Bloggarkiv

Pestråd från 1638

Pestskrift från 1638

Numera kan vi oroa oss för mycket, dock ej för pesten. Pestsjukdomar var däremot ett återkommande gissel för tidigare generationer.
En av de första riktiga upplysningsskrifterna om pesten som framställdes i Sverige var ”Een kort berättelse, huru man sigh i pesti-lentz tijder förhålla skal … ” , skriven av Andreas Palmcron (som hette Sparman innan han adlades).
Den utgavs 1638, och trycktes om i samband med senare pestepidemier 1652 och 1710.
(Se även det tidigare blogginläggetPesten i Stockholm 1710”)

Andreas Palmcron (1609-58) var livmedikus åt både drottning Kristina och kung Karl X Gustav.
Han utgav också en annan folkbildande medicinsk bok, ”Sundhetzens speghel, vthi hwilken man beskodhar sundhetzens natur, förnämste orsakerne til alla siukdomar, som sundheten förstöra plägha” (1642). Det var den mest omfattande skriften om förebyggande hälsovård som dittills utgivits på svenska.

Medikamenter mot pest, 1638

Pestskriften från 1638 är en liten skrift på 24 sidor, och är en sammanfattning av samtidens syn på hur sjukdomen skulle förebyggas och behandlas. Ett genomgående tema är att man ska undvika dålig lukt. Innan upptäckten av virus och bakterier trodde man att många sjukdomar spreds genom luften, och det gällde då att vädra ordentligt för att bli av med den onda lukten. Man försökte också få patienterna att svettas ut det onda genom att inta olika typer av medikamenter. Ett av kapitlen heter ”Huru man sin Kropp ifrå öfwerflödige Wätskor reensa skal”.
I slutet av skriften finns en lista på medikamenter som säljs på apotek i Stockholm.

1638 års utgåva av Palmcrons pestskrift finns bevarad i minst fyra exemplar, varav ett finns i Zetterströmska biblioteket. Här finns också senare utgåvor av titeln, samt ”Sundhetzens spegel”.

 

Messenius och Scondia illustrata

Scondia illustrata

Östersunds bibliotek har en hel del rariteter i sina äldre samlingar. De flesta av dessa böcker inköptes av professor Carl Zetterström i början av 1800-talet, vars stora bokdonation utgjorde bibliotekets grundbestånd. De äldsta böckerna, de som är tryckta före 1830, är samlade i Zetterströmska biblioteket.

En av de stora foliantvolymer som står på avdelningen för historia i Zetterströmska biblioteket är Johannes Messenius livsverk, ”Scondia illustrata”. Detta är en bok med en intressant bakgrundshistoria.

Johannes Messenius (1580-1636) hade som barn gått i klosterskola i Vadstena och var troende katolik. Detta var ett problem eftersom allt utövande av katolsk gudstjänst var förbjudet sedan 1595 i Sverige. Han blev, trots kung Karl IX:s och andras misstänksamhet, utsedd till historiker och lärare vid Uppsala universitet. 1610 fick han dock avsvära sig alla katolska ”villfarelser”.

Messenius intresserade sig särskilt för utgivandet av medeltida historiska källskrifter som Magnus Erikssons landslag, flera rimkrönikor och Adams av Bremen kända beskrivning över Norden. Messenius brukar också anses som en banbrytare, en representant för en ny tids historieskrivning med vaknare kritik och med ett mångsidigare studerande av källor.

Messenius var omtyckt av studenterna i Uppsala, men blev osams med sina lärarkollegor genom, som Nordisk Familjebok uttrycker det, ”häftighet, övermod och skryt”.
Det blev rejäla konflikter på universitetet, särskilt sedan Messenius fått Johannes Rudbeckius till huvudmotståndare. Till sist blev kanslern Axel Oxenstierna tvungen att ingripa, och det slutade med att både Messenius och Rudbeckius förflyttades från Uppsala.

1616 blev Messenius inblandad i en rättegång mot en viss Jöns ”Papista” Hansson, som anklagades för förbindelser med katoliker i Polen. Messenius hade för sin hustrus räkning försökt återförvärva egendom som ägts av hans svärfar, men som nu ägdes av Erik Jöransson Tegel. Den sistnämnde såg nu till att offentliggöra en del dokument, som Messenius oförsiktigt låtit Jöns Hansson sprida i Polen. I dessa dokument framställdes Messenius som katolikvänlig. Messenius syfte var att försöka komma över några svenska historiska källskrifter som förvarades i ett polskt kloster.
Det var en känslig period eftersom det vid denna tid ryktades om ett förestående polskt angrepp på Sverige.

Messenius dömdes till döden för att ha haft ”hemliga förbindelser med Sveriges fiender i Polen”. Han benådades dock till fängelse på Kajaneborgs slott i Österbotten, Finland. Han levde sedan i fångenskap i nästan 20 år. Han frigavs 1635 men avled redan året därpå.

Under sin fängelsevistelse skrev Messenius sitt stora historiska arbete ”Scondia illustrata” – det förhärligade Skandinavien.

Vid Messenius död 1636 var boken fortfarande opublicerad. Regeringen ville då inköpa boken för att ge ut den. Man erbjöd Messenius änka 500 daler, men hon tog med sig manuskriptet och reste från Sverige. Hon erbjöd manuskriptet till kung Vladislav av Polen.

Scondia illustrata

Det var sonen Arnold Johan Messenius som återförvärvade boken så att den kunde ges ut. Han lät också renskriva stora delar av materialet. Boken utgavs slutligen i flera delar 1700-05, och det är dessa delar som finns inbundna i ett enda band i Zetterströmska biblioteket.

”Scondia illustrata” består av 15 böcker eller ”tomer”. De åtta första innehåller en kronologisk krönika från Noaks ättlingar t o m Karl IX. En av böckerna är en helgon- och biskopshistoria, en handlar om Filnland och de baltiska provinserna, två tar upp källredovisningar och diskussioner, och en särskild bok, Censura, består av kritiska uppgörelser med äldre historiker.

Både sonen och sonsonen fick även de ett olyckligt slut. Sonen Arnold Johan Messenius utnämndes visserligen till rikshistoriograf och adlades, men blev sedan inblandad i en process där hans son Arnold anklagades för högförräderi. Arnold, som alltså var sonson till Johannes Messenius, var i opposition till de aristokratiska rådsherrarna, bl a kanslern Axel Oxenstierna. Han hade författat en anonym skrift där han varnade hertig Karl Gustav (senare kung Karl X Gustav) för rådsherrarnas ränksmideri. Där förekom också ett gravt angrepp på drottning Kristina.

Det visade sig också att en del av bakgrundsmaterialet till skriften hade tillhandahållits av rikshistoriografen Arnold Johan Messenius, som för att rädda sonen oriktigt tog på sig ansvaret för pamfletten. Det hjälpte dock inte. Båda dömdes till döden och halshöggs år 1651.

Messenius Scondia illustrata

Om ”Scondia illustrata” kan du läsa mera i en särskild bok av Harald Olsson: ”Johannes Messenius Scondia illustrata : studier i verkets tillkomsthistoria och medeltidspartiets källförhållanden” (Gleerups, 1944). Här finns också en biografisk artikel om Messenius.

Harald Olssons bok i bibliotekets katalog

En annan bok om Messenius är Henrik Schücks ”Messenius : några blad ur Vasatidens kulturhistoria”  (Svenska akademiens handlingar, 1920).

Henrik Schücks bok i bibliotekets katalog

 

Råd om hicka

Råd om hicka by Historiskt
Råd om hicka, a photo by Historiskt on Flickr.

År 1578 utgavs den första svenskspråkiga läkarboken – ”Een nyttigh läkere book ther vthinnen man finner rådh, hielp och läkedom til allehanda menniskiornes siwkdomar bådhe inwertes och uthwertes” av Benedictus Olai (ca 1520-1583).

Han hade studerat vid universitetet i Wittenberg och blev Sveriges förste medicine doktor. Dessutom var Benedictus Olai livmedikus åt först Erik XIV och sedan Johan III.

I denna bok kan man bl a hitta detta avsnitt om hicka. Provläs lite 1500-talssvenska.

I bildgalleriet finns även ett foto av början av avsnittet ”Om rapning.

Den Svenska Brännvins-Profvaren

brannvin_1812_1 by Historiskt
brannvin_1812_1, a photo by Historiskt on Flickr.

Dagens fynd i Zetterströmska biblioteket är denna lilla broschyr från 1812. Det är en användarinstruktion för den nya produkten Brännvins-Profvaren, med vilken man kan kontrollera att brännvinet har korrekt temperatur.

Broschyren, som är tryckt i Uppsala 1812, är ett småtryck som omfattar endast fyra sidor. Texten kan läsas i sin helhet här i bloggens bildgalleri.

Gamla och nya ordspråk från 1600-talet

Brukar du ibland säga ”Det som göms i snö kommer upp i tö” och ”Själv är bästa dräng”? Vissa av våra ordspråk och språkliga uttryck är flera hundra år gamla. Faktum är att en del av dem ansågs gamla redan på 1600-talet.

En intressant bok ur den svenska 1600-talslitteraturen är ”Penu proverbiale” (1665) av Christofer Larsson Grubbe (1594-1681), en samling av ordspråk. Bokens fullständiga titel är ”Penu proverbiale dhet är: ett ymnigt förrådh aff allehanda gambla och nya swenska ordseeder och lährespråk : deels genom långlig observation antecknade; dels aff latinen och tyskan vthsökte, och til. swänskan lämpade”. Enligt tidens sed hade boken även en lång undertitel. I den står det ”Medh en kort explication för dhe enfaldigas skul”. Detta är en rejäl och omfattande bok på över 900 sidor.

Christofer Larsson Grubbe tjänstgjorde under många år i det kungliga kansliet. Han blev borgmästare i Kalmar och sedan landshövding i Kalmar län.

Litteraturbanken har digitaliserat hela denna bok. Den kan alltså läsas online.

1600-talssvenskan kan först kännas lite ovan, men i boken finns en hel del intressanta och ibland rentav riktigt roliga ordspråk. Vissa av dem känner vi igen: ”Dhen i leeken gåår / han måste leeken thola” och ”Dher Wijn går in / går weetet uth”
Andra är inte lika vanliga idag, men ändå kärnfulla: ”Buuken haar inga Öron, i.e. Hungrig maaga hörer ingen uhrsächt”, ”Tankar löpa tullfritt” och ”Seent stängia Hönsehuuset / när Räfwen haar äthet opp Hönsen”.

Här kan vi hitta nygamla ordspråk och uttryck som man alltid kan försöka återlansera i språket.
”Penu proverbiale”
är riktigt rolig att bläddra i. Den känns som en frisk fläkt från 1600-talets Sverige. Det är också kul att läsa Grubbes definitioner och förklaringar till ordspråken. Ibland listar han synonyma ordspråk som betyder samma sak.

Exempel: ”Alla få intet sittia främst, i.e. Alla få icke wara som Swijnefötter”.

”Örnen fiskiar inga flugor, i.e. Som man wille säga; Kasta Bäär i Björne-röff”

På biblioteket i Östersund har vi Grubbes bok även i original, i två olika upplagor (1665 och 1678). De ingår i Zetterströmska biblioteket (vår samling av litteratur tryckt före 1830).

Läs som gratis e-bok hos Litteraturbanken

En gratulationsskrift från 1773

fagnad_1773_1 by Historiskt
fagnad_1773_1, a photo by Historiskt on Flickr.

Idag är det många som gratuleras på sin studentdag.
Häromveckan fick vi på biblioteket en förfrågan på en av våra gamla gratulations- och hyllningsskrifter. Det gällde en liten broschyr på fyra sidor:
”Fägnads-betygelse, då herrar philosophiæ candidaterne Carl Adam Fagerroth, Magnus Stagnelius och Aron Dahlerus kröntes till philosophiaæ magistrar, i Upsala den 17 junii 1773”
Skriften innehåller en gratulationsvers och sitter inbunden i en volym tillsammans med andra gratulationsskrifter från 1700-talet (”Fägnad” är ett gammalt ord för glädje).

Den mest kände av de tre nyblivna Uppsalamagistrarna som hyllades genom denna skrift var Magnus Stagnelius (1746-1829), sedermera kyrkoherde och hedersprost i Gärdslösa, Öland, och senare biskop i Kalmar. Dessutom var han far till poeten Erik Johan Stagnelius (1793-1823).
Den gamle biskopen hade rykte om sig att vara mycket sträng och barsk. Folkskollärare Daniel Nyström berättar om honom i sin självbiografi: ”Det fans prester, som för okunnighet straffade konfirmationsungdomen med käppen, och mina föräldrar sade sig veta, hurusom kyrkoherden i Gärdslösa (sedermera biskopen i Kalmar stift Stagnelius, fader till skalden S.) tuktade okunnig nattvardsungdom med läderpiska, endast för förseelsen att icke kunna.” (Årsböcker i svensk undervisningshistoria, III, 1921)

Alla tre studenterna i gratulationsskriften valde en kyrklig bana. De andra två då?
Carl Adam Fagerroth (1748-1792) blev komminister i Kalmar. Aron Dahlerus (1747-1796) blev pastor i Segerstads församling, Mörbylånga på Öland.

Gratulationsversen kan läsas i sin helhet på bilderna i bloggens bildarkiv hos Flickr.

En lärd tidskrift från 1600-talet

Acta Eruditorum

Här på biblioteket i Östersund har vi en fin äldre boksamling, Zetterströmska biblioteket. Den är uppkallad efter bibliotekets grundare Carl Zetterström.

På en av hyllorna faller blicken på ett antal rejäla luntor med typisk 1600-talsinbindning. Det är stora och tunga band, som gör dem något svårhanterliga att läsa. Detta är några inbundna årgångar av tidskriften Acta Eruditorum, som en gång i tiden var ett stort namn bland Europas lärda.

Acta Eruditorum är latin och betyder ungefär ”De lärdas förhandlingar”. Den var det tyska områdets första lärda vetenskapliga tidskrift och utgavs i ca 100 år, från 1682 till 1782.

Tidskriften grundades i Leipzig 1682 av Otto Mencke och Gottfried Leibniz.
Filosofen Otto Mencke var professor i moral och politik vid Leipzigs universitet. Menckes son och sonson skulle sedan komma att fortsätta redaktörskapet för Acta Eruditorum. Tre generationer Mencke drev alltså tidskriften i totalt 72 år.
Från 1732 utgavs tidskriften under namnet Nova acta eruditorum.

I Acta Eruditorum, som var en månadstidskrift, medverkade några av tidens mest ansedda lärda män. Tidskriften utgavs på latin och hade stort anseende. Dominerande ämnen var naturvetenskap och matematik.

Gottfried Leibniz
Gottfried Leibniz

Den mest kände av Acta Eruditorums medarbetare var filosofen och matematikern Gottfried Leibniz (1646-1716), som ju även var en av dess grundare. Leibniz var en man med verkligt bred bildning och med många intressen. Idag är han mest ihågkommen för sina insatser inom filosofi och matematik, men han var även verksam inom t ex arkeologi, historia och mekanik. Under lång tid försökte Leibniz skapa en sorts universalvetenskap.

Leibniz var samtida med Isaac Newton (1642-1727). I slutet av 1600-talet utvecklade Leibniz och Newton, oberoende av varandra, infinitesimalkalkylen. En infinitesimalkalkyl behandlar beräknandet av oändligt små tal samt oändligt stora tal. Det handlar om de matematiska förhållandenas förändringar när en variabel närmar sig en gräns.
Att kalkylen dök upp samtidigt hos dessa båda herrar orsakade ett stort vetenskapligt gräl. Newton anklagade Leibniz för att ha stulit idén och fick med sig Royal Society i London. Den här tvisten startade genom en artikel i Acta Eruditorum 1697. Tidskriften agerade sedan som förespråkare för Leibniz argument i denna tvist.
Men det finns ingenting som tyder på att någon idéstöld förekom – både Newton och Leibniz kom helt enkelt fram till liknande slutsatser ungefär samtidigt.

Acta Eruditorum, maj 1697
Bilaga i Acta Eruditorum, maj 1697. Det var med denna artikel av Leibniz som det stora grälet med Newton tog sin början.

I Zetterströmska biblioteket finns en fin samling årgångar av Acta Eruditorum. Sviten 1682-1731 är komplett och inkluderar både index- och supplementband. Nova Acta Eruditorum finns från 1732 fram till 1775, inklusive supplementband.
Acta Eruditorum håller på att digitaliseras och många årgångar finns tillgängliga online via Bibliothèque Nationale de France i Paris, i databasen Gallica.

Intresserad av att läsa mera om Acta Eruditorum? Då kan du ladda ned den här skriften som gratis e-bok (pdf):
H. Laeven, The ”Acta Eruditorum” under the Editorship of Otto Mencke: The History of an International Learned Journal between 1682 and 1707, Amsterdam 1990. Pdf (38 MB), 217 sidor plus noter.

Egentligen är det ganska fantastiskt att denna historiska lärda tidskrift finns i 87 årgångar här på biblioteket i Östersund. Det är professor Carl Zetterströms förtjänst. Han testamenterade sin stora boksamling till ”ett bibliothek för Jemtland” 1816.

Carl Zetterström

Idag passar jag på att tipsa om ett föredrag som jag kommer att hålla på Jamtli på torsdag 11 oktober.

Jag berättar då om Carl Zetterström och hans bibliotek.
Professor Carl Zetterström (1767-1829) grundade Jämtlands bibliotek genom att testamentera sin stora boksamling till ”ett biblothek för Jemtland”. Zetterström, som hade en enkel bakgrund, blev medicine professor i Uppsala och en förkämpe för vaccinationen i Sverige.
Biblioteksbyggnaden som uppfördes på Frösön stod klar 1833 och var då den enda icke-kyrkliga stenbyggnaden i hela Jämtland.

Jämtlands läns biblioteks äldre samlingar kallas idag Zetterströmska biblioteket. Här finns material tryckt 1830 och tidigare, samt en mängd handskrifter.

Torsdagens föredrag börjar kl 13.00 och är ett program i Östersunds landsarkivs serie ”After work”.

Carl Zetterström och hans bibliotek

Jämtlands biblioteks historia

Gustaf III:s böcker

Alphabeta Varia, volym 1 och 2

I Jämtlands läns biblioteks äldre samling, Zetterströmska biblioteket, finns en hel del intressanta böcker.
Här finns exempelvis två böcker som skänktes som gåva till Gustaf III under hans besök i Rom 1784.
Det är ”Alphabeta Varia” som består av två volymer. Böckerna är vackert inbundna och försedda med förgyllning. PÅ framsidorna står det ”Bibliotheket på Drottningholm” och på baksidorna ”Öfwerlemnad till Konungen af Societate P. Propaganda Fide i Rom 1784”.

Gustaf III besökte Collegium pro propaganda fide, som var katolska kyrkans propagandacentral. De hade ett stort bibliotek och tryckeri, och var stolta över att kunna trycka böcker på mängder av olika språk.
”Alphabeta Varia” består av olika alfabet och tryckprov. Tio Guds bud, trosbekännelsen, Herrens bön och en del annat finns här återgivet på 17 olika språk. I volym 1 finns en skriven gåvoanteckning till Gustaf III.

Gåvoanteckning i band 1

Dessa två böcker ingår i ”Läroverksdepositionen”. Det är böcker som ägs av Östersunds Läroverk men som finns deponerade på länsbiblioteket sedan 1934.
Just dessa två böcker är en del av en donation på ca 700 titlar, som skänktes till läroverksbiblioteket på 1880-talet av änkefru Lisa Weinberg. De hade tillhört hennes avlidne man, läroverksadjunkten L. Weinberg.
Hur han hade kommit över dessa böcker framgår tyvärr inte.

Större versioner av dessa bilder finns i bloggens bildgalleri på Flickr.

Handskrift av Olof von Dalin

Hyllningsdikt av Olof von Dalin (detalj)

Jämtlands läns biblioteks äldsta samling kallas Zetterströmska biblioteket (efter bibliotekets grundare Carl Zetterström, 1767-1829). Här finns också en mindre del handskriftsmaterial.

Bland dessa handskrifter har vi en box med namnet ”Hyllnings- och gravskrifter”.
I denna ligger en mapp med hyllningsskrifter till Carl Gustaf Tessin (1695-1770).
Tessin var en av 1700-talets större svenska profiler – statsman, riksråd, greve, kulturpersonlighet. Hans konstsamling blev grunden till Nationalmuseum i Stockholm, och han var en av hattpartiets grundare.

En av hyllningstexterna i mappen är skriven av Olof von Dalin (1708-1763).
Han var författare och historiograf, och utgav 1732-34 den moraliska veckotidskriften Then swänska Argus, viktig i svensk språk- och litteraturhistoria.

Hyllningsdikten till Tessin heter ”Sonnet d. 4. Nov. 1739” och är skriven i Paris. Tessin var då svensk ambassadör i Paris och introducerade den unge Dalin i societetens salonger.

En bild av Dalins hyllningsdikt finns utlagd i bloggens Flickr-bildmapp.
Läs den och beundra Olof von Dalins vackra handstil!

%d bloggare gillar detta: