Monthly Archives: maj 2012

Vrakfynd kan vara Resande man

Ett av de mest legendariska vraken i Stockholms skärgård är det efter fartyget Resande man, som förliste i en storm 1660.
Resande man
var på väg till Polen för att förhandla om en eventuell gemensam allians Sverige-Polen mot Ryssland. Det var fel tid på året för resor till havs, men frågan kunde inte vänta. Ombord fanns dessutom värdefulla gåvor till det polska hovet.
Resande man gick under, 37 personer omkom, och man lyckades aldrig bärga allt av värde från vraket. Man vet att exempelvis flera kanoner blev kvar på havsbotten.

Nu tror dykare att man i Stockholms yttre skärgård äntligen funnit vraket efter Resande man. Vasa-upptäckaren Anders Franzén var mycket angelägen om att hitta även detta vrak, men lyckades aldrig.
Nu vill dykarna söka tillstånd till att bärga daterbara föremål från vraket. Förmodligen får vi anledning att återkomma till detta.

SvD 120529: Vrakfynd kan vara legendariskt skepp

Wikipedia: Resande man

Inanna i nyöversättning

Inanna - skymningens drottning

Inanna var den mäktigaste gudinnan i forntidens sumeriska rike, Sumer.

Sumerernas högkultur blomstrade i Mesopotamien under perioden 4000-2000 f.Kr. Man byggde städer som Uruk och Ur. I Uruk har man gjort det äldsta arkeologiska fyndet av hjulet.

Inanna var en symbol för planeten Venus, och sågs som en stark och krigisk gudinna som kunde besegra allt. Hon var också modergudinna som representerade fruktbarhet. Dessutom var hon androgyn och kunde exempelvis uppträda med skägg. Inannas gudinnepersonlighet var motsägelsefull. Hon kunde agera på många skilda sätt och ta olika skepnader.

Sumerernas litteratur är mänsklighetens äldsta bevarade texter. Mest känt är det stora Gilgamesh-eposet, senast utgivet i svensk nyöversättning 2001.

Berättelserna om Inanna är dominerande i sumerernas litteratur. I boken ”Inanna : skymningens drottning” (Atlantis, 2011) presenteras texterna om Inanna i en fräsch nyöversättning av Lennart Warring och Tania Kantola, samma par som översatte Gilgamesh-eposet.

Hela boken omfattar endast 138 sidor, men man anar det enorma arbete som ligger bakom utgivningen. Översättarna har eftersträvat en poetiskt läsbar stil på svenska, utan att ordagrant översätta varje ord i originaltexten. Poesiöversättning är ju alltid en form av tolkning. Det här har man lyckats väl med. Texterna är suggestiva och tankeväckande. I boken finns också ett mycket intressant avsnitt med kommentarer, där du kan läsa mera om vad vi idag vet om sumererna och deras kultur.

Modergudinnan Inanna förekommer i texterna ofta tillsammans med herde- och växtlighetsguden Dumuzi. Kärleken mellan dessa två kulminerade i ett rituellt och heligt bröllop, och besjöngs i kärlekssånger som återges i den här boken. Här finns likheter med Höga visan i Bibeln.

En av de idag mest kända berättelserna om Inanna är den om hennes nedstigning i underjorden. Här finns mängder av symbolik som man kan tolka på olika sätt. Hennes väg till underjorden motsvarar planeten Venus väg över stjärnhimlen. Venus är kvällsstjärna, försvinner under horisonten och återkommer som morgonstjärna tre dagar senare. En sorts återuppståndelse.

Läs dessa mångtusenåriga texter och tänk över hur fantastiskt det är att de har bevarats, att vi kan ge oss på att tolka dem, och fundera ett tag över vad de förmedlar från de människor som levde i Sumer för så länge sedan.

Vilka delar av vår litteratur kommer att finnas kvar om 4000 år, och kommer framtidens läsare att kunna ta del av den? I så fall, vad ska den litteraturen säga om vår tid? Intressanta tankar och frågor.

Inanna: skymningens drottning i bibliotekets katalog

Historiens största gåtor

Historiens största gåtor

En ny historisk bokserie håller nu på att ges ut. Det är ”Historiens vändpunkter” som kommer att omfatta 12 delar. Första delen heter ”Historiens största gåtor” och är skriven av Jacob Villum Clausen m fl. (Bonnier Publications, 2011).

Böckerna i ”Historiens vändpunkter” är skrivna av danska författare, och det märks att de är vana vid att skriva för tidskrifter. Böckerna känns som tidskrifter deluxe, med samma sorts layout och samma stil på texterna. Här finns ett enormt rikt bildmaterial.

I den här första delen tar man upp de välkända historiska gåtor som berättats om många gånger tidigare, men här får vi en fräsch sammanställning av dem. I 13 olika kapitel kan du läsa om Tutanchamon, kung Arthur-sagan, jakten på Atlantis och El Dorado, Stonehenge, Mayarikets fall och givetvis Mannen med järnmasken (vars mask inte alls var av järn). Och siaren Nostradamus, hur var det egentligen med honom?

Dessutom var det ett tag sedan vi senast läste om Påskön. Ett trevligt återseende.
I boken finns också en bra sammanfattning av historien kring Dödahavsrullarna.

Visst är det snuttifierat och ibland litet kort, men det är spännande och underhållande texter som väcker intresse för mer fördjupning för den som vill, och jag ser fram emot att kolla in fler delar i serien ”Historiens vändpunkter”. Extremt bläddervänlig. Passar även unga läsare.

Historiens största gåtor i bibliotekets katalog

Spritmuseet har öppnat

Spritmuseum i Stockholm har nu öppnat. Det ligger på Djurgården, nära Vasamuseet och inte långt från Gröna Lund.

Det är ett helt nytt museum som ersätter det gamla Vin- och Sprithistoriska museet, som låg i Vasastan. Här finns både utställningar och underhållning, samt en butik där man bl a kan köpa brännvinskryddor. Man kan också se konstverken i ”The Absolut Art collection”.

Museets permanentutställning ”Spritlandet Sverige” handlar givetvis om svenskarnas komplicerade förhållande till alkohol.

SvD 120524: Alkohol uppåt väggarna

Spritmuseum – museets webbplats

Medeltida djur

Bestiarium

Listiga vargar och dumma åsnor – ”Bestiarium : en medeltida djurbok” av Bo Eriksson (Dialogos, 2009) är boken som beskriver medeltidens underhållande djurberättelser.

Vad är då ett bestiarium?
Det var en typ av djurbok som hade sin storhetstid under medeltiden.
Dessa djurböcker var inte rena arthandböcker som beskrev världens alla djur, utan syftet var att förklara vad de olika djuren symboliserade. För medeltidens människor var dessutom fabeldjur som drakar, enhörningar och gripar lika verkliga som hundar och katter. Historierna kring djuren var ofta sedelärande.

I Bo Erikssons bok om bestiarierna har han samlat de bästa historierna och citaten om djuren. Varje djur beskrivs som det kunde låta i originaltexterna, och Eriksson beskriver på ett underhållande sätt hur man såg på djuren.

Boken är mycket vackert formgiven och illustrerad med samtida bilder. Den innehåller många kul anekdoter och berättelser.

Några citat:
”Räven är ett svekfullt och listigt djur som lurar andra med sin falskhet. När den behöver föda spelar den död: efter att ha vältrat sig i rödfärgad jord så att den tycks vara dränkt i blod, tar den fåglarna som kommer för att beskåda liket.”

”Skorpionen är en mask som lever på land och som ger giftiga sting med sin gaddförsedda svans. Om en människa blir stungen blir hon hydrofob, rädd för vatten. Djuret hugger aldrig mot en öppen handflata.”

Bestiarium i bibliotekets katalog

Provläs boken online

Världens äldsta fotografier

1837, för 175 år sedan, lyckades fransmannen Louis Daguerre framställa sin första daguerrotyp. Det var en föregångare till dagens fotografier. Två år senare, 1839, offentliggjordes uppfinningen av den franska vetenskapsakademin.

Youtube-filmen ”World’s oldest photographs” är en intressant sammanställning av några av världens äldsta fotografier. Ett antal bilder presenteras till tonerna av John Philip Sousas ”The Liberty Bell”.

Tidigare i bloggen har jag rekommenderat boken ”De första fotograferna” av Björn Axel Johansson. Den beskriver fotografins pionjärer i Sverige.

Mordet på premiärministern

Den 11 maj 1812, för 200 år sedan, mördades den brittiske premiärministern Spencer Perceval (1762-1812). Han är den ende brittiske premiärminister som mördats.

När Perceval var på väg in i underhusets lobby klev en man fram och sköt honom i bröstet.
Attentatsmannen stod kvar och försökte inte fly. Mördaren var köpmannen John Bellingham, som var fientligt inställd till den brittiska regeringen. På grund av sina skulder hade han blivit internerad i Ryssland och sedan han kommit hem krävde han kompensation från regeringen för detta. Alla hans önskemål hade dock avslagits.
Bellingham dömdes till döden och avrättades genom hängning en vecka senare.

Spencer Perceval var advokat till yrket, konservativ och anglikan, som avskydde katoliker. Mot slutet av sitt liv blev han en expert på bibliska profetior. Han var en kortvuxen, smal och blek man som alltid klädde sig i svart. Hans smeknamn var ”Little P”.

Han var premiärminister 1809-1812 och regerade i en svår tid. Napoleonkrigen pågick, den brittiske kung George III sjönk allt djupare in i sinnessjukdom, samtidigt som den industriella revolutionen började ta fart.

Perceval är ändå mest ihågkommen just för att han blev mördad. Perceval efterlämnade en änka och hela tolv barn. Parlamentet beslutade att avsätta 50.000 pund i understöd till hans familj.

Mordet överskuggade Percevals arbete som premiärminister.
Det skrevs dikter som hyllade honom.

Such was his private, such his public life,
That all who differ’d in polemic strife,
Or varied in opinion with his plan,
Agreed with one accord to love the man

(Universal sympathy on the martyr’d statesman , 1812)

Avslutningsvis ett citat från Perceval själv.

Under en debatt om korruption i valsammanhang sade han “I have nothing to say to the nothing that has been said.”

Past Prime Ministers: Spencer Perceval

Wikipedia: Spencer Perceval

Philip Treherne: The right honorable Spencer Perceval (den första biografin om Perceval, skriven 1812). Läs som e-bok

Sophia Albertina

Sophia Albertina

Vi kanske inte omedelbart kan placera Sophia Albertina på rätt plats i svensk historia. Hon är en prinsessa som har varit lite av en doldis. Den nya boken ”Sophia Albertina 1753-1829 ; självständig prinsessa” av Carin Bergström (Atlantis, 2011) kanske kan avhjälpa detta. Det är den första biografin om henne som skrivits sedan 1948.

Om Sophia Albertina alls är känd för något är det kanske för att vara syster till Gustav III och Karl XIII, samt att hon var den som lät bygga Arvfurstens palats i Stockholm. Men hon var också en kulturellt intresserad person som var mån om sin familj och om sina underlydande.

Sophia Albertina levde under en mycket dramatisk tid och fick uppleva mer än många andra svenska kungliga personer. Hon var dotter till Lovisa Ulrika och hade två bröder som båda blev regenter. Hon var med på fyra olika kröningar av nya svenska kungar. Hennes bror Gustav III blev mördad och hennes brorson Gustav IV Adolf blev avsatt och landsförvisad. Hon var med om att Sverige miste sin östra rikshalva Finland till Ryssland. Hon fick välkomna Jean Baptiste Bernadotte som ny tronföljare och hon fick uppleva att det gustavianska enväldet försvann.

Mellan 1787 och 1803 var hon abbedissa i det tyska klosterstiftet Quedlinburg. Detta stift slukades dock av Napoleonkrigen.
När Sophia Albertina dog 1829 var hon den sista kvarvarande personen från den gamla kungaätten i Sverige. Hon var en länk mellan den gamla och den nya kungafamiljen, och Karl XIV Johan var mycket mån om att ha goda relationer med henne.

En välskriven och intressant bok om en hittills ganska bortglömd svensk prinsessa.

Sophia Albertina i bibliotekets katalog

Mat och krig

Mat och krig

Armémuseums årsböcker har alltid ett särskilt tema. 2012 års utgåva heter ”Mat och krig : Armémuseum årsbok 2012” (Armémuseum, 2012) och den är kopplad till en aktuell utställning där – ”Mat för en hel armé”, som öppnas i slutet av maj.

Genom historien har arméernas matförsörjning varit en stor logistisk utmaning. Ibland har detta kunnat avgöra utgången för hela fälttåg. I den här boken finns sju olika artiklar som belyser matproblemet ur skilda synvinklar.

Vi inleder med antiken. Hur löste greker och romare matförsörjningen för sina trupper?
Artikeln ”Svenska flottans livsmedelsproblematik under tre krig” beskriver de problem som svenska flottan stötte på under tre olika krig på 1500-, 1600- och 1700-talen och hur man försökte lösa dem.

Du kan läsa om hur 1600-talskonsten beskriver mat och matlagning i fält, och om hur ryssarna skötta försörjningen under ockupationen av Åland.
Från andra världskriget beskrivs hur Röda armén försörjde civilpersoner i Leningrad under den tyska belägringen, och här finns avslutningsvis en beskrivning av en svensk hjälpaktion för svältande fångar från koncentrationsläger.

De mest kända av skribenterna är Martin Hårdstedt, författare till flera böcker om Napoleontiden, och Richard Tellström, måltidsforskare som bl a medverkat i tv-serien ”Landet brunsås”.

Det här är en intressant och tankeväckande årsbok som berättar om ett ämne vi ibland funderar på men sällan läser om. Boken kan läsas helt fristående från Armémuseums utställning. Rikt illustrerad.

Mat och krig i bibliotekets katalog

Nytt om Erik den helige

Erik den helige

Idag 18 maj är det Eriksdagen.

Det är minsann inte varje år, eller ens varje decennium, som det utges nya titlar om Erik den helige, men nu har det hänt. Hans Hellströms ”Erik den helige : Sveriges skyddshelgon” (Veritas, 2011) är en trevlig liten bok om Erik och hans legend.

På Eriksdagen 2011 bloggade jag om Erik den helige och Eriksmäss, och tipsade då om en rejäl lunta från 1954 som upptecknar det mesta om Erik.
Men då fanns inte den här nya boken, som på endast 67 sidor lyckas sammanfatta ämnet en hel del. Här berättas vad vi vet om Eriks liv (inte så mycket), om Erik i den religiösa kulten (som blomstrade som mest under 1300- och 1400-talet) och om Erik i historieforskningen. Dessutom finns själva Erikslegenden med som en bilaga längst bak i boken, liksom en mirakelförteckning i urval.

Ibland bloggar jag om stora och tjocka böcker, men detta är verkligen en liten bok (9 x 14 cm) i fickformat. Ett bra exempel på hur man på ett fåtal sidor kan lyckas få in mycket innehåll. Läsvärt och lättläst.
Författaren Hans Hellström är fil.dr i historia.

Erik den helige i bibliotekets katalog

Om livets goda

Alla goda ting i livet är antingen omoraliska, olagliga eller hårt beskattade.

(Oscar Wilde)

August Strindberg

I veckan var det exakt 100 år sedan Sveriges störste författare August Strindberg dog.
Ingen har väl missat att 2012 är utsett till Strindbergsåret. Det är mycket Strindberg både i tidningar, tv, litteratur och på teaterscener.
På länsbiblioteket i Östersund har vi under året ett särskilt Strindbergsrum, där vi samlat alla hans verk.

Stockholms stadsbibliotek har satt ihop en ambitiös Strindbergsavdelning på sin webbplats.
Läs en intervju med Strindberg, lyssna på radioteater, få boktips, läs om Strindbergs Stockholm och testa dina Strindbergskunskaper i en liten quiz!
Stockholms stadsbibliotek: Strindberg 2012

Strindbergsåret 2012 har givetvis en egen, fullmatad webbplats.
Strindberg 2012

Många av Strindbergs mest kända verk finns fritt tillgängliga hos Projekt Runeberg.
Projekt Runeberg: August Strindberg

…och ännu fler verk av Strindberg finns som gratis e-böcker hos Litteraturbanken.
Litteraturbanken: verk av August Strindberg

Boken som ingen läste

Boken som ingen läste

Håll med om att ”Boken som ingen läste” är en bra boktitel. Man blir genast nyfiken. Vilken bok? Vem skrev den? Varför lästes den inte?

”Boken som ingen läste : i spåren av Copernicus revolution” (Norstedts, 2005) är skriven av Owen Gingerich, Harvard-professor i astronomi och vetenskapshistoria.

Den här boken handlar om den polske astronomen Nicolaus Copernicus (1473-1543) och hans banbrytande verk De revolutionibus orbium coelestium libri VI (‘Sex böcker om de himmelska kretsloppen’), som utgavs i sin första upplaga 1543.

Medeltidens världsbild gick ut på att jorden låg i universums centrum, och att alla övriga himlakroppar roterade kring jorden. Denna s k ptolemeiska världsbild hade dock stora brister. Planeterna tycktes t ex röra sig i slingor på himlen. Hurs kulle man få ihop det med bilden av planetbanornas perfekta cirklar? Copernicus lade i sin bok fram en radikal lösning på astronomins problem – det är solen som är universums medelpunkt, inte jorden, som i stället kretsar kring solen tillsammans med de andra planeterna, och jorden roterar dessutom runt sin egen axel på ett dygn.

Copernicus världssystem var matematiskt mycket användbart, även om det var långt ifrån alla som trodde på det. Under motreformationen började den katolska kyrkan bekämpa Copernicus system av religiösa skäl. Det utgavs nya utgåvor av hans bok, där censuren hade ingripit.

Copernicus ”De revolutionibus” är en av historiens viktigaste böcker. På 1950-talet hävdade författaren Arthur Koestler att det ändå var en bok som ”ingen hade läst” ens under dess samtid. Owen Gingerich, författaren till den här boken, bestämde sig för att motbevisa Koestlers påstående. ”Boken som ingen läste” är berättelsen om Gingerichs jakt på alla de exemplar av ”De revolutionibus” som finns i bibliotek runt om i världen. Astronomerna på 1500- och 1600-talen gjorde nämligen ofta anteckningar i sina böcker och tack vare dessa kan man följa enskilda böckers väg – hur de har bytt ägare genom seklerna.

Till sist hade Gingerich lyckats dokumentera nästan 600 exemplar av ”De revolutionibus” i sin första och andra upplaga. I den här boken kan vi följa hans jakt på alla dessa exemplar, som pågått under många decennier, och se hur pusselbit läggs till pusselbit. Under vägen fick han också assistera i flera fall av identifiering. Det utbjöds exemplar av Copernicus bok till försäljning på olika håll, och ibland kunde Gingerich konstatera att det i själva verket var ett stulet exemplar som egentligen tillhörde ett bibliotek någhonstans.

Det kan slås fast att Koestler hade fel. Copernicus bok lästes visst, och en hel del av ägarnas anteckningar i böckerna är riktigt intressanta.

Boken är fascinerande av flera skäl. Det är en inblick i den vetenskapliga värld som fanns i Europa på 1500-talet och av Copernicus och hans samtidas tänkesätt. Samtidigt är det en beskrivning av alla de mödor som ligger bakom forskningsarbete. Små detaljer som till en början verkar vara obetydliga visar sig senare vara mycket viktiga (Ibland fick Gingerich resa till samma bibliotek flera gånger för att kolla upp saker i ett exemplar som han redan hade tittat på en gång).

Det är också en berättelse om böckers öden under hundratals år, om bokhistoria och om hur spåren efter 1500-talets ägare till böckerna fortfarande kan berätta spännande saker för oss.

En originell och läsvärd bok om vetenskaps- och bokhistoria.

Boken som ingen läste i bibliotekets katalog

Unika Maya-fynd

Arkeologer i Guatemala har gjort överraskande fynd. Man har hittat väggmålningar från mayaindianerna, vilket i sig är extremt ovanligt.

Men ännu mer intressant är att man här nu har hittat de äldsta kända astronomiska tabeller som mayaindianerna tog fram. De härstammar från tidigt 800-tal. Rummet där man fann målningarna tros ha varit ett skrivrum för lärda, ett sorts skriptorium. Den astronomiska kalendern användes för att förutse kommande månförmörkelser.

Fyndet gjordes i staden Xultuns ruiner. Detta är första gången man funnit mayaindianernas alla astronomiska cykler samlade på ett enda ställe. Tillsammans täcker de en period ca 7000 år in i framtiden.

Under senare år har det utkommit böcker och annat som hävdar att mayaindianernas kalender tar slut i december 2012 och att världens undergång därför skulle vara nära förestående. Denna teori bygger på ett missförstånd vid tolkning av mayaindianernas tidscykler. I och med det färska fyndet kan undergångsteorierna därmed vara desarmerade för gott, åtminstone för några tusental år framåt.

Dr William Saturno vid Bostons universitet är expert på mayaindianerna. Han citeras av BBC News:

”The ancient Maya predicted the world would continue, that 7,000 years from now, things would be exactly like this.” 

”We keep looking for endings. The Maya were looking for a guarantee that nothing would change. It’s an entirely different mindset.”

BBC News: Mayan art and calendar at Xultun stun arcaeologists

Telegraph: The world may not end soon predicts newly found Mayan calendar

Gunnar Sønsteby

Gunnar Sønsteby

Den norske motståndsmannen och krigshjälten Gunnar Sønsteby har avlidit, 94 år gammal.
Han var en central person i den norska motståndsrörelsen under andra världskriget och arbetade tillsammans med bl a Max Manus, en annan legendarisk motståndsman.
Sønsteby, som blev känd för sin djärvhet, var ständigt jagad av Gestapo, som satte ett pris på 200.000 kr på hans huvud.

Sønsteby blev från 1944 ledare av den mycket framgångsrika sabotagegruppen Oslogjengen. De utförde sabotageaktioner mot järnvägar, vapenfabriker, olje- och bensinlager och mycket annat.
Sønsteby hade som specialitet att dölja sig bakom många olika identiteter. Några av hans mest kända täcknamn var ”Kjakan” och ”Nr 24”, Det var först i krigets slutskede som Gestapo fick reda på hans verkliga namn.
Nazisterna lyckades aldrig fånga Sønsteby, som istället tillsammans med den norska kungafamiljen kunde paradera in i det befriade Oslo 1945. Han spelade också en central roll i säkrandet av de tyska arkiven i samband med kapitulationen.

På äldre dagar for Sønsteby runt i skolor och höll föredrag om vad som hände i Norge under andra världskriget. Dessutom var han ständigt aktiv i arbetet med Hjemmefrontmuseet i Oslo, som han kallade ”sitt andra hem”. Många vittnar om hans stora förmåga att nå ut till ungdomar med sitt budskap. Totalt höll han ca 2000 föredrag på skolor, museer och bibliotek.

Sønsteby, som kom från Rjukan, var en av Norges mest respekterade och omtyckta personer, och han var även den mest dekorerade norske medborgaren. Det finns statyer över honom resta på flera platser i Norge. En av dem avtäcktes så sent som i början av maj.

Rapport från Nr 24

Gunnar Sønsteby skrev en bok om sina insatser under kriget. Den heter ”Rapport från Nr 24 : Norges frihetskamp” (Zindermans, 1961) och den finns att låna på biblioteket.

Rapport från nr 24 i bibliotekets katalog

Videoklipp:

NRK: Nekrolog av Gunnar Sønsteby

NRK: Rapport från nr 24 – dokumentärserie i tre delar om Gunnar Sønsteby

%d bloggare gillar detta: