Bloggarkiv

Everybody loves somebody sometime – Dean Martin 100 år

Idag är det 100 år sedan Dean Martin föddes.
Dean Martin (vars riktiga namn var Dino Paul Crocetti) var en av 1900-talets mest populära amerikanska entertainers.

”Everybody Loves Somebody Sometime” var en sång från 1947 som redan hade spelats in av flera andra artister, men Dean Martins version från 1964 knuffade ned The Beatles från 1:a-platsen på Billboardlistan. Låten förvandlades till hans egen signaturmelodi. Sångtiteln finns även på hans gravsten.
I det här videoklippet från 1965 ser vi ”Dino” i högform.

Dean Martin var förutom sångare också skådespelare och komiker. Under många år utgjorde han och Jerry Lewis ett mycket populärt komikerpar. Martin ingick också i det berömda ”Rat Pack” tillsammans med bl a Frank Sinatra och Sammy Davis jr.

Många citat tillskrivs honom. Det mest kända är nog Dean Martins definition av nykterhet:
”You’re not drunk if you can lie on the floor without holding on.”

Dean Martin, 1960

Dean Martin var en man som spred glädje. Ofta framträdde han med glaset i hand, och skämtade friskt om t.ex. alkohol.
Det var dock hans mångåriga och intensiva rökning som tog hans liv. Han diagnosticerades med lungcancer och avled på juldagen 1995, 78 år gammal.

På Östersunds bibliotek har vi två samlings-cd med Dean Martins musik, ”The very best of Dean Martin”, vol. 1 och vol. 2.
Du kan också låna filmen ”Rio Bravo” (1959) där han spelar mot bl. a. John Wayne.

 

Marilyn Monroes 90-årsdag

Marilyn Monroe, 1952.

1 juni 2016 skulle Marilyn Monroe ha fyllt 90 år. Tyvärr blev hon endast 36.

Marilyn Monroe (1926-1962) är en av 1900-talets mest omskrivna kvinnor. Hennes livsöde upphör aldrig att fascinera oss. Ofta är hon mest ihågkommen i sin roll som sexsymbol med komplicerat privatliv, som offer för sin egen berömmelse, som ständigt jagad av media, och inte minst på grund av de mystiska omständigheterna kring hennes död 1962.

Idag har hennes faktiska filmroller överskuggats av hennes egen dramatiska liv.
Totalt medverkade hon i 29 filmer. De mest kända av dessa är ”Herrar föredrar blondiner” (1953), ”Flickan ovanpå” (1955), ”Bus stop” (1956), ”I hetaste laget” (1959) och ”De missanpassade” (1961).

Det är nästan svårt att tänka sig Marilyn Monroe som 90-åring. Precis som för andra kända personer som avlidit innan 40 års ålder är hon till synes evigt ung, fastfrusen i tiden.
Än idag är hon för många ett stilideal, och hon räknas till en av de stora amerikanska populärkulturella ikonerna. Frågan är om någon av vår tids kända personer, nu eller i framtiden, skulle kunna göra ett lika stort avtryck som Marilyn Monroe.

På Östersunds bibliotek har vi ett flertal biografier om Marilyn Monroe.
Dessutom kan du läsa Joyce Carol Oates dokumentärroman ”Blonde.

 

Gustaf Tenggren

Gustaf Tenggren

Hur många i Sverige känner till konstnären Gustaf Tenggren? I sitt hemland har han hittills egentligen bara varit känd av specialintresserade. I USA ses han däremot som en av 1900-talets främsta illustratörer.

Gustaf Tenggren – en biografi” av Lars Emanuelsson och Oskar Ekman (Kartago, 2014) är den första svenska biografin om denne intressanta konstnär.

Gustaf Tenggren (1896-1970) föddes i Magra i Västergötland och växte upp i en trångbodd arbetarstadsdel i Göteborg. Redan som 20-åring fick han det prestigefyllda uppdraget att illustrera sagosamlingen ”Bland tomtar och troll” efter John Bauer. Fyra år senare lämnade han dock Sverige och återvände aldrig.

Tenggren flyttade till New York, där han snart gjorde sig ett namn som begåvad illustratör. Under 1920- och 1930-talet efterfrågade de nya magasinen kvalitetsillustrationer, och han gjorde också arbeten i reklambranschen.

I mitten av 1930-talet öppnade Walt Disney ett rekryteringskontor i New York. Tanken var att fånga in animatörer och målare som kunde ge hans verk en mer europeisk stil.

Tenggren utsågs till en av huvudtecknarna för ”Snövit och de sju dvärgarna”, filmhistoriens första tecknade långfilm. Tenggrens del i arbetet bestod bl a i att formge delar av dvärgarnas utseende, samt att måla bakgrundsteckningar i europeisk sagoliknande stil.
Han skulle sedan komma att arbeta med de kommande Disneyfilmerna ”Pinocchio”, ”Bambi” och ”Fantasia”. Allra mest syns Tenggrens stil i ”Pinocchio”.

Det var ovanligt att Disneys anställda tecknare fick signera sina verk. Tenggrens namn utelämnades dock helt från förtexterna i ”Pinocchio”, vilket väcker funderingar om någon idag okänd konflikt.
Det verkar dock som om Tenggren hade problem att anpassa sig till den ameikanska sociala stilen. En del kollegor uppfattade honom som högdragen.

På 1940-talet lanserades den välkända barnboksserien ”Little golden books” (”En liten gyllene bok”). Tenggren illustrerade några av de allra mest framgångsrika titlarna i serien. Dessa böcker såldes i mångmiljonupplagor, vilket gör Tenggren till en av de mest spridda barnboksillustratörerna.

Hans verk kännetecknas av en nordisk/europeisk sagostil med feer, riddare, drakar, skogar. Han målade också söta djur, antika gudar, historiska pirater och hans stil är lätt att känna igen. Ändå är Tenggrens namn nästan okänt i Sverige, trots att han blev en inspirationskälla för senare tiders konstnärer.

Emanuelsson har ägnat 25 år av forskning bakom denna bok och resultatet har blivit ett verkligt gediget verk.
Boken är en praktvolym i stort format, ca 22 x 28 cm, och slösande rikt illustrerad. Trots att berättelsen är så detaljrik är texten lättläst och intresseväckande. En mycket fin och fascinerande konstnärsbiografi.

Boken ingår dessutom i serien Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet, där den utgör nr 125.

Gustaf Tenggren – en biografi i bibliotekets katalog

Trafikproblem i Stockholm 1957

Den förlorade melodien

Den ökade bilismen under 1950-talet medförde problem för storstäder som Stockholm, vars stadsplanering inte var anpassad till den ökade trafikmängden. I samband med detta ville man få fler stadsbor att åka med allmänna färdmedel som spårvagn och buss.

I SF:s webbtjänst Filmarkivet kan du se en kampanjfilm från 1957, Den förlorade melodien som beställdes av Svenska Lokaltrafikföreningen. Filmen är 13 minuter lång och regisserades av Gösta Werner (1908-2009), känd kortfilmsregissör och senare filmvetare och professor.

I den här fascinerande filmen, med berättarröst av Torsten ”Farbror Melker” Lilliecrona, får vi en intressant bild av Stockholm såg ut för 58 år sedan. Vi får också ta del av tankar kring den ökade bilismen och hur denna har förändrat 1950-talets stockholmare.

Den som är intresserad av bilhistoria har dessutom i filmen chansen att få se ett antal samtida bilmodeller.

Filmarkivet: Den förlorade melodien (1957)

 

Hollywood på 1920-talet

Bland filmstjärnor i USA

Vi kan idag följa dagens filmstjärnor och andra kända personer via internet och sociala medier. När filmindustrin växte fram i början av 1900-talet var det dock helt annorlunda.

Starten för Hollywoods s k ”guldålder” brukar ibland sättas till slutet av 1920-talet, då ljudfilmen slog igenom. Tiden dessförinnan kan man kalla ”stumfilmsepoken”.

Stumfilmstidens filmstjärnor kunde vara verkliga megastjärnor. Det fanns inte så många riktigt stora stjärnor, så dessa personer var igenkända i stora delar av världen, och deras liv beskrevs i tidningar och böcker. För den vanlige biobesökaren framstod dessa stjärnor som närmast ouppnåeliga.

I bibliotekets magasin hittade jag av en slump den intressanta boken ”Hos filmstjärnor i U.S.A. : snapshots från New York och Hollywood” av Märta Lindqvist (Gebers, 1924).

Märta Lindqvist (1888-1939) var journalist på Svenska Dagbladet och skrev ”resebrev” från USA, vilka sedan publicerades i tidningen. Flertalet av kapitlen i den här boken utgörs av dessa artiklar.

I boken ”Hos filmstjärnor i U.S.A.” möter vi de allra största av den tidens stjärnor. Det allra första kapitlet heter ”Världens störste kvinnotjusare på nära håll” och handlar givetvis om Rudolph Valentino, som under sin storhetstid var föremål för en extrem idolkult. Två år efter att den här boken kom ut avled Valentino hastigt vid endast 31 års ålder.

Lindqvist träffar Douglas Fairbanks och Mary Pickford. Det populära filmstjärneparet besökte också Stockholm under 1924, något som vid den här tiden var rena sensationen. Ett särskilt kapitel i boken handlar om detta mycket uppmärksammade besök.

Hon lyckas även få en intervju med självaste Charlie Chaplin, något som var mycket svårt och som endast lyckades tack vare Victor Sjöström, den svenske regissören som då nyligen hade flyttat till Hollywood. ”Om jag lever, tills jag blir hundra år, skall jag icke glömma det ögonblicket” skriver Lindqvist om hennes allra första möte med megastjärnan Chaplin.

Den som är intresserad av filmhistoria konstaterar att Märta Lindqvist verkligen lyckades träffa många av den tidens allra största namn: Erich von Stroheim, Ernst Lubitsch, Norma Talmadge… och lille Jackie Coogan, ”Chaplins pojke”, som då endast var 10 år. Långt senare skulle Coogan bli känd som Uncle Fester i tv-serien Familjen Addams.

Lindqvist beskriver hur förvånad hon blev när hon först kom till Hollywood. Stora delar av det omgivande landskapet visade sig vara ökenliknande. Men den stora Hollywoodskylten, som hade monterats upp bara året dessförinnan, fanns på plats. Då var den längre och det stod ”Hollywoodland”.

Detta är en fascinerande bok, underhållande och spirituellt skriven. Den är ett intressant tidsdokument från en tid som ligger långt bort, fast kanske inte så långt ändå. Illustrerad med ett 10-tal foton.

Jag låter Märta Lindqvist få sista ordet: ”Totalintrycket av filmstaden, som inte är någon filmstad: en underligt hetsad stämning, ett underligt ofärdigt yttre, en myckenhet stötande fulhet och naiv okultur – men samtidigt en målmedveten energi och en glättig sorglöshet, som i den amerikanska filmen kanske ge något av det allra mest typiska – och värdefulla – i amerikanskt väsen.”

”Hos filmstjärnor i U.S.A.” i bibliotekets katalog

 

Att vara tonåring i Sverige på 50-talet

Rock pretty baby

En bokgenre som alltid är livaktig är den nostalgiska. Man försöker fånga och beskriva en svunnen tid, en känsla från en tidsålder som inte längre finns kvar. Samhällsutvecklingen går idag så snabbt att en beskrivning av Sverige bara för några decennier sedan kan kännas mycket avlägsen.

Bland nyare nostalgiböcker intar Sten Berglinds ”Rock pretty baby! : tonårsrevolten i 50-talets Sverige” (Bonnier fakta, 2014) en särställning. Detta är en riktigt bra bok med ett fantastiskt fint bildmaterial.

Det var 50-talet som såg tonåringen födas. Generationen som växte upp efter andra världskriget fick vara med om det stora amerikanska inflytandet inom ungdomskulturen.
Filmer som ”The Wild One” (”Vild ungdom”, 1953) med Marlon Brando och ”Blackboard Jungle” (”Vänd dem inte ryggen”, 1955) med Glenn Ford påverkade alla som var unga på 50-talet. Nya idoler som Elvis Presley, James Dean och Bill Haley slog igenom.

The Wild One med Marlon Brando

Även i Sverige kom filmer och låtar som direkt vände sig till ungdomar. Transistorradion och den bärbara grammofonen gjorde entré. Nylonstrumporna introducerades. Tidningar som Bildjournalen och Min Melodi satte sin prägel på en hel generation svenskar. Svenska nytända stjärnor som Lill-Babs, Rock-Ragge och Little Gerhard blev folkhemsfavoriter. Allt detta finns med i Berglinds fullspäckade och underhållande bok.

Läs om Tage Severin från Sundsvall, en ungdomsidol som idag är något bortglömd. Promotorn Torsten Adenby lanserade honom som en svensk James Dean, en flickfavorit.

Och läs om jukeboxarna, om de nya 45-varvsskivorna, om de ”amerikanska” jeansen från Borås och om de första mopederna.

Sten Berglind arbetade som reporter på Expressen i över 40 år och skriver rappt och lättläst. Han har tidigare skrivit böcker om Elvis, om bilhistoria och om raggarkulturen.
Även vi som inte var med på 50-talet får genom den här boken en känsla av hur det faktiskt kunde vara att vara ung på den tiden. Ibland är det riktigt dråpliga historier och minnen som Berglind berättar om.
I kapitlet ”läppstift, liktornar och levertran” kan vi läsa om hur det då kunde vara att vara ung tjej, kanske med filmstjärnedrömmar. Ungdomstidningarna hade frågespalter som kunde heta ”Skönhetsrutan”, ”Hälsonytt” och ”Doktorn har ordet”.
Reklamannonser, affischer och skivomslag var viktiga kulturförmedlare och Berglind låter även dessa få en naturlig plats i berättelsen.

”Rock pretty baby” är en enastående fin bok i stort format, tillika extremt bläddervänlig. Formgivaren John Eyre har gjort ett utmärkt jobb med allt attraktivt bildmaterial. Ofta får bilderna breda ut sig över helsidor. T o m typsnittet är genomtänkt.

På baksidan kan vi läsa författarens introduktion:
”Ung på 50-talet. Tonåring. Det var inget man direkt fattade. Man bara var det och det enda man fattade var att morsan och farsan och alla som var över 20 inte hade med saken att göra.”

Rock pretty baby i bibliotekets katalog

 

Monuments Men – filmen

Monuments Men - DVD

Tidigare här i bloggen har jag skrivit om boken ”The Monuments Men : allied heroes, Nazi thieves, and the greatest treasure hunt in history” av Robert M Edsel.

Den handlar om den allierade specialstyrka som i andra världskrigets slutskede fick i uppdrag att försöka rädda och skydda så mycket som möjligt av all den konst som nazisterna hade stulit från ockuperade länder.

Filmrättigheterna köptes av skådespelaren George Clooneys bolag, och han regisserade sedan själv den film som baserades på boken.
Nu har jag även sett denna film, som också heter ”Monuments Men” (2013). Det var intressant att se den efter att jag läst boken.

Huvudpersonerna i filmen är baserade på verklighetens Monuments Men. Karaktärerna i filmen är dock sammansatta av flera personer och namnen är ändrade. Verklighetens grupp bestod också av fler personer än de sju som utgör filmens grupp.

George Clooney spelar huvudrollen som Lt Frank Stokes, mannen som bygger upp specialstyrkan. Vid sin sida har han Matt Damon, Bill Murray, John Goodman, Jean Dujardin, Bob Balaban och Hugh Bonneville, samt Cate Blanchett.

Monuments Men” är både en krigsfilm och en kompisfilm. Mycket av filmen bygger på sammansättningen av gruppen. Det märks att skådespelarna hade det trivsamt under inspelningen. Den goda stämningen mellan dem syns i filmen, kanske lite väl mycket emellanåt. Den som gör den bästa rollinsatsen tycker jag är Cate Blanchett, som spelar en fransk museiintendent. Hon har också den egentligen enda kvinnorollen.
Förutom Blanchett tycker jag att Jean Dujardins roll är den man minns bäst efter att ha sett filmen.

Förmodligen hade det varit mer effektivt om man i filmen hade hållit gruppen samlad. Istället delar man upp den. Huvudpersonerna sänds ut åt olika håll, vilket ger ett något splittrat intryck.

Filmen varierar en del i tempo och kommer igång ordentligt först under sin andra halva. Då blir det istället påtagligt dramatiskt.
I filmen har man gjort en del av räddningsaktionerna ännu mer äventyrliga än de var i verkligheten. Sålunda tycks det som att Monuments Men bara hade något enstaka dygn på sig att tömma gruvan i Altaussee. Filmen överbetonar även det amerikanska inslaget i Monuments Men. Britternas roll i projektet reduceras till en enda person i gruppen.

Jag saknar också en tydligare bakgrund i filmens inledning. Den tittare som inte i förväg känner till omfattningen av och syftet med nazisternas konststölder kan ha svårt att hänga med.

Ett av de mest kända konstverken som stals var Gentaltaret, ett 1400-talsmästerverk av Jan van Eyck. Det används som en röd tråd i filmen, dock utan att konstnärens namn nämns en enda gång.

Att återberätta en bok som en film är alltid annorlunda än att berätta i text och kräver givetvis en del förändringar i manus m m. ”Monuments Men” är trots sina brister ändå en sevärd film, inte minst tack vare den intressanta mixen av skådespelare. Filmen har också bra scenografi, foto och musik.

Jag rekommenderar dock fortfarande att man först läser Anders Rydells bok ”Plundrarna” (och kanske också Edsels ”Monuments Men”) innan man ser den här filmen.
Läs mera om Anders Rydells ”Plundrarna”
Läs mera om Robert Edsels ”Monuments Men”

 

Kalle Anka 80 år

Kalle Anka

Idag gratulerar vi Kalle Anka på 80-årsdagen!
Det var den 9 juni 1934 som Kalle gjorde sin entré i en biroll i Disneys tecknade kortfilm ”The Wise Little Hen” (”Den kloka lilla hönan”).

Figuren blev populär och återkom snart i flera andra filmer. Snart blev han mer populär än Musse Pigg och fick huvudrollen i hundratals kortfilmer.
Sedan blev Kalle Anka dessutom en tecknad seriefigur. Den mest kände av Kalles serieskapare är Carl Barks (1901-2000). Han skapade staden Ankeborg och dessutom många av de mest kända bifigurerna kring Kalle, t ex Joakim von Anka, Oppfinnar-Jocke, Alexander Lukas och den kriminella Björnligan.

Kalle Anka i bokform

Den svenska serietidningen Kalle Anka & C:o började utges redan 1948. Den har varit Sveriges mest sålda serietidning, men på senare år har upplagan sjunkit.
De gamla serietidningarnas innehåll har utgivits i ny upplaga i bokform, och dessa kan du låna på biblioteket. Kvack!

Kalle Anka – den kompletta årgången [flera olika delar] i bibliotekets katalog

Gösta Ekman

Djävulspakten

I våra dagars kändistäta medievärld är det nog kanske svårt att riktigt förstå hur extremt berömd skådespelaren Gösta Ekman d ä. (1890-1938) var. Han var den störste. Ständigt fanns han i strålkastarnas ljus och på tidningarnas förstasidor. Idag skulle vi kalla honom superstjärna, men det ordet fanns inte i dåtidens språk. Kvinnorna kunde svimma av hänförelse inför Gösta Ekman, som kom att grunda en stor teaterdynasti. När den svenska filmen föddes var Gösta Ekman dess stora fixstjärna.

Carina Burman tecknar hans porträtt i den läsvärda biografin ”Djävulspakten : Gösta Ekmans liv och konstnärskap” (Bonniers, 2011).
Gösta Ekman kallas ibland ”d.ä.” för att skilja honom från sonsonen med samma namn, som då kallas ”d.y.”

Gösta Ekman brände sitt ljus i båda ändar. Hans androgyna framtoning gjorde att både män och kvinnor attraherades av honom. Men hans kärlek till skådespeleriet krävde allt. Familj och relationer offrades, och även hans hälsa. Under sina år i Berlin upptäckte han det vita giftet – kokainet. Ekman dog 1938, endast 47 år gammal. Begravningståget var magnifikt, hans sista stora shownummer.

Det här är en stor biografi, dramatisk och händelserik. Burmans prosa är utsökt, och än en gång får läsaren ett bevis på att verkligheten ibland kan överträffa dikten. Hade Gösta Ekman varit amerikan hade det redan gjorts ett flertal filmer om hans liv.

Titeln ”Djävulspakten” syftar på att Ekman redan från unga år ”köpte sig” ungdom och framgång genom att offra sitt privatliv och sin hälsa, likt den pakt Faust gjorde med Djävulen.

Gösta Ekman kunde spela allt, från akrobat till dandy och förste älskare, och hans register var stort. Den allra största succén var hans insats som den berusade Billy i komedin ”Gröna hissen”, en roll han spelade över 1000 gånger mellan 1921 och 1937. Någon internationell filmkarriär blev det dock inte. Men Gösta Ekman hade givetvis huvudrollen i den första stora svenska ljudfilmen, ”För hennes skull” (1930).

Det här är rimligen den stora biografin om Gösta Ekman. Burman är inte på något sätt okritiskt hyllande, tvärtom lyfter hon fram Ekmans mångbottnade personlighet med alla sina sidor.
Det är fascinerande att läsa om Ekmans enorma stjärnstatus. Det kan inte ha varit lätt att vara gift med honom.

Gösta Ekman övergav aldrig en genre. Han fortsatte att spela komedi och lättsamma roller trots att han hade slagit igenom som seriös aktör. När han sedan startade egen teater fortsatte han att göra egna roller. När filmen kom, fortsatte han även med teaterrollerna. Idag skulle vi kalla honom arbetsnarkoman. Men till slut blev det för mycket för honom.

Djävulspakten” är en sådan där bok som man inte kan sluta läsa när man börjar.
Burman är en god stilist och en utmärkt berättare. Skildringen är kryddad med talrika citat ur samtida recensioner och andra texter, och illustrerad med massor av foton. En mycket bra och läsvärd biografi, dessutom underhållande.

Djävulspakten i bibliotekets katalog

En slavs berättelse

12 Years a Slave

Vid Oscargalan 2014 hade filmen ”12 Years a Slave” nominerats till nio Oscar. Filmen tilldelades tre statyetter, bl a den för Bästa film.

Filmen baseras på boken ”12 Years a Slave” av Solomon Northup. Den utgavs första gången 1853.
Det är berättelsen om Northups eget liv. Han föddes som en fri man i New York, men kidnappades i Washington och tillbringade sedan 12 år som slav på olika platser i Louisiana. Till sist lyckades hans vänner och bekanta i New York utverka hans frigivning.

12 Years a Slave

Boken kom ut bara ett år efter att Harriet Beecher Stowes berömda roman ”Uncle Tom’s Cabin” (”Onkel Toms stuga”) släppts, och blev en stor succé. Northups bok var dedicerad till Stowe och såldes i mer än 30.000 exemplar.

”12 Years a Slave” är känd för att beskriva många detaljer om slavhandeln och om slavarnas liv i USA vid denna tid. Särskilt intressant är det faktum att Northup alltså var född fri, och i boken kunde jämföra sitt liv som slav med det i frihet.

Northup höll sedan ett dussintal föredrag i nordöstra USA om sitt liv och om sin bok. Man vet att han levde 1863, men därefter försvinner han ur historien och man vet inte när eller hur han dog.

”12 Years a Slave” tycks aldrig ha blivit översatt till svenska. Bokens upphovsrätt har numera gått ut, vilket innebär att den på flera webbplatser finns tillgänglig som gratis e-bok.
Den finaste e-boksversionen är den hos Public Domain Review, som digitaliserat en utgåva från 1859.
”12 Years a Slave” finns även som gratis e-bok hos Project Gutenberg.

Julfirande med farbror Sven

SF:s jullåda

Ett av Sveriges mest långlivade radioprogram var ”Barnens brevlåda” som började sändas 1925 och lades ned först 1972. Programledare var Sven Jerring (1895-1979), som i detta program alltid kallades farbror Sven.
Många artister gjorde sin radiodebut i Barnens brevlåda, t ex Sickan Carlsson och Birgit Tengroth.

Ibland filmades inslag ur Barnens brevlåda och hamnade i SF:s journalfilmer.
I Filmarkivet kan du se ett julavsnitt av programmet från 1934, ”SF:s jullåda”.
Sven Jerring och ett 20-tal barn dansar kring en julgran, och senare i programmet dansas långdans. Farbror Sven visar barnen Jullådan, där man kan se filmade sagor. (Alla dessa sagor är dock bortklippta ur den version av programmet som finns online). Sedan ska barnen äta gräddbakelser, men en viss Efraim Alexander har ätit upp alla bakelserna.

Filmen är ca 8 minuter lång. Missa inte när farbror Sven leder dansen kring granen med verklig inlevelse!

Filmarkivet är en tjänst som drivs av Svenska filminstitutet i samarbete med Kungliga biblioteket.

Se historiska filmer online

Buffalo Bill's Wild West parade, 1902

På bibliotek och arkiv i olika länder pågår stora digitaliseringsprojekt. Detta gäller inte bara tryckt material, utan även filmer och ljudinspelningar.

Library of Congress i Washington, USA:s nationalbibliotek, har flera olika samlingar som man digitaliserat. En av dessa är America at work, America at leisure”.

Här hittar du ca 150 filmer från perioden 1894-1915. De presenteras i formaten Mpeg, Quicktime och RealMedia. Filmerna kan ses strömmande online eller laddas ned.
Startsidan för filmval

I kategorin ”Work” är filmerna sorterade efter olika yrken och arbeten. Här kan du exempelvis se när diligensen kommer med postleverans, i en film från 1903.

Montering av en generator vid Westinghouses fabrik, 1904

I kategorin ”Leisure” är filmerna sorterade efter ämne. Här hittar du gamla sportfilmer, och en hel del film från utställningar, parader och nöjesparker.

Buffalo Bill’s Wild West parade, 1902

Ishockey på sjöis, 1898

Här finns även en mindre avdelning med skolfilmer.

Visst är det fantastiskt att allt detta material lyfts ut ur arkiven för att kunna presenteras online!

Ögonvittnen till historien

Eyewitness to History

Det är alltid något speciellt att ta del av ögonvittnesskildringar från personer som varit med om historiska händelser. Att kunna läsa dessa texter, som ofta är flera sekler gamla, är spännande och intresseväckande.

En bra webbplats med en stor samling ögonvittnesskildringar är Eyewitness to History.

Här kan du söka texter inom olika kategorier, t ex från olika århundraden. Eftersom webbplatsen är amerikansk finns det särskilda ingångar för t ex inbördeskriget och ”Old West”. Här finns också en hel del texter från de båda världskrigen.

Även filmklipp (”History in motion”) och ljudinspelningar (”Voices of the 20th century”) går att hitta här. Ett index listar allt innehåll i kronologisk ordning efter årtal.

Några hastiga nedslag: Julius Caesar berättar om de keltiska druiderna. Den franske ambassadören möter Englands drottning Elizabeth I år 1597. Skildringar av den stora Londonbranden 1666. Bröderna Daltons sista räd 1892. Lyssna till Charles Lindbergh när han berättar om sin flygtur från New York till Paris 1927.

En kul och intressant webbplats där du kan hitta mer än du tror.

Gatuliv i Stockholm 1909

Brefven från Stockholm, sommaren 1909

Stockholmskällans samarbete med Kungliga Biblioteket gör att äldre journal- och andra filmer läggs ut online.
Det senaste tillskottet är den fascinerande filmen Brefven från Stockholm – en film om sommaren 1909”. Den sattes ihop av Gardar Sahlberg 1964, och då använde han sig av autentiskt filmmaterial. En berättarröst läser upp ett fiktivt brev.

Den här 17 minuter långa filmen är väldigt intressant, inte minst för att man får en sådan bra bild av den tidens gatuliv i Stockholm. Kameran följer med på flera spårvagnsturer, och upp i den gamla Katarinahissen. Här finns många spännande detaljer att lägga märke till. Även strejkande arbetare finns med i filmen (1909 var Storstrejkens år).
Så nära, men ändå så långt borta.

Sveriges äldsta film

Komiska scener på Djurgården 1896

Stockholmskällan har inlett ett samarbete med Kungliga Biblioteket. Det betyder att journalfilmer och andra historiska filmpärlor inom kort kommer att börja dyka upp online.

Till att börja med har Sveriges äldsta bevarade film lagts ut. Det är en 32 sekunder lång filmsnutt som visar komiska scener på Djurgården 1896. Filmen är regisserad av tysken Max Skladanowsky.
En cyklist kör omkull, det är lite slagsmål, några till synes berusade vinglar förbi. Ursprunglig humor, på något sätt.

Stockholmskällan: Äldsta filmen inspelad i Sverige

%d bloggare gillar detta: