Bloggarkiv

USA:s alla presidenter

USA:s alla presidenter, av Karin Henriksson

Ibland tror man att en viss bok borde finnas, trots att den inte gör det.
Hittills har det inte funnits någon bok på svenska som berättar om USA:s samtliga presidenter i kronologisk ordning. Det finns många sådana böcker på engelska, men märkligt nog har det tidigare inte funnits någon på svenska. Däremot har givetvis vissa kända presidenter (t.ex. Lincoln och Kennedy) beskrivits i flera biografier.

Karin Henriksson, välkänd USA-kännare och författare till ett flertal böcker i ämnet, har nu skrivit ”USA:s alla presidenter : från Washington till Trump” (Lind & Co, 2019).

Den här boken är välbehövlig, lättläst, innehållsrik och mycket användbar.
Nuvarande president Donald Trump är nr 45 i ordningen. Det är dock endast 44 personer som har innehaft presidentämbetet (men Grover Cleveland innehade det två gånger, och var därför president nr 22 och nr 24).

Varje president och ämbetsperiod beskrivs på ca 6-7 sidor. Vissa ”doldisar” får kortare utrymme, medan en och annan beskrivs i en längre text.
Det är intressant och trevlig läsning, med en hel del kuriosa dessutom.
Särskilda kapitel beskriver också Vita huset, presidentens makt, det nuvarande tvåpartisystemet, presidentvalen m.m. Alla dessa avsnitt är dock ganska korta. Fördjupningen om exempelvis Vita huset får vi därför inhämta någon annanstans.

Amerikaner tycks ibland påtagligt fixerade vid sina presidenter. De dyker upp som dramatiska karaktärer i romaner, filmer och tv-serier. De rankas i olika listor och förekommer som ämnen i frågesporter.
Många av presidenterna i den här boken är kanske inte så kända för en svensk allmänhet, men det finns saker att berätta om dem alla – samt en och annan anekdot. En av de mest kända är kanske att ”teddybjörnen” uppkallats efter Theodore Roosevelt (även om han avskydde smeknamnet ”Teddy”)

Jag saknar ett längre kapitel om vicepresidenterna, annars finns det mesta i boken, som avslutas med några sidor om USA:s författning.
”USA:s alla presidenter” går bra att sträckläsa, eller att läsa delar ur, eller att ha som handbok.
Extra plus för att förlaget på ett kreativt sätt lyckats klämma in porträttbilder av alla 44 presidenterna på omslagets fram- och baksida!

USA:s alla presidenter i bibliotekets katalog

Demokratins historia och framtid

Emot allmänna val

I år är det valår och ämnet demokrati uppmärksammas mer än vanligt. Projekt dras igång, vars syfte är att öka valdeltagandet. Vi påminns om att demokratin inte är självklar och att vi ska sätta värde på vår möjlighet att få rösta i allmänna val vart fjärde år. Demokrati och allmänna val är nästan helt synonyma begrepp.

Samtidigt befinner sig den representativa demokratin i kris. De politiska partierna tappar medlemmar, och allt färre medborgare vill ställa upp som valbara kandidater. Dessutom minskar hela tiden medborgarnas förtroende för partierna, för de folkvalda parlamenten och för Europeiska Unionen. Vad kan vi göra åt detta?

Den här frågeställningen tar David van Reybrouck upp i ”Emot allmänna val : ett anspråkslöst förslag för att rädda demokratin” (Natur & Kultur, 2018).

Reybrouck är belgisk kulturhistoriker och arkeolog. På svenska av honom finns sedan tidigare den utmärkta boken om Kongos historia, som jag tidigare rekommenderat i bloggen.

I ”Emot allmänna val” börjar Reybrouck att ställa diagnos på dagens västerländska demokrati. Alla älskar demokratin, men samtidigt misstros den.

Författaren driver tesen att det är den elektoral-representativa demokratin som är problemet. Hela vår nuvarande konstruktion med politiska kandidater som medborgare röstar på i allmänna val är endast ca 250 år gammal och tillkom i en helt annan tid, påpekar Reybrouck.
”Om unionens fäder i USA och den franska revolutionens hjältar hade känt till vilken kontext deras metod skulle fungera i 250 år senare så skulle de förmodligen ha utformat en annan modell” skriver han, och jämför med andra uppfinningar från 1700-talet – skulle vi fortfarande använda luftballonger för flyg idag trots att både teknik och samhälle utvecklats kraftigt sedan dess? Idag för medborgarna sin egen talan på flera olika sätt, inte minst via sociala medier.

Sedan övergår Reybrouck till att lyfta fram lottningen, en metod som använts tidigare vid olika tidpunkter i historien.
Han beskriver hur man använde lottning i antikens Aten, i italienska städer som Venedig och Florens under renässansen, och hur detta spreds till t.ex. Spanien. Ofta kombinerades lottning med olika sorters val, något som skapade en överraskande god balans och stabilitet. 1700-talsfilosofer som Montesquieu och Rousseau hyllade lottningssystemet. Valet ansågs däremot vara en aristokratisk metod. Ändå blev det just denna metod som från 1700-talets slut kom att helt bli synonym med ordet demokrati. I samma veva försvann lottningen helt som demokratisk procedur. Reybrouck förklarar sedan hur detta gick till.

Reybrouck övergår sedan till att beskriva olika experiment med nya former av demokratiska beslutsvägar som testats i bl.a. USA, Kanada, Island, Irland och Nederländerna. Här får vi intressanta upplysningar om försök med medborgarparlament och hur dessa har fungerat tillsammans med etablerade partier och massmedia.

Sedan presenteras en idémodell över hur man skulle kunna bygga ett system av lottade lagstiftande församlingar.
Historiskt är lottningen ett mera demokratiskt instrument än val, hävdar Reybrouck. Han argumenterar också för införandet av nya system som rådslag, medborgarpaneler och crowdsourcing.

Det hela är mycket intressant och läsaren av ”Emot allmänna val” ges nya perspektiv som stimulerar kreativa tankar. Boken utkom i Belgien redan 2013 och blev då mycket omdebatterad. Sedan har Reybroucks bok utgivits i flera länder och en ny utgåva utkom 2016, med ett nyskrivet efterord av författaren. Där skriver han att i bokens första utgåva varnade han för en lång period av stor instabilitet om vi inte anpassar vår demokrati efter vår egen tid. I efterordet skriver han ”Jag visste verkligen inte att det skulle gå så snabbt”.

”Emot allmänna val” är en mycket intressant samtidsanalyserande bok att läsa och sedan diskutera med andra. Den skulle kunna användas i en bokcirkel för facklitteratur. Boken utmanar etablerade föreställningar och ger läsaren nya intressanta perspektiv och saker att fundera över.
Boken är ganska lättläst, även om vissa ord i texten är något akademiska. Författaren ger dock en förklaring till alla de uttryck som används i texten.

Emot allmänna val i bibliotekets katalog

Himmlers härskarplan

Härskarplanen

Miljoner biobesökare har sett Indiana Jones kämpa mot nazisterna i filmen ”Jakten på den försvunna skatten” (”Raiders of the lost ark”, 1981). I filmen är nazisterna ute efter förbundsarken, som ska ha magiska krafter och som man ser som ett tänkbart hemligt vapen.

Hur mycket sanning ligger det egentligen i påståendena om nazisternas intresse för arkeologi och historiska föremål?

Faktum är att det finns en intressant bakgrundshistoria. Du som vill veta mera om detta kan läsa ”Härskarplanen : Himmlers jakt på det ariska ursprunget” av Heather Pringle (Historiska media, 2007).

Heather Pringle, som tidigare skrivit ”Mumiekongressen”, är en prisbelönt vetenskapsjournalist från Kanada. I den här boken berättar hon om Himmlers forskningsinstitut Ahnenerbe (som betyder ungefär ”släktarv”). Det var en del inom SS, inom vilket man försökte leta efter bevis för den ”ariska rasens” ursprung. Syftet var att visa att denna ras var överlägsen alla andra. Alltså skickades en mängd expeditioner ut till olika platser runt om i världen. Man besökte Sydamerika, gjorde avgjutningar av runor och hällristningar i Bohuslän, studerade utvald folklore och man var t o m inne i Tibet. Enligt uppgift blev tibetanerna välvilligt inställda till nazisternas intresse för svastikan.

Himmler lät engagera flera minst sagt udda personer i Ahnenerbe, som ibland fick häpnadsväckande stora befogenheter. Arkeologiska artefakter skulle hittas, och ”bevisa” nazisternas raslära. Detta skulle sedan anses rättfärdiga rasideologin och nazisternas folkmord.

Himmler verkar vara den i nazisternas ledningsskikt som verkligen hade ett starkt personligt intresse för arkeologi, magi och ockultism. Det ”ariska blodet” ansågs ha särskilt kraftfulkla egenskaper, som skulle ha skänkt de forntida ”arierna” en fantastisk intelligens och kraft. Denna framstående forntid ville nazisterna försöka återskapa.

Många som läser denna bok blir säkert förvånade över att få veta hur mycket galenskaper och egendomliga idéer som via Ahnenerbe fick fritt spelrum. Bl a trodde man på fullt allvar att hällristningarna i Bohuslän var ett gammalt ariskt skriftsystem.
Verkligheten är mer fantastisk än dikten, sägs det ibland och den påhittade historien om Indiana Jones och förbundsarken är kanske inte så långsökt ändå som man kanske hade kunnat tro.

En lättläst, upplysande och ibland omskakande bok, som visar hur rasistisk ideologi kunde motivera i våra ögon helt befängd ”forskning”. Nyttig och viktig läsning för många.

På biblioteket hittar du ”Härskarplanen” på hyllan för ideologier.

Härskarplanen i bibliotekets katalog

Mark Twain om val

”If we would learn what the human race really is at bottom, we need only observe it in election times.”

(Mark Twain’s Autobiography)

Winston Churchill före 1939

Winston Churchill del 1

Winston Churchill är en av 1900-talets mest kända och tongivande personer. Han är också en av de mest omskrivna. Få personer, om ens någon, har varit föremål för så många biografier som han. Den officiella brittiska Churchill-biografin är ett jätteverk som omfattar mer än 8.000 sidor. Då har vi inte medräknat alla supplementband som fortfarande är under utgivning.
Här i Sverige har vi inte lika många Churchill-biografier. Men nu kan du läsa en riktigt bra biografi om Churchill, skriven av historikern Bengt Liljegren: ”Winston Churchill. Del 1. 1874-1939” (Historiska media, 2013).

Liljegren har tidigare skrivit uppskattade biografier över så pass skilda personer som Alexander den store, Hitler, Karl XII och rockgruppen Pink Floyd. Inför denna bok läste han in sig på den enorma mängden Churchill-litteratur som finns. Resultatet är en briljant, rapp och modern skildring av en av 1900-talets stora gestalter.

Många svenskar tänker nog uteslutande på Churchill som den store ledaren under andra världskriget. Men när kriget bröt ut 1939 var Churchill redan 65 år, alltså i pensionsåldern, och hade då en lång och dramatisk politisk karriär bakom sig. Någon har sagt att om Churchill hade avlidit innan krigsutbrottet skulle han idag ha setts som en föredetting och en marginalfigur i historien.

Vad vet den genomsnittlige svensken idag om Churchill? Jag tror att det i första hand är just ledarrollen under andra världskriget, att han var en framstående talare, att han var en stor konsument av alkohol och cigarrer och att han associeras med V-tecknet. Detta är dock bara en mindre del av den dramatiska och ofta äventyrliga historien om denne man.
Liljegrens bok visar att Winston Churchill var en komplex person med både goda och dåliga sidor. Boken är mycket väl anpassad för svenska läsare.


Winston Churchill som 26-åring.

Winston Spencer Churchill (1874-1965) föddes rakt in i den engelska högaristokratin. Hela sitt liv skulle han komma att ha imperialistiska åsikter, som ofta ansågs gammalmodiga. Han hade en för sin klass ganska typisk barndom, med frånvarande föräldrar, utbildning på internatskolor, tidvis struliga ungdomsår. Efter militärutbildning blev han krigskorrespondent under boerkriget. Där tillfångatogs han och lyckades med en spektakulär rymning, som gjorde honom känd och berömd – en tidig hjältefigur.

Tidigt upptäckte han sin talang för att skriva. Hela sitt liv kunde Churchill leva gott på sitt skrivande, först i tidningar och sedan i bokform. Få personer har åstadkommit en så stor mängd text som Churchill, skriver Liljegren. Tal, artiklar, brev, biografier, historiska flerbandsverk… det finns en närmast ofantligt stor dokumentation.

Winston Churchill hade en nära relation med sin hustru Clementine. De brevväxlade ständigt och i dessa brev är Winston väldigt öppen. Han var henne trogen och hade inga utomäktenskapliga affärer, något som inte var alltför vanligt i hans kretsar.

Churchill inledde tidigt en politisk karriär. Han skulle komma att sitta i det brittiska parlamentet under hela 64 år. Hans politiska karriär var som en berg- och dalbana, med stora framgångar som avlöstes av kraftiga nederlag. Han bytte parti inte mindre än två gånger! Churchill var känd för sin envishet, vilket gjorde det svårt att placera in honom i en partiorganisation. Ofta gick hans åsikter tvärt emot omgivningens, men han vek sig aldrig och argumenterade konsekvent för sin sak, oavsett hur starkt motståndet kunde vara. Han sågs som excentrisk, ibland som en relik från en annan tid. Flera gånger dödförklarades hans politiska karriär, men han lyckades alltid på något sätt komma tillbaka.

Churchills retoriska förmåga var fantastisk. Han var en av 1900-talets allra främsta talare. Alla hans tal var noggrant nedskrivna i förväg, och de finns bevarade och kan läsas än idag. I bokform omfattar de ca en hyllmeter och innehåller många klassiska citat.

Dessutom var hans arbetskapacitet helt enorm, och hans sociala förmåga var välkänd. Ingen glömde ett möte med Churchill.

Churchill odlade sin egen mytbildning. En av hans stora succéer var sin egen självbiografi över sin ungdom, ”My early years” (”Min ungdom”), som är underhållande men friserad. ”History will be kind to me – for I intend to write it” sade han.

Churchill begick dock flera misstag, och vissa av dem fick dramatiska konsekvenser.

Under första världskriget var han marinminister och var en av de huvudansvariga för det stora misslyckandet vid halvön Gallipoli i Turkiet 1915. En halv miljon man dog (fördelat på båda sidor) och Churchill fick avgå.

Efter segern i första världskriget hade britterna fått expansionsmöjligheter i Mellanöstern. Som kolonialminister beslutade Churchill 1921 att inrätta det nya landet Irak och sätta en brittiskvänlig kung som dess regent. Detta och andra relaterade beslut fattades helt utan hänsyn till de etniska folkslag och religiösa grupper som fanns i området. Problemen från denna tid lever kvar i våra dagars politiska situation i Mellanöstern.

Under sin tid som finansminister återinförde Churchill 1925 guldmyntfoten, i strid med råd från ekonomen John M Keynes. Det innebar att pundet knöts till en fysisk mängd i guldreserven, och uppvärderades. Det medförde stagnation i den brittiska ekonomin. Exportmöjligheterna försämrades, arbetslösheten steg och svåra konflikter på arbetsmarknaden utbröt.

Det är lätt att en biografi över Churchill per automatik blir hyllande. Något som är väldigt bra med Liljegrens bok är att den även lyfter fram Churchills negativa egenskaper.

Empati var inte någon av Churchills främsta sidor. Han hade också rasistiska åsikter, inte minst när det gällde Indien. Churchill var en stenhård motståndare till att ge Indien ökat självstyre, och ogillade Gandhi starkt. Hans åsikter om färgade och kineser kan idag inte heller ses som särskilt politiskt korrekta. Churchill var också hela tiden motståndare till kvinnlig rösträtt. Men han var ett barn av sin tid, en tid då det brittiska imperiet under drottning Victoria styrde världen. Så såg i alla fall britterna det.

En av Churchills stora förtjänster var att han var bland de första att varna för Hitler och nazismen. Det var en samförståndsanda som rådde på 30-talet, men Churchill var konsekvent i sitt fördömande av utvecklingen i Tyskland.

Liljegrens bok slutar den 3 september 1939, då Churchill utses till marinminister. Fortsättningen följer i nästa del, som planeras utkomma under 2014. Jag ser redan fram emot att få läsa den.

Detta är en strålande, välskriven och mycket underhållande biografi över en av 1900-talets största personligheter. Jag tycker särskilt om Liljegrens fina språk. En stor läsupplevelse. Rekommenderas varmt.

Winston Churchill. Del 1. 1874-1939 i bibliotekets katalog

Kvinnornas kamp för rösträtt

Vår rättmätiga plats

Som sista land i Norden införde Sverige 1921 rösträtt för kvinnor. Vägen dit hade varit lång. Det hade krävts nästan fyra decennier av hårt arbete och påtryckningar innan beslutet togs av en oenig riksdag.

Barbro Hedvalls bok ”Vår rättmätiga plats : om kvinnornas kamp för rösträtt” (Bonnier Fakta 2011), är berättelsen om de som drev kampen för kvinnlig rösträtt. Här kan vi också läsa om vilka män som stöttade dem och vilka som motarbetade dem. Det fanns även kvinnor som var motståndare till reformen.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, var en central förening som hade en ledande roll. Hedvall, som är politisk journalist och samhällsdebattör, berättar mycket om LKPR i boken.

Finland var först i Norden med att införa kvinnlig rösträtt. Detta skedde 1906. I Norge fick kvinnor rösträtt 1913 och i Danmark 1915.

Rösträtten är självklar för oss idag, men i själva verket är det bara under en kort modern tid i vår historia som allmän rösträtt har funnits. Denna bok är en nyttig påminnelse om detta.

”Vår rättmätiga plats” är en intressant bok, och den är även ett exempel på ovanligt snygg bokformgivning. Stort format och rikt illustrerad.

Vår rättmätiga plats i bibliotekets katalog

Pengar och politik förr och nu

En amerikansk casino-magnat i Las Vegas har sagt sig kunna bidra med hela 100 miljoner dollar till republikanen Newt Gingrichs valkampanj. Med anledning av detta har BBC News Magazine satt ihop en intressant artikel om politiska bidragsgivare genom historien, och visar på vad vi kan lära oss av forna tiders erfarenheter.

Crassus stödde Caesars militära och sedan politiska karriär.
Sir William de la Pole från Hull lånade ut pengar till den brittiske kungen Edward III, och för honom slutade det illa.
En annan kunglig bidragsgivare på 1500-talet, Thomas Seymour, blev avrättad.

BBC News Magazine: What can political donors learn from history?

I otakt med tiden

I otakt med tiden

Det är som bekant segrarna som skriver historien. Då kan det framstå som om vägen till det moderna samhället var relativt spikrak, och att det fanns en bred enighet i olika saker.

Sif Bokholms bok ”I otakt med tiden” (Atlantis, 2008) handlar om kvinnorna som hade ”fel” åsikter. De var motståndare till demokrati , pacifism och kvinnlig rösträtt och ville ha ett samhälle där kungen styrde med hjälp av en begränsad elit.
Vissa av dem blev anhängare av nazismen. De skrev böcker och medverkade i tidningar och tidskrifter.

Dessa kvinnor blev förlorare och idag är de ganska bortglömda. Men Bokholm, historiker i Lund, tecknar deras historia i denna intressanta bok och fokuserar på friherrinnan Annie Åkerhielm (1869-1956).

En genomgående linje i dessa kvinnors argumentation var att kvinnan var bäst på att sköta hemmet. Familjen var viktigast, eftersom den enligt deras mening höll samman hela samhället. Politik och sådant skulle männen ha hand om.

En omfattande bok i ett intressant ämne.

I otakt med tiden i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: