Spåkvinnans stav

Våra dagars arkeologiska fynd berättar om människors liv för länge sedan, ett liv och en tillvaro som var helt annorlunda än vår. Hur kan de enskilda fynden lära oss att se hur vikingatidens och järnålderns människor hade det?

”Spåkvinnans stav och 11 andra arkeologiska berättelser” (Riksantikvarieämbetet, 2007) är en fin bok som tar sin utgångspunkt i 12 olika fynd i Närke.

Läs om barnet på Bengtstorpet som begravdes i en dubbelgrav någon gång under 400-talet. Eller läs om offergåvorna som sänktes i Äverstaån. Hur bodde folk på gårdarna? Vilka spår har vi som vi kan avläsa?

Den här fina boken är väldigt intressant just för att den visar hur enskilda arkeologiska fynd ger oss en bild av människornas liv. Texterna är mycket välskrivna och fascinerande. Dessutom är boken illustrerad med vackra foton av hög kvalitet, tagna av Claes Gabrielsson.

Spåkvinnans stav då, som givit boken dess titel?

Vid Svartån fick en kvinna under 900-talet en storslagen begravning. Dräkten hon bar hade ett påkostat silverspänne. Hon hade också fått en slaktad häst med sig i graven. Det ovanliga var dock att man dessutom kört ned ett stort spett intill graven. När fyndet av graven gjordes på 1890-talet trodde man att det var ett stekspett. Men idag är arkeologerna säkra på att spettet var en völvas stav. Völvorna var spåkvinnor som hade kraften att se in i framtiden. Varför hade inte staven bränts med de andra gravgåvorna? Det vet man inte, men några teorier framförs i boken.

Ett spännande läsäventyr som tar dig med till järnålder och vikingatid.

Spåkvinnans stav i bibliotekets katalog