Bloggarkiv

Epos som e-böcker

Kalevala

I världslitteraturen finns flera välkända nationalepos. Det är episka hjältedikter som ansetts visa en nations eller ett folks egenart. Två av de mest kända nationaleposen, Kalevala och Beowulf, finns nu fritt tillgängliga som e-böcker hos Litteraturbanken, i svensk översättning.
Båda dessa verk finns givetvis även att låna som vanliga böcker på ditt bibliotek.

Kalevala är Finlands nationalepos. Det är sammansatt av olika finska folkdikter men bearbetad och med nyskrivna tillägg av språkforskaren Elias Lönnrot (1802-1884), som samlade in dikterna. Kalevala utkom i sin första version 1835 och den slutliga versionen kom 1849. Verket har haft en stor betydelse för senare finska författare, konstnärer och kompositörer, exempelvis Jean Sibelius.
Det är berättelsen om maktkampen mellan det mörka Pohjola och det ljusa Kalevala. Litteraturforskare har ägnat en hel del tid åt att utreda vad i Kalevala som kan räknas som folkdiktning och vad som är senare tillkommet material.
Det är Björn Collinders översättning som nu finns som fritt tillgänglig e-bok.

Kalevala (e-bok hos Litteraturbanken)

Beowulf

Beowulf är ett stort anglosaxiskt epos, som troligen tillkommit under perioden 700-1000.
Detta är det enda större anglosaxiska epos som överlevt till våra dagar, varför det har fått status som Englands nationalepos. Handlingen i Beowulf utspelar sig dock i Danmark och södra Sverige, vilket gör berättelsen extra intressant för nordiska läsare.
Kämpen Beowulf dödar i sin ungdom det ondskefulla och människoätande trollet Grendel. Sin sista strid utkämpar han mot en eldsprutande drake.
I den här mäktiga berättelsen finns också infogade episoder om ”geatas” (troligtvis götar) och svear. Detta har intresserat generationer av svenska historiker och litteraturvetare.
1900-talsförfattare som J.R.R. Tolkien hittade också inspiration i Beowulf.
Det är Björn Collinders översättning som nu finns som fritt tillgänglig e-bok.

Beowulf (e-bok hos Litteraturbanken)

 

Finland 100 år

Idag gratulerar vi Finland på 100-årsdagen som självständig nation! Finlands självständighetsförklaring antogs av Finlands lantdag den 6 december 1917.

På senare år har flera intressanta Finlandshistoriska böcker kommit ut. Tidigare i bloggen har jag tipsat om del 1 och 2 i bokserien ”Finlands svenska historia”, som utkom 2008 och 2009. Där beskrivs tiden fram till 1812.

Finland och Sverige har en mycket lång gemensam historia. Dagens Finland var under ca 600 år en del av det svenska riket. De 4 delarna i ”Finlands svenska historia” beskriver hur samhället, kulturen, språket och mycket annat har påverkats av det svenska inflytandet sedan medeltiden och fram till idag. Bokserien ges ut av Svenska litteratursällskapet i Finland, och i Sverige utges de av Atlantis förlag.

Språkfrågan

Del 3, ”Språkfrågan : finlandssvenskhetens uppkomst 1812-1922” (2016) är skriven av Max Engman.
Här kan du läsa om Finlands tid som ryskt storfurstendöme. Perioden kännetecknas av kampen mellan de tre språken svenska, finska och ryska. Här skildras också nationalismen under 1800-talets senare del. Både på den fisnkspråkiga och svenskspråkiga sidan mobiliserade man kring sina respektive intressen, och i början av 1900-talet uppkom det som kom att kallas ”finlandssvenskhet”.

Nationalstaten

Del 4, ”Nationalstaten : Finlands svenskhet 1922-2015”  (2016) är skriven av Henrik Meinander.
Han beskriver hur en särskild svensk identitet byggts upp i det självständiga Finland, och hur lagstiftningen om landets tvåspråkighet tillkom. Under mellankrigstiden skärptes de ideologiska motsättningarna mellan finsk- och svensktalande. 1920-talets kamp om Åland är känd.

Efter andra världskriget var det lugnare kring språkfrågan, men numera har svenskspråkigheten i Finland på nytt angripits från finsksinnat håll. Meinander sätter in hela den här frågan i sitt historiska sammanhang på ett intressant sätt.

Hela den här bokserien är mycket bra och läsvärd. Dessa böcker är både bildande och intressanta, och ger troligen många svenska läsare helt nya perspektiv.

Språkfrågan i bibliotekets katalog

Nationalstaten i bibliotekets katalog

Julsången Gaudete

Gaudete 1582

Nordens äldsta sångbok heter Piae Cantiones (”fromma sånger”) och gavs ut i bokform första gången 1582. Dessa sånger har medeltida anor och brukade sjungas av skoleleverna (”djäknarna”) vid Katedralskolan i Åbo, Finland. Någon i Åbo på 1580-talet ansåg att de gamla sångerna borde nedtecknas och ges ut i bokform, och det kan vi vara tacksamma för idag.
En del av sångerna anses komma från Syd- och Mellaneuropa, medan andra troligen har nordiskt ursprung. Tack vare att sångerna nedtecknades för över 400 år sedan finns de kvar idag och ingår i många körers repertoar.

Idag finns ett 20-tal exemplar av 1582 års originalupplaga bevarade. Ett av dessa finns i Zetterströmska biblioteket i Östersund.

Några av de mest kända sångerna i Piae Cantiones är In Dulce Jubilo och Puer Natus in Betlehem. Båda dessa har jultema. En annan känd sång med jultema är Gaudete.

Gaudete betyder ungefär ”glädjas, fröjdas”.

Refrängen går så här:

Gaudete, gaudete! Christus est natus
Ex Maria virgine. Gaudete!
Gaudete, gaudete! Christus est natus
Ex Maria virgine. Gaudete!

Här är verserna:

Tempus adest gratiae, hoc quod optabamus,
Carmina laetitiae devote reddamus.

Deus homo factus est natura mirante,
Mundus renovatus est a Christo regnante.

Ezechielis porta clausa pertransitur,
Unde lux est orta, salus invenitur.

Ergo nostra contio psallat jam in lustro,
Benedicat domino: ”Salus regi nostro!”

En ungefärlig svensk översättning av refrängen skulle kunna vara:

Gläds, gläds! Kristus är född
av jungfru Maria. Gläds!
Gläds, gläds! Kristus är född
av jungfru Maria. Gläds!

Det finns många inspelade versioner av Gaudete. Originalversionen finns inspelad bl a med ensemblen Joculatores Upsalienses.
På Östersunds bibliotek finns den musik-cd:n att låna (”Woods, women and wine”), liksom andra samlingar med sånger ur Piae Cantiones.

Folkrockgruppen Steeleye Span hade en hit med sin a cappella-version av Gaudete 1973.

2013 släppte synthduon Erasure en ny och modern version av Gaudete. Den finns med på deras julalbum Snow Globe och släpptes också som singel.
Här är videon till låten. Gaudete!

För ditt julparty finns även en spännande klubbmix av Gaudete:

 

Kvinnliga spioner

Kvinnliga spioner

Under andra världskriget fanns det många spioner i Norden. Många av dem var kvinnor. De kunde vara skådespelerskor, dansare, journalister eller hushållerskor. Inte sällan var de unga och attraktiva. Några blev agenter av ideologiska orsaker, medan andra blev det för att tjäna pengar. Vissa gav sig in i spionbranschen för att rädda familjemedlemmar från fångenskap.

Tore Pryser, professor i historia vid högskolan i Lillehammer i Norge, har skrivit deras historia i ”Kvinnliga spioner : agenter i Norden under andra världskriget” (Natur & Kultur, 2009).

Detta är ett ämne som tidigare faktiskt inte är så omskrivet i bokform. Tack vare att hemligstämplade dokument på senare år blivit frisläppta blir det möjligt att se vilka insatser spionerna gjorde. Flera av dem var mycket effektiva.

Pryser tar upp ganska många spioner i sin bok. Nästan 40 olika kvinnoöden beskrivs på knappt 240 sidor, så det blir en ganska översiktlig skildring av varje fall. Här möter vi några namn som vi kanske känner igen sedan förut (Jane Horney, Sonja Wigert, grevinnan Amelie Posse) men de övriga är nog nya bekantskaper för de flesta läsare.

I det neutrala Sverige kunde kvinnliga agenter från olika länder samla in viktig faktainformation. I Norge och Danmark var många engagerade i motståndsrörelsen, medan andra mest fungerade som lockbeten för tyskarna, eller var infiltratörer. En del av kvinnorna blev efter kriget utpekade som förrädare.

Här hittar du flera riktigt spännande berättelser, men varje kapitel är ganska kort och kanske vill man veta mera om något av fallen. I slutet av boken finns en litteraturlista där man kan hitta fler lästips i ämnet. Boken är sparsamt illustrerad med svartvita foton.

”Kvinnliga spioner” är intressant och upplysande, om än något kortfattad i de enskilda fallen.

Kvinnliga spioner i bibliotekets katalog

Finlands medeltida borgar

Finlands medeltida borgar

Finland och Sverige har som bekant en lång gemensam historia. Under ca 600 år var Finland en integrerad och naturlig del av det svenska riket. I Finland finns mängder av intressanta historiska platser och byggnader.

I den fina boken ”Finlands medeltida borgar” av Carl Jacob Gardberg och Per Olof Welin (Schildts, 1993) kan du läsa om flera av de mest kända finländska slotten och borgarna.
En del av borgarna är restaurerade medan andra ligger i ruiner. Men alla har en spännande och ofta dramatisk historia. Läs om flärdfullt hovliv, kungliga besök och hårda militära belägringar.

De flesta borgarna i boken ligger i sydvästra och södra Finland. Den mest kända av alla borgar är givetvis Åbo slott, men i boken kan du också läsa om Kastelholm, Ålands enda medeltida borg, Tavastehus, Raseborg, den klassiska gränsfästningen Viborg och flera andra.

Faktum är att det inte är helt lätt att hitta en bra beskrivning av Åbo slotts historia i svenska fackböcker, vilket är en märklig brist. Slottet är en av de viktigaste borgarna i svensk historia och är starkt förknippat med Vasatiden. Erik XIV och Karin Månsdotter satt i fångenskap på Åbo slott. Här finns över 20 sidor om slottet.

Författaren Gardberg har varit överdirektör för det finländska Museiverket, och han berättar mycket kunnigt och intressant om fästningarna och deras historia. En styrka med boken, som är i stort format, är det rika bildmaterialet. Fotografen heter Per Olof Welin.
Man slås av hur stora svängningar det kan vara för borgarna: från praktfull storhetstid till nedgång och förfall. Större delen av de historiska berättelserna utspelar sig på 1300-, 1400- och 1500-talen.

”Finlands medeltida borgar” är ett utmärkt följeslagare till Martin Hanssons ”Medeltida borgar”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen. I boken finns också ett avsnitt om fornborgar.
Dessutom lockar boken till reslust. Man blir lätt sugen på att själv besöka några av alla dessa borgar.
En innehållsrik, fin och bläddervänlig bok.

Finlands medeltida borgar i bibliotekets katalog

Barockpoeten Jacob Frese

Avsked från världen

Det fanns en tid då barockskalden Jacob Frese var en av de mest lästa svenskspråkiga poeterna från första halvan av 1700-talet, men idag är han nog ganska bortglömd.
Nu presenteras han för dagens publik med den lilla trevliga samlingsboken ”Avsked från världen” (Ellerströms, Lilla serien, nr 47, 2012).

Jacob Frese (1691-1729) kom från Viborg i Finland. I samband med sina studier i Åbo började han skriva tillfällesdikter. Sedan ryssarna erövrat Viborg 1710 flyttade Frese till Stockholm. Där blev han kanslist vid det kungliga kansliet. 1715 firades på Riddarhuset Karl XII:s hemkomst. Då hade Frese fått uppdraget att vara festskald.

Under större delen av sitt liv led Frese av dålig hälsa. 1712 drabbades han av ”skälvesot”, en häftig frossa som sedan återkom varje vår resten av hans liv. Han brukade då årligen skriva en ny dikt om sjukdomen. Dessa samlades sedan i en svit: ”Verser i sjukdom vid åtskilliga vårtider”
Frese skrev både andliga och världsliga dikter. Ofta är de präglade av vemod och resignation. Han har en personlig stil och här finns också en del naturlyrik.

Men döden var ständigt närvarande för den här tidens människor. 1710 drabbades Stockholm av ett stort pestutbrott och stora delar av stadens befolkning dog. Samtidigt stupade många i Karl XII:s ryska krigståg. Nederlaget vid Poltava 1709 var ett hårt slag.

Urvalet i ”Avsked från världen” har gjorts av Daniel Möller, fil.dr i litteraturvetenskap och forskare i barockens poesi. Han har också skrivit en utmärkt presentation av Frese, som inleder boken.
Frese blev en inspirationskälla för flera av romantikerna 100 år senare, t ex Atterbom och Stagnelius.

I dikten ”Över oförfarna läkare” klagar Frese över den medicinska behandling han fick.

O usla hjälpare, som lärt om intet mera,
Dock patientens pung och hälsa att purgera,
Som knappast veten vart ens sjukdom välva vill,
Förrän den sjuke satt båd’ liv och hälsa till!

Läs gärna Jacob Frese – en personlig röst från ett Sverige för 300 år sedan.

Avsked från världen i bibliotekets katalog

Andelige Och Werldslige Dikter

Jacob Freses verk finns givetvis även att läsa online som gratis e-böcker hos Litteraturbanken, och då i faksimil.
Här finns fem diktsamlingar av Frese, alla utgivna under 1720-talet.

Ett möte i Åbo 1812

Furstar och folk i Åbo 1812

I slutet av augusti 1812 möttes Rysslands kejsare Alexander I och Sveriges kronprins Karl Johan (Bernadotte) i Åbo. Tre år tidigare hade Sverige förlorat Finland till ryssarna i finska kriget. Under mötet kom de båda furstarna överens om hur de tillsammans skulle bekämpa Napoleon och hans mäktiga armé.

Mötet i Åbo kom att grunda ”1812 års politik”, en linje i svensk utrikespolitik som gick ut på att Sverige inte skulle försöka återta Finland från ryssarna utan istället få Norge som kompensation för förlusten.

Mötet mellan Alexander och Karl Johan skildras målande i Nils Erik Villstrands bok ”Furstar och folk i Åbo 1812” (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2012).

1800-talets första decennier var mycket omvälvande, inte bara för svenskar och finländare, utan också för övriga européer. Napoleonkrigen ritade om Europas karta.

Villstrands bok inleds med beskrivningar av stämningsläget i Finland och om Åbos situation vid denna tid. Åbo var Finlands största stad med ca 10.000 invånare. Dess tid som finsk huvudstad blev dock kort. Alexander I beslutade i april 1812 av strategiska skäl att förklara Helsingfors för ny huvudstad, så snart nödvändiga byggnader hade uppförts där.

Mötet i Åbo, som ägde rum i landshövdingshuset, skildras detaljerat. Vi får veta vilka utgångspunkter och mål de båda furstarna hade, och vilka följeslagare de hade med sig. Svenskarna försökte på flera sätt återfå åtminstone delar av Finland, men utan framgång. Man diskuterade också ett gemensamt svensk-ryskt anfall på Själland, som kunde ge svenska territoriella vinster.
Mötet ska ha varit vänskapligt och präglats av god stämning. Det svensk-ryska samförståndet demonstrerades tydligt. Samtidigt pågick Napoleons marsch mot Moskva, och Alexander bör i Åbo ha fått bud om den franska segern i slaget vid Smolensk.

Villstrand beskriver också hur mötet sågs av samtidens Åbobor och hur det skildrades i lokalpressen. Ett avslutande kapitel beskriver hur mötet i Åbo setts och tolkats av eftervärlden.

En trevlig och intressant bok, dessutom rikt illustrerad.

Furstar och folk i Åbo 1812 i bibliotekets katalog

Hög status på 1700-talet

Ett ståndsmässigt liv

Vår tids statuskonsumtion för lånade pengar är ingenting nytt. På 1700-talet var det adeln som förväntades leva ståndsmässigt. Om livsstilen hos en högadlig familj vid denna tid kan du läsa i Johanna Ilmakunnas omfångsrika bok ”Ett ståndsmässigt liv : familjen von Fersens livsstil på 1700-talet” (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2012).

Adeln i Sverige (som ju inkluderade Finland) under 1700-talet var verkligen inte stor. Man tror att den uppgick till ca 10.000. Ändå var det adeln som hade störst samhällsinflytande. Denna position skulle alltså manifesteras och visas upp. Adelns livsstil var en viktig ståndsmarkör. Som adelsman förväntades man ha ett förfinat uppträdande och konsumera den tidens lyxvaror. Dessutom förväntades man vara måttfull. Samtidigt var det långt ifrån säkert att de faktiska inkomsterna svarade mot den konsumtionsnivå man ville visa upp. Många adelsfamiljer blev djupt skuldsatta.

Johanna Ilmakunnas har doktorerat på detta ämne, och den här boken är en bearbetad och utökad version av hennes avhandling. Som exempelfamilj har hon valt familjen von Fersen, och det är tre generationer von Fersen som står i fokus för skildringen.

Greve Hans von Fersen (1683-1736) var officer och ämbetsman. Hans söner Carl von Fersen (1716-1786) och Axel von Fersen d.ä. (1719-1794) var hovmän och statsmän, och den sistnämndes son Axel von Fersen d.y. (1755-1810) var militär och diplomat. Han är den mest kände av alla von Fersen.

För en adelsman fanns det i huvudsak tre tänkbara karriärer: officer, civil ämbetsman eller hovman. Att arbeta vid hovet ansågs finast. Störst trygghet hade de familjer med en stor andel ärvd jord. Hade man många slott och herrgårdar gav det en bra ekonomi. Det gick också att få inkomster genom uthyrning. Sönerna försörjdes i allmänhet av fadern. Ogifta kvinnor var dock omyndiga.

Den konsumtion man förväntades hålla krävde mycket pengar. Det helst talrika tjänstefolket skulle ha lön (åtminstone de utbildade – pigor och drängar fick nöja sig med kost och logi), man skulle resa ståndsmässigt med vagn och hästar, klä sig i det senaste modet, göra utbildningsresor, kunna konversera och helt enkelt svara mot den bild man hade byggt upp åt sig själv. Inom adeln förekom dessutom en frekvent låneverksamhet. Det kunde vara stora summor som lånades. Mer än 6% ränta fick man dock inte ta ut.

Här finns intressanta kapitel om äktenskapets sociala betydelse, hur man uppfostrade sina adliga barn, vilka livsnjutningar en adelsman tilläts ägna sig åt (snusandet var t ex på modet under 1700-talet), hur adelsdamerna förväntades leva, hur palatsen planerades och sköttes, vilket tjänstefolk man hade, och ett rejält avsnitt om finansieringen av hela denna extravaganta livsstil.

I boken finns en beskrivning av Axel von Fersen d.ä.:s begravning 1794, som var extremt överdådigt påkostad. Det var en ceremoni som skulle manifestera makten och inflytandet.

”Ett ståndsmässigt liv” är en rejäl bok som bitvis är något tungläst, men den innehåller en hel del intressanta och spännande skildringar av de här privilegierade personernas livsstil, med mängder av detaljer. Att revolutionens tidevarv skulle komma så småningom är inte så konstigt när man läser denna bok.

En fascinerande bok om tre generationer von Fersen. Rekommenderas till dig som är intresserad av svenskt 1700-tal och av historisk lyxkonsumtion.

Ett ståndsmässigt liv i bibliotekets katalog

Om vårt julfirande

Och nu är det jul

Julen är snart här. Det är den mest traditionstyngda av alla våra högtider, och innehåller även en del paradoxer som många har intresserat sig för. Exempelvis firar vi i vårt protestantiska men sekulariserade land ett katolskt helgon (S:t Lucia). Vidare kommer julens ideal från landsbygden, trots att de flesta av oss idag lever i städer.

Etnologen Bo Lönnqvist tar ett intressant grepp på julen i sin bok ”Och nu är det jul…” (Schildts, 2005). Bokens utgångspunkt är det finlandssvenska julfirandet, men Finland och Sverige hade som bekant en gemensam historia i ca 600 år. Detta ger en fräsch vinkel.

Lönnqvists bok tar ett etnologiskt och ibland även filosofiskt perspektiv på julen, vilket betyder att boken har ett djupare innehåll än en del andra julböcker. Han sätter in julen i ett bredare sammanhang.

”Av den icke-kommersialiserade julen, en förindustriell jul i agrar miljö, återstår idag bara ätandet, drickandet, ljuset som symbol mot mörkret och de gröna grenarna – julgranen – som påminnelse om den kommande våren.”

Här kan du läsa om julseder från 1700-talet och fram till idag, om 1960-talets alternativa jular, om julfirande i herrgårdar och torpstugor och om städernas skyltfönster och julgator.

Julen är ofta fylld av förväntningar. Ibland kan det finnas en bild av en ”idealjul” som få når upp till. Då vill vi ha ordning som skapar reda i vardagskaoset. Lönnqvist avslutar boken med några riktigt bra kapitel med olika tankar om julen i ett större sammanhang.

En tankeväckande och bra julbok. Här finns intressant läsning att fundera över mellan julmiddagarna.

Och nu är det jul… i bibliotekets katalog

Tidskapsel funnen på Riddarholmen

Pass från 1831

Nättidningen Svensk Historia berättar idag om ett spännande fynd som gjorts på Riddarholmen i Stockholm.
Just nu renoveras Gamla auktionsverket. Förra veckan lossade man på några golvbräder i ett av rummen, och i trossbotten fann man ett mycket välbevarat pass från 1831. Det har tillhört handsk- och sämskmakargesällen Gustaf Wilhelm Malmgren, som reste till Stockholm från Ekenäs i Finland.
Golvet lades senast om 1835, och då kan man ha använt gamla papper som fyllnadsmaterial.

Läs mera här:
Svensk historia: Tidskapsel upptäckt på Riddarholmen

Finlands svenska historia

Finlands svenska historia, del 1 och 2

Idag, 6 december, är det Finlands nationaldag.

Som bekant har Finland och Sverige en lång gemensam historia. Idag vill bloggen passa på att tipsa om en mycket bra bokserie som är under utgivning. Den heter ”Finlands svenska historia” och utges av förlaget Atlantis i samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland. Hela verket ska omfatta fyra delar, och hittills har två delar utkommit.

Del 1 heter ”Sveriges österland : Från forntiden till Gustav Vasa” (2008) och är skriven av Kari Tarkiainen. Den behandlar förhistorien, medeltiden och Vasatiden. Omtvistade frågor i finsk historia är t ex när svenskarna kom till Finland. Tarkiainen skriver lättläst och intressant om denna och andra frågor. Här kan du även läsa om språkhistoria, om ortnamn och korståg, om bebyggelse och städer, om kyrkans roll och mycket annat.

Del 2 heter ”Riksdelen : stormakt och rikssprängning 1560-1812” (2009) och är skriven av Nils Erik Villstrand. Under den här perioden integreras Finland och blir en naturlig del av det svenska riket. Den tar upp den händelserika perioden när Sverige blir stormakt och sedan sjunker tillbaka under 1700-talet. I denna volym kan du läsa om det finländska folkets vardagsliv, om den styrande elitens gradvisa försvenskning, om hur man såg på finskan som språk, och inte minst om förhållandet till Ryssland, som växte sig allt starkare militärt.
Det framgår tydligt vilken viktig roll kyrkan hade, både som en del i förvaltningen av Finland och i sin förmedlande roll mellan de styrande och allmogen.

Båda dessa böcker är mycket välskrivna och faktatäta. Jag kan verkligen rekommendera dem. De tar dessutom upp den senaste forskningen, och är väldigt fint formgivna med mängder av illustrationer, en del av dem av påfallande hög klass. Båda delarna har omfångsrika och användbara register och långa litteraturlistor för den som vill läsa mera.

Detta är nog de bästa böcker som finns att tillgå i dagsläget för den som vill ha en bra, kunnig och lärorik beskrivning av Finlands svenska historia. Del 3 och 4 kommer att givetvis handla om 1800-talet och 1900-talet, och har ännu ej utkommit. Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen.

Del 1, Sveriges österland, i bibliotekets katalog

Del 2, Riksdelen, i bibliotekets katalog

Jägarens leende

Jägarens leende

Ulla-Lena Lundbergs bok ”Jägarens leende : resor i hällkonstens rymd” (Söderströms, 2010) handlar om hällkonst. Det är namnet på de hällmålningar och klippmålningar som finns på många platser runtom i världen. En del av hällmålningarna i Afrika är ca 10.000 år gamla.
Vi har också hällmålningar i Sverige. Fynd av dessa har gjorts i bl a Norrland, Bohuslän och Värmland. De har tillkommit under yngre stenålder.

Ulla-Lena Lundbergs bok är en reseskildring i både tid och rum. Vi får följa med på en resa till fynd av hällkonst i Afrika, Spanien och Frankrike. Dessutom tar en stor del av boken upp hällkonst i Sverige och Finland.

Det är också en personlig berättelse om författarens relation till sin nu avlidna syster Gunilla. De reste ofta tillsammans, och nu reser författaren själv. Boken har flera plan och det är en mycket suggestiv och personlig resa. Boken är även illustrerad med ett flertal fina foton.

Vi har begränsade kunskaper om de människor som skapade denna uttrycksfulla konst. Vad tänkte de? Hur levde de? Hur ska bilderna tolkas? Det här är spännande frågor och ingen har några säkra svar. Läs ”Jägarens leende” – en bok som tar dig med på en fascinerande resa.

Jägarens leende i bibliotekets katalog

Om det svenska i Finland

I fänrikarnas, martallarnas och dixietigrarnas land

Finland var en del av det svenska riket i ca 600 år, vilket fortfarande sätter sin prägel på delar av den finländska kulturen.
Svenskan i Finland, dess historia, nutid och framtid har diskuterats en hel del, särskilt under de senaste åren. Finlandssvenskheten har studerats på olika sätt, men den har varit svår att definiera.

Sven-Erik Klinkmanns bok ”I fänrikarnas, martallarnas och dixietigrarnas land : en resa genom det svenska i Finland” (Svenska litteratursällskapet i Finland, 2011) är en bred studie över den svenska kulturen i vårt östra grannland.

Klinkmann är forskare, författare och kulturkritiker, samt docent i folkloristik. Han intresserar sig en hel del för populärkultur (hans doktorsavhandling handlade om Elvis Presley), så i den här boken kan du hitta intressanta beskrivningar av finlandssvenska populärkulturyttringar.

Det går inte att skriva en sådan här bok utan att ta upp Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), författaren till ”Fänrik Ståls sägner”. Klinkmann ägnar Runeberg ett helt kapitel. Där kan vi läsa om både det finska och svenska i hans författarskap.

Ett annat kapitel handlar om den finlandssvenska jazzen och rockmusiken. Hur ofta hör vi talas om denna musik i Sverige?

Klinkmann visar hur bilder och stereotyper har uppkommit och hur vi kan hantera dem idag. Mumindalen, någon?

Boken är bitvis litet akademisk men innehåller en hel del intressanta utblickar och förklaringar.

I fänrikarnas, martallarnas och dixietigrarnas land i bibliotekets katalog

Lusthus och orangerier

Lusthus & orangerier

Lusthuset var under flera sekler ett självklart inslag i många finare trädgårdar. De användes för att skapa stämningar i parkerna och lusthusarkitekturen nådde sin höjdpunkt under 1700-talet.

Författaren och arkitekten Hans Mårtensson berättar om dem i den vackra boken ”Lusthus & orangerier” (Akantus, 2009).

Många lusthus har försvunnit, men en hel del finns kvar.
Lusthusen är ganska romantiska och är ett minne av en idyllisk dröm om trädgården. Ibland kallades lusthusen orangerier (apelsinhus). Då var de ofta uppvärmda växthus. Ett annat bra namn på lusthusen var övervintringshus.

Mårtenssons bok är en resa genom Sverige, Danmark och Finland. Detta är en väldigt fin bok med tjusiga fotografier. Stort format och hög blädderfaktor.

Lusthus & orangerier i bibliotekets katalog

Alexander I

Alexander I

Häromåret högtidlighölls 200-årsminnet av Finska kriget 1808-09, då Sverige och Finland skildes åt efter 600 år och då Finland blev ett ryskt storfurstendöme. Den svenske kungen Gustav IV Adolf var den store förloraren i kriget och tvingades abdikera. Segraren i kriget, den ryske tsaren Alexander I (1777-1825), har inte uppmärksammats lika mycket (förutom i utställningen ”Härskarkonst” på Nationalmuseum 2010).

Nu finns en nyutgiven biografi om tsaren: ”Alexander I : kejsare och fosterland” av Torsten Ekman (Schildts, 2011).

Alexander I blev tsar 1801 och sedan Finland erövrats 1809 blev landet ett självstyrande storfurstendöme i Tsarryssland. Den traditionella bilden av Alexander I i Finland har varit positiv. Under ett känt tal vid lantdagen i Borgå 1809 sade tsaren att Finland nu upphöjts ”för framtiden bland nationernas antal”. Inledningsvis var tsaren en liberal reformivrare, men eftersom åren gick blev hans styre mer auktoritärt. Hela denna bild av Alexander I vill Torsten Ekman nyansera i boken.

Tsaren valde Gustav III:s förre medarbetare Gustav Mauritz Armfelt till sin närmaste rådgivare i frågor som rörde Finland. En del av boken handlar därför om Armfelt.
Under Alexanders regeringstid anfölls dessutom Ryssland av Napoleons trupper 1812.

Rytterporträtt av Alexander I

Alexander I är en på många sätt gåtfull härskare. Även hans död 1825 omges av mysterier. Enligt envisa, men troligen ogrundade, rykten skulle tsaren ha iscensatt sin egen död för att sedan i hemlighet leva som eremit under återstoden av livet. Allt som är känt kring detta kan vi också läsa om i boken.

Alexander I i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: