Bloggarkiv

Från svenska hem

Ur Anders Forsberg: Från svenska hem

För 100 år sedan var skämttidningar som Strix och Puck mycket populära. Strix grundades av Albert Engström 1897. Den utgavs fram t.o.m. 1924, då den slogs samman med Söndagsnisse till Söndagsnisse-Strix. Denna titel utgavs sedan ända fram t.o.m. 1954.

En av många medverkande tecknare i Strix var Anders Forsberg (1871-1914). Han föddes i Karlstad men kom tidigt till Stockholm för att studera konst. Han blev överlärare i frihandsteckning vid Tekniska skolan, och medverkade samtidigt regelbundet i Strix. Forsbergs satiriska teckningar kännetecknades av sin stora detaljrikedom.

1902 utgavs en stor del av hans teckningar i samlingsvolymen Från svenska hem, till vilken Albert Engström skrev förordet. Boken bestod av satirer över den samtida borgerligheten och blev en stor succé. Titeln Från svenska hem var en sorts skruvad version av Carl Larssons populära Ett hem, som utgivits 1899.
Ett genomgående drag i Forsbergs teckningar var pessimismen över de sociala missförhållandena.
En majdag 1914 blev Forsbergs pessimism så pass stark att han valde att ta sitt liv i Lill-Jansskogen på Djurgården. Han blev 42 år.

Ur Anders Forsberg: Från svenska hem

Från svenska hem är en klassiker inom svensk satir.
Nu finns hela boken digitaliserad och fritt tillgänglig hos Litteraturbanken!
Läs gärna den här boken, som än idag ger många glada skratt. Forsbergs framstående teckningskonst ger oss också en god bild av hur det kunde se ut i olika hemmiljöer i början av 1900-talet.

Läs Från svenska hem som e-bok hos Litteraturbanken

Italienskt musikarkiv online

Canzone italiana

Dagens digitala strömningstjänster ger möjligheter till nya spännande dokumentationer på internet.

Ett färskt exempel är Canzone Italiana, ett digitalt musikarkiv med italiensk musik från hela 1900-talet. Projektet har fått stöd av Italiens kulturdepartement och har släppts i samarbete med den digitala musikströmningstjänsten Spotify.

På adressen www.canzoneitaliana.it hittar du 200.000 låtar från hela seklet. De är sorterade i olika grupper och kategorier. Napolitansk sång, folkmusik från Italiens olika provinser, filmmusik, poplåtar, barnvisor, arior och romanser, tv-teman och mycket mera.
Du kan välja att söka kronologiskt, geografiskt eller tematiskt. Webbplatsen finns tillgänglig på åtta olika språk.
En del äldre musik som inte finns på Spotify har digitaliserats och finns att lyssna på direkt på webbplatsen. De flesta musiklänkar leder dock in i Spotifys stora musikarkiv. Här finns färdiga spellistor och länkar till album. Till spellistorna finns upplysande korta artiklar.

Det här är ju ett roligt sätt att levandegöra ett stort kulturarv. Vill du lyssna till italienska klassiker som ”O sole mio”, ”Volare (Nel blu dipinto di blu)” eller kanske ”Tintarella di luna” så hittar du dem här, tillsammans med mycket annat. Tusentals nya låtar ska dessutom läggas till varje månad, meddelas det.
Ännu ett rikt kulturarv som nu finns tillgängligt direkt i t.ex. mobilen.

Vem blir ihågkommen om 1000 år?

Grodan Kermits stjärna på Hollywood Walk of fame

Något som kännetecknar vår tid är att vi har påfallande många personer som är kända. Delvis beror detta på att världen på sätt och vis blivit mindre – nyheter från jordens alla länder kan snabbt förmedlas via internet och sociala medier. Det finns också betydligt fler sätt att bli berömd på idag än tidigare.
Berömmelsen kan dock vara flyktig. En hel del av dessa berömda och kända personer kommer inte att ihågkommas särskilt länge efter att de gått ur tiden, medan andra kan förbli berömda i tid och evighet. Vem från vår tid som blir berömd eller ej kan dock vara svårt att bedöma för oss.

Ett känt exempel på berömmelse är den egyptiske farao Tutanchamon. Han var en ganska obetydlig farao i den långa raden av regenter. Ingen av hans samtida hade kunnat gissa att just han skulle komma att bli den mest berömde faraonen av alla, tusentals år senare.  Tutanchamons hela berömmelse beror på att hans grav tack vare en lycklig slump visade sig bli den enda faraograven som gravplundrare inte hade skövlat.

På bilden här intill ser vi grodan Kermits stjärna på Hollywood Walk of fame. Hur många kommer att veta vem grodan Kermit var om ens 50 år?

BBC Future publicerade nyligen en intressant artikel om just detta ämne. Vem eller vilka från vår tid kommer fortfarande att även om 1000 år vara berömda? Här kan vi läsa om vilka yrkesområden vi bör undvika (t.ex. sport och musik), och vilka som kan vara ett bättre val. Vi får också tips på gärningar som kan ge oss berömmelse (t.ex. att stifta en religion, eller att vara en riktigt ond skurk).

BBC Future: How to be remembered in 1000 years

Julmusik med spännande ursprung

Så här års anordnas många julkonserter. En populär Christmas carol som ofta framförs i körversion är ”Ding Dong Merrily on High” – den med refrängen ”Gloria! Hosanna in Excelsis!”.

Melodin till sången är mycket gammal. Första gången melodin dyker upp i tryckt form är under titeln ”Branle de l’Official”, i Thoinot Arbeaus ”Orchésographie” (1588), en bok som beskriver olika franska sociala danser från denna tid.

Den kända jultexten är skriven av den brittiske kompositören George Ratcliffe Woodward och publicerades första gången 1924. Så man kan säga att melodin är äldre än väntat, medan texten däremot är yngre än väntat.

I videoklippet kan du se hur dansare framför 1500-talsversionen av melodin, som då alltså var helt sekulär och inte alls hade något med julen att göra.

Illustration ur "Orchésographie" (1588)

Illustration ur ”Orchésographie” (1588)

Ding Dong Merrily on High – text

Musiktryck och inspelningar

Orchésographie” (1588) i digital onlineversion

Finland 100 år

Idag gratulerar vi Finland på 100-årsdagen som självständig nation! Finlands självständighetsförklaring antogs av Finlands lantdag den 6 december 1917.

På senare år har flera intressanta Finlandshistoriska böcker kommit ut. Tidigare i bloggen har jag tipsat om del 1 och 2 i bokserien ”Finlands svenska historia”, som utkom 2008 och 2009. Där beskrivs tiden fram till 1812.

Finland och Sverige har en mycket lång gemensam historia. Dagens Finland var under ca 600 år en del av det svenska riket. De 4 delarna i ”Finlands svenska historia” beskriver hur samhället, kulturen, språket och mycket annat har påverkats av det svenska inflytandet sedan medeltiden och fram till idag. Bokserien ges ut av Svenska litteratursällskapet i Finland, och i Sverige utges de av Atlantis förlag.

Språkfrågan

Del 3, ”Språkfrågan : finlandssvenskhetens uppkomst 1812-1922” (2016) är skriven av Max Engman.
Här kan du läsa om Finlands tid som ryskt storfurstendöme. Perioden kännetecknas av kampen mellan de tre språken svenska, finska och ryska. Här skildras också nationalismen under 1800-talets senare del. Både på den fisnkspråkiga och svenskspråkiga sidan mobiliserade man kring sina respektive intressen, och i början av 1900-talet uppkom det som kom att kallas ”finlandssvenskhet”.

Nationalstaten

Del 4, ”Nationalstaten : Finlands svenskhet 1922-2015”  (2016) är skriven av Henrik Meinander.
Han beskriver hur en särskild svensk identitet byggts upp i det självständiga Finland, och hur lagstiftningen om landets tvåspråkighet tillkom. Under mellankrigstiden skärptes de ideologiska motsättningarna mellan finsk- och svensktalande. 1920-talets kamp om Åland är känd.

Efter andra världskriget var det lugnare kring språkfrågan, men numera har svenskspråkigheten i Finland på nytt angripits från finsksinnat håll. Meinander sätter in hela den här frågan i sitt historiska sammanhang på ett intressant sätt.

Hela den här bokserien är mycket bra och läsvärd. Dessa böcker är både bildande och intressanta, och ger troligen många svenska läsare helt nya perspektiv.

Språkfrågan i bibliotekets katalog

Nationalstaten i bibliotekets katalog

Februari för 370 år sedan

Februari 1647

Tiden lider, och vi med den, sägs det ibland.
En titt i en gammal kalender kan ge oss en bild av hur tidigare generationer tänkte sig en månadsöversikt.

I Zetterströmska biblioteket, Östersunds biblioteks äldre samling, finns kalendrar från 1640 och framåt. Jag tog fram 1647 års kalender, som alltså är exakt 370 år gammal, och slog upp februari månad.

Högst upp anges månadens äldre folkliga namn, Göjemånad. Solens upp- och nedgång anges, liksom dagens och nattens längd.
För varje dag anges namnsdag och himlakropparnas positioner. Vi känner igen symbolerna för planeterna och stjärntecknen.

På den högra delen av sidan finns en allmän text om väderleken under februari. Texten är uppdelad i olika bitar, men lyder så här:
”Thet I. Quart. hafwer starke Tekn  til Sniö och förwirrat wäder. Fullmånen wijser ock på obeständigh winterwäder såsom sniö, kiöld och blijda fuchtigheter. Sidste Quart. klarnar up igen, wil sedan åter igen wara mulit, kalt och olustigt. Efftermid. holler kall blåst oc obequemlig lufft.”

De röda dagarna är sön- och helgdagar. För söndagarna anges också den aktuella kyrkosöndagens tema, t ex ”Om Wijngårdsmannen” den 13 februari.
Den 9 februari är även den stora marknaden i Uppsala angiven: ”Distingen”.

Månadens uppslag avrundas med ett par historiska händelser som ägt rum i februari under tidigare år.

Vissa saker som vi idag tycker är viktigt att ha i våra kalendrar, t ex veckonummer, finns inte alls i den här kalendern. Annat är sig likt, t ex namnen på kyrkosöndagarna, och Kyndelsmässodagen den 2 februari. Man har dock inte tyckt att det har varit viktigt att lämna plats för egna anteckningar.

Människan har alltid följt tidens gång, men på olika sätt. En sådan här tryckt kalender i fickformat är inte längre lika vanlig som förr. Idag är det många som använder digitala kalendrar, t ex i mobiltelefonen. Den lilla kalendern ger oss en liten glimt av 1600-talet, samtidigt som den påminner oss om tidens ständiga gång.
Februari 1647 var inte en månad som lämnade några djupare avtryck i historien, men uppslaget i den gamla kalendern gör att denna månad ändå på sitt sätt är litet fascinerande.

 

Nordiska gudar

Nordiska gudar

Många generationer läsare har fascinerats av nordisk mytologi och fornnordisk religion. De mustiga, ödesmättade och fantasieggande berättelserna om gudar och gudinnor, om asar och vaner, om världsträdet Yggdrasil, om jättar och vidunder har återberättats på olika sätt.

Författaren och illustratören Johan Egerkrans visar i sin nya bok ”Nordiska gudar” (B.Wahlströms, 2016) att det fortfarande går att presentera dessa gamla berättelser på ett både personligt och lockande sätt.

Nordiska gudar” påminner till sitt upplägg om Egerkrans förra bok Nordiska väsen, som även den togs upp här i bloggen. Boken är utgiven i stort format, indelad i tydliga kapitel och rikt illustrerad. Innehållsförteckning och ordlista gör boken mycket praktisk och lätt att hitta i.
Texten är lättläst och passar både unga och äldre läsare. Från skapelsen och Ginnungagap tas läsaren med ända till Ragnarök och Fimbulvintern.

Illustrationerna är magnifika och får ofta breda ut sig över hela boksidor.
Egerkrans stil och formspråk anknyter till en historisk nordisk konsttradition. Det är lätt att associera till namn som John Bauer och Gustaf Tenggren. Men den konstnär som jag allra mest tänker på när jag läser ”Nordiska gudar” är finländaren Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) och hans berömda illustrationer av det finska nationaleposet ”Kalevala”.
Boken är genomarbetad i många detaljer. T o m rubriktypsnittet anknyter till nordisk jugend.

Detta är en bok som är en riktig fröjd att läsa. ”Nordiska gudar” är en fantastiskt fin bok, utmärkt formgiven och en härlig läsupplevelse för vem som helst som är nyfiken på nordisk mytologi. Rekommenderas!

Nordiska gudar i bibliotekets katalog

Kungliga Bibliotekets magasin

KB:s bergrum

Bibliotekens magasinsutrymmen väcker ofta intresse. Vad finns egentligen där, och är det kanske hemliga eller rentav farliga böcker som förvaras i magasinet? Verkligheten är dock oftast tämligen odramatisk. Magasinen brukar vara fulla av bokhyllor och utrymmessnåla kompaktvagnar på skenor.

Nu har Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm gjort det möjligt att gå på en virtuell vandring i sitt magasin.
Dessa magasin finns i särskilda bergrum, som färdigställdes 1997 och som har plats för 160 hyllkilometer material.

Fotografierna från magasinsutrymmena är tagna med 360-gradersteknik, vilket gör att du kan rotera varje bild i flera riktningar.

Upplev KB:s magasin (artikel)
Virtuell vandring i KB:s magasin

Dalälven

Dalälven

Den 520 km långa Dalälven är Sveriges näst längsta älv. Den är starkt förknippad med Dalarna.
Dalälven har också traditionellt ibland setts som en sorts inofficiell gräns mellan Norrland och övriga Sverige. De fem nordligaste länens administrativa gränser utgör ”det administrativa Norrland” om man så vill. Däremot fungerar Dalälven som en kultur- och naturgeografisk gräns. I skolan fick vi lära oss att ”eken, kräftorna, slotten och adelsmännen” inte går längre norrut än till Dalälven. Dess kulturhistoriska betydelse är intressant.

”Dalälven : från fjäll till fjärd” av Jan-Olov Moberg och Mikael Svensson (Votum, 2014) är en utmärkt bok, som följer Dalälvens lopp från källan i Norges gränstrakter till utloppet i Gävlebukten.

Boken är ett riktigt praktverk och omfattar 300 sidor i stort format. Den är rikligt illustrerad med nytagna fotografier.
Författarna ser själva den här boken som en uppföljare till Karl-Erik Forsslunds mastodontverk ”Med Dalälven från källorna till havet”. Det är ett verk i hela 27 delar som utgavs 1918-1939.

I området kring Dalälven hittar vi det som ibland är schablonbilden av Sverige: röda stugor, midsommarstänger, dalakurbits, Siljansbygden, Vasaloppet. Men den här boken faller inte i turistfällan, utan låter Dalälven vara huvudperson. Läsaren tas med på en kulturhistorisk resa genom både historia och nutid. Läs om spåren efter Carl von Linné och efter gamla industrimiljöer, eller om Clas Ohlson i Insjön.

Jag tycker om den här boken. Jan-Olov Mobergs text har ett mjukt flöde, som väl passar in i en bok om en stor älv. Mikael Svenssons högklassiga fotografier är fantastiska och förhöjer läsvärdet avsevärt.

En lättläst och intressant bok, en kombination av naturskildring och kulturhistoria. Dessutom är boken mycket fint formgiven. En bok som inspirerar.

Dalälven i bibliotekets katalog

Även Karl-Erik Forsslunds Med Dalälven från källorna till havet finns att låna på biblioteket.

Arvet från Mesopotamien

Arvet och arvtagarna

Det område som en gång kallades Mesopotamien är idag krigshärjat.
Här uppkom mänsklighetens äldsta högkulturer, vars rön och uppfinningar än idag är en naturlig del av vår vardag.

Det finns dock märkligt få nyare böcker på svenska om Mesopotamiens högkulturer.
Det är därför mycket glädjande att läsa ”Arvet och arvtagarna : fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria” av Taina Kantola & Lennart Warring (Natur & Kultur, 2015). Den här fina boken är ett bra exempel på hur även böcker i litet format kan ha ett stort innehåll.

Författarna Kantola och Warring har tidigare tagit fram nyöversättningar av klassiker som Gilgamesh-eposet och ”Inanna – skymningens drottning(tidigare rekommenderad här i bloggen).

I Mesopotamien har många civilisationer avlöst varandra.
Sumererna uppfann skrivkonsten ca 4000 f.Kr, och tog fram den första skönlitteraturen. De skapade också en statsförvaltning. Babylonierna utvecklade astronomi och juridik. Deras huvudstad Babylon blev den första internationella metropolen, en multikulturell storstad med kanske 150.000 invånare.

Allt detta förvaltades och vidareutvecklades av assyrier, perser, araber och andra.
Den vetenskapliga revolutionen som startats i Babylonien och Assyrien blev en viktig drivkraft för uppkomsten av den grekiska filosofin och vetenskapen.

Mesopotamiens femtusenåriga lärdomstradition är den längsta som någonsin funnits på jorden. Den gick under först med mongolernas invasion på 1200-talet.

Araberna erövrade det mesopotamiska området under 600-talet. De upptäckte en rik lärdom i form av filosofi, vetenskap och läkekonst, och satte igång ett stort översättningsarbete, då verk på grekiska, syriska och andra språk översattes till arabiska. I ”Arvet och arvtagarna” påminns vi om att det var genom de arabiska översättningarna av den grekiska vetenskapliga litteraturen som medeltidens européer kunde ta del av det grekiska arvet. Dessutom påpekar författarna att det var assyriska intellektuella som utförde detta översättningsarbete. De kommenterade och förklarade de klassiska verken, och bidrog med egna texter.

Ett flertal stora forskningsprojekt pågår idag, i vilka man vill sätta in de tolkade kilskriftstexterna i sitt historiska sammanhang. En hel del av detta består i digitalisering av de antika källtexterna.

Arvet och arvtagarna” är en mycket bra och välskriven bok. Den är både lättläst och allmänbildande. Ett av författarnas syften med boken är att visa hur antikens filosofi inte började i Grekland, utan hade sin föregångare i Mesopotamien. Dessutom visar man hur de filosofiska frågor man funderade över för så länge sedan än idag har sin aktualitet.
Boken är också utmärkt disponerad. Efter en introduktion följer separerade avsnitt om folkslagen, om deras gudar, om litteraturen, om vetenskapen och om filosofin.

Här finns ett riktigt bra avsnitt om det sumeriska Gilgamesh-eposet, som vi idag ser som människans äldsta skönlitterära verk. Vi får veta att dagens forskare anser att Gilgamesh troligen var en verklig historisk person, som levde ca 2800-2700 f.Kr.
Här kan du också läsa om babyloniernas Enuma Elish, den viktigaste skapelseberättelsen från Mesopotamien. Den har tidigare tagits upp här i bloggen.

I avsnittet om vetenskap kan du läsa om tidig matematik, om de äldsta horoskopen, om sfärernas musik, om läkekonst och medicin. Författarna betonar utvecklingslinjer och samband mellan olika civilisationers upptäckter.

Läs om världens äldsta filosofiska text, en sumerisk skrift som innehåller levnadsråd från ca 2500 f.Kr. I avsnittet om filosofi blommar ”Arvet och arvtagarna” ut på allvar. Här får vi ta del av forntida tankar som ibland känns förvånansvärt moderna., t ex ”Du skall inte tjäna tingen, tingen ska tjäna dig.”

I västerlandet har ofta grekernas kultur setts som startpunkten för det mesta. I boken lägger författarna fram tre möjliga förklaringar till varför de mesopotamiska kulturerna ibland glömts bort i sammanhanget.
Grekland låg närmare Europa i både tid och rum. Den kulturen fanns kvar till skillnad från de i Mesopotamien, som utplånades. De grekiska filosoferna och författarna är kända till namnet, medan de enskilda mesopotamiska författarna förblivit anonyma.

Fortfarande saknar mycket av denna tids litteratur moderna översättningar. Det tycks således finnas mycket kvar att upptäcka.

Läs gärna denna fina och folkbildande bok, som ger oss en ökad insikt och förståelse för de enorma kulturella och historiska värden som finns i det mesopotamiska området, och gör att vi förstår hur viktigt det är att dessa bevaras. Detta är allas vår gemensamma kulturhistoria.

Arvet och arvtagarna i bibliotekets katalog

Dansskola från 1785

En kort, Men Ganska Tydlig, Undervisning, at lära Dansa

I det populära tv-programmet ”Let’s Dance” kan vi se hur svårt det ibland kan vara att lära sig olika danser. Även förr i tiden kunde detta vara svårt att lära sig.

I Litteraturbankens senaste nytillskott av digitaliserad historisk litteratur hittar vi den fascinerande lilla skriften ”En kort, Men Ganska Tydlig, Undervisning, at lära Dansa, Jämte Flere Bifogade Contradants-Tourer, till De mindre förfarnas otroliga nytta” (1785) av Gustav Fredrik Koskull (1751-1813).
Koskull var friherre, krigsråd och överinspektor vid tullen i Göteborg.

Den lilla dansboken är på endast 24 sidor, men mycket underhållande. Tyvärr innehåller den inga illustrationer.

I boken får vi veta att man redan när barnen är små kan lära dem dansens grunder. Ett tips för att ge barnen mjukare leder är att gnugga lederna med midsommardagg, som sparats på flaska.

Andra användbara tips i boken är hur man kan lära sig att se förnäm ut. Redan vid unga år bör man dessutom lära sig behärska småleendet – ”et Fruntimber har otrolig nytta deraf”. Den som vill ha vit hy – som var på modet vid denna tid – uppmanas att aldrig vidröra rått kött. Likaså ska man kunna ”lyfta med smak på Axlarna”.
Hur djupt och hur länge ska man egentligen buga sig? Författaren ger råd både för män och kvinnor.

Den första dans som vi lär oss är menuetten. Det finns dock enligt författaren två viktiga regler beträffande menuett. Den första är att kavaljeren inte får bära hatt, detta görs endast vid högtidliga galor.
Den andra regeln: ”Aldrig bör hvarken Dame eller Cavaliere hosta, snyta sig eller spotta; eller hvad som kan påkomma, eller med ett ord, alla sorter Naturalia äro förbudna i en Dans”

Sedan får vi lära oss Contradanser. Det finns två olika sorter, först den engelska långdansen, där herrar och damer står på en rad mitt emot varandra, och sedan den franska kadriljen, där fyra par dansar vända emot varandra.

Författaren avslutar:
”Jag är försäkrad, at tiden och tålamodet skall af det råaste ämne, skapa den fullkommeligaste Dansmästare.”
Håller Tony Irving med om det månntro?

Hela boken kan läsas digitalt hos Litteraturbanken.

Ett tillägg till denna historia kan vara att författaren Gustav Fredrik Koskull var far till Mariana Koskull (1785-1841), som utpekades som älskarinna till både kung Karl XIII och Karl XIV Johan. Om hon verkligen var det är dock osäkert. Samtiden skvallrade dock en del i detta ämne.

Den eviga staden

Rom - arkitektur och stad

Litteraturen om Rom är mycket omfattande. Ändå har det på svenska saknats en bok som skildrar hela stadens arkitekturhistoria från antiken och fram till våra dagar. Detta tomrum har nu fyllts av boken ”Rom : arkitektur och stad” (Balkong förlag, 2015) av Gunilla Linde Bjur och Hans Bjur.

Boken är i stort format och präglas av ett stort och rikt bildmaterial – den innehåller ca 380 fotografier.
Det är verkligen en snygg bok som lockar till läsning.

Att beskriva Roms hela komplexa arkitekturhistoria är inte lätt eftersom de olika tidsperioderna och epokerna är sammanflätade i varandra.
Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. De är båda arkitekter och har varit verksamma som professorer. De har 20 års erfarenhet av att undervisa blivande arkitekter och ingenjörer på plats i Rom, och deras djupa kunskaper märks väl i boken.

Rom-boken är indelad i 12 kapitel, som vart och ett omfattar ca 20-30 sidor. Ungefär halva boken beskriver tiden fram till och med 1700-talet, och den andra halvan 1800-talet och senare.

Berättelsen inleds i antiken med kejsarnas olika byggnadsprogram, förtsätter till medeltidens stad, präglad av kloster och basilikor. Vi kommer sedan till renässansens Rom, där vi får läsa om t ex påvarnas roll som initiativtagare till stora byggprojekt. Under barocken möter vi arkitekterna Nolli och Piranesi. Två långa och detaljerade kapitel beskriver 1800-talets Rom, den stora förändringarnas tid då staden blir Italiens huvudstad.

Här finns också en av de bästa sammanfattningar av Mussolinitidens arkitektur som jag sett. Efterkrigstiden och vår moderna tid skildras i de två avslutande kapitlen.

Det här är en lysande sammanställning av en av Europas mest kända städers långa arkitekturhistoria. Författarna tar oss med på en lång tidsresa, som ger Romresenären nya perspektiv. Trots att texten är mycket detaljrik är den lättläst, och författarna tappar aldrig den röda tråden. Dessutom kan alla kapitel läsas fristående.

Något som kännetecknar boken är att nästan alla bildtexter är påfallande långa och detaljerade. Faktum är att en stor del av informationen i de olika kapitlen förmedlas just via bildtexterna.

Bokens helhetsperspektiv gör läsningen extra spännande.
En utmärkt bok, både för den som tänker besöka Rom och vill ha en kulturhistorisk bakgrund, och för den som är intresserad av arkitektur och konst. Kan även användas som uppslagsbok. Dessutom är boken fint formgiven.

Rom – arkitektur och stad i bibliotekets katalog

Snille och smak

Snille och smak

Svenska Akademien är vårt lands kanske mest kända kulturinstitution. De flesta associerar kanske omedelbart Akademien med Nobelpriset i litteratur, men dess arbetsfält innefattar också svenska språket och svensk litteratur.
Nu har en fräsch och uppdaterad historik över Svenska Akademien utgivits: ”Snille och smak : Svenska Akademien förr och nu” av Bo Svensén (Svenska Akademien/Norstedts, 2015).
Detta är en ny upplaga av en bok som tidigare utgivits 1998. Denna läsvärda bok är mycket praktisk för var och en som vill veta mera om Akademien, vars valspråk ju är ”Snille och smak”.

Boken inleds med en översiktlig historik. Sedan övergår Svensén till att beskriva Akademiens tre huvudområden: språkarbetet, tävlingar och priser och så utseendet av Nobelpristagare i litteratur.

Svenska Akademien instiftades 1786 av Gustaf III. Förebild var Franska akademien, vars sammanträde kungen hade besökt vid ett Parisbesök 1771. Det fanns vid denna tid ett antal andra svenska akademier. Vitterhetsakademien hade haft språkliga och historiska uppgifter. Flera av dessa övertogs av Svenska Akademien. I boken kan vi läsa om Gustaf III:s tankar kring ledamöter och kring akademiens arbetssätt. Intressant är att kungen ville göra akademien ekonomiskt oberoende, något som fortfarande gäller. Den är helt oberoende av statliga eller andra myndigheter.

Under sin mer än 200-åriga historia har Akademien haft olika roller i kulturlivet. Under första halvan av 1800-talet satt flera stora skalder i Akademien, t ex Tegnér, Geijer, Wallin, Atterbom och Franzén. När samhället förändrades angreps Akademien av kritiker, som ansåg den alltför konservativ.

Riktigt konservativ blev dock inte Akademien förrän Carl David af Wirsén blev dess ständige sekreterare, en post han innehade 1884-1912. Han ville hålla den nya tidens författare utanför Akademien, var en av August Strindbergs främsta antagonister och bekämpade länge utseendet av Selma Lagerlöf som Nobelpristagare. Inte förrän efter Wirséns död kunde Akademien välja in så pass självklara ledamöter som Heidenstam, Schück och Lagerlöf (som blev den första kvinnliga ledamoten). Idag är en tredjedel av Akademiens ledamöter kvinnor. Det är välkänt att Akademien har 18 ledamöter, som alla väljs in på livstid.

En viktig del av Svenska Akademiens arbetsområde är språkarbetet. Gustaf III skrev att Akademien hade som uppgift ”att arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet”.
I Svenséns bok kan vi läsa om tillkomsten av, och det mångåriga arbetet med Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) och den mindre Svenska Akademiens Ordlista (SAOL). Båda dessa finns idag att ta del av på internet. SAOL är mycket ansedd och har uppnått en sorts inofficiell status som norm för stavning, böjning och uttal av svenska ord.
Arbetet med SAOB har pågått i 130 år och snart beräknas man vara framme vid bokstaven Ö.

Något som troligen inte är vitt känt bland allmänheten är att Akademien utdelar ett stort antal belöningar, ofta för insatser på språkområdet. Akademien förvaltar också ett flertal stipendier och priser som utdelas till författare och översättare. Man stöder och belönar också insatser inom olika kulturområden.

Endast ca 30 sidor av ”Snille och smak” ägnas åt Akademiens Nobelprisarbete, något som också finns mer detaljerat återgivet i andra böcker. Men här får vi en god sammanfattning av Akademiens arbete med att utse Nobelpristagarna i litteratur.

Boken avslutas med lite fakta om Akademiens arbete, både till vardag och fest. Här finns också förteckningar över ledamöter och pristagare.

Snille och smak” är praktisk, lättläst och användbar. Läsvärd för vem som helst som vill veta mera om denna anrika men idag också påtagligt aktiva kulturinstitution.

Snille och smak i bibliotekets katalog

Anecdota Benzeliana

Anecdota Benzeliana

Det senaste fyndet jag gjort i bibliotekets bokmagasin är ”Anecdota Benzeliana : anteckningar i svensk historia” av Erik Benzelius d.y. (Lagerströms, 1914).
Titeln väckte genast mitt intresse. Benzelius är ett bekant namn i svensk historia. Inte mindre än fyra ärkebiskopar har hetat Benzelius. Släkten härstammar från Bensbyn, Nederluleå.

Erik Benzelius d.y. (1675-1743) utsågs till ärkebiskop 1742 men hann aldrig tillträda innan han avled. Dessförinnan hade han varit bibliotekarie vid Uppsala universitet, samt biskop i Göteborg och Linköping. Under sin biskopstid tillhörde han hattpartiet och var prästeståndets talman från 1740. Benzelius är främst ihågkommen som lärdomshistoriker, och efterlämnade ett stor boksamling, som idag finns i Linköpings stiftsbibliotek.
I denna boksamling upphittade man ett stort antal lösa handskrivna lappar. På dessa lappar fanns nedskrivna anekdoter och kommentarer till svensk historia. De låg spridda här och var i olika manuskriptbuntar. På 1790-talet samlades lapparnas texter ihop och utgavs under titeln ”Anecdota Benzeliana”. Boken jag fann i magasinet är en nyutgåva från 1914.

Dessa anekdoter är samlade i en någorlunda kronologisk följd från 1600- till 1700-talet.
Det är en salig blandning av vittnesuppgifter, kommentarer, skvaller, berättelser om kungar och adelsmän och mycket annat. I bokens senare del finns ett detaljerat avsnitt om orostiden 1718-19, när kung Karl XII stupat i Norge och ryssarna sedan härjade den svenska östkusten.
I slutet av boken finns ett personregister, som hjälper en nutida läsare att hålla koll på de personer Benzelius nämner i sina anteckningar.

Några smakprov:

”Kongl. Råden brukade intet röda sammets-råckar med Hermelins underfoder förän i kröningen åhr 1675, och åhr 1697 belfve the förbudne at bruka them.”

”Grefve Gustav de la Gardie war onder på Grefve Bielcke, ty han var jaloux om sin Grefwinna, men Grefve Bielcke förbanna sig för mig, at han aldrig rörde henne  med sit minsta finger, på sådant wijs.”

Från 1713, då förmögenhetsskatt togs ut, något som då var ytterst ovanligt:
”The som hafva något på Banco är ganska förbittrade öfver sina 2 Pro Cento, so nu drags af theras interesse, och thet synnes i sanning hårdt, ner man kommer at undfå sitt ½ åhrs interesse 2 ¼ pro cento, får man allenast ¼ i, en d:lr koptt, ty 2 sk. dragas af.”

Det är ganska intressant att läsa dessa 300 år gamla anteckningar. En del är triviala detaljer, annat fångar tidsandan. Genom dessa anteckningar får läsaren en vink om vad man i högreståndsmiljöer pratade om i början av 1700-talet.
Ännu ett exempel på hur man på ett bibliotek av en slump kan råka hitta en bok som man inte hade en aning om att man ville läsa.

Anecdota Benzeliana i bibliotekets katalog

Hedvig Eleonora

Hedvig Eleonora

Traditionellt har det varit männen som uppmärksammats i berättelserna om Sveriges stormaktstid. På senare tid har också kvinnliga nyckelpersoner hamnat mera i fokus.
En av de mer framträdande kvinnorna i den svenska stormaktstiden var drottning Hedvig Eleonora (1636-1715).

I samband med 300-årsminnet av hennes död har det nu utgivits en mycket fin bok: ”Hedvig Eleonora : den svenska barockens drottning” (Votum, 2015). Redaktör är Merit Laine. Boken ingår också i serien ”Skrifter från Kungl. Husgerådskammaren”, där den utgör nr 15.

Hedvig Eleonora kom från det nordtyska hertigdömet Holstein-Gottorp, som låg i ständig fejd med Danmark.
1654 gifte hon sig med kung Karl X Gustav. Äktenskapet resulterade i en nära förbindelse mellan Sverige och Holstein-Gottorp.
Hedvig Eleonora blev änka redan 1660, vid endast 24 års ålder. Hon fick därefter titeln ”Riksänkedrottningen”.
Hon blev mor till Karl XI och farmor till Karl XII, och ingick i förmyndarregeringarna för båda dessa regenter.
Under 60 år var hon rikets mäktigaste och rikaste kvinna. Hon hade tilldelats stora förläningar, vilket gjorde det möjligt för henne att bedriva en omfattande byggnadsverksamhet: Drottningholm, Ulriksdal, Gripsholm, Strömsholm.

Hovet i Holstein-Gottorp var kulturellt framstående, och Hedvig Eleonora  satte nu sin tydliga prägel på Sveriges hovkultur. Hon anställde arkitekter och konstnärer: Tessin d.ä., Tessin d.y., David Klöcker Ehrenstrahl och många fler.
Riksänkedrottningen använde kulturen för politiska och dynastiska syften. Kungamaktens allt starkare maktposition skulle visas upp genom praktfulla slottsanläggningar och konstföremål.

Det finns mängder av källmaterial från den här tiden, och i Husgerådskammarens samlingar förvaras allehanda föremål från hovlivet.
Hedvig Eleonora”-boken är i stort format, 25 x 30 cm, och omfattar 232 sidor. För första gången framträder Hedvig Eleonora i helfigur, och i boken kan vi läsa om ämnen som inte tidigare presenterats i bokform.

De 63 texterna i boken har skrivits av ett flertal olika svenska och internationella forskare. Alla artiklar är lättillgängliga och intressanta.
Bokens första 86 sidor beskriver det svenska hovet och dessa världsbild: slotten och trädgårdarna, musiken, teatern, m m.
Nästa del i boken har rubriken ”Ur drottning Hedvig Eleonoras liv”. Här kan du läsa om bröllopsceremonierna, om hur drottningen avbildades i konsten, beskrivningar av olika föremål ur drottningens samlingar, om hur barnen uppfostrades och mycket annat.
Den sista tredjedelen i boken heter ”Från drottning Hedvig Eleonoras värld”. Här finns artiklar om t ex möbler, vävda tapeter, textilier, smycken, glas.
Även om kapitlen är sorterade enligt den här strukturen kan man givetvis hoppa rakt in i boken och börja läsa var som helst.

Boken är utomordentligt väl disponerad och formgiven. Den är rikt illustrerad och alla fotografier är nytagna.
Hedvig Eleonora”-boken är ett exempel på hur riktigt bra det kan bli när man tar ett helhetsgrepp på en historisk person, och då använder sig av allt det källmaterial och föremål som finns.
Här ges vi en fullödig bild av den svenska barocken, och konstverken, krigsbytena, ceremonierna och kulturlivet sätts in i sitt tydliga sammanhang. Dessutom är boken verkligen bläddervänlig.

Jag tror att denna bok kan tilltala även den läsare som kanske inte är toppintresserad av karolinskt hovliv. Den är sprängfylld av konst- och kulturhistoria.
Man kan studera den även som exempel på framstående bokformgivning. Senare i år ges boken även ut på engelska.
Rekommenderas!

Hedvig Eleonora – den svenska barockens drottning i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: