Kategoriarkiv: Arkiv

Att forska kring gamla hus

Börja forska kring ditt hus och din bygd

Många är idag intresserade av släktforskning. Det finns flera bra guideböcker till hur man börjar forska kring sin släkt. Men det går även att forska kring gamla hus. Man kanske har fått överta en gammal släktgård, eller köpt ett äldre trähus. Då kommer frågorna om vem som bott i huset tidigare, varför det byggdes och vad det har använts till. Människor flyttar omkring, men husen står kvar och bär på sin egen historia.

I den användbara och praktiska boken ”Börja forska kring ditt hus och din bygd” av Per Clemensson och Kjell Andersson (Natur & kultur, 2011) får du veta hur du går till väga när du behöver ta fram faktauppgifter kring gamla hus och byggnader. Det finns många arkiv att besöka, och källor kan även finnas tillgängliga på internet.

Författarna kan sitt ämne väl och har tidigare utgivit motsvarande guideböcker om släktforskning. Boken är tydligt och praktiskt upplagd. Särskilda kapitel beskriver husets och bygdens historia i tryckta källor och i digitala källor. Sedan finns särskilda avsnitt för olika typer av byggnader: villor, sommarställen, gårdar, torp och stadens hus samt fastigheter. Läs också om byn och socknen, som länge var utgångspunkten för all folkbokföring.

Boken innehåller också praktiska tabeller över gamla längd- och ytmått.

En bra, praktisk och mycket användbar bok för dig som vill forska om gamla hus.

Börja forska kring ditt hus och din bygd i bibliotekets katalog

 

Riksarkivets nya webbplats

Riksarkivet

Riksarkivet har nyligen lanserat sin helt nya webbplats. Den är tydligare och mer lättöverskådlig än den gamla.

Riksarkivets tjänster är inte bara till för släktforskare. Det är exempelvis Riksarkivet som har hand om alla frågor kring heraldik och svenska flaggan. Här kan man även beställa kopia av gamla bouppteckningar och andra handlingar. Mer än man tror finns i deras enorma samlingar.

Du kan också söka online i den nationella arkivdatabasen (NAD), för att se vilka arkiv som finns att ta del av.
I den digitala forskarsalen kan du söka i det digitaliserade materialet.

Även landsarkivet i Östersund finns med på Riksarkivets webbplats.

SVT:s Öppet arkiv

SVT Öppet arkiv

SVT har nu öppnat sin nya version av Öppet arkiv. Det betyder att man tillgängliggör 200 programtitlar i över 800 episoder, allt ur det stora SVT-arkivet. Materialet är digitaliserat efter senaste standard och dessutom är det fullständiga program som ligger ute, inte bara utdrag, som tidigare.

Detta har kunnat göras möjligt genom en lagändring som tillåter nya former av rättighetsavtal, vilket betyder att SVT inte har behövt leta upp varenda enskild rättighetsinnehavare till varje titel. Tack vare detta kan vårt gemensamma televisionsarv presenteras online på detta sätt.

SVT planerar att kontinuerligt utöka innehållet i Öppet arkiv. Målet är att fylla på med ca 50 nya titlar varje månad. Ett föredömligt initiativ!

I Öppet arkiv hittar du tv-klassiker som Fem myror är fler än fyra elefanter, Rederiet (hela säsong 1), Den vita stenen, Hemsöborna, Godnattstund med Tant Anita och Televinken och många andra. Här kan du också ta del av historiska sportsändningar, som ishockey-VM 1949 och slalomtävlingen i Åre 1979.
De flesta avsnitt i serien Hermans historia finns t ex att se här.

Det finns två begränsningar: SVT har inte rätt att visa programmen utanför Sveriges gränser, och programmen som finns i arkivet måste ha sänts förre 1 juli 2005.

Svensk filmhistoria hotas av utplåning

Filmrullar

Här i bloggen har jag tidigare skrivit om arkiverings- och digitaliseringsproblemen för spelfilmer. Då gällde det ur ett internationellt perspektiv. Endast en mindre del av vår tids filmer kommer att kunna bevaras för eftervärlden. En stor del av 1900-talets filmhistoria har redan gått förlorad.

Dagens Nyheter beskriver i en färsk artikel hur det svenska filmarvet hotas. 2500 spelfilmer och 6000 kortfilmer finns i dagsläget endast bevarade analogt, alltså som fysiska filmrullar. För att bevaras till framtiden behöver de skannas in digitalt, ett enormt och kostsamt arbete som ingen vill betala för.

Enligt försiktiga beräkningar skulle det kosta ca 300 miljoner kr och ta ca 20 år att utföra arbetet. Dessa siffror är troligen satta i underkant. Till råga på allt är den tekniska utrustning som krävs för arbetet snart föråldrad och det blir svårt att köpa reservdelar till den.
DN 130408: Arkivdöd hotar svensk filmskatt

Det snabba skiftet mellan olika lagringstekniker är ett stort problem för arkiv och bibliotek.
Expressens kulturredaktion har just nu en intressant artikelserie i ämnet, ”Sparkrav”. Här tar man också upp vår samtids förändrade attityd till sparande och arkiverande.
Expr 130330: Karin Olsson: Utrensning
Expr 130331: Anders Mildner: Allt ska bort
Expr 130414: Jesper Högström: Undertrycket

Ibland kan man undra hur mycket av vårt tids kultur som kommer att finnas kvar om t ex 200 år.
Böcker och brev från exempelvis 1700-talet finns kvar och kan läsas av oss idag. Men hur är det med allt som vi idag skriver och fotograferar, och sedan endast sparas digitalt? Kommer dina bilder på Facebook och Instagram att finnas kvar om 10 år? Även om de sparas, kommer de då att kunna läsas rent tekniskt? Ingen vet.
Det är som att skriva i sand. Allt är förgängligt, som det står i Predikaren.

Digital undergång för vår tids filmarkiv?

Av alla tusentals stumfilmer som producerades har inte mer än 10% bevarats. Av amerikanska ljudfilmer äldre än 1950 har ca 50% bevarats. Sådan tur att vi nu har en digital filmteknik – det gör det ju mycket lättare att bevara vår tids filmer till eftervärlden. Trodde vi ja. I själva verket kan det vara precis tvärtom.

David Bordwells ”Observations on film art” belyser detta arkiverings- och bevarandeproblem i en mycket läsvård och intressant bloggartikel.

Pandora’s digital box: Pix and pixels

Gamla tiders filmer var som bekant tillverkade av nitrat, ett brandfarligt och ohållbart material som övergavs för filmbruk kring 1950. I och med DVD- och Blu-ray-marknadens framväxt har behovet av restaurering av gammal film ökat. Men de nya restaurerade versionerna av filmerna sparas i allmänhet inte på 35 mm-film, utan endast digitalt. De digitala versioner av filmerna som visas på biografer har en krypterad nyckel för att kunna visas – orsaken är att undvika piratkopiering. För arkivändamål kan man undra över hur länge dessa koder är giltiga. Även om koden sparas tillsammans med en digital filmversion kanske inte filmen kan visas i framtiden.

Dessutom förändras vår tids teknik hela tiden. Materialet behöver ofta flyttas till nya lagringsmedia. Hur länge håller egentligen en hårddisk? Och hur lång tid tar det innan en lagringsteknik är hopplöst föråldrad? Kommer en helt vanlig DVD att kunna läsas av en dator om exempelvis 25 år? Ingen vet med säkerhet.
Arkiven har idag att hantera ett 20-tal olika bild- och videoformat, och ett 10-tal ljudformat.

Traditionell 35 mm-film kommer inte att finnas kvar i samma utsträckning, och så småningom upphör tillverkningen helt. De 35 mm-filmer som finns kvar kommer då inte att kunna ersättas av nya.

Att lagra alla tusentals filmer, och konstant flytta dem till (för tillfället) säkra format kommer att vara kostsamt och personalkrävande. Arkiv och bibliotek har begränsade resurser. Dessutom tar en digital film enorm plats rent utrymmesmässigt. Det är stora problem som arkiven kommer att ställas inför.

Vad kommer egentligen att bli kvar av all den kultur vi producerar idag? En 500 år gammal bok kan vi läsa än idag. Men kan vi se 2010-talets filmer om bara några decennier? Och vem eller vilka ska besluta om vad som ska sparas och vad som ska raderas? Svåra men viktiga frågor.

”Now it’s clear that the switchover to digital distribution and projection had a far more sweeping impact on film culture than almost anyone expected. (…)
The digital gold rush, along with fear of piracy, favored short-term solutions and proprietary, incompatible software and hardware. There were too many ephemeral video formats chasing the consumer and prosumer market, with little thought of their afterlives. (…)
We’re left with a plethora of transitory standards that will be impossible to recover. Nonprofit archives will struggle to maintain collections with any thoroughness. Choosing what to save, always necessary, will now become crucial. Only a fraction of what we have can be conserved – not preserved, merely kept.”

%d bloggare gillar detta: