Bloggarkiv

Bellmans samlade verk nu online

Carl Michael Bellman

1700-talets svenskar skulle kanske ha blivit förvånade om de hade vetat att Carl Michael Bellman (1740-1795) av eftervärlden skulle komma att ses som seklets mest kände svenske författare. Många av Bellmans samtida författarkollegor är idag i stort sett bortglömda, trots att de under sin livstid var betydligt mer uppburna och hyllade än han. Faktum är att de flesta svenskar idag kan citera åtminstone någon rad av Bellman.

Idag, den 4 februari, fyller Carl Michael Bellman 275 år. Bellmanssällskapet firar detta genom att släppa Bellmans samlade verk online, som gratis tillgängliga e-böcker.

Carl Michael Bellmans samlade verk

Böckerna kan läsas online eller laddas ned som pdf:er. Varför inte ta hem lite Bellman till din dator, platta eller mobil?

Här hittar du givetvis de mest kända samlingsvolymerna Fredmans epistlar och Fredmans sånger (i både äldre och nyare utgåvor), men även annat. Läs t ex Bellmans alla dikter eller hans översättningar.

Bellmans verk finns sedan tidigare även tillgängliga online hos Litteraturbanken.

Detta är ännu ett exempel på hur vårt gemensamma kulturarv kan göras tillgängligt via internet.

Porträttet av Bellman är kanske den mest kända avbildningen av honom. Det målades av Per Krafft 1779.

 

Bellman på engelska

Sångerna av Carl Michael Bellman (1740-1795) är välkända för oss svenskar. Bellmans visor och sånger är en del av vår nationella kulturskatt, på samma sätt som t ex Shakespeares pjäser är för engelsmän.

Men hur kan man presentera Bellman för en utländsk publik?

Fredman's epistles and songs

”Fredman’s epistles & songs” (Proprius, 1990) är en utgåva av några av de mest kända Bellmanvisorna, närmare bestämt 54 st, tolkade till engelska av Paul Britten Austin. Boken innehåller både noter och text.

Att läsa vistexter som ”Käraste bröder”, ”Stolta stad”, ”Så lunka vi så småningom” och ”Märk hur vår skugga” översatta till engelska ger läsaren ett nytt spännande perspektiv. Det är också en intressant påminnelse om hur svårt det kan vara att översätta text i versform till andra språk. Men översättaren har gjort det bra. Han blev t o m belönad av Svenska Akademien.

I boken finns också en introduktion till Bellmans liv och verk, även den skriven på engelska

Fredman’s epistles & songs i bibliotekets katalog

Fredman’s epistles & songs finns också fritt tillgänglig som e-bok hos Litteraturbanken.

Martin Best sjunger ”So screw up the fiddle” (Nå skruva fiolen, Fredmans epistel nr 2)

Du gamla, du fria

Du gamla, du friska

Sveriges nationalsång heter Du gamla, du fria och texten sjungs till en gammal folkvisa. Det vet vi. Sedan finns det dessutom en mängd påståenden om sången. Det menas exempelvis att titeln från början var Du gamla, du friska och att det även ska finnas fler verser, som numera är bortcensurerade. Andra menar att det egentligen är fel att ha den som nationalsång eftersom den inte är officiellt antagen.
Behov finns alltså att reda ut alla dessa frågor en gång för alla, så att vi får veta mera om vår nationalsång.

Eva Danielson & Märta Ramsten har skrivit boken ”Du gamla, du friska : från folkvisa till nationalsång” (Atlantis, 2013). Detta är verkligen en bra bok, som ger svar på alla de frågor man kan tänkas ha kring sången, dess historia och användning.

Författarna har varit verksamma vid Svenskt Visarkiv och konstaterade att en sådan här bok behövdes, eftersom de i sitt dagliga arbete fick massor av frågor om ”Du gamla, du fria”.
Deras bok är trevligt skriven, med olika infallsvinklar på ämnet.

Att ”Du gamla, du fria” skulle bli Sveriges nationalsång kunde varken textförfattaren Richard Dybeck eller hans samtida ana. Det tog lång tid innan sången slog igenom, och det fanns motstånd mot dess upphöjelse till nationalsång.

Boken slår fast några tydliga faktauppgifter. Sången framfördes för första gången den 18 november 1844 vid en konsert på Kirsteinska huset i Stockholm. Detta hus låg på tomten mittemot nuvarande Centralstationen. Folk- och fornminnesforskaren Richard Dybeck (1811-1877) hade skrivit en ny text till en, som han trodde, västmanländsk folkmelodi. Titeln var ”Sång till Norden” och första textraden löd ”Du gamla, du friska”. Dybeck ändrade sedan detta till ”Du gamla, du fria” 1857 eller 1858, men sången hade då redan blivit så pass spridd att ändringen inte slog igenom förrän 1905.

Ett vanligt argument mot ”Du gamla, du fria” som nationalsång har varit att Sverige inte nämns i texten. Flera har skrivit alternativa texter, extrastrofer m m och en del av dessa har även publicerats. Följden har blivit att det uppstått rykten om att sången från början skulle ha haft flera strofer, som senare strukits. Men Dybecks text hade från början endast två strofer, och det är de som sjungs idag. Alla andra strofer som finns har skrivits av andra personer. Danielson & Ramsten går igenom alla dessa varianter i sin bok, så den som är intresserad av denna fråga har mycket spännande att hämta här.

Ett annat faktum är att ”Du gamla, du fria” aldrig officiellt antagits som Sveriges nationalsång. Det är dock inget ovanligt, eftersom samma sak gäller för många andra länders nationalsånger, exempelvis Norge, Finland och Danmark. En sång behöver dock inte vara officiellt antagen för att fungera som nationalsång, det räcker med att det finns en gemensam praxis och sedvana. Då finns inget behov av att officiellt stadfästa det hela.

I boken finns också ett kapitel om de försök som gjorts att härleda melodin. Varifrån kommer den? Dybeck trodde själv att den var västmanländsk. Men den är en av ett 20-tal olika varianter på samma melodi som upptecknats i Sverige, från Norrland till Skåne. Vissa menar att melodin kan ha tyskt ursprung. Att melodin var mycket spridd i sina skilda versioner är dock helt klart.

Den här boken är bra, välskriven och kommer att kunna fungera som referensverk under lång tid framåt. Boken beskriver sakligt allt som är känt om ”Du gamla, du fria”, beskriver debatten om den både förr och nu, och det allra bästa är att den skingrar massor av myter och missuppfattningar om vår nationalsång. Dessutom är den väldigt underhållande och presenterar en hel del nya spännande fakta i ämnet. Rekommenderas!

Du gamla, du friska i bibliotekets katalog

Evert Taubes värld

Evert Taubes värld

Det har skrivits mängder av böcker om Evert Taube. Ofta har det varit rena biografiska skildringar, andra gånger mer akademiska verk.
En av de bästa böckerna på senare år som utgivits om Taube är David Anthins ”Evert Taubes värld : boken” (Atlantis, 2012).

Evert Taube borde kanske inte behöva någon närmare presentation, kan man tycka. Han är en nationalskald, den svenska sommarens store skildrare, den personifierade synonymen för sjömansvisan, osv. Men tiden går. Den som är i medelåldern och uppåt har i allmänhet egna minnen av och egna relationer till Taubes verk och framträdanden. Man kan kanske även många av vistexterna utantill. Men för yngre personer är kanske Taube bara ett namn. Då är den här boken en alldeles utmärkt guide till Taube och hans värld.

Författaren David Anthin disputerade 2007 med en omfattande avhandling som handlade om Taube som scenartist. ”Evert Taubes värld” är en mycket mer populärvetenskaplig bok, som fokuserar på Taubes litterära verk och som presenterar dem i sitt sammanhang. Du kan här också läsa om de roller som diktaren och estradören Taube skapade åt sig själv.
Boken är en följeslagare till en utställning med samma namn, som visats på Liseberg i Göteborg.

”Evert Taubes värld” är utmärkt disponerad. Den är uppdelad i åtta olika kapitel.
Det biografiska kapitlet ”Så länge skutan kan gå” sammanfattar Evert Taubes liv på 44 sidor och är en perfekt introduktion till honom.

Mitt favoritkapitel i boken är ”På gott och ont”, där Anthin tar itu med de fördomar och felaktiga uppfattningar om Taube som ibland sprids. Det påstås emellanåt att Taube var manschauvinist, att han egentligen var en landkrabba som tillbringade liten tid till sjöss, att han ”stal” sin musik och att hans verk skulle vara passé. Alla dessa fördomar bemöts på ett sakligt och lysande sätt i detta kapitel.

Här finns ett helt kapitel bara om ”Möte i monsunen”, ett om Taubes sjömansromantik, ett om hustrun Astris roll som sångmö och ett om Taube som skildrare av den svenska sommaren.

Trevlig och intressant läsning i en väldigt användbar, balanserad och bra bok. Dessutom är den fint formgiven med många illustrationer och foton, och inte minst lagom lång. Jag tycker dessutom om Anthins språk och tilltal. Rekommenderas.

Evert Taubes värld i bibliotekets katalog

Kan tillägga att även David Anthins tjocka avhandling om Taube som scenartist, Evert Taubes scener” (Ellerström, 2007), finns att låna på biblioteket. Den boken är dock mer akademisk och omfattar över 800 sidor.

%d bloggare gillar detta: