Monthly Archives: juni 2014

Semestertid i bloggen

Under den närmaste månaden kommer bloggen att uppdateras mera sporadiskt på grund av semestertider.

Alla läsare önskas en riktigt skön sommar med mycket läsning!

 

Atlas över avlägsna öar

Atlas över avlägsna öar

Som tidigare nämnts här i bloggen är det något speciellt med kartor, som alltid lockat människans intresse. Kartor över fjärran länder och kuster kan väcka drömmar till liv på flera sätt.

Judith Schalansky växte upp i Östtyskland. Att läsa kartböcker blev hennes eget sätt att resa. Kartornas färger, linjer och spännande namn fick ersätta de platser hon ändå aldrig kunde besöka. I dagens östtyska områden finns inte längre några sådana begränsningar, men Schalansky reser vidare i sin atlas. I boken ”Atlas över avlägsna öar : femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka” (Pequod Press, 2012) tar hon oss med på en litterär geografisk resa till öar över hela världen.

Detta är ett utmärkt exempel på hur vi genom litteraturen kan bege oss ut på resor nästan hur långt bort som helst. Att läsa är att resa, heter det, och ”Atlas över avlägsna öar” bevisar denna tes.

De femtio öarna är alla små. Några är relativt kända, som Pitcairn (Bounty-myteristernas ö), Iwo Jima, S:t Helena, Påskön och Julön, medan andra troligen är ganska okända för de flesta läsare. Men alla öarna har en spännande historia att berätta. Vissa av dem är extremt svårtillgängliga och ogästvänliga, medan andra kanske kan vara värt ett verkligt besök.

Öarna är sorterade geografiskt efter hav. De flesta ligger i Stilla havet. Varje ö presenteras på ett uppslag med en ytterst välritad karta på högersidan och med en textbeskrivning på vänstersidan.
För varje ö redovisas också avstånd till andra platser och en tidslinje med viktiga händelser.

Här får du veta varför Napuka i Franska Polynesien fick namnet Besvikelsens öar, och känner du till ön Ensamheten i Norra ishavet?

Den här boken är oerhört fascinerande, och dess raffinerade layout och typografi förhöjer läsvärdet avsevärt. Berättelserna om de olika öarna är spännande och intressanta att läsa. Som läsare kastas man mellan seklerna och det är ett riktigt suggestivt läsäventyr. Extra plus för Schalanskys spirituella förord. Rekommenderas!

Atlas över avlägsna öar i bibliotekets katalog

Fula frisyrer

Fula frisyrer

Modet växlar ständigt. Efter en tid kan vi tycka att det som var modernt för några decennier sedan nu tycks gräsligt, ja rentav fult. Men mode har en tendens att komma tillbaka efter ett tag, fast i lite annan form.

Den lilla boken ”Fula frisyrer” av James Innes-Smith & Henrietta Webb (Lind & Co, 2003) är från början brittisk och författarna har samlat ihop ett stort antal frisyrfoton från frisersalonger över hela världen. De flesta bilderna kommer från 1970-talet. Och de flesta frisyrerna är verkligen hemska. Kanske är det lite elakt att kalla boken för ”Fula frisyrer” men titeln är nog ändå den som bäst beskriver innehållet.

Det är inte så mycket text i den här boken, som nästan bara består av bilder i både färg och svartvitt. Du kan se en kavalkad av hockeyfrillor, pottklippningar, verkligt udda håruppsättningar och gigantiska tuperingar. Både herr- och damfrisyrer finns representerade i det rika urvalet.

Fula damfrisyrer

Efter att vi bläddrat i ”Fula frisyrer” och skrattat gott åt de mest extrema bilderna, kan vi sedan gärna fundera över vad i vår egen mode- och designsamtid som kommer att anses fult och frånstötande om 40 år. Våra barnbarn kommer kanske i framtiden att samla ihop detta på motsvarande sätt och ge ut materialet i nya humorböcker.

Fula frisyrer i bibliotekets katalog

 

Vykort från förr

Med världen i brevlådan

Idag är det väl ganska ovanligt att få ett vykort. Förr var de avsända och mottagna vykorten välkomna hälsningar från släkt och vänner, som kanske turistade i något avlägset land. Man studerade motivet, frimärket, stämpeln och läste ofta den handskrivna hälsningen flera gånger. Det var vanligt att vykorten sedan sattes upp som små prydnader i hemmet.
Numera har väl detta till stor del ersatts av att posta foton och hälsningar i sociala medier.

I början av 1900-talet var resandet ännu bara till för ett litet fåtal. Stora delar av världen var fortfarande exotiskt nya för de flesta svenskar, och de flesta hade aldrig besökt ett annat land.

Vykortssamlaren Jan A Rune har i boken ”Med världen i brevlådan – vykort berättar” (Trafik-nostalgiska förlaget, 2008) samlat ihop ca 370 olika vykort från tidigt 1900-tal och fram till 1970-talet. De har sorterats in under olika rubriker: ”Från världens alla hörn”, ”Krig”, Reklam”, ”Skämt” och många fler. Även det skrivna budskapet på korten beskrivs i många fall.
Boken är i stort format och omfattar ca 160 sidor. De flesta vykorten återges i stort format.

Det är mycket underhållande att bläddra i ”Med världen i brevlådan”. Man fascineras av motivvalen från förr. Ny teknik var alltid intressant, så bilar, flygplan och andra nymodigheter var vanliga på korten.

De flesta vykorten i boken är tryckta i Frankrike, men här finns också många svenska kort. Och här finns till och med några gamla ”franska kort”. De mest vågade av dessa skickades inte öppet utan i kuvert.

Alla som är det minsta roade av kultur- , foto- eller teknikhistoria kommer att ha glädje av denna nostalgiska bok. Låt den här boken ta dig med till en tid då resandet ännu var nytt och då nyfikenheten på världen var en helt annan än idag.

Med världen i brevlådan i bibliotekets katalog

Sparta

Sparta

”This is Sparta!” är idag ett känt citat från filmen ”300”. Det är Spartas kung Leonidas, spelad av Gerard Butler, som säger detta i filmen samtidigt som han sparkar ned en persisk budbärare i en djup brunn.

Den grekiska stadsstaten Sparta har alltid omgivits av ett mytiskt skimmer. I vårt språk har vi uttrycket ”spartansk” som betyder ungefär ”med en enkel livsföring”. Sparta var huvudort i Lakonien. Härifrån kommer ordet ”lakonisk”, som betyder kortfattad, träffande.

Om antikens Sparta finns nu en läsvärd och intressant bok, ”Sparta : en odödlig historia” av Paul Cartledge (Santérus, 2012). Författaren är professor i grekisk historia vid universitetet i Cambridge.

Sparta var på många sätt motsägelsefullt. Ingen av de andra grekiska stadsstaterna påminde om Sparta. Det var en brutal och krigisk kultur som byggde på en konservativ slavekonomi. Staten styrdes av en liten grupp fria spartaner, med stenhård disciplin och med enkla vanor (härav uttrycket ”spartansk”). Man hade ett jämlikt samhälle för de fria männen som mål, men det gällde alltså inte alla invånare. Spartanerna levde av jordlotter som brukades av de livegna heloterna. Ordet helot betyder ”fånge”. Dessutom var spartanerna främlingsfientliga.

De unga pojkarna i Sparta sattes i militära lag redan från sju års ålder och utsattes för en fruktansvärt hård uppfostran. De piskades och hotades, för att lära sig utstå smärta. En sann spartan fick inte visa svaghet. Männen fostrades till krigsmaskiner.
Manliga spartanska medborgare fick inte ägna sig åt jordbruk, affärsverksamhet eller hantverk. Sådant fick heloterna hålla på med. Spartanerna måste vara krigare.

I princip rådde permanent krigstillstånd i Sparta. Eftersom männen var ute i fält fick kvinnorna en unikt stark ställning jämfört med i t ex Aten. Kvinnor tränades även i idrott på samma villkor som män. De kunde äga egendom, inklusive jord, men de hade inte rösträtt i folkförsamlingen. För samtiden framstod dock kvinnornas fria ställning i Sparta som något oerhört ovanligt.
Spartanernas lojalitet gällde gruppen, särskilt staten – inte familj och vänner.

Sparta blev den starkaste militärmakten i den antika grekiska världen, och spelade en avgörande roll under krigen mot perserna. Slagen vid Marathon och Thermopyle är välkända.

Striden vid Thermopyle 480 f.Kr. var egentligen ett nederlag, som dock i efterhand har setts som en seger. Under kung Leonidas kämpade 300 spartaner tillsammans med grekiska hopliter mot en förkrossande stor persisk armé. Spartanernas motstånd var heroiskt, och mycket av mytbildningen kring Sparta kommer härifrån. Denna mytbildning har visat sig ha en otrolig kraft och kvarstår än idag.

Under lång tid stred spartanerna även i ett grekiskt inbördeskrig mot bl a Aten, det Peloponnesiska kriget under 400-talet f.Kr., och det beskrivs ingående i boken.

Det finns många historier om Sparta. De flesta av dem kommer från grekiska historieskrivare som Herodotos. En typisk historia om Sparta är t ex att svaga spädbarn i Sparta tilläts dö, medan andra barn som visade aggressivitet fick desto mer uppmärksamhet och vårdnad.

Cartledges bok är uppdelad i flera delar. Han beskriver dels det historiska förloppet och dels själva myten om Sparta och om Leonidas. Det är mycket intressant att läsa. Eftersom det är Sparta som står i centrum för boken så växlar skildringen mellan storpolitiska världshändelser och lokal stadshistoria. Så det är inte en bok som ger en heltäckande bild av grekisk antik historia. Men det är en lättläst och allmänbildande bok som skiljer fakta från legend, och som dessutom gör det på ett intresseväckande sätt.

Sparta – en odödlig historia i bibliotekets katalog

Masskulturens bilder

Återkomster & försvinnanden

På biblioteket stöter man då och då på böcker som har ett bra och läsvärt innehåll, men som man genast ser att läsarna kommer att få svårt att hitta fram till. Ofta beror det på att bokens titel är alltför anonym, eller ibland helt omöjlig, och andra gånger beror det på att bokens omslag tyvärr ser urtråkigt ut och inte alls lockar någon till att öppna boken.

En bok som lider av båda dessa problem är ”Återkomster & försvinnanden : om bildkonst och masskultur från två sekel” av Douglas Feuk (Atlantis, 2012).
Titeln ”Återkomster & försvinnanden” säger absolut ingenting. Den beskrivande undertiteln ”Bildkonst och masskultur från två sekel” är mycket bättre och borde hellre ha varit huvudtitel. Det färglösa omslaget visar en närbild av författarens egna handskrivna anteckningar.

Boken ser verkligen trist ut. Den som öppnar boken och börjar studera innehållet blir dock kanske överraskad, eftersom den innehåller mängder av intressanta och välskrivna artiklar om bildkonst, populärkultur och masskultur. Det är svårt att förstå varför man istället inte valde en bild av något av de färgsprakande konstverken som omslagsmotiv.

Douglas Feuk är konstkritiker och utställningsarrangör, och i den här boken har man samlat några av hans många artiklar och essäer om konst och kultur. De tidsperioder som berörs är 1800-tal och 1900-tal.
Här finns t ex flera intressanta artiklar om August Strindbergs måleri. Ett helt block i boken berör tysk bildkonst före och efter andra världskriget, och en av dessa artiklar beskriver tyskarnas fixering vid ekar.

Blocket ”Drömbilder i vardagen” innehåller spännande och emellanåt riktigt intressanta texter om kvinnans kjol som symbol förr och nu, om motiv på frimärken, om tecknade serier och om paralleller mellan konstgallerier och skyltfönster.
Feuk är bra på att koppla ihop gamla och nya bilder och att hitta samband mellan dem.

Dödens ö

En av bokens bästa artiklar handlar om Arnold BöcklinsDödens ö” (målad i flera olika versioner, den första 1880), som kring sekelskiftet 1900 var en av de vanligaste konstreproduktionerna som hängde i tyska och svenska hem.

En annan fascinerande essä handlar om spiralmotivet i amerikansk 1900-talskonst, eller ”amerikansk apokalyps” som Feuk kallar det.

Författaren är mycket kunnig i sitt ämne och gör ofta intressanta utvikningar och analyser, utan att det blir alltför invecklat. Prosan flyter fint över sidorna och ofta får man som läsare nya tankar och funderingar. Mest får man givetvis ut av boken om man redan är lite intresserad av konst, men jag tror också att flera av dessa texter kan väcka ett slumrande konstintresse hos någon som skulle vilja ha det, men inte riktigt har någon bra guide.

Återkomster & försvinnanden i bibliotekets katalog

Johan Runius

Johan Runius

För 300 år sedan var Johan Runius en av Sveriges mest kända poeter. Idag är han dock lite bortglömd.

Johan Runius (1679-1713) var fattig prästson från Västergötland. Han fick avbryta sina studier i Uppsala för att arbeta som informator hos överste Gabriel Lilliehöök af Fårdala.
Bland Runius uppdrag ingick då att uppvakta familjemedlemmar och vänner med s k tillfällespoesi. Hit brukar man räkna hyllningsdikter, bröllopsverser m m. Runius gjorde sig snart känd som en framstående rimkonstnär och anlitades som festskald. Han var en versteknisk virtuos som behärskade många versmått. Samtiden berömde hans skicklighet.

Han försörjde sig som informator i olika adelsfamiljer fram till 1713, då han äntligen kunde börja leva på sitt skrivande. Runius hann dock inte glädjas särskilt länge åt detta eftersom han avled samma år, endast 34 år gammal.

Johan Runius ligger begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm. På samma kyrkogård vilar Lasse Lucidor, Erik Johan Stagnelius och Evert Taube.

Efter Runius död utgavs hans samlade verk i Dudaim, tre delar (1714-15).
Under 1900-talet har sedan Runius samlade skrifter utgivits på nytt, i fyra band, ”Samlade skrifter” (1934-55).

Det är ofta riktigt underhållande att läsa Runius hyllningsverser. Man fångas av hans finurliga rimteknik och påhittighet. Ännu 300 år senare kan han ge oss nutida läsare flera goda skratt. Bland de så typiskt inställsamma fraserna hittar man också kluriga, kreativa och ibland även lite vågade infall.
Läs t ex den här: ”At här falskhet mycket öfwas”

Allt detta material finns tillgängligt som gratis e-böcker hos Litteraturbanken.

Böckerna finns också att låna på biblioteket.

Johan Runius - en biografi

Magnus von Platen (1920-2002) skrev en biografi om Runius: ”Johan Runius : en biografi” (W&W, 1954). Det är en akademisk avhandling med ganska många fotnoter och hänvisningar, men här framträder Runius som person genom sina många verser. Han har varit inspirationskälla för senare författare som Dalin och Bellman.
Von Platen blev senare litteraturprofessor vid Umeå universitet.

Johan Runius: en biografi i bibliotekets katalog

Versailles – den kungliga staden

Versailles

”Den som inte har sett ståten och prakten i Versailles har ingenting sett” sade den franske diplomaten och författaren Francois-René de Chateaubriand.

De flesta turister som besökt Paris har även gjort en tur till Versailles, och den gigantiska slottsanläggningen imponerar på oss än idag. Versailles är en fashionabel förort som ligger 14 km sydväst om Paris och som är allra mest känt för sitt barockslott.

Jonas Nordin, docent i historia, har skrivit ett magnifikt verk om slottsanläggningen: ”Versailles : slottet, parken, livet” (Norstedts, 2013). Någon liknande bok finns inte sedan tidigare på svenska.

Versailles före franska revolutionen var inte något vanligt palats, som man kan hitta i andra städer. Versailles var i stället en hel kunglig stad. Upp emot 10.000 människor rörde sig dagligen här, både i och utanför slottet. Palatsbyggnaden innehöll ca 450 våningar för kungen, kungafamiljen och aristokratin.

Kungen hade medvetet placerat sitt maktcentrum så att alla viktiga adelsmän med familjer var tvungna att bo på eller kring slottet. Hela denna stora slottsstad skulle sysselsättas, underhållas och utfordras.

Efter flera utbyggnader under 1600-talet uppnådde slottet gigantiska mått. Men även naturen runt omkring ingick i anläggningen. Versailles skulle också fungera som kungligt lantställe. Naturen kring slottet kunde användas som jaktmarker, och parken och trädgårdarna kring slottet blev som ett sorts nöjesfält och rekreationsområde för kungligheterna. Här fanns påkostade fontäner, vattendrag med fiskar, banor för spel och mycket annat.

Givetvis finns i boken beskrivningar av den konstnärliga utsmyckningen, särskilt av alla skulpturer. Arkitekturen och slottets olika till- och utbyggnader beskrivs ganska ingående.

Boken ger oss många exempel på kungligheternas och aristokraternas vardag i Versailles, och hur mycket arbete som fick läggas på underhåll av både byggnad, trädgård och andra installationer.

Det finns andra böcker om Solkungens extremt påkostade hovliv, men Nordins bok har slottsanläggningen Versailles som självklart centrum. Den får i boken liv och blir dess huvudperson på ett mycket lyckat sätt. När Solkungen efterträds av sin sonsonson Ludvig XV får slottet helt enkelt nya invånare, medan dess liv fortsätter.

Idag ser vi hovlivet hos Ludvig XIV som själva sinnebilden av stel och fåfäng etikett med överkomplicerade ceremonier. I boken finns ett helt kapitel om Kungens dag. Det är mycket fascinerande att läsa. Det mest kända inslaget i Solkungens dag är hans uppstigande på morgonen. Detta styrdes strikt av ritualer, liksom resten av dagens händelser. Särskilt detaljerade var ceremonierna kring kungens måltider.

Hovlivet och all annan verksamhet i Versailles slukade enorma resurser, särskilt under den med tiden allt mer impopuläre Ludvig XV. Det är inte så konstigt att revolutionen kom.

Detta är inte en bok för den som vill läsa om Marie Antoinette. Hon har en undanskymd roll i boken, som istället fokuserar på Versailles före revolutionen. Lite förenklat kan man säga att halva boken berör arkitekturen och den andra halvan vardagslivet och hovlivet.

Nordins ”Versailles” är ett riktigt läsäventyr som ger oss många spännande detaljer om detta så extremt påkostade slott med omgivning. Hovets aktiviteter är väldokumenterade, så källmaterialet är sällsynt rikt. Boken omfattar ca 450 sidor och är mycket fint formgiven, med många illustrationer. Vi lär också känna de olika personligheterna bland invånarna i Versailles.

Intressant läsning för alla som besökt Versailles, eller som gärna vill åka dit.

Versailles i bibliotekets katalog

Svenska mord

Svenska mord

I alla tider har man varit intresserad av mordfall och ond bråd död. I vissa fall har en del mord blivit legendariska och beskrivits i visor och skillingtryck.

Jan-Öjvind Swahn, professor emeritus i folkloristik, berättar i ”Svenska mord : märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien” (Ordalaget, 2003) om några av de mest kända fallen.

Detta är en lättläst och intresseväckande bok, där du kan läsa om 22 olika mordfall, från medeltiden och fram till 1950-talet. Varje mordfall beskrivs i ett ganska kort kapitel på ca 10 sidor, och i slutet av varje kapitel finns lästips för den som vill fördjupa sig mera.

Läs om mordet på Engelbrekt 1436, en av medeltidens största svenska folkledare. Han yxmördades på Göksholm i Hjälmaren av Magnus Bengtsson Natt och Dag. Tre år efter mordet skrev biskop Thomas i Strängnäs sin berömda Frihetssång (eller Engelbrektsvisan). Där heter det: ”Han vart karvad som den fisk, som stekare lägga på sin disk”.

Andra kända mordoffer du kan läsa om i boken är markis de Monaldesco, som ex-drottning Kristina lät mörda i Fontainebleau 1657. Eller officeren Malcolm Sinclair, som mördades 1739 i Schlesien av ryska utsända. Mordet gav upphov till den mycket spridda Sinclairvisan. Man känner till över 100 olika skillingtryck-utgåvor av denna, som länge var Sveriges mest kända dikt. Upprördheten över mordet på Sinclair bidrog till krigsutbrottet Sverige-Ryssland 1741.

Läs också om kända 1800-talsbrott som Yngsjömorden, och inte minst om mördarparet Hjert och Tektor, som blev de sista personer att avrättas offentligt i Sverige. Året var 1876.

Möt Elvira Madigan och Sixten Sparre, läs om barnamördare, anarkisten som försökte mörda tsaren vid dennes Sverigebesök, ”ryssmorden” och Salaligan. Samt ett helt kapitel om Sveriges sista avrättning överhuvudtaget, som ägde rum 1910.

Swahn skriver lättsamt, kåserande och underhållande om dessa ibland ruskiga mord. Läsaren får en hel del kulturhistoria på köpet, och lästips om man vill veta mera. Rikt illustrerad.

Svenska mord i bibliotekets katalog

Stockholm för 100 år sedan

Hela Stockholm

Ibland kan man undra över om de stadsbor som levde i våra städer för 100 år sedan skulle känna igen sig i dagens moderna samhälle, som förändrats så mycket på ett sekel.

I bibliotekets magasin hittade jag en spännande bok som ger en god bild av vardagslivet i Stockholm för 100 år sedan: ”Hela Stockholm” av Beyron Carlsson (Bonniers, 1912). Det är en rejäl bok på 544 sidor, rikt illustrerad.

Beyron Carlsson (1869-1928) var på sin tid en omtyckt publicist, skribent och kåsör.
”Hela Stockholm” är upplagd i kåseriform. Kapitlen behandlar olika teman.

I kapitlet ”På gatan” får vi t ex veta att det 1912 fanns 550 droskor i Stockholm. Carlsson berättar om stadens original och andra profiler som man kunde stöta på under sina promenader. Vi möter tidnings- och käppförsäljare, bakelsegummorna på Norrbro och många andra.

Här finns avsnitt om livet i staden under sommaren och under vintern, och givetvis ett långt avsnitt om sjölivet ombord på stadens båtar. Vi gör ett besök på Skansen, hälsar på hos societeten och kungahuset och tittar in i kyrkor och skolor.

Smörgåsbordet på Riche

Särskilt kul är det att läsa om stockholmarnas nöjesliv. I det punschdoftande kapitlet ”På restaurangen” får vi ögonblicksbilder från tidens inneställen som Bacchi Vapen och Östergötland, och givetvis Operakällaren och Berns. Vi läser att kostnaden för musik på restaurangerna kan vara hög, 50 till 100 kr per dag kan en orkester kosta. När går man ut och äter? ”I regel börjar man dock vid 6-tiden, ty annars hinner man inte till teatrarna och de andra kvällsnöjena”.

I kapitlet ”På teatern” beskrivs prishöjningen på teaterbiljetter. En parkettplats på Operan kostar 1912 hela 4:75. Vasateatern är något billigare, där kostar det 3:50.

En trevlig danskväll.

Vi får följa med till den stora danssalongen Pinets Boston Palace som låg vid Cirkus på Djurgården, där det dansades vals. Sedan hänger vi med på utomhusfestligheter som studenttåg och aktiviteter på Barnens dag. Innan boken avrundas hinner vi dessutom titta in hos läkaren och hos konstnärer och student- och idrottsföreningar. Idrottsrörelsen hade börjat växa, och 1912 var ju också det år som sommar-OS arrangerades i Stockholm.

Boken är sprängfylld av gamla anekdoter. Alla kända personer från den här tiden är givetvis inte lika beryktade idag, men det är ofta mycket underhållande att läsa Carlssons kåserande artiklar. Alla tidstypiska foton som illustrerar varje kapitel ger läsningen en extra tidsfärg.
Det var inte så länge sedan, men ändå var samhället helt annorlunda.

Underhållande läsning om en svunnen tid, som ger oss perspektiv på vårt egna stadsliv. Hur skulle en motsvarande bok se ut om den skrevs idag? Vad skulle vi anse typiskt för vår tids levnadssätt?

Hela Stockholm i bibliotekets katalog

Kalle Anka 80 år

Kalle Anka

Idag gratulerar vi Kalle Anka på 80-årsdagen!
Det var den 9 juni 1934 som Kalle gjorde sin entré i en biroll i Disneys tecknade kortfilm ”The Wise Little Hen” (”Den kloka lilla hönan”).

Figuren blev populär och återkom snart i flera andra filmer. Snart blev han mer populär än Musse Pigg och fick huvudrollen i hundratals kortfilmer.
Sedan blev Kalle Anka dessutom en tecknad seriefigur. Den mest kände av Kalles serieskapare är Carl Barks (1901-2000). Han skapade staden Ankeborg och dessutom många av de mest kända bifigurerna kring Kalle, t ex Joakim von Anka, Oppfinnar-Jocke, Alexander Lukas och den kriminella Björnligan.

Kalle Anka i bokform

Den svenska serietidningen Kalle Anka & C:o började utges redan 1948. Den har varit Sveriges mest sålda serietidning, men på senare år har upplagan sjunkit.
De gamla serietidningarnas innehåll har utgivits i ny upplaga i bokform, och dessa kan du låna på biblioteket. Kvack!

Kalle Anka – den kompletta årgången [flera olika delar] i bibliotekets katalog

70 år sedan D-dagen

D-dagen 6 juni 1944 är ett av 1900-talshistoriens viktigaste datum. Då landsteg de allierade i Normandie.
Det var en mycket riskfylld operation. Det var viktigt att de tyska försvararna skulle tas med fullständig överraskning. Genom skickligt underrättelsearbete hade de allierade lagt ut villospår för tyskarna, som därför inte anade att landstigningen skulle ske. Men stränderna var svårforcerade och motståndet var hårt i själva strandlinjen. Vid en av stränderna hotade sammanbrott, men de allierade trupperna bestående av amerikaner, britter och kanadensare lyckades i stort sett säkra hela brohuvudet under det första dygnet. En knapp vecka senare hade man landsatt över 300.000 soldater och 54 fordon.

70-årsminnet av D-dagen uppmärksammas nu över hela världen.
Operationen, som kallades Overlord, var en av de mest dramatiska under andra världskriget och det finns mängder av litteratur i ämnet för dig som vill läsa om hur landstigningen planerades och genomfördes. Här har jag bara gjort ett urval av några av de mer kända och nyare böckerna.

Böcker om D-dagen

Den mest kända boken om D-dagen är troligen Cornelius RyansDen längsta dagen” (finns i flera upplagor). Den engelskspråkiga originalutgåvan kom redan 1959 och blev sedan en berömd storfilm 1962 med bl a John Wayne, Henry Fonda och Richard Burton. Både boken och filmen fokuserar på några enskilda personers upplevelser av D-dagen.

Den senaste stora boken i ämnet är ”D-dagen : slaget om Normandie” av den brittiske historikern Antony Beevor (Historiska media, 2009). Beevor har skrivit flera böcker om andra världskriget och hans berättarstil är lite journalistisk, men samtidigt väldigt detaljerad. Han har använt sig av en hel del nytt källmaterial. Beevor ger inte heller någon okritisk hjälteskildring. Han undviker inte att berätta om övergrepp som begicks av de allierade, och visar att alla fransmän inte såg de allierade som befriare. En rejäl tegelsten på över 600 sidor.

Du som verkligen gillar militärhistoriska detaljer bör kolla in ”Overlord : the D-day landings” av Ken Ford och Steven J Zaloga (Osprey, 2009). Det är en av de mest detaljerade böckerna om landstigningen du kan hitta. Alla de fem strandavsnitten beskrivs ingående, med uppgifter om både de allierades och tyskarnas militära åtgärder. Läs om strategierna, truppernas sammanstättning och beväpning, utrustning, regementenas namn och nummer, m m. Boken är mycket militärtekniskt ingående och innehåller också en kronologi där du kan följa förloppet timme för timme. ”Overlord” är också rikt illustrerad med foton, skisser och kartor.
En guldgruva för den specialintresserade läsaren som gärna grottar ned sig i detaljer.

Du som nöjer dig med en översiktlig framställning av landstigningen kan läsa ”D-dagen”, en bok som ingår i den fina serien ”Historiens vändpunkter” (Bonniers, 2013). Den här bokserien har jag tidigare rekommenderat här i bloggen. Redaktionen är dansk och boken är ett verk av flera olika författare. Böckerna i serien är som en sorts ”tidskrifter deluxe”, med modern raffinerad layout och massor av illustrationer. Steg för steg kan du följa planeringen och utförandet av D-dagen. Välskrivet och intressant. Man kan välja att bara läsa enskilda kapitel om man vill.

Till sist vill jag även tipsa om en liten och lättläst bok i ämnet: ”Sanna historier om D-dagen” av Henry Brook (Historiska media, 2008). Boken ingår i serien ”Sanna historier” och består av 11 korta berättelser. I var och en av dem får vi följa några soldater under invasionens första timmar. Boken är väl anpassad till unga läsare och kan med fördel användas i skolundervisningen.

Klotter i marginalen

Man ska inte rita i böcker, det är ju allmänt känt. Inte heller ska man skriva en massa egen text i dem. Detta gäller särskilt biblioteksböcker.
Men om marginalanteckningarna och klottret är tillräckligt gammalt kan det bli kulturhistoria.

BuzzFeed berättar i en intressant artikel om några gamla böcker med marginalanteckningar och bilder. En del klotter är flera sekler gammalt. En liten flicka vid namn Elizabeth ritade på 1700-talet bilder av hus i en förstaupplaga av Shakespeare.

BuzzFeed: 7 pieces of fascinating marginalia

 

Kongos tragiska historia

Kongo - en historia

I Afrika började en gång människans historia. Men afrikansk historia har ofta varit tragisk.
Kongo är ett av de länder som vi kanske först associerar till när vi tänker på Afrika. Detta stora land har enorma naturtillgångar, men dessa har också medfört att Kongo utsatts för rovdrift både på människor och natur.

Den belgiske författaren David Van Reybrouck tecknar Kongos historia 1870-2010 i sin briljanta och episka bok ”Kongo – en historia” (Natur & Kultur, 2012).

Västvärldens länder tog brutalt för sig av Afrika. Den belgiske kung Leopold betraktade Kongo (eller Belgiska Kongo som det då hette) som sin privata ägodel. Detta har ingående även beskrivits i tidigare böcker, t ex i ”Kung Leopolds vålnad” av Adam Hochschild (Ordfront, 2000)

”Kongo – en historia” är bitvis en mycket stark bok, som innehåller beskrivningar av hur fruktansvärt grymt kolonialmakterna behandlade afrikanerna. Detta är en bok som verkligen väcker känslor hos läsaren. Man blir beklämd och indignerad.

Reybrouck är dock påfallande saklig i sin bok. Skuld- och offerfrågan är komplex och författaren är försiktig med att själv ta tydlig ställning. Det lämnas åt läsaren.
Reybrouck skriver lättläst i en reportageliknande stil, och han har intervjuat många äldre kongoleser, som får berätta om både sina egna och sina släktingars upplevelser. Detta anknyter skickligt till den afrikanska muntliga historiska traditionen.

Frigörelsen från kolonialmakterna har varit en svår och ofta våldsam process, och än idag är denna inte färdig. Krigsherrar och diktatorer har fortsatt att behandla civilbefolkningen illa. Kongoleserna har fått lida av exploatering, krig och folkmord.
Idag finns också stora intressen i landet från utländska stater och företag. I slutet av boken beskriver exempelvis Reybrouck de stora kinesiska intressen som idag finns i Kongo.

”Kongo – en historia” visar dock också prov på hur människan ändå i riktigt mörka stunder kan visa prov på mod, optimism och framtidstro. Så boken är inte allt igenom dyster, även om här finns beskrivningar av förfärliga grymheter. Men det är alla de intressanta människoporträtten man minns bäst från boken. De enskilda människornas berättelser skapar tillsammans en djupt personlig bild av Kongo igår och idag.

Boken blev en mycket stor försäljningssuccé i Nederländerna och Belgien, och belönades med flera litterära priser.

Om man ska klaga på något så är det väl att den långa förhistorien innan 1870 får så lite utrymme i boken, men den senare historien är desto bättre skildrad, så det gör inte så mycket.

Jag vill gärna rekommendera den här boken, som är välskriven och ger en stor läsupplevelse, samtidigt som den ger oss ett nyttigt perspektiv på vår moderna historia.

Kongo – en historia i bibliotekets katalog

August Strindbergs brev

Sveriges störste författare, August Strindberg (1849-1912), var en flitig brevskrivare.
Man har dokumenterat hela 8.832 brev, telegram, vykort och biljetter som han skrivit under perioden 1857-1912. Alla dessa har av Strindbergssällskapet utgivits i bokform i 22 volymer i serien August Strindbergs brev (Bonniers, 1948-2001).

Litteraturbanken har nu i samarbete med Strindbergssällskapet digitaliserat hela denna brevskatt.

Alla de 22 volymerna finns nu att läsa online som gratis e-böcker. Och inte nog med det – alla breven är dessutom digitalt läs- och sökbara. Detta är en digitalisering av stort historiskt och kulturellt värde.

Det är alltid spännande att läsa Strindberg, som skrev många av sina brev i starka känslolägen. Han kunde vara kamratlig, förälskad, hatisk, mästrande eller rent affärsmässig. Breven är dessutom utmärkta exempel på Strindbergs ofta mustiga och färgrika språk.

Litteraturbanken: Strindbergs brev. Volym 1-22

Litteraturbanken: Sök i breven

De 22 volymerna med Strindbergs brev finns givetvis även att låna på biblioteket som vanliga traditionella böcker.

%d bloggare gillar detta: