Bloggarkiv

Fimbulvintern

Vetenskapens värld

I fornnordisk mytologi är Fimbulvintern den förfärligt långa vinter som ska föregå Ragnarök, världens undergång.

Att forskarna idag tror att verkliga händelser ligger bakom beskrivningen av Fimbulvintern har beskrivits tidigare i bloggen: Bakgrunden till Fimbulvintern
9 maj sände SVT:s Vetenskapens värld ett färskt reportage om just detta.

Man tror nu att det var två vulkanutbrott på kort tid, år 536 och 540, som orsakade en extremt kall period på norra halvklotet. Missväxt, hungersnöd och en kraftig befolkningsminskning blev följden, och troligen är det dessa händelser som ligger till grund för vikingarnas beskrivning av Fimbulvintern, som återges i Snorres Edda.

SVT Play: Vetenskapens värld 160509: Fimbulvintern
Tv-programmet kan ses i SVT Play t o m 26 november 2016.

 

Mark Twain om vädret

The American Claimant

Den amerikanske författaren Mark Twain (Samuel Clemens, 1835-1910) tröttnade på alla långrandiga beskrivningar av väder i romaner. Han bestämde sig därför för att skriva en hel roman utan att alls ta med något om vädret i berättarflödet. I stället finns all väderinformation i ett tillägg längst bak i boken. Läsaren uppmanas att regelbundet titta där. Boken heter ”The American Claimant” och utkom 1892.
Enligt Mark Twain var detta dessutom den första bok som skrivits med hjälp av diktering med fonograf.

Mark Twains egen förklaring till varför han skrev boken på detta vis är dessutom mycket spirituell. Den återges här i sin originalversion.

”No weather will be found in this book. This is an attempt to pull a book through without weather. It being the first attempt of the kind in fictitious literature, it may prove a failure, but it seemed worth the while of some dare-devil person to try it, and the author was in just the mood.

Many a reader who wanted to read a tale through was not able to do it because of delays on account of the weather. Nothing breaks up an author’s progress like having to stop every few pages to fuss-up the weather. Thus it is plain that persistent intrusions of weather are bad for both reader and author.

Of course weather is necessary to a narrative of human experience. That is conceded. But it ought to be put where it will not be in the way; where it will not interrupt the flow of the narrative. And it ought to be the ablest weather that can be had, not ignorant, poor-quality, amateur weather. Weather is a literary specialty, and no untrained hand can turn out a good article of it. The present author can do only a few trifling ordinary kinds of weather, and he cannot do those very good. So it has seemed wisest to borrow such weather as is necessary for the book from qualified and recognized experts-giving credit, of course. This weather will be found over in the back part of the book, out of the way. See Appendix. The reader is requested to turn over and help himself from time to time as he goes along. ”

The American Claimant är en humoristisk roman om en excentrisk amerikansk uppfinnare som hävdar att han är den rättmätiga arvtagaren till den brittiska titeln Earl av Rossmore. Boken är också en satir över klassamhället.

The American Claimant kan laddas ned som gratis e-bok via Project Gutenberg.

Klimatet under 10.000 år

Global nedkylning

I dagens klimatdebatt förekommer ofta ett alltför kort historiskt perspektiv, ibland inte längre än 50 år tillbaka. Man kan få intrycket att klimatet har varit konstant fram till 1900-talet, vilket inte stämmer. Det finns en hel del historisk dokumentation som ger oss en bild av de olika klimatperioderna som jorden haft.
Klimathistoria är en färsk historisk gren. Ämnet är kontroversiellt och forskningen ofta motsägelsefull.

En bok som tar upp sådana här frågeställningar om klimatförändringar genom historien är ”Global nedkylning : klimatet och människan under 10.000 år” av Fredrik Charpentier Ljungqvist (Norstedts, 2009).

Klimatförändringar har ofta medfört stora konsekvenser för de människor som råkat ut för dem.
I boken möter vi exempelvis babylonier, romare, mayaindianer, vikingar och medeltida européer.

”Global nedkylning” är kronologiskt upplagd och börjar med slutet av den senaste istiden.
Riktigt intressant blir boken ungefär från folkvandringstiden och framåt. Under perioden 300-800 förekom en köldperiod, som kan ha varit en bidragande orsak till folkvandringen.

Här finns dessutom ett kapitel om vulkanutbrottet 536, vars följder kan ha givit upphov till berättelsen om Fimbulvintern.

Sedan kommer den medeltida värmeperioden ca 800-1300, en period som nu är mycket omdebatterad i klimatpolitiska sammanhang. Klimatet var vid denna tid ovanligt gynnsamt för jordbruk i norra Europa. Man odlade vin i England. Överskottet från skördarna kunde läggas på byggen av kyrkor och katedraler. Stränga vintrar var sällsynta. Nordborna koloniserade Island och Grönland. Samtidigt drabbades Mayaindianernas områden av torka, och deras rike bröt samman.

Avsnittet om Lilla istiden, ca 1300-1900, tillhör bokens mest intressanta.
Egentligen var det ingen istid, utan en följd av kalla perioder. Lilla istiden var ett globalt fenomen, men växlingarna har varit olika på skilda håll och forskarna är oeniga om tidsperioderna. I Europa tycks 1500- och 1600-talen ha varit den kallaste delen.
Det märks att författaren är särskilt hemma på medeltidshistoria. Skildringen av den stora svälten i Europa på 1310-talet är välskriven. Faktum är att man sällan läser om denna stora svält. Istället är det ett stort fokus på Digerdöden, som kom i mitten av seklet och slog hårt mot en då redan drabbad befolkning. 1310-talets svältkatastrof var den största som drabbat Europa under de senaste 1000 åren.
Sedan kommer den period som historikerna brukar kalla för den senmedeltida agrarkrisen. Kalla vintrar kunde vara illa, men värre var alltför riklig nederbörd, särskilt i kombination med kalla vårar och somrar, vilket var det som förstörde skördarna.
Författaren gör även en intressant koppling till häxprocesserna.
Bosättningarna på Island och Grönland fick stora problem. På Grönland dog hela bosättningen ut.

Marknad på Themsens is
Marknad på Themsens is 1683-84 (av Thomas Wyke)

Mellan 1550 och 1650 drabbades Europa även av omfattande krig och sjukdomsepidemier. Klimatet var bara en del av problem som den tidens européer hade. Under 1600-talet förekom vissa vintrar som var extremt kalla. Karl X Gustavs tåg över Bält 1658 är välkänt, liksom marknaderna på Themsen och på isen utanför Holland. Hela 1690-talet var kallt. I Sverige-Finland var det en humanitär katastrofsituation.
1700-talet var något varmare, medan 1800-talet åter blev kallare.

När tog Lilla istiden slut? Forskarna brukar välja perioden 1850-1920. Författaren påpekar att ca halva den globala uppvärmningen, och det mesta av uppvärmningen i Arktis, ägde rum före 1950. Jorden har kommit in i en varmare klimatcykel efter Lilla istiden, vilket gör det svårt att avgöra hur mycket av uppvärmningen som beror på mänsklig påverkan. Författaren menar att det först är under de senare årtiondena, från 1970-talet och framåt, som utsläppen av växthusgaser kan ha påverkat.

Författaren fokuserar givetvis på de områden i världen varifrån man har data. Att utgå från Europa är naturligt men här finns också avsnitt från Asien, Amerika och Afrika.

”Global nedkylning” är en bra, tankeväckande och viktig bok som belyser jordens långa klimathistoria. Detta är ett svårt ämne att skriva om, men författaren lyckas bra med det. En sakligt informativ och resonerande bok som många borde läsa. Rekommenderas!
Här finns också bilagor där författaren räknar upp alla de enskilda saker som påverkar klimatet. Det är fler än vad man kanske tror. Han förklarar också genom vilka metoder och från vilka källor som vi idag kan få kännedom om forna tiders klimat.

Fredrik Charpentier Ljungqvist har en väldigt bra sammanfattning i slutet av boken, som jag inte kan låta bli att citera här.

”I vilken utsträckning uppvärmningen är orsakad av människan eller ej är kanske inte den viktigaste frågan. Den viktigaste frågan borde kanske istället vara hur vi kan hantera konsekvenserna av den globala uppvärmningen.”
(…)
”Hela den nuvarande västerländska civilisationen på jorden har människan i princip byggt upp under de senaste 600-700 åren då jorden, utom under det senaste århundradet, varit inne i en kall klimatcykel: Lilla istiden. Det innebär att den mesta bebyggelsen, det mesta jordbruket, liksom synen på vad som är ”normalt” är anpassat till de förhållanden som varit förhärskande under en kall klimatperiod. Tidigare varma perioder är alltför avlägsna i tid för att utgöra en referensram för människan”

Global nedkylning i bibliotekets katalog

Bakgrunden till Fimbulvintern

Länge ansågs de fornnordiska sagorna vara oanvändbara som källmaterial. Weibull-skolan bland svenska historiker förespråkade en radikal och bestämd källkritik. Eddan, Heimskringla och andra verk avfärdades som sagoberättelser. Troligen var själva begreppet saga ett problem här. När vi säger saga idag betyder ordet främst ”fiktiv berättelse för barn, ofta med overkliga eller fantastiska inslag”. Men saga är ett gammalt ord som på isländska helt enkelt betyder berättelse. Idag finns olika forskningslinjer, där man diskuterar hur mycket av historisk sanning som finns kvar i de gamla berättelserna.

Ny forskning visar att det mer största sannolikhet finns en verklig historisk händelse bakom begreppet ”Fimbulvinter”.

Fimbulvintern beskrivs i första delen av Snorres Edda, ”Gylfaginning”. Den svenske kung Gylfe besöker en hall, där tre statyer, föreställande asagudar, sitter. Vad vet de om Fimbulvintern, frågar han. ”Det blir tre vintrar i följd och ingen sommar emellan”, säger gudarna. Fenrisulven ska komma lös. ”Då händer något övermåttan märkligt: ulven slukar upp solen, och människorna skola finna, att det är dem till stort men.” Fimbulvintern föregår Ragnarök, världens undergång.

Forskare har nu sett att något ovanligt hände år 536, vilket beskrivs i flera samtida källor.
Solen var blåaktig, svag och skymd. Människor kastade ingen skugga på marken, och även månen skymdes. Det kom ingen värme, grödorna dog. Detta måste ha berott på ett mycket stort vulkanutbrott med påföljande askmoln, som spridit sig över världen. Detta utbrott var tidigare okänt men flera spår, bl a i iskärnor från Grönland, bekräftar det.
I norra Sverige beräknas medeltemperaturen under somrarna efter år 536 ha sjunkit med tre till fyra grader – en kraftig klimatförändring som måste ha medfört stora påfrestningar och ökad dödlighet för dåtidens människor. Detta kan man också koppla samman med förändringar i gravfynd och avbildningar på runstenar m m från denna tid.

SvD berättar om detta i en mycket intressant Under strecket-artikel från 130424:
Katastrofen år 536 visar sig i myterna

Ett liknande, men ej lika kraftigt, vulkanutbrott orsakade 1816 en svår köld i Europa. Det året kallas sedan dess för Året utan sommar.
Mera om klimathistoria här i bloggen i morgon.

Mark Twain om väder

”The coldest winter I ever spent was a summer in San Francisco.”
(Mark Twain)

1816 – året utan sommar

2012 års sommarväder blev kanske inte vad vi hoppades på. Men 1816 var det ännu värre. Det året har gått till historien som ”Året utan sommar”.

Orsaken till det hela var vulkanen Mount Tamboras enorma utbrott i nuvarande Indonesien, som började i april 1815 och pågick i ett halvår. Det är det mest kraftfulla vulkanutbrott som inträffat på jorden sedan antiken.

Stoftet i atmosfären medförde i Europa och Nordamerika en markant temperatursänkning och missväxt. Skördarna slog fel. Matpriserna steg och hungersnöd utbröt. Vintern 1816-1817 var extremt kall och det kalla vädret fortsatte även under sommaren 1817.

Uttrycket ”1800-frös-ihjäl” kommer från 1816 års kyliga väder.

Året utan sommar medförde dock några intressanta kulturella följder.

Den stora mängden aska i atmosfären gjorde att solnedgångar kunde se riktigt effektfulla ut. Man tror att konstnären J.M.W. Turner härigenom fick inspiration till sina typiska gulaktiga landskapsmålningar.

Under den kalla och regniga sommaren 1816 besöktes Lord Byron av Mary Shelley, 18 år, och hennes partner (och senare man) Percy Bysshe Shelley. Han bodde vid Génève-sjön i Schweiz. De satt mest inne eftersom man inte kunde gå ut. De hittade på historier för varandra. Den mest kända av dessa berättelser var Mary Shelleys Frankenstein; or, The Modern Prometheus”, som sedan publicerades i bokform 1818.

Läs mera:
About.com – The year without a summer
Science Daily: Year without summer

%d bloggare gillar detta: