäcktes på 1400-talet) blev här den viktigaste källan till skapandet av bilden av ”germanerna” som det tyska folkets förfäder. För de tyska nationalisterna på 1800-talet var Tacitus verk en sorts ”helig skrift”.
Som lingvist tar Janson särskilt upp de språkliga benämningarna på folkgrupper och länder, och härleder dem bakåt. I detta avsnitt kan vi också läsa om hur nazisterna använde begreppet germaner, och hur man efter andra världskriget försökt avnazifiera detta begrepp.

Bokens andra avsnitt heter ”Historien”. Här får vi veta vad som faktiskt är känt om de germanska folkgrupperna, de som romarna mötte. Läs om hur dessa levde, hur deras samhällen kan ha sett ut och vilka spår de lämnat efter sig.

Det tredje avsnittet är ”Språken” och här går Janson igenom vad germanska språk egentligen är för en grupp, hur dessa är släkt med varandra, och vilka språk som kan ha föregått våra moderna. Hur kom exempelvis engelskan och tyskan till? Framför allt sätter han allt detta i sitt sammanhang.

Germanerna” är en väldigt bra bok, inte minst tack vare Tore Jansons utmärkta berättarstil. Boken är skriven på ett tillgängligt och levande språk och författaren har valt ett bra sätt att presentera och dela upp detta (emellanåt ganska snåriga) faktamaterial. På så vis hålls boken ihop på ett utmärkt sätt. Författaren är dessutom väldigt kunnig i sitt ämne.
Under läsningen får vi lära oss både det ena och det andra, Det framgår tydligt hur historiskt stoff om germanska folkgrupper lever vidare än idag i skilda sammanhang.
Boken är även utrustad med ett bra bildmaterial, samt kartor.
En både bildande och underhållande bok. God läsning, helt enkelt.

Min enda invändning är omslagsbilden, som utgörs av en detalj ur Rembrandts konstverk ”Batavernas trohetsed”. Även om många har sett denna tavla på Nationalmuseum har den bland allmänheten knappast en självklar koppling till germaner, och är formodligen därför inte helt lättbegriplig. Troligen skulle boken nå ut till fler läsare med en ”tydligare” omslagsbild, kanske en scen ur en Wagneropera.

Tore Jansons ”Germanerna” var en av sex titlar som 2013 nominerades till Augustpriset i fackboksklassen.

Germanerna i bibliotekets katalog

Janson, T - Germanerna - 13032863

Världens första ”selfie”

Robert Cornelius självporträtt, 1839

Oxford Dictionaries meddelade häromdagen att de utsett ordet ”selfie” till årets internationella ord.

Med ”selfie” menas då ett fotografi i form av ett självporträtt, som fotografen (oftast) tar med en mobiltelefon eller webbkamera, och sedan laddar upp till en social tjänst på internet. En ”selfie” har blivit ett begrepp på bloggar m m. Ordets första dokumenterade användning var i ett australiskt webbforum 2002.

Men faktum är att självporträtt med kamera är en mycket gammal fotometod. Flera av fotografiteknikens pionjärer använde sig av just detta motivval när de tog sina tidiga bilder.

Robert Cornelius självporträtt från 1839 är ett av de absolut tidigaste fotografiska bilderna av en person. Det kan ses som den första ”selfien”.

Robert Cornelius (1809-1893) var en amerikansk fotopionjär från Philadelphia, som var kunnig inom kemi. Han utvecklade en särskild silverplåt som kunde användas för framtagande av daguerrotyper, en tidig fotografimetod. Hans självporträtt togs i oktober 1839 utanför familjens butik. Exponeringstiden var ungefär en minut. På baksidan av bilden skrev han sedan “The first light Picture ever taken. 1839.”

Public Domain Review: Robert Cornelius’ self portrait
Samtida artikel om Robert Cornelius, från 1840

Intresserad av den tidiga fotografitekniken? Läs gärna boken De första fotograferna, som jag tidigare tipsat om här i bloggen.

Månsing

Månsing

Olika yrkeskategorier har under historien använt sig av s k ”hemliga språk”. Man bytte ut vissa nyckelord i svenskan mot egna varianter. Det språk som användes av västgötaknallarna hette månsing och är känt från 1700-talet och framåt. I detta språk lånade man in flera ord från romani, finska m m. Flera av orden har vi fortfarande kvar i svenskt slangspråk, exempelvis ”tjacka” (köpa), ”paj” (rock), ”lattjo” (bra) och ”fika” (kaffe).

Det finns inte så mycket skrivet i bokform om månsing. En bra introduktion är ”Månsing – knallarnas hemliga språk” av Sven H G Lagerström (Jonito, 2004).
Boken omfattar 95 sidor och inleds med en kort bakgrundsartikel om knallarna, deras liv och språk. Sedan upptas resten av boken av en ordlista med de flesta kända månsing-orden. Många av orden handlar om att köpa och sälja och berör pengar, vilket givetvis är naturligt med tanke på knallarnas verksamhet.

Här finns en hel del kul uttryck. Några smakprov:
”Kroken bällawäns habera håltjack te fjälla som ska gänga sig.”
(”Gumman vill ha fint tyg till pigan som ska gifta sig”)

”Pecklänningen stulpar och murvlar.”
(”Smålänningen säljer till underpris.”)

”Jonsen mula’ dilla’ bakom lämmikehäcken.”
(”Drängen kysste pigan bakom lagår’n.”)

En trevlig, lattjo och informativ bok om månsing. Tura på den!

Månsing i bibliotekets katalog

Nya teorier om Voynichmanuskriptet

Det mystiska Voynichmanuskriptet upptäcktes för ca 100 år sedan och gäckar fortfarande vetenskapen. Det är ett känt historiskt mysterium. Jag har tidigare tagit upp det här i bloggen. Manuskriptet är daterat till 1400-talet, men ingen har lyckats tyda dess text. Vissa tror att hela texten är en ren bluff, en nonsenstext. Andra tror att det kan vara en avancerad kod.

Den senaste forskningsstudien menar att det kan finnas ett riktigt budskap dolt i Voynichmanuskriptets text, eftersom man hittat språkliga mönster. Om ett sådant budskap skulle innehålla någon meningsfull information är en annan fråga. Andra hävdar dock att dessa mönster lika gärna kan vara slumpartade.

Manuskriptet omfattar 240 sidor. Texten är skriven i ett för oss okänt alfabet, och den är illustrerad med underliga bilder. Här finns avbildningar av plantor, (till synes) astronomiska cirklar och av nakna damer som badar. Flera sidor kan vikas ut, och visar då stora diagram och mönster.

Många har under årens lopp fascinerats av detta manuskript. Om det alls står något i texten eller ej kanske vi aldrig säkert kommer att få veta. Ännu mer intressant kanske historien bakom manuskriptets tillkomst är. Vem skrev det, och varför? Om det är en 1400-talsskämtare som ligger bakom det hela skulle upphovsmannen säkert vara mer än nöjd över att texten ännu förbryllar oss, 600 år senare.

BBC News 130622: Mysterious Voynich manuscript ‘has genuine message’

%d bloggare gillar detta: