Månadsarkiv: juni 2013

Semestertid i bloggen

Under juli månad är det semestertid i bloggen.
Det innebär att den då kommer att uppdateras mera sporadiskt.

Alla läsare tillönskas en riktigt skön sommar, med mycket läsning!

Winston Churchill före 1939

Winston Churchill del 1

Winston Churchill är en av 1900-talets mest kända och tongivande personer. Han är också en av de mest omskrivna. Få personer, om ens någon, har varit föremål för så många biografier som han. Den officiella brittiska Churchill-biografin är ett jätteverk som omfattar mer än 8.000 sidor. Då har vi inte medräknat alla supplementband som fortfarande är under utgivning.
Här i Sverige har vi inte lika många Churchill-biografier. Men nu kan du läsa en riktigt bra biografi om Churchill, skriven av historikern Bengt Liljegren: ”Winston Churchill. Del 1. 1874-1939” (Historiska media, 2013).

Liljegren har tidigare skrivit uppskattade biografier över så pass skilda personer som Alexander den store, Hitler, Karl XII och rockgruppen Pink Floyd. Inför denna bok läste han in sig på den enorma mängden Churchill-litteratur som finns. Resultatet är en briljant, rapp och modern skildring av en av 1900-talets stora gestalter.

Många svenskar tänker nog uteslutande på Churchill som den store ledaren under andra världskriget. Men när kriget bröt ut 1939 var Churchill redan 65 år, alltså i pensionsåldern, och hade då en lång och dramatisk politisk karriär bakom sig. Någon har sagt att om Churchill hade avlidit innan krigsutbrottet skulle han idag ha setts som en föredetting och en marginalfigur i historien.

Vad vet den genomsnittlige svensken idag om Churchill? Jag tror att det i första hand är just ledarrollen under andra världskriget, att han var en framstående talare, att han var en stor konsument av alkohol och cigarrer och att han associeras med V-tecknet. Detta är dock bara en mindre del av den dramatiska och ofta äventyrliga historien om denne man.
Liljegrens bok visar att Winston Churchill var en komplex person med både goda och dåliga sidor. Boken är mycket väl anpassad för svenska läsare.


Winston Churchill som 26-åring.

Winston Spencer Churchill (1874-1965) föddes rakt in i den engelska högaristokratin. Hela sitt liv skulle han komma att ha imperialistiska åsikter, som ofta ansågs gammalmodiga. Han hade en för sin klass ganska typisk barndom, med frånvarande föräldrar, utbildning på internatskolor, tidvis struliga ungdomsår. Efter militärutbildning blev han krigskorrespondent under boerkriget. Där tillfångatogs han och lyckades med en spektakulär rymning, som gjorde honom känd och berömd – en tidig hjältefigur.

Tidigt upptäckte han sin talang för att skriva. Hela sitt liv kunde Churchill leva gott på sitt skrivande, först i tidningar och sedan i bokform. Få personer har åstadkommit en så stor mängd text som Churchill, skriver Liljegren. Tal, artiklar, brev, biografier, historiska flerbandsverk… det finns en närmast ofantligt stor dokumentation.

Winston Churchill hade en nära relation med sin hustru Clementine. De brevväxlade ständigt och i dessa brev är Winston väldigt öppen. Han var henne trogen och hade inga utomäktenskapliga affärer, något som inte var alltför vanligt i hans kretsar.

Churchill inledde tidigt en politisk karriär. Han skulle komma att sitta i det brittiska parlamentet under hela 64 år. Hans politiska karriär var som en berg- och dalbana, med stora framgångar som avlöstes av kraftiga nederlag. Han bytte parti inte mindre än två gånger! Churchill var känd för sin envishet, vilket gjorde det svårt att placera in honom i en partiorganisation. Ofta gick hans åsikter tvärt emot omgivningens, men han vek sig aldrig och argumenterade konsekvent för sin sak, oavsett hur starkt motståndet kunde vara. Han sågs som excentrisk, ibland som en relik från en annan tid. Flera gånger dödförklarades hans politiska karriär, men han lyckades alltid på något sätt komma tillbaka.

Churchills retoriska förmåga var fantastisk. Han var en av 1900-talets allra främsta talare. Alla hans tal var noggrant nedskrivna i förväg, och de finns bevarade och kan läsas än idag. I bokform omfattar de ca en hyllmeter och innehåller många klassiska citat.

Dessutom var hans arbetskapacitet helt enorm, och hans sociala förmåga var välkänd. Ingen glömde ett möte med Churchill.

Churchill odlade sin egen mytbildning. En av hans stora succéer var sin egen självbiografi över sin ungdom, ”My early years” (”Min ungdom”), som är underhållande men friserad. ”History will be kind to me – for I intend to write it” sade han.

Churchill begick dock flera misstag, och vissa av dem fick dramatiska konsekvenser.

Under första världskriget var han marinminister och var en av de huvudansvariga för det stora misslyckandet vid halvön Gallipoli i Turkiet 1915. En halv miljon man dog (fördelat på båda sidor) och Churchill fick avgå.

Efter segern i första världskriget hade britterna fått expansionsmöjligheter i Mellanöstern. Som kolonialminister beslutade Churchill 1921 att inrätta det nya landet Irak och sätta en brittiskvänlig kung som dess regent. Detta och andra relaterade beslut fattades helt utan hänsyn till de etniska folkslag och religiösa grupper som fanns i området. Problemen från denna tid lever kvar i våra dagars politiska situation i Mellanöstern.

Under sin tid som finansminister återinförde Churchill 1925 guldmyntfoten, i strid med råd från ekonomen John M Keynes. Det innebar att pundet knöts till en fysisk mängd i guldreserven, och uppvärderades. Det medförde stagnation i den brittiska ekonomin. Exportmöjligheterna försämrades, arbetslösheten steg och svåra konflikter på arbetsmarknaden utbröt.

Det är lätt att en biografi över Churchill per automatik blir hyllande. Något som är väldigt bra med Liljegrens bok är att den även lyfter fram Churchills negativa egenskaper.

Empati var inte någon av Churchills främsta sidor. Han hade också rasistiska åsikter, inte minst när det gällde Indien. Churchill var en stenhård motståndare till att ge Indien ökat självstyre, och ogillade Gandhi starkt. Hans åsikter om färgade och kineser kan idag inte heller ses som särskilt politiskt korrekta. Churchill var också hela tiden motståndare till kvinnlig rösträtt. Men han var ett barn av sin tid, en tid då det brittiska imperiet under drottning Victoria styrde världen. Så såg i alla fall britterna det.

En av Churchills stora förtjänster var att han var bland de första att varna för Hitler och nazismen. Det var en samförståndsanda som rådde på 30-talet, men Churchill var konsekvent i sitt fördömande av utvecklingen i Tyskland.

Liljegrens bok slutar den 3 september 1939, då Churchill utses till marinminister. Fortsättningen följer i nästa del, som planeras utkomma under 2014. Jag ser redan fram emot att få läsa den.

Detta är en strålande, välskriven och mycket underhållande biografi över en av 1900-talets största personligheter. Jag tycker särskilt om Liljegrens fina språk. En stor läsupplevelse. Rekommenderas varmt.

Winston Churchill. Del 1. 1874-1939 i bibliotekets katalog

Människan och kalendern

Kalendern

Vår tid är kanske den mest tidsfixerade av alla historiska epoker. Tid och klockslag mäts och noteras hela tiden, ibland ned till minsta nanosekund. Våra förfäder skulle ha blivit förvånade över detta, eftersom deras tidsuppfattning var helt annorlunda än vår. Om tideräkningen genom historien finns det mycket intressant att läsa.

”Kalendern : människans 5000-åriga kamp att rätta klockan efter himlen – och vart de tio försvunna dagarna tog vägen” av David Ewing Duncan (W&W, 1999) handlar om tideräkningens historia.

I förordet spekulerar Duncan om huruvida vår besatthet av tidmätning kan ha att göra med att vi är medvetna om vår egen dödlighet och vår utmätta tid.

Under 5000 år har människan försökt mäta tiden på olika sätt. Läs om hur man genom seklerna försökt fastslå solårets längd. Det har varit en utmaning att försöka fastställa det så exakt som möjligt.

Här finns många kul historier och anekdoter. Läs denna bok om du vill veta varför t ex februari är den kalendermånad som har minst antal dagar… eller om du vill veta varför munken Dionysios Exiguus felräkning år 532 fortfarande påverkar vår dagliga tillvaro.

Den här boken är oavbrutet fascinerande. Hur kunde världen någonsin enas om vilken dag det var? Och hur kunde man konstruera en så bra tidmätare som möjligt? Här kan du läsa om den mekaniska klockan.

I boken finns givetvis ett eget kapitel om införandet av den gregorianska kalendern i Europa. Ett antal dagar försvann ur kalendern och många krävde tillbaka dessa ”försvunna dagar”.

En sådan här bok kan lätt fastna i den västerländska historien, men Duncan tar också upp kulturerna i Asien och Mellanöstern. Minns t ex att det var indierna som konstruerade decimalsystemet med en liten ring som tecken för noll.

Spännande läsning som sträcker sig över en period av tusentals år.

Kalendern i bibliotekets katalog

125 år sedan Sundsvall och Umeå brann ned

Måndagen den 25 juni 1888, för precis 125 år sedan, brann två norrländska städer ned på samma dag. De drabbade städerna var Sundsvall och Umeå. Sundsvallsbranden är den mest kända av dessa två. Den är den mest omfattande branden i Sveriges historia. På kvällen var Sundsvall en ruinstad. Fem människor hade omkommit och hela 9.000 var hemlösa.

Den tändande gnistan

Om denna dramatiska brand kan du läsa i ”Den tändande gnistan : staden som reste sig ur askan” av Svenåke Boström (Sundsvalls tidning, 1988), utgiven till brandens 100-årsminne.
Det finns många fler böcker om Sundsvalls historia, men just denna fokuserar särskilt på branden.

Det var måndagen efter midsommarhelgen 1888. Strax efter klockan tolv började det brinna. Det mesta tyder på att det var en gnista från ångslupen ”Selånger” som antände trästaden. Men någon skyldig kunde aldrig säkert utpekas.
Det var en het sommardag. Vädret var varmt, torrt och blåsigt. Brandkåren fick larmet ca 12:25, men hade aldrig någon egentlig chans att stoppa branden, som snabbt förvandlade stadens centrum till ett eldhav. Det berättas att hela hus brann ned på 15-20 minuter. Brinnande delar från byggnader kunde av vinden flyga upp till 600 meter. Spridningsförloppet gick snabbt. Invånarna försökte i panik rädda sina tillhörigheter. Efter åtta timmar hade hela Sundsvall brunnit ned.

Vissa saker räddades, t ex kyrkans arkiv, som av några rådiga personer bars ut ur kyrkobyggnaden i tid. De anställda på Sundsvalls enskilda bank låste in pengar och värdepapper i bankvalvets järnskåp, och dessa klarade sig helt oskadda. Stadens östra delar drabbades sist av branden, och de som befann sig där hade mer tid att rädda sina ägodelar. Stadsdelen Norrmalm kunde räddas tack vare massiva insatser av arbetarna vid sågverken.

I Boströms bok kan vi läsa många ögonvittnesskildringar, som ger stark närvarokänsla. ”Människorna vandrade tysta omkring på sina brända tomter, om de kunde finna något föremål, som elden sparat.”
Stora tragedier utspelades. 9.000 människor hade mist sina hem. Brandens omfattning gav upphov till större hjälpinsatser. Kung Oscar II reste till Sundsvall redan dagen därpå med ett specialtåg. Tåget förde bl a med sig 100 militärtält som restes redan samma kväll, 1000 omgångar sängkläder, tusentals kronor i kontanter och mycket annat. Mera stöd skulle snart komma från övriga landet.

”Den tändande gnistan” berättar inte bara om branden och om den tidens brandskydd, utan också om räddningsinsatserna för alla de nödställda. Sedan vidtog planerna för den nya staden, som skulle byggas i sten. Så föddes den nuvarande ”Stenstaden”. Sundsvall hade brunnit redan 1803, och sedan dess hade man lärt sig att försäkring var bra att ha. Många av de drabbade hade därför försäkring, vilket snabbt gav dem startkapital att bygga nya hus.

Den tändande gnistan i bibliotekets katalog

Norrland brinner

Den kraftiga vind som med eldens hjälp ödelade Sundsvall blåste samma dag också fart på eldsvådor i Umeå, Sandö och Lilla Edet. Elden i Umeå började bara tio minuter efter att Sundsvallsbranden startat. Fyra femtedelar av Umeå brann ned. 2.500 av stadens 3.000 invånare blev hemlösa. Dessutom härjade ett flertal skogsbränder.

En samtida skrift som beskriver bränderna under detta dramatiska år är ”Norrland brinner! : en beskrifning öfver eldsvådorna i Sundsvall, Umeå m.fl. ställen, af ett Ögonvittne” (originalutgåva 1888, nyutgåva av Sundsvalls kulturnämnd, 1988). Denna bok består av samtida ögonvittnesskildringar och omfattar 57 sidor. ”Förödelsen och eländet var öfver all beskrifning. Ingen penna förmår beskrifva de förtviflades åtbörder och ångestfulla försök att rädda något af det kära hemmet”.

Norrland brinner! i bibliotekets katalog

Det är lätt för oss att glömma vilken fara bränder var för 1800-talets städer, som mest bestod av träbyggnader. Idag behöver vi se upp med plaster och kemikalier, som kan orsaka giftiga brandgaser.

Nya teorier om Voynichmanuskriptet

Det mystiska Voynichmanuskriptet upptäcktes för ca 100 år sedan och gäckar fortfarande vetenskapen. Det är ett känt historiskt mysterium. Jag har tidigare tagit upp det här i bloggen. Manuskriptet är daterat till 1400-talet, men ingen har lyckats tyda dess text. Vissa tror att hela texten är en ren bluff, en nonsenstext. Andra tror att det kan vara en avancerad kod.

Den senaste forskningsstudien menar att det kan finnas ett riktigt budskap dolt i Voynichmanuskriptets text, eftersom man hittat språkliga mönster. Om ett sådant budskap skulle innehålla någon meningsfull information är en annan fråga. Andra hävdar dock att dessa mönster lika gärna kan vara slumpartade.

Manuskriptet omfattar 240 sidor. Texten är skriven i ett för oss okänt alfabet, och den är illustrerad med underliga bilder. Här finns avbildningar av plantor, (till synes) astronomiska cirklar och av nakna damer som badar. Flera sidor kan vikas ut, och visar då stora diagram och mönster.

Många har under årens lopp fascinerats av detta manuskript. Om det alls står något i texten eller ej kanske vi aldrig säkert kommer att få veta. Ännu mer intressant kanske historien bakom manuskriptets tillkomst är. Vem skrev det, och varför? Om det är en 1400-talsskämtare som ligger bakom det hela skulle upphovsmannen säkert vara mer än nöjd över att texten ännu förbryllar oss, 600 år senare.

BBC News 130622: Mysterious Voynich manuscript ‘has genuine message’

Henri Cartier-Bresson

Cartier-BressonCartier-Bresson

Den franske fotografen Henri Cartier-Bresson (1908-2004) är upphovsman till några av 1900-talets mest kända bilder. Han var en av seklets mest inflytelserika fotografer och ses ofta som pionjär för det moderna fotoreportaget.

Cartier-Bresson var en av de första professionella fotografer som använde sig av småbildskamera, en Leica.
Hans karriär inleddes på 1930-talet. Under andra världskriget tillfångatogs han av tyskarna, men lyckades 1943 rymma från ett fångläger. Efter kriget grundade han bildbyrån Magnum, tillsammans med bl a Robert Capa.

Cartier-Bresson var en mästare på att fånga ögonblick. Han myntade uttrycket ”det avgörande ögonblicket” för att beskriva det.

På biblioteket har vi flera böcker med Cartier-Bressons bilder. ”Henri Cartier-Bresson” (Thames & Hudson, 2006) är en ren bildsamling som ingår i serien ”Photofile” medan ”Henri Cartier-Bresson” av Clément Chéroux (Thames & Hudson, 2009) är en rikt illustrerad biografi.
Många konstnärliga fotoböcker är stora och tunga, men dessa två är små och behändiga, och alltså lätta och praktiska att låna med sig.

Alla har någon gång sett ett av Cartier-Bressons foton, även om man kanske inte känner till fotografens namn. De är mycket kända och förenas av ett enastående personligt uttryck. Cartier-Bresson arbetade över hela världen och blev känd för att uträtta storverk ”på fältet” trots sin minimala fotoutrustning. Hans framstående foton från sin långa karriär fångar 1900-talets historia.

Henri Cartier-Bresson (Photofile) i bibliotekets katalog
Henri Cartier-Bresson (av Clément Chéroux) i bibliotekets katalog

Kungliga släktband

Kungliga släktband

Sveriges historia är dess konungars, har det ibland sagts. Men det är också dess drottningars och deras barns, och inte minst deras utomäktenskapliga barns historia.

Ulf Sundbergs bok ”Kungliga släktband : kungar, drottningar, frillor och deras barn” (Historiska media, 2004) är en bra sammanställning över Sveriges kungliga familjer, från Gustav Vasas tid fram till våra dagar. Man kan slå upp en regent och få en lättöverskådlig bild av vem eller vilka denne var gift med, och vilka barn de fick. För alla personer får vi dessutom en minibiografi. Hur gick det egentligen för Erik XIV:s och Karin Månsdotters son Gustav? Eller för Fredrik Adolf, Gustav III:s mindre kände bror? Det kan vi läsa om i denna bok. Det finns en hel del ”doldisar” i de kungliga familjerna som inte alla känner till. Flera av dem hade spännande livsöden.

Sundbergs bok är dessutom den första fullständiga redogörelsen över kungliga älskarinnor och utomäktenskapliga barn. Källkritiken är givetvis viktig i detta sammanhang, men i många fall erkände kungarna sina faderskap. Synen på moral har varierat under seklernas lopp.

Författaren konstaterar att det finns diverse amorösa rykten om alla svenska regenter utom Gustav Vasa, Sigismund och Karl XII. Efter Oscar I, som hade ett välkänt förhållande med skådespelerskan Emelie Högqvist, finns det inga säkra uppgifter om kungliga utomäktenskapliga barn.
Det mest kända av alla frillobarnen är riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm (1574-1650), utomäktenskaplig son till Karl IX. Han lät bygga Karlbergs slott och gav det även sitt namn.

Här finns också uppgifter om de svenska kungligheternas släktskap med andra furstehus, samt porträtt och släktträd. Omslaget avbildar Lovisa Ulrika, Gustav III:s mor.

”Kungliga släktband” är en bra bok för dig som är intresserad av historiska kungligheter. Den kan också användas som uppslagsbok och referensverk.

Kungliga släktband i bibliotekets katalog

Mera om istidskonst

Ice age art

British Museums stora utställning av istidskonst öppnades i februari, och den har jag tidigare berättat om här i bloggen. I den utställningen visas ca 130 föremål som alla är minst 10.000 år gamla. ”Ice Age Art” har blivit en publiksuccé och museet har fått utöka dess öppettider.

Vi som inte befinner oss i London kan nu ta del av utställningen via en förträfflig bok. Den heter ”Ice age art : arrival of the modern mind” av Jill Cook (British Museum Press, 2013).

Boken är mycket fin och omfattar över 280 sidor. Den är rikt illustrerad. Här kan du läsa om några av människans allra äldsta bevarade konstföremål. Se skulpturer, ristningar och andra verk som är mellan 40.000 och 10.000 år gamla. Föremålen är skurna ur mammutbetar, skulpterade av sten, inristade i renhorn… det är verkligen fantastiskt att se dem.

Det är först nu som man har börjat se på dessa fynd ur ett konstnärligt perspektiv. Tidigare var de bara arkeologiska fynd. I den här boken visas också hur dessa urgamla konstföremål inspirerat 1900-talskonstnärer.

Författaren Jill Cook är Senior Curator på British Museums förhistoriska avdelning. Engelskan är inte alltför svår. Boken är indelad i ungefärliga tidsperioder, och börjar alltså med de äldsta konstverken för att sedan närma sig de yngsta. Samtidigt är det en tematisk indelning, där exempelvis kvinnoavbildningar och djurmotiv får egna kapitel.


Venus från Willendorf

Det mest kända av dessa fynd är Venus från Willendorf, en 11 cm hög kvinnofigurin som hittades 1908 på en ca 25.000 år gammal senpaleolotisk boplats i nuvarande Österrike. Figurinen föreställer en naken kvinna med mycket kraftigt markerade kvinnliga former och detaljerad frisyr. Vissa tror att det är en avbildning av en gudinna, andra att det är en kvinnlig arketyp.

Den kanske äldsta skulpturen man känner till är lejonmannen från Hohlenstein, en ca 30 cm hög figur som en gång skars ut ur en mammutbete. Figuren kan vara 40.000 år gammal.

”Ice age art” är en suggestiv och fascinerande bok. Alla konstverken är mycket professionellt fotograferade, i ett ljus som framhäver deras skönhet och detaljrikedom. Man slås av de många skickliga avbildningarna av olika djur. Ofta har konstnärerna lyckats fånga djurets rörelse på ett fantastiskt sätt.

Läs den här boken och få nya insikter om vår äldsta historia. Verkligen en inspirerande bok.

Ice age art i bibliotekets katalog

British Museums utställning Ice Age Art

Låna e-ljudböcker till mobil

Mediejukeboxen mobilMediejukeboxen mobil - En bro för mycket

Du som har lånekort på Östersunds bibliotek kan nu låna e-ljudböcker direkt till mobilen (eller annan trådlös enhet) via den nya tjänsten Mediejukeboxen mobil. Biblioteket har tecknat avtal med leverantören FörlagEtt.

Tjänsten fungerar på s k smarta mobiltelefoner med Android eller iOs (Apple).

Låna e-ljudböcker online

I den Mobila Mediejukeboxen kan du välja mellan 530 ljud- och 165 e-böcker på svenska, 150 ljud- och e-böcker på engelska, 26 språkkurser och 220 musikalbum. Varje månad tillkommer 10 nya titlar.

Här hittar du t ex Bengt Liljegrens biografier om Alexander den store och Adolf Hitler, Andra världskrigs-titlar som ”Den längsta dagen” och ”En bro för mycket” av Cornelius Ryan och ”Den 9 april 1940” av K.A. Adrup.

Fler e-ljudbokstitlar inom historia: ”Gustav III:s spioner” av Torsten Sandberg, ”Maffia” av Tomas Lappalainen, ”Mannen från Barnsdale” (Robin Hood) av Dick Harrison, ”Prinsessor i Skandinavien” av Catarina Hurtig, och flera böcker i serien ”Stockholms hemligheter” av Martin Stugart. Dessutom finns en särskild avdelning med biografier, om både nu levande och historiska personer.

Florans konstnärer

Florans konstnärer

Idag omges vi överallt av bilder. Aldrig någonsin tidigare i historien har det varit så lätt för vem som helst att åstadkomma en bild i form av ett foto, och dessutom dela med sig av bilden till tusentals andra. Men det fanns en tid då bilder i exempelvis böcker var ovanliga och svåra att lägga in.

Monika Björks utsökt fina bok ”Florans konstnärer : botaniska illustrationer och illustratörer i Norden” (Prisma, 1999) handlar om den botaniska bildens historia.
Länge var botaniken bara en avläggare till läkekonsten. Åkerbruket var mest något man sysslade med praktiskt, så det var böcker med medicinsk synvinkel som behövde växtbilder. När boktryckarkonsten slog igenom började man använda sig av träsnitt. Men dessa var klumpiga och svårtydda. Sedan kom kopparsticken. Dessa fick man färglägga manuellt i efterhand.

Trädgårdsarkitekturen bredde ut sig i Europa under 1600-talet, vilket medförde ett behov hos adeln av att visa upp sina botaniska skatter. På 1700-talet började man aktivt samla in växter från världens alla hörn av naturvetenskapliga skäl. Behovet av att så naturtroget som möjligt avbilda växter och plantor blev stort. Skickliga målare och illustratörer utvecklade en imponerande förmåga.

Björks bok består av ett antal essäer, alla rikt illustrerade. Här kan du se nordiska växtakvareller från fem sekler, se planscherna Linné hade på väggen hemma hos sig, och fantastiska fynd från museernas vindsförråd.

Essäerna är alla intressanta och lärorika. Det börjar med medeltiden, då de första örtaböckerna skapades. Sedan hamnar vi i 1600- och 1700-talet och Rudbeckarnas blomböcker. Ett särskilt avsnitt tar upp den stora danska floran, ”Flora Danica” som tog 122 år att fullborda och innehåller 3240 färgplanscher. Linnés blomsterbilder får givetvis ett eget kapitel innan Björk kommer fram till 1800-talet med Palmstruch och Nordens Flora. Sedan avrundas boken med avsnitt om trädgårdsböcker, ormbunkar, lavar och bär.
Läs om Fredrika Bremer, som upptäckte bananen under en vistelse på Kuba 1851. Den blev hennes nya favorit. Hon tyckte att banan var det godaste hon någonsin hade ätit.

Detta är en mycket fin bok, som med sitt stora format ger de vackra illustrationerna möjlighet att breda ut sig över helsidor. Illustrationerna är helt fantastiska. Extra kul är det att läsa om alla de framstående illustratörerna och växtkonstnärer som ligger bakom alla de vackra planscherna.

Ett bra exempel på framstående bokformgivning. Inspirerande och intressant.

Florans konstnärer i bibliotekets katalog

Gamla och nya ordspråk från 1600-talet

Brukar du ibland säga ”Det som göms i snö kommer upp i tö” och ”Själv är bästa dräng”? Vissa av våra ordspråk och språkliga uttryck är flera hundra år gamla. Faktum är att en del av dem ansågs gamla redan på 1600-talet.

En intressant bok ur den svenska 1600-talslitteraturen är ”Penu proverbiale” (1665) av Christofer Larsson Grubbe (1594-1681), en samling av ordspråk. Bokens fullständiga titel är ”Penu proverbiale dhet är: ett ymnigt förrådh aff allehanda gambla och nya swenska ordseeder och lährespråk : deels genom långlig observation antecknade; dels aff latinen och tyskan vthsökte, och til. swänskan lämpade”. Enligt tidens sed hade boken även en lång undertitel. I den står det ”Medh en kort explication för dhe enfaldigas skul”. Detta är en rejäl och omfattande bok på över 900 sidor.

Christofer Larsson Grubbe tjänstgjorde under många år i det kungliga kansliet. Han blev borgmästare i Kalmar och sedan landshövding i Kalmar län.

Litteraturbanken har digitaliserat hela denna bok. Den kan alltså läsas online.

1600-talssvenskan kan först kännas lite ovan, men i boken finns en hel del intressanta och ibland rentav riktigt roliga ordspråk. Vissa av dem känner vi igen: ”Dhen i leeken gåår / han måste leeken thola” och ”Dher Wijn går in / går weetet uth”
Andra är inte lika vanliga idag, men ändå kärnfulla: ”Buuken haar inga Öron, i.e. Hungrig maaga hörer ingen uhrsächt”, ”Tankar löpa tullfritt” och ”Seent stängia Hönsehuuset / när Räfwen haar äthet opp Hönsen”.

Här kan vi hitta nygamla ordspråk och uttryck som man alltid kan försöka återlansera i språket.
”Penu proverbiale”
är riktigt rolig att bläddra i. Den känns som en frisk fläkt från 1600-talets Sverige. Det är också kul att läsa Grubbes definitioner och förklaringar till ordspråken. Ibland listar han synonyma ordspråk som betyder samma sak.

Exempel: ”Alla få intet sittia främst, i.e. Alla få icke wara som Swijnefötter”.

”Örnen fiskiar inga flugor, i.e. Som man wille säga; Kasta Bäär i Björne-röff”

På biblioteket i Östersund har vi Grubbes bok även i original, i två olika upplagor (1665 och 1678). De ingår i Zetterströmska biblioteket (vår samling av litteratur tryckt före 1830).

Läs som gratis e-bok hos Litteraturbanken

Grundämnen deluxe

Grundämnen

Går det verkligen att skriva en både underhållande, vacker och intresseväckande bok om grundämnena i det periodiska systemet? Ja, det gör det. Boken heter ”Grundämnen : ett bildlexikon över universums alla kända atomer” av Theodore Gray (Bonnier fakta, 2013). I boken finns både historiska avsnitt och beskrivningar av hur grundämnena används idag.

Det är svårt att i ord beskriva hur tjusig den här boken är, den behöver ses på riktigt.
Till att börja med är den i stort kvadratiskt format, 26 x 26 cm, och omslaget är silvrigt. Varje grundämne presenteras i oerhört raffinerat utförande på minst ett bokuppslag. Själva grundämnet avbildas i form av ett suggestivt fotografi på vänstersidan, medan faktauppgifterna om grundämnet läses på högersidan. Fotografierna har tagits av Nick Mann.

Författaren Gray är något så ovanligt som en samlare av grundämnen. Det har tagit honom sju år att samla ihop dem alla.
Boken inleds med en presentation av det periodiska systemet, som ju är en av de mest framstående systematiseringar av naturvetenskaplig kunskap som någonsin gjorts. Det periodiska systemet är den tabell över grundämnen som ställdes upp i slutet av 1800-talet. Egenskaperna hos grundämnena upprepas i ett visst mönster, vilket gjorde att man t o m kunde förutse grundämnen som ännu inte hade upptäckts fysiskt. Gray definierar det periodiska systemet som ”den universella katalogen för allt som man kan tappa på foten.”

I denna bok presenteras grundämnena i tur och ordning efter sin plats i det periodiska systemet. Grundämnena har två sidor, dels finns de i sin renaste form och dels ingår de i olika föreningar.
Många av grundämnena är välkända för läsaren, medan andra är nya bekantskaper. Gray beskriver dem på ett lättsamt, kul och pedagogiskt sätt. Här finns också historiska avsnitt om grundämnenas upptäckt och användning.

En populärvetenskaplig höjdarbok! Inga som helst förkunskaper behövs, det är bara att bläddra och läsa. Massor av vackra foton och spännande fakta om grundämnen.

Grundämnen i bibliotekets katalog

Tutankhamuns grav

Tyldesley, J - Tutankhamens förbannelse - 13049625

Om någon hade frågat forntidens egyptiska historieskrivare om vilken farao som flera tusen år senare skulle vara den mest berömde, hade alla gissat fel. Farao Tutanchamun, pojkkungen som dog vid endast 18 års ålder år 1339 f.Kr., hade en relativt obetydlig historisk roll. Hans stora berömmelse idag beror helt och hållet på upptäckten av hans kungagrav i Konungarnas dal 1922. Det var den enda kungliga graven där som inte hade plundrats redan under antiken.

Vi har begränsad kunskap om Tutankhamuns liv. Faktum är att vi inte ens har en enhetlig stavning av hans namn. Jag har identifierat minst sex olika stavningsvarianter av namnet. I denna text använder jag den variant som NE valt, nämligen Tutankhamun, med -kh- och -un.

Joyce Tyldesley är brittisk egyptolog. Nu finns hennes bok ”Tutankhamens förbannelse : den oändliga historien om en egyptisk kung” på svenska (Norstedts, 2013). Sedan tidigare finns det även andra böcker av henne i ämnet egyptologi.

Det här är berättelsen om hur den brittiske arkeologen Howard Carter upptäckte Tutankhamuns grav, med alla sina skatter, i november 1922. Graven hade visserligen varit utsatt för tidig plundring, men endast i liten skala. Det var den viktigaste arkeologiska upptäckten under hela 1900-talet.

Tyldesley har delat upp boken i två halvor, först själva fyndet av graven och vad vi vet om Tutankhamuns liv och regeringstid, och sedan om det som hände efter gravfyndet : egyptologisk vurm och succéutställningar. Den här indelningen är väl inte helt självklar, jag tycker att det är svårt att dela upp hela den här historien på det viset. Hur som helst är skildringen intressant.


Farao Tutankhamuns gyllene mask, som väger 11 kilo. Denna ikoniska mask, förutom pyramiderna och sfinxen, är för många människor själva symbolen för det forntida Egypten.

Den verkliga huvudpersonen i boken är arkeologen Howard Carter. De inledande avsnitten i boken beskriver sökandet efter Tutankhamuns grav (som i sig inte alls var bortglömd, men däremot platsen), och alla turer kring upptäckten. De praktiska problemen med att ta reda på alla ömtåliga och värdefulla fynd, samt hanteringen av all plötslig uppståndelse från världens media, skildras inlevelsefullt. Carter hade inte en tillräckligt smidig personlighet för att kunna hantera alla konflikter på skilda plan som sedan följde.

I kapitlet om gravfynden kan vi exempelvis läsa om de textilier man fann. Textilierna nämns sällan, så det är kul att få veta mera om dem. Det man dock saknade i graven var texter av olika slag. Där fanns inget bibliotek, eller något annat i textväg som kunde ge mer information om faraos liv och tid.

Lite förvånande är det att läsa hur ”halvslarvigt” man behandlade själva kungamumien. Mumien hade fastnat i en innerkista, och för att kunna få ut den delades Tutankhamuns kropp upp i flera bitar.

Eftersom vår kunskap om Tutankhamuns person är bristfällig får forskarna lägga pussel med den information som finns. Mycket tyder på att Tutankhamun var son till Akhenaton, en av det gamla Egyptens mest radikala härskare. Han försökte ersätta den polyteistiska religionen med en monoteistisk, och införa en absolut kungamakt. Efter Akhenatons död återställde översteprästerna den gamla religionen, och Tutankhamuns roll i detta är oklar.

Tyldesley har ett alltför långt avsnitt i boken om alla teorier kring Tutankhamuns eventuella släktförhållanden. Detta kunde ha kortats avsevärt. Sidan 181-215 kan du därför raskt passera om du inte är specialintresserad, och istället gå direkt till författarens slutliga rekonstruktion av släktbanden, som kommer sedan.
Eftersom Tutankhamun dog ung finns det teorier som går ut på att han blev mördad. Undersökningar av mumien visar dock att Tutankhamun led av dålig hälsa. En troligare dödsorsak är någon form av olycka, kanske under jakt.

Den som tror att hela boken ska handla om den påstådda förbannelse som skulle ha tagit livet av ett stort antal personer sedan graven upptäckts kommer att bli besviken. Tyldesley använder uttrycket ”Tutankhamuns förbannelse” på ett vidare sätt och i flera betydelser. En del menar att den riktiga förbannelsen är vår fixering vid Tutankhamun, på bekostnad av alla andra, mer intressanta personligheter i egyptisk historia. De spektakulära teorierna om ”dödliga förbannelser” i graven gör Tyldesley grundligt slarvsylta av. Någon sådan inskription fanns inte ens i faraos grav.

Det ges ut väldigt mycket böcker om egyptologi, framför allt på engelska. Men ytterst få av dessa översätts till svenska. Detta är en av de bästa nyare egyptologiska böckerna och jag tycker att det är mycket bra att den nu översatts.
Tyldesleys bok är en bra sammanfattning av vad vi idag vet om Tutankhamun, och en spännande skildring av hur graven upptäcktes.

Tutankhamens förbannelse i bibliotekets katalog

För dig som vill ha en översikt över alla de fantastiska fynd man gjorde i graven, med massor av bilder, kan jag rekommendera den färgsprakande ”The complete Tutankhamun : the king, the tomb, the royal treasure” av Nicholas Reeves (Thames & Hudson, 2007). Även den finns att låna på biblioteket.

Silverbibeln

Silverbibeln

Silverbibeln, Codex Argenteus, som förvaras i Uppsala universitetsbibliotek (Carolina Rediviva), är skriven på 500-talet och är därmed ca 1500 år gammal. Den är en av världens mest berömda handskrifter och dessutom den mest dyrbara bokskatt som finns i Sverige. 2011 tog Unesco med den på sin lista över världsminnen (Memory of the World).

Silverbibeln är en nedteckning av Bibelns fyra evangelier på gotiska. Översättningen till gotiska är ett verk från 300-talet av Wulfila, som också anses ha skapat den gotiska skriften. Troligen tillkom Silverbibeln i Ravenna, skapad för Theoderik den store (454-526). Texten är skriven med guld- och silverbläck på purpurfärgade blad. Från början har boken omfattat 336 blad. I Uppsala finns 187 blad bevarade, samt ett blad i Speyer, vilket upptäcktes 1970.

I boken ”Silverbibeln : Theoderiks bok” (Carlsson, 1998) berättar bibliotekarien Lars Munkhammar om Silverbibelns äventyrliga historia, om bokbandet, bladen, skriften, alla olika utgåvor osv.
Boken är indelad i åtta olika huvudkapitel. En hel del handlar om goterna, om deras språk och om det gotisk-romerska Italien.

Silverbibeln tillkom på 500-talet, men sedan vet man inte var den befann sig under de följande 1000 åren. Den dyker upp igen i Werdens klosterbibliotek vid floden Ruhr i mitten av 1500-talet. Den kan ha funnits där sedan 700-talet, men man vet inte säkert. Sedan hamnade den hos kejsaren Rudolf II i Prag, där den sedan blev svenskarnas krigsbyte 1648 i trettioåriga krigets slutskede. Drottning Kristina lät den därefter ingå i en löneutbetalning till sin hovbibliotekarie Isaac Vossius. Sedan köptes den tillbaka till Sverige av Magnus Gabriel de la Gardie, som 1669 överlämnade den till Uppsala universitet som gåva, iförd ett nytillverkat silverband. Så Silverbibelns nuvarande status kan inte gärna sägas vara ett krigsbyte. Dessutom finns det egentligen ingen tydlig ursprunglig ägare, förutom goterna då, och de har man inte sett till på ganska många sekler.

En bra bok om Silverbibeln, som dessutom är rikt illustrerad. Att läsa om Silverbibelns äventyr genom historien är ibland riktigt spännande. Du som gillar Dan Browns böcker kan här få ett litterärt och språkligt äventyr, fast ”på riktigt”.

Silverbibeln : Theoderiks bok i bibliotekets katalog


Uppsala universitet har lagt ut en onlineversion av Silverbibeln, i flera olika editioner.
Codex Argenteus online

Sverige

Idag 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. Lyssna till Jussi Björlings inspelning av ”Sverige”.

Sverige” är en dikt av Verner von Heidenstam, som tonsattes av Wilhelm Stenhammar.
Den här sången tillkom med anledning av att en kommitté hade utlyst en tävling om en ny svensk nationalsång. 1899 publicerades i Dagens Nyheter tre texter. En av dessa var ”Sverige” av Heidenstam. Idén var sedan att tonsättningar av dessa texter skulle skickas in till tävlingen.

I april 1901 anordnades en konsert i Musikaliska Akademiens stora sal, där tio av bidragen framfördes. Man skulle kunna se detta som en sorts tidig melodifestival. Det enda bidrag som sedan kom att leva vidare från denna nationalsångstävling var just ”Sverige” i tonsättning av Stenhammar.

Det visade sig snart att ”Sverige” inte kunde användas som nationalsång eftersom den från början var komponerad för fyrstämmig kör, och dessutom ansågs svårsjungen. ”Sverige” ingår i Heidenstams diktcykel ”Ett folk”. Stenhammar tonsatte sedan hela diktcykeln.

Varför är då just 6 juni Sveriges nationaldag? 6 juni fick status som nationaldag först 1983, och blev helgdag 2005. Gustav Vasas val till svensk kung ägde rum den 6 juni 1523 vid riksdagen i Strängnäs, och undertecknandet av 1809 års regeringsform skedde också den 6 juni. Men dessa händelser kanske inte ses som tillräckligt ”stora” för att vara anledning till firande?

Mattias Warg har skrivit en utmärkt artikel om varför 1809 års regeringsform är väl värd att högtidlighålla. Det är ”som om händelserna 1809 uppmanar oss att både vårda vår frihet och utveckla den vidare. Varje år, med blommor i trädgårdarna och flaggorna i topp”, skriver han.
ÖP 130603: Därför är 6 juni något att fira

%d bloggare gillar detta: