Bloggarkiv

Nordiska gudar

Nordiska gudar

Många generationer läsare har fascinerats av nordisk mytologi och fornnordisk religion. De mustiga, ödesmättade och fantasieggande berättelserna om gudar och gudinnor, om asar och vaner, om världsträdet Yggdrasil, om jättar och vidunder har återberättats på olika sätt.

Författaren och illustratören Johan Egerkrans visar i sin nya bok ”Nordiska gudar” (B.Wahlströms, 2016) att det fortfarande går att presentera dessa gamla berättelser på ett både personligt och lockande sätt.

Nordiska gudar” påminner till sitt upplägg om Egerkrans förra bok Nordiska väsen, som även den togs upp här i bloggen. Boken är utgiven i stort format, indelad i tydliga kapitel och rikt illustrerad. Innehållsförteckning och ordlista gör boken mycket praktisk och lätt att hitta i.
Texten är lättläst och passar både unga och äldre läsare. Från skapelsen och Ginnungagap tas läsaren med ända till Ragnarök och Fimbulvintern.

Illustrationerna är magnifika och får ofta breda ut sig över hela boksidor.
Egerkrans stil och formspråk anknyter till en historisk nordisk konsttradition. Det är lätt att associera till namn som John Bauer och Gustaf Tenggren. Men den konstnär som jag allra mest tänker på när jag läser ”Nordiska gudar” är finländaren Akseli Gallen-Kallela (1865-1931) och hans berömda illustrationer av det finska nationaleposet ”Kalevala”.
Boken är genomarbetad i många detaljer. T o m rubriktypsnittet anknyter till nordisk jugend.

Detta är en bok som är en riktig fröjd att läsa. ”Nordiska gudar” är en fantastiskt fin bok, utmärkt formgiven och en härlig läsupplevelse för vem som helst som är nyfiken på nordisk mytologi. Rekommenderas!

Nordiska gudar i bibliotekets katalog

Fimbulvintern

Vetenskapens värld

I fornnordisk mytologi är Fimbulvintern den förfärligt långa vinter som ska föregå Ragnarök, världens undergång.

Att forskarna idag tror att verkliga händelser ligger bakom beskrivningen av Fimbulvintern har beskrivits tidigare i bloggen: Bakgrunden till Fimbulvintern
9 maj sände SVT:s Vetenskapens värld ett färskt reportage om just detta.

Man tror nu att det var två vulkanutbrott på kort tid, år 536 och 540, som orsakade en extremt kall period på norra halvklotet. Missväxt, hungersnöd och en kraftig befolkningsminskning blev följden, och troligen är det dessa händelser som ligger till grund för vikingarnas beskrivning av Fimbulvintern, som återges i Snorres Edda.

SVT Play: Vetenskapens värld 160509: Fimbulvintern
Tv-programmet kan ses i SVT Play t o m 26 november 2016.

 

I skuggan av Rom

I skuggan av Rom

För 2000 år sedan dominerades Europa av det romerska riket. Romarna behärskade båda sidorna av Medelhavet och hela södra Europa, ända upp till gränsen mot Skottland. Men romarnas expansion nådde aldrig Norden. Invånarna i Norden påverkades däremot av det romerska inflytandet på andra sätt.

Kent Andersson är docent i arkeologi och en av Sveriges främsta experter på vår tideräknings fyra första århundraden. Han var en av de som skapade det berömda Guldrummet på Historiska museet. I hans bok ”I skuggan av Rom : romersk kulturpåverkan i Norden” (Atlantis, 2013) kan du läsa mera om alla de spännande och fantasieggande arkeologiska fynd som gjorts, främst i Sverige men även i de andra nordiska länderna.

Det här är en period som faktiskt inte är så omskriven i nordisk historia. Andersson visar i boken hur pass stort det romerska inflytandet faktiskt var, långt utanför Romarrikets gränser.

Efter en inledning som sammanfattar de antika källorna som beskriver Skandinavien övergår Andersson till att skildra de olika scenarier som kunde göra att romerska föremål hamnade i Norden, för att många sekler senare grävas fram av vår tids arkeologer.

I gravar och på boplatser har man hittat romerska glas- och bronsföremål. Särskilt talrika är bägarna och dryckeskärlen. Dessa kunde ha funktionen av statusföremål. Även glaspärlor är vanliga fynd. Hur hade de hamnat här i norr? De kunde vara diplomatiska bytesgåvor, rena handelsvaror, krigsbyten eller kanske souvenirer från resor.

Vanan att använda ett bälte för att hålla uppe sina byxor kom till Norden från romarna. De äldsta metallspännena till bälten som man funnit är ett tydligt resultat av romersk påverkan.

Dessutom är det kanske inte alla som vet att huskatten, d v s sedvänjan att ha katt som husdjur, kom från romarna. Man tror att även de första husdjurshundarna kan ha varit gåvor till nordiska stormän. De tidigaste hundfynden som gjorts i gravar är lämningar efter en vinthund och en italiensk fårhund.

Andersson påpekar också att våra fornborgars utformning ofta är påverkade av romerska befästningar, och att inspirationen till de nordiska vallanläggningarna troligen också kommer därifrån. Man har också funnit diverse avbildningar av romerska soldater.

I boken diskuteras också varifrån de nordiska brädspelen kommer : från romarna eller kelterna? Likaså kan de kirurgiska instrument som upphittats i bl a gravar ha romerska kopplingar.

Ett särskilt avsnitt tar upp frågan om religion och kult, och här finns ett flertal riktigt intressanta föremål att kika på. Ett annat kapitel diskuterar runor, romersk skrift och inte minst de många fynd av s k brakteater, hängsmycken av guld som ofta är försedda med text. En brakteat funnen i Blekinge pryder dessutom bokens omslag.

Här diskuteras också alla de nordiska guldsmyckena, som visar prov på mycket hög hantverksskicklighet, och även alla förekomster av romerska mynt. Ibland har romerska mynt använts som smycken.

”I skuggan av Rom” är en mycket intressant och läsvärd bok. Den visar oss hur vi genom att analysera de föremålsfynd som arkeologerna gör kan lägga pussel och få fram fascinerande upplysningar om järnålderns folk i Norden och hur de levde. Författaren har stor kunskap i sitt ämne och boken är ett bra exempel på hur man kan skriva både faktarikt och allmänbildande. Illustrerad med foton i både svartvitt och färg.

I skuggan av Rom i bibliotekets katalog

Konsten att läsa en runsten

Nordisk runläsebok

Några av våra allra äldsta bevarade skriftliga texter finns på runstenar. I ”Nordisk runläsebok” av Lars Rask (Deja Vu, 2010) får du en guide till hur du själv kan lära dig att läsa runor.
Detta är en välskriven och lättillgänglig bok, och dessutom väldigt pedagogisk. Författaren inleder med att beskriva de olika runor som finns, och presenterar sedan många nordiska runinskrifter. Dessa återges både i urspunglig form, ofta även translittererade och i översättning till modern svenska. Samtidigt får läsaren massvis med intressant information om runstenar, språk och kultur.

Rask menar att runstenarna i huvudsak var minnesstenar över avlidna, men att stenarna även kunde markera status, arv och tro. Seden att rista runor var i bruk långt efter vikingatidens slut. Vid arkeologiska utgrävningar i Bergen, Norge, har man funnit 650 medeltida runinskrifter inristade i trä. Det är både högt och lågt som ristats in – från obscent klotter till ägarmarkeringar för handelsvaror.

Nordisk runläsebok” är rikt illustrerad och här finns påfallande många danska runstenar med, tillsammans med några av de mest kända svenska runinskrifterna. Författaren ger oss också sin egen tolkning av den gåtfulla texten på Rökstenen, som har världens längsta runinskrift.

Rökstenen
Rökstenen i Östergötland, med världens längsta runinskrift.

I Uppland och Södermanland har runristarna signerat sina verk. Dessa runmästare beskrivs i slutet av boken. I ”Nordisk runläsebok” kan du också läsa om runstenarnas konstnärliga utformning, med ornamentik och andra utsmyckningar.

”Den här boken vill visa hur du genom runinskrifterna kan få direktkontakt med Nordens forntidsmänniskor och ta del av det gemensamma nordiska kulturarv som är hugget i sten, ristat med runor” skriver Lars Rask i förordet.

En riktigt spännande, fantasieggande och användbar bok, som garanterat väcker nyfikenhet hos läsaren och ger lust att själv åka runt och se runstenarna på riktigt. Min enda egentliga invändning mot boken är det lite trista omslaget.

Nordisk runläsebok” utkom första gången 1996 men gavs ut i en nyare upplaga 2010 och det är den som beskrivs här.

Nordisk runläsebok i bibliotekets katalog

Vikingar i krig

Vikingar i krig

”Bevare oss för nordmännens raseri, Herre” är en översättning av en latinsk text som skrivits ned i en anglosaxisk bönbok.
Att se vikingaskepp närma sig vid horisonten var inget som irländska munkar på 800- och 900-talet längtade efter.

Bilden av vikingarna har förändrats under årens lopp. På 1800-talet ville man se vikingen som en tapper och ädel nordisk kämpe, en nationalromantisk hjälte. Sedan sågs vikingen mest som en våldsam plundrare. På senare tid har ofta vikingarnas egenskaper som handelsmän, hantverkare och bosättare lyfts fram. Men vikingens värld var våldsam, liksom krigföringen vid denna tid.

”Vikingar i krig” av Kim Hjardar och Vegard Vike (Bonnier Fakta, 2013) ger en beskrivning av vikingatidens militära historia under perioden ca 750-1100.
Detta var en intensivt expensiv och utvecklingsrik period i Nordens historia. Vikingarnas färder tog dem till Kaspiska havet, till Jerusalem och ända till Nordamerika. Hur kunde det vara möjligt, och hur såg vikingarnas samhälle ut? Svaret får vi i den här fina boken, som använder sig av de senaste forskningsrönen.

Författarna är mycket kunniga i sitt ämne. Kim Hjardar är historiker vid Oslo universitet och expert på vikingatiden, och Vegard Vike är arkeologisk konservator vid Kulturhistoriska museet i Oslo. De vill ge en nyanserad och modern bild av vikingarna och deras värld, och lyckas bra med det i sin bok.

”Vikingar i krig” är uppdelad i flera huvudavsnitt. Först presenteras vikingarna, deras samhälle och religion. Sedan följer ett avsnitt om vikingarnas krigskonst och militära organisation. Därefter kommer särskilda studier av först skeppet, det så centrala fortskaffningsmedlet för vikingarna, och sedan om deras vapen. Bokens längsta avsnitt heter ”Vikingarna anfaller!” och beskriver vikingafärderna och plundringstågen till Irland, England, frankerriket, iberiska halvön, färderna i österled till nuvarande Ryssland och till Bysans, och avslutningsvis Grönland och Amerika.

Läs om vikingarnas stenhårda hederskultur som kombinerades med ett starkt matriarkat hemma på gården, och om vikingarnas slavhandel. Och hur var det egentligen med bärsärkarna?

Jag tror inte att jag tidigare sett en sådan här nästan häpnadsväckande detaljerad och intressant skildring av vikingarnas strategier och stridskonst.

Bara ett exempel: Vikingarna var experter på att bygga fästningar. Ännu mer än tusen år senare finns det många lämningar kvar av borgar och andra befästningar. I den här boken kan vi läsa hur dessa fästningar såg ut, hur de byggdes, se plankartor över kända fästningar, och se hur de användes. Och det är bara ett mindre avsnitt i denna omfångsrika bok.

Författarna visar hur pass mycket krig och krigssymbolik genomsyrade det nordiska samhället för tusen år sedan.

Boken är utomordentligt välillustrerad med foton och teckningar. Den innehåller dessutom ett flertal tjusiga kartor, som avsevärt förhöjer läsvärdet. Tack vare detta får man en tydlig överblick över t ex vikingarnas färder till England.
”Vikingar i krig” omfattar nästan 400 sidor och är i stort format. Given läsning för alla som är det minsta intresserade av vikingatiden. Texten är levande och välskriven. En spännande, upplysande och informativ bok. Rekommenderas!

Vikingar i krig i bibliotekets katalog

Bakgrunden till Fimbulvintern

Länge ansågs de fornnordiska sagorna vara oanvändbara som källmaterial. Weibull-skolan bland svenska historiker förespråkade en radikal och bestämd källkritik. Eddan, Heimskringla och andra verk avfärdades som sagoberättelser. Troligen var själva begreppet saga ett problem här. När vi säger saga idag betyder ordet främst ”fiktiv berättelse för barn, ofta med overkliga eller fantastiska inslag”. Men saga är ett gammalt ord som på isländska helt enkelt betyder berättelse. Idag finns olika forskningslinjer, där man diskuterar hur mycket av historisk sanning som finns kvar i de gamla berättelserna.

Ny forskning visar att det mer största sannolikhet finns en verklig historisk händelse bakom begreppet ”Fimbulvinter”.

Fimbulvintern beskrivs i första delen av Snorres Edda, ”Gylfaginning”. Den svenske kung Gylfe besöker en hall, där tre statyer, föreställande asagudar, sitter. Vad vet de om Fimbulvintern, frågar han. ”Det blir tre vintrar i följd och ingen sommar emellan”, säger gudarna. Fenrisulven ska komma lös. ”Då händer något övermåttan märkligt: ulven slukar upp solen, och människorna skola finna, att det är dem till stort men.” Fimbulvintern föregår Ragnarök, världens undergång.

Forskare har nu sett att något ovanligt hände år 536, vilket beskrivs i flera samtida källor.
Solen var blåaktig, svag och skymd. Människor kastade ingen skugga på marken, och även månen skymdes. Det kom ingen värme, grödorna dog. Detta måste ha berott på ett mycket stort vulkanutbrott med påföljande askmoln, som spridit sig över världen. Detta utbrott var tidigare okänt men flera spår, bl a i iskärnor från Grönland, bekräftar det.
I norra Sverige beräknas medeltemperaturen under somrarna efter år 536 ha sjunkit med tre till fyra grader – en kraftig klimatförändring som måste ha medfört stora påfrestningar och ökad dödlighet för dåtidens människor. Detta kan man också koppla samman med förändringar i gravfynd och avbildningar på runstenar m m från denna tid.

SvD berättar om detta i en mycket intressant Under strecket-artikel från 130424:
Katastrofen år 536 visar sig i myterna

Ett liknande, men ej lika kraftigt, vulkanutbrott orsakade 1816 en svår köld i Europa. Det året kallas sedan dess för Året utan sommar.
Mera om klimathistoria här i bloggen i morgon.

Spillingsskatten på Gotland

Spillingsskatten

1999 fann man på Gotland världens hittills största silverskatt från vikingatiden. I skatten fanns 67 kilo mynt och smycken av silver. Dessutom hittades en stor mängd bronsföremål, däribland delar av ett dryckeshorn. Enbart bronsdelarna vägde 20 kilo. Bonden som hittade skatten fick över 2 miljoner kronor i hittelön.

Om den här magnifika skatten kan du läsa mera i boken ”Spillingsskatten : Gotland i vikingatidens världshandel” (Länsmuseet på Gotland, 2008). Sex olika artiklar, skrivna av olika experter, belyser skatten och den vikingatida handeln. Fyndet sätts in ett sammanhang. Hur kom det sig att så mycket silver samlades på ett ställe, och varifrån kom silvret från början? Hur såg handelsvägarna ut?

Skatten hittades vid Spillings gård nära Slite. Den låg i en åker, utan några som helst synliga spår ovan mark. Skatten innehöll över 14.000 mynt, de flesta från Orienten. Dessutom fanns här 300 armringar. Bronsföremålen har baltiskt ursprung. Smyckena har gotländsk tillverkning.

Det måste alltså ha funnits ett stort kontakt- och handelsnät kring Östersjön. Hela 78% av alla orientaliska mynt som påträffats i Sverige har hittats just på Gotland. Spillings gård ligger intill Bogeviken, som liksom Slite under vikingatiden bör ha varit en viktig hamn.

Mängden silver i Spillingsskatten skulle ha räckt till att betala hela Gotlands skatt till den svenske kungen i ca fem år, och för samma gård i hela 8000 år! Så det är en skatt av enormt värde.

Fyndet har väckt stort internationellt intresse. Man har hittat verkligt unika mynt, bl a det s k ”Mosemyntet”,och ännu har inte alla de 14.000 mynten hunnit gås igenom. Hittills har man konstaterat att det äldsta myntet är från 539 och det yngsta från 870-871.

En artikel tar upp den vikingatida gården i Spillings. Vem kan ha bott där, och hur såg gården ut?
Här kan du läsa om hur arkeologerna lägger pussel och bit för bit försöker ta fram en bild av hur det kan ha sett ut här för mer än 1000 år sedan. Och det är en tämligen liten del av hela åkern som ännu undersökts.

I kapitlet ”Gotland och omvärlden” beskrivs hur gotlänningarna under vikingatiden skapade sig en speciell roll i Östersjöområdet. Ett annat avsnitt tar upp den europeiska ekonom in och handeln under den äldre vikingatiden.

Boken är rikt illustrerad med många fina foton. En spännande och fantasieggande bok, som gör att man funderar på hur många ännu oupptäckta nedgrävda skatter som kan finnas i jorden.

 Spillingsskatten i bibliotekets katalog

Årets bok om svensk historia

Vikingatidens härskare

Nättidningen Svensk historia har genomfört sin årliga läsaromröstning ”Årets bok om svensk historia”.
2012 års vinnare blev en titel inom arkeologi, ”Vikingatidens härskare” av Anna Lihammer (Historiska media, 2012). Den fick 23% av rösterna.
Själv har jag ännu inte läst den, så jag kan inte skriva något mera om boken i dagsläget. Men den ser intressant ut.

Svensk historia: Årets bok om svensk historia 2012

Historiska media: Vikingatidens härskare

Vikingatidens härskare i bibliotekets katalog

Att pussla ihop en runsten

Runstenspussel

Birkaprojektets blogg kan vi läsa om hur man mödosamt pusslat ihop delar av en splittrad runsten. Fragment efter fragment har lagts ihop. Detta var inget vanligt pussel – varje bit är ca 30 cm tjock och inget man lyfter i en handvändning. Det krävs flera personer för att flytta en enda bit.

Det första runstensfragmentet hittades redan på 1870-talet på Björkö. Men det är först nu som man lyckats sätta ihop nio olika fragment, som uppenbarligen hör ihop. Man har även lyckats tyda en del av runinskriften. Man tror att den här runstenen  ursprungligen har varit över två meter hög.

Läs mera, och kolla in bilder:

Birkaprojektet: En runsten växer fram

K-Blogg (RAÄ): Runstenspusslet lagt

Henrik Williams om Frösöstenen

I måndags, 29 oktober, höll professor Henrik Williams på länsbiblioteket ett föredrag om runstenen på Frösön. Föredraget lockade många intresserade åhörare. Bibliotekets lokal var totalt fullsatt och frågestunden efteråt tog över en halvtimme.

Williams är professor i nordiska språk vid Uppsala universitet, samt runolog och en av landets främsta experter på Frösöstenen.

Dagen därpå tog ÖP med Henrik Williams till Frösön för att titta på runstenen. Idag publicerar ÖP en stor artikel om de nya teorierna kring Frösöstenen.

ÖP 121105: Runstenens gåta löst?

Frösöstenen

Runstenen på Frösön är Sveriges nordligaste och tillkom omkring 1050. Den berättar om Jämtlands kristnande. Runstenen är unik på flera sätt, t ex som det äldsta bevarade skriftliga dokumentet i Jämtlands län, och den har under årens lopp varit föremål för många tolkningar.

Inskriften lyder: ”Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn ristade, och Sten, dessa runor.”

Ikväll anordnas ett intressant föredrag på Länsbiblioteket i Östersund. Henrik Williams, som är professor i nordiska språk vid Uppsala universitet och även en framstående runolog, berättar då om Frösöstenen och andra jämtska runinskrifter.

Henrik Williams – Frösöstenen, länsbiblioteket måndag 29/10 kl 18:30

Kringla (RAÄ) – Frösöstenen

Stora hamnfynd i Birka

Just nu pågår arkeologiska utgrävningar i viken utanför Birka på Björkön i Mälaren.
Nu har marinarkeologerna gjort stora fynd som visar att staden Birka var mycket större än vad man hittills trott. En hittills okänd och stor del av staden har upptäckts. Den kända stadsytan har därigenom ökat med ca en tredjedel.

Det man funnit är ett stort hamnområde som sträcker sig mer än 100 meter ut från land. Det rör sig om en mycket stor hamnanläggning, som har varit välbyggd, bl a med stenkistor. Pålar har slagits ned på ca åtta meters djup. Det visar vilken framstående teknik Birkas invånare använde. Tidigare har man trott att hamnen endast bestod av mindre bryggor.

DN 120821: Nya fynd revolutionerar bilden av vikingastaden Birka

Sveriges runinskrifter

”Sveriges runinskrifter” är samlingsnamnet på den sammanställning över landets runstenar och andra runtexter som man började ge ut i bokform i slutet av 1800-talet och som än idag fortfarande inte avslutats.
Verket består av separata delar för varje landskap. Detta verk är fortfarande viktigt för forskare, även om delar av materialet har blivit inaktuellt i och med nyare forskningsrön.

Riksantikvarieämbetet har i ett projekt digitaliserat hela detta jätteverk.
Digitala ”Sveriges runinskrifter”

Register och index är centrala för att kunna navigera i detta stora material. Runinskrifterna är viktiga beträffande språk, historia, stilistik, arkeologi, konst osv. De är ett kulturarv med stort allmänintresse. Samtidigt vet inte Riksantikvarieämbetet hur materialet kommer att användas i sin online-version.
Målet är att bygga upp en hel forskningsplattform i ett modernt gränssnitt, med kopplingar till Samnordisk runtextdatabas och andra viktiga källor.

I en intressant artikel ur Historisk tidskrift kan du läsa mera om ”Sveriges runinskrifter”.
Magnus Källström: Gamla och nya vägar till Sveriges runinskrifter (pdf, ur HT 2005:2)

Europas äldsta bok

St Cuthbert GospelSt Cuthbert Gospel

British Library har köpt Europas äldsta bevarade bok, ”St Cuthbert Gospel” (Evangelium enligt St Cuthbert), från slutet av 600-talet. Priset: 97 miljoner kronor.
Denna bok är fullständigt unik och har en intressant bakgrundshistoria.

St Cuthbert var ett av de mest populära engelska helgonen. Han levde på 600-talet och var en högt ansedd kristen ledargestalt, känd för sin asketism. Han var biskopsvigd på ön Lindisfarne utanför norra Englands kust. (Lindisfarne är mest känd för att det var där den allra första kända vikingaräden mot engelskt område utfördes år 793). Mot slutet av sitt liv levde han eremitliv på ön Innis Farne.

Många legender och mirakelberättelser kring Cuthbert spreds. Han dog 687 och helgonförklarades 698, då han också fick sin gravplats på Lindisfarne. I samband med begravningen lade man ned den nu bevarade evangelieboken i Cuthberts kista, bredvid hans huvud.

När vikingarna började komma till området och röva och härja, beslutade sig munkarna för att flytta runt mellan olika platser, och att hela tiden ta med sig Cuthberts kista.
År 1104 skulle man till sist ombegrava Cuthbert i katedralen i Durham. Då upptäckte man den här gamla evangelieboken, som var mycket välbevarad och som redan i början av 1100-talet ansågs vara en gammal bok.

St Cuthbert Gospel är Europas äldsta bevarade intakta bok. Att den alls finns kvar kan sägas vara Cuthberts allra största mirakel! Hela inbindningen är i original från 600-talet.

Texten är en avskrift ur Johannes-evangeliet. Boken innehåller ca 90 sidor med handskriven s k uncial-text. Boken är liten till formatet, endast 138 x 92 mm – som en liten pocketbok ungefär.

Boken har varit permanent utlånad till British Library sedan 1979, men nu har biblioteket alltså köpt den. Säljare var den brittiska jesuitorganisationen Society of Jesus. British Library har haft en stor insamlingskampanj för att kunna köpa in boken. Den ägs nu gemensamt av biblioteket, Durhams universitet och katedralen i Durham.

I samband med köpet har hela boken publicerats digitalt i sin helhet för första gången.

SvD 120418: Vikingaräd räddade Europas äldsta bok

British Library: BL acquires the St Cuthbert Gospel

British Library, Medieval and earlier manuscripts blog: St Cuthbert Gospel saved for the Nation

Läs boken online:
British Library: Digitised manuscripts: St Cuthbert Gospel

Stort silverfynd på Gotland

På Gotland har man nyligen gjort ett stort silverfynd. Det är flera tusen silvermynt i ett kärl som någon har grävt ned för ca 1000 år sedan. Antagligen stod då ett hus på fyndplatsen.

Mynten låg i ett kopparkärl som arkeologerna fick omsluta med gips för att kunna lyfta upp.
Det ovanliga med myntfyndet är att alla mynten tycks komma från Västeuropa. Andra liknande fynd på Gotland har innehållit arabiska mynt.

Nu vidtar ett stort restaureringsarbete. Gotlands museum hoppas kunna visa upp en del av de nyfunna mynten i samband med att man öppnar en ny utställning i juni.

DN 120410: Nytt stort silverfynd på Gotland

%d bloggare gillar detta: