Bloggarkiv

Fornnordiska e-böcker

Den poetiska Eddan

Fornnordisk diktning är en del av vårt gemensamma kulturarv.

De två mest kända titlarna i denna genre är troligen Snorres Edda och Den poetiska Eddan.

Båda dessa klassiska verk finns nu att läsa som fritt tillgängliga e-böcker hos Litteraturbanken, och dessutom i de senast utgivna översättningarna!

Den poetiska Eddan är en samling nordiska kväden och verser med gudomligt och mytologiskt innehåll. Texterna tillkom troligen i västra Norge och på Island under perioden 800-1000. Den äldsta bevarande nedtecknade versionen är från 1200-talet.

Här finns t.ex. berättelsen om Sigurd Fafnesbane, som ingår i Völsungasagan.
Det var hjälten Sigurd som lyckades dräpa draken Fafner och erövra en stor skatt. Här fanns också en magisk ring, som gjorde sin ägare rik. Ringen var dock försedd med en förbannelse.

I den poetiska Eddan finns också Völuspá, en dikt om världens skapelse, förfall och undergång, och Hávamál, ett långt tänkespråk med levnadsregler.

Den poetiska Eddan (e-bok hos Litteraturbanken)

Den poetiska Eddan ska inte förväxlas med Snorres Edda, som är ett helt annat verk.

Islands mest kände författare Snorre Sturlason (ca 1178-1241) var hövding och skald. Under tidigt 1200-tal var han en av Islands mäktigaste män.

Snorres Edda skrevs på 1220-talet och kallas också ibland Den prosaiska Eddan eller Den yngre Eddan.
Det är en handledning i skaldekonst och en lärobok i nordisk mytologi.

Snorres Edda (e-bok hos Litteraturbanken)

Dessa verk finns givetvis att låna på biblioteket i form av helt vanliga böcker, i flera olika översättningar. Men nu finns de alltså helt fritt tillgängliga i form av e-böcker.
Den poetiska Eddan presenteras i Björn Collinders översättning, och Snorres Edda i översättning av Karl G. Johansson och Mats Malm.
Ett utmärkt initiativ!

Fimbulvintern

Vetenskapens värld

I fornnordisk mytologi är Fimbulvintern den förfärligt långa vinter som ska föregå Ragnarök, världens undergång.

Att forskarna idag tror att verkliga händelser ligger bakom beskrivningen av Fimbulvintern har beskrivits tidigare i bloggen: Bakgrunden till Fimbulvintern
9 maj sände SVT:s Vetenskapens värld ett färskt reportage om just detta.

Man tror nu att det var två vulkanutbrott på kort tid, år 536 och 540, som orsakade en extremt kall period på norra halvklotet. Missväxt, hungersnöd och en kraftig befolkningsminskning blev följden, och troligen är det dessa händelser som ligger till grund för vikingarnas beskrivning av Fimbulvintern, som återges i Snorres Edda.

SVT Play: Vetenskapens värld 160509: Fimbulvintern
Tv-programmet kan ses i SVT Play t o m 26 november 2016.

 

Bakgrunden till Fimbulvintern

Länge ansågs de fornnordiska sagorna vara oanvändbara som källmaterial. Weibull-skolan bland svenska historiker förespråkade en radikal och bestämd källkritik. Eddan, Heimskringla och andra verk avfärdades som sagoberättelser. Troligen var själva begreppet saga ett problem här. När vi säger saga idag betyder ordet främst ”fiktiv berättelse för barn, ofta med overkliga eller fantastiska inslag”. Men saga är ett gammalt ord som på isländska helt enkelt betyder berättelse. Idag finns olika forskningslinjer, där man diskuterar hur mycket av historisk sanning som finns kvar i de gamla berättelserna.

Ny forskning visar att det mer största sannolikhet finns en verklig historisk händelse bakom begreppet ”Fimbulvinter”.

Fimbulvintern beskrivs i första delen av Snorres Edda, ”Gylfaginning”. Den svenske kung Gylfe besöker en hall, där tre statyer, föreställande asagudar, sitter. Vad vet de om Fimbulvintern, frågar han. ”Det blir tre vintrar i följd och ingen sommar emellan”, säger gudarna. Fenrisulven ska komma lös. ”Då händer något övermåttan märkligt: ulven slukar upp solen, och människorna skola finna, att det är dem till stort men.” Fimbulvintern föregår Ragnarök, världens undergång.

Forskare har nu sett att något ovanligt hände år 536, vilket beskrivs i flera samtida källor.
Solen var blåaktig, svag och skymd. Människor kastade ingen skugga på marken, och även månen skymdes. Det kom ingen värme, grödorna dog. Detta måste ha berott på ett mycket stort vulkanutbrott med påföljande askmoln, som spridit sig över världen. Detta utbrott var tidigare okänt men flera spår, bl a i iskärnor från Grönland, bekräftar det.
I norra Sverige beräknas medeltemperaturen under somrarna efter år 536 ha sjunkit med tre till fyra grader – en kraftig klimatförändring som måste ha medfört stora påfrestningar och ökad dödlighet för dåtidens människor. Detta kan man också koppla samman med förändringar i gravfynd och avbildningar på runstenar m m från denna tid.

SvD berättar om detta i en mycket intressant Under strecket-artikel från 130424:
Katastrofen år 536 visar sig i myterna

Ett liknande, men ej lika kraftigt, vulkanutbrott orsakade 1816 en svår köld i Europa. Det året kallas sedan dess för Året utan sommar.
Mera om klimathistoria här i bloggen i morgon.

%d bloggare gillar detta: