Bloggarkiv

Första världskrigets öden

Första världskrigets öden

SVT:s Kunskapskanalen har börjat sända en utmärkt brittisk dokumentärserie om första världskriget.
Serien, Första världskrigets öden”, består av fyra delar. Vi får följa dramatiseringar av några enskilda mäns och kvinnors levnadsöden. Manuset bygger på citat ur verkliga brev, vilket ger serien en stark närvarokänsla. Välgjord och sevärd. Rekommenderas!

Del 1 sändes 26/12 och finns att se på SVT Play t o m 9/1. Del 2 sänds i Kunskapskanalen 2/1.

 

Flytande palats

Flytande palats

”Ingenting kan vara mer imponerande, ej heller mer ägnat att förhärliga Konungens majestät än att hans fartyg bär den praktfullaste utsmyckning som skådats på haven.”
Så sade Ludvig XIV:s minister Colbert om de franska örlogsfartygen och hur viktigt det var att deras konstnärliga utsmyckning var så rik som möjligt.

Hans Soops fina bok ”Flytande palats : utsmyckning av äldre svenska örlogsfartyg” (Signum/Atlantis, 2007) är en av de första i sitt slag som ger en sammanfattande bild av hur svenska örlogsskepp pryddes med snidade och målade träskulpturer som symboliskt skulle glorifiera konungen, hans ätt och nationen Sverige.

Hans Soop är f d intendent vid Sjöhistoriska museet och har aktivt arbetat med konserveringen av regalskeppet Vasa. Han disputerade 1986 med en avhandling om Vasas skulpturer.

Boken inleds med ett par kortfattade avsnitt om skepp från brons- och järnålder, vikingatid och medeltid. Få skeppsutsmyckningar har bevarats från denna tid. Vi har dock hällristningar, bildstenar och ett fåtal fynd av vikingaskepp att studera.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på perioden från 1500-talet till 1800-talet. Det görs även utblickar till andra länders skeppsutsmyckning. Särskilt gäller det i kapitlet om 1500-talet, där ett flertal kända elisabetanska fartyg beskrivs. Även avsnitt om Frankrike och Nederländerna ingår i boken.

Det var under Vasatiden som den svenska örlogsflottan byggdes upp. Sedan har vi stormaktstiden, där Vasa är ett praktfullt exempel på ett överdådigt utsmyckat kungligt fartyg. Bokens avslutande kapitel om den Gustavianska tiden samt 1800-talet är riktigt intressanta.

Den som vill läsa om gamla galjonsfigurer hittar här både faktauppgifter och fina foton.
En galjonsfigur var en snidad eller skulpterad figur på förstäven på äldre fartyg, som ofta föreställde någon mytologisk figur med anknytning till fartygets namn

Skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman lät bygga Gustaf III:s linjeskepp i Karlskrona, och fregatterna utsmyckades med Johan Törnströms galjonsfigurer. Törnströms yrkestitel var amiralitetsbildhuggare, och hans galjonsfigurer är av mycket hög konstnärlig klass.
Här kan vi se bilder från skonerten Amphion. Det var Gustaf III:s älskade lustjakt. Delar av Amphion har bevarats och finns idag att se på Sjöhistoriska museet.

Många av de fint utsmyckade fartygen har inte överlevt till våra dagar. De sköts kanske sönder eller sprängdes i luften under sjöslag, och om de klarade sig blev de så småningom omoderna och uttjänta. Då kunde de kasseras och huggas upp på varvet. Men det finns en hel del konstruktionsritningar och skisser bevarade, så att vi idag kan få ett begrepp om hur fartygen kan ha sett ut.

”Flytande palats” är en riktigt fin bok i stort format. Artiklarna är genomgående läsvärda och intressanta, och kräver inga egentliga förkunskaper. På biblioteket hittar du boken under ämnet Konst, skulptur.

Flytande palats i bibliotekets katalog

 

Bomben : ett knapptryck från kärnvapenkrig

Bomben

”Dr Strangelove” från 1964 är en av Stanley Kubricks mest kända filmer. Den är en satir över kapprustning och kärnvapen, och Peter Sellers spelar tre olika roller.

Galenskaperna i denna klassiska film ligger kanske inte så långt ifrån verkligheten som man kunde tro. Så kan man i alla fall tänka efter att ha läst Eric Schlossers ”Bomben : ett knapptryck från kärnvapenkrig” (Ordfront, 2014).

Författaren och journalisten Eric Schlosser är mest känd för ”Snabbmatslandet” (2002) och i den nya boken ”Bomben” skildrar han försöken att kontrollera de olika kärnvapen som finns i vapenarsenaler världen runt. Det är en rejäl och gedigen volym, 770 sidor tjock.
Schlosser har läst tusentals tidigare hemligstämplade dokument och intervjuat många olika militärer, piloter och tekniker som varit inblandade i de händelser han beskriver. Originaltiteln är ”Command and control” och den beskriver bokens fokus ganska bra.

Kalla kriget är idag över, men kärnvapnen, människans mest destruktiva uppfinning, finns kvar.
Det framstår i boken som mycket tydligt att det är den mänskliga faktorn som är farligast, ofta i kombination med föråldrad, om än avancerad, teknik.

Här kan vi läsa om autentiska och skrämmande fall, som påminner oss om att risken för katastrof ibland har varit obehagligt nära. Bomber har tappats i havet, fullt bestyckade stridsflygplan har kraschat, avfyrningssilor har brunnit, och i ett fall misstog ett radarsystem en stigande måne för en sovjetisk attack.

En enda person kan göra ett enkelt misstag, t ex att råka sätta en skruvmejsel i en säkring i en kärnvapensilo. Kortslutningen gör att en stridsspets skickas iväg, ut i den amerikanska mellanvästern.

Sådana här historier kan vi läsa om i Schlossers ”Bomben”. Den är lättläst och mycket tankeväckande, men något för lång.

Boken är resultatet av grundlig bakgrundsforskning. Schlossers notförteckning längst bak i boken omfattar hela 200 sidor! Har man som författare sådana mängder av material vill man givetvis redovisa så mycket som möjligt av det. Ändå tror jag att en del läsare kan avskräckas av bokens tjocklek, vilket är synd eftersom många borde ta del av detta välskrivna reportage.

Givetvis är det en kraftig amerikansk tyngdpunkt i skildringen. I nyhetsflödet på senare år har vi dock kunnat ta del av rapporteringen om förlista ryska kärnvapenubåtar, så incidenter av det slag som beskrivs i ”Bomben” lär ha inträffat i motsvarande omfattning även där.
Schlossers bok visar att det inte finns några perfekta eller totalt säkra system. Människor ska hantera alla dessa system. Där finns det alltid en risk. Läs ”Bomben”, en bok som ger oss alla nyttig eftertanke.

Bomben i bibliotekets katalog

Slaget vid Waterloo

Waterloo

I en färsk brittisk undersökning visade det sig att de flesta av dagens unga britter främst associerar namnet ”Waterloo” med antingen Waterloo station eller ABBA:s Eurovisionssegrarlåt. Dessutom konstaterades det att britternas allmänna kunskaper om slaget är påfallande låga.
I år är det 200 år sedan det stora slaget vid Waterloo, det som betydde slutet för Napoleon.

Slaget vid Waterloo 18 juni 1815 är ett av historiens mest kända fältslag. 123.000 fransmän under Napoleon besegrades av en kombinerad brittisk-preussisk här. Britterna under Wellington bestod av 63.000 man och preussarna under Blücher av 117.000 man.

Trots att slaget är så pass berömt har litteraturen om det på svenska inte varit särskilt omfattande.
För den svenske läsare som vill läsa en bra bok om slaget vid Waterloo finns det ett självklart val: Michael Tamelanders ”Waterloo : Belgien 1815” (Norstedts, 2008).

Denna rejäla volym (959 sidor) är inte ett vetenskapligt verk, utan vänder sig till just den som vill veta mera om vad som egentligen hände där i Belgien för 200 år sedan.

Tamelanders ”Waterloo” skildrar hela fälttåget, sett från franskt, brittiskt och preussiskt perspektiv. Det tar nästan 600 sidor innan man kommer fram till själva slaget. På vägen dit har vi fått redogörelser om dåtidens taktik, om soldaternas hårda liv i fält och mycket annat.

Skildringen är skriven i en halvt skönlitterär form med bl a fiktiva dialoger. Ibland känns boken som lite av en dramadokumentär. Det är en populär stil som fungerar mycket bra i en sådan här bok.

Waterloo” är dessutom illustrerad med snygga och nytecknade kartor, vilket underlättar läsningen. Här finns också färgillustrationer av uniformer, och flera avbildningar av samtida målningar.

Det enda som egentligen talar mot den här boken är dess omfång. Nästan 1000 sidor om Waterloo kanske låter mastigt, men texten är lättläst och läsaren behöver egentligen inte ha några stora förkunskaper. Berättelsen om Napoleons väg till Waterloo, och vad som hände där, är oerhört dramatisk och har också skildrats på film flera gånger.

Slaget vid Waterloo har under årens lopp givit upphov till en del funderingar av kontrafaktisk natur. Om vissa saker hade varit annorlunda kunde historien ha tagit en annan vändning.

Tänk om det inte hade regnat så kraftigt natten innan slaget? Då hade de franska trupperna inte haft lika stort besvär med den leriga terrängen när de försökte inta de höjder där britterna förskansat sig.

Tänk om Napoleon hade varit fullt kry dagen för slaget och hade kunnat leda sina trupper personligen istället för att ligga nedbäddad i sjuksängen?

Tänk om marskalk Grouchy hade lyckats förhindra preussarna att nå fram till Waterloo i tid?

Tamelanders ”Waterloo” är rappt skriven, spännande och lättläst. Rekommenderas, inte bara för dig som är intresserad av militärhistoria och fältslag, utan till vem som helst som vill veta mera om Europa för 200 år sedan.

Waterloo i bibliotekets katalog

Artikel i Daily Mail om att tre av fyra britter inte associerar ”Waterloo” till slaget.
Var sjunde tillfrågad tror t o m att det var fransmännen som vann slaget:
Daily Mail 2015-04-16: Three in four are clueless about Waterloo

 

Anabasis av Xenofon

Anabasis

Xenofon (ca 428 – 354 f.Kr.) var en athensk militär och författare. Han deltog i ett fälttåg som den persiske prinsen Kyros ledde mot sin egen bror, Artaxerxes II. Men den grekiska hären av legosoldater drabbades av ett bakslag då deras härförare mördades. Hela hären fick sedan göra en dramatisk reträtt från Babylonien till Svarta havets sydkust.

Det är denna reträtt som Xenofon skildrar i sitt mest berömda verk ”Anabasis : Kyrosexpeditionen eller De tiotusens återtåg” som den svenska titeln lyder i Norstedts fräscha nyöversättning (2014). Boken ingår i serien ”Norstedts klassiker”.

Den nya översättningen har gjorts av Ingemar Lagerström. Han är en av Sveriges främsta kännare och översättare av antikens litteratur och har tidigare översatt andra nyutgåvor av klassiska verk från denna tid (t ex verk av Plutarchos, Suetonius och Julius Caesar).

Anabasis” har levt vidare genom århundradena tack vare sin dramatiska berättarnerv och Xenofons sinne för livfulla detaljer. En del har kallat boken för en av de första självbiografierna.
Och faktum är att detta kanske är själva arketypen för Den Stora Äventyrsberättelsen. Här finns hjältar, skurkar, ond bråd död, förräderi, otroliga strapatser, slagfärdiga repliker och mycket mera.

Någonstans anar jag att Frans G Bengtsson hade ”Anabasis” med sig när han skrev ”Röde Orm” (som ju utspelar sig i en helt annan tidsepok, men som har en liknande äventyrlig stil). Och talrika är de äventyrsberättelser som kan sägas vara inspirerade från Xenofons välkända verk.

På Östersunds bibliotek har vi flera olika översättningar av Xenofons ”Anabasis”. En är från 1916 och en annan från 1972. Dessutom har vi i vår äldsta samling flera utgåvor från 1800-talet.

Xenofons ”Anabasis” är en riktigt underhållande bok och det är mycket trivsamt att ha en fräsch nyöversättning till hands av den.

Xenofon hade varit Atens fiende under det Peloponnesiska kriget, så han blev landsförvisad och återvände till Aten först 365 f.Kr. Han har skrivit ett flertal andra verk, men inget av dem är lika berömt som ”Anabasis”.

Anabasis (2014) i bibliotekets katalog

Anabasis finns även tillgänglig online som gratis nedladdningsbar e-bok, fast på engelska (hos Project Gutenberg)

 

Slagfält under medeltiden

Slagfält under medeltiden

På senare år har svenska förlag börjat ge ut fler böcker om militärhistoria och strategi. Genren har alltid varit stor på andra språk, t ex engelska, men nu kan alltså svenska läsare också ta del av spännande böcker i ämnet.
En av de senaste titlarna är ”Slagfält under medeltiden : från Hastings 1066 till Brunkeberg 1471” av Kelly DeVries, Martin J Dougherty, Iain Dickie, Phyllis G Jestice och Christer Jörgensen (Fischer & Co, 2014).

Boken är i stort format och beskriver 20 kända slag, de flesta från 1200- 1300- och 1400-talen.
Varje slag beskrivs ingående på ca 10 sidor. Tydliga faktarutor om bakgrund, medverkande styrkor etc gör det lätt för läsaren att följa med. Dessutom finns nygjorda stora kartillustrationer av varje slag, där du kan se härarnas uppställning och se slagets händelseförlopp.
Brunkeberg 1471 är kanske det slag som har det största svenskintresset, men i den här boken kan du läsa om många andra kända slag.

Vad var det som låg bakom Vilhelm Erövrarens politiskt avgörande seger i slaget vid Hastings 1066? Vilken betydelse fick segern i Konstantinopel 1203-1204 för Venedigs utveckling till stormakt? Det är exempel på frågor som du får svar på i den här boken.

Du som är särskilt intresserad av t ex korstågen kan läsa om slaget vid Hattin 1187 och Arsuf 1191. Om du hellre vill läsa om hundraårskriget så erbjuder ”Slagfält under medeltiden” utmärkta artiklar om slaget vid Sluis 1340, Crécy 1346 och Azincourt 1415.

Två slag som ”jubilerar” i år är Bouvines 1214, ibland kallat ”medeltidens historiskt mest viktiga slag som de flesta idag inte känner till”, och skottarnas viktiga seger vid Bannockburn 1314. Båda dessa slag kan du läsa om i boken.

Bland artikelförfattarna finns historieprofessorer och redaktörer för militära tidskrifter.

Jag tror att den här stiliga och bläddervänliga boken tilltalar även den som vanligtvis inte brukar läsa böcker om historiska slag. Lättläst och intressant.

Slagfält under medeltiden i bibliotekets katalog

 

Sparta

Sparta

”This is Sparta!” är idag ett känt citat från filmen ”300”. Det är Spartas kung Leonidas, spelad av Gerard Butler, som säger detta i filmen samtidigt som han sparkar ned en persisk budbärare i en djup brunn.

Den grekiska stadsstaten Sparta har alltid omgivits av ett mytiskt skimmer. I vårt språk har vi uttrycket ”spartansk” som betyder ungefär ”med en enkel livsföring”. Sparta var huvudort i Lakonien. Härifrån kommer ordet ”lakonisk”, som betyder kortfattad, träffande.

Om antikens Sparta finns nu en läsvärd och intressant bok, ”Sparta : en odödlig historia” av Paul Cartledge (Santérus, 2012). Författaren är professor i grekisk historia vid universitetet i Cambridge.

Sparta var på många sätt motsägelsefullt. Ingen av de andra grekiska stadsstaterna påminde om Sparta. Det var en brutal och krigisk kultur som byggde på en konservativ slavekonomi. Staten styrdes av en liten grupp fria spartaner, med stenhård disciplin och med enkla vanor (härav uttrycket ”spartansk”). Man hade ett jämlikt samhälle för de fria männen som mål, men det gällde alltså inte alla invånare. Spartanerna levde av jordlotter som brukades av de livegna heloterna. Ordet helot betyder ”fånge”. Dessutom var spartanerna främlingsfientliga.

De unga pojkarna i Sparta sattes i militära lag redan från sju års ålder och utsattes för en fruktansvärt hård uppfostran. De piskades och hotades, för att lära sig utstå smärta. En sann spartan fick inte visa svaghet. Männen fostrades till krigsmaskiner.
Manliga spartanska medborgare fick inte ägna sig åt jordbruk, affärsverksamhet eller hantverk. Sådant fick heloterna hålla på med. Spartanerna måste vara krigare.

I princip rådde permanent krigstillstånd i Sparta. Eftersom männen var ute i fält fick kvinnorna en unikt stark ställning jämfört med i t ex Aten. Kvinnor tränades även i idrott på samma villkor som män. De kunde äga egendom, inklusive jord, men de hade inte rösträtt i folkförsamlingen. För samtiden framstod dock kvinnornas fria ställning i Sparta som något oerhört ovanligt.
Spartanernas lojalitet gällde gruppen, särskilt staten – inte familj och vänner.

Sparta blev den starkaste militärmakten i den antika grekiska världen, och spelade en avgörande roll under krigen mot perserna. Slagen vid Marathon och Thermopyle är välkända.

Striden vid Thermopyle 480 f.Kr. var egentligen ett nederlag, som dock i efterhand har setts som en seger. Under kung Leonidas kämpade 300 spartaner tillsammans med grekiska hopliter mot en förkrossande stor persisk armé. Spartanernas motstånd var heroiskt, och mycket av mytbildningen kring Sparta kommer härifrån. Denna mytbildning har visat sig ha en otrolig kraft och kvarstår än idag.

Under lång tid stred spartanerna även i ett grekiskt inbördeskrig mot bl a Aten, det Peloponnesiska kriget under 400-talet f.Kr., och det beskrivs ingående i boken.

Det finns många historier om Sparta. De flesta av dem kommer från grekiska historieskrivare som Herodotos. En typisk historia om Sparta är t ex att svaga spädbarn i Sparta tilläts dö, medan andra barn som visade aggressivitet fick desto mer uppmärksamhet och vårdnad.

Cartledges bok är uppdelad i flera delar. Han beskriver dels det historiska förloppet och dels själva myten om Sparta och om Leonidas. Det är mycket intressant att läsa. Eftersom det är Sparta som står i centrum för boken så växlar skildringen mellan storpolitiska världshändelser och lokal stadshistoria. Så det är inte en bok som ger en heltäckande bild av grekisk antik historia. Men det är en lättläst och allmänbildande bok som skiljer fakta från legend, och som dessutom gör det på ett intresseväckande sätt.

Sparta – en odödlig historia i bibliotekets katalog

70 år sedan D-dagen

D-dagen 6 juni 1944 är ett av 1900-talshistoriens viktigaste datum. Då landsteg de allierade i Normandie.
Det var en mycket riskfylld operation. Det var viktigt att de tyska försvararna skulle tas med fullständig överraskning. Genom skickligt underrättelsearbete hade de allierade lagt ut villospår för tyskarna, som därför inte anade att landstigningen skulle ske. Men stränderna var svårforcerade och motståndet var hårt i själva strandlinjen. Vid en av stränderna hotade sammanbrott, men de allierade trupperna bestående av amerikaner, britter och kanadensare lyckades i stort sett säkra hela brohuvudet under det första dygnet. En knapp vecka senare hade man landsatt över 300.000 soldater och 54 fordon.

70-årsminnet av D-dagen uppmärksammas nu över hela världen.
Operationen, som kallades Overlord, var en av de mest dramatiska under andra världskriget och det finns mängder av litteratur i ämnet för dig som vill läsa om hur landstigningen planerades och genomfördes. Här har jag bara gjort ett urval av några av de mer kända och nyare böckerna.

Böcker om D-dagen

Den mest kända boken om D-dagen är troligen Cornelius RyansDen längsta dagen” (finns i flera upplagor). Den engelskspråkiga originalutgåvan kom redan 1959 och blev sedan en berömd storfilm 1962 med bl a John Wayne, Henry Fonda och Richard Burton. Både boken och filmen fokuserar på några enskilda personers upplevelser av D-dagen.

Den senaste stora boken i ämnet är ”D-dagen : slaget om Normandie” av den brittiske historikern Antony Beevor (Historiska media, 2009). Beevor har skrivit flera böcker om andra världskriget och hans berättarstil är lite journalistisk, men samtidigt väldigt detaljerad. Han har använt sig av en hel del nytt källmaterial. Beevor ger inte heller någon okritisk hjälteskildring. Han undviker inte att berätta om övergrepp som begicks av de allierade, och visar att alla fransmän inte såg de allierade som befriare. En rejäl tegelsten på över 600 sidor.

Du som verkligen gillar militärhistoriska detaljer bör kolla in ”Overlord : the D-day landings” av Ken Ford och Steven J Zaloga (Osprey, 2009). Det är en av de mest detaljerade böckerna om landstigningen du kan hitta. Alla de fem strandavsnitten beskrivs ingående, med uppgifter om både de allierades och tyskarnas militära åtgärder. Läs om strategierna, truppernas sammanstättning och beväpning, utrustning, regementenas namn och nummer, m m. Boken är mycket militärtekniskt ingående och innehåller också en kronologi där du kan följa förloppet timme för timme. ”Overlord” är också rikt illustrerad med foton, skisser och kartor.
En guldgruva för den specialintresserade läsaren som gärna grottar ned sig i detaljer.

Du som nöjer dig med en översiktlig framställning av landstigningen kan läsa ”D-dagen”, en bok som ingår i den fina serien ”Historiens vändpunkter” (Bonniers, 2013). Den här bokserien har jag tidigare rekommenderat här i bloggen. Redaktionen är dansk och boken är ett verk av flera olika författare. Böckerna i serien är som en sorts ”tidskrifter deluxe”, med modern raffinerad layout och massor av illustrationer. Steg för steg kan du följa planeringen och utförandet av D-dagen. Välskrivet och intressant. Man kan välja att bara läsa enskilda kapitel om man vill.

Till sist vill jag även tipsa om en liten och lättläst bok i ämnet: ”Sanna historier om D-dagen” av Henry Brook (Historiska media, 2008). Boken ingår i serien ”Sanna historier” och består av 11 korta berättelser. I var och en av dem får vi följa några soldater under invasionens första timmar. Boken är väl anpassad till unga läsare och kan med fördel användas i skolundervisningen.

Karolinska soldaters brev

Uppsnappade brev

Vårvintern 1716 befinner sig Karl XII med den svenska armén i Norge. Det stora nordiska kriget har nu pågått i 16 år och läget är desperat. Det svenska stormaktsväldet håller på att rasa ihop.

Från fälttåget skriver de svenska soldaterna hem. Många av deras brev kommer dock aldrig fram. De snappas upp av danska och norska spejare. Breven hamnar så småningom i det danska Rigsarkivet, under rubriken ”Opsnappade Svenske breve fra det Store Nordiske krigs tid”. Nästan 300 år senare har historikern och författaren Peter Ullgren lyft fram dessa bortglömda brev i boken ”Uppsnappade brev : Karl XII:s soldater i Norge 1716” (W&W, 2006).

Soldaternas brev ger oss fascinerande inblickar i krigets vardag på gräsrotsnivå. Samlingen i det danska arkivet är påfallande stor. En lika omfattande samling brev från meniga soldater och befäl under ett och samma fälttåg finns inte i svenska arkiv.

Breven skildrar den förtvivlan, krigströtthet och undergångsstämning som rådde vid denna tid.
Vi kan också läsa om hur förhållandet var mellan meniga och befäl, om hur man såg på religionen och på kungen, och mycket annat. Ullgren beskriver också hur postgången under kriget fungerade, om den censur som förekom, och hur pass utbredd läs- och skrivkunnigheten var bland soldaterna.

Många av breven är djupt personliga och gripande. Det faktum att inget av breven kom fram och lästes av mottagaren ger tragiken dessutom en extra dimension.

Georg Christian de Frese var kornett vid Västgöta-Dals kavalleriregemente. Han befinner sig i Kristiania (dagens Oslo) och skriver till sin mor: ”Den ena stunden så lefver man, men man vet inte om man har lifvet den andra”.
Till ”Min allrakäraste lilla Greta” skriver han: ”1000 gånger och väl flera tänker jag på dig, lilla söta ängel. Gud låt mig en gång få den nåden att se dig igen.Förlåt mig att jag skrivit till dig…” Frese överlevde dock kriget och kunde återvända hem för att gifta sig med sin Greta.

Ibland skriver soldaterna att hustrun absolut inte får högläsa brevet för barnen. De skulle besparas krigets hemskheter. Ofta uppmanas också att sönerna skulle skonas från att bli soldater.

Anders Möller, fänrik vid Närkes och Värmlands regemente, skrev i sitt förmodligen sista brev hem: ”Önskar jag att Gud den allrahögsta ville bevara min kära fru moder och min allrakäraste Sara lilla ifrån allt farlighet och all skada. Henne med jag förbliver min allrakäraste väns trognaste man in i döden.”
Brevet beslagtogs alltså av dansk-norska spejare och Möller stupade utanför Kristiania i april 1716.

”Uppsnappade brev” är en fascinerande och ibland gripande bok som låter oss komma de enskilda soldaterna nära. De som levde för 300 år sedan talar till oss igen via sina personliga brev. Soldaterna framträder som familjeförsörjare, makar och söner. En läsvärd och mänsklig bok.

Uppsnappade brev i bibliotekets katalog

Första världskriget

Första världskriget

I år är det som bekant 100 år sedan första världskriget bröt ut. Denna stora konflikt skulle förändra samhället i grunden. Få krig har haft en så stor betydelse för Europa som första världskriget. 10 miljoner soldater stupade. De nya tekniska landvinningarna som gjorts inom vapentekniken gjorde frontsoldaterna svårt traumatiserade. Kriget medförde ett stort mänskligt lidande.

Fyra imperier bröt samman: Ryssland, Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket. Den gamla världen försvann. I Ryssland grep Lenin makten och i Tyskland skulle Versaillesfredens hårda krav skapa grogrund för extremism och revanschlust. Två effekter av första världskriget var 1900-talets två totalitära ideologier, nazismen i Tyskland och kommunismen i Sovjetunionen.

Militärhistorikern Marco Smedberg, som även är redaktör för tidskriften Militär historia, har skrivit en ny och fräsch historik: ”Första världskriget” (Historiska media, 2014), en bok på nästan 400 sidor. Den har alla förutsättningar att bli ett standardverk i ämnet.

Hela berättelsen om kriget berättas i kronologisk följd. Eftersom Smedberg är militärhistoriker blir det en hel del fokus på strategier, trupprörelser och annat, dessutom illustrerade med många nyproducerade kartor. Det är dock lättläst och texten flyter på bra. I berättelsen finns också många citat av ögonvittnen, som ger en bra närvarokänsla. Boken är även något sparsamt illustrerad med svartvita foton.

Den främsta målgruppen för denna bok är kanske den som vill ha en bra och nyskriven militärhistorisk översikt över första världskriget. Men den kan även läsas av vem som helst som vill ha en sammanfattning av denna stora konflikt. Ögonvittnesskildringarna är det bästa i boken. De balanserar de ibland något abstrakta skildringarna av det militära skeendet.
Dessutom är kartmaterialet mycket bra.
Beskrivningen av kriget är också skriven på ett så pass objektivt sätt som det nu går.

Det behövs verkligen en nyskriven och fräsch bok i ämnet för svenska läsare, en bok som beskriver hela krigsförloppet. ”Första världskriget” är en bra, läsvärd och användbar bok om första världskriget.

Första världskriget i bibliotekets katalog

John Sedgwicks sista ord

General John Sedgwick

John Sedgwick (1813-1864) var general i nordstatsarmén under amerikanska inbördeskriget.
Han har gått till historien tack vare sina sista ord, som blivit berömda.

General Sedgwick deltog i slaget vid Spotsylvania Court House den 9 maj 1864, alltså för 150 år sedan.
I slagets inledning befann sig generalen tillsammans med en grupp artillerister ute på högerflanken. Sydstatsarmén hade placerat ut prickskyttar som befann sig en knapp kilometer bort.
Sedgwicks män duckade för kulorna. Generalen viftade bort faran.
”What? Men dodging this way for single bullets? What will you do when they open fire along the whole line?” sade han.
Soldaterna fortsatte att ducka. Sedgwick blev irriterad och yttrade sina bevingade ord:
”I’m ashamed of you, dodging that way. They couldn’t hit an elephant at this distance.”
Några sekunder senare träffades general Sedgwick av en dödande kula strax under sitt ena öga.
Han var den högst rankade officer i nordstaternas armé som stupade under inbördeskriget.

 

Stort webbprojekt om första världskriget

Europeanas webbresurs om första världskriget

I år är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Detta kommer att uppmärksammas i flera olika sammanhang under 2014, och även här i bloggen.

EU:s portal Europeana är ett projekt som har till mål att tillgängliggöra Europas kulturella och vetenskapliga arv. Tusentals europeiska institutioner samverkar här för att dela med sig av sitt material.

Nu har Europeana sammanfört webbresurser från tre olika projekt om första världskriget. Flera länder samverkar. Härigenom kan man online ta del av texter, filmer, personliga vittnesmål och mycket annat. Mera material kommer fortlöpande att läggas till arkivet.

Läs mera i Europeanas blogg: Europeana 1914-1918 website relaunched!

Europeana 1914-1918

Välj ”Browse” för att få en överblick över allt material. Du hittar brev, filmklipp, vykort, fotografier, officiella dokument m m. Du kan dessutom söka fram material under olika rubrtiker, t ex västfronten, krigsfångar, propaganda och mycket annat. Den stora mängden material är nästan överväldigande.
Detta är en webbresurs som vi säkert kommer att ha stor nytta av under de närmaste åren, då 100-årsminnet av denna stora konflikt uppmärksammas.

Vikingar i krig

Vikingar i krig

”Bevare oss för nordmännens raseri, Herre” är en översättning av en latinsk text som skrivits ned i en anglosaxisk bönbok.
Att se vikingaskepp närma sig vid horisonten var inget som irländska munkar på 800- och 900-talet längtade efter.

Bilden av vikingarna har förändrats under årens lopp. På 1800-talet ville man se vikingen som en tapper och ädel nordisk kämpe, en nationalromantisk hjälte. Sedan sågs vikingen mest som en våldsam plundrare. På senare tid har ofta vikingarnas egenskaper som handelsmän, hantverkare och bosättare lyfts fram. Men vikingens värld var våldsam, liksom krigföringen vid denna tid.

”Vikingar i krig” av Kim Hjardar och Vegard Vike (Bonnier Fakta, 2013) ger en beskrivning av vikingatidens militära historia under perioden ca 750-1100.
Detta var en intensivt expensiv och utvecklingsrik period i Nordens historia. Vikingarnas färder tog dem till Kaspiska havet, till Jerusalem och ända till Nordamerika. Hur kunde det vara möjligt, och hur såg vikingarnas samhälle ut? Svaret får vi i den här fina boken, som använder sig av de senaste forskningsrönen.

Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. Kim Hjardar är historiker vid Oslo universitet och expert på vikingatiden, och Vegard Vike är arkeologisk konservator vid Kulturhistoriska museet i Oslo. De vill ge en nyanserad och modern bild av vikingarna och deras värld, och lyckas bra med det i sin bok.

”Vikingar i krig” är uppdelad i flera huvudavsnitt. Först presenteras vikingarna, deras samhälle och religion. Sedan följer ett avsnitt om vikingarnas krigskonst och militära organisation. Därefter kommer särskilda studier av först skeppet, det så centrala fortskaffningsmedlet för vikingarna, och sedan om deras vapen. Bokens längsta avsnitt heter ”Vikingarna anfaller!” och beskriver vikingafärderna och plundringstågen till Irland, England, frankerriket, iberiska halvön, färderna i österled till nuvarande Ryssland och till Bysans, och avslutningsvis Grönland och Amerika.

Läs om vikingarnas stenhårda hederskultur som kombinerades med ett starkt matriarkat hemma på gården, och om vikingarnas slavhandel. Och hur var det egentligen med bärsärkarna?

Jag tror inte att jag tidigare sett en sådan här nästan häpnadsväckande detaljerad och intressant skildring av vikingarnas strategier och stridskonst.

Bara ett exempel: Vikingarna var experter på att bygga fästningar. Ännu mer än tusen år senare finns det många lämningar kvar av borgar och andra befästningar. I den här boken kan vi läsa hur dessa fästningar såg ut, hur de byggdes, se plankartor över kända fästningar, och se hur de användes. Och det är bara ett mindre avsnitt i denna omfångsrika bok.

Författarna visar hur pass mycket krig och krigssymbolik genomsyrade det nordiska samhället för tusen år sedan.

Boken är utomordentligt välillustrerad med foton och teckningar. Den innehåller dessutom ett flertal tjusiga kartor, som avsevärt förhöjer läsvärdet. Tack vare detta får man en tydlig överblick över t ex vikingarnas färder till England.
”Vikingar i krig” omfattar nästan 400 sidor och är i stort format. Given läsning för alla som är det minsta intresserade av vikingatiden. Texten är levande och välskriven. En spännande, upplysande och informativ bok. Rekommenderas!

Vikingar i krig i bibliotekets katalog

Krigsår i Jämtland och Tröndelag

Krigsår

Trots att det har skrivits en sådan enorm mängd böcker om andra världskriget har det hittills inte funnits någon bok som särskilt tar upp krigshändelserna i Jämtland och Tröndelag. Denna brist har nu avhjälpts genom utgivandet av ”Krigsår : Tröndelag-Jämtland 1940-1945” av Arnt Tore Andersen och Örjan Sedin (Eget förlag, 2013).

Två museer på varsin sida om den svensk-norska gränsen, Austrått och Klintaberg, deltar i ett EU-Interreg-projekt som strävar till att utveckla dessa och sprida information om krigsåren till t ex skolelever. Författarna är verksamma vid dessa båda museer.

Krigsår” är uppdelad i en norsk och en svensk del. Den norska delen är skriven av Arnt Tore Andersen, f d journalist på Adresseavisen, och den svenska delen är skriven av Örjan Sedin, f d journalist på SR Radio Jämtland. Båda skriver på sitt eget språk, så halva boken är på norska och halva på svenska.

Detta är en mycket intressant bok, inte bara för oss som bor i regionen. Här får vi läsa om det norska kustförsvaret, om motståndsrörelsen Hjemmefronten, om krigsfångar och om människors vardagsliv under krigsåren. Vi får också dramatiska berättelser om bl a den tidvis omfattande kurirtrafik som förekom. Dessutom finns här flera flykthistorier. Många människor i de jämtländska gränstrakterna gjorde modiga insatser för att hjälpa broderfolket i Norge, ofta med risk för egen säkerhet.

Ett omfattande arkivarbete ligger bakom boken ”Krigsår”. Eftersom så pass lite litteratur tidigare finns utgiven om just Jämtland och Tröndelag under kriget har författarna besökt arkiv i Sverige och Norge samt intervjuat många som var med´. Resultatet är en levande och lättläst skildring med många intressanta människoöden. Boken är dessutom rikligt illustrerad med foton och teckningar.

Jag tror att även den som tidigare läst mycket om andra världskriget kommer att hitta nya uppgifter i den här boken, och man kan även läsa ”Krigsår” som en ren lokalhistorisk bok. Mycket användbar även i skolor.

I slutet av boken finns dessutom exempel på några av de ambitiösa skolarbeten om krigsåren som utförts av elever i Sverige och Norge.

En läsvärd, intressant och viktig bok som förtjänar en stor läsekrets.

Krigsår i bibliotekets katalog

Karoliner x 2 på biblioteket

Karolinen som aldrig gav upp

Två tisdagar i oktober anordnar Östersunds bibliotek programkvällar om Armfeldts karoliner.

Först ut är författarna Jakob Jakobsson och Anna Guttorp, som berättar om sin nya bok ”Johan Henrik Frisenheim – karolinen som aldrig gav upp” (Recito, 2013).
”Johan Henrik Frisenheim ägnade en stor del av sitt liv åt en hopplös kamp för rädda den svenska stormakten. Det kostade honom hans förmögenhet och 20 år av hans liv. Han var en man med makt och inflytande, men också med empati för vanligt folk, rättvisepatos och sinne för väsentligheter” skriver författarna.

Östersunds bibliotek, tisdag 15 oktober kl 19:00. Fri entré.

Anders Hansson om Armfeldts karoliner

En vecka senare är det dags för Anders Hansson, 1. arkeolog, Jamtli. Han berättar om Armfeldts karoliner 1718 och den ödesdigra marschen över fjället, som kostade tusentals människor livet. Av 5000 man återstod efter marschen endast 1500. Det är en av de största manskapsförluster som ägt rum i den svenska militärhistorien.

Jämtlands Fältartilleri visar karolineruniformer.

Östersunds bibliotek, tisdag 22 oktober kl 18:00. Fri entré.
Ett samarrangemang med Jämt-Trönderska föreningen Armfeldts karoliner samt Jämtlands Fältartilleri.

%d bloggare gillar detta: