Månadsarkiv: november 2014
Svenska skandaler
Skandal! Ja, vad är egentligen en skandal? NE definierar ordet så här: ”allmän (moralisk) upprördhet över någon anstötlig eller uppseendeväckande händelse”.
Vad som räknas som en skandal kan variera påtagligt mellan olika tidsperioder.
I boken ”Svenska skandaler : fittstim, järnrör och doktorshattar : 117 avslöjanden som skakade Sverige” av Mikael Bergling & Fredrik Nejman (Massolit, 2014) kan du läsa om många skandaler från svensk modern historia.
När man läser boken slås man av hur stor roll media har i skandalernas historia. Så sammanställningen kan också ses som en sorts översiktlig mediehistorik. Från början utgick många skandaler från tv-mediet. Sedan blev det kvällstidningarna som var med om att forma många skandaler, och idag har vi de sociala medierna som skapat ett nytt medieklimat.
Journalisterna Bergling & Nejman har valt ut skandalerna efter olika kriterier. Minst tre av dessa fem kriterier ska vara uppfyllda: Moraliska tveksamheter, offentligt missnöje, hemlighetsmakeri, lögner och så till sist ska det ha skett något som en konsekvens av skandalen.
Dessutom har författarna skapat en egen ”skandalskala” och rankat varje skandal med ett indexbetyg på denna tiogradiga skala. Ingen skandal får högsta skandalindex 10, men några hamnar på ett indextal över 9. Vilka det är kan du läsa i boken.
Det börjar med Per Oscarssons kalsongframträdande i Hylands hörna 1966. Den har kallats den första moderna medieskandalen. Sedan möter vi så gott som alla skandaler från de kommande decennierna, både de som är (ibland alltför) välkända och de som kanske har fallit i glömska. Mona Sahlin, Refaat El-Sayed, Ebbe Carlsson, Anna Odell och Thomas Quick är bara några av de inblandade personer vars skandaler återberättas i denna bok.
Boken är genomgående illustrerad med bilder av samtida löpsedlar, vilket är ett lyckat grepp.
Det är ganska intressant att se hur det som förr ansågs vara en stor skandal kanske inte skulle få samma dignitet idag. Var tid har sin moral.
Något annat man lägger märke till vid läsningen är hur det svenska språket förändrats och ibland berikats efter några av skandalerna. Uttryck som kommunpamp, fallskärmsavtal, spritfest, kaffeflickor, nöjesprofil och järnrör har idag en alldeles särskild innebörd för de flesta svenskar. I en del fall nyskapades orden av kvällspressen.
”Svenska skandaler” är skriven på en rapp och lättläst journalistprosa, och är en fräsch titel i kategorin listböcker. Men samtidigt gör mängden skandaler att beskrivningarna av varje enskild episod ofta blir alltför snuttifierad. Vissa stora skandaler får större utrymme, medan andra avhandlas på en halvsida. Som vanligt hade resultatet säkert blivit bättre om man valt ut t ex 25 skandaler och skrivit längre kapitel om var och en av dessa.
Men boken är kul att läsa och har en god nostalgifaktor. Ibland är boken faktiskt skandalöst underhållande.
Svenska skandaler i bibliotekets katalog
Tillägg: På omslaget till den bok jag läst står det ”117 avslöjanden” men på förlagets omslagsbild för boken (som är den som används som illustration till denna bloggpost) står det ”109 avslöjanden”.
Första världskrigets slagfält – 100 år senare
Första världskriget utbröt för 100 år sedan, och än idag syns spåren efter kriget i Frankrike och Belgien.
Brittiska The Telegraph har publicerat ett mycket suggestivt bildgalleri med foton av första världskrigets slagfält idag.
Det är fotografen Michael St Maur Shell som under sju års tid arbetat med projektet ”Shells of Battle – Land of Peace 14-18”, och bilderna är hämtade därifrån.
The Telegraph: Scarred by war: Battlefield landscapes from First World War 100 years on
Burmas historia
Burma, eller Myanmar som idag är dess officiella namn, är ett mycket stort land i Sydostasien. Till ytan är det ungefär lika stort som Afghanistan, och mycket större än Europas geografiskt största land Ukraina.
(I den här texten kommer fortsättningsvis namnet Burma att användas)
Ändå är det påfallande okänt för många av oss i västvärlden.
Sedan en halvcivil regering tog över ledningen av landet 2011 har man börjat öppna sig mer mot omvärlden. Det har gjort att många nu kan resa in i Burma: affärsmän, turister m fl, vilket har medfört ett ökat intresse för landet, som har hela 60 miljoner invånare.
Nu finns en utmärkt och läsvärd bok om Burma att läsa: ”Burmas historia” av Bertil Lintner (Historiska media, 2014).
Lintner är Asienkorrespondent för Svenska Dagbladet och skriver dessutom för flera internationella tidningar. Han har bott i Thailand i över 30 år och är en av världens främsta kännare av Burma.
Burmas historia är en skildring av ett land med många konflikter.
De nuvarande gränserna är bara något sekel gamla. För tusentals år sedan fanns flera kungariken och imperier på det sydostasiatiska slättlandet.
I den här spännande boken kan du bl a läsa om Pagan-riket (1044-1287). Den storslagna staden Pagan blev då rikets religiösa, kulturella och politiska centrum. Som mest kan staden ha haft 200.000 invånare. Man utvecklade t ex konstbevattning. Pagan besegrades dock av mongolerna.
Riket enades inte igen förrän på 1500-talet. En ny storhetstid var under kung Alaungpayas dynasti på 1700-talet. Rangoon, som länge var huvudstad, grundades 1755.
Burmas historia är också berättelsen av många folkgrupper. Lintner beskriver de viktigaste folkgrupperna och berättar om deras kulturer, härkomst och språk.
När britterna annekterade området på 1800-talet skulle plötsligt alla dessa folkgrupper samlas under ett gemensamt styre. Ett stortmissnöje uppstod med britternas styre. De avskaffade kungadömet och hela det gamla bysamhället. Det medförde politisk oro under lång tid. Burma blev självständigt 1948. Men inbördeskrig utbröt och militären grep makten 1962. Då isolerades landet från omvärlden.
I boken kan du läsa om Aung San (1915-1947), som var en av de ledande frihetskämparna mot den brittiska kolonialmakten, men som mördades av paramilitära styrkor kort tid före Burmas självständighet. Han blev far till Aung San Suu Kyi, som tilldelades Nobels fredspris 1991.
”Burmas historia” är en lättläst och intressant bok, skriven på en rapp journalistisk prosa. De många asiatiska personnamnen kanske kan vara svåra att hålla reda på, men det finns en personförteckning i boken, som kan användas som uppslagsdel. Här finns också ett antal färgfoton och flera nyritade kartor. En bra introduktion till ett intressant och hos oss alltför okänt land.
Himmlers härskarplan
Miljoner biobesökare har sett Indiana Jones kämpa mot nazisterna i filmen ”Jakten på den försvunna skatten” (”Raiders of the lost ark”, 1981). I filmen är nazisterna ute efter förbundsarken, som ska ha magiska krafter och som man ser som ett tänkbart hemligt vapen.
Hur mycket sanning ligger det egentligen i påståendena om nazisternas intresse för arkeologi och historiska föremål?
Faktum är att det finns en intressant bakgrundshistoria. Du som vill veta mera om detta kan läsa ”Härskarplanen : Himmlers jakt på det ariska ursprunget” av Heather Pringle (Historiska media, 2007).
Heather Pringle, som tidigare skrivit ”Mumiekongressen”, är en prisbelönt vetenskapsjournalist från Kanada. I den här boken berättar hon om Himmlers forskningsinstitut Ahnenerbe (som betyder ungefär ”släktarv”). Det var en del inom SS, inom vilket man försökte leta efter bevis för den ”ariska rasens” ursprung. Syftet var att visa att denna ras var överlägsen alla andra. Alltså skickades en mängd expeditioner ut till olika platser runt om i världen. Man besökte Sydamerika, gjorde avgjutningar av runor och hällristningar i Bohuslän, studerade utvald folklore och man var t o m inne i Tibet. Enligt uppgift blev tibetanerna välvilligt inställda till nazisternas intresse för svastikan.
Himmler lät engagera flera minst sagt udda personer i Ahnenerbe, som ibland fick häpnadsväckande stora befogenheter. Arkeologiska artefakter skulle hittas, och ”bevisa” nazisternas raslära. Detta skulle sedan anses rättfärdiga rasideologin och nazisternas folkmord.
Himmler verkar vara den i nazisternas ledningsskikt som verkligen hade ett starkt personligt intresse för arkeologi, magi och ockultism. Det ”ariska blodet” ansågs ha särskilt kraftfulkla egenskaper, som skulle ha skänkt de forntida ”arierna” en fantastisk intelligens och kraft. Denna framstående forntid ville nazisterna försöka återskapa.
Många som läser denna bok blir säkert förvånade över att få veta hur mycket galenskaper och egendomliga idéer som via Ahnenerbe fick fritt spelrum. Bl a trodde man på fullt allvar att hällristningarna i Bohuslän var ett gammalt ariskt skriftsystem.
Verkligheten är mer fantastisk än dikten, sägs det ibland och den påhittade historien om Indiana Jones och förbundsarken är kanske inte så långsökt ändå som man kanske hade kunnat tro.
En lättläst, upplysande och ibland omskakande bok, som visar hur rasistisk ideologi kunde motivera i våra ögon helt befängd ”forskning”. Nyttig och viktig läsning för många.
På biblioteket hittar du ”Härskarplanen” på hyllan för ideologier.
