Bloggarkiv

Julmusik med spännande ursprung

Så här års anordnas många julkonserter. En populär Christmas carol som ofta framförs i körversion är ”Ding Dong Merrily on High” – den med refrängen ”Gloria! Hosanna in Excelsis!”.

Melodin till sången är mycket gammal. Första gången melodin dyker upp i tryckt form är under titeln ”Branle de l’Official”, i Thoinot Arbeaus ”Orchésographie” (1588), en bok som beskriver olika franska sociala danser från denna tid.

Den kända jultexten är skriven av den brittiske kompositören George Ratcliffe Woodward och publicerades första gången 1924. Så man kan säga att melodin är äldre än väntat, medan texten däremot är yngre än väntat.

I videoklippet kan du se hur dansare framför 1500-talsversionen av melodin, som då alltså var helt sekulär och inte alls hade något med julen att göra.

Illustration ur "Orchésographie" (1588)

Illustration ur ”Orchésographie” (1588)

Ding Dong Merrily on High – text

Musiktryck och inspelningar

Orchésographie” (1588) i digital onlineversion

Julsången Gaudete

Gaudete 1582

Nordens äldsta sångbok heter Piae Cantiones (”fromma sånger”) och gavs ut i bokform första gången 1582. Dessa sånger har medeltida anor och brukade sjungas av skoleleverna (”djäknarna”) vid Katedralskolan i Åbo, Finland. Någon i Åbo på 1580-talet ansåg att de gamla sångerna borde nedtecknas och ges ut i bokform, och det kan vi vara tacksamma för idag.
En del av sångerna anses komma från Syd- och Mellaneuropa, medan andra troligen har nordiskt ursprung. Tack vare att sångerna nedtecknades för över 400 år sedan finns de kvar idag och ingår i många körers repertoar.

Idag finns ett 20-tal exemplar av 1582 års originalupplaga bevarade. Ett av dessa finns i Zetterströmska biblioteket i Östersund.

Några av de mest kända sångerna i Piae Cantiones är In Dulce Jubilo och Puer Natus in Betlehem. Båda dessa har jultema. En annan känd sång med jultema är Gaudete.

Gaudete betyder ungefär ”glädjas, fröjdas”.

Refrängen går så här:

Gaudete, gaudete! Christus est natus
Ex Maria virgine. Gaudete!
Gaudete, gaudete! Christus est natus
Ex Maria virgine. Gaudete!

Här är verserna:

Tempus adest gratiae, hoc quod optabamus,
Carmina laetitiae devote reddamus.

Deus homo factus est natura mirante,
Mundus renovatus est a Christo regnante.

Ezechielis porta clausa pertransitur,
Unde lux est orta, salus invenitur.

Ergo nostra contio psallat jam in lustro,
Benedicat domino: ”Salus regi nostro!”

En ungefärlig svensk översättning av refrängen skulle kunna vara:

Gläds, gläds! Kristus är född
av jungfru Maria. Gläds!
Gläds, gläds! Kristus är född
av jungfru Maria. Gläds!

Det finns många inspelade versioner av Gaudete. Originalversionen finns inspelad bl a med ensemblen Joculatores Upsalienses.
På Östersunds bibliotek finns den musik-cd:n att låna (”Woods, women and wine”), liksom andra samlingar med sånger ur Piae Cantiones.

Folkrockgruppen Steeleye Span hade en hit med sin a cappella-version av Gaudete 1973.

2013 släppte synthduon Erasure en ny och modern version av Gaudete. Den finns med på deras julalbum Snow Globe och släpptes också som singel.
Här är videon till låten. Gaudete!

För ditt julparty finns även en spännande klubbmix av Gaudete:

 

I den härliga vårsolens glans

Den 30 april firar vi traditionsenligt Valborgsmässoafton och vårens ankomst. Det är också tiden för de klassiska vårsångerna för manskör.

En av de mest kända vårsångerna heter just ”Vårsång” och skrevs 1846. Den kallas oftast ”Glad såsom fågeln” efter sin öppningsrad. Texten skrevs av Herman Sätherberg (1812-1897) och musiken av prins Gustaf, ”sångarprinsen” (1827-1852).

Vårsång

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!

Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!
uti vårsolens glans!

Bloggen vill passa på att önska läsekretsen Glad Valborg (oavsett temperatur och väderlek).

 

Du gamla, du fria

Du gamla, du friska

Sveriges nationalsång heter Du gamla, du fria och texten sjungs till en gammal folkvisa. Det vet vi. Sedan finns det dessutom en mängd påståenden om sången. Det menas exempelvis att titeln från början var Du gamla, du friska och att det även ska finnas fler verser, som numera är bortcensurerade. Andra menar att det egentligen är fel att ha den som nationalsång eftersom den inte är officiellt antagen.
Behov finns alltså att reda ut alla dessa frågor en gång för alla, så att vi får veta mera om vår nationalsång.

Eva Danielson & Märta Ramsten har skrivit boken ”Du gamla, du friska : från folkvisa till nationalsång” (Atlantis, 2013). Detta är verkligen en bra bok, som ger svar på alla de frågor man kan tänkas ha kring sången, dess historia och användning.

Författarna har varit verksamma vid Svenskt Visarkiv och konstaterade att en sådan här bok behövdes, eftersom de i sitt dagliga arbete fick massor av frågor om ”Du gamla, du fria”.
Deras bok är trevligt skriven, med olika infallsvinklar på ämnet.

Att ”Du gamla, du fria” skulle bli Sveriges nationalsång kunde varken textförfattaren Richard Dybeck eller hans samtida ana. Det tog lång tid innan sången slog igenom, och det fanns motstånd mot dess upphöjelse till nationalsång.

Boken slår fast några tydliga faktauppgifter. Sången framfördes för första gången den 18 november 1844 vid en konsert på Kirsteinska huset i Stockholm. Detta hus låg på tomten mittemot nuvarande Centralstationen. Folk- och fornminnesforskaren Richard Dybeck (1811-1877) hade skrivit en ny text till en, som han trodde, västmanländsk folkmelodi. Titeln var ”Sång till Norden” och första textraden löd ”Du gamla, du friska”. Dybeck ändrade sedan detta till ”Du gamla, du fria” 1857 eller 1858, men sången hade då redan blivit så pass spridd att ändringen inte slog igenom förrän 1905.

Ett vanligt argument mot ”Du gamla, du fria” som nationalsång har varit att Sverige inte nämns i texten. Flera har skrivit alternativa texter, extrastrofer m m och en del av dessa har även publicerats. Följden har blivit att det uppstått rykten om att sången från början skulle ha haft flera strofer, som senare strukits. Men Dybecks text hade från början endast två strofer, och det är de som sjungs idag. Alla andra strofer som finns har skrivits av andra personer. Danielson & Ramsten går igenom alla dessa varianter i sin bok, så den som är intresserad av denna fråga har mycket spännande att hämta här.

Ett annat faktum är att ”Du gamla, du fria” aldrig officiellt antagits som Sveriges nationalsång. Det är dock inget ovanligt, eftersom samma sak gäller för många andra länders nationalsånger, exempelvis Norge, Finland och Danmark. En sång behöver dock inte vara officiellt antagen för att fungera som nationalsång, det räcker med att det finns en gemensam praxis och sedvana. Då finns inget behov av att officiellt stadfästa det hela.

I boken finns också ett kapitel om de försök som gjorts att härleda melodin. Varifrån kommer den? Dybeck trodde själv att den var västmanländsk. Men den är en av ett 20-tal olika varianter på samma melodi som upptecknats i Sverige, från Norrland till Skåne. Vissa menar att melodin kan ha tyskt ursprung. Att melodin var mycket spridd i sina skilda versioner är dock helt klart.

Den här boken är bra, välskriven och kommer att kunna fungera som referensverk under lång tid framåt. Boken beskriver sakligt allt som är känt om ”Du gamla, du fria”, beskriver debatten om den både förr och nu, och det allra bästa är att den skingrar massor av myter och missuppfattningar om vår nationalsång. Dessutom är den väldigt underhållande och presenterar en hel del nya spännande fakta i ämnet. Rekommenderas!

Du gamla, du friska i bibliotekets katalog

Längtan till landet

Herman Sätherberg

En av våra mest omtyckta vårsånger heter ”Längtan till landet”, men är mer känd under namnet ”Vintern rasat ut” eftersom sången inleds med de orden.

”Längtan till landet” är en dikt som skrevs av Herman Sätherberg (1812-1897). Han var egentligen läkare med ortopedi som specialitet. Sätherberg blev internationellt känd för sina insatser som ortoped och sjukgymnast. Han räddade bl a Ortopediska institutet från nedläggning.

Sätherberg skrev även dikter, ofta präglade av naturlyrik. ”Längtan till landet” ingår i samlingen ”Jägarens hvila” (1838).
Förutom denna dikt finns två andra Sätherberg-sånger som lever kvar än idag: ”Vårsång” (”Glad såsom fågeln”) och”Studentsång”, båda tonsatta av prins Gustaf.
”Längtan till landet” tonsattes av Otto Lindblad, som även komponerade ”Kungssången”.

Sätherberg skrev dessutom en stor diktcykel om Carl von Linné, ”Blomsterkonungen : bilder ur Linnés lif” (1879, 25 sånger), reseskildringar, lustspel och skådespel.

Läs Jägarens hvila som gratis e-bok i Litteraturbanken


LÄNGTAN TILL LANDET av Herman Sätherberg

Wintern rasat ut bland våra fjällar;
Drifvans blommor smälta ned och dö;
Himlen ler i vårens ljusa qvällar;
Solen kysser lif i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande,
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! helsen glada vindar
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem; till björk till lindar,
Sjö och berg, jag vill dem återse;
Se dem än, som i min barndoms stunder;
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag huru vinden susar
Uti halfutspruckna björkars lund,
Spegla mig i sjön der Anden krusar
Med sin köl det månbeglänsta sund,
Och i famnen af naturen drömma
Wårens dröm, som ingen tröttat än,
Och min sorg i jagtens lund förglömma ,
Fri, som skyn der uppå himmelen. –

Forsen kastar sig i hafvets sköte:
Se hur vild! med hvilken stämmas dån!
Är det ej som hela Mälarn göte
Åter, på en gång, sitt rika lån? –
Och han är likväl så hög om qvällen,
Som om morgonen, och tusen år
Fylla honom kanske än, från fjällen,
Lika rik och herrlig hvarje vår.

Och med hvarje Maj hans holmar gunga
Sina kronor i dess klara våg,
Och i hvarje vår hans fåglar sjunga
Lika ömt, med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela verlden svärmar,
Sköna Vår! blott jag ej le med dig?
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
Var dock fordom nog att locka mig.

Nej, åt landet Bröder! Tjädern knäpper
Nu hvar morgon i sin furulund.
Hvad, om jägarn kopplet varsamt släpper,
Blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glade:
Friskt och herrligt hornens toner gå!
Den som hjerta nu att jaga hade,
Endast på en timma eller två!

%d bloggare gillar detta: