Bloggarkiv

Flytande palats

Flytande palats

”Ingenting kan vara mer imponerande, ej heller mer ägnat att förhärliga Konungens majestät än att hans fartyg bär den praktfullaste utsmyckning som skådats på haven.”
Så sade Ludvig XIV:s minister Colbert om de franska örlogsfartygen och hur viktigt det var att deras konstnärliga utsmyckning var så rik som möjligt.

Hans Soops fina bok ”Flytande palats : utsmyckning av äldre svenska örlogsfartyg” (Signum/Atlantis, 2007) är en av de första i sitt slag som ger en sammanfattande bild av hur svenska örlogsskepp pryddes med snidade och målade träskulpturer som symboliskt skulle glorifiera konungen, hans ätt och nationen Sverige.

Hans Soop är f d intendent vid Sjöhistoriska museet och har aktivt arbetat med konserveringen av regalskeppet Vasa. Han disputerade 1986 med en avhandling om Vasas skulpturer.

Boken inleds med ett par kortfattade avsnitt om skepp från brons- och järnålder, vikingatid och medeltid. Få skeppsutsmyckningar har bevarats från denna tid. Vi har dock hällristningar, bildstenar och ett fåtal fynd av vikingaskepp att studera.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på perioden från 1500-talet till 1800-talet. Det görs även utblickar till andra länders skeppsutsmyckning. Särskilt gäller det i kapitlet om 1500-talet, där ett flertal kända elisabetanska fartyg beskrivs. Även avsnitt om Frankrike och Nederländerna ingår i boken.

Det var under Vasatiden som den svenska örlogsflottan byggdes upp. Sedan har vi stormaktstiden, där Vasa är ett praktfullt exempel på ett överdådigt utsmyckat kungligt fartyg. Bokens avslutande kapitel om den Gustavianska tiden samt 1800-talet är riktigt intressanta.

Den som vill läsa om gamla galjonsfigurer hittar här både faktauppgifter och fina foton.
En galjonsfigur var en snidad eller skulpterad figur på förstäven på äldre fartyg, som ofta föreställde någon mytologisk figur med anknytning till fartygets namn

Skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman lät bygga Gustaf III:s linjeskepp i Karlskrona, och fregatterna utsmyckades med Johan Törnströms galjonsfigurer. Törnströms yrkestitel var amiralitetsbildhuggare, och hans galjonsfigurer är av mycket hög konstnärlig klass.
Här kan vi se bilder från skonerten Amphion. Det var Gustaf III:s älskade lustjakt. Delar av Amphion har bevarats och finns idag att se på Sjöhistoriska museet.

Många av de fint utsmyckade fartygen har inte överlevt till våra dagar. De sköts kanske sönder eller sprängdes i luften under sjöslag, och om de klarade sig blev de så småningom omoderna och uttjänta. Då kunde de kasseras och huggas upp på varvet. Men det finns en hel del konstruktionsritningar och skisser bevarade, så att vi idag kan få ett begrepp om hur fartygen kan ha sett ut.

”Flytande palats” är en riktigt fin bok i stort format. Artiklarna är genomgående läsvärda och intressanta, och kräver inga egentliga förkunskaper. På biblioteket hittar du boken under ämnet Konst, skulptur.

Flytande palats i bibliotekets katalog

 

Sjömännens hårda tillvaro

Under däck

Livet ombord på de stora örlogsfartygen på 1500- och 1600-talet var hårt och ofta rent livsfarligt.
Fynd från vraken efter förlista fartyg hjälper oss att få en bild av sjömännens pressade tillvaro.
Katarina Villner berättar deras spännande historia i boken ”Under däck : Mary Rose – Vasa – Kronan” (Medströms, 2012).

Mary Rose var ett brittiskt skepp som förliste 1545. Vasa sjönk i Stockholms hamn på sin jungfruresa 1628, och regalskeppet Kronan exploderade under ett sjöslag i Östersjön 1676. Mary Rose och Vasa har bärgats, och från Kronan har man bärgat en hel del arkeologiska fynd.

Villner har varit informationschef för Vasamuseet, Sjöhistoriska museet i Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona, och hon är mycket kunnig i ämnet. Stora delar av boken berör sjukdomshistoria och den läkekonst som man använde sig av för att försöka kurera de sjuka.

Manskapet hade en daglig mat- och dryckranson. Varje man ombord på Mary Rose tilldelades 4,5 liter öl om dagen, medan sjömännen på Vasa fick nöja sig med 2,5 liter. Det behövdes för att skölja ned all salt mat. Ölen dracks ur laggade trästånkor. Man har hittat sådana ombord på Vasa.

Under däck” ger oss fascinerande inblickar i vardagslivet ombord på dessa stora skepp.
Sjukdomsepidemier var ett vanligt gissel. Viceamiral Henrik Fleming blev chef över den svenska Östersjöflottan 1628. Hans brev och rapporter till Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna beskriver problemen ombord på fartygen. På åtta skepp var mer än en tredjedel av sjömännen sjuka. De led av ”huwodt werck, fråssa, hidtzig bensiucke, skelvan, skörbiuken, halss schulsten, blodtsotten, hidtzig siuckdom.” Dessutom är det en sådan stank om bord på skeppen att han inte kan beskriva den, säger Fleming.

Ett helt kapitel behandlar barberarens yrkesroll och arbetssätt. Under sjöstrider var det barberaren som skulle utföra nödamputationer. Skott från kanoner och musköter orsakade svåra skador. Vid förfrysning kunde sjömännen få kallbrand, och även då var amputation ofta en nödvändig åtgärd.

Barberaren hade en träkista med verktyg. Flera sådana fynd har gjorts ombord på de tre vraken. På Mary Rose fann man en hel kista med ca 60 olika föremål.

En vanlig behandlingsform ombord var åderlåtning och koppning. Man hade särskilda koppglas eller kopphorn. En populär medicin under 1500- och 1600-talen var teriak, en mix av allehanda ingredienser, bl a orientaliska kryddor och olika droger. Ibland förekom ormkött i teriak.

Hur länge skulle en nutida svensk stå ut med livet ombord på dessa skepp? Sjömännens hårda liv är svårt för oss att riktigt fatta idag.
”Under däck”
är både en sjöfarts- och en medicinhistorisk bok, där vi kommer nära örlogsskeppens manskap. Boken är levande, välskriven och rikt illustrerad.  Rekommenderas.

Under däck i bibliotekets katalog

Dokumentär om Vasa

Ikväll sänder SVT den andra och sista delen av dokumentären om regalskeppet Vasa. Första delen sändes för en vecka sedan.
Dokumentären är gjord av Anders Wahlgren, som jobbat med den under flera års tid. Resultatet är väldigt bra. Vi får en bild av hur 1600-talets Stockholm kan ha sett ut, hur stadsborna levde och hur det gick till när Vasa byggdes. Dokumentären innehåller flera bra personskildringar. Rekommenderas!
Missade du den första delen kan den ses på SVT Play.

SVT: Dokumentären Vasa 1628 (informationssida)

SVT Play: Vasa 1628 – del 1 – Den kungliga katastrofen

SVT Play: Extramaterial – Så gjordes Vasa 1628

Vill du läsa mera om Vasa?
Tidigare i bloggen har jag tipsat om de två stora jubileumsböcker som gavs ut under 2011, då det ju var 50 år sedan Vasa bärgades.
Anders Wahlgren: Vasa 1628
Vasa – historien om ett skepp

 

Vasa igen

Vasa - historien om ett skepp

Som tidigare nämnts i bloggen är det 50 år sedan regalskeppet Vasa bärgades.
Idag ska vi titta på Vasamuseets egen jubileumsbok, och den är något alldeles extra.

”Vasa – historien om ett skepp” (Vasamuseet / Bonnier Fakta, 2011) är ett imponerande bokverk, som bjuder på en hel del nyheter. Boken är i stort och rejält format, ca 32×29 cm, och levereras i en tjock pappkassett. Författarna till texterna i boken har alla anknytning till Vasamuseet.  En av skribenterna är Marika Hedin, nuvarande chef för museet.

Detta är dock ingen traditionell bok. Den är lättläst och vänder sig till en ny, yngre publik. Här ska man få en riktig känsla av skeppet. Boken är egentligen bara 63 sidor lång, men varje uppslag är som ett konstverk och på flertalet sidor finns det bilagor i form av faksimil, som man kan veckla ut eller plocka fram ur kuvert.

Vik ut en Stockholmskarta från 1600-talet, eller ta fram ett ihopvikt 1600-talsbrev. Kolla in Vasa i genomskärning. Studera en proviant- och livsmedelslista för livet ombord. Läs Anders Franzéns rapport om sjöfyndet i Stockholms hamn, som han skickade till Tullkammaren 1957. En faksimil av brevet kan plockas ut ur ett kuvert i boken. Eller varför inte studera Expressens Vasa-löpsedel från 24 april 1961, som också kan vecklas ut?
Dessutom medföljer en DVD med en 25 minuter lång film om Vasa.

En annorlunda och spännande bok om Vasa. Alla lösa bilagor och delar gör dock boken något svårhanterlig i biblioteksmiljö. Boken gör läsaren sugen på att besöka Vasamuseet och kanske är det huvudsyftet med boken?

Vasa – historien om ett skepp i bibliotekets katalog

Regalskeppet Vasa

Vasa 1628

Det är i år 50 år sedan vraket efter regalskeppet Vasa lyftes till ytan efter att ha legat på havsbottnen i 333 år. Med anledning av jubileet har det utgivits två nya böcker om Vasa. Jag ska ta upp båda dessa i bloggen och börjar med Anders Wahlgrens ”Vasa 1628: människorna, skeppet, tiden” (Norstedts, 2011).

”Vasa 1628” är en bra och aktuell beskrivning av Vasa och av det svenska 1600-tal som såg Vasa byggas. Vi känner till historien: Gustav II Adolfs nya stora örlogsskepp Vasa byggdes och skulle imponera på alla genom sin storlek. Det var det största skepp som dittills byggts i Sverige. En hel skog gick åt, ca 1000 ekar. Men storleken gick ut över skeppets seglingsförmåga och pga felbygge kapsejsade Vasa efter endast 1400 meters färd den 10 augusti 1628.

Som en ödets ironi visade det sig sedan att tack vare att skeppet var felbyggt och sjönk, kunde det räddas till eftervärlden på 1900-talet och bevaras. Vasa är världens äldsta bevarade kompletta skepp.

Anders Wahlgren är konstvetare, författare och regissör. Han har även gjort tv-filmer om Vasa. Boken berättar historien om Vasa på ett ganska traditionellt vis, i huvudsak kronologiskt. Vi får också ta del av många människoöden från 1600-talet. Wahlgren har gått igenom tänkeböcker och annat källmaterial.
Boken är vackert utformad och har mängder av illustrationer. Formatet är något mindre än en A4-sida.

Vasa 1628 i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: