Category Archives: Svenska regenter

Gustav Vasas krönika av Peder Svart

Gustav Vasas krönika

Vi har alla hört berättelserna om Gustav Vasas äventyr i Dalarna, och ursprunget till det första Vasaloppet.
Den enda samtida källan till dessa uppgifter är Peder Svarts krönika om kungen, som tillkom kring 1560.
Nu finns den att läsa i nyutgåva och med moderniserat språk, Peder Svart: ”Gustav Vasas krönika” (Mimer, 2014).

Peder Svart (död 1562) var biskop i Västerås och hette egentligen Peder Andræ. Vi känner inte till mycket om hans liv, Han gjorde kyrklig karriär och blev Gustav Vasas hovpredikant. 1558 fick han kungens uppdrag att skriva ett svar på en dansk rimkrönika. Han skrev också ett liktal över Gustav Vasa.

”Gustav Vasas krönika” är skriven på ett mustigt och underhållande språk och skildrar kungens liv fram till 1534. Här kan man läsa om t ex äventyren i Dalarna och om reformationsriksdagen.

Krönikan är starkt kungavänlig och ger den bild av Gustav Vasa som han själv ville visa upp. Troligen har kungen själv dikterat delar av krönikan för Peder Svart. Den består av delar av skriftligt material från det kungliga arkivet, blandat med berättelser från diverse muntlig tradition.

Krönikan är inte historiskt pålitlig, men den har stora litterära förtjänster, som andra krönikor saknar. Eftersom den är den enda samtida källan till vissa perioder i kungens liv har den ändå använts flitigt i äldre svensk historieskrivning.

Det är roligt att se en ny och fräsch utgåva av detta klassiska verk. Språket har lätt moderniserats, men behåller fortfarande 1500-talsprägeln. Vid läsningen kanske detta känns litet ovant till en början, men efter ett tag har man som läsare vant sig.
”Det har nog egentligen aldrig rått någon tvekan om att krönikan har en politisk tendens. (…) Det är samtidigt tendensen som skänker ett litterärt verk dess kraft” skriver redaktören Mikael Mosesson i nyutgåvans förord. En ordlista finns med i slutet av boken.

Men hur var det nu med Vasaloppet? Peder Svart berättar:

”Dalekarlaner befruktade nu storlige att Götstaff redo skulle vara dragen över fjället till Nöriges, gjorde efter Lasse Olsons och Jnge Michelsons råd, och sände en åstad benämnd Engelbrecht med någre andre skidekarlar de där genom natt och dag droge genom skogen med samma värv, och funne Götstaff överst uppe i Lima.
De upptäckte strax sitt värv bedjandes honom för Guds skull, att han nu ville vända om igen, komma dem till hjälp och undsättning, de ville nu gärna endräktelige icke allenast tillsäja honom huldskap troskap manskap och lydno, utan ock våga och uppsätta med honom liv och blod. Så följde han dem tillbaka igen till Moora. ”

Gustav Vasas krönika (nyutgåva, 2014) i bibliotekets katalog

 

Gustav Vasas brev

Gustav Vasas brev

Gustav Vasa var en flitig brevskrivare, eller snarare dikterare av brev. Alla bevarade brev har samlats i det gigantiska verket ”Konung Gustaf den förstes registratur”, som Norstedts förlag gav ut i hela 29 band 1861-1916. Dessa böcker har vi på Östersunds bibliotek. De är dock placerade i magasinet.

För den som inte orkar plöja 29 tjocka böcker och hellre vill ha en ”light-version” av breven finns den utmärkta lilla samlingsboken ”Gustav Vasas brev” (Natur & Kulturs klassikerserie, 1960).

Gustav Vasa blev ganska snart en hård landsfader som krävde undersåtarnas lydnad. Påbuden sände han ut till folket i brev. Ofta är dessa ganska personligt hållna. Kungen styrde riket som sin egen gård. Gustav Vasa skriver om fogdarnas räkenskaper, om kyrkans förvaltning, om gränstvister, uppror, gruvbrytning och mycket annat.
Särskilt kul ar det att läsa det mustiga och ibland drastiska språket.

I den här boken har urvalet av brev gjorts av Alf Åberg. Varje brev inleds med en presentation och bakgrundsförklaring.

I ett brev till adeln och fogdarna 1552 förbjuder kungen dem att behandla outbildade bondesoldater illa.

”Till det sjätte och yttersta skall ock ingen av adeln, fogdar, skyttar eller andra hörakteligen underkuva, pucka eller illa traktera våra knektar, synnerligen de som uti vår tjänst nyss antagna äro eller härefter bliva kunna, kallandes dem tröskare, burbänglar eller andra obekvämliga namn, för de t de till äventyrs ej så skickeliga äro som de där längre tjänst hava och varit under hopen; utan hellre (…) lära och undervisa dem samfällt och synnerligen vad ära och redlighet kräver och vad krigsbruk är”

I ett fall intresserar sig kungen t o m för biskötsel. Det är i ett brev till menigheten i Västergötland 1554, där befolkningen uppmanas att odla bin istället för att slå ihjäl alla vildbin man stöter på.

Det är kul att läsa dessa brev. 1500-talssvenskan återges med moderniserad stavning för att förenkla läsningen.

Gustav Vasas brev i bibliotekets katalog

Kyrkornas hemligheter – tv-serien

På SVT sänds just nu två serier med välgjorda historiska faktaprogram, alla under kunnig, underhållande och inlevelsefull guidning av historikern Christopher O’Regan.

Kyrkornas hemligheter presenterar några av våra mest kända kyrkobyggnader. Första avsnittet handlar om Uppsala domkyrka och helgonkungen S:t Erik.
Kyrkornas hemligheter på SVT

Kampen om kronan beskriver svenska regenter genom tiderna. Hittills har fyra avsnitt sänts. Det senaste handlar om Erik XIV.

Varje avsnitt är ca 10 minuter långt och alla kan ses på SVT Play.
Kyrkornas hemligheter på SVT Play
Kampen om kronan på SVT Play

Under 2013 utgavs dessutom en fenomenalt bra bok i ämnet. Den heter också ”Kyrkornas hemligheter” och är framtagen av producenterna bakom den här tv-serien. Läs mera om boken här.

Kungliga släktband

Kungliga släktband

Sveriges historia är dess konungars, har det ibland sagts. Men det är också dess drottningars och deras barns, och inte minst deras utomäktenskapliga barns historia.

Ulf Sundbergs bok ”Kungliga släktband : kungar, drottningar, frillor och deras barn” (Historiska media, 2004) är en bra sammanställning över Sveriges kungliga familjer, från Gustav Vasas tid fram till våra dagar. Man kan slå upp en regent och få en lättöverskådlig bild av vem eller vilka denne var gift med, och vilka barn de fick. För alla personer får vi dessutom en minibiografi. Hur gick det egentligen för Erik XIV:s och Karin Månsdotters son Gustav? Eller för Fredrik Adolf, Gustav III:s mindre kände bror? Det kan vi läsa om i denna bok. Det finns en hel del ”doldisar” i de kungliga familjerna som inte alla känner till. Flera av dem hade spännande livsöden.

Sundbergs bok är dessutom den första fullständiga redogörelsen över kungliga älskarinnor och utomäktenskapliga barn. Källkritiken är givetvis viktig i detta sammanhang, men i många fall erkände kungarna sina faderskap. Synen på moral har varierat under seklernas lopp.

Författaren konstaterar att det finns diverse amorösa rykten om alla svenska regenter utom Gustav Vasa, Sigismund och Karl XII. Efter Oscar I, som hade ett välkänt förhållande med skådespelerskan Emelie Högqvist, finns det inga säkra uppgifter om kungliga utomäktenskapliga barn.
Det mest kända av alla frillobarnen är riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm (1574-1650), utomäktenskaplig son till Karl IX. Han lät bygga Karlbergs slott och gav det även sitt namn.

Här finns också uppgifter om de svenska kungligheternas släktskap med andra furstehus, samt porträtt och släktträd. Omslaget avbildar Lovisa Ulrika, Gustav III:s mor.

”Kungliga släktband” är en bra bok för dig som är intresserad av historiska kungligheter. Den kan också användas som uppslagsbok och referensverk.

Kungliga släktband i bibliotekets katalog

Kristina och Descartes

Drottningen och filosofen

Stockholm, 1649. På Sveriges tron sitter drottning Kristina, 23 år. Hon är ung, intelligent och ledare för den unga svenska stormakten. Till Stockholm anländer, på hennes inbjudan, den berömde franske filosofen och matematikern René Descartes, 53 år. Det är meningen att han ska bli hennes lärare och rådgivare. Descartes anländer till Sverige en kylig oktoberdag 1649. Efter bara några få månader insjuknar han i lunginflammation och avlider. Detta ger sedan upphov till rykten över hela Europa. Vad var det egentligen som hände?

Om Kristinas möte med Descartes handlar Svante Nordins senaste bok ”Drottningen och filosofen : mötet mellan Christina och Descartes” (Atlantis, 2012).
Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och har tidigare skrivit flera andra böcker, särskilt om filosofi- och idéhistoria.

Den här boken är ett riktigt bra läsäventyr och ett utmärkt exempel på hur en bra författare kan förmedla lärdom och bildning på ett lättillgängligt och intressant sätt.

Till att börja med är boken väldisponerad. Nordin börjar med att presentera personerna: Kristina, Descartes och den franske ambassadören Chanut. Sedan lyckas Nordin sammanfatta 1600-talets filosofiska tänkande på bara nio sidor.

Kristina och Descartes, som vid denna tid bodde i Nederländerna, förde en lång brevväxling innan inbjudan till Stockholm kom. Den här brevväxlingen beskrivs i ett längre avsnitt.
Descartes kom alltså till Stockholm under hösten 1649. Snart inleddes hans regelbundna möten med drottningen. Lektionerna började klockan fem på morgonen, vilket var en praktisk tid för Kristina. Det var en bra tid för studier innan dagens regeringsbestyr inleddes. De möttes i hennes bibliotek. Det var dock utkylt vintertid och låg flera trappor upp i slottet. Under vintern fick Descartes även i uppdrag att planera för den lärda akademi som Kristina tänkte grunda i Stockholm.
I början av februari 1650 insjuknade Descartes i lunginflammation och avled. Dödsfallet kom oväntat och rykten började snart spridas. Han hade ju nyss anlänt till Sverige, och nu var han redan död. Var det kölden i Stockholm som orsakade filosofens plötsliga död? Blev han förgiftad? Descartes var en mycket inflytelserik person i 1600-talets lärdomsvärld, men han hade också gott om fiender, även kring det svenska hovet. Nordin visar i boken att det knappast var fallet. Det var tyvärr inget ovanligt att duka under för sådana sjukdomar.

I boken kan vi också läsa om teorierna att Descartes skulle ha haft inflytande på drottningens senare omvändelse till katolicismen.

Denna berättelse är tillräckligt dramatisk, men den slutar inte där. Descartes äventyr fortsatte även sedan han avlidit. Han begravdes i Sverige, men flyttades senare till Frankrike, varvid huvudet kom på avvägar men senare återfördes till sin ursprunglige ägare. Det är i alla fall vad man tror, för helt säkert är det inte.

Det är fascinerande att läsa om vilka ämnen och frågor som Kristina och Descartes diskuterade. Bl a funderade de över om det finns liv i rymden.
I slutet av boken finns flera brev och andra dokument med som bilagor.
”Drottningen och filosofen” är en mycket intressant och välskriven bok som förtjänar en stor läsekrets.

Drottningen och filosofen i bibliotekets katalog

Den 19 april öppnar Livrustkammaren i Stockholm en stor utställning om drottning Kristina – ”Bilder av Kristina”. Det är den största utställningen om drottningen som visats i Sverige på 50 år.

Gustaf III:s böcker

Alphabeta Varia, volym 1 och 2

I Jämtlands läns biblioteks äldre samling, Zetterströmska biblioteket, finns en hel del intressanta böcker.
Här finns exempelvis två böcker som skänktes som gåva till Gustaf III under hans besök i Rom 1784.
Det är ”Alphabeta Varia” som består av två volymer. Böckerna är vackert inbundna och försedda med förgyllning. PÅ framsidorna står det ”Bibliotheket på Drottningholm” och på baksidorna ”Öfwerlemnad till Konungen af Societate P. Propaganda Fide i Rom 1784”.

Gustaf III besökte Collegium pro propaganda fide, som var katolska kyrkans propagandacentral. De hade ett stort bibliotek och tryckeri, och var stolta över att kunna trycka böcker på mängder av olika språk.
”Alphabeta Varia” består av olika alfabet och tryckprov. Tio Guds bud, trosbekännelsen, Herrens bön och en del annat finns här återgivet på 17 olika språk. I volym 1 finns en skriven gåvoanteckning till Gustaf III.

Gåvoanteckning i band 1

Dessa två böcker ingår i ”Läroverksdepositionen”. Det är böcker som ägs av Östersunds Läroverk men som finns deponerade på länsbiblioteket sedan 1934.
Just dessa två böcker är en del av en donation på ca 700 titlar, som skänktes till läroverksbiblioteket på 1880-talet av änkefru Lisa Weinberg. De hade tillhört hennes avlidne man, läroverksadjunkten L. Weinberg.
Hur han hade kommit över dessa böcker framgår tyvärr inte.

Större versioner av dessa bilder finns i bloggens bildgalleri på Flickr.

Svenska kungastatyer

Bloggtipset: Custos Suecia, som är en reseblogg om svenska kungastatyer.
Detta är en reseblogg med ett kul och annorlunda tema. Tanken är att under en rundresa i Sverige nu i sommar samtidigt dokumentera ett antal kungastatyer i olika städer – i både ord och bild.
De första två statyerna som visas i bloggen är Karl XI i Karlskrona och Karl XIII, också i Karlskrona. Inom kort utlovas bilder från Stockholm, där det ska finnas inte mindre än 22 kungastatyer.

Custos Suecia – en meningsfull reseblogg om svenska kungastatyer

Fortsatt jakt på Ladulås

Sedan ett år tillbaka pågår sökandet efter kung Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Man vill undersöka kungens släktskap med Birger jarl, vars grav i Varnhems klosterkyrka redan har undersökts.

Men Magnus Ladulås mäktiga gravtumba visade sig innehålla en helt annan familj från 1400-talet.
Nästa steg var att undersöka kung Karl Knutsson Bondes grav. Här fanns skelett som inte hade undersökts tillräckligt noggrant i samband med den förra gravöppningen 1916. Så man öppnade Karl Knutssons grav. Nu har det visat sig att Magnus Ladulås inte heller ligger där. Samtliga skelett även i den graven kommer från 1400-talet.

Men nu har man hittat nya spår. I Karl Knutssons grav finns en medeltida tegelmur, bakom vilken man nu misstänker att det kan finnas ett hittills okänt gravrum. Här skulle Magnus Ladulås kunna finnas. Letandet fortsätter.

Som vanligt kan man följa arbetets gång i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

SvD 120424: Mysteriet med Magnus Ladulås tätnar
DN 120424:  Magnus Ladulås – fortfarande ett mysterium

Jakten på Magnus Ladulås

Förra året konstaterades det att Magnus Ladulås inte vilar i den pampiga grav som bär hans namn i Riddarholmskyrkan. Personerna som ligger där begravdes på 1400-talet. Någonstans har det blivit en förväxling. Forskarna tror nu att Magnus Ladulås kan vara en av de personer som ligger i kung Karl Knutssons grav en bit bort i samma kyrka.

På måndagen öppnades Karl Knutssons grav. Man kan följa arbetet i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

Kung Oscars äventyr i Marstrand

Kungasäsonger i Marstrand

Den lilla orten Marstrand ligger 3 mil nordväst om Göteborg och är sedan länge mest förknippad med sol, båtar och badliv. Ofta är det samhällets toppskikt som har roat sig i Marstrand.
En kul bok jag hittade i bibliotekets magasin är ”Kungasäsonger i Marstrand” av Mathias Lehman (Fritzes, 1931).

I ”Kungasäsonger i Marstrand” berättas om kungligheternas aktiviteter på västkusten i slutet av 1800-talet, åren innan förra sekelskiftet. Det är mest berättelser om kung Oscar II och hans familj som redovisas. Boken innehåller en överraskande stor mängd bilder för att vara från den här tiden. Den tycks också ha varit ganska populär eftersom den gavs ut i flera upplagor.
Det är många bilder på Oscar II sittandes tillsammans med diverse uppradade undersåtar, som antagligen var mycket stolta över att få bli fotograferade tillsammans med kungaparet.

En hel del mer eller mindre lustiga anekdoter återberättas, t ex om den gången då fotografen skulle ta två bilder efter varandra men glömde byta plåt. Fotografiet blev därmed dubbelexponerat.
En annan gång lyckades kungen helt plötsligt göra Zetterlunds lilla kafé ”fint” enbart genom att välja att gå dit. Det ”fina folket” hade dittills inte gillat kafét eftersom det dracks så mycket punsch där, och de manliga gästerna brukade ibland göra närmanden mot servitriserna. Kung Oscar kände inte till detta och när han gick dit för att få vara litet privat blev det ett väldigt ståhej, och folk kom strömmande dit från alla håll.

Oscar II, tecknad av Anders Zorn
Oscar II till sjöss – teckning av Anders Zorn

En småkul bok som skildrar ett societetsliv från förr som vi idag nog är ganska främmande inför. Men det hände för inte så länge sedan.
Dagens svenskar förknippar kanske kung Oscar med främst pepparkakor, något som säkert skulle ha förvånat dåtiden.
Den här boken fick mig annars att associera till Povel Ramels gamla slagdänga ”Varför är där ingen is till punschen?”

Kungasäsonger i Marstrand i bibliotekets katalog

Den skoningslöse Karl IX

Den skoningslöse

För 400 år sedan dog kung Karl IX (1550-1611). Han var yngste son till Gustav Vasa. När han föddes trodde ingen att han någonsin skulle bli kung, men ödet ville annorlunda.
Karl IX har gått till historien som en extremt målmedveten och viljestark kung. Han var dessutom otroligt långsint och glömde aldrig en fiende.

I biografin ”Den skoningslöse : en biografi över Karl IX” av Erik Petersson (N&K, 2008) kan du läsa hela historien om Karl IX:s liv och regeringstid. Karl har inte alltid skildrats särskilt sympatiskt i traditionell historieskrivning, men här framträder en mer nyanserad bild.

Karl lät avrätta flera av sina främsta motståndare vid blodbadet i Linköping 1600. Flera andra personer blev också avrättade. Han var skoningslös mot sina fiender men omtänksam mot sina närmaste. Hans son Gustav II Adolf skulle senare bli en av Sveriges mest berömda regenter.

I slaget vid Kirkholm 1605, där svenska trupper besegrades av polska, var Karl nära att stupa. Han sårades i huvudet och miste sin häst. Han räddades av en livländsk adelsman, Henrik Wrede, som gav honom sin häst och som sedan själv stupade.

Boken är skriven av en relativt ung författare. Erik Petersson är född 1985. Boken är lättläst och intressant. Få biografier om Karl IX finns, så denna bok är mycket välkommen. En bra historisk biografi.

Den skoningslöse i bibliotekets katalog

Eriksgatan

Eriksgatan

Eriksgatan är som bekant ingen vanlig gata. Det är benämningen på den väg som en nyvald svensk kung färdades under medeltiden (och även senare) för att motta de olika landskapens hyllningar. Dagens eriksgata är mer av typen PR-resa.

I Lars G Holmblads trevliga lilla bok ”Eriksgatan: från medeltid till nutid” (Carlssons, 1993) kan du läsa mera om dessa gamla färder.

Eriksgatan har inte alltid haft samma sträckning, men enligt Upplandslagens konungabalk (1296) skulle kungen från Uppsala rida medsols genom riket. Vid varje landskapsgräns möttes kungen av en gisslan, som sedan följde med på vägen genom landskapet. Lagen anger de ställen där man bytte gisslan, och härigenom ser man färdvägen.
En 1100-talskung vid namn Ragnvald Knaphövde sägs ha struntat i regeln om gisslan och då blivit ihjälslagen i Västergötland under sin eriksgata. Hur det verkligen var med den saken är svårt att veta idag med tanke på det bristfälliga källäget.

I boken får vi veta vilka följen regenterna hade med sig och hur de reste. Den första säkert dokumenterade eriksgatan är kung Magnus Erikssons 1335, och den siste kung som verkligen red eriksgata enligt de medeltida bestämmelserna var Karl IX 1609.

Lars G Holmblad är historiker och intendent vid Historiska museet. Denna bok är på endast 83 sidor men mycket innehållsrik. Men varför har man valt ett tvärformat? Enda förklaringen tycks vara en karta i tvärformat på sidan 6.

Eriksgatan i bibliotekets katalog

Dynastin Bernadotte

En dynasti blir till

I samband med att 200-årsminnet av Jean Baptiste Bernadottes utnämning till svensk kronprins firades 2010 utgavs en hel del Bernadotte-historiska titlar. En av dessa är ”En dynasti blir till : medier, myter och makt kring Karl XIV Johan och familjen Bernadotte” (Norstedts, 2010).

Boken sammanfattar resultatet av ett intressant och tvärvetenskapligt forskningsprojekt under ledning av Nils Ekedahl, verksam vid Södertörns högskola.
I boken kan du läsa om hur det nya kungahuset använde sig av den dåtida pressen och vilka riter och ritualer man använde för att etablera sin makt.

Boken visar hur Karl XIV Johan och hans son Oscar I utnyttjade olika medier för att vinna stöd hos folket. De liberala tidningsmännen kring Aftonbladet byggde samtidigt upp bilden av kungen som en bakåtsträvande despot. Medieperspektivet beskrivs på ett fascinerande sätt i denna bok.

Bland de medverkande författarna finns bl a Karin Hallgren, som här skriver om kungafamiljens deltagande i Stockholms musikliv. I boken finns flera riktigt intressanta essäer.

En dynasti blir till i bibliotekets katalog

Kalabaliken i Bender

Kalabaliken i Bender

Karl XII hade 1713 förskansat sig i ett läger nära den turkiska staden Bender. Utanför vallarna gjorde 10 000 tatarer och turkiska soldater sig redo att storma svenskarna och gripa kungen. Den turkiska regeringen hade tröttnat på att ge en fristad åt Karl XII. Men kungen ville inte ge sig utan motstånd.

Peter From berättar om denna dramatiska händelse i boken ”Kalabaliken i Bender – Karl XII:s turkiska äventyr” (2009). Det finns faktiskt väldigt lite skrivet om denna så välkända händelse, något som From nu åtgärdat genom sin utmärkta bok.

Hur kom det sig egentligen att Karl XII hamnade i Turkiet? From skildrar hela förloppet från flykten från Poltava fram till Bender. Kungen hade bara ett 40-tal karoliner vid sin sida under den berömda kalabaliken.
Idag ligger orten Bender i Moldavien.
Lättläst och intressant.

Kalabaliken i Bender i bibliotekets katalog

Gustaf III:s hovliv

En bädd av dun

Historikern och 1700-talsexperten Christopher O’Regan berättar i ”En bädd av dun : livet vid Gustaf III:s hov” om livet på Stockholms slott för över 200 år sedan.

På slottet bodde kungen och hans familj tillsammans med hovet. Här fanns också Svenska Akademien och andra myndigheter, samtidigt som slottet också var en arbetsplats för tvätterskor, skorstensfejare och andra.

1700-talets hovliv präglades till viss del av stel etikett, en skrytkultur och en mängd ceremonier, men också av nöjesliv och kärleksäventyr.

Gustaf III hade exempelvis sena kvällsvanor. Supéer kunde pågå till klockan ett, och ibland lade han sig inte förrän framåt tretiden. Kungen blev därför morgontrött och svårväckt. Frukosten brukade bestå av en rejäl bit kalvkött med färskt smör. Till det drack han vitt vin.

Kungen ville att hovlivet skulle vara storslaget, vilket medförde höga kostnader och till sist en bedrövlig ekonomisk situation. Man fick bl a skära ned på antalet rätter som serverades vid middagarna.

Detta är en väldigt underhållande och trivsam bok, fylld av spännande vardagsdetaljer som gör historien levande.

En bädd av dun i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: