Bloggarkiv

Katedralen som sprängdes

Den 5 december 1931 sprängdes Kristus Frälsarens katedral i Moskva. Det var stadens största kyrka, men den stod i vägen för det gigantiska ”Sovjeternas palats” som Stalin ville bygga.
Katedralen hade uppförts på 1800-talet till minne av den ryska segern över Napoleon. I kyrkan hade urpremiären för Tjajkovskijs berömda ouvertyr ”1812” hållits 1882.

Händelsen är utgångspunkten för Torsten Kälvemarks bok ”Den sprängda katedralen : den ryska kyrkans martyrium 1918-1938” (Artos, 2018). Författaren var kyrkohistoriker och har även bl.a. skrivit böcker om den estniske tonsättaren Arvo Pärt. Den här boken kom att bli hans sista.

Efter oktoberrevolutionen skulle religionen och den ryska ortodoxa kyrkan krossas. ”Från 1918 och några decennier framåt pågick den värsta förföljelse som kristendomen upplevt sedan det romerska imperiets dagar”, skriver Kälvemark.

Tiotusentals präster mördades, biskopar avrättades eller dog i fångläger. Äldre kvinnor som hela sitt liv varit aktiva i kyrkan anklagades för påhittade brott och avrättades med nackskott. Ibland anklagades de för att vara medlemmar i en ”monarkistisk grupp” eller att ägna sig åt ”antisovjetisk agitation” eller ”kontrarevolutionär verksamhet”. Kyrkornas dyrbarheter konfiskerades. Kloster och kyrkor stängdes.

När de gamla sovjetryska arkiven nu blivit tillgängliga för forskning kan sådana här böcker skrivas.
Läs om strafflägret på Solovki i Vita havet, eller om skjutfältet Butovo, ibland kallat ”Rysslands Golgata”. Enbart under perioden 1937-38 avrättades över 20.000 människor där.

Kälvemark lyfter i den här boken fram många enskilda människoöden. I stället för att bara vara siffror i en summerad lista över offer, träder de fram som individer. Det är bitvis stark läsning.

Åter till Kristus Frälsarens katedral. Det var en kamp mot historien. Kyrkan sprängdes för att den manuella rivningen hade tagit för lång tid. Innan dess hade katedralen plundrats på värdesaker. Enbart från de förgyllda kupolerna tog man bort 422 kg bladguld. De 14 kyrkklockorna smältes ned. Alla som öppet protesterade mot förstörelsen sändes till arbetsläger eller avrättades.

Något Sovjeternas palats blev det dock aldrig på platsen. Under Chrusjtjovs tid omvandlades byggnadens grund till en jättelik offentlig simbassäng. 1990, efter kommunismens fall, fick den ryska ortodoxa kyrkan tillstånd att rekonstruera katedralen, som sedan återuppbyggdes. Den invigdes på nytt år 2000.

Boken avslutas med ett kapitel om hur mycket man i Sverige visste om vad som pågick i Sovjetunionen, samt ett intressant kapitel om hur vi idag ser på offren och minnena från 1900-talets många katastrofala förföljelser, inte bara i Ryssland utan även på andra håll.

På biblioteket kan du få syn på en bok som du inte visste att du ville läsa. ”Den sprängda katedralen” är ett sådant exempel. Välskriven, tankeväckande och intressant. Boken är ett bra exempel på hur modern arkivforskning hjälper oss att få ökad kunskap om 1900-talets historia. Rekommenderas.

Den sprängda katedralen i bibliotekets katalog

Vad hade hänt om…?

Vad hade hänt om...

Historiker brukar ofta ogilla kontrafaktisk historieskrivning, alltså spekulationer om vad som kunde ha hänt om historien hade tagit en annan vändning vid vissa särskilda tillfällen. Men det är alltid ett intressant tankeexperiment.

Bloggen har tidigare tagit upp kontrafaktisk historia, t ex boken ”Om Tyskland segrat” som funderar över vad som hade hänt om andra världskriget hade slutat på ett annat sätt.

Vad hade hänt om… Åtta kontrafaktiska historier” (Historiska media, 2015) är en bok under Kristian Gerners redaktörskap. Gerner är professor och historiker, specialiserad på Öst- och Centraleuropa.
Fokus ligger på 1900-talets historia. Endast två av essäerna berör historien före 1900:  Dick Harrison berättar om hur det kunde ha gått om Richelieu hade slutit fred i trettioåriga kriget redan 1636, och Daniel Rydén beskriver ett scenario då kronprins Fredrik hade sagt ja till Preussens krona 1862.

Flera av 1900-talsessäerna berör Sovjetunionen på olika sätt. Tänk om Beria hade vunnit maktkampen med Chrusjtjov? Tänk om statskuppen 1991 hade lyckats? Och tänk om kärnvapenkriget hade brutit ut i samband med Kubakrisen 1962?

Den essä jag tycker är allra mest intressant är den inledande, av Per T Ohlsson: ”Stockholms blodbad 1917”. Den handlar om kommissarie Anders Gustaf Kempe, som hindrade sin chef från att med våld angripa den folkmassa av uppretade arbetare som demonstrerade på Helgeandsholmen i Stockholm under hungersnödsåret 1917. Ohlssons alternativscenario för Sveriges 1900-tal som sedan följer är riktigt tankeväckande

Vad hade hänt om…” är en läsvärd bok. Personligen hade jag dock hellre sett några fler essäer från andra tidsepoker än 1900-talet, och ett något mindre ryskt fokus. Men detta är randanmärkningar, kontrafaktiska historiebeskrivningar av denna sort ges oss läsare nyttiga tankeställningar. Ofta är det givetvis inte en enda händelse som påverkar historien, utan flera i en följd. Men som tankeexperiment ger det läsaren något att fundera på.

Vad hade hänt om…? i bibliotekets katalog

En tidigare kontrafaktisk bok av samma slag är ”Tänk om…” (Historiska media, 1999).

Ukraina

Ukraina x 2Ukraina, Ukraina

Just nu vänds världens blickar mot Ukraina. Detta stora land med över 45 miljoner invånare ligger endast två timmars flygresa från Sverige, men är ändå påfallande okänt hos oss. Kunskaperna är bristfälliga. Ibland når Ukraina genom bruset, t ex under den orange revolutionen eller i Eurovision Song Contest, men för att förstå vad som händer i landet behöver vi känna till dess historia.
En del tänker inte ens på att Ukraina är en del av Europa, utan även kontinentens till ytan näst största stat.

Ukrainsk 1900-talshistoria är ofta tragisk. Något som än idag är ett oläkt sår i Ukraina är den stora hungerfarsoten, ”Holodomor”, som anses framkallad av Sovjetunionen 1932-33. Tre miljoner ukrainare dog. Ryssarna anser dock att dessa beskyllningar är en antirysk kampanj.
1941 dödades 100.000-150.000 judar, romer och sovjetiska krigsfångar av nazisterna i ravinen och koncentrationslägret Babij Jar.
Ukrainas mest kända stad förutom huvudstaden Kiev är kanske Tjernobyl. Orten ligger i Ukraina, men 1986, då den stora reaktorolyckan där inträffade, var landet en del av Sovjetunionen.
Här i Sverige är dessutom Poltava en annan känd ukrainsk stad.

Tyvärr finns det endast ett fåtal böcker på svenska om Ukraina. På senare år har det dock utkommit tre titlar i ämnet, som jag här vill tipsa om.

”Ukraina – i Europas mitt” av Peter Lodenius (Tigertext, 2006) känns egentligen som en sammanställning av olika artiklar om landet. Lodenius har bl a varit chefredaktör för tidskriften Ny tid. Större delen av den här boken handlar om Ukrainas historia.
Den västra delen har tillhört först det polsk-litauiska samväldet och sedan det Habsburgska riket. Den östra delen var däremot ryskt och lydde under tsaren. Under självständighetstiden ledde denna historia till starka spänningar i landet. Boken spretar en del, men är en god introduktion.

Ukraina  – i Europas mitt
i bibliotekets katalog

”Ukraina – den förrådda revolutionen” av Ulf-Göran Widqvist (Trädet, 2012) är ett längre reportage i bokform, som utgår från dagens Ukraina. Landet har många problem: ekonomisk kris, skuldsättning, sjunkande levnadsstandard, massarbetslöshet och utvandring, politisk oro och kraftig korruption. Hur kunde det bli så? Ett läsvärt, faktaspäckat och intressant reportage.

Ukraina – den förrådda revolutionen i bibliotekets katalog

Kjell Albin Abrahamsons senaste bok är ”Ukraina, Ukraïna : öster om väst, väster om öst” (Silc, 2011). Abrahamson är välkänd journalist och mångårig korrespondent i Östeuropa. Denna bok är skriven i form av ett resereportage, där Abrahamson färdas genom dagens Ukraina. Han sätter in händelser och företeelser i Ukraina i sitt historiska sammanhang, och gör samtidigt tillbakablickar på egna erfarenheter och möten i landet, ibland under Sovjettiden. Abrahamson är rolig att läsa. Han skriver med humor och värme. Här får vi också veta mera om striderna mellan de tre olika kyrkliga inriktningarna i landet. En bra, informativ och lärorik bok.

Ukraina, Ukraina i bibliotekets katalog

En uppväxt i Gulag

Jag var barn i Gulag

Julian Better föddes i Moskvas ökända Butyrkifängelse, mitt under Josef Stalins värsta utrensningar. Hans far avrättades fyra dagar efter sonens födelse, och Julians mor dömdes till fem år i Gulag för spionage. Julian tillbringade sedan sina sju första levnadsår i Gulag på olika barnhem. ”Jag var barn i Gulag : ett vittnesbörd” (Bonniers, 2013) är hans berättelse om denna barndom.

”Jag var barn i Gulag” är en omskakande och gripande berättelse. Boken är liten till formatet och omfattar inte ens 200 sidor. Omslaget är något oansenligt. Men detta är en bok som du ständigt kommer att bära med dig i ditt minne sedan du läst den.

Det är barnets perspektiv som gör boken så otroligt stark. ”Folkfiendernas” barn som tvingades växa upp i Gulag visste inte av något annat. Men de blev bestulna på sin barndom och sina föräldrar.

Betters berättelse är lågmäld och ibland fragmentarisk, men ofta påfallande detaljerad.
Något av det som griper läsaren allra mest är författarens kärleksfulla beskrivning av sin mor. Efter flera års kamp lyckades hon till sist få Julian hämtad från det hemska barnhemmet och placerad i en fattig fosterfamilj i sin egen närhet. Människans överlevnadsinstinkt är kraftfull, vilket tydligt framgår av ”Jag var barn i Gulag”. Boken har ett efterord av författaren Ola Larsmo.
”Terrorns svartvita värld får färger och blir verklig, svårare att skjuta ifrån sig” skriver Larsmo i efterordet.

Idag lever Julian Better i Täby. Han har arbetat på KTH och som gymnasielärare i matematik, kemi och fysik.

”Jag var barn i Gulag” är en stor läsupplevelse. Det är en stark, viktig och gripande bok som många bör läsa. Den kan också användas i skolor.

Jag var barn i Gulag i bibliotekets katalog

Minnesgömmor

Minnesgömmor

Samtidsarkeologi, vad är det? Arkeologer letar väl efter föremål som är flera sekler gamla? Inte nödvändigtvis.

Mats Burström är professor i arkeologi vid Stockholms universitet och har skrivit boken ”Minnesgömmor : berättelser om föremål gömda i jorden i Estland under andra världskriget” (Nordic Academic Press, 2012).
I förordet skriver han: ”tingen har ofta visat sig vittna om en annan historia än den som återfinns i andra typer av källor”. De föremål som människor lämnat efter sig säger alltid något om dem. Vi kommer nära dem och deras liv. Ofta är det människor som inte inte gjort så mycket väsen av sig i den stora historien.
Minnesgömmor” är en bok för dig som gillar att läsa om ”den lilla historien”, alltså enskilda personers och familjers öden. Här kan du läsa berättelser som annars bara förmedlas inom de familjer som boken handlar om.

Sedan Estland först ockuperats av och sedan införlivats i Sovjetunionen 1940 avbröts den estniska självständigheten. Den ryska ockupationen var hård. Många ester mördades eller deporterades. Sedan kom den tyska ockupationen 1941-44, som även den var brutal. Då drabbades även judarna i Estland. När ryssarna återvände 1944 hade många ester kämpat mot Röda armén. En massflykt av ester ägde rum. Man tror att 70.000 ester flydde, de flesta till Tyskland och Sverige. Familjer flydde nattetid i små fiskebåtar. Innan de lämnade sina hem hade de i allmänhet grävt ned föremål som de inte kunde ta med sig. Ofta räknade man med att snart kunna återvända, men så blev det inte.

Det är föremålen som står i centrum för denna bok. Alla har vi någon gång hittat en sak därhemma som vi inte sett på länge. Plötsligt kan föremålet frammana minnen av händelser och personer.

Människor har i alla tider grävt ned sina skatter när ofärd hotat. Ibland har de som gömt sakerna inte kunnat hämta dem igen. Idag kan vi därför hitta ståtliga skattgömmor från t ex vikingatiden. Spillingsskatten på Gotland är ett sådant exempel.
Esternas nedgrävda föremål var dock sällan värdesaker. Det kunde vara vardagsföremål som husgeråd, böcker, fotografier, klockor, glas och en del annat. En sorts hemlig kunskap om dessa ”familjeskatter” fördes sedan vidare i de estniska familjer som efter kriget bosatte sig i Sverige. En dag hoppades man kunna återvända och ta hand om släktens föremål. I och med att Estland på nytt blev självständigt 1991 kunde många resa tillbaka för att försöka hitta det som gömts 50 år tidigare.

Det är dessa berättelser du kan läsa om i ”Minnesgömmor”, och det är intressanta och ibland riktigt spännande historier vi får ta del av. De familjer som hittat och återfått sina gömda föremål har dem mycket kära. Men inte sällan har det visat sig vara svårare än väntat att hitta de ställen där skatterna grävdes ned. Landskapet har förändrats och ibland har det byggts hus på området.

Minnesgömmor” är en fascinerande bok, som lätt väcker tankar och funderingar. Om du hastigt var tvungen att fly och behövde gömma viktiga saker som du inte kunde ta med dig, hur skulle du göra? Och vilka saker skulle vara så viktiga att du ville gömma dem?

Minnesgömmor i bibliotekets katalog

Ryska statsbesök i Sverige

Ryska statsbesök i Sverige

Små och till synes oansenliga böcker kan ibland visa sig innehålla spännande information.
Av en slump hittade jag den lilla skriften ”Ryska statsbesök i Sverige och mindre officiella visiter samt några svenska besök i Ryssland” av Lars O Lagerqvist, Ian Wisehn och Nils Åberg (Kungliga myntkabinettet, 2004).

Gör man en sådan här sammanställning behöver man först definiera begreppen ”Ryssland” och ”Sverige” vilket författarna gör i inledningen. Sedan följer en kronologisk översikt över svensk-ryska relationer genom seklerna. Både Gustav III och Gustav IV Adolf var t ex på besök i S:t Petersburg. Du kan också läsa om tsar Nikolaj I:s privata besök i Stockholm 1838, och Nikolaj II:s officiella statsbesök 1909.

Ett särskilt avsnitt handlar om ryska statschefers besök i Sverige under 1900-talet, före och efter de blev ledare. Josef Stalin besökte Stockholm 1905 som ung och blev då förhörd av polisen. De svenska poliserna ansåg att Stalin och de andra ryssarna i hans sällskap var ”harmlösa”.

Eftersom skriften är utgiven av Kungliga myntkabinettet avslutas den med ett avsnitt om ryska och svenska pengar fram till år 1900.

Ännu ett exempel på att man på endast 46 sidor kan få plats med överraskande mycket faktainformation. En trivsam liten skrift.

Ryska statsbesök i Sverige i bibliotekets katalog

Ryssland i fokus

Ryssland

Ryssland står i fokus i nyhetsflödet just nu, sedan Vladimir Putin vunnit presidentvalet.

Ryssland har alltid varit ett komplext land som fascinerat och ibland förbryllat omvärlden. Vill du läsa en riktigt bra bakgrundsskildring av rysk historia? Kolla in Kristian Gerners ”Ryssland : en europeisk civilisationshistoria” (Historiska media, 2011).

Gerner är professor emeritus i historia vid Lunds universitet och en av våra främsta Rysslandsexperter. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker i ämnet. Denna nya bok består egentligen av olika essäer kring skilda ämnen, där författaren även berättar om sina personliga erfarenheter och möten. Texterna är kronologiskt ordnade. Som en röd tråd i boken går Rysslands väg mot att bli en modern europeisk civilisation, och frågor om den ryska kulturens roll i Europa. Läs om Peter den store, om Stalin och Gorbatjov. Läs om judarnas situation i Östeuropa, och mycket annat.
Gerner sätter in rysk historia i sitt sammanhang och bidrar med en hel del intressanta analyser.

Ett särskilt intressant avsnitt handlar om synen på den marxist-leninistiska ideologin som en politisk religion med helgon och uppvisandet av Lenins mumifierade kropp som relik.

Skarpsynt och kunnigt skrivet, rekommenderas för alla som vill förstå mera av Ryssland.
Boken nominerades till Stora fackbokspriset 2011.

Ryssland i bibliotekets katalog

Katyn

Stalins mord i Katyn

Polen är just nu EU:s ordförandeland.
En av de händelser som påverkat Polen mest under efterkrigstiden är morden i Katyn.

Under några vårveckor 1940 lät Stalin avrätta nästan 22.000 polska officerare, underofficerare och andra tjänstemän som tillfångatagits. Detta skedde i skogsområdet Katyn.
1943 hittade tyskarna de första massgravarna i Katyn. Sovjetunionen hävdade att det var nazisterna  som avrättat polackerna, och det blev också den officiella version som lades fast vid krigsslutet.
Det var inte förrän 50 år senare som ryssarnas skuld till morden blev helt klarlagd.

Historikern och journalisten Peter Johnsson har skrivit den första svenska boken om Katyn, ”Stalins mord i Katyn och dess historiska efterspel 1940-2010” (Carlssons, 2010) baserad på de faktiska källorna. Nu kan forskarna studera den stora mängd dokument som finns bevarade om dessa händelser. Beslutet om morden fattades på ett möte i det sovjetiska kommunistpartiets politbyrå den 5 mars 1940.

I Polen var det under efterkrigstiden helt förbjudet att skriva eller offentligt tala om sanningen bakom morden i Katyn. Till sist blev ordet ”Katyn” också förbjudet. Det plockades bort ur uppslagsverk och annan litteratur.
1990 publicerade även sovjetisk press nya dokument som bekräftade säkerhetstjänstens skuld, men något officiellt sovjetiskt erkännande kom aldrig.

En intressant bok i ett kusligt ämne.

Stalins mord i Katyn i bibliotekets katalog

Om Tyskland segrat

Om Tyskland segrat

Historiker brukar inte gilla kontrafaktisk historieskrivning – alltså att man spekulerar kring hur det hade blivit om olika historiska händelser inte hade inträffat, eller om de hade utspelat sig på ett alternativt sätt. Men visst är det intressant att fundera över hur världen hade sett ut i ett alternativt scenario.

”Om Tyskland segrat” (Fischer, 2010) är en bok som beskriver vad som kunde ha hänt under andra världskriget, om olika händelser hade utspelat sig annorlunda. Titeln är kanske något missvisande, eftersom det bara är det sista kapitlet i boken som tar upp spekulationer om hur det hade sett ut om Tyskland hade segrat. En skrämmande tanke, men onekligen intressant att fundera kring.

Under krigets förlopp fanns det olika tillfällen då historien kunde tagit en annan vändning.
Vad hade hänt om de allierades landstigning i Normandie på D-dagen hade misslyckats? Eller om den tyska offensiven mot Sovjetunionen hade planerats på ett annat sätt? Hitler kanske hade dödats i 20 juli-attentatet 1944. Vad hade hänt då?

Den här boken är en intressant tankelek och innehåller en hel del diskussionspunkter. Läs om hela 53 alternativa scenarier under kriget. Flera olika författare har medverkat. Dick Harrison har skrivit ett avslutande tillägg med svenska perspektiv.

Om Tyskland segrat i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: