Bloggarkiv

Arvet från Mesopotamien

Arvet och arvtagarna

Det område som en gång kallades Mesopotamien är idag krigshärjat.
Här uppkom mänsklighetens äldsta högkulturer, vars rön och uppfinningar än idag är en naturlig del av vår vardag.

Det finns dock märkligt få nyare böcker på svenska om Mesopotamiens högkulturer.
Det är därför mycket glädjande att läsa ”Arvet och arvtagarna : fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria” av Taina Kantola & Lennart Warring (Natur & Kultur, 2015). Den här fina boken är ett bra exempel på hur även böcker i litet format kan ha ett stort innehåll.

Författarna Kantola och Warring har tidigare tagit fram nyöversättningar av klassiker som Gilgamesh-eposet och ”Inanna – skymningens drottning(tidigare rekommenderad här i bloggen).

I Mesopotamien har många civilisationer avlöst varandra.
Sumererna uppfann skrivkonsten ca 4000 f.Kr, och tog fram den första skönlitteraturen. De skapade också en statsförvaltning. Babylonierna utvecklade astronomi och juridik. Deras huvudstad Babylon blev den första internationella metropolen, en multikulturell storstad med kanske 150.000 invånare.

Allt detta förvaltades och vidareutvecklades av assyrier, perser, araber och andra.
Den vetenskapliga revolutionen som startats i Babylonien och Assyrien blev en viktig drivkraft för uppkomsten av den grekiska filosofin och vetenskapen.

Mesopotamiens femtusenåriga lärdomstradition är den längsta som någonsin funnits på jorden. Den gick under först med mongolernas invasion på 1200-talet.

Araberna erövrade det mesopotamiska området under 600-talet. De upptäckte en rik lärdom i form av filosofi, vetenskap och läkekonst, och satte igång ett stort översättningsarbete, då verk på grekiska, syriska och andra språk översattes till arabiska. I ”Arvet och arvtagarna” påminns vi om att det var genom de arabiska översättningarna av den grekiska vetenskapliga litteraturen som medeltidens européer kunde ta del av det grekiska arvet. Dessutom påpekar författarna att det var assyriska intellektuella som utförde detta översättningsarbete. De kommenterade och förklarade de klassiska verken, och bidrog med egna texter.

Ett flertal stora forskningsprojekt pågår idag, i vilka man vill sätta in de tolkade kilskriftstexterna i sitt historiska sammanhang. En hel del av detta består i digitalisering av de antika källtexterna.

Arvet och arvtagarna” är en mycket bra och välskriven bok. Den är både lättläst och allmänbildande. Ett av författarnas syften med boken är att visa hur antikens filosofi inte började i Grekland, utan hade sin föregångare i Mesopotamien. Dessutom visar man hur de filosofiska frågor man funderade över för så länge sedan än idag har sin aktualitet.
Boken är också utmärkt disponerad. Efter en introduktion följer separerade avsnitt om folkslagen, om deras gudar, om litteraturen, om vetenskapen och om filosofin.

Här finns ett riktigt bra avsnitt om det sumeriska Gilgamesh-eposet, som vi idag ser som människans äldsta skönlitterära verk. Vi får veta att dagens forskare anser att Gilgamesh troligen var en verklig historisk person, som levde ca 2800-2700 f.Kr.
Här kan du också läsa om babyloniernas Enuma Elish, den viktigaste skapelseberättelsen från Mesopotamien. Den har tidigare tagits upp här i bloggen.

I avsnittet om vetenskap kan du läsa om tidig matematik, om de äldsta horoskopen, om sfärernas musik, om läkekonst och medicin. Författarna betonar utvecklingslinjer och samband mellan olika civilisationers upptäckter.

Läs om världens äldsta filosofiska text, en sumerisk skrift som innehåller levnadsråd från ca 2500 f.Kr. I avsnittet om filosofi blommar ”Arvet och arvtagarna” ut på allvar. Här får vi ta del av forntida tankar som ibland känns förvånansvärt moderna., t ex ”Du skall inte tjäna tingen, tingen ska tjäna dig.”

I västerlandet har ofta grekernas kultur setts som startpunkten för det mesta. I boken lägger författarna fram tre möjliga förklaringar till varför de mesopotamiska kulturerna ibland glömts bort i sammanhanget.
Grekland låg närmare Europa i både tid och rum. Den kulturen fanns kvar till skillnad från de i Mesopotamien, som utplånades. De grekiska filosoferna och författarna är kända till namnet, medan de enskilda mesopotamiska författarna förblivit anonyma.

Fortfarande saknar mycket av denna tids litteratur moderna översättningar. Det tycks således finnas mycket kvar att upptäcka.

Läs gärna denna fina och folkbildande bok, som ger oss en ökad insikt och förståelse för de enorma kulturella och historiska värden som finns i det mesopotamiska området, och gör att vi förstår hur viktigt det är att dessa bevaras. Detta är allas vår gemensamma kulturhistoria.

Arvet och arvtagarna i bibliotekets katalog

Vandringar i Istanbul

Istanbul

När Konstantinopel bytte namn till Istanbul 1926 hade staden haft sitt gamla namn i nästan 1300 år. En gång var den huvudstad i det Bysantinska riket, och sedan var den det Osmanska rikets kosmopolitiska centrum.

Konstantinopel/Istanbul är en stad med en lång och dramatisk historia, och med ett unikt geografiskt läge. Ingen annan stad ligger på samma sätt på gränsen mellan två världsdelar. Staden är en port mellan Europa och Asien.

I Stefan Foconis bok ”Istanbul : vandringar i Europas största stad” (Dialogos, 2014) får vi läsa mera om denna metropol, som idag har ca 14 miljoner invånare.
Istanbul var hedniskt i ca 1000 år, sedan kristet ungefär lika länge och sedan 1453 muslimskt.

Författaren är väl bekant med Istanbul sedan mer än 40 år tillbaka. Den här boken är uppdelad i sex olika vandringar. Varje vandring inleds med en kartbild, och sedan tas läsaren med på en stimulerande kulturhistorisk resa i både tid och rum. Det görs smidiga förflyttningar mellan seklerna. Bysantinska kejsare, turkiska bad, excentriska sultaner, religiös samexistens, hårda bildstrider… här finns massor att berätta om. Stadens enormt långa historia blir påtaglig, och författaren vill visa varför staden idag ser ut som den gör.

Detta är ingen renodlad reseguide, utan en bok för den som vill få mer fördjupning om Istanbul.
Jag tycker om Foconis språk, som är mycket njutbart. Han har dessutom sinne för detaljer, och har många goda historier att berätta. Det görs också utblickar in i framtiden. Det finns stora planer på nya broar, flygplatser och kanaler. Kan de verkligen komma att bli verklighet?

Boken är i litet format och är illustrerad med 25-30 helsidesfotografier.
En utmärkt bok, både för den som varit i Istanbul och för fåtöljresenären som kanske aldrig besökt staden.

En stad är ett sorts levande väsen. Den här boken är helt enkelt Istanbuls biografi. Upplysande, underhållande och bildande.
Att läsa är att resa, heter det. Denna trivsamma vandringsbok är ett utmärkt exempel på detta. Rekommenderas!

Istanbul – vandringar i Europas största stad i bibliotekets katalog

Konsthantverk från Thailand

Arts and crafts of Thailand

Många svenskar reser till Thailand på semester. Detta stora land med över 66 miljoner invånare har en omfattande och rik kulturhistoria. I den fina boken ”Arts and crafts of Thailand” av William Warren och Luca Invernizzi Tettoni (Asia Books, 1994, nytgåva 2011) kan du se exempel på konsthantverk av mycket hög klass.

Till skillnad från flera av grannländerna har Thailand (eller Siam, som var landets namn före 1939, samt 1945-49) aldrig varit ockuperat av främmande makt, och landets utveckling har därför under många sekler varit relativt fredlig, något som gynnat den konstnärliga utvecklingen.
I ”Arts and crafts of Thailand” beskrivs de thailändska textilierna, som kanske är den mest kända typen av konsthantverk från landet. Men här kan vi också se metallhantverk i silver, lackmöbler, träskulpturer och mycket annat. Boken innehåller ca 230 illustrationer, nästan alla i färg.

Träsnideriet var länge en framstående konstform i Thailand. Stora skogar täckte en gång detta stora land, men idag är skogsarealen kraftigt förminskad.

I boken kan du också se exempel på ceremoniella praktmöbler, ofta med oerhört påkostad dekor.

Den engelska texten är relativt lättläst. Särskilda kapitel tar upp konstens roll som statussymboler, hantverket i den lokala bykulturen, den ceremoniella högreståndskonsten, och textilierna får naturligtvis ett eget kapitel. Teatertraditionen har givit upphov till en särskild konstnärlig intriktning med masker och scenkostymer.

Arts and crafts of Thailand” är en mycket fin och bläddervänlig bok. Färgfotografierna i boken är utsökta. Läs den gärna innan ditt nästa Thailandsbesök.

Arts and crafts of Thailand i bibliotekets katalog

Burmas historia

Burmas historia

Burma, eller Myanmar som idag är dess officiella namn, är ett mycket stort land i Sydostasien. Till ytan är det ungefär lika stort som Afghanistan, och mycket större än Europas geografiskt största land Ukraina.
(I den här texten kommer fortsättningsvis namnet Burma att användas)
Ändå är det påfallande okänt för många av oss i västvärlden.

Sedan en halvcivil regering tog över ledningen av landet 2011 har man börjat öppna sig mer mot omvärlden. Det har gjort att många nu kan resa in i Burma: affärsmän, turister m fl, vilket har medfört ett ökat intresse för landet, som har hela 60 miljoner invånare.

Nu finns en utmärkt och läsvärd bok om Burma att läsa: ”Burmas historia” av Bertil Lintner (Historiska media, 2014).

Lintner är Asienkorrespondent för Svenska Dagbladet och skriver dessutom för flera internationella tidningar. Han har bott i Thailand i över 30 år och är en av världens främsta kännare av Burma.

Burmas historia är en skildring av ett land med många konflikter.
De nuvarande gränserna är bara något sekel gamla. För tusentals år sedan fanns flera kungariken och imperier på det sydostasiatiska slättlandet.

I den här spännande boken kan du bl a läsa om Pagan-riket (1044-1287). Den storslagna staden Pagan blev då rikets religiösa, kulturella och politiska centrum. Som mest kan staden ha haft 200.000 invånare. Man utvecklade t ex konstbevattning. Pagan besegrades dock av mongolerna.
Riket enades inte igen förrän på 1500-talet. En ny storhetstid var under kung Alaungpayas dynasti på 1700-talet. Rangoon, som länge var huvudstad, grundades 1755.

Burmas historia är också berättelsen av många folkgrupper. Lintner beskriver de viktigaste folkgrupperna och berättar om deras kulturer, härkomst och språk.

När britterna annekterade området på 1800-talet skulle plötsligt alla dessa folkgrupper samlas under ett gemensamt styre. Ett stortmissnöje uppstod med britternas styre. De avskaffade kungadömet och hela det gamla bysamhället. Det medförde politisk oro under lång tid. Burma blev självständigt 1948. Men inbördeskrig utbröt och militären grep makten 1962. Då isolerades landet från omvärlden.

I boken kan du läsa om Aung San (1915-1947), som var en av de ledande frihetskämparna mot den brittiska kolonialmakten, men som mördades av paramilitära styrkor kort tid före Burmas självständighet. Han blev far till Aung San Suu Kyi, som tilldelades Nobels fredspris 1991.

Burmas historia” är en lättläst och intressant bok, skriven på en rapp journalistisk prosa. De många asiatiska personnamnen kanske kan vara svåra att hålla reda på, men det finns en personförteckning i boken, som kan användas som uppslagsdel. Här finns också ett antal färgfoton och flera nyritade kartor. En bra introduktion till ett intressant och hos oss alltför okänt land.

Burmas historia i bibliotekets katalog

Det exotiska Orienten

Bilden av Orienten

Under de senaste åren har det i Sverige utgivits en del böcker inom ämnet ”Västvärldens syn på folkgrupper i Mellanöstern samt Islam, historiskt samt i nutid”. En av dessa böcker är Tomas Björks ”Bilden av ‘Orienten’ : exotism i 1800-talets svenska visuella kultur” (Atlantis, 2011).

Uttrycket ”Orienten” är omdiskuterat och många vill inte använda det idag, men uttrycket var det som användes på 1800-talet. I den här boken används begreppet för de icke-kristna länderna kring Medelhavet, både i Mellanöstern och Nordafrika.

Tomas Björk är docent i konstvetenskap. I boken undersöker han hur resande svenska konstnärer och fotografer under 1800-talet skildrade orientaliska miljöer. Här möter vi beslöjade kvinnor, sultaner, haremsinteriörer, moskéer och nyhetsillustrationer.

Tryckeriteknikens framsteg hade gjort att tidningar och böcker kunde utges med fler och bättre illustrationer än tidigare. Bilderna från dessa länder kunde alltså ses i tidningar och böcker, och visades även på utställningar. De nådde en stor publik. I samband med diplomatiska besök, Orientalistkongressen 1889 och Stockholmsutställningen 1897 fokuserades det också på ”det främmande”. Fördomar och stereotyper spreds, och givetvis ansåg man att västerlandet var mer högtstående, och alltså borde hjälpa människorna i Orienten.

Styrkan med denna rejäla bok, som omfattar över 400 sidor, är det enormt rika bildmaterialet. Här finns många fina litografier, de flesta återgivna i färg, samt massvis av tidningsillustrationer och andra bilder.

De svenska resenärerna som besökte dessa länder var oftast mest intresserade av att avbilda de många byggnadsverk man såg. Vardagslivet hos de lokala invånarna var inte alltid lika intressant för dem. Konstnärerna fascinerades av det starka ljuset.
Även om Sverige inte var någon kolonialmakt delade man i princip kolonialmakternas uppfattningar om Orienten, alltså att området var underutvecklat jämfört med västerlandet och behövde hjälpas fram.
Det blev på modet att göra resor till Orienten. En del av resenärerna var kungliga. Gustaf (V) och Victoria reste till Egypten, något vi kan läsa om i en helt annan bok, och även andra prinsar som Eugen, Carl m fl gjorde resor dit.

Björk skriver kunnigt och intresseväckande, och texten kryddas med samtida citat ur böcker, artiklar och brev. Det är riktigt intressant. Läs om så pass olika ämnen som egyptologi, mumievurm, resor till Bibelns platser, krigsrapporter, etniciteter, turkiska bad, vattenpipor och mycket annat.

Resenärerna fascinerades också av kvinnornas situation. Harem sågs som ett tecken på en synd som så klart inte kunde förekomma i väst, och de sköna men beslöjade kvinnorna avbildades ofta. De svenska resenärerna uppfattade kvinnorna som oåtkomliga och mystiska. Andra västerlänningar kunde fångas av den exotiskt erotiska lockelsen.

En tankeväckande, påtagligt visuell och intressant bok, som får läsaren att fundera över vår egen tids värderingar och uttryck. Hur kommer man att se på dem om 100 år?

Bilden av Orienten i bibliotekets katalog

Motståndsrörelser

Motstånd

Vår tid är fylld av konflikter. Kolonialmakter och totalitära regimer har ofta mött motstånd i form av olika motståndsrörelser. Motstånd handlar ofta om de maktlösas kamp. Hur ska man mobilisera de svaga och de fattigaste mot en övermakt som kontrollerar stat och militär?
Journalisten och författaren Björn Kumm beskriver i sin senaste bok ”Motstånd : de maktlösas kamp” (Historiska media, 2013) 1900-talets motståndsrörelser. Flera av dem har varit framgångsrika, ibland utan att tillgripa våld. Hur gick det egentligen till? Det får du veta i boken.  Andra motståndsrörelser drabbades däremot av nederlag.

Kumms bok är indelad geografiskt efter land. Samtidigt har kapitlen försökt organiseras lite löst efter kronologi. Boken börjar med Marocko och Irland under 1920-talet, fortsätter sedan till Indien och vidare till många andra länder. Även motståndsrörelserna i Skandinavien under andra världskriget tas upp. Ett avslutande kapitel nämner även vår samtids motståndsmän som Bradley Manning och Julian Assange och dagens metoder som ”hacktivism”.
De flesta kapitlen handlar om motstånd mot kolonialmakter i Asien, Afrika och Sydamerika. Flera områdens historia är troligen ganska okända för en bred publik.

Motstånd” är välskriven, men ibland något rapsodisk. Vissa kapitel är endast några sidor långa, och Kumm gör ingen direkt sammanfattande analys av motstånd.  Episoden från t ex Malackahalvön hade man velat läsa mera om, men det kapitlet är över efter bara fyra sidor. Det gäller även en del andra kapitel. En liten litteraturlista avslutar boken.
Den arabiska våren nämns dock bara i förbigående. Den kan man däremot läsa om i andra böcker.

Motstånd” är ändå en bra, lättillgänglig och läsvärd bok som ger oss en överblick över flera av 1900-talets välkända konflikter, och en större kunskap om deras bakgrund. Den kan läsas helt utan förkunskaper. Tyvärr saknar boken helt illustrationer.

Motstånd i bibliotekets katalog

Med bil från Calcutta till Stockholm

bjorkegren_calcutta_320

Att resa har idag blivit ett naturligt inslag i vår livsstil. Vi tar nästan för givet att man ska kunna resa nästan vart som helst i hela världen, helst med flyg, ibland kanske bara över en helg. För 80 år sedan kunde dock resandet fortfarande vara ett äventyr.

Einar Helmer Björkegren reste 1933, tillsammans med sin vän Mats Rosén, från Calcutta till Stockholm i en Chevrolet. Hela resan tog nästan två månader och dokumenterades i den spännande boken ”Calcutta – Stockholm” (W&W, 1934).
(Idag heter staden Kolkata, men 1933 var Indien fortfarande brittisk kronkoloni och därför används det gamla namnet Calcutta i denna text).

bjorkegren_chevrolet
Björkegren och Rosén vid sin Chevrolet innan avfärd.

Färden gick från Calcutta till Delhi, till Teheran och Bagdad, till Damaskus, Ankara och Istanbul, och sedan upp genom Europa: Sofia, Belgrad, Budapest, Wien, Berlin, Köpenhamn, Stockholm. Detta är en sträcka på ca 1750 mil. Resan gick i områden med både hett och kyligt klimat, vilket resenärerna behövde förbereda sig för. De lät skicka efter särskilda Junex militäröverrockar med kamelhårsfoder.

Redan i Agra lade duons Leica-kamera av, så de fick ersätta den med en Zeiss. Under den fortsatta resan stötte duon på en del problem. Alla områden visade sig inte lika lätta att få tillstånd att resa igenom. De råkade ut för diverse äventyrligheter och spännande erfarenheter, som alla redovisas i ”Calcutta – Stockholm”. I Persien fick de vara med om en arraksfest och även träna på högertrafik. De forcerade fruktansvärda vägar och råkade ut för sandstorm. I Bagdad fick de överraskande erfarenheter av stadens nattliv, inklusive magdans. Kompassen kom bort någonstans i Syrien. Det bitvis dramatiska kapitlet om Turkiet heter ”Turkiet. Landet som man inte skall köra bil igenom.”. Här stötte duon på sina kanske största vedermödor. Ibland gick det inte att urskilja någon väg över huvud taget. Björkegren kallar marken för ”tuggummilera”. I Tauruspasset blev hela bilen nedisad.
Sedan de lämnat Turkiet sammanfattas sedan resten av resan på bara 20 sidor. Hemma i Sverige fick de ett stort mottagande av KAK, Kungliga Automobilklubben.

bjorkegren_taurus
I Tauruspasset blev bilen nedisad.

Det här är en riktigt rolig bok att läsa. Den präglas givetvis av 1930-talets syn på saker och ting, men språket är rappt och underhållande, och ibland påfallande modernt. Resenärerna är väl inte alltid på djupet intresserade av alla kulturer de stöter på, men berättelsen är fylld av många anekdoter. Boken är dessutom illustrerad med Björkegrens och Roséns egna bilder från resan. Man kan inte heller undgå att notera att de faktiskt dricker en hel del alkohol längs resvägen. Det skulle nog inte gå hem lika väl idag.

I bibliotekets bokmagasin finns mängder av sådana här gamla reseskildringar från 1910-, 20- och 30-talet. En del av dem är dock ännu ej inlagda i onlinekatalogen.

”Calcutta – Stockholm” är en underhållande reseskildring från en tid då resandet fortfarande kunde vara ett pojkboksliknande exotiskt äventyr.

Calcutta – Stockholm i bibliotekets katalog

Forntida riken

Svunna riken

Många är de forntida riken och civilisationer som blomstrat men gått under. En del av dem är mytomspunna. Dessa gamla civilisationer präglade vår utveckling.
Ibland kan det kanske vara svårt att hålla reda på alla gamla civilisationer. Var och när levde maya, inka och aztekerna? Och sumerer, assyrier och babylonierna, hur var det nu med dem?

Den tyske författaren Markus Hattstein beskriver de allra flesta av dessa forntida civilisationer i sin bok ”Svunna riken : mytomspunna folk och kulturer” (Parragon, 2011).

Boken är geografiskt indelad. Hattstein börjar således med Mesopotamien, det forntida Arabien och Persien. I det avsnittet går han igenom alla riken i tur och ordning. Kapitlet om varje civilisation inleds med en tydlig och överskådlig tidslinje. Varje rike avhandlas sedan på fem-sex sidor.

Det är emellanåt lite snuttifierat, men väldigt överskådligt och tydligt. Andra geografiska områden vars civilisationer beskrivs i ”Svunna riken” är Medelhavsområdet, Central- och Nordeuropa, Centralasien, Syd- och Östasien, Nord-, Central- och Sydamerika, Afrika och till sist Australien och Polynesien. Varje kapitel kan läsas helt fristående, vilket gör boken användbar som uppslagsbok. Vill man ha en kortfattad beskrivning av exempelvis Karthago, så är det bara att slå upp de sidorna och läsa.

Bokens förtjänst är det stora formatet och det enormt rika bildmaterialet. ”Svunna riken” är överdådigt illustrerad med stiliga foton och upplysande kartor. Resultatet är en bra och bläddervänlig bok. Ibland är det nästan så att det rika bildmaterialet tränger ut texten. Men fördjupningar går alltid att inhämta i andra böcker.
Detta är en bra, lättillgänglig, snygg och översiktlig uppslagsbok om forntida riken.

Svunna riken i bibliotekets katalog

Japansk poesi

Den hostande göken

I många kulturer står poesin i betydligt högre kurs än här i Sverige. Poesin kan ibland vara en integrerad del i nationalkulturen. Så är det i exempelvis Japan.

Lars Vargö är svensk ambassadör i Japan. Han har givit ut flera böcker med japanskt tema. Den senaste heter ”Den hostande göken : en poetisk resa i harmonins örike ; den japanska lyriken” (Carlssons, 2012). Medge att bara titeln ”Den hostande göken” väcker ett intresse.

Vargö är förutom diplomat också översättare. Han har introducerat flera japanska lyriker på svenska. I den här boken berättar han om den japanska lyrikens historia. Genom hela boken finns talrika dikter, alla översatta av Vargö själv.

Ambitionen är inte att göra en litteraturhistoriskt heltäckande genomgång, utan att presentera ett urval av poesi som författaren själv uppskattar.

Det var under den kinesiska Tang-dynastin som lyriken fick stort anseende i Japan. För att få en framskjuten tjänst krävdes det att den sökande klarade ett test av lyrikkunskaper. Detta hänger kvar än idag i Japan. Kunskap i klassisk poesi kan ge fördelar.

För oss svenskar är det kanske haikun som vi först associerar med japansk poesi. Men det finns många fler stilar. I boken får vi bekanta oss med mästaren Basho, som levde på 1600-talet (och vars haiku-dikt bl a gav Bond-författaren Ian Fleming boktiteln ”Man lever bara två gånger” (”You only live twice”).

Vargö guidar oss genom över 1000 år av poesi, fram till modern tid.
Han berättar inlevelsefullt om japanska skrivtecken, om dess olika uttal, om hur politisk historia har påverkat poesin – kejsare, samurajer, klaner och krigsherrar har satt spår.

Idag är intresset för japansk kultur och för det japanska språket stort i Sverige.
Det här är en bra och kunskapsrik bok som ger oss nya perspektiv på Japan och japansk historia. Dessutom är den fylld av mängder av vackra dikter. Tyvärr saknar dock boken ett praktiskt register.

Den hostande göken i bibliotekets katalog

Kinesiskt porslin

Kinesiskt porslin

Antikrundan” är ett av SVT:s mest populära program. I nästan varje program förekommer kinesiska porslins- och keramikföremål, i vissa fall väldigt gamla sådana. Det finns ett stort samlarintresse för kinesiskt porslin.
Om du vill få en bra introduktion till ämnet finns en utmärkt guidebok, ”Kinesiskt porslin – det vita guldet” av Björn och Anna Gremner (AntikWest, 2011). Björn Gremner är Antikrundans expert på kinesiskt porslin, och han har skrivit den här boken tillsammans med sin dotter som är antikhandlare.

Kinesiskt porslin är inte bara konst, det är också historia och kultur. I boken finns en kronologisk genomgång av porslin från de olika tidsepokerna och dynastierna. Här finns också ett längre avsnitt om Svenska Ostindiska Compagniet och det porslin som man importerade till Sverige.

Det var redan under Tang-dynastin (618-906) som kineserna började exportera porslin till sina grannländer. Men den stora exporten till Europa tog fart först på 1600- och 1700-talet.
Varje europeiskt land bildade ett eget handelskompani som ägnade sig åt handel med Kina. Det svenska ostindiska kompaniet hade sitt faktori i Kanton, och härifrån skeppades sedan allt porslin hem till Sverige. Det man först importerade var det rent kinesiska porslinet. Senare började man beställa specialporslin som passade europeiska måltidsvanor.
Den mest kända kinesiska porslinsdynastin är Ming (1368-1644). Begreppet ”Mingvas” är välkänt.

”Kinesiskt porslin – det vita guldet” är en bra guide med massor av fina illustrationer. Här får vi också svar på praktiska frågor, exempelvis hur man bedömer ålder, hur man skiljer på falskt och äkta, vilka regler som gäller för export, hur dynastiernas kejsarmärken ser ut, osv. Ett särskilt intressant avsnitt handlar om symbolik i de olika dekorerna.
Passar både nybörjaren och den mer erfarne samlaren. En både bildande och praktisk bok.

Kinesiskt porslin – det vita guldet i bibliotekets katalog

Historieundervisning i Japan

Japansk lärobok i historia

BBC News Magazine har idag publicerat en intressant artikel av Mariko Oi om historieundervisningen i Japan. Artikelförfattaren beskriver hur hon upptäckte stora delar av Japans 1900-talshistoria genom att flytta till Australien och läsa historia i australiska skolor.

”Japanese people often fail to understand why neighbouring countries harbour a grudge over events that happened in the 1930s and 40s. The reason, in many cases, is that they barely learned any 20th Century history.”

I Mariko Oi:s japanska lärobok i historia nämndes exempelvis den brutala massakern i Nanjing endast i form av en fotnot. Däremot är undervisningen i Japans medeltida historia mera omfattande.

BBC News Magazine: What Japanese history lessons leave out

En bok som tar upp Japans och Tysklands helt olika sätt att bearbeta sin 1900-talshistoria är Skuldbördan” av Ian Buruma. Den har jag tidigare tipsat om här i bloggen.

Se Mogaogrottorna med ny teknik

Mogaogrottorna: digital kopia i 3D

Många historiska platser drabbas av olika skador i samband med att de blir turistmål för tusentals besökare. De unika grottmålningarna i Lascaux i Frankrike kan numera endast beskådas i en kopia av originalgrottan, som är stängd för allmänheten.

De buddhistiska Mogaogrottorna i den kinesiska provinsen Gansu, i en oas vid Sidenvägen, har haft motsvarande problem.
Grottorna, som är uppsatta på UNESCOs världarvslista, består av 492 grottempel som uthuggits i fem nivåer. De var bostäder åt munkar.
Här finns några av världens främsta exempel på buddhistiska väggmålningar. De äldsta är från 300-talet e. Kr. Sammanlagt täcker alla väggmålningar en yta på hela 45 000 kvadratmeter.

BBC News Magazine berättar i en intressant artikel hur vetenskapsmän i Hong Kong nu återskapat grottornas originalutseende med hjälp av avancerad 3D-teknik. Resultatet är extremt realistiskt. ”Bättre än att se de riktiga grottorna” enligt en bedömare.
Kanske blir detta framtidens enda sätt för turister att uppleva historiska miljöer?

BBC News Magazine: Digital Chinese caves preserve history (med videoklipp)

Sima Qian – Kinas store historiker

Förr kunde historiker ha en tuff tillvaro.
BBC News magazine berättar historien om den kinesiske historikern och historiografen Sima Qian (145-ca 86 f.Kr.). Han anses vara den kinesiska historiografins fader.

Sima Qian hade en upphöjd position, men föll i onåd. Han tvingades välja mellan avrättning eller kastrering. Han valde då det sistnämnda, för att kunna fullborda sitt stora arbete ”Shiji” (”Historieskrivarens uppteckningar”). Detta nästan 2000-åriga verk har haft en mycket stor och viktig betydelse inte bara för den kunskap och information som ingår, utan lika mycket för all efterföljande kinesisk historieskrivning och annan kinesisk litteratur.

Historiografi kan dels innebära den vetenskapliga analysen av historieforskningen, och kan dels betyda själva de historiska verk som frambringas av den historiska forskningen.

BBC News Magazine: Sima Qian – China’s grand historian

Palmyra

Palmyra

Långt ute i den syriska öknen, ca 23 mil nordost om Damaskus, ligger ruinerna av den antika oasstaden Palmyra. I Göran Börges bok ”Palmyra : undret i öknen” (Carlssons, 2006) kan du läsa om denna spännande karavanstad, som ibland glöms bort när man läser om antiken.

Palmyra byggdes av araméer och araber, som fram till dess varit nomader. Under de första århundadena e.Kr. Var Palmyra en blomstrande karavanstad. Stadens läge mitt emellan Romarriket och Parthernas rike gjorde att den blev en viktig förbindelselänk.

Befolkningen som bodde här var en blandning av många olika folkslag, med ett starkt inslag av araber. De talade arameiska och hade en egen, speciell skrift.

Konsten och arkitekturen är en typisk blandning av romerska, hellenistiska och parthiska drag. Här finns flera ståtliga tempelruiner.

När Romarriket hamnade i en svagare period under 200-talet styrdes Palmyra av den kraftfulla drottningen Zenobia. Hennes regim var en storhetsperiod för Palmyra, som erövrade stora områden i Mindre Asien och Egypten. Zenobia besegrades av den romerske kejsaren Aurelianus år 272, och året därpå gjorde befolkningen uppror. Sedan inleddes Palmyras nedgångstid.
(Konstigt att ingen storfilm ännu gjorts om Zenobia, det finns en fantastisk historia här)

Palmyras ruiner är välbevarade. De upptäcktes redan i slutet av 1600-talet. Staden finns med på UNESCOs världsarvslista.

Börges bok är en personlig introduktion till denna fascinerande plats och dess historia. Han har rest dit flera gånger och boken är rikt illustrerad med hans egna fotografier. Boken växlar mellan nutid och dåtid och är skriven i reportageform. Välskriven och intressant.

Palmyra i bibliotekets katalog

Berättelser från Ekvatorn

Latitude zero

Ekvatorn har egentligen ingen särskild betydelse förutom att vara en markering på kartor och glober. Men den har alltid haft en egen, inneboende mytbildning.

I Gianni Guadalupis & Anthony Shugaars intressanta bok ”Latitude zero : Tales of the Equator” (Robinson, 2002) samlas berättelser kring Ekvatorn från flera olika sekler och tidsepoker.

Ekvatorn delar jordklotet i två lika delar och är jordens längsta omkrets. För seglare, navigatörer och andra resenärer har den haft stor symbolisk betydelse. Det har t ex varit vanligt att genomföra speciella ceremonier och ritualer ombord på fartyg där någon ombord för första gången passerar Ekvatorn.

”Latitude zero” är indelad i olika kapitel efter världsdelar. Läs om de spanska conquistadorerna på 1500-talet, t ex Francisco de Orellana, som inte var lika lyckosam som sina mer kända landsmän Pizarro och Cortes. (Numera är Orellana mer känd för att vara en figur i den fjärde Indiana Jones-filmen).

Läs om hur man på 1700-talet ville mäta jordens exakta omkrets, och om alla försök på 1800-talet att finna de afrikanska flodernas källor.  Här finns även historien om Magellan och Kryddöarna.

En spännande och inspirerande bok. Väldigt synd att den inte översatts till svenska. Tyvärr saknar den illustrationer, men berättelserna är välskrivna. Resenärerna förr i tiden hade verkligen dramatiska historier att förmedla när och om de väl kom hem.

Latitude zero i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: