Monthly Archives: oktober 2014

Mark Twains råd om livet

”Never refuse to do a kindness unless the act would work great injury to yourself, and never refuse to take a drink – under any circumstances.”

(Mark Twain’s Notebook, 1935)

Svenska klassiker

Svenska klassiker

I vår omgivning finns det många kända produkter och föremål som vi kanske dagligen använder, eller stöter på. Vi tar dem kanske för självklara, men alla var en gång resultatet av enskilda uppfinnares och konstruktörers fantasi och kreativitet.

Katarina Danielsson berättar deras historia i den trivsamma boken ”Svenska klassiker : små historier om stora framgångar” (Historiska media, 2014).

I den här riktigt snygga boken kan du läsa om 25 svenska klassiker av olika slag, och följa deras tillkomst och utveckling. Läs om Barnängen tvål, om polkagrisarna från Gränna, om AGA-spisen, Gevalia-kaffet, Brios träleksaker, Stringhyllan, tänd ljusen från Liljeholmens, ta en tur med Husqvarna motorcykel och ta en tugga av Cloetta kexchoklad.

Berättelserna handlar lika mycket om människorna bakom alla dessa produkter, och inte minst om det samhälle i vilket innovationerna tillkom. Det är också mycket intressant att se en del av den marknadsföring och reklam som togs fram för de nya produkterna. Boken är också fylld av spännande fakta som de flesta av oss inte kände till sedan tidigare.

Läskedrycken Pommac sågs t ex från början vara en sorts finare alkoholfritt vin.

Cloetta kexchoklad lanserades redan 1921, men då under namnet ”Five o’clock kexchoklad”. Det var alltså meningen att chokladen skulle konsumeras som mellanmål före middagen.

Och visste du att det ända sedan starten bara funnits tre personer samtidigt i Läkerols ledning som fått se och memorera ingredienslistan till halstabletten, och att minst två av dem finns med vid tillverkningen av varje grundsmet?

Boken är hela tiden fascinerande, med en stark nostalgikänsla, och dessutom rejält bläddervänlig. Både rolig och stimulerande läsning.

Svenska klassiker i bibliotekets katalog

Att vara tonåring i Sverige på 50-talet

Rock pretty baby

En bokgenre som alltid är livaktig är den nostalgiska. Man försöker fånga och beskriva en svunnen tid, en känsla från en tidsålder som inte längre finns kvar. Samhällsutvecklingen går idag så snabbt att en beskrivning av Sverige bara för några decennier sedan kan kännas mycket avlägsen.

Bland nyare nostalgiböcker intar Sten Berglinds ”Rock pretty baby! : tonårsrevolten i 50-talets Sverige” (Bonnier fakta, 2014) en särställning. Detta är en riktigt bra bok med ett fantastiskt fint bildmaterial.

Det var 50-talet som såg tonåringen födas. Generationen som växte upp efter andra världskriget fick vara med om det stora amerikanska inflytandet inom ungdomskulturen.
Filmer som ”The Wild One” (”Vild ungdom”, 1953) med Marlon Brando och ”Blackboard Jungle” (”Vänd dem inte ryggen”, 1955) med Glenn Ford påverkade alla som var unga på 50-talet. Nya idoler som Elvis Presley, James Dean och Bill Haley slog igenom.

The Wild One med Marlon Brando

Även i Sverige kom filmer och låtar som direkt vände sig till ungdomar. Transistorradion och den bärbara grammofonen gjorde entré. Nylonstrumporna introducerades. Tidningar som Bildjournalen och Min Melodi satte sin prägel på en hel generation svenskar. Svenska nytända stjärnor som Lill-Babs, Rock-Ragge och Little Gerhard blev folkhemsfavoriter. Allt detta finns med i Berglinds fullspäckade och underhållande bok.

Läs om Tage Severin från Sundsvall, en ungdomsidol som idag är något bortglömd. Promotorn Torsten Adenby lanserade honom som en svensk James Dean, en flickfavorit.

Och läs om jukeboxarna, om de nya 45-varvsskivorna, om de ”amerikanska” jeansen från Borås och om de första mopederna.

Sten Berglind arbetade som reporter på Expressen i över 40 år och skriver rappt och lättläst. Han har tidigare skrivit böcker om Elvis, om bilhistoria och om raggarkulturen.
Även vi som inte var med på 50-talet får genom den här boken en känsla av hur det faktiskt kunde vara att vara ung på den tiden. Ibland är det riktigt dråpliga historier och minnen som Berglind berättar om.
I kapitlet ”läppstift, liktornar och levertran” kan vi läsa om hur det då kunde vara att vara ung tjej, kanske med filmstjärnedrömmar. Ungdomstidningarna hade frågespalter som kunde heta ”Skönhetsrutan”, ”Hälsonytt” och ”Doktorn har ordet”.
Reklamannonser, affischer och skivomslag var viktiga kulturförmedlare och Berglind låter även dessa få en naturlig plats i berättelsen.

”Rock pretty baby” är en enastående fin bok i stort format, tillika extremt bläddervänlig. Formgivaren John Eyre har gjort ett utmärkt jobb med allt attraktivt bildmaterial. Ofta får bilderna breda ut sig över helsidor. T o m typsnittet är genomtänkt.

På baksidan kan vi läsa författarens introduktion:
”Ung på 50-talet. Tonåring. Det var inget man direkt fattade. Man bara var det och det enda man fattade var att morsan och farsan och alla som var över 20 inte hade med saken att göra.”

Rock pretty baby i bibliotekets katalog

 

De nya dödssynderna

De nya dödssynderna

Vi känner alla till de sju dödssynderna, som formulerades av romersk-katolska kyrkan för 1500 år sedan. Även i vår idag mer sekulariserade värld är ”dödssynd” ett ofta använt begrepp. De klassiska sju dödssynderna är som bekant högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund.

Stefan Einhorn är läkare och författare, samt professor i molekylär onkologi vid Karolinska institutet. För snart ett decennium sedan skrev han boken ”Konsten att vara snäll”, som handlade om betydelsen av att vara en god medmänniska.
I sin nya bok ”De nya dödssynderna : våra mörkaste sidor och hur vi kan hantera dem” (Forum, 2014) återkommer han till frågan om gott och ont.
Utgångspunkten för boken är en stor opinionsundersökning som gjordes i syfte att ta reda på om de klassiska sju dödssynderna är lika aktuella för dagens svenskar. Vad tycker svenskarna är acceptabla och oacceptabla karaktärsdrag, och vilka av dessa anses värst?

I opinionsundersökningen har över tusen personer lämnat sina svar. Dessutom har det gjorts djupintervjuer och samtal med en expertpanel.

”De nya dödssynderna” är en intressant bok om etik och moral. Det visar sig nämligen att nästan alla de gamla dödssynderna har ersatts av nya – i alla fall enligt den här stora undersökningen. Bara en enda av de sju klassiska dödssynderna har hängt kvar på den nya topp-7-listan, nämligen girigheten.

Einhorns bok är lättläst, intressant och ställer relevanta frågor. Författaren utgår också från egna erfarenheter och ger här och var exempel på situationer i livet där man kan diskutera vad som var rätt och fel. Boken innehåller också avsnitt där människans mörka sidor diskuteras. Vissa av dem har troligen haft betydelse rent evolutionsmässigt, men ses inte så positivt idag. Här kan vi också läsa en del om förändringsbenägenhet och hur man kan hantera de mörka sidor som finns hos oss alla.

Men det centrala i boken är resultatet av den stora opinionsundersökningen om de nya dödssynderna och jag ska inte avslöja alla sju i den här texten – läs boken själv så får du se vilka de är. Jag kan dock nämna att den synd som anses vara allra värst enligt den nya undersökningen är falskhet.

I boken finns också ett kort avsnitt om de sju dygderna, som kanske inte är lika kända som de sju dödssynderna. De var en sorts motpol till de negativa sidorna. De sju dygderna är: Ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit. I den nya undersökningen hade man även med en fråga om dygderna, men det var av förklarliga skäl inte samma fokus på dem denna gång. Hur som helst så klarade sig fler av de klassiska dygderna kvar i den nya listan.
Pålitlighet anses vara den viktigaste dygden. Det understryker hur viktigt vi idag anser det vara med tillit och förtroende, skriver Einhorn. Det har stor betydelse i vårt samhälle att vi litar på varandra.

Seminarium om "De nya dödssynderna" på Bokmässan i Göteborg 2014.

På Bokmässan i Göteborg i september lyssnade jag till ett intressant samtal om ”De nya dödssynderna”. Förutom Stefan Einhorn deltog Jan Guillou och ärkebiskopen Antje Jackelén i samtalet.
Guillou var mycket förvånad över att likgiltighet inte hade kommit med på den nya topp-7-listan (Likgiltighet hamnade först på plats 13).

Einhorn skriver i boken att om vi vill hantera våra dåliga sidor måste vi bli medvetna om att vi har dem: ”Vi måste bevaka våra mörka sidor och sträva efter att släppa fram våra goda”

”De nya dödssynderna” är en intressant bok, och en sådan där titel som man vill diskutera med andra sedan man läst den. Man kan exempelvis inte låta bli att fundera över vilket resultat det hade blivit om samma undersökning genomförts i helt andra länder, kanske i andra kulturområden.

De nya dödssynderna i bibliotekets katalog

En av 80-talets största hitlåtar var ”It’s a Sin” med Pet Shop Boys (1987).
Videon regisserades av Derek Jarman, och i den kan man bl a se de sju dödssynderna personifierade av olika skådespelare. Känner du igen alla sju dödssynder?

Blod i salongerna

Blod i salongerna

I den västerländska kulturen har det då och då uppstått en vurm för primitivism. Redan under antiken kunde man blicka tillbaka mot äldre tider.
Med primitivism menas en föreställning att äldre och enklare delar av civilisationen ses som föredöme framför den aktuella och moderna. Ibland har man sett upp till ”den ädle vilden”, medan man vid andra tillfällen kunde drömma sig tillbaka till en avlägsen och ibland romantiserad forntid.

Ett genomgående drag i primitivismen är civilisationskritiken. Visst kan man bli trött på det moderna samhället. Tänk om man istället skulle prova något helt annat?

Författaren och konstkritikern Ingela Lind har skrivit en läsvärd och intressant essäbok i ämnet, ”Blod i salongerna : om sex. primitivism och längtan efter det naturliga” (Atlantis, 2014).

Här får vi läsa mera om hur man i västerlandet hyllat ”exotiska” kulturer som de afrikanska och oceaniska, och hur man genom drömmar, extas, droger och sex försökt få uppleva det vilda och ursprungliga ursamhället.

Författaren gör intressanta kopplingar till nutida företeelser för att visa hur det här tankemönstret går igen även idag, fast i delvis andra former.

”På 2000-talet blossar återigen alternativa samhällen och levnadssätt upp i hela västvärlden. (…) De motsvarar primitivismen i början av 1900-talet. (…) Jag har skrivit om behovet av utopier men också om förödelsen när dessa, konsekvent, levs ut i verkligheten.” skriver Lind i sitt förord.

Ett genomgående tema i boken är skildringen av alternativa ”kommuner”.

Läs om den förmögna bankirdottern Mabel Dodge Luhan, som blev en av den amerikanska modernismens främsta profiler. Hon grundade på 1910-talet en konstnärskoloni i New Mexico, dit författaren D H Lawrence kom som inbjuden gäst. Efter första världskrigets slut ville de bygga ett nytt, hoppfullt samhälle. De inspirerades av de olika indiankulturerna. Lawrences böcker var vågade för sin tid och stod för en positiv syn på primitivism. Han propagerade för fri sexualitet och kvinnans frigörelse.

Lind argumenterar i boken för att primitivism även kan leda till totalitära ideologier
Den österrikiske konstnären Otto Muehl (1925-2013), ganska okänd i Sverige, var en företrädare för Wienaktionismen. I denna konstriktning ville man visa livets anarkistiska sidor. Wienaktionisterna lanserade orgiastiska konstaktioner med sexuellt innehåll. På 1970-talet bildade Muehl kommunen Friedrichshof utanför Wien. Där förekom radikala, destruktiva och extrema drag, som Lind visar i sin bok. Muehl blev bl a dömd för pedofili.

Primitivismen är utopisk. Det kan kanske vara lockande att leva helt utanför det etablerade samhället, men primitivismen har också mörka baksidor som våld, övergrepp, kvinnoförtryck och blind lydnad.

”Blod i salongerna” är en läsvärd bok som visar hur vurmen för primitivism går igen under olika tidsperioder, och Linds tes att den kan leda till totalitära ideologier är intressant.

Här finns skildringar av dekadens och sexualitet som kanske inte passar alla läsare, men Lind skriver med ett behagligt språk, ofta med talrika associationer till moderna företeelser inom konst och populärkultur.

Omslaget avbildar ”Kiki with African mask” av fotografen Man Ray (1926).

Blod i salongerna i bibliotekets katalog

Syndastraff – nu och då

Vårt eget fel

Vid återkommande tillfällen i vår historia har olyckor och katastrofer som drabbat människan förklarats med moraliska orsaker. Människan har levt på ett felaktigt sätt och därför straffas vi, kanske av en högre makt, kanske av ödet, eller något annat. Det kunde vara Guds straff för människornas synder.

När klimatfrågan fick sitt stora kulturella genombrott under hösten 2006 återkom sådana här moraliska orsaksförklaringar. Dessa visar påfallande likheter med andra tillfällen i historien.

Den här intressanta frågeställningen är utgångspunkten för historikern David Larsson Heidenblads bok ”Vårt eget fel : moralisk kausalitet som tankefigur från 00-talets klimatlarm till förmoderna syndastraffsföreställningar” (Agerings, 2012).

Boken är egentligen en avhandling, men den är skriven på ett relativt lättläst språk, och som avhandling är den hyfsat lättillgänglig.

Heidenblads berättelse tar sin början med den grekiska Ikaros-myten. Det var ju Ikaros som trotsade fadern Daidalos varningar om att med sina nya vingar inte flyga för högt. Vaxet som höll samman vingarna smälte när Ikaros kom för nära solljuset, och han störtade ned i havet. Detta är urtypen för en moraliserande och sedelärande berättelse. Högmod går före fall.

I ”Vårt eget fel” får läsaren följa de stora linjerna. Det framgår mycket tydligt hur det i den judisk-kristna kultursfären har funnits den här typen av moraliska varningar och förklaringar under flera tusen år. Redan i Gamla testamentet kan vi ta del av profeternas varningar. Berättelserna om Sodom och Gomorra, om Noas ark och om Babels torn är välkända.

Man kan undra om historien upprepar sig. Digerdöden, Trettioåriga kriget, första världskriget är exempel på katastrofer som alla förklarats med moraliska orsaker : människans självförvållade undergång. Och idag har vi miljö- och klimatlarm som mycket tydligt passar in i den här bilden.

Heidenblads nyckelbegrepp i hela boken är tankefiguren ”moralisk kausalitet”, alltså att hotande katastrofer anses vara människans eget fel. Han har valt ut fem nedslagspunkter, som i boken blir föremål för studier i varsitt kapitel. Det är först klimatlarmet på 00-talet, sedan ”Guds straff för människornas synder” som främst beskriver 1600-talet, ”Syndastraff i brytningstid” som berör 1800-talet, ”Världsbrandens utbrott” om första världskriget och till sist ”Hotet om kärnvapenkrig” som givetvis beskriver 1950- och 1960-talets kapprustning.
Ett avslutande kapitel sammanfattar ”moralisk kausalitet” i ett längre tidsperspektiv.

Det är främst från en svensk vinkel Heidenblad skildrar sin idéhistoriska studie. Han har gått igenom predikningar, psalmer, plakat, och nutida tidningsartiklar, radio- och tv-program. Det är verkligen en spännande mix av källmaterial.

Det här är en mycket intressant studie som visar hur vi idag, kanske omedvetet, använder oss av förklaringsmodeller som i själva verket är urgamla. Att saker och ting går igen i vår historia blir tydligt för läsaren av ”Vårt eget fel”. Frågan är om det kollektiva ansvars- och skuldbegreppet är på väg tillbaka.

Boken har några svartvita illustrationer. Eftersom det är en akademisk text följer det även med en notapparat och en engelskspråkig sammanfattning.
Men låt inte den akademiska formen hindra dig från att läsa den här intressanta boken. Den ger oss nyttiga perspektiv på vår samtid. När vi tar några steg tillbaka får vi en överblick över den stora bilden. Även om det finns tydliga skillnader i synen på moral och kausalitet mellan t ex 1600-talet och 2000-talet så finns också likheterna där.

Bokens omslag pryds av ett utsnitt ur Caspar David Friedrichs kända målning ”Vandraren över dimhavet” (1818).

Vårt eget fel i bibliotekets katalog

 

Böckernas händer och fötter

Bokspänne
Bokspänne på inkunabel (1495). Zetterströmska biblioteket. Östersund.

Den nederländska bokhistoriska bloggen Medievalbooks postar många intressanta inlägg om medeltida litteratur och om läsning.

Ett av de senaste inläggen handlar om böckernas händer och fötter. Det är inte så konstigt som det först kan låta.

Innan boktryckarkonsten hade introducerats i Europa var böckerna i allmänhet stora och ofta tunga. De var också dyrbara och fanns endast i ett fåtal exemplar per titel. Att handskriva en kopia av en bok tog tid.

De flesta böcker var skrivna på pergament. Detta material har en tendens att krulla ihop sig. Böckerna behövde därför vara ordentligt tillslutna när de inte användes. Därför uppfanns bokspännen i metall. Med dessa kunde man knäppa ihop boken, ungefär som med ett nutida mobilfodral med knapp. Detta gjorde att boken effektivt hölls ihop och förhindrade också att fukt kom in mellan sidorna.

Dessa bokspännen kunde vara konstnärligt utformade, ibland som händer och fingrar.
(Se bilder i Medievalbooks)

Men fötterna då? Även bokens fötter uppkom på grund av ett praktiskt behov.

Böcker kunde ofta förvaras på snedställda pulpethyllor. Ibland kunde böckerna även vara fastkedjade. Det var en sorts tidigt stöldskydd för bibliotek och andra boksamlingar. En fastkedjad bok kallas ”liber catenatus”.

Böckerna lästes då vid dessa pulpethyllor, i stående skick. För att inte sidorna skulle skadas av läsningsaktiviteten (bindningen kunde skadas, så att sidorna lossnade) uppfann man fötter. Dessa utgjordes av små metallpiggar som fästes nedtill på bokens pärmkanter. Man kan jämföra med metallfötterna under en modern resväska.

Det intressanta är att boken här sågs som ett objekt, ett hjälpmedel vars praktiska användning kunde förbättras genom extra tillbehör som händer och fötter.

Medievalbooks: Hugging a medieval book

Svenska skällsord

Svenska skällsord

I bibliotekets magasin upphittades härom veckan en liten och till synes oansenlig bok, ”Svenska skällsord : en praktisk handbok” (Bokfenix, 1974).

Boken är verkligen inte särskilt stor. Den är i fickformat, 9 x 12 cm, och omfattar endast 61 sidor. Den består av en alfabetisk uppräkning av över 750 olika skällsord, många av dem gamla, med ordförklaringar. Boken är illustrerad med några skämtbilder som ser ut att komma från tidigt 1900-tal.

På baksidan kan man läsa: ”Nog finns det tillfällen då Ni söker skällsord utöver det vanliga. Någon har slagit in Er fönsterruta, stulit er bil eller flicka, Rörmokaren eller TV-reparatören dröjer in på tredje timmen, eller den där individen snett upp till vänster [som] ser så innerligt förargad ut.”

Hyllesnok

Vet du vad en ”äfflare” är? (en baktalare) Eller ”karskbult”? (en skrävlare). Kanske har du hört adjektivet ”härpesnärp”? (att vara sparsam, girig) eller råkat ut för en ”tjagg” (gnatande, grälaktig karl).

Bokfenix var namnet på ett klassiskt antikvariat i Uppsala. Det ägdes av Viktor Persson (1918-2000), populärt kallad ”Bok-Vicke”. Generationer av Uppsalastudenter har någon gång träffat ”Bok-Vicke”, kanske på jakt efter någon särskild bok i hans antikvariat. Han gav också ut ett antal böcker, varav ”Svenska skällsord” är en.

När man bläddrar i ”Svenska skällsord” känner man sig förflyttad tillbaka i tiden, till en tid utan digitala mobilskärmar och webb-tv. Det var en tid då man kunde ge ut små böcker om nästan vad som helst, och böckerna kunde ha framsidor där titeln var satt med gnuggbokstäver, s k ”gnuggisar”.
Fascinerande och underhållande, en skärva kulturhistoria från förr.

Svenska skällsord i bibliotekets katalog

 

%d bloggare gillar detta: