Bloggarkiv

Det stora Kinaintresset

Ostindiskt

I den fina boken ”Ostindiskt : kinesiskt porslin och Kinaintresset i Sverige under 1700-talet” av Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg (Norstedts, 2011) kan du läsa om det stora Kinaintresse som fanns för 250 år sedan.

Det svenska Ostindiska kompaniets handelsskepp förde under 1700-talet med sig stora mängder varor från Kina till Göteborgs hamn. Det var enorma mängder porslin. Eftersom det var på modet med kinesiskt, ville i princip varje välbeställt hushåll ha kinesiska porslinsserviser. Man tror att det handlar om hela 20-30 miljoner porslinsföremål som levererades till Sverige med dessa handelsskepp. Dessutom kom fartygen med te och kryddor, papperstapeter, sidentyger och påkostade möbler.

Ostindiskt” handlar just om detta stora intresse för Kina, och om alla vackra konstföremål. Boken berättar också om de personer och familjer som beställde porslinet och möblerna. En del av beställarna var aktiva i Ostindiska kompaniet. De kunde vara direktörer, kaptener och tillhörde både adeln och borgerskapet. Detta var en stor finansiell verksamhet, där väldigt många var inblandade. Kina blev därmed under 1700-talet en mycket stor inspirationskälla i Sverige.

Författarna Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg är båda konstvetare och har tidigare utgivit andra konst- och arkitekturböcker. Bokens foton är av mycket hög kvalitet och de har tagits av Staffan Johansson.

Den mest kända svenska byggnaden beträffande kinesisk kulturpåverkan är ju Kina slott på Drottningholm. Om detta slott finns det redan mycket skrivet, så i ”Ostindiskt” fokuserar man istället på två andra byggnader, Ekebyholms och Thureholms herrgårdar, i Uppland och Södermanland. De föremål man valt ut till boken är de som kan knytas till enskilda personer och familjer. På så vis blir berättelsen om det kinesiska porslinet och möblerna en integrerad berättelse som sätts in i sitt sammanhang. Resultatet är en mycket fin och läsvärd bok.

Större delen av boken handlar om det kinesiska porslinet, vilket ju också är det vi oftast förknippar med 1700-talets Kinahandel. Här kan du läsa om, och se oerhört fina bilder på, matserviser och teserviser, bålskålar och punschmuggar, trädgårdsprydnader med mera. Men här finns också ett längre avsnitt om andra konsthantverk: emaljer, elfenben, pärlemor, siden och inte minst lackföremål. Den hantverksskicklighet som låg bakom all denna produktion är verkligen beundransvärd. Boken avslutas med ett litet kapitel om kinesiska lusthus.

Alla dessa kinesiska föremål medförde också nya umgängessätt. Det blev t ex mycket populärt att umgås över en kopp te.

Fotona i ”Ostindiskt” är framstående. Du kan detaljstudera tallrikar, serviser, lackdekor, sidenmönster. Det gör ”Ostindiskt” till en riktigt vacker bok, och dessutom välskriven.
En både blädder- och läsvänlig bok om det stora Kinaintresset i Sverige på 1700-talet.

Ostindiskt i bibliotekets katalog

Erik-jansarna i Bishop Hill

De lydiga kreaturen i Bishop Hill

Självutnämnda sektledare är inget nytt fenomen. Falska profeter har regelbundet dykt upp i historien. Ofta har det rört sig om udda personer på flera olika sätt.

Författaren och tv-producenten Björn Fontander har skrivit en intressant och läsvärd bok om en av de mest ryktbara och originella svenska sektledarna, Erik Jansson och hans rörelse Erik-jansarna: ”De lydiga kreaturen i Bishop Hill : en religiös fanatikers uppgång och fall” (Carlssons, 2011).

Bonden Erik Jansson (1808-1850) från Biskopskulla i Uppland grundade ett utopiskt kollektiv i Illinois, USA. Han beskrivs som en religiös fanatiker med storhetsvansinne, som utmanade kyrkan med sina läror och inte minst med sitt språkbruk. Han var känd för att kunna tala i fyra-fem timmar utan uppehåll, svor ofta och kunde kalla kyrkan för ”Babylons sköka”, prästerna ”Satans redskap” och fosterlandet ”Djävlanästet”. Jansson samlade många anhängare, särskilt i Hälsingland.
Hans rörelse var en protest mot Svenska kyrkans hårda regelverk vid mitten av 1800-talet. Bara prästvigda fick dela ut nattvard, gudstjänsterna krävde obligatorisk närvaro och husförhören i byarna kunde vara fruktade.

Janssons kyrkokritik och spektakulära protester, t ex tändande av offentliga bokbål med Luthers skrifter, gjorde att han hotades av fängelsestraff. Under falskt namn utvandrade han därför till USA tillsammans med över tusen anhängare. De hamnade i Illinois, där Jansson och hans erik-jansare ville grunda ”ett nytt Jerusalem” under namnet Bishop Hill.

Kolonin fungerade ett tag, men kolerautbrott, ekonomiska problem och avhopp försvagade Janssons grupp. 1850 mördades han av en tidigare lärjunge. Kolonin vanstyrdes sedan av snikna personer, innan den upplöstes 1861.

Fontander berättar historien om erik jansismen i en halvt skönlitterär form, vilket är ett lyckat stilgrepp som passar i sammanhanget. Författaren har rest till dagens Bishop Hill och intervjuat ättlingar till erik-jansarna.
Boken är lättläst och det är sådan där bok som man läser under spänning, fast man vet hur det går på slutet. Ibland är boken rena thrillern.

Historien om erik-jansismen är en väldigt udda och säregen episod i svensk väckelsehistoria.
Fontanders bok avslutas med ett avsnitt om Selma Lagerlöf och Nåsbönderna, och hennes roman ”Jerusalem”, som ju berättar en snarlik historia.

”De lydiga kreaturen i Bishop Hill” är en välskriven och medryckande bok, som snabbt engagerar läsaren. Det är lätt att dra paralleller till sekter i vår egen tid. Rekommenderas.

De lydiga kreaturen i Bishop Hill i bibliotekets katalog

Heliga Birgittas födelseort

Birgitta Birgersdotter, heliga Birgitta (1303-1373) är en av Sveriges mest kända historiska personer.

Traditionellt har Finsta gård väster om Norrtälje alltid utpekats som heliga Birgittas födelseplats. Men nu har Upplands Väsby kommun skickat ut ett pressmeddelande där man hävdar att ny forskning visar att hon inte kan ha blivit född på Finsta, utan snarare på gamla Sköldnora gård i Fresta, som händelsevis ligger i Upplands Väsby kommun.

I Riksarkivet har man påträffat dokument som visar att heliga Birgittas far, Birger Petersson, inte ägde Finsta när Birgitta föddes 1303. Han hade sålt gården sju år tidigare.

I Finsta står en minnessten, och det var där Birgittajubileet firades 2003. Men man kan säkert uppmärksamma henne på flera platser.

DN 120605: Heliga Birgittas födelseort: Väsby, inte Finsta

%d bloggare gillar detta: