Bloggarkiv

En gratulationsskrift från 1773

fagnad_1773_1 by Historiskt
fagnad_1773_1, a photo by Historiskt on Flickr.

Idag är det många som gratuleras på sin studentdag.
Häromveckan fick vi på biblioteket en förfrågan på en av våra gamla gratulations- och hyllningsskrifter. Det gällde en liten broschyr på fyra sidor:
”Fägnads-betygelse, då herrar philosophiæ candidaterne Carl Adam Fagerroth, Magnus Stagnelius och Aron Dahlerus kröntes till philosophiaæ magistrar, i Upsala den 17 junii 1773”
Skriften innehåller en gratulationsvers och sitter inbunden i en volym tillsammans med andra gratulationsskrifter från 1700-talet (”Fägnad” är ett gammalt ord för glädje).

Den mest kände av de tre nyblivna Uppsalamagistrarna som hyllades genom denna skrift var Magnus Stagnelius (1746-1829), sedermera kyrkoherde och hedersprost i Gärdslösa, Öland, och senare biskop i Kalmar. Dessutom var han far till poeten Erik Johan Stagnelius (1793-1823).
Den gamle biskopen hade rykte om sig att vara mycket sträng och barsk. Folkskollärare Daniel Nyström berättar om honom i sin självbiografi: ”Det fans prester, som för okunnighet straffade konfirmationsungdomen med käppen, och mina föräldrar sade sig veta, hurusom kyrkoherden i Gärdslösa (sedermera biskopen i Kalmar stift Stagnelius, fader till skalden S.) tuktade okunnig nattvardsungdom med läderpiska, endast för förseelsen att icke kunna.” (Årsböcker i svensk undervisningshistoria, III, 1921)

Alla tre studenterna i gratulationsskriften valde en kyrklig bana. De andra två då?
Carl Adam Fagerroth (1748-1792) blev komminister i Kalmar. Aron Dahlerus (1747-1796) blev pastor i Segerstads församling, Mörbylånga på Öland.

Gratulationsversen kan läsas i sin helhet på bilderna i bloggens bildarkiv hos Flickr.

Anna Maria Lenngren

Anna Maria Lenngren

Vid sidan av Carl Michael Bellman är Anna Maria Lenngren (1754-1817) den av våra 1700-talspoeter som har blivit mest läst och beundrad av eftervärlden. Torkel Stålmarck har nu skrivit en biografi över henne, ”Anna Maria Lenngren : granris och blåklint” (Carlsson, 2011). Det är den första biografi om Lenngren som utgivits på evigheter.
Varför undertiteln? Jo, Stålmarck säger i förordet att Lenngrens poesi liknar granris och blåklint genom att ”den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks” (ett citat från 1844).

Anna Maria Lenngren ville inte synas. Under hennes livstid utgavs aldrig någon bok med hennes texter under öppet författarnamn. Inte heller i Stockholms Posten, tidens ledande tidning, där hon var en ledande skribent främst under 1790-talet, publicerades hennes dikter med författarnamn. Trots detta var det många i Stockholm som förstod vem författaren var.

Lenngrens kvickhet, ironi, medkänsla och humor har fångat läsare i över 200 år. Hennes dikter är än idag fortfarande osedvanligt fräscha, vilket är mer än man kan säga om många andra under 1700-talet upphöjda poeters verk.
Lenngren kom från Uppsala. Hemmet var fattigt men intellektuellt vitalt, skriver Stålmarck. Hon började sin karriär som översättare för hovteatern och som leverantör av tidningsvers. Sedan slog hon igenom 1775 med ”Thé-Conseillen”. Året därpå blev hon medlem i det lärda sällskapet Utile Dulci. 1780 gifte hon sig med Carl Peter Lenngren och valde sedan att specialisera sig på satiren och den anekdotiska och epigrammatiska dikten. Hon ville inte idealisera i sin diktning, utan ville skildra vardagen.

Hon levde i brytningstiden mellan den gustavianska och den romantiska tiden, och hon var mycket bra på att driva med adeln, med hyckleri och dubbelmoral. Hon hade dock inget till övers för de unga romantikerna, som hon också kritiserade i sin diktning.

Efter hennes död gav maken ut hennes dikter under den märkliga titeln ”Skalde-försök” (1819), en titel som Svenska Akademien genast vände sig emot. Lenngren hade flera gånger varit på tal att väljas in i Akademien, vilket dock ej hade skett.

Anna Maria Lenngren

Några av hennes mest kända dikter:
”Pojkarne” (med sin välbekanta öppningsrad ”Jag mins den ljufva tiden, jag mins den som i går”) (1797)

”Porträtterne” (en fenomenal satir över adeln) (1796)

”Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon” (1798)
Här manar hon den unga kvinnan att inte ägna alltför mycket tid åt läsning på det ”at saucen ej må fräsa öfwer.” Eftervärlden har funderat på om detta var ironiskt menat eller ej.

Läs Anna Maria Lenngrens dikter i Litteraturbanken

Det här är en trivsam biografi om en av våra mest omtyckta historiska författare. Här får vi också en god bild av den tid Lenngren levde och verkade i. Dessutom blir man sugen på att läsa mera av hennes texter. Vilken tur att de så enkelt finns att få tag i online via Litteraturbanken!

Anna Maria Lenngren : granris och blåklint i bibliotekets katalog

Studenthumor från Uppsala

Humorns Uppsala

Våren är studentens tid. Idag ska vi ägna oss åt studenthumor, ett välkänt begrepp. Under studietiden förekommer spex och allehanda skämtsamheter i studentnationer och även i andra sammanhang. Mycket av det som skrivs i form av spex och liknande alster publiceras aldrig i bokform. Men ibland kan man hitta roliga samlingsverk.

Ett sådant är antologin ”Humorns Uppsala” (red. Gunnar Larson, Bonniers 1958). Det är en samling av lustigheter av studenter i Uppsala från olika decennier av 1900-talet.
I förordet skriver redaktör Larson: ”Den ojämförligt största delen av allt det roliga som fortfarande finns bevarat i skrift från Uppsalas studentvärld är bundet till tid och person så intimt, att det blivit obegripligt redan efter något år och därför givetvis måst uteslutas från detta urval.”

Men det som valts ut är emellanåt riktigt kul. Och det är inte vilka studenter som helst som återfinns bland författarna. Här kan du läsa ungdomsverk av Gösta Knutsson, Tage Danielsson, Hans Furuhagen, Ulf Peder Olrog, H K Rönblom, Sten Lindroth, Per Erik Wahlund och många andra.

Boken innehåller utdrag ur spex, parodier på högstämda tal, humoristiska berättelser, lustiga bordsvisor, kåserier och krönikor. Innehållet är givetvis väldigt blandat, och allt är inte lika kul idag, men exempelvis Tage Danielssons alster sticker ut i sin språkliga spetsfundighet. En annan favorit är ”Analys och studie av teoretiska och praktiska skönhetsvärden i folkvisan Helan går” av Sten Lindroth.

Humorns Uppsala i bibliotekets katalog

Nytt om Erik den helige

Erik den helige

Idag 18 maj är det Eriksdagen.

Det är minsann inte varje år, eller ens varje decennium, som det utges nya titlar om Erik den helige, men nu har det hänt. Hans Hellströms ”Erik den helige : Sveriges skyddshelgon” (Veritas, 2011) är en trevlig liten bok om Erik och hans legend.

På Eriksdagen 2011 bloggade jag om Erik den helige och Eriksmäss, och tipsade då om en rejäl lunta från 1954 som upptecknar det mesta om Erik.
Men då fanns inte den här nya boken, som på endast 67 sidor lyckas sammanfatta ämnet en hel del. Här berättas vad vi vet om Eriks liv (inte så mycket), om Erik i den religiösa kulten (som blomstrade som mest under 1300- och 1400-talet) och om Erik i historieforskningen. Dessutom finns själva Erikslegenden med som en bilaga längst bak i boken, liksom en mirakelförteckning i urval.

Ibland bloggar jag om stora och tjocka böcker, men detta är verkligen en liten bok (9 x 14 cm) i fickformat. Ett bra exempel på hur man på ett fåtal sidor kan lyckas få in mycket innehåll. Läsvärt och lättläst.
Författaren Hans Hellström är fil.dr i historia.

Erik den helige i bibliotekets katalog

Uppsala domkyrka

Nya guideboken om Uppsala domkyrka

Så gott som alla som någon gång varit i Uppsala har besökt domkyrkan. Den är Nordens största kyrka och började byggas på 1270-talet, men den invigdes först 1435.
Uppsala domkyrka är också fylld av spår och minnen från Sveriges historia. Med hjälp av ”Nya guideboken om Uppsala domkyrka” av Annika Franzon (Uppsala Publishing House, 2005) kan du ta del av massor av intressanta faktauppgifter om kyrkan.

I mer än 700 år har människor besökt domkyrkan, som är en av våra stora turistattraktioner. Varje år har den en halv miljon besökare.
Domkyrkan är 118,7 meter lång och lika hög. Det är lika långt som 200 alnar. Väggmålningarna inne i kyrkan täcker en yta som är lika stor som två fotbollsplaner.

Mycket har hänt här under 700 år. Två kungar och fem drottningar ligger begravda här, och i kyrkan finns dessutom Erik den heliges relikskrin. Emanuel Swedenborg, Carl von Linné och Nathan Söderblom ligger också begravda här.
I den här intressanta guideboken kan du läsa om varje gravkor, om alla målningar, om stenskulpturer och utsmyckningar, om orglarna, om portalerna och inte minst om de tre bränder som kyrkan drabbats av, senast vid den stora stadsbranden 1702 då kyrkan brändes ut fullständigt.

Rikt illustrerad med mängder av färgfoton. En fräsch, trivsam och aktuell guidebok som gör ditt nästa besök i domkyrkan mer spännande. Även om du besökt kyrkan flera gånger kommer du garanterat att hitta nyheter i boken, som du inte kände till förut.

Nya guideboken om Uppsala domkyrka i bibliotekets katalog

Augsburgska konstskåpet

Augsburgska konstskåpet

När Gustav II Adolf tågade in i Augsburg i april 1632 fick han en mycket dyrbar gåva av de protestantiska styresmännen i staden.
Det var ett konstskåp (Kunstschrank), byggt av köpmannen och samlaren Philipp Hainhofer. Han hade en egen konstkammare i Augsburg.

På 1500- och 1600-talen blev det bland furstar och adelsmän populärt att bygga upp kuriosasamlingar av olika slag.
Ibland gjorde man samlingen i form av ett fysiskt skåp med lådor, dörrar och fack – ett konstskåp. Skåpet skulle fungera som ett litet universalmuseum och visa människans och naturens mångfald. Det skulle också gärna innehålla nyttoföremål av högsta kvalitet.
Dessa konstskåp var väldigt dyra att tillverka och att köpa. Ibland kostade de lika mycket som ett mindre slott.

Konstskåpet kom till Sverige 1633 och hamnade 1694 på Uppsala universitet, där det fortfarande finns. Det är universitetets dyrbaraste konstföremål och finns att se i museet i Gustavianum.

Hainhofer tillverkade minst sex konstskåp, men det Augsburgska konstskåpet är det enda där både möbeln och samlingen bevarats.  Det finns besökare som reser till Uppsala enbart för att få se detta skåp.

Numera kan man dessutom studera skåpet och dess innehåll online. Rekommenderas! Massor av fina bilder på fantastiska konstföremål. Här finns också intressanta artiklar att läsa.

Gustavianum: Augsburgska konstskåpet (virtuell version)

Uppsala universitet: Augsburgska konstskåpet (artikel)

%d bloggare gillar detta: